Konstitutionsutskottets memorial nr 4 dr 1963

1

Nr 4

Konstitutionsutskottets memorial angående televisionsutsändningar
av kamrarnas förhandlingar.

Konstitutionsutskottet får med begagnande av sin initiativrätt angående bestämmelser
av karaktär att tillhöra riksdagsstadgan föreslå viss ändring av
bestämmelserna om utsändning i television av kamrarnas förhandlingar.

Historik m. m.

Frågan om radioutsändningar av riksdagens förhandlingar väcktes första
gången i riksdagen genom två motioner i andra kammaren ar 1925. I den ena
av dessa motioner (nr 125) föreslag Värner Rydén och Eliel Löfgren, att
andra kammaren för sin del måtte medgiva, att telegrafstyrelsen finge i kammarens
plenisal uppsätta anordningar, som möjliggjorde återgivande genom
s. k. rundradio av kammarens förhandlingar, ävensom uppdraga åt kammarens
presidium att bestämma, när sådan radioutsändning finge äga rum.
I den andra motionen (nr 126) av herr Oskar Hagman anfördes, att från och
med år 1925 den sedan ett par år tillbaka påbörjade rundradioverksamheten
antagit mera fasta konturer och att redan under år 1924 i pressen behandlats
frågan om möjligheten av sådana anordningars vidtagande, att riksdagens
förhandlingar skulle kunna avlyssnas per radio. Vidare uttalades, att några
principiella eller praktiska invändningar mot ett bifall därtill icke torde
kunna anföras. Som skäl för denna ståndpunkt angavs, att kamrarnas förhandlingar
vore offentliga och att väsentligt kunna utöka kretsen av åhörare
därför endast torde kunna sägas vara ett steg i grundlagens anda. Motionen
utmynnade i en hemställan att andra kammaren måtte uttala, att från kammarens
sida inga erinringar vore att göra mot att sådana anordningar vidtoges,
att kammarens överläggningar kunde, då så ansågs lämpligt, åhöras
per radio.

Motionerna hänvisades till andra kammarens femte tillfälliga utskott, som
i utlåtande (nr 2) avstyrkte motionerna och anförde, att invändningar kunde
göras mot utsändningen per radio. Utskottet anförde därefter vissa invändningar,
vilka dock icke berörde den av Hagman framkastade tanken att en
utökning av åhörarkretsen finge ses som en åtgärd för en vidare tillämpning
av offentlighetsprincipen. Mot utlåtandet anmäldes reservationer av herrar
Spångberg och Västberg. Den sistnämnde anförde, att grundlagen inte lade
hinder i vägen för en radiering, då förhandlingarna var offentliga. I riksdagsdebatten
(prot. 11: 16 § 10) yttrade herr Löfgren bl. a. att det gällde att
ytterligare tillämpa offentlighetsprincipen. Kammaren avslog motionerna

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 6 samt. 2 avd. Nr 4

2

Konstitutionsutskottets memorial nr 4 år 1963

med 115 röster mot 60 för den av herr Västberg avgivna reservationen. Själv
väckte herr Västberg motion i frågan såväl år 1929 i andra kammaren (motion
nr 99) som år 1933 i första kammaren (motion nr 238). Båda motionerna
avslogs emellertid efter avstyrkande utskottsutlåtanden.

