Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående
statligt stöd till jordbrukets rationalisering, m. m. jämte
i ämnet väckta motioner.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln
föreslagit riksdagen att för budgetåret 1963/64 dels (p. 15) till Bidrag till
jordbrukets rationalisering, m. m. anvisa ett reservationsanslag av 13 000 000
kr., dels (p. 16) till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering anvisa ett
reservationsanslag av 400 000 kr., dels (p. 17) till Täckande av förluster på
grund av statlig kreditgaranti anvisa ett förslagsanslag av 500 000 kr. ävensom
medge, såväl att den årliga räntan å den stående delen av lån från
egnahemslånefonden, som beviljats efter ingången av år 1920 men före
den 1 juli 1940, må för år 1964 nedsättas till 3,6 procent, som ock att i avseende
å köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet eller byggnad å åbolägenhet
som år 1920 eller senare år försålt,s från kronoegendom, räntan
må, i den mån köpeskillingen förräntas enligt enahanda grunder, som gällt
eller gäller för den stående delen av före den 1 juli 1940 beviljat egnahemslån
för jordbrukslägenhet, under år 1964 utgå efter 3,6 procent, dels ock
(p. 73) till Åtgärder för att förebygga skördeskador anvisa ett reservationsanslag
av 250 000 kr.

Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen vidare föreslagit riksdagen
att (p. 171) till Jordfonden för budgetåret 1963/64 anvisa ett investeringsanslag
av 6 000 000 kr.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 29 mars 1963 avlåten,
till jordbruksutskottet hänskjuten proposition, nr 125, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruk,särenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att dels godkänna framlagt förslag rörande det
statliga stödet till förvärv, drift och rationaliseringsåtgärder i fråga om jordbruksföretag,
dels godkänna vad i propositionen förordats rörande statligt
stöd till förvärv och drift av trädgårdsföretag, dels medge att under budgetåret
1962/63 ytterligare statlig kreditgaranti må beviljas för lån avseende
yttre rationalisering intill ett belopp av 6 000 000 kr., för lån till inre rationalisering
intill ett belopp av 2 000 000 kr. och för jordbruksegnahemslån
intill ett belopp av 4 000 000 kr., med rätt för Kungl. Maj:t att, om förhållandena
skulle ge anledning därtill, medge jämkning i angivna fördelning,
1 liibang till riksdagens protokoll 1963. 10 samt. Nr 15

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

dels medge, att under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti må beviljas
för lån avseende yttre rationalisering intill ett belopp av 33 000 000 kr., för
lån till inre rationalisering intill ett belopp av 15 000 000 kr., för jordförvärvslån
intill ett belopp av 24 000 000 kr., och för driftslån intill ett belopp
av 11 000 000 kr. med rätt för Kungl. Maj:t att, om förhållandena skulle ge
anledning därtill, medge jämkning i angivna fördelning, dels medge, att
under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti må beviljas för lån avseende
uppförande av lagerhus m. m. för jordbruksändamål intill ett belopp av
4 000 000 kr., dels medge, att under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti
må beviljas för lån avseende trädgårdsnäringens rationalisering m. m. intill
ett belopp av 6 000 000 kr., dels å riksstatens nionde huvudtitel till Bidrag
till jordbrukets rationalisering m. m. för budgetåret 1963/64 anvisa ett reservationsanslag
av 18 500 000 kr. samt dels å kapitalbudgeten till Jordfonden
för budgetåret 1963/64 anvisa ett investeringsanslag av 26 000 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande till utskottet hänvisade
motioner, nämligen

A. i samband med statsverkspropositionen:

1) I: 22 av herr Carlsson, Georg och herr Andersson, Torsten, likalydande
med II: 27 av herr Elmwall m. fl., i vilka motioner hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag
angående upplysningsverksamhet och särskilt stöd till främjande av en upprustning
av kostallar och mjölkrum i enlighet med vad som anförts i motionerna
;

2) 1:58 av herr Andersson, Axel Emanuel och II: 70 av herr Eriksson i
Bäckmora m. fl., i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning av formerna för stödet
till rationaliseringsverksamhet av gemensamhetskaraktär inom jordbruket,
varvid i synnerhet förhållandena i de fem nordligaste länen beaktas i enlighet
med vad i motionerna anförts:

3) 1:96 av herr Pettersson, Harald, m. fl. och II: 111 av herr Mattsson
m. fl., likalydande, i vilka motioner hemställts, att riksdagen genom skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte hemställa om en översyn av den s. k. lantbruksnämndstaxan
i syfte att väsentligt minska avgifterna för upprättande av
täckdikningsplaner i enlighet med vad i motionerna anförts;

4) I: 290 av herr Dahlberg m. fl., likalydande med II: 338 av herr Carbell
m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte till Jordfonden för
budgetåret 1963/64 anvisa ett investeringsanslag av 10 000 000 kr.;

5) 1:300 av herr Svedberg, Lage, m. fl. och 11:346 av herr Lundmark
m. fl., i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam utredning med syfte att underlätta
omlokalisering av stödjordbrukare som på grund av rationalisering och
strukturförändring i bygdens näringsliv förlorat underlaget för sin existens;

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

3

6) 1: 385 av herr Isacson m. fl. och II: 465 av herr Stiernstedt m. fl., likalydande,
i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte dels i skrivelse till
Kungl. Maj:t begära en skyndsam översyn av gällande bestämmelser beträffande
bidrags- och garantilåneverksamheten kring åkerjordarnas dräneringsproblem,
dels ock till Åtgärder för att förebygga skördeskador för budgetåret
1963/64 anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kronor;

7) 1:390 av herr Pettersson, Harald, m. fl. och 11:463 av herr Mattsson
m. fl., i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag om förlängning
av amorteringstiden för lån med statlig kreditgaranti, i enlighet med
vad i motionerna anförts;

8) I: 461 av herr Pettersson, Harald, och herr Jonasson, likalydande med
II: 558 av herr Svensson i Stenkyrka m. fl., i vilka motioner hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om sådan ändrad lydelse
av Kungl. Maj:ts kungörelse den 28 maj 1959, nr 246, att bidrag för torrläggningsföretag
utgår med högst 40 procent av den bidragsberättigade kostnaden
oavsett de villkor som gäller bidrag till inre ralionaliseringsåtgärd i övrigt;

9) 1:559 av herr Sundin och 11:678 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.,
likalydande, i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
anhålla om åtgärder i syfte att åstadkomma en ändring av nu gällande regler
vid värderingsförfarandet och vid bedömningen av fastigheters lämplighet
för rationaliseringsändamål för att härigenom åstadkommes dels en
snabbare bytesverksamhet mellan lantbruksnämnder och domänverk, dels
att direkta överlåtelser till enskilda eller lantbruksnämnder sker av för rationaliseringsändamål
lämpliga fastigheter tillhörande domänverket;

10) II: 676 av herrar Börjesson i Falköping och Persson i Heden, vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att frågan om
utnyttjande av de bostads- och ekonomibyggnader, som friställes från jordbruksändamål
till följd av jordbruksnäringens rationalisering, måtte tagas
upp till prövning.

B. i anledning av proposition nr 125:

1) 1:734 av herr Gustafsson, Nils-Eric och 11:895 av herrar Larsson i
Hedenäset och Nilsson i Tvärålund, i vilka likalydande motioner hemställts,
att det statliga stödet till förvärv, drift och rationaliseringsåtgärder i fråga
om jordbruksföretag såvitt gäller deltids- eller stödjordbruk ej begränsas i
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag utan får utgå efter oförändrade grunder
samt att även i övrigt beakta vad som i motionerna anförts;

2) 1:735 av herr Hansson, Nils, likalydande med 11:890 av herr Antbij
in. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
nr 125 måtte beakta vad i motionerna anförts;

3) 1: 736 av herr Hansson, Nils och herr Andersson, Axel Johannes, likalydande
med 11:891 av herr Antbij in. fl., i vilka motioner hemställts, att

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 125 måtte —
i syfte att undvika att trånga och hindrande gränser sättes för rationaliseringen
inom jordbruket — dels uttala att familjejordbruk med tillräcklig bärkraft
skall vara jämställt med tvåfamiljsjordbruk i fråga om villkoren för statligt
rationaliseringsstöd till förvärv och drift av jordbruk och att vid bedömning
av bärkraft också fastighetens skogsinnehav skall beaktas, dels ock beakta
vad i övrigt i motionerna anförts i fråga om utformningen och förstärkningen
av statens stöd till jordbrukets rationalisering samt i skrivelse till
Kungl. Maj:t ge denna mening till känna;

4) I: 737 av herr Isacson och II: 893 av herrar Haeggblom och Stiernstedt,
i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen avslår förslaget i propositionen
nr 125 att åläggandet för lantbruksnämnderna att bedriva förmedlingsverksamhet
skall borttagas, samt att riksdagen i övrigt vid behandling
av propositionen nr 125 tar hänsyn till vad i motionerna anförts;

5) 1:738 av herr Nilsson, Yngve, m. fl., likalydande med 11:897 av herr
Nilsson i Bästekille m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte medge att
under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti må beviljas för lån avseende
uppförande av lagerhus m. m. för jordbruksändamål intill ett belopp av
10 000 000 kronor;

6) I: 739 av herr Osvald och herr Åkesson, likalydande med II: 896 av
herrar Nelander och Nyberg, i vilka motioner hemställts, att riksdagen vid
behandlingen av propositionen nr 125 måtte uttala, att rationaliseringsverksamheten
inom jordbruket i större utsträckning än hittills måtte inriktas på
andra åtgärder än storleksrationalisering och att det i varje särskilt fall undersökes
vilka åtgärder som i första hand bör komma i fråga, och att av anslagen
till rationalisering en relativt större del än hittills användes för andra
åtgärder än storleksrationalisering, framför allt sådana med markvårdande
eller bördighetsfrämjande syfte, t. ex. dränering, kalkning m. m. samt att i
skrivelse till Kungl. Maj:t ge denna mening till känna;

7) I: 740 av herr Åkesson och II: 898 av herr Rimds m. fl., i vilka likalydande
motioner hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts
proposition nr 125 måtte förorda de ändringar i villkoren för det utbyggda
rationaliseringsstödet för trädgårdsnäringen, vilka angivits i motionerna;

8) I: 741 av herr Åkesson m. fl., likalydande med II: 899 av herr Svensson
i Ljungskile m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts
yrkande i propositionen 125 punkt 1, i vad den gäller nya bestämmelser angående
brukningsenheternas beskaffenhet som villkor för kreditgaranti och
bidrag till förvärv och rationalisering av jordbruksfastighet, samt att riksdagen
måtte godkänna vad som i övrigt föreslagits under punkt 1;

9) 1:746 av herr Bengtson, Torsten m. fl. och 11:894 av herr Hedlund
m. fl., i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 125 måtte

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

5

dels besluta att det statliga kreditstödet till förvärv, drift och rationaliseringsåtgärder
i fråga om jordbruksföretag i första hand må inriktas på skapande
av bärkraftiga brukningsenheter, som kan skötas av en eller två man
utan anlitande av arbetskraft utanför deras familjer; dock så att ifrågavarande
stöd även må kunna utgå till a) jordbruk som inte representerar full
bärkraft, särskilt i bygder, där småbruket alltjämt måste vara den dominerande
jordbruksformen, b) stödjordbruk utöver vad i propositionen förordats
jämväl till komplettering av anställning i industri eller liknande verksamhet,
särskilt i fall då sådan kombination är av näringspolitisk betydelse
för bygden, c) jordbruk som är större än ovannämnda tvåmansjordbruk, när
särskilda skäl föranleder det, att maximibeloppet för driftslån till jordbruksföretag
må utgöra 40 000 kronor, dock så att garanti för sådant lån må
kunna beviljas för högst 50 000 kronor, då särskilda skäl föreligger, att
längsta amorteringstiden för driftslån till jordbruksföretag må utgöra 20
år, samt att förvärvs- och driftsstöd må kunna utgå jämväl till fastigheter,
som i huvudsak eller helt består av skogsbruk, samt till gemensamhetsföretag
för skogsbruk i enlighet med vad som i motionerna har anförts,

dels i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att författningsbestämmelserna
rörande det statliga stödet till förvärv, drift och rationaliseringsåtgärder i
fråga om jordbruksföretag må utformas i enlighet med vad som i motionerna
yrkats,

dels besluta att statligt stöd till förvärv och drift av trädgårdsföretag må
kunna utgå jämväl till nyetablerade trädgårdsföretag i enlighet med vad i
motionen har anförts, och att maximibeloppet för driftslån till trädgårdsföretag
må utgöra 40 000 kronor, dock så att garanti för sådant lån må kunna
beviljas för högst 50 000 kronor, då särskilda skäl föreligger, att längsta
amorteringstiden för driftslån till trädgårdsföretag må utgöra 20 år,

dels i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla a) att författningsbestämmelserna
rörande det statliga stödet till förvärv och drift av trädgårdsföretag må utformas
i enlighet med vad ovan yrkats, b) om skyndsam prövning av formerna
för rationaliseringsstöd till trädgårdsföretag, som sysselsätter fler än
två helårsanställda arbetare, i enlighet med vad som anförts i motionen,
c) om att prövningen av frågan om kreditstöd åt s. k. trädgårdscentraler måtte
verkställas skyndsamt,

dels medge att under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti må beviljas
för lån avseende uppförande av lagerhus in. in. för jordbruksändamål intill
ett belopp av 10 000 000 kronor,

dels ock beakta även vad i övrigt har anförts i motionerna;

10) 1:747 av herr Nilsson, Ferdinand, m. fl., likalydande med 11:892 av
herrar Eriksson i Bäckmora och Börjesson i Glömminge, vari hemställts, att
riksdagen måtte i .skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att vid framläggande
av ytterligare erforderliga förslag om vidgade ekonomiska och personella

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 är 1963

resursef för lantbruksorganisation och hushållningssällskap även beakta behovet
av tidsenliga och rationaliseringsfrämjande åtgärder för upprustning
av ofullständiga jordbruk och stödjordbruk med beaktande av i motionerna
anförda synpunkter, att därvid behovet av att komplettera skogstrakternas
jordbruk med skog måtte kraftigt främjas under utnyttjande av kronan tillhörig
skog direkt eller genom s. k. triangelbyten, ävensom att Ivungl. Maj:t
måtte uppdraga åt 1960 års jordbruksutredning att ompröva åtgärder för
utvidgande av den inom de nordliga länen bedrivna upprustningen av jordbruk
inom geografiska områden till att omfatta även andra skogsbygder, där
så prövas erforderligt.

Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa till
motionerna II: 27, II: 70, II: 111, II: 338, II: 346, I: 385, II: 463, II: 558, II: 678,
11:676, 1:734, 11:890, 11:891, 11:893, 1:738, 1:739, 11:898, 11:899, 11:894
och I: 747.

Yttranden har avgivits över motionerna 1:22 och 11:27 av lantbruksstyrelsen,
över motionerna 1:58 och 11:70 av lantbruksstyrelsen, över motionerna
1:96 och 11:111 av lantbruksstyrelsen och Hushållningssällskapens
förbund, Över motionerna 1:300 och 11:346 av arbetsmarknadsstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, bostadsstyrelsen och skogsstyrelsen, över motionerna
I: 385 och II: 465 av lantbrukshögskolan och lantbruksstyrelsen, över motionerna
I: 559 och II: 678 av lantbruksstyrelsen och domänstyrelsen samt över
motionen II: 676 av lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och bostadsstyrelsen.

Remissyttranden över vissa motioner

Yttrande över motionerna 1:22 och 11:2 7 rörande
upprustning av kostallar och mjölkrum.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit att motionerna icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd. Styrelsen har anfört i huvudsak följande.

Lantbruksstyrelsen kan vitsorda de i motionerna påtalade behoven av
upprustning i ladugårdar och mjölkrum. En betydande del av det statliga
stödet till ekonomibyggnader som lantbruksnämnderna beviljar enligt bestämmelserna
i rationaliseringskungörelserna utgår nämligen till ombyggnad
eller komplettering av befintliga ekonomibyggnader.

Den av motionärerna påtalade skadegörelsen på byggnadsbeståndet på
grund av bristande ventilation har tidigare påtalats av bl. a. statens forskningsanstalt
för lantmannabyggnader, och lantbruksstyrelsen bär redan i
början av lantbruksnämndernas verksamhet föreskrivit att statligt stöd till
ny- eller ombyggnad av djurstallar må utgå endast under förutsättning att
värmeisolering och ventilation blir fullt tillfredsställande.

Motionärerna har räknat med att den föreslagna upprustningen skulle
omfatta ca 150 000 enheter under en 20-årsperiod eller ca 7 500 per år.
Styrelsen har grovt uppskattat kostnaderna för att upprusta en ladugård
av normaltyp på av motionärerna föreslaget sätt till ca 8 000 kronor. Den

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963 ~

totala årliga investeringen skulle under sådana förhållanden uppgå till ca
60 milj. kr.

Motionärerna förordar att bidragsgivningen till upprustningen göres mera
generös än vad rationaliseringskungörelsen medger. Om man utgår från en
medelkostnad på 8 000 kronor, blir högsta möjliga bidrag enligt rationaliseringskungörelsen
1 700 kronor (motsvarande ca 21°/o). Om bidrag av
denna storleksordning utgår till 7 500 ladugårdar per år, betyder det ett
bidragsbelopp av 12,7 milj. kr. per år. Vid en generösare bidragsgivning avexempelvis
storleksordningen 30 °/o skulle det årliga bidragsbeloppet stiga
till ca 18 milj. kr. Under år 1962 beviljades bidrag till ekonomibyggnader
med 4,2 milj. kr.

Enligt styrelsens mening är det inte realistiskt att tänka sig att så betv -dande belopp som motionärernas förslag torde förutsätta skulle kunna
göras disponibla för förbättringsåtgärder som visserligen är betydelsefulla
men dock endast avser ett begränsat avsnitt av rationaliseringsverksamheten.
Det synes inte heller samhällsekonomiskt försvarligt att i det labila
läget vari svenskt jordbruk för närvarande befinner sig forcera tram en
allmän upprustning av kostallar och mjölkrum.

