Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1963

1

Nr 8

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående ytterkuvert till äktamakeförsändelse vid
allmänna val.

I de till konstitutionsutskottet hänvisade likalydande motionerna nr 188
i första kammaren av herrar Kristiansson och Mossberger och nr 221 i andra
kammaren av herr Bengtsson i Halmstad hemställes, »att riksdagen hos
Kungl. Maj :t måtte hemställa om en prövning av sättet att i lagen om val
till riksdagen och i den kommunala vallagen införa bestämmelser om hur
det skall förfaras med ytterkuvert till äktamakeförsändelse, sedan denna
avlämnats till valförrättaren».

Angående motiveringen får utskottet, i den män redogörelse därför inte
lämnas i det följande, hänvisa till motionen I: 188.

Gällande bestämmelser

I § 24 RO stadgas, att rösträtt ej må utövas av annan valberättigad än
den som, på sätt i vallagen sägs, vid valförrättning personligen sig inställer;
dock att dels sådan valberättigad, som till följd av vistelse utom riket eller
yrkes- eller tjänsteförpliktelse är förhindrad att iakttaga sådan inställelse,
må, i den utsträckning och under de villkor som stadgas i nyssnämnda lag,
före valet avgiva valsedel, dels ock make må, i den ordning som stadgas i
samma lag, avgiva valsedel genom andra maken.

Lagen om val till riksdagen och kommunala vallagen innehåller utförliga
bestämmelser om röstning genom make vid valförrättning (förstnämnda
lag 62—64, sistnämnda lag 28—30 §§). Bestämmelserna innebär i huvudsak
följande.

Vill äkta make ingiva valsedel genom andra maken, skall valsedelsförsändelse
anordnas tidigast trettio dagar före valet. För sådan valsedelsförsändelse
skall användas ett valkuvert (innerkuvert) och ett ytterkuvert, båda
av särskilt slag. Väljaren skall själv frivilligt inlägga sin valsedel i innerkuvertet
och tillsluta detta samt i närvaro av ett vittne inlägga innerkuvertet
i ytterkuvertet, vilket omedelbart därpå tillslutes av väljaren. En å ytterkuvertet
anbragt förklaring ätt sålunda tillgått skall därefter av väljaren
egenhändigt undertecknas. Vid namnet tecknas uppgift å det valdistrikt
väljaren vid liden för valet tillhör och hans hemvist inom valdistriktet. Vittnet
intygar å ytterkuvertet, med angivande av dag och ort för intygets meddelande,
att väljaren egenhändigt undertecknat nämnda förklaring. Finnes
att väljaren är röstberättigad, att ytterkuvertet är av stadgat slag samt
att därå är tecknad förklaring av väljaren ävensom vittnesintyg i behörigt
1 liihang till riksdagens protokoll 1963. 5 samt. 2 avd. Nr 8

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1963

skick och förekommer ej skälig anledning antaga, att ytterkuvertet blivit
efter tillslutandet öppnat, bryter ordföranden ytterkuvertet; i annat fall skall
det ej mottagas.

Historik

De svenska bestämmelserna om röstning vid riksdagsmannaval hade ända
till år 1921 det innehållet, att rösträtt ej fick utövas av annan valberättigad
än den, som vid valtillfället personligen inställde sig. Sistnämnda år antogs
emellertid slutligt bestämmelser, varigenom vid andrakammarval dels röstning
utan personlig inställelse (valsedelsförsändelse exempelvis med posten)
medgavs för vissa kategorier, som av yrkes- eller tjänsteförpliktelse
var hindrade att personligen inställa sig, dels ock make erhöll rätt att, i den
ordning som stadgades i vallagen, avgiva valsedel genom sin make, om denne
var röstberättigad. Ändringarna hade sin grund i önskemål om att underlätta
de gifta kvinnornas deltagande i valen; rösträtt för kvinnor vid andrakammarval
infördes samma år, 1921. För vissa kommunala val (val av kommunalfullmäktige,
stadsfullmäktige och landstingsmän) infördes motsvarande
möjligheter till valsedelsförsändelser år 1920 genom lag den 30 juni
samma år (nr 392) om rätt för vissa väljare att utan inställlese inför valförrättare
avgiva valsedel etc. I sammanhang därmed avskaffades den dittills vid
nämnda kommunala representantval förekommande fullmaktsröstningen. 1
8 § av nämnda lag stadgades, för de fall då äkta makar båda var röstberättigade,
rätt för den ena maken alt ingiva valsedel genom den andra.

