Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963
1
Nr 28
Utlåtande i anledning av väckta motioner om sänkning av pensionsåldern.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna nr 93 i första kammaren av herr Adolfsson
samt nr 107 i andra kammaren av herrar Nilsson i Gävle och Holmberg, samt
2) de likalydande motionerna nr 538 i första kammaren av herr Bengtson
m. fl. samt nr 657 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.
Motionsyrkandena
I motionerna 1:93 och 11:107 har yrkats, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte hemställa om sådan lagändring att gruvarbetare, transportarbetare,
byggnadsarbetare, skogsarbetare och likställda, som uppenbarligen
sysslar med tungt och farligt arbete, erhåller pension vid 65 års ålder.
I motionerna 1:538 och 11:657 har yrkats att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om tillsättande av en parlamentariskt sammansatt
pensionsberedning med uppgift att utreda frågan om en sänkt pensionsålder.
I de sistnämnda motionerna hemställes också att den föreslagna pensionsberedningen
skall få till uppgift att även utreda frågan om folkpensionernas
höjning efter år 1968. Denna del av motionerna behandlas i utskottets utlåtande
nr 29.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna 11:107 och 11:657.
Gällande bestämmelser
Ålderspension från folkpensioneringen utgår i princip från och med den
månad, varunder den försäkrade fyller 67 år. På framställning av den försäkrade
kan ålderspension utgå tidigare, dock tidigast fr. o. m. den månad
då han uppnår 63 års ålder. Försäkrad, som äger rätt till såväl folkpension
som tilläggspension, har inte rätt till sådant förtida uttag med mindre framställningen
avser båda pensionsandelarna. Pensionsuttaget kan också uppskjutas.
Uttages ålderspensionen i förtid minskas pensionen med 0,6 % för
varje månad som då pensionen börjar uttagas återstår till den månad då den
försäkrade fyller 67 år. Uppskjutes uttaget ökas pensionen på motsvarande
1 liihang till riksdagens protokoll 1963. 9 sand. 2 avd. Nr 28
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963
sätt, dock att hänsyn därvid inte tages till tid efter den månad under vilken
den försäkrade fyller 70 år. Bestämmelserna om förtida uttag av ålderspension
träder i kraft successivt. Under år 1963 kan pensionen uttagas i förtid
av dem som är födda åren 1896 och 1897, under år 1964 av dem som är
födda åren 1897—1899 och under år 1965 av dem som är födda åren 1898—
1901.
Rätt till ålderspension inom tilläggspensioneringen föreligger i princip
från och med den månad, under vilken den försäkrade fyller 67 år. Efter
särskild framställning från den försäkrade utgår emellertid ålderspensionen
även för tid dessförinnan, dock tidigast från och med den månad, då
han uppnår 63 års ålder. Pensionen utgör, då den börjar utgå vid 67 års
ålder, 60 procent av ett på visst sätt uträknat belopp. Detta belopp motsvarar
i princip den försäkrades medelinkomst under hans femton bästa inkomstår,
minskad med det s. k. basbeloppet (ett belopp som motsvarar 4 000
kronor i 1957 års penningvärde). Uttages pensionen före 67 års ålder, minskas
den med 0,6 procent för varje månad som den uttages i förväg. Till belysning
av denna regel kan nämnas, att den som börjar uppbära ålderspension
vid 63 års ålder, får vidkännas en reducering av pensionsbeloppen till
cirka 71 procent av vad han eljest skulle ha erhållit. Den som börjar uttaga
ålderspension vid 65 år får en reduktion till cirka 86 procent. — Den, som
dröjer med pensionsuttaget till efter 67 års ålder, får en motsvarande höjning
av pensionsbeloppen, 0,6 procent för varje uppskovsmånad. I fråga
om sådan höjning skall dock inte hänsyn tagas till månad efter den då den
försäkrade fyllt 70 år. Den som väntar till nämnda ålder med att ta ut sin
ålderspension får denna höjd med cirka 20 procent.
Historik
Inom folkpensioneringen har alltsedan 1914 gällt en pensionsålder av
67 år.
