Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1963
1
Nr 3
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
,om slopande av kyrkofullmäktiyeinstitutionen.
1 de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 97
j första kammaren av herrar Adolfsson och Lager och nr 114 i andra kammaren
av herr Holmberg m. fl. föreslås, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om sådant förslag snarast, att kyrkofullmäktigeinstitutionen
kommer att slopas och ,dess uppgifter överföras till
stads- och kommunalfullmäktige.
Beträffande motiv,ejringen får utskottet, i den män redogörelse inte lämnas
i det följande, hänvisa till motionerna.
Gällande bestämmelser
Enligt 2 g 1 mom. första stycket lagen den 2 juni 1961 om församlingsstyrelse,
vilken trätt i kraft den 1 januari 1963, äger församling att själv
vårda sina angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt denna lag
eller särskild författning tillkommer annan. En regel av i huvudsak motsvarande
innehåll finnes för den borgerliga kommunen i 3 § kommunallagen
den 18 december 1953. I kommunallagen anges inte närmare vad som avses
med kommunala angelägenheter, utan det är överlämnat åt rättspraxis att
närmare bestämma gränserna för den kommunala verksamheten, i den mån
denna inte regleras i särskilda författningar. För den kyrkokommunala
självstyrelsen har valts en annan metod. Till den allmänna regeln i nämnda
moments första stycke ansluter sig samma moments andra stycke, i vilket
anges vad som avses med uttrycket församlings angelägenheter genom en
i princip uttömmande uppräkning av verksamhetsgrenarna. I momentets
tredje stycke utsäges, att angående vissa på församling ankommande angelägenheter
är särskilt stadgat. Härmed avses den genom speciell lagstiftning
reglerade verksamheten. Eagrummets andra moment upptar emellertid en
särbestämmelse beträffande begravningsplats. Enligt reglerna i 1 mom. hör
anskaffande av och vård om sådan till församlingens angelägenheter. Enligt
2 mom. skall emellertid, om Konungen för särskilt fall så förordnar,
begravningsplats anskaffas eller vårdas av borgerlig kommun.
Hen kyrkliga kommunens beslutanderätt utövas i regel av kyrkofullmäktige
i församlingar med mer än 1 000 invånare. I församling vars invånarantal
icke överstiger 1 000 utövas dock beslutanderätten i princip av kyrkostämma;
församlingen äger dock uppdraga beslutanderätten åt kyrkofull1
It i lumg till riksdagens protokoll 1963. 5 samt. 2 and. Xr 3
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1963
mäktige. Rösträtt å kyrkostämma tillkommer envar inom församlingen mantalsskriven
svensk medborgare, som är medlem av svenska kyrkan och som
senast under nästföregående kalenderår uppnått tjuguett års ålder och ej
är omyndig. Samma villkor gäller för rösträtt vid val av kyrkofullmäktige.
Den kyrkliga kommunen har en från den borgerliga kommunen i princip
helt skild drätsel med egen medelsförvaltning och egen utdebitering.
Innan förslaget till utgifts- och inkomststat uppgöres, skall kyrkorådet dock
samråda med den borgerliga kommunens styrelse. Beträffande medelsförvaltningen
föreligger dessutom ej hinder för att församlingen uppdrar åt
t. ex. borgerlig kommun eller bank att förvalta församlingens medel.
Frågans tidigare behandling m. m.
Beslutanderätten i socknens kyrkliga angelägenheter utövades under äldre
tid på landet av sockenstämman och i städerna vanligen av ett representativt
organ, kyrkorådet. Efter hand vidgades sockenstämmans kompetens till
att omfatta, förutom rent kyrkliga ärenden, fattigvårds-, hälsovårds- och undervisningsärenden
m. m. Verksamheten var emellertid i stort sett oreglerad,
och den första författning som direkt reglerade den kommunala självstyrelsen
var 1817 års förordning angående sockenstämmor och kyrkoråd. Denna
förordning ersattes år 1843 av tre särskilda förordningar om sockenstämmor,
kyrkoråd samt sockennämnder. Till dessa nämnder överfördes
bl. a. de borgerliga angelägenheterna om hälsovård, allmän ordning och
sedlighet.
Tanken att särskilja de borgerliga och de kyrkliga elementen i sockenförvaltningen,
som sålunda redan i begränsad utsträckning kommit till uttryck
i uppdelningen av förvaltningsbestyren på kyrkoråd och sockennämnd år
1843, genomfördes helt i 1862 års tre förordningar om kommunalstyrelse
på landet, om kommunalstyrelse i stad och om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd. Avgränsningen mellan den borgerliga och den kyrkliga kommunen
skedde på så sätt, att från kommunalstämmans behörighet undantogs
angelägenheter, rörande vilka det stadgats att de skulle behandlas på
kyrkostämma.
