Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1963

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt till barntillägg
från den allmänna sjukförsäkringen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 374 i första kammaren av fru HamrinThorell
och fröken Nordström samt nr 444 i andra kammaren av fröken
Elmén och fru Nettelbrandt.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att barntillägg skall vid barnsbörd utgå till
tilläggssjukpenning för sådan kvinna, som är huvudsaklig försörjare, i de
fall då hon inte åtnjuter grundsjukpenning, samt

att vederbörande utskott måtte företaga därav föranledda ändringar i
lagtexten till lagen om allmän försäkring».

Gällande bestämmelser

Sjukförsäkringen och moderskapsförsäkringen är reglerade i lagen om
allmän försäkring.

Vid sjukdom utgår i allmänhet till sjukpenning barntillägg för den försäkrades
eller makens barn under sexton år. Endast om allmän försäkringskassa
så medgivit erhålles emellertid för barn över tio år barntillägg till
sjukpenning, som tillkommer kvinna vars make är placerad i sjukpenningklass.
Sådant medgivande lämnas endast om kvinnans inkomst av förvärvsarbete
överstiger mannens. Medgivandet har till följd, att barntillägg för
sådana barn ej skall utgå till sjukpenning som tillkommer mannen. Barntillägg
till hel sjukpenning utgör i princip en krona för ett eller två barn,
två kronor för tre eller fyra barn samt tre kronor för fem eller flera barn,
allt för dag, dock minst två kronor till kvinna med hemmavarande barn
under tio år.

Moderskapspenning utgives vid barnsbörd till kvinnlig försäkrad, som är
inskriven hos allmän försäkringskassa. Vid enkelbörd utgör moderskapspenningen
niohundra kronor. Därjämte utgår vid flerbörd fyrahundrafemtio
kronor för varje barn utöver ett. Av moderskapspenningcn äger den för Hihang

till riksdagens protokoll 1!)63. 9 samt. 2 avd. Nr 13

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1963

säkrade lyfta trehundra kronor före nedkomsten, dock tidigast å etthundratjugonde
dagen före den beräknade tidpunkten därför.

Kvinnlig försäkrad, som i anledning av barnsbörd avhåller sig från förvärvsarbete
kan erhålla tilläggssjukpenning, även om sjukdom ej är för
handen. Som förutsättning gäller i allmänhet att vederbörande omedelbart
före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten därför under minst tvåhundrasjuttio
dagar i följd skall ha varit placerad i lägst sjukpenningklass
nr 3. Sjukpenningen utgår från och med sextionde dagen före den beräknade
tidpunkten för nedkomsten och senast från och med förlossningsdagen
så länge kvinnan utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete, dock
högst för etthundraåttio dagar. Därest kvinnan ej har eller ej på grund
av sjukdom är förhindrad ha barnet i sin vård, utgår icke tilläggssjukpenning
från och med trettionde dagen efter nedkomsten. Tilläggssjukpenningen
utgår med samma belopp som vid sjukdom. Däremot erhålles ej barntillägg
till sådan sjukpenning.

Den som äger rätt till moderskapspenning kan ej få grundsjukpenning
eller barntillägg för tiden från och med förlossningsdagen till och med
tjugonionde dagen därefter.

Historik

Sjukförsäkringen reglerades tidigare i 19^7 års sjukförsäkringslag. Sådan
försäkring var dels obligatorisk, dels frivillig. Enligt den obligatoriska försäkringen
utgick vid arbetsoförmåga på grund av sjukdom dels grundsjukpenning
med visst bestämt belopp, dels tilläggssjukpenning, vars storlek
var beroende av inkomsten av tjänst. Till grundsjukpenningen kunde i förekommande
fall utgå barntillägg för barn under sexton år. Såsom förutsättning
för att sådant tillägg skulle utgå vid moderns sjukdom gällde emellertid
i allmänhet att dennas årsinkomst av förvärvsarbete översteg mannens.
Tillägget utgick med samma belopp som numera enligt lagen om allmän
försäkring. Kvinnlig försäkrad som åtnjöt sjukhusvård kunde även till
sin hempenning erhålla ett barntillägg om två kronor, om hon hade hemmavarande
barn under tio år.