I en motion (nr 434) år 1936 i första kammaren hemställde herr Åkerberg
m. fl. att första kammaren måtte ge sitt tillstånd till att det sammanträde,
vid vilket utrikesministern skulle besvara herr Bagges interpellation
angående Sveriges ställning till Nationernas förbund, genom radion gjordes
tillgängligt för intresserade medborgare i landet på det sätt som kammarens
presidium, efter samråd med Radiotjänst, funne vara lämpligt. xMotionen hänvisades
till första kammarens första tillfälliga utskott, som i utlåtande (nr
17) anförde bl. a.: »Mot det sålunda framförda förslaget synes ur principiell
synpunkt icke några invändningar med fog kunna framställas. Riksdagens
förhandlingar äro offentliga, pressen har sin egen läktare och debatterna få
utan censur publiceras och refereras. Förslaget innebär således endast en av
den moderna teknikens utveckling påfordrad ny form för publiciteten. —
Ur praktisk synpunkt kunna vissa erinringar måhända framställas mot ett
generellt medgivande av rundradiering av båda kamrarnas förhandlingar.
Däremot torde ett förverkligande av motionärernas mera begränsade önskemål
icke möta motsvarande praktiska svårigheter.» Utskottet hemställde, att
första kammaren måtte ge sitt tillstånd till att sammanträdet i fråga genom
radion gjordes tillgängligt för intresserade medborgare i landet på sätt utskottet
angivit. Vid riksdagsbehandlingen (35: 20) avslogs emellertid förslaget
om radiering från sammanträdet.

Radioutsändningar av riksdagsmännens anföranden i kamrarna kom emellertid
efter hand till stånd. Den metod som härvid först användes var indirekt
och bestod däri att vederbörande riksdagsmans anförande (eller delar
därav) återupprepades och inspelades i ett för ändamålet särskilt iordningställt
rum under stora trappan, varefter återutsändning av talet skedde. Radiotjänst
önskade emellertid få tillstånd att göra inspelningar direkt i
kamrarna och sedan sända ut redigerade referat av debatten. Sedan en sådan
inspelning på prov ägt rum år 1947, synes andra kammarens talman ha lämnat
tillstånd till inspelningar av debatterna. Enahanda tillstånd torde ha
lamnats av första kammarens talman. Efter hand har även direktsändningar
medgivits av talmännen. Något formligt beslut av riksdagen om tillstånd till
radioutsändningar synes icke ha lämnats; dock synes ej heller någon ledamot
ha väckt fråga om ändring eller upphörande av de av talmännen lämnade
tillstånden.

Sedan provsändningar per television i slutet av 1940-talet och början av
1950-talet företagits i Stockholm på Tekniska högskolan över sändare som
disponerades av Nämnden för televisionsforskning, förekom under våren 1954
en serie försöksprogram, förmedlade av ett filmbolag och avsedda att ge i
törsta hand den pågående riksdagen information om televisionens möjligheter.
Sändningarna mottogs i riksdagshuset i en televisionsmottagare som

Konstitutionsutskottets memorial nr 4 år 1963

3

efter tillstånd, lämnat av talmanskonferensen den 2 februari 1954, uppställts
på prov i sammanbindningsbanan. Sedan dåvarande AB Radiotjänst hösten
1954 startat försökssändningar per television, inkom bolaget hösten 1955
med framställning om tillstånd att anordna försöksutsändningar i television
av kamrarnas förhandlingar. Talmanskonferensen uttalade i beslut den 26
oktober 1955, att den icke ville ställa sig principiellt avvisande mot tanken på
framtida televisionsutsändningar från kamrarnas sammanträden, men ansåg
att frågan var för tidigt väckt och för övrigt borde upptagas till övervägande
i varje särskilt fall. I enlighet härmed lämnade talmanskonferensen framställningen
utan bifall.

Från remissdebatten i januari 1957 ordnades en intern försökssändning
inom riksdagen. Den första sändningen till allmänheten från riksdagen gjordes
av andra kammarens remissdebatt höstsessionen 1957. Talmanskonferensen
biföll den 17 oktober en ansökan om tillstånd till sändningen och uttalade
därvid ånyo sin anslutning till principen om prövning från fall till fall. Sändningen
ägde därefter rum den 6 november 1957 i form av direktsändning.
Våren 1958 förekom sändningar från andra kammaren dels av remissdebatten
den 21 januari och dels av pensionsdebatten den 23—25 april. I det följande
kom sändningarna att omfatta även motsvarande debatter i första
kammaren. Sedan talmanskonferensen i december 1958 och januari 1959
medgivit sändningar från remissdebatten i båda kamrarna vårsessionen
1959, skedde utsändningen (den 28 januari) genom utsändning från första
kammarens förmiddagsplenum och andra kammarens kvällsplenum. Från
1960 års remissdebatt förekom även direktutsändning (den 25 januari), nu
från andra kammarens förmiddagsplenum och första kammarens kvällsplenum.
I samband med denna utsändning framfördes i kamrarna kritik från
flera talare mot sändningarna och deras utformning.

