Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning rörande
tillfälliga utförsäljningar, m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 453 i första kammaren av herrar
Stefanson och Sveningsson samt nr 549 i andra kammaren av herr Nordgren
m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa att Kungl. Maj:t måtte förelägga
1964 års riksdag förslag till lagstiftning, som reglerar rätten att anordna
tillfälliga utförsäljningar, samt förslag till lagstiftning mot illojal konkurrens».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionen II: 549.

Motionerna

Enligt motionärerna har svårigheterna för den svenska detaljhandeln
under de senaste åren blivit allt allvarligare och tagit sig uttryck i avvecklingar,
konkurser, betalningsinställelser och liknande. Enligt motionärernas
uppfattning kan ett samband spåras mellan de realisationer och utförsäljningar
av tillfällighetskaraktär, som under senare år förekommit i allt större
omfattning, och det läge som uppstått för många detaljhandlare. Den form
av försäljning motionärerna åsyftar och verkningarna därav beskrives i
motionerna på följande sätt.

De företag som bedriver tillfällighetsförsäljning uppträder i allmänhet
anonymt, ofta med braskande och inte sällan missvisande reklam, samt
driver sina utförsäljningar en kort tid och i tillfälligt hyrda lokaler. De
drar sedan vidare till annan ort. För att undgå konkurrensen med den bofasta
detaljhandelns sedvanliga realisationer förlägger dessa tillfällighetsförsäljare
med förkärlek sina försäljningar till sådana perioder under vilka
detaljhandeln normalt säljer sina säsongvaror. Denna tillfälliga utförsäljningsverksamhet
under ordinarie säsonger omfattar ej sällan mindervärdiga
eller från tidigare säsong överblivna produkter. Detta förhållande har
varit ägnat icke blott att reducera säsongförsäljningen utan även försvå Ilihang

till Riksdagens protokoll i963. 9 samt. 2 and. Nr 15

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963

rat en långsiktig planering av detaljhandelns inköp. Själva inköpsverksamheten
har måst omläggas på ett från både handelns och industriens
synpunkt mindre rationellt sätt. Omfattningen av fasta order till leverantörerna,
framför allt på textil-, konfektions- och pälsområdena, har blivit
väsentligt mindre.

Motionärerna gör vidare gällande, att utvecklingen med tillfällighetsförsäljningar
är ägnad att leda till skadliga konsekvenser för konsumenterna,
och fortsätter.

Den bofasta detaljhandeln, särskilt inom textil- och konfektionshandeln,
representerar varukännedom och branschkunskap. Den måste ta hänsyn till
den fasta kundkretsen och vara medveten om sitt ansvar mot konsumenterna.
Ett motsvarande incitament till ansvarskännande uppträdande är
uppenbarligen i regel icke för handen hos företag, som genom tillfälliga
realisationer och utförsäljningar söker kontakt med en ständigt ny konsumentkrets.
Möjligheter att framställa reklamationer och att få rättelse i
förhållande till tillfällighetsförsäljare saknas i regel. Åtskilliga exempel
finnes på att dessa företag, missvisande eller helt felaktigt, betecknat vanliga
försäljningar som konkursrealisation, försäljning av brandskadade varor,
försäljning på grund av flyttning e. d. för att ge allmänheten intryck
av lägre prissättning än den som faktiskt tillämpas.

I motionerna hävdas vidare att gällande lagstiftning mot illojal konkurrens
visat sig vara ett föga verksamt medel för att råda bot på missförhållandena.
Det framhålles att en betydligt effektivare lagstiftning än den
svenska förekommer på detta område i bl. a. våra nordiska grannländer och
Tyskland samt att dessa länder därutöver har särskilda lagregler, som begränsar
antalet realisationer och de tider, under vilka realisationer må anordnas.
Motionärerna berör härefter dels näringsrättsutredningens förslag
rörande tillfälliga utförsäljningar och den överarbetning av dessa förslag
1958 års näringsrättssakkunnige företagit, dels den revision av lagstiftningen
mot illojal konkurrens som anförtrotts en särskild utredning. Avslutningsvis
anför motionärerna följande.

