Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1963
1
Nr 7
Utlåtande i anledning av väckt motion om vidgad uppgiftsskgldighet
för aktiebolag.
Första lagutskottet har behandlat en i andra kammaren väckt, till lagutskott
hänvisad motion, nr 63, av herr Hermansson. I motionen hemställes
»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag
till sådana tillägg i lagen den 14 september 1944 om aktiebolag att i
denna stadgas dels förpliktelse för aktiebolag att årligen till registreringsmyndigheten
redovisa de tio största aktieägarna och deras aktieinnehav samt
desslikes hålla sådan uppgift tillgänglig för envar som vill taga kännedom
om densamma på samma sätt som aktiebok, dels förpliktelse för aktiebolag
att till registreringsmyndigheten insända protokoll med röstlängd över avhållna
bolagsstämmor, dels ock vitesföreläggande såsom enligt lagens 217 §
vid underlåtenhet att insända de ovan nämnda uppgifterna».
Närmare redogörelse för motionen lämnas nedan.
Gällande bestämmelser
Enligt aktiebolagslagen åligger det aktiebolags styrelse att ofördröjligen
efter bolagets bildande upprätta en aktiebok över bolagets samtliga aktier.
I aktieboken, som må bestå av ett betryggande lösblads- eller kortsystem,
skall aktierna upptagas i nummerföljd med uppgift å aktietecknarna. Vederbörligen
styrkt förändring i äganderätten till aktie skall införas i aktieboken.
Det åligger styrelsen att hålla aktieboken tillgänglig för envar som
vill taga kännedom om densamma. Om aktiebrev är ställt till viss man, är
förvärvare av detsamma ej gentemot bolaget att anse som aktieägare innan
han införts i aktieboken. För rösträtt å bolagsstämma erfordras, om aktiebreven
är ställda till viss man, utom annat, att ägaren införts i aktieboken.
Styrelsen skall hålla aktieboken tillgänglig å bolagsstämma. Ordföranden
skall å stämman upprätta och till godkännande framlägga en förteckning
över närvarande aktieägare och ombud för aktieägare med uppgift å det
antal aktier, för vilket envar av dem äger rösträtt. Sedan förteckningen i
vederbörlig ordning godkänts, skall den gälla som röstlängd på stämman.
Röstlängden skall intagas i stämmoprotokollet, som inom viss tid efter stämman
skall hos bolaget hållas tillgängligt för aktieägarna.
I det hos vederbörande registreringsmyndighet, nämligen patent- och registreringsverket,
förda aktiebolagsregistret skall, utom annat, varje styrel
Bihang
till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 avd. Nr 7
2 Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1963
seledamots och styrelsesuppleants fullständiga namn och hemvist införas.
Vidare skall avskrift av aktiebolags balansräkning, vinst- och förlusträkning,
förvaltningsberättelse och revisionsberättelse insändas till registreringsmyndigheten
inom viss tid. Om ej nämnda redovisningshandlingar och berättelser
i rätt tid insändes, kan styrelseledamöterna och verkställande direktör
genom vite tillhållas att fullgöra denna sin skyldighet.
Motionen
Efter en kortare redogörelse för aktiebolagens bestämmelser om skyldighet
att föra aktiebok och att till registreringsmyndigheten insända vissa räkenskapshandlingar
m. m. anföres i motionen bl. a. följande:
Det förefaller angeläget att på vissa punkter utvidga denna offentliga redovisningsskyldighet
så att större kunskap om särskilt ägande- och kontrollförhållandena
inom aktiebolagen kan bli tillgänglig för allmänheten och
de anställda. Om man bortser från att aktieböckerna inte alltid återspeglar
de aktuella ägandeförhållandena, är det i princip möjligt för en anställd
eller annan intresserad person att undersöka ägandefördelningen av aktierna
inom ett visst aktiebolag. Det är emellertid ett mycket tidsödande företag,
särskilt i stora bolag med flera hundra tusen aktier. Det demokratiska intresset
att bättre känna till ägandeförhållandena inom företagen borde motivera
bestämmelser om en sammanfattande redovisning av aktiefördelningen,
exempelvis så att varje aktiebolag skulle vara skyldigt att årligen redovisa
vilka som är de tio största aktieägarna samt deras aktieinnehav. Fullständig
kunskap om ägandeförhållandena inom aktiebolagen ger emellertid
ändå inte ett tillfredsställande svar på frågan, vilka som bestämmer i
bolagen. I realiteten är det mycket svårt för den stora majoriteten av aktieägarna
att utöva den bestämmanderätt över företagets affärer som de genom
bestämmelserna om rösträtt i förhållande till aktieinnehavet i princip
är tillförsäkrade på årsstämmorna. I många aktiebolag visar gjorda undersökningar,
att det är mycket små grupper av aktieägare — ibland endast en
eller ett par personer — som på bolagsstämman disponerar röstmajoriteten.