Upprustningen skulle enligt förslaget ledas av lantbruksnämndernas byggnadskonsulenter.
Styrelsen vill med anledning härav påpeka att styrelsen
i sina anslagsäskanden hösten 1962 begärde att antalet byggnadstekniker
vid lantbruksnämnderna skulle utökas. Förslaget har emellertid icke upptagits
i årets statsverksproposition. Byggnadskonsulenternas arbetsbelastning
är för närvarande så stor att det icke är möjligt att lägga på dem ytterligare
arbete. Inom åtskilliga län tar de löpande låne- och bi dragsärendena hela
deras tid i anspråk och den synnerligen viktiga allmänna rådgivnings- och
upplysningsverksamheten kan inte skötas pa tillfredsställande sätt. Motionärernas
förslag skulle därför inte kunna genomföras utan betydande personalförstärkningar
vid lantbruksnämnderna.

Yttrande över motionerna I : 58 och II: 70 o in visst
stöd till rationalisering^ insatser av gemensam hetskaraktär.

Lantbruks styrelsen har anfört huvudsakligen följande.

Enligt föreskrifterna för den koncentrerade rationaliseringsverksamheten
i Norrland möter inga hinder att även lämna stöd till anläggningar av gemensamhetskaraktär.
I hittills genomförda projekt har någon gemensamhetsladugård
ej projekterats, medan däremot i ett relativt stort antal fall gemensam
maskinanvändning kommit till stånd.

I de utredningar, som utförts beträffande gemensamhetsladugårdar, har
det visat sig att dessa är mest konkurrenskraftiga gentemot enskild djurhållning
i områden med kreaturslösa jordbruk, där ensidig spannmålsodling
bedrives.

Förhållandet är detsamma i områden, där arbetskraftens alternativvärde
är högt; exempelvis i skogsbygdsområden med god tillgång på skogsarbete.
I många områden av skogsbygdskaraktär, där avståndet mellan gårdarna
är stort, har det dock visat sig svårt att få tillräckligt arealunderlag till
andelsladugårdar av tillfredsställande storlek.

Vid mindre brukningsenheter kan det vara svårt att från själva jordbruket
erhålla den ersättningsinkomst, som fordras efter andelsladugårdens

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

tillkomst, då hela eller större delen av åkerarealen tas i anspråk till foderproduktion
för andelsladugårdens räkning.

I de fall arbetskraften kan erhålla ersättningsinkomster i annan sysselsättning
bör dessa arbetstillfällen kunna garanteras under en följd av år
och te sig lockande, även ur andra synpunkter än rent ekonomiska, om andelsladugården
skall vara ett konkurrenskraftigt alternativ gentemot en
driftsomläggning på de enskilda fastigheterna till arbetsextensivare driftsiormer,
såsom exempelvis köttproduktion eller försäljning av vallgrödan.

Ovan påtalade förhållanden och vunna erfarenheter från befintliga andelsladugårdar
torde ha bidragit till att inga ytterligare andelsladugårdar kommit
till stånd sedan Trägstaladugården i Jämtland byggdes 1952. Det må
upplysas att lantbruksstyrelsen under 1962 i samarbete med intresserade
jordbrukare och vederbörande lantbruksnämnder och hushållningssällskap
utrett förutsättningarna för en andelsladugård i vartdera av Gotlands, Blekinge,
Kristianstads och Gävleborgs län samt för två gemensamma gödsvinsstall
i Kristianstads resp. Västerbottens län. Vidare pågår liknande utredningar
för en andelsladugård i Uppsala län och ytterligare eu i Gävleborgs
län. Av dessa har förarbetena för andelsladugårdarna i Blekinge och Kristianstads
län och för gödsvinstallarna avancerat så långt att det endast återstår
för medlemmarna att fatta definitiva beslut.

Lantbruksstyrelsen vill i sammanhanget erinra om att Kungl. Maj:t genom
beslut den 27 januari 1961 uppdragit å styrelsen, att efter samråd med berörda
myndigheter och forskningsinstitutioner utarbeta och till Kungl. Maj:t
inkomma med förslag till åtgärder för att — i syfte att öka den ekonomiska
avkastningen och minska investeringsutgifterna vid framför allt mindre
brukningsenheter — främja tillkomsten av gemensamhetsanläggningar. I
utredningen, som föreligger i det närmaste färdig, upptages i motionerna berörda
spörsmål till prövning.

På grund av vad sålunda anförts föreslår lantbruksstyrelsen, att motionerna
överlämnas till styrelsen för att tagas under övervägande vid fullgörandet
av omförmälda utredningsuppdrag.

Yttranden över motionerna 1:96 och 11:111 rörande
sänkning av avgifterna för upprättande a v
täckdikningsplaner.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit att motionerna icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd samt har anfört i huvudsak följande.

Lantbruksstyrelsen är liksom motionärerna av den meningen att täckdikning
av bestående åkerjord, som är i behov av dränering, bör främjas.

Om en täckdikning skall fungera på ett riktigt sätt och bli av bestående
värde, måste den utföras efter av sakkunnig person upprättad plan. Det
ekonomiska resultatet av en täckdikning utförd enligt plan torde undantagslöst
bli betydligt bättre, än om sadan plan ej följts. Redan vid täckdikningens
utförande torde man som regel genom att följa plan kunna inbespara ett
belopp, som uppgår till flera gånger plankostnaden. Detta inses också av
det övervägande flertalet jordbrukare, som täckdikar. Av den areal om ca
20 000 ha, som under det senaste decenniet årligen täckdikats, har genom
lantbruksnämnderna upprättats planer för omkring 16 000 ha. Under år
1962 har den genom nämnderna planlagda arealen ökat till nära 17 500 ha.
Härutöver förekommer viss planläggning genom hushållningssällskap och

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

9

privata projektorer. Den täckdikning, som sker utan plan, utgöres till en del
av reparationer och kompletteringar av äldre täckdikning, som kan ske
utan att ny plan upprättas.

Enligt gällande lantbruksnämndstaxa debiteras jordbrukare för upprättande
av täckdikningsplan 35 kronor per hektar, om arealen understiger 5 ha,
och för plan omfattande areal överstigande 5 ha 72 kronor i grundavgift
och dessutom 22 kronor för varje påbörjat hektar.

Den för upprättande av täckdikningsplan fastställda taxan torde innebära
en subventionering med mer än 60 %>.

En plankostnad om 25—35 kronor per hektar — det högre beloppet vid
mindre planer — kan enligt lantbruksstyrelsens mening icke anses vara
högt i förhållande till kostnaden för själva täckdikningen, som vanligen är
av storleksordningen 1 500 kronor per hektar.

Härtill kommer att i de fall, då jordbrukaren enligt rationaliseringskungörelsens
bestämmelser är kvalificerad att erhålla statsbidrag och statlig
lånegaranti, plankostnad inräknas i det belopp, vartill bidrag och lånegaranti
beviljas. Statsbidrag utgår till mer än hälften av den av lantbruksnämndernas
personal planlagda arealen. För de jordbrukare, som erhåller
statsbidrag, reduceras plankostnaden sålunda vanligen med 25°/o, men i
vissa fall "med 40 eller 50 °/o, beroende på vilken bidragsprocent, som enligt
rationaliseringskungörelsens bestämmelser kan medges.

Även om den avgift, som tas ut av jordbrukaren för en täckdikningsplan,
är förhållandevis låg, är det väl sannolikt att täckdikning i något större utsträckning
skulle utföras enligt plan, om denna avgift togs bort. Samtidigt
kunde emellertid en sådan kostnadsfri planläggning befaras medföra, att
planer skulle komma att rekvireras även i många fall, där någon mera allvarlig
avsikt att genomföra täckdikning inom överskådlig tid ej förelåg.
Detta skulle medföra en onödig belastning på nämndernas projekterande
personal och skulle även kunna medföra behov av personalförstärkning.

I vissa län har sålunda nämndernas avdelningar för inre rationalisering redan
nu för liten personal för att på ett fullt tillfredsställande sätt kunna
fullgöra sina uppgifter i fråga om dels rådgivning och planläggning av dikningsåtgärder,
dels ekonomisk kalkylering och bedömning.

Hushållningssällskapets förbund har anfört följande.

Under senare år har i enlighet med statsmakternas beslut jordbrukarna
i ökad utsträckning haft att erlägga taxebundna avgifter för sådana på beställning
uppgjorda planer, som ligger till grund för olika rationaliseringsåtgärder
på de enskilda brukningsdelarna. I åtskilliga fall, och detta torde
främst gälla skogsvårdsstyrelsernas del, har berörda avgifter nu lått eu storleksordning,
som jordbrukarna ofta anser vara alltför hög. Detta synes ha
lett til! att i eu del fall sådana fortlöpande rationaliseringsåtgärder, för
vilka hittills regelmässigt sakkunnig personal hos de regionala rationaliseringsorganen
upprättat planer, antingen icke kommit till utförande eller
genomförts utan att en plan för arbetena anskaffats. Enligt vad förbundsstyrelsen
kunnat finna torde anledningen härtill många gånger icke så mycket
vara avgifternas storlek i och för sig utan fastmera en reaktion mot den
snabba och betydande ökningen av dessa, som skett under en tid, då jordbrukets
allmänna lönsamhet varit dålig. Förhållandet understryker enligt
styrelsens mening att man på detta område med hänsyn till jordbrukets
speciella förhållanden och svårigheter får gå fram med försiktighet. I och

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

för sig av kostnadsskäl motiverade avgifts- eller taxehöjningar bör således
före fastställandet avvägas mot den effekt, som dessa kan tänkas få på rationaliseringsverksamhetens
allmänna utveckling. Det bör i detta sammanhang
vidare påpekas, att en sänkning av jordbrukarnas avgifter för planer
etc., som uppgöres av rationaliseringsorganen, torde utgöra en av de vägar,
som undersökes vid de nu pågående överläggningarna i syfte att söka begränsa
eller undanröja jordbrukarnas eftersläpning i inkomsthänseende.

I de remitterade motionerna har endast berörts avgifterna för upprättande
av täckdikningsplaner och yrkats på en minskning av dessa. Som framgår
av det anförda torde det knappast vara möjligt att bryta ut spörsmålet om
dessa speciella avgifter ur det större, mera principiella sammanhanget.

Enligt förbundsstyrelsens mening är emellertid frågan om jordbrukarnas
avgifter för planer av stor betydelse för jordbrukets fortsatta rationalisering.
Detta inte minst med hänsyn till önskvärdheten av att nu söka stegra takten
i denna verksamhet. Berörda avgiftsfråga bör därför ägnas ökad uppmärksamhet
och förbundsstyrelsen förutsätter, att densamma — utöver i ovan
angivet sammanhang — kommer att prövas av 1960 års jordbruksutredning.

Yttranden över motionerna 1:300 och 11:346 rörande
vissa stödåtgärder i samband med jordbrukets
rationalisering.

Arbetsmarknadsstyrelsen har hänvisat till att styrelsen gemensamt med
bostadsstyrelsen och efter samråd med arbetsmarknadsutredningen till följd
av Kungl. Maj:ts uppdrag avgivit ett förslag till riktlinjer för en försöksverksamhet
i syfte att bereda ekonomiskt stöd åt egnahemsägare och bostadsrättshavare,
vilka till följd av arbetslöshet tvingats flytta till annan ort.

Förslaget innebär i korthet att i fall där fastighetsinnehav konstateras
utgöra ett hinder för en arbetstagares flyttning från ett område med begränsade
försörjningsmöjligheter, arbetsmarknadsstyrelsen skall kunna besluta
om inlösen av fastigheten — jord och hus —- efter särskild värdering.
Möjligheten bör enligt förslaget till en början prövas inom ett par områden
där .särskilda åtgärder tidigare har vidtagits för att underlätta en omställning
på arbetsmarknaden och avses gälla både i fråga om jordbruksfastighet
och annan fastighet.

Bostadsstyrelsen har under åberopande av nyssnämnda förslag, som styrelsen
avlämnat gemensamt med arbetsmarknadsstyrelsen, framhållit att
syftet med ifragavarande motioner till väsentliga delar tillgodoses genom
angivna förslag. Resultatet av den verksamhet som föreslagits bör enligt
bostadsstyrelsens mening avvaktas innan ytterligare åtgärder övervägs.

Lantbruksstyrelsen har efter hänvisning till omförmälda av arbetsmarknadsstyrelsen
och bostadsstyrelsen avgivna förslag framhållit, att de i motionerna
berörda frågorna förtjänar att uppmärksammas och har till motivering
härav anfört följande.

Enligt lantbruksstyrelsens mening är det av stort intresse att i olika delar
av landet kunna underlätta en smidig omställning av de jordbrukare, som
genom den fortgående rationaliseringen och nedgången i efterfrågan på ar -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

11

betskraft blivit ofullständigt sysselsatta. Dessa jordbrukares sysselsättning
kan i många fall inte lösas på annat sätt än genom flyttning, vilket i sin
tur försvåras eller omöjliggöres i sådana fall där efterfrågan på deras fastigheter
är så svag att fastighetsförsäljningen kan komma till stånd endast
med ekonomisk förlust för fastighetens ägare.

Skogsstyrelsen har anslutit sig till grundtanken i motionerna och anser
att dessa kan tillmötesgås genom en lämplig anpassning och tillämpning
av arbetsmarknadsstyrelsen^ och bostadsstyrelsens angivna förslag. Skogsstyrelsen
har vidare anfört följande.

Skogsstyrelsen kan vitsorda att den av motionärerna väckta frågan blivit
alltmer aktuell. Redan med nuvarande rationaliseringsgrad inom skogsbruket
har möjligheterna för stödjordbrukaren att få fyllnadsarbete i skogen minskat
märkbart. Skogliga arbetskraftprognoser visar att utvecklingen allt
tydligare synes gå i den riktningen, att en ökad mekaniseringsgrad kombinerad
med större andel heltidsanställda skogsarbetare trots väntade ökningar
i avverkningsvolymen minskar sysselsättningsmöjligheterna för den till de
ofullständiga jordbruken knutna befolkningen. Lokalt bör den önskvärda
ökningen av avverkningarna inom privatskogsbruket kunna ge ett tillskott
av arbetstillfällen för ifrågavarande befolkningskategori, men även om hänsyn
tas härtill visar arbetskraftsprognoserna att skogsbruket om något 10-tal år kommer att behöva en mindre total arbetsinsats än i dag och att denna
insats i avsevärt högre grad än nu måste bygga på heltidsarbetande, till stor
del specialutbildade skogsarbetare.

Inom bygder, där andra sysselsättningsmöjligheter för den genom en sådan
utveckling friställda arbetskraften ej finns eller kan beräknas uppstå,
blir läget uppenbarligen kritiskt. Samhället torde i sådana fall behöva ingripa
både med aktiva lokaliseringsåtgärder för att öka sysselsättningsmöjligheterna
och med åtgärder för att underlätta för den friställda eller undersysselsatta
arbetskraften att flytta till trakter med bättre försörjningsmöjligheter.

Yttranden över motionen 11:676 rörande utnyttjande
av bostads- och ekonomibyggnader, som friställts
genom jordbrukets rationalisering.

Lantbruksstgrelsen anser att motionen ej bör föranleda någon särskild
åtgärd. Enligt styrelsens förmenande kan ett utnyttjande av genom strukturrationaliseringen
friställda byggnader såsom permanentbostäder resp.
för lager eller industriellt ändamål ske huvudsakligen i närheten av tätorter.
De flesta byggnaderna friställes emellertid inom glesbygdsområden,
där det torde vara svårt att finna någon användning för ekonomibyggnaderna
medan däremot bostadshusen röner eu allt större efterfrågan
för fritidsändamål. Frågan om dessa hus utnyttjande för sistnämnda
ändamål ligger under behandling hos 1962 års fritidsutredning.

Bostadsstgrelsen har framhållit att erfarenheter i de frågor som väckts
i förevarande motion torde vinnas åtminstone i vad gäller bostadsbyggnader
genom den försöksverksamhet som av arbetsmarknadsstyrelsen
och bostadsstyrelsen ifrågasatts i deras förslag till riktlinjer för en för -

12

■Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

söksverksamhet i syfte att bereda ekonomiskt stöd åt vissa fastighetsägare
som på grund av arbetslöshet tvingas flytta till annan ort.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört bl. a. följande.

Styrelsen behöver i sin lokaliseringsrådgivande verksamhet ha tillgång
till aktuella uppgifter om lediga lokaler, lämpliga för industriell drift i
första hand och gör därför sedan lång tid tillbaka tidvis återkommande
inventeringar av lediga industrilokaler i hela riket.

Vid dessa inventeringar har även lämnats uppgifter om på landsbygden
befintliga och outnyttjade ekonomibyggnader, som bedömts lämpliga som
industrilokaler. Endast i ytterst få fall har dessa emellertid kunnat utnyttjas
till industriell verksamhet på grund av dels ofta alltför ocentral belägenhet,
dels mindre god beskaffenhet eller lämplighet för industriändamål.
Mängden av ledigblivna och för närvarande i stor utsträckning outnyttjade
offentliga byggnader på landsbygden såsom skolor, ålderdomshem,
stationsbyggnader, väggarage, biograflokaler och mejerier får på
grund av sin ofta mera centrala belägenhet och stabilare konstruktion
företräde framför här berörda ekonomibyggnader. Utsikterna för dessa
sistnämnda byggnader att komma i fråga som industrilokaler torde därför
få bedömas som tämligen ringa.

Bostads- och ekonomibyggnader, som blir lediga genom jordbrukets
rationalisering och är välbelägna, torde i enstaka fall kunna utnyttjas
som lagerlokaler för olika ändamål. Sådana byggnader av god kvalitet
torde i någon omfattning ha utnyttjats av överstyrelsen för ekonomisk
försvarsberedskap och jordbruksnämnden för beredskapslagring. Dessa
myndigheter inventerar emellertid dels själva, dels genom länsstyrelserna
tillgången på lediga lagerlokaler, lämpliga för dessa ändamål.

