Jordbruksutskottets utlåtande nr 1''t- år 1963
1
Nr 14
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område,
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln
föreslagit riksdagen dels att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för
budgetåret 1963/64 till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område beräkna
ett förslagsanslag av 153 000 000 kr. och dels att för budgetåret 1963/
64 till kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd anvisa ett
reservationsanslag av 13 640 000 kr. Vidare har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen
att i avbidan på särskild proposition i ämnet, till särskild lagring av
livsmedel för budgetåret 1963/64 beräkna ett investeringsanslag av 10 000 000
kr.
Sedermera har Kungl. Maj :t i en den 29 mars 1963 dagtecknad proposition,
nr 134, angående vissa åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets
område, m. in., under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen
_såvitt avser anslaget Kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd
med ändring av det i årets statsverksproposition framlagda förslaget
— att
dels godkänna vad i det föregående förordats såvitt avser tillämpningen
av den s. k. treprocentregeln i det av 1959 års riksdag fastställda sexårsavtalet
på jordbrukets område
dels bemyndiga Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts medgivande, statens
jordbruksnämnd att i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,
som angivits i det föregående, vidta erforderliga regleringsåtgärder för att
genomföra omförmälda förslag
dels lämna utan erinran vad i det föregående anförts beträffande användningen
av de medel, som influtit under regleringsåret 1961/62 och som influtit
eller inflyter under regleringsåren 1962/63 och 1963/64 genom upptagande
av införselavgifter, ävensom av andra i samband med jordbruksregleringen
under nämnda reglcringsår influtna eller inflytande avgiftsmedel
dels
lämna utan erinran vad i det föregående anförts beträffande totalramen
för införselavgiftsmedel för regleringsåret 1964/65
dels godkänna det i det föregående framlagda förslaget angående prisutjämning
för kärabindemedel
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att medge Hallands läns linodlareförening
uppskov med erläggande av de under åren 1964 och 1965 till betalning för
1
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 10 samt. Nr H
2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 74 år tf)63
fallande amorteringarna på och räntorna för föreningens ur hemslöjdslånefonden
beviljade lån
dels bemyndiga Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts medgivande, statens
jordbruksnämnd att vidta erforderliga åtgärder för reglering av införseln
och utförseln av torkade sockerbetor
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta ändringar i regleringsförfattningarna
rörande slaktdjursavgift och utjämningsavgift å mjölk, grädde och ost
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angivits i det föregående
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, på förslag av statens jordbruksnämnd,
meddela bestämmelser rörande lagring av fodersäd i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som angivits i det föregående
dels till Prisreglerande åtgärder på jordbruekts område för budgetåret
1963/64 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 153 000 000 kr.
dels till Kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd för budgetåret
1963/64 anvisa ett reservationsanslag av 18 640 000 kr.
dels till Särskild lagring av livsmedel för budgetåret 1963/64 under kapitalbudgeten,
fonden för förlag till statsverket, anvisa ett investeringsanslag
av 10 000 000 kr.
dels lämna utan erinran vad i det föregående anförts beträffande dispositionen
av den rörliga kredit, som står till förfogande för Svensk spannmålshandel,
ekonomisk förening, för beredskapslagring m. m.