De frågeställningar vi berört i det föregående har enligt vår uppfattning
utomordentligt stor betydelse. Strukturrationaliseringen inom företagsamhet
av olika slag, men kanske framför allt inom detaljhandeln, utgör
ett led i en ständigt pågående omvandlingsprocess. Det är emellertid
alldeles nödvändigt att en sådan process sker på grundval av konkurrens
på lika villkor för alla i processen invecklade parter. Om så icke är fallet
föreligger betydande risker för snedvridning i strukturen, vilket på litet
längre sikt kan medföra betydande olägenheter för både näringsliv och
konsumenter.

Oavsett vad som förekommit tidigare finner vi det angeläget att på nytt
bringa frågan inför riksdagen. Enligt vår uppfattning krävs ett initiativ
från Kungl. Maj:ts sida för att föreliggande fråga på ett tillfredsställande
sätt skall kunna lösas. Vi vill därför förorda att riksdagen hemställer om
ett förslag att föreläggas riksdagen snarast, om möjligt redan nästa år.

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963 3

Huvuddragen i gällande bestämmelser m. m.

Den av motionärerna behandlade frågan har två aspekter. Dels åsyftas
en begränsning i rätten att anordna realisationer och utförsäljningar. Dels
är det fråga om att stävja oriktiga eller eljest vilseledande realisations- eller
utförsäljningserbjudanden.

Beträffande rätten att anordna tillfällig utförsäljning å annan ort än där
vederbörande efter anmälan inrättat kontor av stadigvarande beskaffenhet
finns bestämmelser i 9 § 3 mom. näringsfrihetsförordningen. Sådan försäljning
får inte äga rum utan tillstånd av länsstyrelse. Om tillstånd meddelas,
är vederbörande skyldig att efter länsstyrelsens bestämmande erlägga avgift,
som skall tillkomma kommunen, där försäljningen sker. Avgiften skall
bestämmas till mellan 25 och 500 kr.

Någon särskild reglering av tillfälliga utförsäljningar eller realisationer
på ort, där vederbörande inrättat kontor, finnes icke.

Bestämmelser, som är ägnade att motverka oriktiga eller vilseledande realisations-
eller utförsäljningserbjudanden, finns i lagen med vissa bestämmelser
mot illojal konkurrens. Enligt 1 § kan straff och skadeståndspåföljd
drabba den som under utövning av näringsverksamhet i reklam, riktad till
ett större antal personer, lämnar oriktig uppgift, ägnad att framkalla intryck
av att hans anbud är fördelaktigt. Det fordras ej att de till vilka reklamen
riktats blivit vilseledda av den felaktiga uppgiften. Det räcker med att
reklamen är ägnad att vilseleda. Den oriktiga uppgiften skall avse annonsörens
vara eller verksamhet. Slutligen kräves, dels att uppgiften lämnats
»i uppenbar strid mot god affärssed», dels att annonsören åtminstone bort
känna till att uppgiften var oriktig.

Utredningar på förevarande område

År 1958 tillkallades textilutredningen. I sitt den 21 december 1959 avgivna
betänkande Konkurrens under samverkan (SOU 1959: 42) anför utredningen
om förevarande problem bl. a.

Det är enligt textilutredningens åsikt uppenbart att de förhållanden, som
nu råder i fråga om utförsäljningar av tillfällighetskaraktär, försvårar detaljhandelns
möjligheter till en rationell inköpsplanering. Med hänsyn härtill
skulle det vara av stor betydelse om en bättre ordning kunde åstadkommas
när det gäller tillfälliga utförsäljningar. Lagstiftningen om illojal konkurrens
bör vidare utformas så att det finns möjligheter att ingripa t. ex.
när det gäller försäljningar som felaktigt betecknas som konkursrealisationer
e. d. När det gäller textildetaljhandelns reguljära säsongrealisationer
finnes i flertalet andra länder, bland annat de övriga nordiska länderna, bestämmelser
som reglerar tiderna för realisationer. Enligt utredningens uppfattning
kan speciella problem uppkomma i samband med genomförandet

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

av en friare västeuropeisk marknad med hänsyn till att Sverige saknar
reglering på detta område. Textilutredningen har icke tagit ställning till
vilka konkreta åtgärder, som bör vidtagas på lagstiftningens område, eftersom
olika aspekter av problemet är föremål för utredningar. Textilutredningen
anser det lämpligt att hithörande frågor behandlas i ett sammanhang,
och utredningen föreslår att frågorna överlämnas till 1958 års näringsrättssakkunnige
för skyndsamt framläggande av förslag i ärendet.

I fråga om utredningens förslag beträffande utförsäljningar av tillfällighetskaraktär
avgavs av en av ledamöterna, direktören Åke Wetterlind, följande
reservation.