I proposition nr 55 till 1958 års riksdag med principförslag om förbättrad
pensionering anförde föredragande departementschefen:
Under diskussionen i pensionsfrågan har man i stort sett varit ense om
att den generella pensionsåldern bör vara 67 år. Jag biträder denna mening.
Att man tillämpar en generell pensionsålder av 67 år innebär inte att man
utesluter möjligheten att ge pension dessförinnan åt grupper eller enskilda
som har behov därav. Här blir utformningen av invalidpensioneringen av
särskild betydelse. Vid det fortsatta arbetet med pensionsreformen måste
stor uppmärksamhet ägnas åt frågan i vilken utsträckning man inom ramen
för invalidpensioneringen kan tillgodose önskemålet, att personer inom
vissa arbetsområden, där man relativt tidigt måste lämna arbetet, skall få
pension från det nya pensionssystemet före 67 års ålder.
Med hänsyn till det sagda är det för tidigt att nu ta ställning till frågan
om att möjliggöra uttag av ålderspension före 67 års ålder. Först då invalidoch
familjepensioneringens utformning är klar kan frågan om ett dylikt
förskottsuttag tas upp.
Andra lagutskottets utlåtande nr 2S år 1963
3
Det bör här tillfogas, att den som redan har förvärvat pensionsrätt från
något pensionssystem från tidigare ålder än 67 år givetvis inte förlorar denna
rätt på grund av den allmänna tilläggspensioneringens införande.
Pensionsberedningen har föreslagit, att folkpensionen skall höjas om
man begär uppskov med att la ut den, och motsvarande förslag föreligger
beträffande tilläggspensioneringen. .lag finner en anordning av detta slag väl
värd att genomföra. Den närmare utformningen får ske gemensamt för tolkpensioneringen
och tilläggspensioneringen.
I propositionen nr 100 till 1959 års riksdag med förslag om allmän tilläggspensionering
uttalade föredragande departementschefen hland annat loljande.
Jag vill förutskicka att den lagstiftning, som utarbetats om tilläggspensioneringen
och som här framlägges, på några punkter inte är avsedd att
vara definitiv i den meningen att man skall låta sig nöja med de bestämmelser
som nu utformats. Efter ytterligare utredning bör man pröva möjligheterna
alt vidga rätten till pensioneringens förmåner. Här blir fråga
om i vilken utsträckning man — utöver den form av tidigare uttag av tillläggspension
som behandlas i lagförslaget — kan bereda personer, som
måste dra sig tillbaka från förvärvslivet tidigare än andra, pension före 67
års ålder även i de fall då de inte är invalider i gängse bemärkelse. Vidare
måste invalidpensioneringen bli föremål för ytterligare överväganden. Den
avgränsning som gjorts i lagförslaget rörande kretsen av dem som blir berättigade
till familjepension är inte heller att betrakta som slutlig. De frågor
jag nu berört bör för vidare utredning hänskjutas till 1958 ars socialförsäkringskommitté.
I anledning av propositionen väcktes dels motioner vari hemställdes om
sänkning av pensionsåldern för vissa gruvarbetare, dels ock motioner, vari
begärdes sänkning med del snaraste av pensionsåldern för vissa arbetare
samt därefter en sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år för
manliga och 60 år för kvinnliga pensionärer.
1 förutnämnda vid särskilda utskottets utlåtande nr 1 fogade reservation
uttalades i fråga om pensionsåldern:
Utskottet har med tillfredsställelse hälsat det förslag till eu rörlig pensionsålder
som inrymmes i propositionen. Därigenom ges bland annat möjlighet
för dem som drar sig tillbaka från förvärvslivet före 67 års ålder att
komma i åtnjutande av förmåner från tilläggspensioneringen från en tidigare
tidpunkt än vad som markeras av den allmänna pensionsålderns inträde.