Vid sistnämnda års riksdag väcktes även motioner angående televisionssändningar
från riksdagen.

I två likalydande motioner (I: 149 av fru Segerstedt Wiberg och herr Hagberg
och II: 182 av herr von Friesen) hemställdes sålunda att frågan om
och i vad mån televisionsutsändningar skulle få förekomma vid riksdagsdebatter
måtte regleras i riksdagsstadgan samt att konstitutionsutskottet måtte
utarbeta härför erforderlig författningstext.

I en annan motion (II: 539 av herr Lundberg) hemställdes om beslut för
underlättande och utökning av televisionssändningarna från riksdagen. Motionen
hänvisades till bankoutskottet.

Förstnämnda två motioner hänvisades till konstitutionsutskottet, som i
sitt utlåtande (nr 18/1960) anförde, att radioutsändningar från riksdagsdebatterna
dåmera ägde rum utan att tillstånd i varje särskilt fall inhämtades.
Utskottet lämnade därefter bl. a. vissa uppgifter angående televisionsutsändningar
från parlamentsdebatter i andra länder samt fortsatte därefter
:

Vid bedömningen av det i motionerna framställda förslaget finner utskottet
det riktigt, att tillstånd tills vidare från fall till fall lämnas till utsänd -

4 Konstitutionsutskottets memorial nr 4 år 1963

ning i television av de av kamrarnas förhandlingar, som ej hållas inom lyckta
dörrar- Frågan i vilken utsträckning och på vad sätt sådan utsändning
bor fa äga rum utan att kamrarnas arbete därigenom förryckes, torde med
hansyn till den allsidiga sammansättningen av talmanskonferensen — av
vilken talmannen, vice talmännen, de ständiga utskottens ordförande samt
fyra av vardera kammaren utsedda ledamöter äro röstberättigade medlemmar
— lämpligen böra anförtros detta organ.

Utskottet förordar alltså, att riksdagen uppdrager åt talmanskonferensen
att medgiva utsändning i television av de av kamrarnas förhandlingar, som
ej hallas inom lyckta dörrar. En regel härom borde egentligen ha sin plats i
riksdagsordningen eller i riksdagsstadgan. Men eftersom offentlighetsprincipen
för närvarande endast är fastslagen i kamrarnas ordningsstadgor, får
utskottet, i avvaktan på en mera allmän översyn av reglerna angående riksdagens
arbetsformer, förorda, att riksdagen nu fattar ett fristående beslut i
toreyarande ämne. Detta beslut får konstitutionellt sett ändock karaktär av
ett tillägg till riksdagsstadgan.

^''^f?10^svarai}<^e reglering bör enligt utskottets mening nu också äga rum
beträffande utsändningar i ljudradio av kamrarnas förhandlingar. Självfallet
bör dock ett sådant beslut kunna innefatta ett generellt medgivande till
sadana utsändningar.

Utskottet hemställde därefter, att riksdagen måtte uppdraga åt talmanskonferensen
att, i anslutning till vad utskottet anfört, lämna tillstånd till utsändning
i ljudradio och i television av de av kamrarnas debatter, som ej
hållas inom lyckta dörrar.

Kamrarna biföll den 11 maj 1960 utskottets hemställan.