Frågan i vad mån tillfälliga utförsäljningar bidragit till textilbranschens
svårigheter har prövats i ett flertal instanser, bl. a. Näringsfrihetsrådet, utan
att något samband av nämnvärd betydelse ansetts föreligga. Det oaktat har
utredningen särskilt betonat det faromoment som anses ligga i dessa tillfälliga
utförsäljningar. Enligt min mening synes utredningen ha tillagt
verkningarna av de tillfälliga utförsäljningarna alltför stor vikt. På grund
härav reserverar jag mig på denna punkt, under framhållande, att den översyn.
som 1958 års näringsrättssakkunnige ägnar frågan om tillfälliga utförsäljningar,
bör vara till fyllest.

Näringsrättsutredningen avlämnade 1957 förslag till ny näringslagstiftning.
Häri behandlades det av motionärerna väckta spörsmålet, huruvida
och i vilken omfattning tillfälliga utförsäljningar borde tillåtas. Utredningen
framlade två alternativ till lagstiftning, det ena innebärande att för tillfällighetsförsäljningar
skulle endast krävas en förhandsanmälan till handelsregistret
samt det andra att nuvarande system med tillståndsgivning av
länsstyrelse i stort sett skulle bibehållas. År 1958 tillkallades 1958 års näringsrättssakkunnige
för att göra en överarbetning av näringsrättsutredningens
förslag. Den sakkunnige har den 28 mars 1962 avgivit betänkandet
Den allmänna näringslagstiftningen (SOU 1962: 15). I betänkandet föreslås
bl. a. att näringsfrihetsförordningens föreskrifter om realisationer och
gårdfarihandel skall ersättas av en ny förordning om tillfällighetsförsäljning.
Med tillfällighetsförsäljning förstås enligt förordningen att någon yrkesmässigt,
under kringföring eller på ett av honom tillfälligt begagnat försäljningsställe
utomhus eller inomhus, salubjuder varor avsedda att överlämnas
i omedelbar anslutning till att köpeavtal ingås. Såsom tillfällighetsförsäljning
skall dock icke anses försäljning till återförsäljare, försäljning
på marknad, vid torghandel och vissa andra tillfällen ävensom kringförings-
och utomhusförsäljning, som utgör ett led i en eljest på stadigvarande
driftställe bedriven rörelse och avser sådana varor som där regelmässigt
saluföres eller framställes. Förordningens bestämmelser skall alltså ej gälla
beträffande dessa försäljningsformer. Tillfällighetsförsäljning av livsmedel
och vissa ytterligare varuslag föreslås vara fri för svenskar och svenska
företag. Om tillfällighetsförsäljning sker i lokal varöver säljaren förfogar,

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

5

förordas att den skall vara fri för svenskar och svenska företag, även om
den avser andra varuslag än de nyss nämnda. I fråga om försäljning i dylik
lokal föreslås dock att Kungl. Maj:t skall, om särskilda skäl därtill föranleder,
äga förordna att visst varuslag ej må saluföras med mindre tillstånd
därtill meddelats av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Härigenom
möjliggöres sålunda att i fråga om inomhusförsäljningar av i huvudsak
den typ som enligt näringsfrihetsförordningen benämnes realisationer införa
tillståndstvång när så anses vara påkallat med hänsyn exempelvis till
särskilda konjunkturmässiga förhållanden inom viss näringsgren. För tillfällighetsförsäljningar
i andra fall än de förut nämnda erfordras enligt förslaget
tillstånd. Tillstånd må beviljas svenskar, om det ej föreligger skäl till
antagande att sökanden med hänsyn till sina personliga förhållanden icke
är lämplig att utöva verksamheten eller att denna kan störa allmän ordning.
För att tillstånd skall kunna meddelas utlänning eller utländskt företag
fordras att särskilda skäl därtill föreligger. Tillstånd föreslås skola meddelas
såvitt gäller svenska rättssubjekt av polismyndighet och i fråga om
utlänningar och utländska företag i regel av den myndighet som har att
pröva frågan om sådana rättssubjekts rätt till näringsidkande i allmänhet.

Beträffande de överväganden som ligger bakom den sakkunniges förslag
att tillfällighetsförsäljningar inomhus, d. v. s. den form av försäljningar
motionärerna väl närmast åsyftar, endast i särskilda lägen skall bli föremål
för tillståndstvång må ur betänkandet sammanfattningsvis återgivas
följande.