Utskottet har emellertid förståelse för de önskemål som framförts —
bland annat i de föreliggande motionerna — om att möjligheter bör förefinnas
för yrkesgrupper som har behov därav att komma i åtnjutande av oreducerad
ålderspension från eu tidigare tidpunkt än 67-årsåldern. Departementschefen
har också i propositionen framhållit, att man efter ytterligare utredning
bör pröva möjligheterna att vidga rätten till pensioneringens förmåner
och att det härvid kan bli fråga om i vilken utsträckning man — -utöver den form av tidigare uttag av tilläggspension som behandlas i lagförslaget
—- kan bereda personer, som måste dra sig tillbaka från förvärvslivet
tidigare än andra, pension före 67 års ålder även i de fall då de inte
iir invalider i gängse bemärkelse. Utskottet ansluter sig till departements
-
Hiliang till riksdagens protokoll 19113. 9 sand. ''J and. Xr ‘JS
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963
chefens uttalande och tillstyrker motionerna på det sättet, att utskottet förordar
en utredning beträffande möjligheterna för yrkesgrupper med tungt
och hälsofarligt arbete att erhålla oreducerad ålderspension före 07 års ålder.
Däremot finner sig utskottet — av hland annat samhällsekonomiska
skäl — icke kunna förorda en utredning rörande en allmän sänkning av
pensionsåldern på sätt yrkats i motionerna 1:430 och 11:525.
1 motioner till 1960 års riksdag yrkades ökad valfrihet beträffande pensionsåldern
inom den allmänna tilläggspensioneringen.
Andra lagutskottet anförde i sill av riksdagen godkända utlåtande nr 6
år 1960:
Frågan om större möjligheter till individuella variationer i fråga om pensionsåldern
vid ålderspension har överlämnats till 1958 års socialförsäkringskommitté
alt beaktas vid dess fortsatta utredningsarbete. Några åtgärder
därutöver för att tillgodose ovan redovisade önskemål om ändringar i
lagen bör enligt utskottets mening icke vidtagas, innan erfarenheter har
vunnits av denna tillämpning i praktiken. På grund härav anser sig utskottet
icke kunna hiträda förevarande önskemål.
1958 års socialt örsukringskommitté har i sitt år 1961 avgivna betänkande
(SOU 1961:29) beträffande pensionsåldern bland annat anfört:
Kommittén förordar, att inom folkpensioneringen införes bestämmelser
om uppskjutet uttag av ålderspension motsvarande dem, som redan finnes
inom tilläggspensioneringen. Dock bör gälla att ålderspensionen inte bör
förhöjas för den som flyttar in i landet först efter fyllda 67 år.
Frågan om förtida uttag av den i huvudsak skattefinansierade ålderspensionen
från folkpensioneringen måste bedömas även ur andra synpunkter
än dem, som varit vägledande vid den avgiftsfinansierade tilläggspensioneringens
utformning. Förut har redovisats vissa av allmänna pensionsberedningen
befarade olägenheter med ett förtida uttag av ålderspension från
lolkpensioneringen. Dessa olägenheter kvarstår i viss mån även efter tillkomsten
av den allmänna tilläggspensioneringen. Risken för att en i förtid
uttagen reducerad ålderspension blir otillräcklig för den framtida försörjningen
blir dock mindre i den mån folkpensionen kompletteras med tilläggspension.
Anledning kan likväl finnas att hysa betänkligheter mot införande
av rätt till förtida uttag av ålderspension från folkpensioneringen. Risk torde
således komma att föreligga, att sådant uttag mången gång kommer att ske,
ehuru något behov därav inte föreligger. Vidare kan det antagas att den som
av någon anledning tror, att han har blott kort tid kvar att leva, söker utnyttja
möjligheten att erhålla pension tidigare än eljest, även om han är
helt arbetsför. Arbetsovilliga personer, som utgår från att det allmänna under
alla omständigheter skall försörja dem på ålderdomen, kan förutsättas
i stor utsträckning söka pension så snart som möjligt. Ett förtida uttag kan
slutligen försvåra samordningen mellan folkpensionerna och sådana pensionsförmåner,
som utgår på grund av anställning. Vissa inte obetydliga
olägenheter kan således vara förenade med rätt till förtida uttag av ålderspension
från folkpensioneringen.