Efter 1862 års reform tilldrog sig vid flera tillfällen frågor om ändrad
kompetensfördelning mellan den borgerliga och den kyrkliga kommunen
uppmärksamhet. Härvid dominerade frågan huruvida beslutanderätten i
församlings ekonomiska angelägenheter borde överföras till borgerlig kommun.
Denna fråga har ofta återkommit. Sålunda framlades vid 1919 års riksdag
en motion (II: 38), i vilken begärdes att den utredning som samma år
tillsatts för att utreda frågan om inrättande av ett representativt beslutande
system även i den kyrkliga kommunen (kyrkofullmäktigsakkunniga) även
skulle få till uppgift att utreda frågan huruvida inte alla kostnader för kyrkliga
ändamål och för folkskoleväsendet borde beslutas och handhas av den
borgerliga kommunens organ. KU (uti. 17) tillstyrkte att frågan skulle utredas.
Ehuru förslaget föll till följd av skiljaktiga beslut av kamrarna, erhöll
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1963 3
sakkunniga likväl i uppdrag att utreda frågan. De sakkunniga framhöll i
sitt år 1922 avgivna betänkande (SOU 1923: 4), att ett överförande till den
borgerliga kommunen av handläggningen av den kyrkliga församlingens ekonomiska
angelägenheter skulle medföra betydande svårigheter samt historiskt
och principiellt betyda ingenting mindre än en fullständig återgång till
förhållandena inom primärkommunerna före 1862 års reform. De omständigheter
som hade medverkat till att åvägabringa skilsmässan mellan kyrklig
och borgerlig kommun hade, ansåg de sakkunniga, icke i någon mån försvagats
utan fastmer alltmer tillväxt i styrka.
Vid riksdagsbehandlingen av 1930 års proposition angående ny församlingsstyrelselagstiftning
väcktes frågan ånyo genom motion (I: 299) med krav
på att frågan om den borgerliga kommunens övertagande av den kyrkliga
kommunens beslutanderätt i ekonomiska frågor skulle utredas. I motionen
framhölls särskilt olägenheten av att två beskattningsmyndigheter fanns
jämsides med varandra. Konstitutionsutskottet (uti. 31) avstyrkte motionen,
vilken också avslogs av riksdagen.
Frågan har sedermera behandlats vid riksdagarna åren 1943 (motion
11:10), 1949 (11:54) och 1955 (likalydande 1:9 och 11:1). På konstitutionsutskottets
förslag (uti. resp. 1, 15 och 4) har riksdagen vid dessa tre
tillfällen avslagit de i motionerna framförda yrkandena om utredning avfrågan.
Genom proposition 1957: 153 föreläde Kungl. Maj :t riksdagen förslag rörande
bl. a. ny pastoratsindelning i huvudsaklig anslutning till vad pastoratsindelningssakkunniga
i avgivet betänkande (SOU 1953: 11) förordat
och underströk därvid vikten av en anknytning av pastoratsindelningen till
den gällande kommunindelningen. Statsutskottet (uti. 175) tillstyrkte och
riksdagen godkände de i propositionen förordade riktlinjerna för reformen.
I sitt betänkande »Församlingslag» (SOU 1957: 15) uttalade församlingsstyrelsekommittén:
»Gränserna för församlings kommunala kompetens bör
bestämmas med hänsyn till det syfte församlingen har att fullfölja. Detta
syfte är att möjliggöra och främja kyrkans gärning, vilken främst består
i ordets förkunnelse genom predikan och själavård samt i därtill knuten kärleksverksamhet.
— Församlingens kyrkokommunala uppgift är att sörja för
organisatoriska och ekonomiska betingelser för kyrkans gärning.»
I fortsättningen uttalade kommittén, att den ej funnit anledning biträda
den vid några tillfällen motionsvis i riksdagen framförda men avvisade tanken
att till den borgerliga kommunen överföra beslutanderätten i fråga om
församlings ekonomiska angelägenheter.
I motionerna I: 54 och IT: 63 till 1960 års riksdag hemställdes, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning,
huruvida och i vilken omfattning ekonomiska angelägenheter, i vad de avser
kyrkliga ändamål, må kunna handläggas av organ, som äger besluta om den
borgerliga kommunens ekonomiska angelägenheter.
Konstitutionsutskottet, till vilket motionerna hänvisades, uttalade (uti.
25) hl. a. följande.