I detta sammanhang har utskottet behandlat följande inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
A. i samband med statsverkspropositionen:
1) I: 177 av herr Eskilsson m. fl., likalydande med II: 212 av herr Hedin
m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana ändringar i nu gällande regler
för skördeskadeskyddet att 1) en allmän arealinventering skall lämnas den
1 juli, 2) även matärter inräknas i skördeskadeskyddet, 3) spillundersökningen
förenklas så att skördeskadeersättningen kan utbetalas under det
aktuella året, 4) de totala torkningskostnaderna för alla grödor medräknas,
5) onormala bärgningskostnader beaktas samt att vad i motionen i övrigt
anförts måtte beaktas;
2) I: 178 av herr Hagberg m. fl., likalydande med II: 211 av herr Heckscher
m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
uttala, att enligt dess mening åtgärder omedelbart bör vidtagas i syfte att
förverkliga målsättningen i 1959 års jordbruksavtal, samt hemställa, att
förslag i sådant syfte snarast måtte föreläggas riksdagen;
3) I: 180 av herr Jonasson m. fl., likalydande med II: 209 av herr Gustafsson
i Borås m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla att en utredning tillsättes med syfte att föreslå
åtgärder vilka i första hand med tanke på landets försvarsberedskap främjar
och effektiviserar befintliga bygdekvarnar;
Jordbruksutskottets utlåtande nr It år 1963
3
4) I: 295 av herr Nilsson, Ferdinand, m. fl. och II: 348 av herr Svensson i
Vä m. fl, i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte begära prövning av möjligheterna att hos jordbrukets
egna kreditinrättningar placera medel från skördeskadefonden till
minst den andel som svarar mot av jordbrukarna till fonden inbetalade avgifter;
5)
I: 298 av herr Pettersson, Harald, och herr Jonasson, likalydande med
II: 339 av herrar Dahlgren och Gustafsson i Kårby, i vilka motioner hemställts,
att riksdagen måtte A. för sin del besluta, med verkan från och med
skördeåret 1963, 1) att självriskprocenten i skördeskadeförsäkringen skall
utgöra 10 procent av normskördens värde; 2) att årligen ett belopp motsvarande
två procent av utgående allmänna skördeskadeersättningar, dock lägst
800 000 kr., må ställas till förfogande ur skördeskadefonden för utbetalning
av individuellt prövade skördeskadebidrag; 3) att staten skall bidraga till
skördeskadefonden med ett årligt anslag av 15 000 000 kr., under förutsättning
att jordbrukarna kollektivt tillskjuter minst samma belopp; B. anvisa
under nionde huvudtiteln till Kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd
för budgetåret 1963/64 ett reservationsanslag av 18 640 000
kronor; C. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla 1) om skyndsam utredning
om komplettering av skördeskadeförsäkringens grundskydd med jordbrukskonto
enligt de principer som gäller för skogskontot; 2) om skyndsam utredning
angående komplettering av skördeskadeförsäkringens grundskydd
med ett system av skördeskadelån, i enlighet med vad i motionen har anförts;
6)
I: 387 av herr Nilsson, Ferdinand, och herr Gustafsson, Nils-Eric, likalydande
med 11:458 av herr Börjesson i Glömminge, vari hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte framhålla angelägenheten av
att översynen av skördeskadeskyddet påskyndas i möjlig mån så att förslag
till förbättring därav ävensom kompletterande åtgärder kan föreläggas riksdagen
snarast; att det statliga bidraget till skördeskadefonden måtte i årets
stat höjas från 33 procent till 50 procent d. v. s. med 10 miljoner kronor;
att av skördeskadefondens sålunda förhöjda medel högst 10 miljoner kronor
måtte ställas till förfogande till individuella bidrag utan behovsprövning
åt jordbrukare som drabbats av skördeskador men på grund av strataindelningens
ojämnhet icke kan på ordinarie sätt erhålla skördeskadebidrag;
samt att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag
till innevarande års riksdag om skördeskadelån med låg ränta och lång
amorteringstid såsom beredskapsåtgärd för alt möta likviditetssvårigheter
som av nedsatt skörd kan vållas, men då skördeskadebidrag likväl icke anses
kunna ifrågakomma;
7) I: 459 av herr Bengtson m. fl., likalydande med II: 556 av herr Hedlund
m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om vidtagande av erforderliga åtgärder i syfte att den i jordbruksavtalet
och riksdagsbeslutet 1959 åsyftade utfyllnaden av inkomstklyftan
mellan industrien och jordbruket skall uppnås under sexårsperioden;
8) I: 460 av herr Jonasson och II: 555 av herr Hansson i Skegrie, i vilka
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr U- år 1963
likalydande motioner hemställts, att riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj:t
måtte anhålla om utredning av behovet och möjligheterna att utvidga den
objektiva upplysningsverksamheten rörande jordbrukets ekonomiska förhållanden;
9)
II: 455 av herrar Antby och Nyberg, i vilken motion hemställts, att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag angående
möjligheten att genom lagring av svensk spannmål tillgodose behovet av en
jämnare tillgång på foderspannmål; och
10) II: 554 av herr Elmwall m. fl., vari hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om så skyndsam undersökning av orsakerna
till den ogynnsamma inkomstutvecklingen för jordbruket i de mellansvenska
och norrländska områdena, att erforderliga åtgärder till förbättring
av inkomstutvecklingen i de berörda områdena kan vidtagas redan i
samband med de förhandlingar, som förutsättes komma till stånd mellan
statens och jordbrukets förhandlingsorgan under våren 1963, och att
jordbruksutskottet måtte behandla motionen så skyndsamt, att riksdagsbeslut
i frågan kan fattas för tillgodoseende av motionens syfte om åtgärder
redan vid den ovannämnda tidpunkten.