Emellertid måste folk- och tilläggspensioneringarna ses såsom delar av
ett enhetligt pensionssystem, vilket bl. a. innebär att reglerna om förutsättningarna
för förmånernas utgivande i största möjliga utsträckning bör
Andra layutskottets utlåtande nr 2<S dr W63
vara lika. Då det. såsom förut framhållits, i ett avsevärt antal fall föreligger
behov av möjlighet till förtida pensionsuttag, finner kommittén att
övervägande skäl talar för att i folkpensioneringen införes bestämmelser
om förtida uttag av ålderspension motsvarande dem som nu finnes inom
tilläggspensioneringen. Kommittén föreslår därför, att rätt till uttag av
reducerad ålderspension även inom folkpensioneringen skall föreligga från
63 års ålder.
Det torde ligga utanför det möjligas gräns att differentiera pensionsåldern
inom den allmänna pensioneringen så att rimliga anspråk på rattvisa
de olika grupperna emellan tillgodoses. Arbetsförhållandena inom ett.
och samma yrke varierar starkt från arbetsplats till arbetsplats och löiändras
på grund av den tekniska utvecklingen från tid till annan. Aibctstagarna
skiftar vidare sysselsättning under årens lopp och det torde inte
sällan förekomma att en arbetstagare har flera olika sysselsättningar inom
loppet av ett och samma år. Det torde inte heller vara ovanligt att en arbetstagare
vid högre ålder övergår från tyngre till lättare arbeten inom ellci
utom yrket. Man kan vidare inte bortse ifrån att de enskilda arbetstagarna
reagerar individuellt mycket olika inför arbetslivets påfrestningar.
De varierande förhållandena inom näringslivet gör att ett behov av pensionsskydd
före 67-årsåldcrn utöver det som i vissa fall kan erhållas från
förtidspensioneringen eller genom anordningen med förtida pensionsuttag
föreligger för både här nämnda och andra grupper anställda. I dylika fall
erfordras eu kompletterande försörjning i eu eller annan form för utfyllande
av luckor mellan den generella pensionsåldern och den lägre avgångsålder
soin tillämpas eller aktualiseras inom vissa företag eller yrken. Detta
behov kan dock enligt kommitténs mening inte på ett godtagbart sätt tillgodoses
inom den allmänna pensioneringens ram. Utöver vad redan anförts
må nämnas att en anordning med differentierad pensionsålder skulle medföra
behov av invecklade lagbestämmelser och avsevärt tynga pensionei ingens
administration. Det skulle bli ytterst komplicerat att utan en fortlöpande
individuell kontroll avgöra, vilka arbetstagare som under sin aktiva tid fullgjort
arbetsinsatser inom yrken med lägre pensionsålder i sådan oinlattning,
att rätten till den lägre pensionsåldern vore intjänad. Slutligen kan
framhållas, att det inte är rimligt att i en skattefinansierad pensionering
som folkpensioneringen giva olika yrkesgrupper olika stort pensionsskydd.
Om för vissa grupper skall gälla förmånligare pcnsionsbestämmelser än för
Övriga medborgare, erfordras eu särskild finansiering av de bättre pensionerna.
Eu sådan kan inte ordnas inom ramen för folkpensioneringen och
svårligen inom tilläggspensioneringen.
Kommittén har på grund av vad sålunda anförts kommit till den uppfattningen
att det inte är möjligt att på ett godtagbart sätt inom den allmänna
pensioneringen differentiera pensionsåldern efter yrke (dier sysselsättning.
I motioner till dis riksdatj hemställdes, att riksdagen måtte besluta
fastställa pensionsåldern inom såväl folkpensioneringen som allmänna tillläggspensioneringen
till 65 år för män och 60 ar för kvinnor, samt att i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att, i avvaktan på den slutliga utredningen
av frågan, inför innevarande års riksdag framlägga förslag till provisorisk
lagstiftning i syfte att åstadkomma eu sänkning av pensionsåldern till
60 år för de arbetare och andra anställda som uppenbarligen sysslar med
B Andni lagutskottets utlåtande nr 28 är 1963
särskilt tungt eller hälsovådligt arbete. I andra motioner yrkades skyndsam
prövning angående sänkning av pensionsåldern.