4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr it år 1963
Då spörsmålet senast var föremål för ett riksdagens ställningstagande, år
195o erinrade utskottet om att det - liksom vid tidigare behandling av
ansag att ett beträdande av den föreslagna vägen skulle få till
oljd att den kyrkliga kommunen försvann och gick upp i den borgerliga.
desS över t l?^ !0 at,t de skäl som åberoPats då skolärendena flytta
en
fnrKnt d f. ?f8er lga kominunen ”itc »tan vidare kunde berättiga till
en fortsatt överflyttning av ärenden. — Härefter har en omständighet till
k.
(?.™n}lt’ fom cjnllSt utskottets mening i väsentlig grad torde inverka Då
ställningstagandet till de problem som är förknippade med frågan På förslag
av utskottet hemställde nämligen 1956 års riksdag i skrivelse (nr 381) till
Ivungl. Maj :t om en allsidig och förutsättningslös" utredning av frågan om
den framtida gestaltningen av förhållandet mellan staten och svenska ky "
t n ~ ~ anlednlnS av riksdagens skrivelse har Kungl. Mai -t den
kalk, 9°8 ^:lny1ndlgat chefen för ecklesiastikdepartementet att till
kalla
sakkunniga för att utföra en forsta etapp av den av riksdagen beeärda
u;!fU< ''Uugeu- De sakkunniga, som benämner sig 1958 års utredning kyrka -
ningsarbet? i8vilketnhl ^ att ^ullSöra ett förberedelse- och planlägg1
" ket bL a- ^ sasom konstitutionsutskottet förordat — ingår
engrundlaggande inventering av verkställda undersökningar och eu kartIw?™8
»aV f°rel''ggande problem och reformförslag. Sedan arbetet full■?J°rf.
.s..1 sadan omfattning att det utgör en lämplig grundval för utredningens
UaSraärL,dei,te/:rer'' *j! sakkunnig! Inmäta deHa SäSc
vai etter ärendet torde komma att provas av Kungl. Maj:t för beslut om det
Sa .kådrcdninesarbff1'' ~ Ettcr *""> »rtarÄ om den av rfcd ,ge” be
garda utredningen av frågan kyrka - stat och det såsom eu första étann
dara\ bedrivna arbetet far utskottet återknyta till det föreliggande snörs1
ekonomiska0Trå^mr"tilf^1141 P’ att,.öv"föra församlingens beslutanderätt''i
imntinné. frfaS01'' tlH dea borgeHiga kommunen. Utskottet finner att de
motionerna fiamlagda forslagen bör närmare övervägas. Emellertid lär
dess ViddSfle5d?a - *»>.“"5 “"dgä aU laga w ihéta
aess vidd, da utredningen enligt vad ovan berörts behandlar de kvrkliea
organen ställning. Med hänsyn härtill finner utskottet att även om det
frlln tt? f l m01? utrednin8en torde bli tidsödande — den förevarande
!kiM « n1 ^ rin}b8en bor utbrytas och göras till föremål för utredning i sär
f,
ordning. Utskottet kan därför inte nu tillstyrka det i motionerna fram
*ingÄ I".''-Skr,iV*''.''Maj:t5med hemställan mred
ésiut
u.dc ^” a" rU S, r1 ngarn:.1 for ett överförande av församlingens
neslutanderatt i ekonomiska frågor till den borgerliga kommunen.
I fortsättningen framhöll utskottet bland annat.
enhg/ de^as åsikf:t ån
ÖÄÄiiÄS
skofa f" 61- P1 oposdionen angående ny församlingsstyrelselagstiftning avses
nämndf^bctlrCU arS- nksdaS- 1 församlingsstyrelsekommitténs tidigare
ÄnSÄ^ÄiX ä4ifÄ
lagstiftningen fonné/stmpas för en^samverhan^nmlla^dc skilda^kvTUI^a^Ich
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1963 5
borgerliga organen i ekonomiska frågor. Härvid bör de i motionerna antydda
önskemålen beträffande den kommunala utdebiteringen beaktas.
Motionärerna har vidare särskilt framhållit, att den nuvarande ordningen
tör kyrkofullmäktigvalen inte är tillfredsställande. Utskottet får erinra om
att det år 1955 vid sin behandling av i ämnet väckta motioner uttalade, att
det låga valdeltagandet var ur allmän synpunkt otillfredsställande (uti. 22).
På utskottets förslag hemställde riksdagen i skrivelse (nr 988) till Kungl.
Maj :t, att frågan om lämpligare tidpunkt för valen överlämnades till församlingsstyrelsekommittén
för övervägande. Kommittén har redovisat sitt arbete
i betänkandet »Ändrad tidpunkt för kyrkofullmäktigvalen» t SOU
1^58: Utskottet, som vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning i frågan,
förväntar att det i betänkandet redovisade materialet överarbetas och att
förslag framlägges till ny lagstiftning på området.