Enligt aktiebolagslagen 118 § skall å stämman ordföranden upprätta och
till godkännande framlägga en förteckning över närvarande aktieägare och
ombud för aktieägare med uppgift å det antal aktier, för vilket envar av dem
äger utöva rösträtt. Denna röstlängd skall intagas i protokollet. Skyldighet
föreligger emellertid icke att insända protokoll från stämmorna till registreringsmyndigheten
eller att till denna meddela röstlängden. En stickprovsundersökning
visar att stämmoprotokoll av många aktiebolag endast insändes
till patent- och registreringsverket, när sådana förändringar vidtagits
beträffande styrelse, firmatecknare etc. som enligt lagen skall registreras.
I en rad fall finns stämmoprotokoll, men utan att röstlängden bifogats.
'' Från de inledningsvis anförda synpunkterna borde det vara motiverat
att i aktiebolagslagen infördes sådana bestämmelser, att aktiebolag
skulle vara skyldigt att årligen till registreringsmyndigheten insända stämmoprotokoll
med röstlängder.
3
Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1963
Angränsande frågor vid tidigare riksdagar m. m.
Vid 1960 års riksdag väcktes i andra kammaren en motion (11:536), vari
hemställdes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning
i syfte att klarlägga ägandeförhållandena och maktkoncentrationen
inom det privata näringslivet. Bankoutskottet, som behandlade motionen,
hemställde i sitt utlåtande (nr 17), att motionen icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd. I utlåtandet anförde utskottet bl. a. följande:
I motionen omnämnes bl. a. att fördelningen av styrelseuppdragen i de
stora bolagen skett på ett sådant sätt att vissa personer erhållit ett stort
antal sådana uppdrag. Detta väl kända förhållande framgår av allmänt tillgängliga
uppslagsböcker och torde icke kräva någon särskild utredning för
att klarläggas. Det är vidare sörjt för att allmänheten skall kunna få en
insyn i ägandeförhållandena m. m. genom föreskrifter i aktiebolagslagen och
lagen om ekonomiska föreningar. Ytterligare må nämnas att myndigheterna
genom 1953 års konkurrensbegränsningslag fått möjlighet att ingripa när
det gäller företeelser som ur samhällets synpunkt är icke önskvärda. Motionärerna
har icke visat att dessa möjligheter till insyn skulle vara otillräckliga.
Utskottet finner därför att något behov icke blivit styrkt av en utredning
av den vittsyftande karaktär som motionärerna tänkt sig och som med
nödvändighet skulle bli ytterst komplicerad och praktiskt svårgenomförbar,
särskilt om det gällde att försöka belysa icke blott de formella utan de reella
koncentrationsförhållandena inom näringslivet. Därtill kommer att en sådan
utredning snabbt skulle förlora i aktualitet. Utskottet kan ej heller finna att
en utredning av detta slag skulle ha någon betydelse för en önskvärd spridning
av äganderätten till aktier, för vilket ändamål åtgärder av annan art
torde böra komma i fråga.
I en vid utlåtandet fogad reservation nr 2 förordades bifall till motionen. I
reservationen framhölls att insynen i näringslivets ägande- och maktkoncentrationsförhållanden
för närvarande knappast kan anses vara tillfredsställande.
Utan att ingå på någon bedömning av om den nuvarande koncentrationen
ur rent näringspolitisk synpunkt är fördelaktig eller medför nackdelar,
ansåg reservanterna förhållandena vara sådana att en kartläggning av
detta område skulle fylla en viktig uppgift genom att ge ökad upplysning
om och vidgad insyn i det privata näringslivets struktur och äganderättsförhållanden.