Styrelsen avser att i samarbete med bl. a. överstyrelsen för ekonomisk
försvarsberedskap utöka arbetsmarknadsstyrelsens inventeringar av lediga
industrilokaler till att omfatta även lokaler, lämpliga för lagerändamål.
De i motionen anförda önskemålen bör därför enligt styrelsens uppfattning
kunna tillgodoses utan en allmän inventering av bostads- och ekonomibyggnader,
som friställts från jordbruksändamål.

Yttranden över motionerna 1:559 och 11:678 rörande
domänverkets medverkan vid jordbrukets rationalisering.

Domänstyrelsen, som avstyrkt motionerna, har erinrat om att de i motionerna
berörda frågeställningarna under en följd av år varit föremål för
riksdagens prövning (JoU 1961: 18 och 1962:8). Styrelsen har i övrigt uttalat
i huvudsak följande.

I samband med. en överläggning som nyligen hållits mellan lantbruksstyrelsen,
samtliga lantbruksdirektörer och representanter för domänverket
angående kompletterings- och arronderingsfrågor upprättades inom
domänstyrelsen statistiska sammanställningar, utvisande bl. a. omfattningen
av hittillsvarande markbytesverksamhet i vilken domänverket varit engagerad
med uppdelning på byten med bolag, lantbruksnämnder, övrigm
myndigheter och enskilda markägare. Inklusive påbörjade och planerade
byten är det nära 0,5 milj. ha som under den sista 10-årsperioden bytt

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

13

eller liåller på att byta ägare och där domänverket varit den ena bytes -

partnern.

Bytena med skogsbolagen har varit helt dominerande men byten liar
även skett såväl med enskilda som med lantbruksnämnderna. Nämndernas
aktuella resurser för byten med domänverket synes nu i stort sett

vara uttömda.

I fråga om principerna för bytesförfarandet synes motionärerna icke vara
rätt informerade. Inom landsdelar med ungefär likartade produktionsbetingelser
har sålunda byten skett över gränserna för de olika lantbruksnämndsområdena
och domänstyrelsen har även tvärtemot vad i motionerna
anförts — gått med på rätt stora differenser i fråga om olika värdebestämmande
faktorer. Och om inte ett visst aktuellt byte med en namnd
kunnat klaras på annat sätt har domänstyrelsen gått med på en total
värdeskillnad ända upp till 50%. Samtidigt föreligger en överenskommelse
mellan lantbruksstyrelsen och domänstyrelsen att den part som i
ett visst byte förlorar i mark skall få kompensation härför i ett senare
byte mellan domänverket och samma eller annan nämnd. I detta syfte
har upplagts en enkel form av clearingkonton mellan de båda styrelserna.

I motionerna har även berörts valet av diskonteringsfaktor vid ifragavarande
bytesvärderingar. Styrelsen får meddela att i den frågan sedan
ett par år tillbaka enighet föreligger mellan lantbruksstyrelsen och domänstyrelsen.

Med anledning av motionärernas uttalande rörande önskemålet att från
domänverkets sida ställa splittrat skogsinneliav till nämndernas förfogande
i rationaliseringsarbetet får styrelsen meddela att inom domänverket
•— t. v. beträffande 5 revir — upprättats förteckningar över smärre
friliggande domänverksområden som vederbörande jägmästare anser lämpliga
för byten med eller direkt försäljning till vederbörande lantbruksnämnd
eller jordbrukare. Förteckningarna, som upptar ett 40-tal kronoparker
eller skiften därav, med eu sammanlagd produktiv areal av ca
1 650 ha, har tillställts resp. lantbruksnämnder. Hittills har dessa inventeringar
dock icke i någon större omfattning lett till byte eller försäljning,
förmodligen främst beroende på att nämnderna tycks sakna bytesobjekt.
Trots detta har dock domänstyrelsen förklarat sig beredd överväga att
göra liknande inventeringar inom en del andra revir i den mån vederbörande
lantbruksnämnd så önskar.

Markbytena är en av formerna för domänverkets medverkan vid jordbrukets
rationalisering. En annan form är överlåtelse mot kontant vederlag
till lantbruksnämnd eller direkt försäljning till jordbrukare. Skogskompletferingsförsäljningarna
från kronoparkerna har ökat det sista året. Att
dessa försäljningar ändock är av ganska ringa omfattning beror enligt
styrelsens åsikt främst på att antalet framställningar om köp inte vant

stort. o ,

I sitt utlåtande nr 8/1962 uttalade sig jordbruksutskottet för eu nagol
mera liberal tillämpning av försäljningsvillkoren. I anslutning till detta
uttalande får styrelsen meddela att styrelsen numera, om skäl därtill finns,
medgiver dels en amorteringstid även utöver 20 år, dels alt 9/10 av köpeskillingen
får erläggas genom avbetalningar. Domänverkets värderingsmän
har skriftligen anmodats att vid varje förrättning underrätta köpare om
dessa avbetalningsmöjligheter. Till detta kommer att den s. k. normalräntan
höjts till 5 %, vilket påverkar värderingarna i sänkande riktning. De nu

14 Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

nämnda åtgärderna förstärker ytterligare det uttalande som jordbruksutskottet
gjorde i sitt utlåtande nr 18/1961 angående prissättningen vid
domänverkets försäljningar.

Med anledning av motionärernas uttalande »domänverkets nuvarande
planlösa inköp av skogsmark i jordbruksbygder, där statens skogsinnehav
rätteligen borde avvecklas» får styrelsen anföra följande. Till domänverkets
markinköpspolitik hör i första hand arronderingsobjekt, dvs
enklaver, rågångsarronderingar och objekt som med hänsyn till tidigare
innehav kan kallas intressearronderingar. Domänverket är storskogsbrukare
och har givetvis därför — utöver arronderingsobjekten — ett speciellt intresse
av att köpa stora egendomar av viss beskaffenhet om möjlighet härtill
yppar sig. Domänverket uppträder också som köpare av smärre objekt i
övergångsbygder (avfolkningsområden) därest samförstånd härom råder
med lantbruksmyndigheterna. Däremot reflekterar domänverket icke på
inkop av familjejordbruk eller tvåfamiljsjordbruk i jordbruksbygd och i
legel icke heller i mellanbygd. Att domänverket ändock stundom tillskriver
vederbörande lantbruksnämnd rörande hembjudna objekt av nyssnämnda
typ i mellanbygd beror på svårigheten att stundom veta hur
nämnderna ser på enskilda objekt inom denna bygdetyp.

Lantbruksstyrelsen har bl. a. anfört följande i anledning av motionerna.
Det är såsom motionärerna anfört av väsentlig vikt att storleksrationaliseringen
och omarronderingen i skogsmarken underlättas och intensifieras
samt att förekommande praktiska och administrativa hinder undanröjs.

b rågan hur sådana svårigheter, som bottnar i olika uppfattningar i
markvärdesfrågor skall kunna överbryggas, övervägdes av statsmakterna
ar 1959. När domänverksskog behöver disponeras för rationaliseringsändamål
berörande bondeskogsbruket, får lösningen enligt statsmakternas
bedömande som regel sökas i byte av mark med lantbruksorganisationen.
Därvid skall prissättningen anslutas till den nivå, på vilken lantbruksnämnderna
genomsnittligt kan köpa skog och skogsmark i öppna marknaden.

På senaste tiden har markbytesverksamheten mellan domänverket och
lantbruksorganisationen kunnat ske i något ökad takt, men den har ännu
en alltför begränsad omfattning.

Bytesverksamhetens relativt ringa omfattning får ses bl. a. mot bakgrunden
av att lantbruksnämnderna hittills haft alltför liten tillgång till lämpliga
bytesmarker. Tendensen till ökade utbud bör öppna bättre möjligheter
att skaffa mark, som kan bytas med domänverket. Dels bör mark
kunna frigöras genom triangelbyten, dels bör i bygder med vikande
jordbruk sammanköp kunna göras till mer sammanhängande objekt, som
sedan kan bytas bort. En förutsättning är att nämnderna får resurser för
ändamålet.

1 tillämpningen bär numera de krav, som tidigare ställdes på likhet
mellan bytesobjekten, i viss män uppmjukats, vilket underlättar bytesverksamheten.

I ett par fall har den praktiska linjen nyligen tillämpats att domänverket
till lantbruksorganisationen överlåtit mark på bytesnivån mot att få
ersättningen till avsevärd del vid senare tillfälle, när nämnden fått lämpliga
bytesmarker disponibla. Lantbruksstyrelsen har aktualiserat frågan
om en vidgad tillämpning av detta förfarande.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963 15

Ett praktiskt bytesförfarande, som bl. a. innebär att domänverket
etablerar sig i områden lämpade för skogsbruk i större skala, bör lättare
kunna organiseras om man har en överblick, som möjliggör regionala
överväganden om markanvändning m. m.

Lantbruksstyrelsen har under senaste månaderna genomfört en snabbutredning
syftande till att regionalt belysa utvecklingstendenser och anpassningsmöjligheter
för jord- och skogsbruket. Den torde kunna ge en
allmän ram för överväganden och ställningstaganden och bl. a. underlätta
avvägningen i den praktiska verksamheten mellan domänverkets och lantbruksorganisationens
verksamhetsgrenar.

De frågeställningar motionärerna berör har i viss utsträckning behandlats
i lantbruksstyrelsens utlåtande till Kungl. Maj:t den 4 februari detta
år med anledning av riksdagens revisorers berättelse 1962, § 32, domänverkets
skogsarrondering. Styrelsen har vidare att i annat sammanhang
inom närmaste dagarna till Kungl. Maj:t redovisa vissa synpunkter och
förslag på den fortsatta verksamheten.

De berörda frågorna, som är betydelsefulla för den fortsatta bytesverk?
samheten. torde sålunda vara under Kungl. Maj:ts övervägande.

Yttranden över motionerna 1:385 och II: 465 rörande
åtgärder för att förebygga skördeskador.

Lantbruksstyrelsen — som avstyrkt den av motionärerna föreslagna
översynen av gällande bestämmelser om bidrag och lånegaranti till åtgärder
berörande åkerjordens dräneringsproblem men förordat bifall till att
anslaget till Åtgärder för att förebygga skördeskador uppräknas med
50 000 kr. till 300 000 kr. — har anfört bl. a. följande.

Vad angår de medel, som för budgetåret 1962/63 anvisats till Åtgärder
för att förebygga skördeskador har dessa av Jordbrukets forskningsråd
disponerats för undersökningar, som huvudsakligen mera direkt avser att
lösa med skördeskador sammanhängande problem.

De undersökningar, vartill rådet beviljat bidrag, angriper endast vissa
centrala problem rörande skördeskador. På området finnes givetvis många
andra betydelsefulla frågor att ägna uppmärksamhet åt i den mån medel
anvisas därför.

Enligt vad lantbruksstyrelsen under hand inhämtat från rådet har rådet
för innevarande budgetår av anslaget till Främjande av forskning på jordbrukets
område m. m. härutöver anvisat ca 28 000 kronor för tre forskningsuppgifter
som kunnat utgå under förevarande anslag till Åtgärder
för att förebygga skördeskador därest medel funnits tillgängliga. Vidare
har inhämtats alt påbörjade forskningar på området torde kräva ytterligare
medelsanvisning då de i genomsnitt kan beräknas pågå minst under
en treårsperiod.

Beträffande motionerna får lantbruksstyrelsen i övrigt anföra följande.

Såsom motionärerna anfört föreligger det ett samband mellan den ökade
mekaniseringen och de skördeskador, som under senare år förekommit
på grund av riklig nederbörd. Täckdikningen har inte hållit jämna steg med
utvecklingen på maskinområdet. De stora maskiner, som nu används,
kräver en väl dränerad mark med god bärighet.

16 Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

Det är således viktigt att en ökad täckdikningsverksamhet kommer till
stånd. I det sammanhanget bör dock frågan om den lämpligaste markanvändningen
beaktas. Sålunda bör endast de bättre åkerjordar, som har
förutsättningar att bestå såsom åker på lång sikt, täckdikas. Den areal,
som nu bör täckdikas, torde vara väsentligt mindre än de 1,6 milj. ha
motionärerna uppgivit. Dock är behovet av täckdikning fortfarande så
stort att en kraftig ökning av denna verksamhet är önskvärd.

Enligt gjorda beräkningar uppgår den här i landet årligen täckdikade
arealen till omkring 20 000 ha. Därav har lantbruksnämnderna under
senaste 10-årsperioden planlagt i genomsnitt ca 16 000 ha. Den år 1962
av nämndernas personal planlagda arealen har ökat till nära 17 500 ha.

Genom kurser och annan rådgivning bör det vara möjligt att öka inires.
set för täckdikning av bestående åker. Jordbrukarna bör upplysas om
att det i nuvarande läge ofta är mindre lönsamt att mekanisera ytterligare,
men att behovet och lönsamheten av att utöka arealen eller att vidga produktionsunderlaget
t. ex. genom täckdikning vanligen är större.

Den från år 1962 införda rätten för jordbrukare att vid beskattning göra
avdrag för värdeminskning på täckdikning underlättar finansieringen
betydligt. Denna ändring i skattereglerna torde medverka till en ökad
täckdikningsverksamhet.

De jordbrukare, som är i behov därav, kan erhålla statlig garanti för
lan till hela täckdikningskostnaden med avdrag för eventuellt statsbidrag.
Amorteringsfrihet kan medges under de fem första åren av lånetiden.
Amorteringstiden får utsträckas längst till 30 år. För garantilån gäller
samma låga räntefot som lör bottenlån. De garantilån, som således kan
erhållas, får anses vara långsiktiga och förmånliga. Med hänsyn till eu
täckdiknings varaktighet torde amorteringstiden för dessa lån ej böra
förlängas. Därest jordbrukarnas amorteringsbörda anses böra lättas, bör
d^tta ske genom ändringar i amorteringsvillkoren för den kredit, som
erhålles i samband med fastighetsförvärv. Detta senare är eu fråga, som
torde komma att behandlas av 1960 års jordbruksutredning.

I anledning av förslaget om en översyn av bidragsbestämmelsema torde
la erinras om att dessa ändrades så sent som år 1959 och att en undersökning
av formerna för rationaliseringsstödet ingår i det uppdrag, som 1960
ars jordbruksutredning har. Härigenom torde riksdagen redan om två år
på nytt komma att behandla denna fråga. Det finns därför inte någon
anledning att nu ta upp bidragsfrågan till behandling. Att riksdagen år
1962 (prop. 196, JoU 35, rskr 411) på grund av speciella skäl medgivit,
att särskilt gynnsamma bidragsregler må tillämpas för vissa gemensamma
avdikningsåtgärder i Kvismaredalen, torde inte kunna motivera en mera
allmän övergång till dessa regler.

Planläggningsverksamheten har effektiviserats och kommer att förenkias
och effektiviseras ytterligare. Om någon mera betydande ökning av
täckdikningsprojekteringen skall kunna ske, måste dock nämnderna ges
ökade personella resurser. I samband med den omläggning, som för närvarande
sker av undervisningen vid lantbrukshögskolan, har en studieinriktning
införts, som är särskilt lämpad för tjänst vid lantbruksnämnderna.
I denna ingår som huvudämnen bl. a. hydroteknik och ekonomi.
Då anslutningen till denna utbildningslinje hittills har varit god, torde
möjligheterna att rekrytera lämplig, högskoleutbildad arbetskraft till lantbruksnämnderna
bli goda. Det torde redan nu vara möjligt att utöka in -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år lt)G3

17

struktörskåren med kvalificerad arl>etskraft om medel ställes till förfogande.

Styrelsen för Umtbrukshögskolan och statens lantbruksförsök har tillstyrkt
motionerna och uttalat i huvudsak följande.

Den 7 oktober 1961 överlämnade styrelsen en redogörelse för inom
landet pågående åtgärder för att minska verkningarna av skördeskador
samt vissa förslag till ytterligare åtgärder vilka kunde tänkas ifrågakomma
för ett motverkande av skördeskador. Utöver vad i denna redogörelse
anförts framhöll styrelsen därvid, bland annat, följande.

»Styrelsen vill särskilt understryka betydelsen av alt försöksverksamhet
och forskning intensifieras rörande problem i samband med grödans skörd
och tillvaratagande och alt de undersökningar, som redan igångsatts på
detta område, kan fortsättas och ytterligare utbyggas. Jämväl frågor avseende
odlingsmaterial och odlingsleknik samt vattenfaktorn och dess
reglering bör enligt styrelsens mening bli föremål för eu fortsatt forskning

och försöksverksamhet med ökade resurser.---1 detta sammanhang

vill styrelsen emellertid också kraftigt framhålla, att när det gäller denna
fråga kan forsknings- och försöksverksamheten inte erhålla avsedd effekt
för jordbruket om icke jordbrukarna får ekonomiska möjligheter att omsätta
forsknings- och försöksresultaten i praktiken. Härför kräves bland
annat ökade möjligheter till lån och understöd för avdikning. Vidare måste
garantier skapas för att ett tillräckligt antal förrältningsmän står till jordbrukets
förfogande. Utan dessa båda förutsättningar kan ett tillfredsställande
resultat på här ifrågavarande område icke uppnås.»

Framställningarna i statsverkspropositionen

A) Bidrag till jordbrukets rationalisering in. in. (p. 15)

Departementschefen har — efter redogörelse för lantbruksstyrelsens anslagsframställning
samt en av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök avgiven redogörelse rörande de odlade myrjordarnas omfattning
och användning samt i ämnena avgivna remissyttranden — anfört
följande.