Bankoutskottet, till vilket såsom förut nämnts motionen II: 539 hänvisats,
anhöll om talmanskonferensens yttrande över motionen. Konferensen
förklarade i yttrande den 17 maj 1960 sig ha för avsikt att i samarbete med
Sveriges Radio föranstalta om de åtgärder som kunde befinnas erforderliga
för underlättande av radions och televisionens arbete. Bankoutskottet hänvisade
i sitt utlåtande (nr 31) till vad konferensen förklarat och hemställde
att motionen därigenom skulle anses besvarad. Riksdagen biföll utskottets
hemställan.

Som ett led i de åtgärder talmanskonferensen åsyftade iordningställdes år
1961 i riksdagshusets södra del en studio för radio- och televisionsinspelningar.

Den 23 november 1960 beslöt talmanskonferensen, i samband med att den
lämnade tillstånd till televisionsutsändning av remissdebatten i januari 1961,
att uppdraga åt en delegation bestående av kamrarnas talmän, ledarna för de
i talmanskonferensen representerade partierna samt kamrarnas sekreterare
att söka åstadkomma en med hänsyn till televisionssändningarna lämplig
uPPläggning av debatterna. Utsändningen av nämnda remissdebatt ägde sedan
rum i enlighet med en inom delegationen träffad överenskommelse.

Televisionsutsändningen av remissdebatten i januari 1962 omfattade, efter
beslut av talmanskonferensen den 17 januari 1962, ett redigerat referat
kl. 18.00—19.30 av andra kammarens förmiddagsdebatt och en direktsändning
av första kammarens debatt samma dag kl. 20.30—ca 22.00. Det redi -

Konstitutionsutskottets memorial nr i är 1003

5

gerade referatet av andrakammardebatten upptog två anföranden å 7 min., ett
anförande å 14 min., fyra repliker å 6 min. samt en replik å 12 min. jämte
12 minuters kommentarer av programredaktören.

Vid sammanträde den 5 december 1962 beslöt talmanskonferensen medgiva
att redigerade televisionssändningar anordnades från första dagen (20
januari) av 1963 års remissdebatt. En plan för detaljutformningen av sändningen
överlämnades i början av januari 1963 till talmanskonferensen och
godkändes, frånsett viss justering, av konferensen vid sammanträde den 18
januari 1963. Sändningen innehöll redigerade referat om tillsammans 60
minuter från vardera kammaren. Förstakammarreferatet sändes kl. 18.30—
19.30 och andrakammarreferatet kl. 21.15—22.15.

I skrivelse den 13 oktober 1961 anhöll Sveriges Radio hos talmanskonferensen
om tillstånd bl. a. till kontinuerlig televisionsbevakning av i första
hand debatterna i andra kammaren. Sändningarna avsågs omfatta ca 10 minuter
och förekomma som inslag i programpunkten Aktuellt. Talmanskonferensen
beslöt vid sammanträde den 17 oktober 1961 att avslå framställningen
och hänvisade därvid till att det uppdrag konferensen genom beslutet
den 11 maj 1960 erhållit avsåg tillstånd från fall till fall.

I skrivelse till konstitutionsutskottet den 27 november 1962 anförde chefen
för Sveriges Radio därefter följande:

Enligt beslut av Riksdagens Konstitutionsutskott får televisionsutsändningar
från riksdagens debatter endast ske efter särskilt medgivande av talmanskonferensen.
Sådant medgivande skall inhämtas för varje särskilt
sändningstillfälle. Televisionen ser som en av sina viktigaste uppgifter att
liksom press och radio kunna informera allmänheten om vad som sker i
riksdagen. På grund av ovannämnda bestämmelse kan televisionen dock
icke fullfölja en kontinuerlig bevakning av kamrarnas arbete på samma sätt
som t. ex. ljudradion. Jag får därför hemställa, att Konstitutionsutskottet
måtte ta under övervägande möjligheterna att ändra bestämmelserna för
televisionssändningar från riksdagen, så att televisionen får frihet att utan
särskilt tillstånd återutsända kamrarnas debatter eller delar därav, .lag vill
framhålla, att en sådan bevakning av vanliga arbetsplena kan genomföras
utan de stora tekniska arrangemang, som är nödvändiga för återutsändningen
av t. ex. remissdebatterna.