Behovet av en sådan utredning hade också kommit att aktualiseras
genom de önskemål som från vissa håll, bl. a. i de likalydande motionerna
1:528 och 11:639 till 1959 års riksdag, framförts om ytterligare spridning
av aktieägandet till nya medborgargrupper. I samma mån som en vidgning
av aktieinnehavet kunde komma att ske genom spridning av små aktieposter,
ökade också dessa gruppers behov av insyn i ägande- och maktfördelningsförhållandena
inom det privat anäringslivet. Behovet av ökad upplysning
om dessa förhållanden hade på senare tid dessutom understrukits
genom bl. a. vissa uppmärksammade företagsnedläggelser. Även om vissa
svårigheter skulle uppstå vid en undersökning av ifrågavarande slag, ansåg
reservanterna det angeläget att en kartläggande utredning om ägandeför
-
4 Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1963
hållandena och maktkoncentrationen inom det privata näringslivet kom till
stånd.
Sedan riksdagen i skrivelse den 10 maj 1960 (nr 219) i anledning av
förenämnda motion anhållit om utredning i syfte att klarlägga ägandeförhållandena
och maktkoncentrationen inom det privata näringslivet, har chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, den 10 november 1961 bemyndigats
att tillkalla sakkunniga för utredning rörande ägandeförhållandena
och maktkoncentrationen inom det privata näringslivet. Departementschefen
har därefter tillkallat sakkunniga för att verkställa ifrågavarande utredning.
I samband med förenämnda bemyndigande angav departementschefen beträffande
den tillämnade utredningens omfattning bl. a. följande:
Det gäller till en början att kartlägga fördelningen av de juridiska ägandeförhållandena,
förmögenhetskoncentrationen osv. och att söka fastställa
utvecklingstendenserna i dessa avseenden. I samband därmed bör även uppmärksammas
i vilken mån gällande aktiebolags- och skattelagar kan tänkas
påverka dessa tendenser. Det gäller också att undersöka koncentrationen
av makt och inflytande, dels sådant detta kan bedömas med ledning
av lätt konstaterade formella förhållanden — innehav av styrelseuppdrag
o. dyl. — dels bedömt mera praktiskt såsom en fråga om den reella maktens
koncentration. I fråga om relationen mellan ägande och inflytande bör uppmärksammas
att dessa funktioner i det moderna näringslivet ofta anses
tendera att skiljas från varandra. Utredningen bör undersöka och diskutera
riktigheten av denna uppfattning och dess konsekvenser för näringslivet,
t. ex. med avseende på den interna kapitalbildningen inom företagen. I detta
sammanhang bör utredningen analysera innebörden i strävandena till ökad
aktiespridning; en sådan demokratisering av aktieinnehavet synes i realiteten
kunna bli ett instrument för en ökad maktkoncentration i och med att ett
stort antal små aktieägare torde sakna möjligheter att utöva något reellt
inflytande och endast får fungera som kapitalleverantörer.
Vid 1961 års riksdag väcktes i andra kammaren en motion (11:60), vari
hemställdes om, utom annat, en utredning med sikte på införandet av en
bestämmelse, enligt vilken det skulle åligga en enskild person, som har avgörande
inflytande i mer än ett aktiebolag, att till aktiebolagsregistret göra
anmälan om de aktiebolag, vari han har inflytande och som i ett eller annat
avseende har samarbete med varandra.
Med anknytning till aktiebolagslagens koncernregler hävdades i motionen,
att en enskild person, som har avgörande inflytande i mer än ett aktiebolag,
borde åläggas skyldighet att till aktiebolagsregistret göra särskild anmälan
om de aktiebolag, vari han har inflytande och som i ett eller annat avseende
har samarbete med varandra. Genom en sådan åtgärd skulle man, enligt
motionen, kunna förebygga att en person genom att driva verksamhet
i skydd av flera bolag använder denna form för att få sådana fördelar som
icke bör ha det allmännas stöd. För den som har bärande skäl att driva verksamhet
under skilda bolagsnamn borde det icke vara till något men, att hans
5
Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1963
tillgångar och skulder kan bedömas i ett sammanhang, oavsett antalet aktiebolag.