»Del är enligt min mening av stor vikt att verksamheten med storleksrationaliseringar
och arronderingsförbättringar på jordbrukets och skogsbrukets
områden bedrivs i all den utsträckning som är möjlig med hänsyn till
tillgängliga resurser. För alt den yttre rationaliseringen ej skall hämmas av
brist på bidragsmedel föreslår jag, alt ramen för bidrag till sådan rationalisering
höjs med 1 000 000 kr. till 4 000 000 kr. I anledning av den ökade
yttre rationaliseringen kan anspråken på medel till bidrag till inre rationalisering
komma alt stiga. Med hänsyn till de senaste årens belastning bör
dock enligt min mening bidragsramen för sistnämnda ändamål kunna bibehållas
vid 1*2 000 000 kr. Inom ramarna torde medel få las i anspråk för
speciella ändamål i samma utsträckning som innevarande budgetår. Liksom
nu är fallet bör Kungl. Maj:t äga befogenhet att, om förhållandena så motiverar,
jämka fördelningen mellan de båda ramarna.

2 Bihang till riksdagens protokoll It) sand. AV 15

18

Jordbniksutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

Under särskild anslagspost har de två senaste budgetåren upptagits 500 000
kr. till särskilda åtgärder för att intensifiera jordbrukets och skogsbrukets
rationalisering i Kopparbergs län. Såsom framgår av redogörelsen i det föregående
för hittillsvarande verksamhet har ett antal nya rationaliseringsprojekt
igångsatts, varjämte förberedelser vidtagits för att verkställa äganderättsutredningar
enligt den av fjolårets riksdag antagna lagstiftningen i ämnet.
Det är enligt min mening angeläget att arbetet fortsätts med all möjlig
skyndsamhet. Jag förordar därför, att anslagsposten höjs med 100 000
kr. Det bör alltjämt ankomma på Kungl. Maj:t att besluta rörande dispositionen
av medlen.

Med utgångspunkt från anslagsbelastningen under föregående budgetår
och den odisponerade reservation, som kan väntas föreligga vid slutet av innevarande
budgetår, anser jag att anslaget bör upptas med 13 000 000 kr.
I förhållande till innevarande budgetår innebär detta en höjning med
1 000 000 kr.

I den av lantbrukshögskolan lämnade redogörelsen rörande de odlade myrjordarnas
omfattning och användning har getts synpunkter på de problem,
som är förenade med utnyttjandet av dessa jordar. Enligt min uppfattning är
det angeläget att frågan om myrjordarnas användning i ökad utsträckning
beaktas i rationaliseringsverksamheten. Det torde därför böra bringas till
riksdagens kännedom, att Kungl. Maj:t den 28 december 1962 på min föredragning
beslutat överlämna redogörelsen och de däröver avgivna remissyttrandena
till lantbruksstyrelsen för att genom styrelsens försorg delges lantbruksnämnderna
och hushållningssällskapen.»

B) Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering (p. 16)

Departementschefen har efter redovisning av lantbruksstyrelsens anslags skrivelse

anfört följande.

»I syfte att stimulera till ytterligare rationalisering inom trädgårdsnäringen
ändrades genom beslut av 1962 års riksdag (prop. 99; JoU 15; rskr 252)
bestämmelserna för det statliga stödet till sådan rationalisering så att bland
annat kretsen av stödberättigade trädgårdsföretag vidgades och bidragsbeloppen
höjdes. Härefter har medelsåtgången för bidrag ökat. Å tilläggsstat I
till innevarande budgetårs riksstat bär därför detta reservationsanslag tillförts
ytterligare 200 000 kr. Mot bakgrunden av det anförda och med hänsyn
till angelägenheten av att stärka trädgårdsnäringens konkurrenskraft tillstyrker
jag, att anslaget i överensstämmelse med lantbruksstyrelsens förslag
för nästa budgetår upptas med 400 000 kr.»

C) Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti (p. 17)

Efter att ha redogjort för lantbruksstyrelsens anslagsframställning har
departementschefen anfört.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 19C>3

19

»Jag har intet att erinra mot lantbruksstyrelsens beräkning av medelsbehovet
under detta anslag, som således bör uppräknas med 100 000 kr.

Det sammanlagda behovet av statlig kreditgaranti för lån avseende olika
ändamål i samband med jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering
m. in. beräknar jag för nästa budgetår till 79 000 000 kr., vilket i förhållande
till innevarande budgetår innebär en ökning med 11 000 000 kr. Härtill
och till fördelningen på de skilda ändamålen avser jag att återkomma vid anmälan
av särskild proposition angående vissa frågor rörande jordbrukets
rationalisering, in. m.

Liksom under tidigare år bör riksdagens medgivande inhämtas till nedsättning
enligt tidigare tillämpade grunder av räntan på vissa lån från den
förutvarande egnahemslånefonden m. in. Därest riksdagen lämnar detta medgivande,
torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de författningsbestämmelser,
som erfordras.

Anslaget torde sålunda böra uppföras med (400 000 + 100 000 =) 500 000
kr.»

D) Åtgärder för att förebygga skördeskador (p. 73)

Departementschefen har efter redovisning av jordbrukets forskningsråds
anslagsskrivelse anfört följande.

»Den forskning och försöksverksamhet, som stöds med medel ur detta anslag,
är enligt min mening angelägen. Jag anser därför att anslaget bör höjas
med 50 000 kr. för att verksamheten skall kunna utvidgas.

Anslaget torde sålunda böra uppföras med (200 000 + 50 000 =) 250 000
kr.»

E) Jordfonden (p. 171)

Departementschefen har efter att ha redogjort för lantbruksstyrelsens
anslagsframställning anfört.

»En av de effektivaste vägarna att främja den yttre rationaliseringen inom
jordbruket och skogsbruket har visat sig vara att lantbruksnämnderna med
anlitande av medel ur jordfonden inköper fastigheter som bör tas i anspråk
i rationaliseringssyfte. Enligt vad jag erfarit sker också i starkt ökad omfattning
hembud till nämnderna om förvärv av dylika fastigheter. Med hänsyn
härtill och till angelägenheten av att i rådande läge på allt sätt underlätta
den yttre rationaliseringen anser jag, att inköpsverksamheten ej hör få
hämmas av knapphet på medel. Ehuru takten i omsättningen av fastigheter
på jordfonden numera iir hög och avvecklingen av det äldsta fastighetsbeståndet
pågår, framgår av vad lantbruksstyrelsen anfört att medelstillskott
till fonden erfordras för både innevarande och nästkommande budgetår. Jag
avser därför att senare denna dag återkomma till Kungl. Maj:t med förslag
att 0 000 000 kr. anvisas till jordfonden på tilläggsstat för innevarande budgetår.
För nästa budgetår bör fonden tillföras ett belopp av samma storlek.»

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

Proposition nr 125 angående vissa frågor rörande jordbrukets oeh trädgårdsnäringens
rationalisering, m. ni.

I ett inledningskapitel har redovisats att lantbruksstyrelsen avgivit två
promemorior med vissa förslag rörande dels stödet till jordbrukets
rationalisering, dels jordbruksegnahemslångivningen
samt att styrelsen efter samråd med 1960 års jordbruksutredning
överlämnat eu promemoria med förslag till vissa författningsändringar
rörande lånegaranti giv ningen till jordbruk ar
e m. m. ävensom att lantbruksstyrelsen i samband med anslagsäskandena
för budgetåret 1963/64 föreslagit vissa ytterligare ändringar i bestämmelserna
för stödet till jordbrukets rationalisering. Vidare har upplysts att trädgårdsnäringsutredningen
överlämnat betänkande med förslag angående
visst kreditstöd på trädgårdsom rådet. Å s. 3—18 i propositionen
har lämnats en redogörelse för vissa frågor rörande det statliga
stödet till jordbrukets rationalisering, innefattande redovisning av lantbruksstyrelsens
förslag beträffande lånegarantigivningen enligt jordbruksegnahemskungörelsen
och stödet enligt rationaliseringskungörelsen samt däröver
avgivna remissyttranden. Trädgårdsnäringsutredningens förslag beträffande
det statliga stödet till trädgårdsnäringen samt remissinstansernas yttranden
däröver har redovisats å s. 19—26 i propositionen. I propositionen har vidare
å s. 26—28 anmälts lantbruksstyrelsens anslagsskrivelse rörande lånegarantiramar
för budgetåret 1963/64.

Departementschefen har därefter i propositionen nr 125 anfört följande.

»Behovet av en intensifierad strukturrationalisering och av annan rationalisering
inom det svenska jordbruket är i dagens läge trängande. Detta
belyses bäst av att enligt senast tillgängliga uppgifter ej mindre än cirka
60 procent eller ungefär 157 000 av hela antalet brukningsenheter i landet
alltjämt har en åkerareal av mellan 2 och 10 ha. På dessa enheter och
även på sådana med betydligt större åkerareal kan vanligen varken den
mänskliga arbetskraften eller modern teknisk utrustning rationellt utnyttjas
i jordbruksdriften. Härav följer alt de relativa produktionskostnaderna
blir höga och att brukarna inte får eu tillfredsställande försörjning för
sig och sina familjer. Mot bakgrunden härav anser jag att det ur det allmännas,
jordbruksnäringens och konsumenternas synpunkt är utomordentligt
angeläget att i större omfattning än nu ej bärkraftiga jordbruksföretag
upphör som självständiga brukningsenheter. Den odlade jorden
bör därvid, där den ej med hänsyn bland annat till rådande överskott på
jordbruksprodukter lämpligen bör utnyttjas för annan produktion, användas
för förstärkning av andra företag. Vidare är det av stor vikt att i ökad
utsträckning avhjälpa de påtagliga brister i arronderingen, som många
företag har och som ökar produktionskostnaderna.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

21

Såsom senast 1959 års riksdag (prop. 148; JoU 30; rskr. 284) uttalat
bör staten på olika sätt medverka till jordbrukets rationalisering. Enligt
min mening bör de! också vara en angelägen uppgift för jordbrukets organisationer
att främja denna verksamhet. Inte minst viktigt anser jag vara
att organisationerna genom upplysning och rådgivning medverkar till att
göra jordbrukarna än mer rationaliseringsmedvetna. Ett aktivt intresse
från berörda jordbruksföretagare är nämligen eu av förutsättningarna för
att statens stöd till rationaliseringen skall ge bästa möjliga resultat. Vid
de överläggningar, som ägt rum med företrädare för jordbrukets organisationer
och för vilka närmare redogjorts i den tidigare denna dag anmälda
propositionen angående vissa åtgärder i prisreglerande sytte på jordbrukets
område, in. in., har också organisationerna förklarat sig vara beredda att
kraftigt stödja rationaliseringsverksamheten.

De riktlinjer för inriktningen och utformningen av den statliga verksamheten
för jordbrukets rationalisering, som fastställdes av 1959 års
riksdag, bör i avvaktan på resultatet av den översyn av jordbrukspolitiken
i stort som företas av 1900 års jordbruksutredning alltjämt vara i huvudsak
normerande för statens medverkan i rationaliseringsarbetet. För att
ytterligare främja rationaliseringsåtgärder samt förvärv7 och drift av
bärkraftiga jordbruksföretag har lantbruksstyrelsen, såsom närmare
framgår av redogörelsen i det föregående, efter samrad med jordbruksutredningen
framlagt förslag till vissa ändringar i bestämmelserna för
det statliga ekonomiska stödet. Till dessa förslag, som enligt min mening
i allt väsentligt är väl grundade, återkommer jag i det följande. Samtidigt
ämnar jag behandla i det föregående återgivna, av trädgårdsnäringsutredningen
avgivna förslag till anpassning av motsvarande bestämmelser i
fråga om trädgårdsnäringen till vad som förordats beträffande jordbruket.

Statsmakterna har under senare år anvisat medel och ställt till förfogande
statlig kreditgaranti till kostnader för angelägna och lönsamma
rationaliseringsåtgärder i den utsträckning som varit möjlig vid avvägningen
av de samlade utgiftskraven. Enligt vad jag inhämtat har under
innevarande budgetår efterfrågan på det statliga ekonomiska stödet till
rationaliseringsverksamheten ökat kraftigt. Genom anspänning av alla
tillgängliga resurser inom lantbruksorganisationen är det enligt vad lantbruksstyrelsen
på min förfrågan under hand uppgett möjligt att för angivna
ändamål under nästa budgetår utnyttja cirka 40 miljoner kr. utöver
vad som föreslagits eller förebådats i årets stalsverksproposition. I den
överenskommelse, som träffats vid förut nämnda överläggningar med
jordbrukets organisationer, har också förutsatts att för nästa budgetår
mcdelsresurserna för rationaliseringsverksamheten skall ökas med angivna
lielopp samt att för innevarande budgetår vissa kreditgarantiramar
skall höjas med 12 miljoner kr. Med hänsyn till detta och till behovet av
rationell planering av verksamheten anser jag alt det är synnerligen

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 är 1963

angeläget att nämnda belopp av 40 miljoner kr. står till förfogande redan
den 1 juli 1963. I det följande avser jag all framlägga förslag härom,
rillsammans med de höjningar av anslag och kreditgarantiramar, som
angetts i statsverkspropositionen, kommer vid bifall till mina förslag
resurserna för rationaliseringen all öka med omkring 70 miljoner kr.

Ekonomiskt stöd till förvärv och drift samt vissa rationaliscringsåtgärder
i fråga om jordbruksföretag. Den statliga jordbruksegnahemsverksamheten
har enligt gällande bestämmelser till ändamål att underlätta
för mindre bemedlade och obemedlade att förvärva eller arrendera jordbruk.
För att nå detta syfte må kreditgaranti beviljas för lån dels för
lörvärv av jordbruksfastigheter (jordbruksegnahemslån), dels för att anskaffa
inventarier och annan utrustning som erfordras för att igångsätta
jordbruksdrift (driftslån), dels ock för att underlätta övergång helt eller
i väsentlig utsträckning till eller startande av specialproduktion å jordbruksfastighet.
Härjämte må tecknas garanti för betalning av arrende.
Lantbruksstyrelsen har föreslagit ändringar i bestämmelserna för stödgivningen
i syfte att anpassa den efter utvecklingen och att öka dess
rationaliseringsbefrämjande effekt. Förslagen har i huvudsak tillstyrkts
av remissinstanserna.

Jag anser liksom lantbruksstyrelsen alt nu gällande bestämmelser angående
det statliga ekonomiska stödet till förvärv och drift av
jordbruksfastigheter inte är helt tidsenliga. Enligt min mening
är det av särskild vikt, att detta stöd i ökad utsträckning inriktas på
sådana jordbruksföretag, som enligt nutida begrepp har eller inom nära
förestående tid kan väntas uppnå full bärkraft. Härigenom vidgas kretsen
av köpare till dessa företag och skickliga jordbrukare får möjlighet att
även om deras egna kapitaltillgångar ej är tillräckliga skaffa sig ett företag
av sådan storlek att de kan få full bärgning. En på detta sätt inriktad stödgivning
får en direkt rationaliseringseffekt i de fall, då innehavare av ett
ej utvecklingsbart ofullständigt företag erhåller hjälp att överta en bärkraftig
enhet. Vidare är det, såsom lantbruksstyrelsen framhållit, av vikt
att kreditstödet till drift av jordbruksföretag utformas så att strukturrationaliseringen
främjas. Det bör därför finnas möjlighet att bevilja
lånegaranti för ändamålet, förutom i samband med att ett jordbruksföretag
övertas av ny brukare eller att viss produktionsomläggning sker, vid arealutvidgningar
av olika slag.

Ändamålet med stödgivningen till förvärv och drift av jordbruksföretag
bör i enlighet med lantbruksstyrelscns förslag vara att i mån av tillgång
på lånegarantiutrymme underlätta för lantbrukare med otillräckligt eget
kapital att förvärva eller arrendera jordbruk. Någon särskild social inriktning
av stödgivningen är enligt min mening ej längre motiverad. Benämningen
jordbruksegnahem bör ej användas i fortsättningen.

J ordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

23

Stödgivningen bör liksom hittills handhas av lantbruksnämnderna under
lantbruksstyrelsens ledning och tillsyn och ske i form av statlig kreditgaranti
för lån avsedda för förvärv av jordbruksfastighet (jordförvärvslån)
eller för att anskaffa driftsinventarier (driftslån). Vidare bör alltjämt
statlig garanti kunna tecknas för betalning av arrende. Däremot bör det
inte, såsom nu är fallet, åligga lantbruksnämnderna att bedriva jordförmedling
eller att anskaffa jord genom köp i primärt syfte att tillgodose
efterfrågan på jordbruksföretag. Denna verksamhet har under senare år
haft ringa omfattning och kan enligt min mening utan olägenhet upphöra.
Jag vill emellertid framhålla att om jordbruksfastighet behöver tas i anspråk
för rationaliseringsändamål kan och bör lantbruksnämnd om så
befinns lämpligt med stöd av bestämmelserna i kungörelsen den It jum
1948 (nr 342) angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering
m. m. (rationaliseringskungörelsen) skaffa brukaren ny och
bättre fastighet.

I fråga om de villkor, som bör gälla för garanti för jordförvärvslån,
delar jag lantbruksstyrelsens uppfattning att kravet på brukningsenhets
beskaffenhet bör anpassas till bestämmelserna härom i rationaliseringskungörelsen.
Mot bakgrunden av vad jag inledningsvis anfört om behovet
av att ej bärkraftiga jordbruksföretag i ökad utsträckning upphör som
självständiga brukningsenheter kan det nämligen ej komma i fråga att
stödja förvärv av sådana företag. En grundläggande förutsättning för att
garanti för jordförvärvslån skall få medges bör sålunda vara att brukningsenheten
antingen redan har sådan storlek och ägoanordning att det
bedöms sannolikt att den på lång sikt kan bestå såsom självständig enhet
och kan bereda brukaren samma arbetsinkomst, som erbjuds inom jämförbara
näringsgrenar, eller efter nära förestående yttre rationalisering
eller produktionsomläggning förutsätts komma att uppna sadan bärkraft.

I första hand bör enligt min mening stödgivningen inriktas på lån för
förvärv av tvåfamiljsjordbruk. Förvärv av större brukningsenheter bör
stödjas endast om synnerliga skäl föranleder det.