En allmän och obligatorisk moderskapsförsäkring trädde i funktion genom
195A års lag om moderskapshjälp. Enligt denna lag hade varje kvinna,
som var försäkrad jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring, rätt till moderskapshjälp,
däri inbegripet moderskapspenning i form av grundpenning,
barntillägg och tilläggspenning.

Grundpenningen utgjorde tvåhundrasjuttio kronor vid enkelbörd och
fyrahundrafem kronor vid flerbörd. Barntillägg utgick med två kronor per
dag till kvinna som hade minst ett hemmavarande barn under tio år. Till -

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1963

lägget erhölls under tio dagar eller i vissa fall fyrtiofem dagar. Tilläggspenning
utgick efter i huvudsak samma grunder som numera tilläggssjukpenningen,
dock längst under nittio dagar och beräknad endast efter inkomst
av tjänst. Om kvinnan blev sjuk i samband med nedkomsten, ansågs
grundpenningen träda i stället för grundsjukpenning från sjukförsäkringen
under en tid av fyrtiofem dagar räknat fr. o. m. förlossningsdagen. Tilläggspenning
från moderskapsförsäkringen och tilläggssjukpenning från sjukförsäkringen
kunde aldrig utgå samtidigt.

I sitt år 1961 avgivna betänkande Stöd åt barnaföderskorna (SOU
1961: 38) anförde socialpolitiska kommittén med hänvisning till då gällande
regler om barntillägg bl. a.

Bakgrunden till dessa regler är främst bestämmelser i sjukförsäkringslagen,
enligt vilka barntillägg vid moders sjukdom i allmänhet utgår endast
då hon ligger på sjukhus och det finns barn under 10 år i hemmet. I sådana
fall höjes sjukpenningen med 2 kr om dagen. Som förut nämnts innebär
socialförsäkringskommitténs nu framlagda förslag, att det särskilda barntillägget
med 2 kr om dagen skall åtnjutas även vid sjukdom som inte fordrar
sjukhusvård. Liksom f. n. förutsättes att kvinnan har minst ett barn
under 10 år i hemmet.

Om man skulle hålla fast vid att stödet vid barnsbörd bör vara helt likvärdigt
med stödet vid sjukdom, borde det sistnämnda förslaget leda till att
barntillägg utgavs till grundpenningen under samma tid som den för vilken
grundpenningen beräknats. När förlossningen är över, uppfyller kvinnan
i allmänhet de nyss angivna förutsättningarna i fråga om barnet. Dock bör
det kanske påpekas, att det skulle kunna göras gällande, att en förstföderska
borde få sitt barntillägg först sedan hon lämnat förlossningsanstalten
(dessförinnan har hon ju inte något barn »i hemmet»).

Det är emellertid uppenbart, att förslaget om den utvidgade rätten till
barntillägg inom sjukförsäkringen har väckts med tanke på de fall, då modern
på grund av sjukdom måste ha hjälp med tillsyn av hemmavarande
barn. Motsvarande situation kan normalt inte anses föreligga under mera avsevärd
tid efter en förlossning. Någon fullständig parallell med sjukförsäkringen
bör därför inte dras i detta fall. Ett barntillägg inom moderskapsförsäkringen
kan följaktligen — även vid en höjning av det nuvarande normalbeloppet
på 20 kr — inte bli av någon betydande storlek i jämförelse med
grundpenningen.

Enligt kommitténs åsikt finns det under sådana förhållanden inte tillräcklig
anledning att behålla ett särskilt barntillägg inom moderskapsförsäkringen.
I stället bör grundpenningen höjas med ett lämpligt belopp. Därigenom
får även förstföderskor del av denna förhöjning. En sådan ordning
anser kommittén motiverad av det skälet, att första barnet vanligen medför
större utrustningskostnader än de följande barnen. Flerbarnsfamiljerna har
för sin del större kostnader av annat slag. Då någon åtskillnad helst inte
synes böra göras mellan förstföderskor och omföderskor, bör grundpenningen
vara lika för alla.