B. i anledning av propositionen nr 134:
1) 1:730 av herr Jonasson in. fl., likalydande med 11:887 av herr Elmwall
in. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr
134 matte dels i skiivelse till Kungl. Maj it anhålla, att åtaganden rörande
jordbruket gentemot EFTA eller särskilt land inom EFTA av det slag, som
angivits i motionen, icke måtte göras utan att överenskommelse därom träffats
med jordbrukets förhandlingsdelegation, dels oek uttala att överenskommelser
om sådana åtaganden må underställas riksdagen;
2) I. 731 av herr Jonasson och herr Pettersson, Harald, likalydande med
II: 886 av herr Dahlgren in. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen vid
behandlingen av propositionen nr 134 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om framläggande för innevarande års höstriksdag av plan för åtgärder
i syfte att garantera, att den jordbrukspolitiska målsättningen om inkomstlikställighet
för den i jordbruket arbetande befolkningen kan förverkligas
under sexårsperioden i överensstämmelse med vad som åsyftades i riksdagsbeslutet
1959;
3) I: 732 av herr Nilsson, Ferdinand, i vilken motion hemställts,
a 11 riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala att den i s. k. sexårsavtalet
och riksdagens beslut 1959 angivna målsättningen om jordbrukets
likställande med industrien måtte under återstående avtalstid med alla till
buds stående medel effektivt främjas;
a 11 därvid måtte särskilt uppmärksammas att möjligheterna för erhållande
av i avtalet avsedda produktpriser försvårats, då produkterna fördyrats
av s. k. varubeskattning för jordbrukets del, per år överstigande 500
milj. kronor;
a 11 principen om det svenska jordbrukets uppgift att tillgodose den in -
Jordbruksutskottets utlåtande nr ti år 1963
5
hemska konsumtionen icke måtte beskäras genom ytterligare eftergifter
vid EFTA-förhandlingarna för påträngande utländska intressen;
a 11 utformningen av skördeskyddet måtte skyndsammast överses och
systemet utbyggas till bättre effektivitet i enlighet med i motionen berörda
synpunkter för beredande av rättvisare förhållande för av skördeskador
drabbade;
att för tillgodoseende av utav skördeskador drabbade, som på grund av
brister i systemets utformning eller strataindelningen icke erhåller rättvis
skadeersättning varje år måtte avsättas visst större belopp att i individuella
fail utan ekonomisk behovsprövning tilldelas skadelidande; samt
a 11 den i propositionen avsedda omprövningen av jordbrukets kreditproblem
måtte omfatta även lånebehov i samband med skador å skörden under
beaktande av vad i motionen därom anföres;
4) I: 733 av herr Pettersson, Harald, och herr Jonasson, likalydande med
II: 885 av herr Dahlgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 134 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att förslag om införande av den s. k. falltalsmetoden för kvalitetsbestämning
vid inlösen av brödsäd icke måtte framläggas utan att överenskommelse
därom träffats med jordbrukets förhandlingsdelegation;
5) II: 888 av herrar Elmwall och Persson i Heden, i vilken motion hemställts,
att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 134 måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla dels om prövning och förslag till innevarande
års höstriksdag angående sådan utformning av stödet till fläskproduktionen
och fodersädsodlingen, att dels överskottsproduktionen av fläsk effektivt
motverkas och dels fodersädsodlarna garanteras ett pris på fodersäden, som
kan giva eu i förhållande till fläskpriset likvärdig arbetsersättning, i enlighet
med vad i motionen har anförts; samt dels om skyndsam prövning av
utjämningsavgifternas verkningar på mjölkproduktionens lokalisering i
syfte att garantera en sådan utformning av utjämningssystemet, att mjölkproduktionen
kring de stora konsumtionsorterna kan bibehållas;
6) 11:889 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 134 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
skyndsam prövning och förslag rörande en sådan utformning av skördeskadeförsäkringen,
att en mera tillfredsställande och rättvis skördeskadeersättning
kan garanteras.
Beträffande det närmare innehållet i förenämnda motioner får utskottet
hänvisa till motionerna II: 212, II: 211, II: 209, I: 295, II: 339, I: 387, II: 556,
II: 555, II: 455, II: 554, II: 887, II: 886, I: 732, II: 885, II: 888 och II: 889.