I samband med ovannämnda ändringar infördes även bestämmelser om
anordnande av äktamakeförsändelse och om förfarandet vid valförrättarens
mottagande av försändelsen. Dessa bestämmelser kvarstår fortfarande i huvudsak
oförändrade.

Efter lagändringar 1937, 1942 och 1944 förelåg rätt för make att genom
den andra maken, om denne var röstberättigad, avgiva valsedel vid andrakammarval
och kommunala val såväl då röstningen skedde vid valförrättning
som då den skedde på postanstalt, beskickning eller konsulat. I sistnämnda
fall (röstning inför röstmottagare) var det dock en förutsättning
att den valsedelslämnande maken också själv röstade.

I proposition 1956: 166 föreslog Kungl. Maj:t på grundval av ett av 1955
års valutredning i slutet av år 1955 avlämnat delbetänkande (stencilerat)
bl. a., att kravet på att den valsedelslämnande maken själv skulle vara röstberättigad
borde slopas beträffande avlämnande av äktamakeförsändelse
vid valförrättning. Däremot föreslogs ej någon ändring i motsvarande avseende
beträffande röstning på postanstalt, beskickning eller konsulat. Förslaget
antogs av riksdagen.

I motion I: 386 till 1962 års riksdag av herr Lundström m. fl. hemställdes,
»att riksdagen måtte besluta sådan ändring av lagen om val till riksdagen
(§74) samt den kommunala vallagen (§39) att kravet på att den som röstar
för make inför röstmottagare själv måste rösta samtidigt slopas samt
att konstitutionsutskottet måtte utforma vederbörlig text i de berörda författningarna».

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1963

3

Konstitutionsutskottet, till vilket motionen hänvisades, yttrade i utlåtande
1962:13:

Enligt utskottets mening synes motiven för ett slopande av kravet att den,
som inför röstmottagare skall äga avlämna valsedel från sin make, själv
samtidigt måste rösta vara av den art att motionärernas förslag bör närmare
övervägas. Därvid kan de skäl som talar till förmån för den föreslagna
ändrade regeln vägas mot de svårigheter som finnes av valteknisk art.

Utskottet hemställde, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte giva
till känna vad utskottet anfört, och denna hemställan bifölls av riksdagen
(rskr 185).

Motionerna

I motionerna anföres bland annat.

I § 64 första stycket säges att, sedan äktamakeförsändelsens ytterkuvert
konstaterats vara korrekt, »bryter ordföranden ytterkuvertet». Därefter skall
enligt andra stycket i samma paragraf ordföranden lägga ner innerkuvertet
i valurnan.

Vad som därefter skall ske med det öppnade ytterkuvertet omförmäles
inte i lagen. På detta ytterkuvert finns såväl den röstandes namn som namnet
på det vittne som intygar att väljaren egenhändigt undertecknat förklaringen
om att iordningställandet av äktamakeförsändelsen tillgått så som
lagen föreskriver.