Konstitutionsutskottet har vid beredningen av frågan erhållit närmare informationer
genom förmedling av en representant för Sveriges Radio. Denne
har framhållit: Det begärda tillståndet avsågs skola omfatta även tillstånd
till utsändningar av remissdebatter etc. Utsändningarna vid dessa
större debatter avsågs skola ske som hittills. Bevakningen av vanliga arbetsplena
kunde av brist på resurser göras kontinuerlig först från och med höstsessionen
1963. Av samma skäl kunde, åtminstone första tiden, för upptagningarna
endast en televisionskamera tillhandahållas, vilken vid behov därav
finge flyttas mellan kamrarna. Avsikten vore att inspelningar skulle göras
i båda kamrarna. Sändningarna avsågs huvudsakligen få formen av ålerutsändningar,
anordnade som redigerade referat av debatterna. Programmen
skulle förekomma dels som inslag i Aktuellt och dels som särskilda

6

Konstitutionsutskottets memorial nr 4 år 1963

riksdagsprogram av samma typ som radions Riksdagen i dag. I de redigerade
referaten komme de principer att tillämpas, som följts vid de redigerade
referaten av remissdebatter och i radions ordinarie riksdagssändningar.
Formen för sändningarna finge emellertid under cirka ett år framåt betraktas
som provisorisk, och den slutgiltiga formen för sändningarna kunde
bestämmas först efter utgången av denna tid och med ledning av de erfarenheter
som därunder vunnes.

Vad angår den enskilde riksdagsmannens rättigheter i avseende å innehållet
i anförandena må erinras om att 24 § av upphovsrättslagen den 30 december
1960, vilken trätt i kraft den 1 juli 1961, stadgar, att vad som muntligen
eller skriftligen anföres inför myndighet eller i statlig eller kommunal
representation eller vid offentlig överläggning om allmänna angelägenheter
må återgivas utan upphovsmannens samtycke, dock att upphovsman äger
ensam utgiva samling av sina anföranden. Anförandena är således i princip
föremål för upphovsmannarätt, ehuru enligt nämnda lagrum upphovsmannens
tillstånd ej behövs för återgivande av det enskilda anförandet. Departementschefen
uttalade till 24 § vid lagrådsremissen, att med hänsyn till
tryckfrihetsförordningens publicitetsprincip dylika anföranden i stor utsträckning
bör kunna fritt återges. Vad angår sättet för sådant återgivande
framhöll auktorrättskommittén, i ett i propositionen återgivet uttalande, att
återgivandet kunde ske, förutom i tryck, även genom inspelning t. ex. på
ljudband eller film eller genom att anförandena gjordes tillgängliga för allmänheten,
t. ex. genom utsändning i radio eller television eller genom filmförevisning.
Lagrådet framhöll, att det i detta sammanhang endast var fråga
om den upphovsrättsliga regleringen och att bestämmelsen ej uteslöt att
på annan grund hinder för återgivande kunde föreligga.

Radio- och televisionssändningar från vissa utländska parlament

Från vissa främmande länders beskickningar har inhämtats uppgifter om
radio- och televisionssändningar från parlamentens arbetsplena. Uppgifterna,
som i samtliga fall lämnats med reservation för eventuella felaktigheter,
återges här i sammandrag.