Till förvärv av stödjordbruk bör lånegaranti i fortsättningen beviljas
endast om särskilda skäl talar härför. Jag ansluter mig nämligen till lantbruksstyrelsens
mening att stor försiktighet bör iakttas i fråga om stödgivningen
till dessa jordbruk. Lånegaranti bör i regel endast komma i
fråga då brukaren har sådan annan huvudsaklig sysselsättning, exempelvis
skogsarbete, att han under viss säsong är beroende av stödjordbruket
och att detta förhållande kan beräknas fortvara. Fn annan förutsättning
bör vara att stödjordbruket är av sådan beskaffenhet att omfattande investeringar
inte behöver ske under lånetiden.

Enligt beslut av 1959 års riksdag krävs för att statligt ekonomiskt stöd
skall få utgå till åtgärd för inre rationalisering alt, utom i de fall dä

24

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

åtgärds lönsamhet är uppenbar, investeringskalkyl upprättas. Med hänsyn
Idl investeringens storlek får det anses vara minst lika viktigt att en noggrann
ekonomisk bedömning av lönsamheten sker vid ett fastighetsförvärv
som vid exempelvis uppförandet av en byggnad. Eu sådan prövning bör
därför ske, innan garanti för jordförvärvslån beviljas. Det är enligt min
mening önskvärt att prövningen kan grundas på fullständig driftsekonomisk
plan rörande brukningsenheten. Såsom framgår av lantbruksstyrelsens
framställning och de däröver avgivna remissyttrandena kan sådan
plan numera göras för relativt liten kostnad. I årets st a tsv er k spropos i t i on
bär också lramlagts förslag, som ej oväsentligt ökar tillgången till driftsekonomisk
expertis vid hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna.
I likhet med lantbruksstyrelsen och reinissmyndighetema anser jag dock
att det ännu inte finns tillräckliga personella resurser för den omfattande
driftsplaneringsverksamhet som skulle folja av ett obligatoriskt krav på
fullständig driftsekonomisk plan i bland annat förevarande sammanhang.
Däremot bör enligt min mening redan nu för att lånegaranti skall få beviljas
regelmässigt krävas att genom eu ekonomisk kalkyl, som det bör
ankomma på lantbruksnämnden att upprätta, visats att investeringen för
förvärvet är räntabel. I de fall lantbruksnämnden anser att fullständig
di iftsekonomisk plan är nödvändig för bedömningen, bör emellertid sådan
plan upprättas innan garanti beviljas. Vidare bör inom ramen för tillgängliga
resurser driftsekonomisk plan upprättas då lånesökanden begär det.
Med hänsyn till den nytta sökanden har av en fullständig driftsekonomisk
plan i jordbruksdriften bör han stå för kostnaderna för den. Dessa kostnader
bör iå inräknas i lånegarantibeloppet. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen
att i samråd med lantbrukshögskolans företagsekonomiska
institution utarbeta lämpliga modeller för nyss nämnda planer och kalkyler.

Utvecklingen mot större och mera kapitalkrävande jordbruksföretag
ställer ökade krav i fragra om tekniskt och ekonomiskt kunnande på den
enskilde föietagaren. Detta bör beaktas vid lånegaranligivningen beträffande
jordförvärvslån på så sätt att vid den bedömning av sökandens
personliga kvalifikationer som skall ske stor vikt fästs vid yrkesskickligheten.
Härvid bör hänsyn tas ej endast till praktiskt kunnande utan
även och efter hand i allt större utsträckning till genomgången teoretisk
yrkesutbildning. Såsom bland andra skogsstyrelsen påpekat är det vid
kombinerade jord- och skogsbruksföretag viktigt att den skogliga utbildningen
är tillräcklig. Jag vill i detta sammanhang erinra dels om de genom
beslut av 1962 års riksdag förbättrade utbildningsmöjligheterna vid
lantbrukets yrkesskolor, dels om den effektivisering som pågår av kursverksamheten
för vidareutbildning av de inom jordbruket yrkesverksamma.

Jordbruksutskottets utlåtande nr lö ur 1963

25

Liksom hitlills bör lånegaranti för jordförvärvslån kunna l>eviljas upp
till hela belåningsvärdet för brukningsenheten. Vid bedömning av garantiIxdoppets
storlek och givetvis även vid prövning av behovet av lånegaranti
över huvud taget bör hänsyn tas, förutom till sökandens eget kapital och
till möjligheterna alt erhålla bottenlån, till förutsättningarna alt på annat
sätt uppta lån på skäliga villkor.

I enlighet med lantbruksstyrelsens förslag bör kunna medges att lånegaranti
får övertas av ny ägare, som förvärvat brukningsenheten såsom
lillskottsjord. Med hänsyn till de krav som i det föregående uppställts på
l>elåningsobjektets beskaffenhet torde dock sådant medgivande få betydelse
endast beträffande garantilån, som beviljats enligt hittills gällande
bestämmelser.

Här ej särskilt lndiandlade bestämmelser rörande jordbruksegnahemslån
bör i huvudsak gälla även i fråga om jordförvärvslån.

Lånegaranti för driftslän kan enligt gällande bestämmelser beviljas dels
den som erhållit jordbruksegnaheinslån, dels den som eljest förvärvar eller
arrenderar brukningsenhet, om fordringarna för att erhålla jordbruksegnahemslån
är uppfyllda, dels. då särskilda omständigheter föranleder det,
i samband med att lånegaranti beviljas för yttre rationalisering genom förvärv
av tillskotts jord, dels åt sammanslutning för gemensam animalieproduktion
och åt sambruksförening dels ock för att underlätta övergång helt
eller i väsentlig utsträckning till eller startande av specialproduktion.

I fortsättningen bör givetvis garanti för driftslån kunna beviljas den som
erhåller jordförvärvslån och den som eljest förvärvar eller arrenderar brukningsenhet
under förutsättning att enhetens beskaffenhet och brukarens
kvalifikationer fyller de krav, som uppställts för jordförvärvslån. Med
hänsyn till den synnerliga vikten av att i rådande läge främja tillkomsten
av större brukningsenheter anser jag, att möjligheterna att lämna garanti
för driftslån i samband med arealutvidgning bör ökas. I anslutning till
lantbruksstyrelsens förslag bör i detta hänseende i princip gälla att garanti
för driftslån skall kunna erhållas i samband med ändamålsenliga arealutvidgningar,
som är av minst sådan omfattning som förutsätts för tillämpning
av bestämmelserna i 14 § andra stycket rationaliseringskungörelsen
om förhöjt stöd till åtgärd för inre rationalisering. Sålunda bör sådan
garanti kunna beviljas, förutom vid förvärv av lillskottsjord till fastighet
som lånesökanden äger, vid arrende av tillskottsjord till ägd fastighet
samt vid förvärv eller arrende av lillskottsjord till arrenderad brukningsenhet.
Även om vissa betänkligheter kan resas mot storleksrationaliscring
av en brukningsenhet genom arrende av mark anser jag alt det, med hänsyn
till svårigheterna att i vissa fall förmå fastighetsägare, exempelvis
dödsbon, att avhända sig mark samt till angelägenheten av all få fram
större jordbruksföretag, är av vikt att vid denna form av arealutvidgning

26

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

ekonomiskt stöd kan lämnas. Givetvis måste därvid, såsom lantbruksstyrelsen
och remissinstanserna framhållit, krav ställas på att den arrenderade
marken utgör lämplig utökning av den egna brukningsenheten
och alt sannolika skäl talar för att sambruket består på lång sikt. En
annan förutsättning för kredilstöd i berört fall bör vara att möjlighet
(ill förvärv av marken på skäliga villkor ej föreligger.

I fråga om driftslån i anslutning till inköp av tillskottsjord till arrenderad
brukningsenhet bör krävas att sannolika skäl talar för alt denna
enhet framdeles kan förvärvas av arrcndatom. I första hand bör så anses
kunna vara fallet då delägare i ett dödsbo arrenderar detta tillhörig fastighet
eller då arrendatorn är arvinge till fastighetsägaren. Givetvis bör
dven i här åsyftade fall ha klarlagts att förutsättningar saknas för omedelbart
förvärv av den arrenderade fastigheten.

Jag förordar också att den befintliga möjligheten att lämna garanti för
driftslån vid övergång till specialproduktion vidgas till att avse alla slag
av genomgripande produktionsomläggningar av sådan omfattning att
därigenom jordbruksföretaget omedelbart eller inom en nära framtid
når full bärkraft.

I anledning av nyssnämnda förslag bör det i fråga om garanti för driftslån
nu gällande villkoret att lantagaren inte tidigare får ha bedrivit verksamhet
som självständig jordbrukare utgå. Enligt min mening bör hinder
inte föreligga alt, om gällande bestämmelser i övrigt medger det, bevilja
garanti för nytt driftslån avsett att komplettera tidigare innehaft, ännu
ej slutamorterat lån. Summan av utestående lånebelopp och det nya lånet
bör inte få överstiga gällande maximibelopp för driftslån.

Animalieproduktion organiserad i gemensamlietsföretag synes i vissa
fall vara en lämplig väg för familjejordbruket att nå lönsamhet i exempelvis
mjölkproduktionen. Intresset för denna produktionsform har ökat
under senare år. Jag anser för min del, att det ur rationaliseringssynpunkl
är önskvärt att sammanslutningar för gemensam animalieproduktion bildas
i ökad utsträckning. Såsom lantbruksstyrelsen anfört är det givetvis
av vikt att medlemmarnas egna insatser i sammanslutningen ej utgör allt
för liten del av dess kapital. Därest det med hänsyn till kravet på insatskapital
skulle uppstå svårighet att åstadkomma sammanslutning av erforderlig
omfattning, bör möjlighet finnas att bevilja garanti för lån till
medlemsinsats. Sådan garanti bör vid behov även kunna lämnas den som
i utträdande medlems ställe inträder i sammanslutningen. Garantibeloppet
bör i båda fallen begränsas till högst 10 000 kr.

I fråga om kreditstödet till driftslån in. in. åt sambruksförening bör ej
vidtas annan ändring än den som föreslagits i den nyligen avlåtna propositionen
angående ändring i lagen den 30 april 1948 (nr 218) om sambruksföreningar,
m. m.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 År 1963

27

För alt garanti för driftslån skall få beviljas bör i samma utsträckning,
som jag förordat beträffande jordförvärvslån, krävas ekonomisk kalkyl
eller driftsekonomisk plan. Kostnaderna för den driftsekonomiska planen
bör även i detta fall få inräknas i garantibeloppet.

Storleksrationaliseringen av jordbruksföretagen medför att de blir
alltmer kapitalkrävande. Jag ansluter mig därför till lantbruksstyrelsens
och remissinstansernas uppfattning att en höjning av maximibeloppet för
driftslån till enskild person är motiverad. Beloppet är nu fastställt till
20 000 kr. Vid mina överväganden rörande höjningens storlek har jag
beaktat, att del i regel bör förutsättas att en jordbruksföretagare har tillgång
till visst eget kapital alt sätta in i rörelsen. Jag har bland annat med
hänsyn härtill i likhet med lantbruksstyrelsen stannat för att maximibeloppet
bör höjas till 40 000 kr. Förslaget om att detta belopp skall få
överskridas i vissa fall är jag däremot ej beredd tillstyrka. Lånets storlek
inom maximibeloppet bör givetvis avvägas med hänsyn till förhållandena
i varje enskilt fall. Särskilt bör enligt min mening iakttas att det allmänna
inte bör medverka till en överdimensionering av maskinbestandet. Möjligheterna
att utnyttja förhyrda maskiner eller att gemensamt anskaffa
sådana bör därför beaktas vid prövningen av lånebeloppets storlek.

I likhet med fullmäktige i riksbanken och statskontoret anser jag, att
tillräckliga skäl ej föreligger att utsträcka amorteringstiden för driftslån
till enskild person över nu gällande tid av 15 år. För att minska de betalningssvårigheter,
som kan uppstå för företagaren under en start- eller
uppbyggnadsperiod, vill jag däremot föreslå att det ej längre skall krävas
att särskilda omständigheter föreligger för att amorteringsfrihet under
de båda första åren av lånetiden skall kunna medges. Såsom eu följd av
mitt ställningstagande i fråga om amorteringstidens längd anser jag, att
nuvarande möjlighet att medge anstånd med alt erlägga ränta bör bibehållas.
Även övriga i det föregående ej särskilt berörda bestämmelsei
rörande driftslån bör kvarstå i huvudsak oförändrade.

Såsom lantbruksstyrelsen förordat bör i anslutning till ändringarna i
bestämmelserna rörande stödgivningen till förvärv och drift av jordbruksföretag
företas vissa jämkningar rörande stödet till jordbrukets
yttre och inre rationalisering. Sålunda bör vad jag i del
föregående föreslagit belrätfande garanti för drillslån i samband med
arealutvidgningar leda till all möjlighet intörs alt bevilja garanti för lån
till inköp av mark avsedd alt sambrukas med arrenderad brukningsenhet.
I fråga om sambrukets varaktighet och möjligheterna för arrendatorn
all framdeles förvärva brukningsenheten bör givetvis gälla samma förutsättningar
som beträffande driftslån. Fn ytterligare förutsättning för
lånegaranti måste i förekommande fall uppenbarligen vara att fastighetsbildningsf
rågan kan lösas lwdräffande lillskotlsjorden. Fj heller har

28

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 19(13

jag något att erinra mot att, då särskilda omständigheter föreligger, kreditgaranti
för lån till förvärv av tillskottsjord skall kunna beviljas även om
ansökan om garanti inges först efter genomförandet av sådan yttre rationalisering.

Vidare tillstyrker jag lantbruksstyrelsens förslag alt ekonomiskt stöd
bör få lämnas till investeringar i byggnader och andra anläggningar, som
skall betjäna både ägd och arrenderad mark i del fall investeringen bedöms
angelägen ur rationaliseringssynpunkt och förvärv av den arrenderade
marken ej omedelbart kan ske. Härjämte bör, såsom bland andra statskontoret
framhållit, krävas alt arrendet är bestående. Det måste även
förutsättas ad investeringar i fråga om byggnader sker på den ägda
marken.

Såsom lörut nämnts upprättas investeringskalkyler innan statligt stöd
lämnas till åtgärder för inre rationalisering. Av samma skäl, som jag
anfört vid behandlingen av bestämmelserna för jordförvärvslån och driftslån,
ar det angeläget all vid kostnadskrävande åtgärder för yttre och inre
iationalisering sådan kalkyl utvidgas till fullständig driftsekonomisk plan.
Lnligt min mening bör därför i fråga om sådan plan i nämnda sammanhang
gälla bestämmelser av motsvarande innebörd som jag förut förordat
i fråga om jordförvärvslån och driftslån. Utgifterna för att upprätta sådana
planer bör alltså fa inräknas i de kostnader, som läggs till grund
för beräkning av statsbidrag och statlig lånegaranti till yttre och inre
rationalisering.

Lantbruksstyrelsens förslag att statsbidrag till kostnader för alt uppföra
och förbättra ekonomibyggnader skall kunna utgå även om bidrag tidigare
har beviljats för sådana åtgärder vid samma brukningsenhet föranleder
ingen erinran från min sida. Det torde nämligen till följd av att
under ett tidigare skede av rationaliseringsverksamheten målsättningen i
fråga om brukningsenheternas bärkraft låg betydligt lägre än den som
nu tillämpas vara nödvändigt att, da yttre rationalisering av mera väsentlig
omfattning och kapitalkrävande natur eller genomgripande driftsomläggning
skall genomföras, kunna bortse från tidigare bidrag av nämnt
slag.

Slutligen vill jag i detta sammanhang beröra tillämpningen av de så
kallade värdeutjämningsbidragen vid förvärv av tillskottsjord. Enligt 9 §
ralionaliseringskungörelsen kan vid förvärv av mark för rationaliseringsändamål
utgå statsbidrag högst med belopp motsvarande skillnaden mellan
å ena sidan den av lantbruksnämnden betingade eller godkända köpeskillingen
eller motsvarande ersättning för fastigheten eller fastighetsdelen
och å andra sidan det värde fastigheten eller fastighetsdelen kan
anses äga för den brukningsenhet till vilken den skall läggas. Vid den
intensifierade strukturrationalisering som jag uttalat mig för torde det
inte sällan inträffa alt fastighet, varå gjorda investeringar i byggnader och

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

29

andra anläggningar fortfarande har ett ej obetydligt värde, l>edöms böra
tas i anspråk för rationaliseringsändamål och att därvid investeringarna
ej kan nyttiggöras. För att stimulera den nödvändiga rationaliseringsprocessen
bör i sådana och liknande fall enligt min mening värdeutjämningsbidrag
komma i fråga i relativt stor utsträckning.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidta de författningsändringar,
som föranleds av bifall till de förslag jag framlagt i detta avsnitt.

Förvärvslån och driftslån till trädgårdsföretag. Genom beslut av 1962
års riksdag (prop. 99; JoU 15; rskr. 252) ändrades bestämmelserna för
det statliga stödet till trädgårdsnäringens rationalisering så att de i huvudsak
ansluter sig till vad som gäller för jordbrukets rationaliseringsstöd.

I fråga om ekonomiskt stöd till förvärv och drift av trädgårdsföretag gäller
enligt stadgande i kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 366) angående den
statliga jordbruksegnaliemsverksamheten samma bestämmelser som för
jordbruksegnahemslån och driftslån till jordbruksföretag. Trädgårdsnäringsutredningen
har föreslagit att dessa bestämmelser för trädgårdsföretagen
ges en mera tidsenlig inriktning och anpassas till vad som gäller för
nä ri ngen s ra t i ona 1 i ser i n gss töd.