Motionerna avstyrktes av andra lagutskottet i dess av riksdagen godkända
utlåtande nr 56. Utskottet ansåg det icke påkallat med någon riksdagens åtgärd
i ämnet med hänsyn till att proposition på grundval av socialförsäkringskoinmitténs
betänkande var att vänta till 1962 års vårriksdag.
De gällande reglerna om pensionsålder tillkom genom förslag i proposition
nr 90 år 1962. I fråga om möjligheterna för vissa yrkesgrupper att
erhålla oreducerad ålderspension före 67 år anförde föredragande departementschefen:
Socialförsäkringskommitténs
rekommendation att pensionsbehovet i hithörande
fal! i första hand skall tillgodoses genom kompletterande pensionsanordningar
avtalsvägen har inte mött någon gensaga under remissbehandlingen.
För egen del är jag också, mot bakgrunden av vad kommittén anfört
om svårigheterna att inom den allmänna pensioneringen differentiera
pensionsåldern efter yrke och sysselsättning, övertygad om riktigheten av
att avtalsvägen i första hand prövas. Jag vill också erinra om att förbättrade
möjligheter till komplettering av pensionsskyddet skapas genom den
utbyggnad av den frivilliga pensionsförsäkringen hos riksförsäkringsverket,
som närmare behandlas i det följande.
1 samband med behandlingen av propositionen hade andra lagutskottet
åt! ta ställning till ett flertal motionsyrkanden beträffande pensionsåldern.
1 sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 anförde utskottet i fråga om
oreducerad pension före 67 år till vissa grupper:
Enligt utskottets uppfattning talar såväl principiella som praktiska skäl
mot en anordning inom den allmänna pensioneringen, som innebär oreducerad
ålderspension före 67 år till vissa grupper. Visserligen kan det föreligga
behov av en lägre pensionsålder bl. a. för dem som är sysselsatta med
tungt och hälsofarligt arbete. Men det kan inte anses tilltalande att tillgodose
dessa behov genom att hl. a. inom tilläggspensioneringen för särskilda
grupper stadga en lägre pensionsålder. Därest inte avgiftsdifferentiering
infördes, skulle nämligen i så fall den merkostnad som skulle föranledas
av den lägre pensionsåldern inom vissa branscher, få bäras av
produktionen i dess helhet. För utskottet ter det sig mera naturligt, att
merkostnaden får belasta ifrågavarande delar av produktionen. Eu avgiftsdifferentiering
åter skulle otvivelaktigt medföra betydande komplikationer
för administrationen. Härtill kommer det vanskliga problemet att rättvist
utvälja de grupper som skulle vara berättigade till lägre pensionsålder.
Ännu svårare skulle det säkerligen ställa sig att utforma godtagbara och
administrativt användbara bestämmelser om de närmare förutsättningarna
för att de enskilda försäkrade skulle komma i åtnjutande av den särskilda
förmånen. Härvid är särskilt att märka de svårigheter som ligger i det förhållandet
att åtskilliga förvärvsarbetande byter sysselsättning och anställning
ett flertal gånger under sitt liv. De anförda synpunkterna för enligt
utskottets uppfattning otvivelaktigt till den slutsatsen att förevarande''fråga
bör lösas utanför den allmänna pensioneringens ram. Uppgörelser avtalsvägen
synes utgöra den lämpligaste lösningen. Av det sagda följer att utskottet
inte kan ansluta sig till det i motionen 11:611 framställda yrkandet
Andra layulskottcls utlåtande nr 28 år lt)63
7
om eu sänkning av pensionsåldern för gruvarbetare och med dem jämförliga
grupper utan reducering av pensionsförmånerna. Ej heller kan utskottet
biträda ett i motionerna 1:657 och 11:785 framställt yrkande om en
utredning av förevarande fråga. Enligt utskottets uppfattning är frågan
tillräckligt utredd, såvitt gäller en lösning inom den allmänna pensioneringens
ram. Beträffande frågan om en lösning avtalsvägen — en lösning
som enligt motionärerna bör väljas i första hand — anser utskottet, att
detta är en uppgift för arbetsmarknadens parter, där en statlig utredning
inte synes påkallad.