Vad sedan beträffar storleken av den grundpenninghöjning, som barntilläggets
slopande föranleder, bör denna bedömas i samband med en annan

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 dr 1963

fråga, nämligen samordningen med sjukförsäkringen i de fall då en nybliven
mor blir sjuk.

Grundpenningen bör anses innefatta en viss ersättning för förlorad eller
minskad arbetsförmåga. Om grundsjukpenning skulle kunna utgå samtidigt
med grundpenningen i full utsträckning, innebure detta med hänsyn härtill
ett slags dubbelersättning. Med den nu tillämpade avkopplingen av grundsjukpenningen
under en viss tid efter nedkom,sten slipper man under denna
tid ta ställning till, huruvida kvinnans bristande arbetsförmåga beror på
sjukdom eller är en följd av olika normalt förekommande besvär som åtföljer
forlossningen. Om ingen begränsning funnes i rätten till sjukpenning,
skulle detta också kunna medföra en strävan till sjukskrivning under tiden
närmast efter nedkomsten, något som bör undvikas av psykologiska och
försäkringsekonomiska hänsyn.

Av dessa skäl anser kommittén, att kvinnan inte bör kunna uppbära
grundsjukpenning under tiden närmast efter förlossningen. Den nuvarande
avstangningstiden på 45 dagar synes emellertid vara för lång. I regel torde
en barnaföderska ha återhämtat krafterna omkring en månad efter förlossningen.
Avstängningstiden inom försäkringen för grundsjukpenning föreslås
darfor upphöra sedan 30 dagar förflutit efter nedkomsten. År kvinnan
då fortfarande sjuk eller blir hon då sjuk, bör hon i fortsättningen äga rätt
till grundsjukpenning i vanlig ordning.

Kommittén återkommer nu till frågan om barntillägget. Det förutsättes,
att 1958 års socialförsäkringskommittés förslag om utsträckt rätt till barntillägg
genomföres, så att rätt till barntillägg inom sjukförsäkringen kommer
att föreligga för mödrar med minderåriga barn oavsett om modern
vardas på sjukhus eller ligger sjuk hemma. Om man, såsom nyss förordats
avstanger en barnaföderska från rätt till grundsjukpenning under 30 dagar
räknat från förlossningen, kan hon vid sjukdom under denna tid inte få
nagot barntillägg från sjukförsäkringen. Då presumtionen för avstängningen
ar att barnaföderskan betraktas som mer eller mindre arbetsoförmögen
under ifrågavarande tid, synes det rimligt att grundpenningen höjes åtminstone
med ett belopp motsvarande barntillägg för 30 dagar, dvs. med 60 kr.

I anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 90 år 1962 med förslag till
lag om allmän försäkring, m. m. väcktes motioner som behandlade barntilläggen
inom moderskapsförsäkringen. I sitt utlåtande nr 27 anförde
andra lagutskottet bl. a.

I de nyssnämnda motionerna har föreslagits även den ändringen i propositionen,
att kvinna, som vid sjukdom är berättigad till barntillägg
skall vid barnsbörd erhålla sådant tillägg för en tid av 30 dagar. Såsom redan
framhållits kan emellertid ett barntillägg anses inräknat i den nya moderskapspenningen.
Utgångspunkten för beräkningarna har därvid varit,
att barntillägg eljest borde utgå under 30 dagar med 2 kr. för dag. I den
lagtekniska och administrativa förenklingens intresse har det ansetts, att
ifrågavarande belopp, 60 kr., skulle kunna tilläggas samtliga barnaföderskor.
En sådan lösning har därjämte den fördelen att man därmed även beaktar
att utgifterna i allmänhet är större för en förstföderska än för en omfö -

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1963

5

derska. Utskottet vill för sin del helt ansluta sig till propositionens förslag
i denna del och avstyrker följaktligen förevarande motionsyrkande.