För egen del anser jag, alt det, med hänsyn till den starka konkurrens
från utlandets sida, som den svenska trädgårdsnäringen bär att kämpa
mot, är nödvändigt med eu långtgående rationalisering av företagen inom
denna näringsgren. De av föregående års riksdag beslutade ändringarna
i bestämmelserna för rationaliseringsstödet till näringen har enligt vad jag
erfarit redan medfört eu märkbart ökad aktivitet på området. Odlarnas
strävanden att effektivisera och förbättra företagen kan dock fortfarande
hämmas av kapitalbrist, om möjlighet ej finns alt ge statligt kreditstöd
exempelvis för att anskaffa driftsinventarier i samband med omläggning
till specialiserad produktion eller utökning av företagsstorleken. Att överta
rationellt uppbyggda företag kan också med hänsyn till det stora kapital
som erfordras härför ofta ställa sig svårt för yngre trädgårdsodlare. På
grund härav bör det enligt min mening även fortsättningsvis finnas möjligheter
att till trädgårdsföretag bevilja statlig kreditgaranti för driftslån
och förvärvslån. I likhet med vad jag förut föreslagit för jordbrukets del
bör detta stöd även i vissa avseenden ges eu mera rationaliseringsfrämjande
inriktning. Stödgivningen bör i princip ta sikte på redan existerande
företag. Under sådana förhållanden torde stödet inte, såsom befaras i ett
par remissyttranden, leda till eu olämplig produktionsökning utan såsom
främsta effekt få en rationellare produktion.

Mot bakgrunden av det anförda finner jag, alt de av trädgårdsnäringsutredningen
framlagda förslagen är väl ägnade att ligga till grund för
utformningen av det statliga kredilstödet till förvärv och drift av träd

30

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

gård sföretag. Detta innebär, att jag delar utredningens uppfattning att
stodet bör anpassas till trädgårdsnäringens speciella förhållanden och till
dess ralionaliseringssträvanden och ej längre utgå enligt samma regler
som för jordbruksnäringen.

De allmänna villkoren för att garanti för förvärvslån och driftslån till
trädgårds företag skall få beviljas bör, såsom utredningen förutsatt, vara
i huvudsak samma, som gäller för trädgårdsnäringens rationaliseringsstöd.
Kreditstöd bör således lämnas endast till företag, som vid rationell drift
uppenbart kan bestå på lång sikt. Det bör också krävas att det ur allmän
synpunkt är önskvärt att företaget består. Vidare bör garanti i allmänhet
ej lämnas till större förelag än de som — förutom brukaren och tillfällig
arbetskraft — sysselsätter högst två helårsanställda arbetare. Om särskilda
skäl, exempelvis produktionens inriktning, det föranleder bör stöd
även kunna utgå till företag som sysselsätter högst fyra helårsanställda
arbetare. Jag vill i sammanhanget erinra om att enligt kungörelsen den
.3 juni 1960 (nr 372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och
småindustri kreditstöd må lämnas för nybyggnad, tillbyggnad, ombyggnad
eller inredning av lokaler, som är nödvändiga för verksamheten, för
anskaffning av maskiner, arbetsredskap eller verktyg samt, om särskilda
skäl föreligger, för anskaffning av omsättningstillgångar.

En förutsättning för alt ett företag skall kunna bestå på sikt är att
lönsamhet uppnås. För att möjligheterna härtill skall kunna bedömas
fordras ekonomiska överväganden. Jag ansluter mig därför till utredningens
förslag, att innan lånegaranti beviljas investeringskalkyl skall
upprättas, såvida inte företagets lönsamhet är uppenbar. Sådan kalkyl
bör på samma sätt, som redan gäller beträffande rationaliseringsstödet,
upprättas genom den garantibeviljande myndighetens försorg. Därest denna
finner det erforderligt eller lånesökanden önskar det, bör inom ramen
för tillgängliga resurser en fullständig driftsekonomisk plan upprättas.
Kostnaderna härför, som med hänsyn till nyttan av planen vid driften bör
åvila sökanden, bör få inräknas i det lånebelopp för vilket garanti beviljas.

Liksom fallet är beträffande motsvarande stöd på jordbrukets område
skall en bedömning av lånesökandens kvalifikationer för att sköta trädgårdsföretaget
ske. Såsom utredningen föreslagit bör härvid stor vikt
läggas vid sökandens yrkesskicklighet. Hänsyn bör inte endast tas till
yrkespraktik utan även och efter hand i allt större utsträckning till yrkesutbildning
vid trädgårdsskolor och kurser.

Kreditgaranti för driftslån bör i enlighet med utredningens förslag kunna
lämnas vid genomgripande driftsomläggning eller storleksrationalisering
av trädgårdsföretag samt i anslutning till förvärv eller arrende av sådant
företag. Jag tillstyrker även att garanti beviljas såväl enskild person som
sammanslutning, som bedriver eller avser alt bedriva trädgårdsrörelse.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 dr 1903 31

Vidare bör gälla att garanti för driftslån må beviljas för det lånebelopp,
som oundgängligen erfordras för att anskaffa inventarier för trädgårdsbruk,
plantmaterial in. m. samt för att bestrida andra nödvändiga driftsutgifter
för att igångsätta trädgårdsföretagets verksamhet. Jag biträder
också utredningens förslag att driftslånets storlek må uppgå till högst
40 000 kr. Det bör dock enligt min mening understrykas, att lånets storlek
skall avvägas i förhållande till behovet vid det enskilda företaget samt
alt det bör krävas att lånesökanden sätter in visst eget kapital i rörelsen.
Amorteringstiden bör liksom för jordbrukets driftslån bestämmas till
högst 15 år med möjlighet att medge amorteringsfrihet under de båda
första åren av lånetiden.

Jag biträder utredningens förslag att kreditgaranti för förvärvslån bör
kunna beviljas för att underlätta för trädgårdsodlare och blivande trädgårdsodlare
med otillräckligt eget kapital att förvärva trädgårdsföretag
av i det föregående angiven beskaffenhet. Härigenom främjas yngre odlares
möjligheter att överta fullt rationella företag. Utöver de tidigare nämnda
allmänna villkoren för kreditstödet bör såsom förutsättning för garanti
gälla, att kostnaderna för förvärvet är skäliga med hänsyn till den avkastning,
som kan påräknas av företaget på längre sikt. Garantibeloppet bör
få uppgå till företagets hela belåningsvärde. Garanti bör dock ej utgå för
lån som kan erhållas som bottenlån. Även möjligheten att eljest erhålla lån
på skäliga villkor bör bedömas vid fastställande av garantibeloppets
storlek.

Den övervägande delen av elt trädgårdsförelags tillgångar utgörs avbyggnader
och andra anläggningar. För att få viss överensstämmelse med
tillgångarnas ekonomiska livslängd förordar jag, att amorteringstiden för
förvärvslån fastställs till högst 20 år. Vidare bör, såsom utredningen
föreslagit, amorteringen påbörjas senast under fjärde året efter första lyftningsdagen.
Härigenom kommer amorteringsreglema att överensstämma
med dem som gäller för rationaliseringslån till trädgårdsföretag.

För såväl driftslån som förvärvslån bör, om särskilda förhållanden
motiverar det, anstånd med räntebetalningen kunna medges under de
båda första åren av lånetiden. Övriga lånetekniska bestämmelser bör
vara samma, som gäller för trädgårdsnäringens rationaliseringslån.

Lantbruksstyrelsen handlägger för närvarande ärenden rörande statligt
stöd till trädgårdsnäringens rationalisering. I syfte alt uppnå en önskvärd
samordning bör enligt min mening även ärenden rörande driftslån
och förvärvslån till trädgårdsföretag handläggas av styrelsen. Styrelsen
bör härvid utnyttja den expertis, som finns vid lantbruksnämnder och
hushållningssällskap, bland annat de hos sällskapen placerade specialkonsulenterna
på trädgårdsområdet.

32

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

Det torde fa ankomma pa Kungl. Maj:t att vidta de författningsändringar,
som föranleds av bifall till de förslag jag bär framlagt.

Anslagsfrågor m. m. I årets statsverksproposition (bil. It p. 15) har
vid behandlingen av anslaget till bidrag till jordbrukets rationalisering,
m. m. föreslagits att ramarna för bidrag till yttre och inre rationalisering
för nästa budgetår fastställs till 4 respektive 12 miljoner kr. Såsom jag
berört inledningsvis i detta anförande bör i syfte att öka strukturrationaliseringen
ytterligare medel ställas till förfogande för statligt stöd till
denna verksamhet. Jag vill därför förorda att med ändring av nvss nämnda
förslag, som ej behandlats av riksdagen, bidragsramarna för yttre och
inre rationalisering för budgetåret 1963/64 fastställs till 6 respektive 15
miljoner kr. Detta innebär i förhållande till innevarande budgetår en
ökning med sammanlagt 6 miljoner kr.

Den ökade strukturrationaliseringen bör för att få full effekt följas upp
genom rådgivning till berörda jordbrukare. För att under nästa budgetår
medel i erforderlig utsträckning skall finnas för intensifierad rådgivning
föreslår jag att härtill under nyss nämnt anslag såsom eu .särskild post
upptas 0,5 miljon kr. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om
den närmare dispositionen av medlen.

Med hänsyn till här framlagda förslag anser jag att anslaget till bidrag
till jordbrukets rationalisering, in. in. för budgetåret 1963/64 bör med
ändring av i statsverkspropositionen angivet belopp av 13 miljoner kr.
uppföras med 18,5 miljoner kr.

Till jord fonden har i årets statsverksproposition (bil. 11 p. 171) förordats
ett anslagstillskolt av 6 miljoner kr. Såsom jag uttalade vid anmälan
av denna punkt i .statsverkspropositionen har en av de effektivaste
vägarna att främja den yttre rationaliseringen visat sig vara att lantbruksnämnderna
med anlitande av medel ur jordfonden inköper fastigheter
som bör tas i anspråk i rationaliseringssyfte. Mot bakgrunden härav
och den synnerliga angelägenheten av att varje tillfälle att åstadkomma
yttre rationalisering tas till vara vill jag förorda, att med ändring av det
i statsverkspropositionen framlagda förslaget, som ej behandlats av riksdagen,
jordfonden för budgetåret 1963/64 tillförs ej mindre än 26 miljoner
kr.

I inledningen av detta anförande har jag uttalat alt den av mig förordade
ökningen av rationaliseringsverksamheten förutsätter en anspänning
av alla tillgängliga resurser inom lantbruksorganisationen. Den intensifierade
verksamheten medför ett ökat behov av expertis vid främst lantbruksnämnderna
men även hos lantbruksstyrelsen. Medelsbehovet härför
under nästa budgetår bör enligt min mening tillgodoses genom att de i
avlöningsstaterna för lantbruksnämnderna och lantbruksstyrelsen upptagna.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963 33

förslagsvis betecknade anslagsposterna till ersättningar för sakkunniga överskrids
med sammanlagt cirka 0,5 miljon kr. Därest riksdagen ej har något
att erinra mot vad jag nu anfört, torde jag sedermera få återkomma till
Kungl. Maj:t i ämnet.

Enligt vad jag inhämtat från lantbruksstyrelsen beräknas anspråken
under innevarande budgetår på kreditgaranti för lån avseende vissa ändamål
i samband med jordbrukets rationalisering väsentligt överstiga de fastställda
ramarna. För att inte angelägna och trängande rationaliseringsåtgärder
skall hämmas förordar jag, att riksdagens medgivande inhämtas
att öka garantiramarna för lån till yttre och inre rationalisering med 6
respektive 2 miljoner kr. Vidare bör ramen för jordbruksegnahemslan
enligt min mening höjas med 4 miljoner kr. Härutöver föreslår jag att,
därest riksdagen ej har något att erinra däremot, till kreditgarantiramen
för driftslån överflyttas det belopp — cirka 2,4 miljoner kr. — som ej
torde behöva tas i anspråk av ramen för lån avseende övergång helt eller
till viss del till specialproduktion. Därest så befinns påkallat bör Kungl.
Maj:t äga medge jämkning i fördelningen av de angivna lånegarantibeloppen.

I fråga om lånegarantiramarna för budgetåret 1963/64 bör för att främja
rationaliseringsverksamheten ramutrymmena för lån till yttre och inre
rationalisering ökas betydligt i förhållande till vad som medgivits för
innevarande budgetår. Jag förordar sålunda att den förstnämnda kreditgarantiramen
höjs med 15 miljoner kr. till 33 miljoner kr. och den sistnämnda
med 5 miljoner kr. till 15 miljoner kr.

I anslutning till de i det föregående föreslagna ändringarna beträffande
kreditgarantigivningen till driftslån för jordbruksföretag bör nuvarande
ram för lån avseende övergång helt eller delvis till specialproduktion
sammanföras med driftslåneramen. För nästa budgetår föreslår jag, att
garantiramen för driftslån fastställs till 11 miljoner kr. Ramutrymmet
för jordförvärvslån bör enligt min mening upptas med 24 miljoner kr.,
vilket i förhållande till den för innevarande budgetår medgivna ramen
för jordbruksegnahemslån innebär en ökning med 4 miljoner kr.

Kungl. Maj:t bör, om förhållandena ger anledning därtill, äga medge
jämkning i fördelningen av angivna maximibelopp för lånegaranti mellan
de fyra nämnda ramarna.

För kreditgaranti för lån till uppförande av lagerhus in. in. för jordbruksändamål
har för innevarande budgetår medgetts en ram av G miljoner
kr., varav dock minst 2 miljoner kr. skall avdelas för lån till auktionshallar
för trädgårdsprodukter. Enligt min mening bör behovet av
kreditgaranti för lån till auktionshallar i fortsättningen tillgodoses inom
en för trädgårdsnäringens olika ändamål gemensam garantiram. Med
hänsyn härtill och då jag ej kan tillstyrka någon ökning av garantiutrym3
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 10 sand. Nr 15

34 Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

met för lån till lagerhus för jordbruksändamål bör härför fastställas en
ram av 4 miljoner kr.

Inom en garantiram för lån till trädgårdsnäringens rationalisering m. m.
bör rymmas behovet av kreditgaranti, förutom till trädgårdsrationalisei
ingslån och till lan för att uppföra auktionshallar för trädgårdsprodukter,
till de i det föregående föreslagna driftslånen och förvärvslånen. Det bör
ankomma pa lantbruksstyrelsen att utnyttja det samlade ramutrymmet
för de olika ändamålen med hänsyn till angelägenheten av de anspråk som
uppkommer. Vid mina överväganden rörande storleken för nästa budgetår
av trädgårdsnäringens garantiram har jag beaktat, att mina förslag i det
föregående rörande förvärvslån och driftslån medför ökat behov av
garantiutrymme. A andra sidan har jag inhämtat att av det för innevarande
budgetår för trädgårdsnäringen sammanlagt medgivna garantiutrymmet
av 5 miljoner kr. hittills endast i runt tal 1 miljon kr. tagits
i anspråk. Med hänsyn härtill anser jag, att det för budgetåret 1963/64
är tillfyllest med en höjning med 1 miljon kr. till 6 miljoner kr.»

Från statssekreteraren i jordbruksdepartementet har till jordbruksutskottet
sedermera överlämnats en den 2 maj 1963 dagtecknad skrift av
följande lydelse.

»På uppdrag av jordbruksministern får jag härigenom meddela att i proposition
nr 125 angående vissa frågor rörande jordbrukets och trädgårdsnäringens
rationalisering, in. m., uppkommit ett skrivfel i departementschefsanförandet
på s. 32. Detta har föranlett att visst missförstånd kan
uppkomma beträffande inriktningen av den statliga kreditgarantigivningen
i fråga om jordförvärvslån. Såsom framgår av sista stycket på sidan 31
i propositionen skall de krav på brukningsenhets beskaffenhet, som bör
gälla såsom villkor för garanti i fråga om jordförvärvslån, anpassas till
bestämmelserna i rationaliseringskungörelsen. Den grundläggande förutsättningen
för att jordförvärvslån skall få medges har därför, kort uttryckt,
angetts vara att brukningsenhet antingen redan är bärkraftig eller efter
nära förestående yttre rationalisering eller produktionsomläggning blir bärkraftig.
Denna förutsättning uppfylls givetvis av både en- och tvåfamiljsjordbruk
samt dessutom av än större jordbruk. Genom ett skrivfel har
emellertid efterföljande mening på sidan 32, vilken börjar med orden ’I
törsta hand’ kommit att hänföra sig till endast tvåfamiljsjordbruk i stället
för till en- och tvåfamiljsjordbruk. Med hänsyn till att motioner väckts,
som grundar sig på angivna missförstånd, kommer dock icke något kartongblad
avseende sidan 32 att tryckas. Jordbruksministern har i stället
ansett sig böra på detta sätt upplysa utskottet om skrivfelet.»

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

35

Utskottet

Såsom i proposition nr 125 framhållits har statsmakterna under senare
år anvisat medel och ställt till förfogande statlig kreditgaranti till kostnader
för angelägna och lönsamma rationaliseringsåtgärder inom den svenska
jordbruket i den utsträckning som varit möjlig vid avvägningen av de
samlade utgiftskraven. Efterfrågan på det statliga ekonomiska stödet till
rationaliseringsverksamheten har visat sig kraftigt öka under innevarande
budgetår. För att möta denna efterfrågan och då en ökad rationaliseringsverksamhet
i dagens läge är angelägen har — i överensstämmelse med
den överenskommelse som träffats vid överläggningar mellan regeringen
och jordbrukets organisationer —- föreslagits att medelsresurserna för det
kommande budgetåret skall ökas med cirka 40 milj. kr. utöver vad som
angivits i statsverkspropositionen samt att vissa kreditramar för löpande
budgetår skall vidgas med 12 milj. kr. Vad sålunda förordats innebär
eu sammanlagd ökning av resurserna för rationaliseringen med omkring
70 milj. kr. Utskottet tillstyrker i allt väsentligt de föreslagna medelsökningarna.
Genom de ökade resurser som enligt förslaget skall ställas till
förfogande för rationaliseringsverksamheten blir det möjligt att åstadkomma
den åsyftade, angelägna intensifieringen av rationaliseringsarbetet.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att vid förenämnda överläggningar
jordbrukets organisationer förklarat sig beredda att genom upplysning
och rådgivning verksamt stödja ifrågavarande arbete.

I förevarande sammanhang upptas vidare till behandling förslag om en
tidsenligare utformning av det statliga kreditstödet till förvärv och drift av
jordbruksföretag samt i anslutning därtill förslag om vissa jämkningar
rörande stödet till jordbrukets yttre och inre rationalisering ävensom beträffande
nya bestämmelser för lånegaranti till förvärv och drift av trädgårdsföretag.