Utskottet
Inom såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringen utgår ålderspension
i princip från och med den månad, varunder den försäkrade fyller
67 år. På framställning av den försäkrade kan ålderspension utgå tidigare,
dock tidigast fr. o. in. den månad då han uppnår 66 års ålder. Försäkrad,
som äger rätt till såväl folkpension som tilläggspension, har inte rätt till
sådant förtida uttag med mindre framställningen avser båda pensionsdelarna.
Pensionsuttaget kan också uppskjutas. Uttages ålderspensionen i
förtid minskas pensionen med 0,6 % för varje månad som då pensionen
börjar uttagas återstår till den månad då den försäkrade fyller 67 år. Uppskjutes
uttaget ökas pensionen på motsvarande sätt, dock att hänsyn därvid
inte tages till tid efter den månad under vilken den försäkrade fyller 70 år.
Bestämmelserna om förtida uttag av ålderspension inom folkpensioneringen
träder i kraft successivt. Under år 1963 kan pensionen uttagas i förtid av
dem som är födda åren 1896 och 1897, under år 1964 av dem som är födda
åren 1897—1899 och under år 1965 av dem som är födda åren 1898—1901.
I förevarande motioner tages upp till behandling två spörsmål om pensionsålder.
I motionerna 1:538 och 11:657 hemställes att frågan om en generell
sänkning av pensionsåldern skall utredas. Motionerna 1:93 och 11:107
syftar till lagändring innebärande att arbetstagare med tungt och hälsofarligt
arbete skall erhålla oreducerad pension vid 65 års ålder.
Den generella pensionsåldern har varit 67 år alltsedan 1914. Såsom motionärerna
framhållit kan skäl anföras för att frågan om eu lägre pensionsålder
överväges. Enligt utskottets mening måste häremot emellertid
vägas angelägenheten av andra förbättringar för folkpensionärerna. I sammanhanget
hör särskilt framhållas de höjningar av folkpensionerna fram
till år 1968, som statsmakterna bundit sig för. Enligt utskottets bedömning
bör det pågående programmet för folkpensionsförbättringar först genomföras
innan frågan om lägre generell pensionsålder kan ha någon aktualitet.
Frågan om alt inom den allmänna pensioneringen införa en lägre pensionsålder
för vissa grupper har ingående undersökts av 1958 års socialförsäkringskoininitté,
som kommit till den slutsatsen att så ej bör ske.
Kommittén har uttalat att frågan om lägre pensionsålder för vissa grupper
i första hand bör upptagas och lösas avtalsvägen.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1<J63
Vid behandlingen under fjolåret av propositionen med förslag till lag
om allmän försäkring hade andra lagutskottet att taga ställning till motioner
som syftade till att bereda möjlighet för vissa grupper att erhålla
oreducerad pension före 67 års ålder. I sitt av riksdagen godkända utlåtande
i ämnet anförde utskottet, att enligt dess uppfattning talade såväl
principiella som praktiska skäl mot en anordning inom den allmänna pensioneringen,
som innebar oreducerad ålderspension före 67 års ålder till
vissa grupper. Visserligen kunde föreligga behov av en lägre pensionsålder
bl. a. för dem som var sysselsatta med tungt och hälsofarligt arbete, men
det kunde inte anses tilltalande att tillgodose dessa behov genom att hl. a.
inom tilläggspensioneringen för särskilda grupper stadga en lägre pensionsålder.