Utskottet hemställde därefter, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
skulle som sin mening giva till känna vad utskottet anfört. Detta blev också
riksdagens beslut.
I Kungl. Maj:ts på församlingsstyrelsekommitténs betänkande grundade
proposition 1961: 70 med förslag till lag om församlingsstyrelse in. m. uttalade
departementschefen bl. a., att förslag ett flertal gånger väckts i riksdagen
om att överflytta beslutanderätten i ekonomiska frågor till den borgerliga
kommunen. Departementschefen hänvisade därefter till konstitutionsutskottets
uttalande i frågan år 1960 samt framhöll, att församlingsstvrelsekommittén
utgått från att den principiella ordningen skall bestå, enligt vilken
församlingen och den borgerliga kommunen verkar vid sidan av varandra
för skilda ändamål. Departementschefen uttalade därefter:
Såsom konstitutionsutskottet anfört måste förevarande spörsmål om den
kyrkokommunala ekonomiska förvaltningen bedömas mot bakgrunden av
det för den framtida gestaltningen av kyrkans ställning i samhället viktiga
utredningsarbete, som bedrives av utredningen kyrka — stat. Så länge detta
arbete pågår bör såvitt möjligt inte förändringar av stor principiell betydelse
eller eljest djupt ingripande art äga rum inom den lagstiftning, som
rör kyrkans verksamhet. Reformarbetet på området bör i första hand inriktas
på angelägna, praktiska förbättringar, som inte ändrar grundläggande
principer för områdets nuvarande rättsliga reglering. På nu anförda skäl
kan jag ansluta mig till kommittén i dess uppläggning av lagstiftningsfrågan;
utgångspunkten för reformarbetet bör således vara, att församlingen
är eu fristående, med den borgerliga kommunen sidoordnad kommunal
enhet.
Även om den borgerliga och kyrkliga kommunen sålunda bör verka var
för sig som primärkommunala enheter, finns, såsom riksdagen påpekat vid
behandlingen av den föreliggande frågan, ett behov av samverkan mellan
kommunerna. Jag vill därför förorda, att riksdagens önskemål tillgodoses
och att former skapas för eu sådan samverkan. I likhet med vad som anförts
i den inom ecklesiastikdepartementet upprättade promemorian i ämnet,
finner jag det vara av värde, att angelägenhetsgraden av de båda kommunernas
utgiftsbehov och investeringsverksamhet vägs mot varandra. Båda
bedriver sin verksamhet i huvudsak med stöd av medel, som utdebiterats
från samma skattskyldiga. .lag biträder den i promemorian uttalade uppfattningen,
att samverkan på förevarande område bör ske i form av ett samråd
utan inskränkning i den kommunala självbestämmanderätten. Rätt bedriven
torde enligt min mening en sådan samverkan bli till stor nytta.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1963
I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 16/1960) anslöt sig konstitutionsutskottet
till departementschefens mening angående församlingens kompetens
och tillstyrkte även i övrigt i huvudsak det framlagda förslaget till
lag om församlingsstyrelse. Den nya lagen om församlingsstyrelse utfärdades
den 2 juni 1961 (SFS nr 436) och trädde i kraft den 1 januari 1963.
Motionerna
I motionerna anförs i huvudsak, att deltagandet i kyrkofullmäktigvalen
är ringa, vanligen under 20 procent av antalet röstberättigade, att man har
anledning tro att det ringa valdeltagandet är ett uttryck för den uppfattningen
att det inte behövs någon särskild fullmäktigförsamling för behandling
av kyrkliga frågor samt att den nuvarande ordningen medför stora olägenheter
och bl. a. uttaxering av kyrkoskatt för mindre angelägna behov.
Utskottet
Såsom framgått av redogörelsen ovan har riksdagen för endast två år sedan
i samband med behandlingen av propositionen om ny församlingsstyrelselag
haft att taga ställning till frågan om den kyrkokommunala kompetensen.
Den då antagna församlingsstyrelselagen har trätt i kraft för endast ett par
månader sedan. Med hänsyn till det anförda och enär arbetet inom utredningen
kyrka — stat pågår, finner utskottet sig böra avstyrka motionerna.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motioner I: 97 och II: 114 icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 mars 1963
På konstitutionsutskottets vägnar:
TORSTEN ANDERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elmgren*, Damström, Sveningsson, Georg
Pettersson, Olsén, Erik Olsson, Kronstrand och Isacson; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Linköping, von Friesen*,
Adamsson, Larsson i Luttra, Bengtsson i Halmstad, Hammar*, Braconier,
Svenungsson*, fru Thunvall* och herr Zetterberg.
* Ej närvarande vid justeringen.
Stockholm 1963. lsaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630354