Förhållandena i Danmark, Finland, Frankrike, Västtyskland, Italien och
Polen liknar de förhållanden som hittills rått i Sverige, d. v. s. televisionssändningar
från arbetsplena förekommer endast vid särskilda tillfällen.
Däremot är radioutsändningar från arbetsplena ganska vanliga. Televisionssändningar
från arbetsplena förekommer i Schweiz, både i form av direktsändningar
samt återutsändningar beledsagade av kommentarer. En mera
restriktiv hållning intager England, som varken tillåter radio- eller televisionssändningar
eller fotografering, Belgien, som varken har direktsändning
i radio eller television (dock särskilda radioreportrar) samt Norge, som tilllåter
radio- men ej televisionssändningar. Av utomeuropeiska länder må

Konstitutionsutskottets memorial nr 4 år 1963

7

nämnas Japan, som förutom radioutsändningar har televisionssändningar
såväl av större debatter som av vanliga arbetsplena, och Amerikas förenta
stater, varest visserligen televisionsutsändningar från vanliga arbetsplena i
kongressen ej medges men däremot sådana utsändningar från sammanträde
med utskott vid exempelvis s. k. utskottsförhör.

Utskottet

Ur konstitutionell synpunkt är främst att beakta det förhållandet att riksdagens
förhandlingar i princip är offentliga. Detta har visserligen inte utsagts
i grundlag eller i riksdagsstadgan men har fastslagits i 22 § av kamrarnas
enskilda ordningsstadgor.

I och med tillkomsten av radio och television har, såsom framgått av historiken,
frågor uppkommit om utsändning i radio och television av kamrarnas
förhandlingar. Såsom även framgått av historiken har riksdagen år 1960
bemyndigat talmanskonferensen att lämna Sveriges Radio tillstånd till televisionssändningar
från riksdagen, dock att tillstånd ej får lämnas annat än
från fall till fall. De tillstånd som lämnats har avsett större debatter, och
vid upptagningarna har jämförelsevis stora tekniska arrangemang vidtagits.

De sändningar som i enlighet med sålunda lämnade tillstånd kommit till
stånd torde ha visat att upptagningar för televisionssändning från riksdagen
bör kunna ordnas så, att de ej alltför mycket stör kamrarnas förhandlingar.
Utskottet finner därför ej hinder möta mot att generellt tillstånd lämnas på
prov för den kontinuerliga bevakningen, som angivits skola ske från såväl
första som andra kammaren. Härigenom öppnas möjlighet att fortlöpande
ge allmänheten en representativ bild av överläggningarna i riksdagens båda
kamrar. För de troligen alltmer sällsynta fall då större anordningar för sändningarna
erfordras anser utskottet det emellertid lämpligt att tillstånd liksom
hittills lämnas från fall till fall.

Enär det kan förväntas att resultatet av den kontinuerliga bevakningen
kan bedömas efter cirka ett års erfarenheter, torde tillstånd till upptagningarna
i riksdagshuset böra ges till vidare till och med utgången av vårsessionen
1964. Vid slutet av nämnda session torde frågan om televisionssändningarna
av kamrarnas förhandlingar böra ånyo upptagas till bedömande.

Det torde även denna gång böra uppdragas åt talmanskonferensen att meddela
tillstånden. På nämnda konferens eller av den tillsatt delegation torde
även ankomma att följa sändningarna samt att utgöra det organ med vilket
Sveriges Radio vid behov kan samråda i tekniska och andra frågor.

Under åberopande av vad ovan anföris får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte uppdraga åt talmanskonferensen all,
i anslutning till vad utskottet anfört, lämna tillstånd till

8

Konstitutionsutskottets memorial nr 4 år 1963

upptagningar för televisionssändningar tills vidare till och
med slutet av 1964 års riksdags vårsession av de kamrarnas
förhandlingar, som ej hållas inom lvckta dörrar.

Stockholm den 6 mars 1963

På konstitutionsutskottets vägnar:

TORSTEN ANDERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Torsten Andersson, Damström, fru Segerstedt
Wiberg, herrar Sveningsson, Georg Pettersson, Olsén, Erik Olsson,
Kronstrand, Wallmark och Dahlberg; samt

från andra kammaren: herrar Spångberg, Andersson i Linköping, von
Friesen, Adamsson, Larsson i Luttra, Bengtsson i Halmstad, Nilsson i Östersund,
Hedin, Westberg och Anners.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630361