Även om det skulle finnas fog för kritiska anmärkningar rörande kvaliteten
å de varor som utbjudes vid realisationer, får det anses ankomma på
köparna att bedöma om de anser de utbjudna varorna vara värda sitt pris.
I den mån den reklam som brukar förekomma i samband med de ifrågavarande
försäljningarna står i strid med lagstiftningen angående illojal
konkurrens, kan den också beivras jämlikt denna lagstiftning. Anmärkningar
mot de reklammetoder som ibland använts vid realisationerna utgör
däremot icke skäl till ingripande mot försäljningsformen som sådan. — De
tillfälliga utförsäljningarna torde i avsevärd omfattning fylla en liknande
uppgift inom varudistributionen som den bofasta handelns egna realisationer,
nämligen att åstadkomma avsättning av sådana varor, som av en eller
annan anledning icke skulle finna köpare om de salufördes till gängse priser.
Det måste vidare sägas, att en distributionsform i princip har sitt berättigande
om den är ägnad att i ökad utsträckning ge allmänheten tillgång
till varor till låga priser. Realisationernas funktion alt möjliggöra avsättning
av ett föreliggande varuöverskott är emellertid icke alltid av nytta
för samhället. Sålunda kan tänkas att en produktionsgren, vari överproduktion
förekommit, lättare kan övervinna en kris och uppnå stabilare för -

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

hållanden om dess avsättningsmöjligheter i fråga om nyproducerade varor
icke belastas av att äldre, osålda varulager i stor utsträckning utbjudes på
marknaden; synpunkter av sådan innebörd har framförts i samband med
den s. k. textilkrisen. Av måhända större betydelse kan det vara att — även
om inga problem av nyssnämnd art föreligger inom landets egen produktionsapparat
— likartade problem dock kan skapas, därest inom annat land
uppkommer varuöverskott som söker sig hit. Om en minskning av utbud
av ett från äldre tid eller från utlandet härrörande varuöverskott anses
önskvärd, är det motiverat att särskilt beakta realisationerna. I särskilda
lägen kan det således bedömas såsom ur allmän synpunkt behövligt att
genomföra vissa restriktioner beträffande realisationsförsäljningar av ett
eller annat varuslag. -—- Både för utövarna och för den köpande allmänheten
föreligger vid de tillfälliga utförsäljningarna och vid den bofasta
handeln fördelar i vissa avseenden och nackdelar i andra. Det förhållandet
att vissa nackdelar ligger på den bofasta handelns sida utgör icke skäl att
beträffande realisationerna stadga restriktioner, om dessa enbart skulle
åsyfta att tillgodose den bofasta handelns eget ekonomiska intresse. Att
en fri konkurrens i princip anses önskvärd sammanhänger med att därigenom
befrämjas rationalisering och förbilligande av produktion och varudistribution,
vilket ytterst är till fördel för den köpande allmänheten. Om
realisationerna får isådan omfattning, att risk uppkommer för att de utkonkurrerar
den fasta handeln beträffande vissa varuslag, vilket kan tänkas
bli fallet i vissa orter där realisationer visar sig förekomma i större omfattning
än annorstädes, talar detta för att restriktioner bör kunna ifrågakomma,
dock endast beträffande vissa varuslag.

Den näringsrättssakunniges betänkande har ännu icke föranlett något
förslag från Kungl. Maj :ts sida.

Frågan om en ny lagstiftning mot illojal konkurrens är för närvarande
under utredning. Frågan ingick till en början i det uppdrag som anförtrotts
varumärkes- och firmautredningen. Den 31 mars 1960 beslöt chefen för
justitiedepartementet att utredningen i fortsättningen skulle arbeta som
två skilda kommittéer, av vilka den ena skulle handha enbart frågan om
revision av lagstiftningen mot illojal konkurrens. Denna kommitté har antagit
namnet utredningen om illojal konkurrens. Utredningsarbetet beräknas
pågå under hela år 1963.

Framställning till Konungen

I skrivelse till Konungen den 30 oktober 1958 har Sveriges textilhandlareförbund,
Textilgrossisternas riksförbund, Handelsanställdas förbund, Kon -

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963

7

fektionsindustriföreningen, Svenska beklädnadsarbetareförbundet, Textilrådet
och Svenska textilarbetareförbundet hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
vidtaga åtgärder i syfte att åstadkomma bl. a. restriktivare tillämpning av
bestämmelserna i 9 § 3 mom. näringsfrihetsförordningen. Såsom skäl härför
anfördes i stort sett samma synpunkter som i de föreliggande motionerna.