Enligt motionärerna syntes det angeläget att det sålunda angivna
spörsmålet närmare utreddes.
Motionen, som behandlades av första lagutskottet, blev föremål för remissbehandling.
Utredningen om samnordisk översyn av aktiebolagslagstiftningen
anförde bl. a. följande:
Vilket syftemål det i motionen framställda förslaget fullföljer framgår
inte närmare av motionen, som blott talar om att man vill förebygga, att
en person genom att driva verksamhet i skydd av flera bolag använder
denna form för att få sådana fördelar, som inte bör ha det allmännas stöd.
Ur synpunkten av det allmännas skatteintresse kan en anmälningsskyldighet
av föreslagen art inte spela någon roll vid sidan av den ingående uppgiftsskyldighet,
som i skatteavseende redan åligger de enskilda. Väl kan det
te sig som ett intresse för minoritetsaktieägare, bolagsborgenärer eller anställda
att äga kännedom om att en viss privatperson äger dominerande
aktieinnehav i bolaget liksom i ett annat bolag, med vilket det förra har
affärsförbindelser. Men i regel lär väl ett sådant förhållande ändå vara
känt för intresserade. I detta avseende erinras även om regeln att aktiebolags
aktiebok enligt svensk rätt är tillgänglig för envar. Skulle vederbörande
i något fall ha vidtagit åtgärder för att dölja sitt aktieinnehav, t. ex.
genom att placera ut aktierna hos honom närstående personer, skulle en uttrycklig
föreskrift om anmälningsskyldighet få betydelse endast om den
finge en sådan form, att även olika dylika förfaranden förhindrades. En
sådan lagstiftning — vilken måste förses med straffsanktioner — skulle
säkerligen vålla ganska betydande tekniska svårigheter även med hansyn
till att begreppet »avgörande inflytande» är mycket svävande, samt att ett
aktieinnehav ju kan vara mer eller mindre temporärt. Utredningen finner
det icke klarlagt eller sannolikt, att det från nu angivna synpunkter för en
dylik lagstiftning föreligger ett behov svarande mot de svårigheter den
skulle möta. .
I händelse motionärerna skulle åsyfta en offentlig redovisning av privatpersoners
inflytande över flera aktiebolag ur mera allmänna, politiska,
sociala eller liknande synpunkter, blir frågan allenast ett moment i det
komplex, som aktualiseras av den utredning rörande ägandeförhållandena
och maktkoncentrationen inom det privata näringslivet, som riksdagen genom
skrivelse den 10 maj 1960 nr 219 begärt. Utredningen föreslår därför,
att förslaget i motionen icke föranleder annan åtgärd än att det hänskjutes
till prövning av den utredning, som kommer till stånd med anledning av
riksdagens nämnda skrivelse.
Patent- och registreringsverket konstaterade i avgivet yttrande, att den i
motionen föreslagna anmälningsskyldigheten skulle medföra en väsentlig
utökning av bolagsavdelningens registreringsarbete och att anmälningsskyldigheten
rent aktiebolagsrättsligt skulle innebära viktiga nyheter. Härom
anförde ämbetsverket:
Aktiebolaget är till hela sin struktur cn utpräglad kapitalassociation, där
delägarnas personer träda i bakgrunden. Det väsentliga är aktiekapitalet, ej
aktieägarna. En aktieägare är ej skyldig att låta inregistrera sig såsom
aktieägare, att deltaga i bolagsstämma eller att åtaga sig val såsom styrelse
-
6
Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1963
ledamot. Är aktien namnaktie får han visserligen ej utöva rösträtt för aktien
med mindre han är införd i aktieboken såsom ägare av aktien, men för att
lyfta utdelning å aktien behöver han ej vara införd i aktieboken. Varje bolag
skall föra en aktiebok över samtliga aktier i bolaget, och denna är tillgänglig
för var och en, som vill taga del av den. Då såsom ovan nämnts endast
den, som är införd i aktieboken, äger utöva rösträtt å bolagsstämma —
här bortses från innehavareaktier, vilka förekomma ytterst sparsamt i vårt
land kan i varje fall ur aktieboken inhämtas upplysning om aktieinnehavet
hos de personer, som utöva ett bestämmande inflytande å bolagsstämma.