I det följande upptar utskottet till närmare prövning de spörsmål som
anses böra föranleda särskilt uttalande. I samband härmed prövar utskottet
de punkter i statsverkspropositionen som avser anslagen rörande bidrag
till jordbrukets rationalisering och trädgårdsnäringens rationalisering, täckande
av förluster på grund av statlig lånegaranti samt jordfonden. Slutligen
behandlar utskottet även den i statsverkspropositionen upptagna anslagspunkten
rörande åtgärder för att förebygga skördeskador.

De i proposition nr 125 framlagda ändringsförslagen angående statlig
lånegaranti för förvärv av jordbruksfastighet och
anskaffande av driftsinventarier m. in. syftar till en anpassning
av hithörande bestämmelser till de regler, som gäller för det statliga
rationaliseringjsstödet inom jordbruket. Ändamålet med stödgivning
till förvärv av jordbruksföretag skall hädanefter vara att i mån av tillgång

36

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

på lånegarantiutrymme underlätta för lantbrukare med otillräckligt eget
kapital att förvärva eller arrendera jordbruk.

En grundläggande förutsättning för att garanti för jordförvärvslån skall
beviljas anser utskottet i likhet med departementschefen vara att brukningsenheten
antingen redan har sådan storlek och ägoanordning att det
bedöms sannolikt att den på lång sikt kan bestå såsom självständig enhet
och kan bereda brukaren samma arbetsinkomst, som erbjuds inom jämförbara
näringsgrenar, eller förutsätts efter nära förestående yttre rationalisering
eller produktionsomläggning komma att uppnå sådan bärkraft.
Denna förutsättning uppfyller såsom departementschefen i ärendet särskilt
uttalat av både en- och tvåfamiljsjordbruk, samt dessutom av än större
jordbruk. Enligt utskottets mening bör stödgivningen i första hand inriktas
på lån för förvärv av en- och tvåfamiljsjordbruk. Förvärv av större jordbruk
bör stödjas endast när synnerliga skäl föreligger. I sammanhanget
väckta yrkanden i motionerna 1:741 och 11:899, 1:746 och 11:894, 1:736
och II: 891 samt I: 737 och II 893 i vad rör huvudsaklig inriktning av ptödgivningen
får härigenom anses tillgodosedda. I de förstnämnda två motionsparen
gjorda yrkanden av innebörd att stöd jämväl skall utgå till jordbruk
som ej representerar full bärkraft avstyrkes av utskottet En stödgivning i
motionernas syfte skulle innebära ett frångående av de av 1959 års riksdag
fastställda riktlinjerna i förevarande avseende. Utskottet har i överensstämmelse
med vad i det föregående anförts ej funnit skäl biträda yrkandet
i motionerna I: 746 och II: 894 om mildare villkor för stödgivning beträffande
större jordbruk än tvåfamiljsjordbruk.

För förvärv av stödjordbruk bör på sätt departementschefen föreslagit
kreditgaranti som regel lämnas endast om brukarens arbete vid sidan om
stödjordbruket är av sådan natur att brukaren under vis,s säsong är beroende
av stödjordbruket och detta förhållande beräknas fortvara samt att
omfattande investeringar ej erfordras under lånetiden. De i motionerna
I: 734 och II: 895, I: 741 och II: 899 samt I: 746 och II: 894 gjorda yrkandena
om en mera omfattande lånegarantigivning till stödjordbruk kan utskottet
sålunda ej biträda.

De i motionsparet I: 746 och II: 894 framförda yrkandena om stödgivning
beträffande förvärv och drift av vissa skogsbruksfastigheter och gemensamhetsföretag
för skogsbruk är av den natur att utskottet förutsätter att
de blir föremål för prövning av 1960 års jordbruksutredning. Motionsyrkandena
bör därför ej föranleda någon riksdagens åtgärd.

I anledning av ett i motionerna 1:736 och 11:891 framfört yrkande om
att vid bedömning av brukningsenhets bärkraft även enhetens skogsinnehav
skall beaktas får utskottet framhålla, att någon ändring beträffande
bedömningsgrunderna för ett jordbruksföretags bärkraft nu ej föreslagits.
Detta innebär att skogsmark tillhörande en jordbruksfastighet utgör en av
de komponenter som skall beaktas vid bedömande av fastighetens bärkraft.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

37

Med hänsyn härtill torde motionsyrkandet ej erfordra någon åtgärd.

Utskottet anser i likhet med departementschefen att någon särskdd social
inriktning av stödgivningen ej längre är motiverad. I motionerna I: 735
och II: 890 har uttryckts farhågor för att en handicapad härigenom skulle
bli utesluten från möjligheten att erhålla garanti till jordförvärvslån. Enligt
utskottets mening medför de föreslagna garantilånebestämmelserna dock
ej att en dylik möjlighet i fortsättningen skulle vara utesluten. Vid sådant
förhållande torde motionerna kunna lämnas utan åtgärd.

Nuvarande regler rörande lantbruksnämndernas skyldighet att bedriva
jordförmedling eller att anskaffa jordbruk genom köp i primärt syfte att
tillgodose efterfrågan på jordbruk syftar till att lantbruksnämnderna skall
bedriva jordanskaffning eller jordförmedling med jordbruk, som i allmänhet
ej kräver strukturrationalisering. I likhet med departementschefen anser
utskottet att detta slag av förmedlingsverksamhet utan olägenhet kan
upphöra med hänsyn till bland annat den ringa efterfrågan som denna verksamhet
rönt under senare år. Med hänsyn härtill och då någon ändring i
sammanhanget ej avsetts beträffande lantbruksnämndernas rationaliseringsverksamhet
bl. a. medelst köp och försäljning av mark över jordfonden
bör i motionerna I: 737 och II: 893 gjorda yrkanden i ämnet ej föranleda
någon särskild åtgärd.

Utskottet finner med hänvisning jämväl till vad utskottet i det föregående
anfört beträffande förutsättningarna för jordförvärvslån att garanti
för driftslån bör beviljas enligt de villkor som angivits i propositionen. Med
hänsyn till att jordbruksföretagen genom storleksrationalisering blir alltmer
kapitalkrävande föreslås i propositionen bl. a. att maximibeloppet för
driftslån höjes från 20 000 kr. till 40 000 kr. Utskottet biträder detta förslag.
Dock delar utskottet den i motionerna I: 746 och II: 894 uttalade uppfattningen
att 40 000 kr. i vissa fall är för snäv gräns och tillstyrker därför
motionsförslaget att maximibeloppet för driftslan skall kunna uppgå till
50 000 kr., då särskilda skäl föreligger. Såsom sådant särskilt skäl bör i
enlighet med vad lantbruksstyrelsen föreslagit kunna godtas att brukaren
avser att tillämpa en driftsform, som anses kunna bli av värde i den fortsatta
rationaliseringsverksamheten. Den längsta amorteringstiden för driltslån
är för närvarande 15 år. Denna tid överskrider väsentligt vad som inom
andra delar av näringslivet anses tillrådligt för motsvarande krediter. Med
erinran härom och under hänvisning jämväl till alt frågor rörande jordbrukets
kreditproblem behandlas av 1960 års jordbruksutredning avstyrker
utskottet de yrkanden rörande amorteringstiden som framförts i motionsparen
I: 746 och II: 894 samt I: 390 och II: 463, sistnämnda motionspar även
avseende andra garantilån för jordbruksändamål.

I motionerna 1:736 och 11:891 har understrukits angelägenheten av att
utgående ekonomiskt stöd handhas på sådant sätt att detsamma icke orsakar
eu höjning av fastighetspriserna. Utskottet får i sammanhanget hän -

38

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

visa till att grundregeln för att stöd skall utgå är att köpeskillingen vid
fastighetsförvärv skall vara skälig. Dessutom skall den investeringskalkyl
eller driftsekonomiska plan som enligt propositionen skall ligga till grund
för stödgivningen visa att företaget blir räntabelt. Motionsyrkandena bör
sålunda avslås.

Vad gäller propositionens förslag beträffande vissa jämkningar
rörande stödet till jordbrukets yttre och inre rationalisering
biträder utskottet departementschefens förslag härutinnan.
Jämte ifrågavarande, mera detaljbetonade ändringar i bestämmelserna
skall 1959 års riktlinjer för rationaliseringsverksamheten alltjämt
gälla. Därav följer att i detta sammanhang framförda yrkanden i motionerna
I: 746 och II: 894 samt I: 734 och II: 895 bör avslås.

I motionerna 1:739 och 11:896 har hemställts att rationaliseringsverksamheten
inom jordbruket i större utsträckning än hittills inriktas på
andra åtgärder än storleksrationalisering samt att i varje särskilt fall undersökes
vilka åtgärder som i första hand bör vidtas för förbättring av en
brukningsenhets lönsamhet. Vidare har i motionerna 1:747 och 11:892
yrkats att i samband med framtida förslag om ökade resurser för lantbruksorganisationen
och hushållningssällskap behovet av åtgärder för upprustning
av ofullständiga jordbruk och stödjordbruk beaktas samt att 1960
årrs jordbruksutredning erhåller uppdrag att pröva åtgärder för utvidgande
av den inom de nordliga länen bedrivna s. k. koncentrerade rationaliseringsverksamheten
till att omfatta även andra skogsbygder där så prövas
erforderligt. 1960 års jordbruksutredning torde dock enligt sina direktiv
ha att pröva bl. a. de i nyssnämnda motioner berörda spörsmålen. Enligt
utskottets mening påkallar därför ifrågavarande yrkanden ej någon riksdagens
åtgärd.

Såsom skett vid de senaste riksdagarna har i år motionsledes framförts
\ rkanden, som syftar till att genom ändrade värderingsprinciper åstadkomma
mera omfattande markbyten mellan lantbruksorganisationen och
domänverket samt att genom direkta marköverlåtelser från domänverket
mark skall tilltöras enskilda jordbruk eller lantbruksorganisationen. Utskottets
uppfattning i dessa frågor har senast redovisats i utlåtande 1962: 8.
Vad angår markbyte mellan domänverket och lantbruksorganisationen har
enligt vad som upplysts i remissyttranden över vissa motioner sådana byten
kunnat ske i något ökad takt, men de har ännu relativt obetydlig omfattning
beroende på lantbruksnämndernas begränsade tillgång till lämpliga
byte,smarker. Av remissutlåtandena framgår att det ej råder någon oenighet
mellan lantbruksorganisationen och domänverket beträffande valet av
diskonteringsfaktor vid bytesvärderingarna. I syfte att öka bytesverksamheten
prövas numera ett clearingförfarande innebärande att lantbruksorganisationen
får tillgång till mark ehuru den vid bytestillfället ej kan

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

39

lämna någon mark i gengäld till domänverket. Utskottet får vidare erinra
om att vid överlåtelse av mark från domänverket mot vederlag i pengar
höjningen av normalräntan till 5 procent påverkat prissättningen av jord
och skog i sänkande riktning. Med hänsyn till vad i ärendet upplysts finner
utskottet ej anledning frångå sin tidigare, av riksdagen delade uppfattning
om de i motionerna berörda spörsmålen. Yrkandena i motionerna
I: 559 och II: 678 samt I: 747 och II: 892 bör alltså lämnas utan åtgärd.

Enligt gällande bestämmelser för det statliga stödet till torrläggning och
täckdikning utgår bidrag med normalt högst 25 procent av kostnaden. I
vissa fall kan bidraget i samband med yttre rationalisering höjas till 40 procent.
I motionerna I: 461 och II: 558 har hemställts om ändring av bidragsreglerna
så att bidrag till torrläggningsföretag utgår med högst 40 procent,
oavsett de villkor som gäller bidrag till inre rationaliseringsåtgärder i övrigt.
Vidare har i motionerna 1:385 och 11:465 framförts yrkande om
skyndsam översyn av låne- och bidragsbestämmelserna rörande åkerjordarnas
dräneringsproblem. Då bidragsreglerna ändrades ,så sent som år
1959 i samband med den av riksdagen verkställda prövningen av det statliga
stödet till rationaliseringsverksamheten samt med hänsyn till att 1960
års jordbruksutredning har att undersöka formerna för det fortsatta rationalisering^stödet,
avstyrker utskottet motionsyrkandena. Jämväl i motionsparet
1:96 och II: 111 gjord hemställan om översyn av lantbruksnäinndstaxan
i syfte att väsentligt sänka nu utgående avgifter för upprättande av
täckdikningsplan torde avse spörsmål, som innefattas i jordbruksutredningens
uppdrag. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionerna.

I motionerna I: 22 och II: 27 anhålle,s att frågan om upplysnings- och
stödverksamhet för åstadkommande av upprustning av kostallar och mjölkrum
göres till föremål för prövning och att därav föranlett förslag snarast
framlägges. En betydande del av det statliga stödet till ekonomibyggnader
utgår till ombyggnad eller komplettering av befintliga sådana byggnader.
Enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter utgår statligt stöd till
ny- eller ombyggnad av djurstallar och mjölkrum bl. a. under förutsättning
att värmeisolering och ventilation blir fullt tillfredsställande. I anledning
av vad nu anförts torde motionerna ej böra föranleda någon åtgärd.

Lantbruksstyrelsen har erhållit i uppdrag att utarbeta och till Ivungl.
Maj:t inkomma med förslag till åtgärder för att främja tillkomsten av
gcmensamhetsanläggningar. Enligt vad styrelsen upplyst upptas i utredningen,
som föreligger i det närmaste färdig, i motionerna 1:58 och 11:70
berörda spörsmål till prövning. På grund härav synes förevarande motioner
ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motionerna 1:300 och 11:346 har hemställts om utredning i syfte att
underlätta omlokalisering av stödjordbrukare som på grund av rationalisering
och strukturförändring i bygdens näringsliv förlorat underlaget för
sin existens. Vidare föreslås i motionen 11:676 att frågan om att utnyttja

40

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

bostads- och ekonomibyggnader som friställes till följd av jordbrukets
rationalisering måtte upptas till prövning. Vad angår i det första motionsparet
upptagen fråga får utskottet framhålla att detta spörsmål äger
nära samband med problem som arbetsmarknads- och bostad^myndigheterna
möter beträffande arbetstagare, som av arbetsmarknadsskäl måste
flytta ifrån sin bostadsfastighet. Förslag till riktlinjer för en försöksverksamhet
i syfte att bereda ekonomiskt stöd till sådana egnahemsägare och
bostadsrättshavare har överlämnat^ till Kungl. Maj:t. I detta förslag har
även beaktats frågor rörande inlösen av jordbruksfastigheter inklusive bostads-
och ekonomibyggnader. Med hänsyn till att de spörsmål som motionärerna
framfört är föremål för Kungl. Maj:ts prövning, torde förevarande
motionspar, I: 300 och II: 346, ej behöva föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida. Vad sedan gäller .spörsmålet i motionen 11:676 angående utnyttjande
av byggnader, som friställts på grund av rationaliseringen inom
jordbruket, torde såvitt angår bostadshusen dessa i många fall kunna användas
för fritidsändamål. Såvitt angår överflödiga ekonomibyggnader erhåller
arbetsmarknadsstyrelsen genom lokala inventeringar rapporter om
sådana byggnader ^om bedöms lämpliga såsom industrilokaler. Dessa inventeringar
är avsedda att utbyggas till att omfatta även byggnader som
kan disponeras för lagerändamål. Med hänsyn till att myndigheterna sålunda
har sin uppmärksamhet riktad på det i motionen berörda spörsmålet,
finner utskottet ej heller motionen II: 676 påkalla någon riksdagens åtgärd.

Det i propositionen föreslagna garantilånestödet till förvärv
och drift av trädgårds företag överensstämmer med
trädgårdsnäringsutredningens av remissmyndigheterna i allt väsentligt tillstyrkta
förslag. Härvid föreslås att ifrågavarande kreditslöd anpassas till
det av fjolårets riksdag beslutade stödet till rationaliseringsåtgärder inom
trädgårdsnäringen. Härigenom uppnås en mera tidsenlig och i vissa avseenden
mera rationaliseringsfrämjande inriktning av förevarande stöd. Utskottet
har vid sin prövning av frågan funnit det framlagda förslaget ändamålsenligt
och ansluter sig därför till detsamma.

Som departementschefen uttalat bör ifrågavarande stödgivning i princip
ta sikte på redan existerande företag. I motionerna I: 740 och II: 898 samt
I: 746 och II: 894 har yrkats att jämväl nyetablerade trädgårdsföretag skall
kunna komma i åtnjutande av kreditstödet. Utskottet vill i anledning av
motionsyrkandena framhålla att departementschefens uttalande ej utesluter
möjligheten att även nyetablerade företag i vissa fall får stöd. Spörsmålet om
att mera allmänt genom statlig kreditgaranti stödja nyetablering av trädgårdsföretag
inrymmer däremot enligt utskottets mening sådana problem
att behovet och konsekvenserna härav bör närmare prövas av trädgårdsnäringsutredningen.
Motionerna bör därför överlämnas till utedningen för
att beaktas i utredningens arbete.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

41

Uti motionerna 1:740 och 11:898 har framförts yrkanden i syfte att det
statliga stödet skall kunna utgå till större trädgårdsföretag än som föreslagits
i propositionen. Enligt departementschefen bör lånegaranti i allmänhet
ej lämnas till större företag än som — förutom brukaren och tillfällig
arbetskraft — sysselsätter högst två helårsanställda arbetare. Dock
må, såvida särskilda skäl, exempelvis produktionen^ inriktning, därtill föranleder,
företag med högst fyra helårsanställda arbetare kunna få stöd.
Den i propositionen gjorda avgränsningen finner utskottet lämplig. Utskottet,
som jämväl vill erinra om möjligheten för större trädgårdsföretag
att få hantverks- och industrilån eller industrigarantilån, kan sålunda ej
biträda i motionerna I: 740 och 11:898 gjorda yrkanden i ämnet.