över skrivelsen avgav näring sfrihetsr ad et utlåtande den 12 februari 1959.
Rådet yttrade därvid:

Åtgärder av den natur som sålunda ifrågasatts innefattar inskränkningar
i näringsfriheten. Ur de synpunkter näringsfrihetsrådet har att företräda
kan de föreslagna åtgärderna icke tillstyrkas.

Textilbranschen befinner sig i ett svårt läge med bl. a. driftsinskränkningar
och arbetslöshet. Dessa svårigheter torde emellertid bottna i andra
omständigheter än de i skrivelsen angivna företeelserna. Näringsfrihetsrådet
vill erinra om att textilbranschens problem för närvarande utredes i
särskild ordning.

Kungl. Maj:t har i beslut den 6 mars 1959 förklarat skrivelsen icke föranleda
någon åtgärd utöver tillsättandet av textilutredningen. Beslutet är
av följande lydelse.

Kungl. Maj:t, som den 21 november 1958 bemyndigat chefen för handelsdepartementet
att tillkalla särskilda utredningsmän för att verkställa utredning
och framlägga förslag rörande åtgärder i syfte att stärka den svenska
textilindustriens konkurrenskraft på längre sikt, finner framställningen
icke föranleda någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1959 års riksdag väcktes motionerna 1: 168 och II: 221, i vilka föreslogs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte låta skyndsamt utreda problemet om tillfälliga utförsäljningar
och realisationer i hela dess vidd. Såsom skäl härför anfördes i stort sett
samma synpunkter som i förevarande motioner. Motionerna behandlades
av andra lagutskottet. Utskottet påpekade i sitt utlåtande, nr 29, att olika
aspekter av hithörande problem var föremål för utredning. Enligt utskottets
mening torde de rådande svårigheterna inom textilbranschen ha sin
huvudsakliga orsak i andra förhållanden än dem, som åberopats i motionerna.
Då önskemålen om utredning av frågan syntes vara tillgodosedda,
hemställde utskottet att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd, vilket även blev riksdagens beslut.

Utskottet

I förevarande motioner har yrkats, att Kungl. Maj:t måtte förelägga 1964
års riksdag förslag till lagstiftning, som reglerar rätten att anordna till -

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963

fälliga utförsäljningar, samt förslag till lagstiftning mot illojal konkurrens.
Bakgrunden till yrkandet är de rådande svårigheterna inom den svenska
detaljhandeln. Motionärerna menar, att ett samband kan spåras mellan de
under senare år allt talrikare förekommande utförsäljningarna av tillfällighetskaraktär
och det läge som uppstått för många detaljhandlare. Motionärerna
önskar därför, att rätten att anordna sådana försäljningar skall begränsas
och att gällande lagstiftning mot illojal konkurrens skall göras
mer effektiv så att missvisande uppgifter vid utförsäljningar skall kunna
beivras i ökad omfattning.

Frågan om i vilken utsträckning tillfälliga utförsäljningar bör tillåtas har
varit föremål för ingående behandling, senast av 1958 års näringsrättssakkunnige.
Denne har den 28 mars 1962 avgivit betänkande om den allmänna
näringslagstiftningen. Betänkandet är föremål för överväganden inom handelsdepartementet.

Frågan om en effektivisering av lagstiftningen mot illojal konkurrens
ingår i det uppdrag som anförtrotts den år 1960 tillkomna utredningen om
illojal konkurrens.

Båda de frågor som aktualiserats i motionerna är, såsom framgår av det
anförda, föremål för överväganden, i det ena fallet av Kungl. Maj:t och i
det andra av en pågående utredning. Utskottet finner därför icke något
riksdagens initiativ i frågorna påkallat.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:453 och 11:549, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 mars 1963

På andra lagutskottet vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel Svensson, fru
Hamrin-Thorell, herr Kaijser, fru Carlqvist, fröken Nordström, herrar Dahlberg*
och Thorsten Larsson;

från andra kammaren: herr Anderson i Sundsvall, fröken Sandell,
herrar Johansson i Södertälje, Wahrendorff, Fredriksson, Björkman, fru
Svensson i Kungsör och herr Carlsson i Huskvarna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1963

621828