Sådana personer ha alltså redan enligt gällande bestämmelser
ingen som helst möjlighet att förbli anonyma. Aktiebokens uppgifter om
aktieinnehav äro dock ej föremål för registrering. Grundar sig det bestämmande
inflytandet på andra omständigheter än aktieinnehav ger aktieboken
ej någon vägledning, och så torde som regel ej heller vara fallet med de
offentliga redovisningshandlingarna. Det skulle alltså vara i dylika fall som
den föreslagna anmälningsplikten främst skulle få betydelse.
De registreringar, som tillkomma enligt gällande bestämmelser grunda
sig som regel på anmälningar, vilka göras av aktiebolagens organ — styrelse
verkställande direktör, hkvidator — eller av myndighet. De registreringar,
som föreslås i motionen, skulle däremot grunda sig på en rent personlig anmälningsplikt.
Anmälan skulle göras till aktiebolagsregistret. Detta register
utgöres enligt KK den 19 december 1947 om aktiebolagsregistrets förande
m. m. av en samling upplägg för de registrerade aktiebolagen. Avsikten med
motionen torde dock ej vara den, att de lämnade uppgifterna i första hand
skulle införas i uppläggen för de aktiebolag, som omnämnas i anmälningen
Genom en dylik anordning skulle nämligen ej erhållas någon översikt över
det samlade inflytande den enskilde personen i varje särskilt fall äger Det
skulle darfor bil nödvändigt att för uppgifter av detta slag upprätta ett särskilt
kompletterande personregisterupplägg e. d. Att även den alfabetiska
förteckningen over registrerade aktiebolag, som föres enligt den ovannämnda
kungörelsen, finge utökas med ett fristående personregister är naturligt.
Angående själva behovet och värdet av de i enlighet med motionsförslaget
erhållna uppgifterna ställde sig ämbetsverket tveksamt utan att kunna definitivt
taga ställning till hithörande frågor. Emellertid erinrade ämbetsverket
om den begärda utredningen rörande ägandeförhållandena och maktkoncentrationen
inom näringslivet och anförde, att det föreföll lämpligt att, om
motionärernas förslag i förevarande del biträddes av riksdagen, det väckta
spörsmålet hänsköts till nämnda utredning.
Utskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 28), att
motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd samt anförde i hithörande
delar, att den föreslagna utredningen delvis skulle komma att beröra
det frågekomplex, som redan aktualiserats genom begäran av 1960 års
riksdag om utredning i syfte att klarlägga ägandeförhållandena och maktkoncentrationen
inom det privata näringslivet. Med hänsyn härtill och då
utskottet icke från andra synpunkter ansåg utredningen påkallad, fann sig
utskottet ej i förevarande del kunna tillstyrka motionen.
Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1963 7
Utskottet
I förevarande motion framföres önskemål om sådan ändring i gällande
aktiebolagslag, att i denna intages stadganden om skyldighet för aktiebolag
att årligen till registreringsmyndigheten insända uppgift å de tio största
aktieägarna och om deras aktieinnehav samt att hålla dessa uppgifter tillgängliga
i samma omfattning som gäller för aktiebok ävensom skyldighet
att till registreringsmyndigheten insända protokoll med röstlängd över
hållna bolagsstämmor. Enligt motionären bör insändandet av berörda uppgifter
och handlingar kunna framtvingas genom vitesföreläggande.
Av förestående redogörelse framgår att frågor som i viss mån berör jämväl
det nu aktualiserade spörsmålet under de senaste åren varit föremål för
riksdagens behandling. På framställning av 1960 års riksdag har sakkunniga
tillkallats för att verkställa utredning rörande ägandeförhållandena och
maktkoncentrationen inom det privata näringslivet. Utskottet förutsätter att
ämnet för ifrågavarande motion faller inom ramen för nämnda utrednings
uppdrag. Med hänsyn härtill synes riksdagen icke böra taga något initiativ
i den av motionären angivna riktningen.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, 11:63, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 februari 1963
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Ahlkvist, Nyström, Arvidson, Erik
Svedberg, Ferdinand Nilsson, Hilding, Wikner och Nyman;
från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herr Landgren, fru Johansson,
fru Boman, herrar Svensson i Vä, Ekström i Björkvik, Gustafsson
i Borås och Haglund.