Kreditgarantipystemet för trädgårdsnäringen avser jämväl stöd till uppförande
av auktionshallar. I motionerna I: 740 och II: 898 har föreslagits
att s. k. trädgårdscentraler i stödhänseende skall jämställa^ med auktionshallar.
Vidare har i motionerna 1:746 och 11:894 framställts yrkande om
att trädgårdsnäringsutredningen skall skyndsamt pröva frågan om stöd
till trädgårdscentraler. Motionärerna har härvid hänvisat till att 1961 års
jordbruksutskott (uti. nr 10) förutsatt att trädgårdsnäringsutredningen
skulle uppta denna fråga, så snart utredningen fann det möjligt och lämpligt
med hänsyn till utredningens andra arbetsuppgifter. Utskottet, som
förutsätter att trädgårdsnäringsutredningen beaktar frågan under sitt fortsatta
arbete, finner angivna motionsyrkanden ej föranleda någon ytterligare
åtgärd.

Reglerna för driftslån inom trädgårdsnäringen bör med avseende på
maximibelopp och amorteringstid enligt utskottets mening överensstämma
med vad i det föregående föreslagits beträffande motsvarande lån på jordbruksområdet.
I motionerna I: 746 och II: 894 framställda yrkanden härom
biträdes sålunda vad gäller maximibeloppets höjning till högst 50 000 kr.,
då särskilda skäl föreligger, medan motionsyrkandet om ändring av längsta
amorteringstiden från 15 till 20 år avstvrkes.

I anslutning till den nu behandlade propositionen, som såvitt rör trädgårdsnäringen
avhandlar frågor om stöd till förvärv och drilt av trädgårdsföretag,
bär i motionerna I: 746 och II: 894 framförts yrkanden som avser
prövning av formerna för rationaliseringsstödet åt sådana företag. Utskottet
finner motionsyrkandet icke i detta sammanhang böra föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Vad gäller de i förevarande sammanhang behandlade anslagsfrågorna
ansluter sig utskottet till förslaget att bidragsramarna för yttre
och inre rationalisering fastställes till 6 respektive 15 milj. kr„ innebärande
eu höjning med 3 milj. kr. av vardera ramen i förhållande till innevarande
budgetår. Utskottet finner sålunda ej anledning tillstyrka vad i motionsparet
1: 739 och II: 896 yrkats om ändrad inriktning av medelsanvändningen
under anslaget till bidrag till jordbrukets rationalisering, in. in.

42 Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

Den ökade strukturrationaliseringen bör för att få full effekt följas upp
genom rådgivning till berörda jordbrukare. För att under nästa budgetår
medel i erforderlig utsträckning skall finnas för intensifierad rådgivning
föreslår departementschefen att härtill under förenämnda anslag såsom
en särskild post upptas 0,5 milj. kr. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att
besluta om den närmare dispositionen av medlen. Utskottet ansluter sig
lill vad sålunda föreslagits. Utskottet förutsätter härvid att av ifrågavarande
medel skall till förmån för ökad rådgivning beträffande fjäderfäskötseln
och fåraveln användas belopp minst motsvarande vad som vid årets riksdag
i annat sammanhang motionsvis yrkats.

1 fråga om garanti för lån till lagerhus in. in. för jordbruksändamål finner
utskottet skäl tillstyrka yrkandena i motionerna 1:738 och 11:897
samt 1:746 och 11:894 om höjning av kreditramen till 10 milj. kr. Som
motivering härför vill utskottet framhålla att kreditgarantibehovet, enligt
eu undersökning som företagits av Svenska lantmännens riksförbund, nästkommande
budgetår kan beräknajS till cirka It milj. kr.

Departementschefen har beträffande Jordfonden i proposition nr 125 förordat
att fonden, som i statsverkspropositionen för budgetåret 1963/64
föreslagits få ett anslagstillskott av 6 milj. kr., i stället skall för nästa budgetår
tillföras 26 milj. kr. Utskottet tillstyrker vad sålunda förordats. Vid
riksdagens början väckta motioner, 1:290 och 11:338, om anslagsanvisning
med 10 milj. kr. synes med hänsyn härtill ej erfordra någon åtgärd.

Vad angår reservationsanslaget till Åtgärder för att förebygga skördeskador
biträder utskottet den i statsverkspropositionen framlagda anslagsberäkningen,
innebärande en medelsanvisning av 250 000 kr. eller 50 000
kr. mer än för innevarande budgetår. I motionerna I: 385 och II: 465 framlagt
förslag om alt anslaget skall uppföras med 300 000 kr. avstyrkas alltså.

Med förmälan att utskottet biträder de i 1963 års statsverksproposition,
såvitt nu är i fråga, och i proposition nr 125 av Kungl. Maj:t i övrigt framlagda
förslag och gjorda uttalanden, får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning ävensom
motionerna I: 736 och II: 891 samt I: 737 och II: 893, I: 741
och 11:899, 1:746 och 11:894, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, godkänna vad utskottet i det föregående föreslagit
rörande inriktningen av det statliga stödet till förvärv
och drift i fråga om jordbruksföretag

II. avslå motionerna 1:741 och 11:899 samt 1:746 och
11:894, såvitt avser stöd till förvärv och drift av jordbruk
som ej representerar full bärkraft

III. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt med
avslag å motionerna I: 746 och II: 894, såvitt nu är i fråga,

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 åt 1963

43

godkänna vad utskottet i det föregående föreslagit rörande
stöd till större jordbruk än tvåfamiljsjordbruk

IV. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt med
avslag å motionerna 1:734 och 11:895, 1:741 och 11:899
samt 1:746 och 11:894, samtliga motioner såvitt nu är i
fråga, godkänna vad utskottet i det föregående förordat
angående stödet till stödjordbruk

V. lämna utan åtgärd motionerna 1:746 och 11:894, såvitt
avser stöd till vissa skogsbruksfastigheter ävensom till
gemensamhetsföretag för skogsbruk

VI. lämna utan åtgärd vad i motionerna I: 736 och II: 891
yrkats i fråga om bedömning av brukningsenhets bärkraft

VII. lämna motionerna 1:735 och 11:890 angående stöd
till handicapad utan åtgärd

VIII. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt
med avslag å motionerna I: 737 och II: 893, ^åvitt nu är i
fråga, godkänna vad i det föregående anförts rörande lantbruksnämndernas
jordförmedlingsverksamhet

IX. i anledning av Kungl. Maj:ts framställning samt med
bifall till motionerna I: 746 och II: 894, såvitt nu är i fråga,
besluta rörande maximibelopp för driftslån till jordbruksföretag
i enlighet med vad i det föregående anförts

X. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt med
avslag å motionerna I: 746 och II: 894, såvitt nu är i fråga,
besluta rörande amorteringstiden för driftslån till jordbruksföretag
i enlighet med vad i det föregående anförts

XI. avslå motionerna I: 390 och II: 463 angående förlängning
av amorteringstiden för jordbrukslån

XII. avslå motionerna I: 736 och II: 891 i vad avser stödverksamhetens
förhållande till fastighetspriserna

XIII. godkänna vad utskottet i det föregående i övrigt
föreslagit rörande det statliga stödet till förvärv och drift
av jordbruksföretag

XIV. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt
med avslag av motionerna 1:734 och 11:895, 1:739 och
11:896, 1:746 och 11:894 samt 1:747 och 11:892, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, besluta att de riktlinjer för
inriktningen och utformningen av den statliga verksamheten
för jordbrukets rationalisering som fastställts av 1959
års riksdag alltjämt bör vara i huvudsak normerande för
statens medverkan i rationaliseringsarbetet

44

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

XV. lämna utan åtgärd motionerna 1:559 och 11:678
samt I: 747 och II: 892 rörande utnyttjande av kronan tillhörig
mark i rationaliseringsverksamheten

XVI. godkänna vad utskottet i det föregående i övrigt
föreslagit rörande det statliga stödet till rationaliseringsåtgärder
i fråga om jordbruksföretag

XVII. avslå i motionerna 1:96 och 11:111, 1:385 och
11:465 samt 1:461 och 11:558 framställda yrkanden rörande
torrläggnings- och täckdikningsverksamheten

XVIII, lämna utan bifall motionerna 1:22 och 11:27 angående
viss utredning om upprustning av kostallar och
mjölkrum

XIX. lämna utan åtgärd motionerna 1:58 och II: 70 rörande
utredning beträffande vissa rationaliseringsinsatser
av gemensamhetskaraktär

XX. lämna utan åtgärd motionerna 1:300 och 11:346
samt II: 676 rörande prövning av vissa följdproblem i samband
med rationaliseringsverksamheten

XXI. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att motionerna
I: 740 och II: 898 samt I: 746 och II: 894, såvitt avser
^tödgivningen till nyetablerade trädgårdsföretag, överlämnas
till trädgårdsnäringsutredningen

XXII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag .samt med bitall
till motionerna I: 746 och 11:894, såvitt nu är i fråga,
besluta rörande maximibelopp för driftslån till trädgårdsföretag
i enlighet med vad utskottet i det föregående anfört

XXIII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med
avslag å motionerna I: 746 och II: 894, såvitt nu är i fråga,
besluta rörande amorteringstiden för driftslån till trädgårdsföretag
i enlighet med vad utskottet i det föregående
anfört

XXIV. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med
avslag å motionerna I: 740 och 11:898, såvitt nu är i fråga,
godkänna vad utskottet i det föregående i övrigt förordat
rörande statligt stöd till förvärv och drift av trädgårdsföretag XXV.

lämna motionerna 1:740 och 11:898 samt 1:746
och II: 894, såvitt avser yrkanden om stöd till trädgårdscentraler,
utan bifall

XXVI. lämna utan bifall motionerna 1:746 och 11:894
i vad de avser prövning beträffande rationaliserings,stöd åt
trädgårdsföretag

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

45

XXVII. medge att under budgetåret 1962/63 ytterligare
statlig kreditgaranti må beviljas för lån avseende yttre rationalisering
intill ett belopp av 6 000 000 kr., för lån till
inre rationalisering intill ett belopp av 2 000 000 kr. och
för jordbruksegnahemslån intill ett belopp av 4 000 000 kr.,
med rätt för Kungl. Maj:t att, om förhållandena skulle ge
anledning därtill, medge jämkning i angivna fördelning

XXVIII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med
avslag å motionerna I: 739 och II: 896, såvitt nu är i fråga,
medge att under budgetåret 1963/64 bidrag må beviljas
avseende yttre rationalisering intill ett belopp av 6 000 000
kr. och för inre rationalisering intill ett belopp av 15 000 000
kr., med rätt för Kungl. Maj:t att, om förhållandena skulle
ge anledning därtill, medge jämkning i angivna fördelning

XXIX. å riksstaten för budgetåret 1963/64 under nionde
huvudtiteln till Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m.
anvisa ett reservationsanslag av 18 500 000 kr.

XXX. å riksstaten för budgetåret 1963/64 under nionde
huvudtiteln anvisa till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering
ett reservationsanslag av 400 000 kr.

XXXI. medge att under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti
må beviljas för lån avseende yttre rationalisering
intill ett belopp av 33 000 000 kr., för lån till inre rationalisering
intill ett belopp av 15 000 000 kr., för jordförvärvslån
intill ett belopp av 24 000 000 kr., och för driftslån
intill ett belopp av 11 000 000 kr., med rätt för Kungl.
Maj:t att, om förhållandena skulle ge anledning därtill,
medge jämkning i angivna fördelning

XXXII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom
med bifall till motionerna 1:738 och 11:897 ,samt 1:746
och 11:894, sistnämnda motionspar såvitt nu är i fråga,
medge att under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti
må beviljas för lån avseende uppförande av lagerhus m. m.
för jordbruksändamål intill ett belopp av 10 000 000 kr.

XXXIII. medge att under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti
må beviljas för lån avseende trädgårdsnäringens
rationalisering m. m. intill ett belopp av 6 000 000 kr.

XXXIV. a) medge, att den årliga räntan å den stående
delen av lån från egnahcmslånefonden, som beviljats efter
ingången av år 1920 men före den 1 juli 1940, må för år
1964 nedsättas till 3,6 procent

46

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 år 1963

b) medge, att i avseende å köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet
eller byggnad å åbolägenhet som år 1920
eller senare år försålts från kronoegendom, räntan må, i
den mån köpeskillingen förräntas enligt enhanda grunder,
som gällt eller gäller för den stående delen av före den 1
juli 1940 beviljat egnahemslån för jordbrukslägenhet, under
år 1964 utgå efter 3,6 procent

c) å riksstaten för budgetåret 1963/64 under nionde huvudtiteln
till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti
anvisa ett förslagsanslag av 500 000 kr.

XXXV. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med
avslag å motionerna I: 385 och II: 465, såvitt nu är i fråga,
å riksstaten för budgetåret 1963/64 under nionde huvudtiteln
till Åtgärder för att förebygga skördeskador anvisa
ett reservationsanslag av 250 000 kr.

XXXVI. a) å kapitalbudgeten för budgetåret 1963/64 under
Diverse kapitalfonder till Jordfonden anvisa ett investeringsanslag
av 26 000 000 kr.

b) lämna motionerna I: 290 och II: 338 utan åtgärd.

Stockholm den 14 maj 1963

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Lage Svedberg, Bertil Andersson,
Mossberger, Hermansson, Berg, Gunnar Pettersson*, Ringaby, Isacson,
Magnusson och Per Jacobsson;

från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, Lindström, Antby,
Haeggblom, Arweson, Lundmark, Persson i Appuna, Rimås, Stiernstedt
och fru Edin;

dock att vid behandling av frågor rörande det statliga kreditstödet till
förvärv och drift av trädgårdsföretag herr Nilsson i Bästekille deltagit
i stället för herr Stiernstedt.

Ej närvarande vid justeringen.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

47

Reservationer

1) av herrar Hermansson, Gunnar Pettersson, Per Jacobsson och Hansson
i Skegrie, vilka ansett

dels att det stycke i utskottets utlåtande på s. 36, som börjar med orden
»En grundläggande» och slutar med orden »än tvafamiljsjordbruk» bort
ha följande lydelse:

»En grundläggande---(lika med utskottet) — ---anses tillgodo sedda.

I de förstnämnda två motionsparen har yrkats att stöd jämväl skall
kunna utgå till jordbruk som ej representerar full bärkraft. Såsom framhållits
i motionerna finns det vissa bygder, där strukturrationaliseringen i
varje fall inte inom överskådlig tid kan tänkas kunna leda fram till allmänt
sett fullt bärkraftiga brukningsenheter. Då det framstår som angeläget att
jordbruket även i sådana bygder får så goda förutsättningar till rationalisering
som möjligt bör enligt utskottets mening förvärvs- och driftsstöd
kunna utgå även för brukningsenheter som inte har full bärkraft. Vad i
förevarande två motionspar yrkats härutinnan tillstyrker utskottet sålunda.
Utskottet har---(lika med utskottet)----än tvåfamiljs jordbruk.»

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 36, som börjar med orden
»För förvärv» och slutar med orden »ej biträda» bort lyda sålunda:

»För förvärv av stödjordbruk ,skall enligt propositionen kreditgaranti
som regel lämnas endast om brukarens arbete vid sidan om stödjordbruket
är av sådan natur att brukaren under viss säsong är beroende av stödjordbruket
och om detta förhållande beräknas fortvara samt om omfattande
investeringar ej erfordras under lånetiden. Enligt utskottets mening är emellertid
stödjordbruket ett lämpligt komplement även för andra pysselsättningar
än de rent säsongbetonade. Det kan exempelvis gälla anställningar i
olika industrier, inte minst småindustrier. I stora delar av landet måste ett
sådant stödjordbruk bedömas ha en väsentlig näringspolitisk uppgift. I enlighet
med vad som förordats i motionerna 1:734 och 11:895, 1:741 och
II: 899 samt I: 746 och II: 894 bör i sådana fall kreditgaranti kunna lämnas
till stödjordbruk.»

dels att utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:

»II. med bifall till motionerna 1:741 och 11:899 samt
I: 746 och II: 894, såvitt nu är i fråga, godkänna att stöd må
kunna lämnas även till förvärv och drift av jordbruk som
inte representerar full bärkraft i enlighet med vad utskottet
anfört.»

dels att utskottets hemställan under IV. bort ha följande lydelse:

»IV. i anledning av Kungl. Maj:ts framställning ävensom
med bifall till motionerna 1:734 och 11:895, 1:741 och

48

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

II: 899 samt I: 746 och II: 894, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, godkänna vad utskottet i det föregående förordat
angående stödet till stödjordbruk.»

2) av herrar Lage Svedberg och Lundmark (såvitt avser vissa följdproblem
i samband med rationaliseringsverksamheten).

3) av herrar Lage Svedberg, Bertil Andersson, Mossberger, Berg, Magnusson,
Lindström, Arweson, Lundmark, Persson i Appuna och fru Edin, vilka
ansett

dels att det stycke i utskottets utlåtande å s. 42 som börjar med orden
»I fråga» och slutar med orden »II milj. kr.» bort ha följande lydelse:

»I fråga om garantiramen för lån till lagerhus m. m. för jordbruksändamål
bör i enlighet med departementschefens förslag i propositionen ramen
fastställas till samma belopp som för innevarande budgetår eller 4 milj. kr.
I motionerna 1:738 och 11:897 samt 1:746 och 11:894 föreslagen höjning
av detta belopp till 10 milj. kr. avstyrkes sålunda av utskottet.»

dels ock att utskottets hemställan under XXXII. bort ha följande lydelse:

»XXXII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ävensom
med avslag å motionerna I: 738 och II: 897 samt I: 746 och
11:894, sistnämnda motionspar såvitt nu är i fråga, medge
att under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti må beviljas
för lån avseende uppförande av lagerhus m.m. för
jordbruksändamål intill ett belopp av 4 000 000 kr.»

4) av herrar Hermansson, Ringaby, Isacson, Hansson i Skegrie och Hceggblom
(såvitt avser anslaget Åtgärder för att förebygga skördeskador).

SVENSKA REPRODUKTIONS AB