Föreskrifterna i berörda delar är desamma i den kommunala vallagen. Det
synes oss inte vara tillfredsställande att vallagarna inte upptar någon regel
för hur det efter ytterkuvertets brytande skall förfaras med handling av den
karaktär ytterkuvertet har. Ett tillvägagångssätt, som förefaller oss naturligt,
vore att ytterkuvertet, som av den nuvarande lagtexten att döma inte har
någon funktion att fylla efter det att det öppnats, omedelbart efter valförrättningens
slut förstördes. En annan möjlighet vore måhända att hela äktamakeförsändelsen
med obrutet ytterkuvert nedlades i valurnan och i oöppnat
skick sändes till Konungens befallningshavande på samma sätt som sker
med äktamakeförsändelse vid poströstning. En olägenhet med detta senare
förfaringssätt är givetvis att antalet oräknade valsedlar som kommer Konungens
befallningshavande till handa blir större än som nu är fallet. Ett förstörande
av de brutna ytterkuverten redan i anslutning till valförrättningen
tycks oss därför från den synpunkten vara att föredraga, om det inte med
hänsyn till andra omständigheter befinnes olämpligt.

Under alla omständigheter synes det oss otillfredsställande att avsaknaden
av bestämmelser om hur i detta avseende skall förfaras lett till varierande
och godtycklig praxis i skilda valdistrikt. En prövning bör därför ske
av möjligheterna att i såväl lagen om val till riksdagen som i den kommunala
vallagen införa bestämmelser som reglerar det åsyftade förhållandet.

Utskottet

Det av motionärerna väckta spörsmålet avser enbart frågan angående bestämmelser
om hur valförrättaren skall förfara med ytterkuvert till äldamakeförsändelse,
sedan försändelsen mottagits vid förrättning som följes
av preliminär sammanräkning inför valförrättaren.

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1963

Såsom motionärerna framhållit saknas bestämmelser i nämnda hänseende.
Anvisningar i frågan saknas också i de av inrikesdepartementet utgivna
promemoriorna för valförrättare. Å andra sidan finnes dock bestämmelser
i vallagarna om vad av valmaterialet som i nu avsett fall skall insändas
till Konungens befallningshavande. Då enligt sistnämnda bestämmelser
nämnda ytterkuvert ej skall insändas, torde det motsättningsvis vara fullt
tydligt att de skall i samband med förrättningen av valförrättaren förstöras.
Spörsmålet är därför enligt utskottets mening huvudsakligen, huruvida
valförrättarna på något sätt bör göras uppmärksamma på att kuverten sålunda
skall förstöras. Utskottet delar ej motionärernas uppfattning att det
i vallagarna bör införas lagbestämmelser därom. Emellertid torde, såsom
motionärerna antytt, praxis i fråga om tidpunkten för förstörandet variera.
För åstadkommande av ett effektivt skydd för valhemligheten är det givetvis
önskvärt att nämnda kuvert — vilkas vittnespåskrifter i många fall kan
antyda med vilket parti vederbörande röstat — förstöres före början av den
preliminära sammanräkningen, vilken ofta bevistas av utomstående. Utskottet
vill gärna medgiva, att ett påpekande i sådan riktning kan vara önskvärt.
Emellertid skulle det enligt utskottets mening vara fullt tillräckligt att
ett påpekande därom infördes i ovannämnda promemorior för valförrättare.
Utskottet har under hand erfarit, att frågan om en dylik ändring av nämnda
promemorior för närvarande överväges i inrikesdepartementet. Frågan är
sålunda föremål för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet, och det kan förväntas,
att promemoriorna i en eller annan form kommer att i framtiden innehålla
råd angående förstörandet av ifrågavarande ytterkuvert. Någon riksdagens
vidare åtgärd i saken torde därför ej behövas.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet därför hemställa,
att ifrågavarande motioner I: 188 och II: 221 måtte anses
besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 18 april 1963

På konstitutionsutskottets vägnar:

TORSTEN ANDERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Torsten Andersson, Damström, fru
Segerstedt Wiberg, herrar Sveningsson, Olsén, Erik Olsson, Kronstrand,
Dahl, fröken Stenberg och herr Dahlberg*; samt

från andra kammaren: herrar Spångberg, Magnusson i Tumhult,
Adamsson, Larsson i Luttra*, Nilsson i Östersund, Braconier, Alemyr, Hamrin
i Jönköping*, Andersson i Billingsfors och Westberg.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktieb >’.:ig 630584