Frågan om barntillägg behandlas även i motionerna 1:657 och 11:785,
där det yrkas att sådant tillägg skall utges till tilläggspenning i fall då kvinnan
är familjens huvudsakliga försörjare. I sin motivering erinrar motionärerna
om att inom sjukförsäkringen barntillägg utgår till hustruns sjukpenning
i motsvarande situation. I anledning härav vill utskottet framhålla,
att barntillägg inom sjukförsäkringen utgår till grundsjukpenningen och
inte till tilläggssjukpenningen. I överensstämmelse härmed utges inom den
nuvarande moderskapsförsäkringen barntillägg endast till grundpenningen.
Det är att märka, att kvinnan enligt nuvarande regler fr. o. m. den fyrtiofemte
dagen — enligt propositionens förslag fr. o. m. den trettionde dagen
— efter förlossningen blir berättigad till grundsjukpenning vid sjukdom
samt att barntillägg utgår till sådan grundsjukpenning. En regel om barntillägg
till den nuvarande tilläggspenningen skulle alltså medföra, att det i
viss utsträckning kom att utgå dubbla barntillägg vid barnsbörd. På grund
av vad sålunda anförts kan utskottet inte biträda förevarande motionsyrkande.

Motionerna

I förevarande motioner anföres som stöd för motionärernas yrkanden
bl. a.:

»I ett avseende är de gällande reglerna om barntillägg inte tillfredsställande
utformade. Det gäller de fall där kvinnan är huvudsaklig försörjare
och är borta från arbetet till följd av barnsbörd. Eftersom barn tillägget är
uteslutande knutet till grundsjukpenningen kan denna kvinna ej uppbära
barntillägg under en ganska lång tid i samband med förlossningen, trots att
familjen obestridligen har inkomstbortfall under denna tid. Någon anledning
att beträffande rätten till barntillägg göra skillnad mellan de fall där
ifrågavarande kvinna är arbetsoförmögen till följd av sjukdom respektive
havandeskap föreligger inte, eftersom detta innebär diskriminering av den
familj där kvinnan är huvudsaklig försörjare, i jämförelse med den familj
där mannen är det.

En ändring av gällande bestämmelser bör komma till stånd. Ändringen
bör genomföras så att möjligheterna till dubbla barntillägg för ifrågavarande
kvinnor uteslutes. För den skull föreslår vi att riksdagen beslutar, att
barntillägg skall utgå till tilläggssjukpenning vid barnsbörd i de fall kvinnan
är huvudsaklig försörjare och för tid då hon ej åtnjuter grundsjukpenning.
Det torde få ankomma på vederbörande utskott att företaga av
detta förslag föranledda ändringar i lagtexten till lagen om allmän försäkring.
»

Utskottet

Enligt reglerna om moderskapsförsäkring i lagen om allmän försäkring
erhåller kvinna i samband med havandeskap dels moderskapspenning med

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1963

niohundra kronor vid enkelbörd och med ytterligare fyrahundrafemtio kronor
för varje barn utöver ett vid flerbörd, dels tilläggssjukpenning såsom
vid sjukdom under högst etthundraåttio dagar, om hon under denna tid
avhåller sig från förvärvsarbete. Såsom förutsättning för erhållande av tillläggssjukpenning
gäller, att kvinnan omedelbart före nedkomsten under
minst tvåhundrasjuttio dagar skall ha varit placerad i lägst sjukpenningklass
nr 3. Barntillägg utgår emellertid icke till sådan sjukpenning utan
endast om kvinnan på grund av sjukdom under havandeskapstiden tillerkännes
grundsjukpenning. Den som äger rätt till moderskapspenning kan
dock ej få grundsjukpenning eller barntillägg under en tid av trettio dagar,
räknat från och med förlossningsdagen.

I förevarande motioner yrkas sådan ändring i reglerna om moderskapsförsäkring,
att kvinna, som är huvudsaklig familjeförsörjare, på samma
sätt som vid sjukdom skall erhålla barntillägg vid frånvaro från förvärvsarbete
på grund av havandeskap. Motionärerna menar att den nuvarande
ordningen innebär en diskriminering av den familj där kvinnan är huvudsaklig
försörjare, jämfört med den familj där mannen är det.