Därest inte avgiftsdifferenticring infördes, skulle nämligen i
så fall den merkostnad som skulle föranledas av den lägre pensionsåldern
inom vissa branscher, få bäras av produktionen i dess helhet. För utskottet
tedde det sig mera naturligt att merkostnaden fick belasta ifrågavarande
delar av produktionen. En avgiftsdifferentiering åter skulle otvivelaktigt
medföra betydande komplikationer för administrationen. Härtill kom det
vanskliga problemet att rättvist utvälja de grupper som skulle vara berättigade
till lägre pensionsålder. Ännu svårare skulle det säkerligen ställa
sig att utforma godtagbara och administrativt användbara bestämmelser
om de närmare förutsättningarna för att de enskilda försäkrade skulle
komma i åtnjutande av den särskilda förmånen. Härvid var särskilt att
märka de svårigheter som låg i det förhållandet att åtskilliga förvärvsarbetande
bytte sysselsättning och anställning ett flertal gånger under sitt
liv. De anförda synpunkterna förde enligt utskottets uppfattning otvivelaktigt
till den slutsatsen att frågan borde lösas utanför den allmänna pensioneringens
ram. Uppgörelser avtalsvägen syntes utgöra den lämpligaste
lösningen.
Enligt utskottets uppfattning har icke inträffat något som föranleder
till ändrat ställningstagande i detta avseende.
Med hänsyn till det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, nämligen
1) motionerna I?538 och 11:657, såvitt däri yrkats utredning
av frågan om lägre pensionsålder, samt
2) motionerna 1:93 och 11:107, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 mars 1963
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963
9
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson*,
fru Hamrin-Thorell, herr Kaijser, fru Carlqvist, herrar Eric Carlsson och
Erik Filip Petersson*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,
Odhe*, Bengtsson i Varherg, Fredriksson, Gustavsson i Alvesta, Svensson i
Kungälv och Hamilton.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett
a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 7 som börjar med orden
»Den generella pensionsåldern» och slutar med orden »i detta avseende»
hort ersättas med text av följande lydelse:
»Frågan att inom den allmänna pensioneringen införa lägre pensionsålder
för vissa grupper har ingående undersökts av 1958 års socialförsäkringskommitté,
som kommit till slutsatsen att så ej bör ske. Denna fråga
behandlades av fjolårets riksdag i samband med förslaget till lag om allmän
försäkring. På förslag av andra lagutskottet avslog riksdagen därvid
yrkanden av samma innebörd som de nu förevarande. Motiv som då anfördes
för avslag på yrkandena är enligt utskottets mening alltjämt giltiga.
Yrkandet i motionerna 1:93 och 11:107 avstyrkes följaktligen.
Om det sålunda inte befunnits möjligt att tillgodose behovet av lägre pensionsålder
genom en sänkning av pensionsåldern inom den allmänna pensioneringen
för vissa grupper, bör det i motionerna 1:538 och 11:657 framförda
yrkandet tillmätas särskild betydelse. De skäl som motionärerna anfört
för en generell sänkning av pensionsåldern är enligt utskottets mening
bärande. Givetvis får häremot vägas angelägenheten av andra förbättringar
för folkpensionärerna. I sammanhanget bör särskilt uppmärksammas
att statsmakterna bundit sig för en viss folkpensionsnivå 1968
och även därefter måste förbättringar enligt utskottets mening genomföras.
Möjligheterna att åstadkomma en sänkning av pensionsåldern före 1968
får anses vara beroende av hur de olika etapphöjningarna före detta år
avväges. Om höjningens tyngdpunkt förlägges till de närmaste åren
bör en viss sänkning vara möjlig före nämnda år. Då därjämte en generell
sänkning av pensionsåldern ur både social synpunkt och allmän
rättvisesynpunkt måste anses vara en av de angelägnaste uppgifterna
inom pensionspolitiken, tillstyrker utskottet motionsyrkandet om att frågan
om pensionsåldern nu upptages till prövning. Såsom framhållits i motionerna
bör detta lämpligen ske genom utredning inom en parlamentariskt
sammansatt pensionsberedning. >
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963
h) att utskottet bort hemställa:
»1) att riksdagen med bifall till motionerna 1:5^38 och
11:567 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att frågan
om en sänkt pensionsålder skyndsamt måtte utredas av en
parlamentariskt sammansatt pensionsberedning.
2) att motionerna 1:93 och 11:107 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.»
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1963
630292