Vid bedömande av den fråga som behandlas i motionerna måste enligt
utskottets mening beaktas, att lagen om allmän försäkring inneburit betydande
förbättringar inom moderskapsförsäkringen. Härvidlag må särskilt
omnämnas, att moderskapspenning tidigare utgick med endast tvåhundrasjuttio
kronor vid enkelbörd och fyrahundrafem kronor vid flerbörd liksom
att den tid under vilken tilläggssjukpenning erhölls förr var endast nittio
dagar. Hänsyn måste också tagas till att dessa förmånligare regler varit
gällande endast under några få månader. Att redan nu, innan erfarenhet
vunnits av den genomförda reformen, bedöma lämpligheten av sådana ändringar
som motionärerna åsyftar, synes utskottet icke möjligt. Med hänsyn
härtill får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:374 och II: 444, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 mars 1963

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel Svensson, fru Hamrin-Thorell,
herr Kaijser, fru Carlqvist, fröken Nordström, herrar Lars Larsson
och Thorsten Larsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Bengtsson i Varberg,
fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Wahrendorff, Fredriksson,
Björkman och Carlsson i Huskvarna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1963

7

Reservation

av fru Hamrin-Thorell och fröken Nordström, vilka ansett

a) att det avsnitt av utskottets utlåtande som börjar å s. 6 med orden
»Vid bedömande av» och slutar med orden »utskottet icke möjligt.» bort
ersättas med text av följande lydelse:

»Lagen om allmän försäkring har otvivelaktigt medfört betydande förbättringar
inom moderskapsförsäkringen, som numera får anses lämna ett
godtagbart skydd i de fall kvinnan icke är familjens huvudsakliga försörjare.
Den familjeförsörjande kvinnans problem i samband med havandeskap
har emellertid icke beaktats i samma omfattning. Om en sådan kvinna
på grund av sjukdom nödgas avhålla sig från förvärvsarbete, kan hon —
i vissa fall efter tillstånd av allmän försäkringskassa — till sin sjukpenning
erhålla barntillägg även för barn över tio år. För sådana barn utgår
eljest barntillägg endast vid mannens sjukdom. Genom ifrågavarande regler
har beaktats, att den ökade försörjningsbörda ett barn innebär måste kompenseras
genom barntillägg vid familjeförsörjarens arbetsoförmåga och till
dennes sjukpenning. I de fall kvinnan är familjens huvudsakliga försörjare
är hennes behov av kompensation genom barntillägg uppenbarligen icke
mindre vid frånvaro från förvärvsarbete på grund av havandeskap än då
frånvaron beror på sjukdom. Bortsett från det barntillägg för trettio dagar,
som må ingå i moderskapspenningen, erhålles icke inom moderskapsförsäkringen
någon sådan kompensation som vid sjukdomsfall. Den försämring
av förmånerna som i detta hänseende sker vid barnsbörd kan inte anses
önskvärd.

Utskottet vill vidare påpeka, att den tid för vilken tilläggssjukpenning
kan utgivas förlängts från tidigare nittio dagar till nu gällande etthundraåttio
dagar för att ge förvärvsarbetande mödrar effektiv möjlighet att utnyttja
den ledighet i samband med barnsbörd, vartill lagstiftaren i annat
sammanhang givit dem rätt. Det angivna syftet skulle främjas genom ett
bifall till motionerna.

Det av motionärerna avsedda resultatet torde vinnas genom att riksdagen
hos Kungl. Maj :t begär förslag till innevarande riksdag om sådan ändring
i lagen om allmän försäkring att kvinna, som är huvudsaklig familjeförsörjare,
erhåller samma rätt till barntillägg till sin sjukpenning vid havandeskap
som vid sjukdom. Till undvikande av att dubbelersättning utgår,
bör rätt till barntillägg ej föreligga under en tid av trettio dagar från
och med förlossningsdagen och ej heller under tid då kvinnan erhåller
barntillägg inom sjukförsäkringen.»

b) att utskottet bort hemställa,

»A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
I: 374 och II: 444, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 dr 1963

förslag till innevarande riksdag om sådan ändring i lagen
om allmän försäkring att barntillägg, med undantag för
tiden från och med förlossningsdagen till och med tjugonionde
dagen därefter och för tid då barntillägg uppbäres
inom sjukförsäkringen, skall inom moderskapsförsäkringen
utgå till tilläggssjukpenningen för sådan kvinna, som
inom sjukförsäkringen har rätt till barntillägg även för
barn som fyllt 10 år, samt

B. att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade
genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.»

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1963

621816