Över motionerna I: 178 och II: 211, I: 459 och II: 556 samt II. 554 hai
statens jordbruksnämnd efter hörande av konsumentdelegationen och jordbrukets
förhandlingsdelegation avgivit utlåtande.
över motionerna 1:460 och 11:555 samt 11:455 har statens jordbruksnämnd
yttrat sig. Över sistnämnda motion har även Svensk spannmålshandel
avlämnat yttrande.
G
Jordbruksutskottets utlåtande nr H år 1063
Över motionerna 1:177 och 11:212, 1:298 och 11:339 samt 1:387 och
II: 458 har utlåtanden avgivits av statens jordbruksnämnd, skördestatistiska
nämnden och Hushållningssällskapens förbund.
Remissyttranden över motioner rörande prisregleringsfrågor, m. m.
Vad gäller motionerna I: 178 och II: 211 angående förverkligande
av målsättningen i 1 959 års jordbruksavtal
samt 1:459 och 11:556 angående inkomstklyftan
mellan industrien och jordbruket anför statens jordbruksnämnd
i likhet med motionärerna att en expertgrupp, tillsatt av jordbruksnämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation, under hösten 1962
undersökt det ekonomiska läget för jordbruket. Den kom därvid fram till att
inkomsklyftan, som enligt vad som förutsattes vid förhandlingarna våren
1959, år 1962 skulle uppgått till 1 300 kr. i stället kunde beräknas till ca
7 150 kr. På grundval av ytterligare material har samma expertgrupp under
januari 1963 avlämnat beräkningar, sam tyder på en inkomstklyfta 1962 av
ca 7 900 kr.
Jordbruksnämnden har i sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 december
1962 erinrat om de stora felmarginaler, som kalkyler av ifrågavarande slag
med nödvändighet är behäftade med. Nämnden har vidare anfört att nu
liksom vid förhandlingarna våren 1959 kan inkomstklyftan vara större
eller mindre än beräknat. Jordbruksnämnden har emellertid av den framlagda
undersökningen dragit den slutsatsen att inkomstklyftan, som vid avtalets
slutande förutsattes skola minska fram till den 1 september 1965 i
stället har avsevärt ökat under den hittills gångna delen av avtalsperioden.
Nämnden har vidare berört orsakerna till inkomstklyftans ökning och därvid
framhållit att en av de viktigaste grundförutsättningarna i 6-årsavtalet
att inkomstklyftan genom den fortgående rationaliseringen skulle successivt
utjämnas har alltså visat sig icke föreligga. Effekten härav kommer
sannolikt att kumuleras under återstoden av avtalsperioden.
Med anledning av resultaten av ovan nämnda undersökningar har, enligt
vad som anges i särskild skrivelse, Riksförbundet Landsbygdens folk och
Sveriges lantbruksförbund i en framställning den 6 december till Kungl.
Maj :t hemställt att få upptaga förhandlingar med syfte att skyndsamt åstadkomma
erforderliga åtgärder för att förverkliga den jordbrukspolitiska målsättningen.
Då de förhandlingar mellan jordbrukets representanter och regeringen,
som därefter upptagits, alltjämt pågår finner sig nämnden sakna anledning
att yttra sig över motionernas innehåll.
Jordbrukets konsumentdelegation anser anledning för närvarande saknas
att kommentera de föreliggande motionerna, då överläggningar pågår mellan
regering och representanter för jordbruksnäringen i de i detta sammanhang
aktuella frågorna.
Jordbrukets förhandlingsdelegation delar motionärernas uppfattning att
målsättningen om inkomstlikställigheten är det primära i gällande jordbruksavtal
och uttalar därvid följande.
Jordbruksutskottets utlåtande nr l''i år 1963 7
I propositionen nr 147 till 1959 års riksdag anförs sålunda också, att »målsättningen
för prispolitiken på jordbrukets område under de närmaste åren
bör vara att jordbruket under den kommande prissättningsperioden beredes
möjlighet att dels följa med i den allmänna inkomstutvecklingen och dels
därjämte, genom att tillgodoföras rationaliseringsvinsten inom den egna näringen,
successivt utjämna inkomstklyftan». De olika regler, inkomstregeln
och treprocentregeln, som konstruerades 1959 för att möjliggöra den av riksdagen
beslutade målsättningen, har emellertid ej åstadkommit den inkomstutveckling
man syftat till. Detta har på ett entydigt sätt framkommit i de
utredningar rörande inkomstklyftans storlek 1962, som utförts av en expertgrupp
bestående av representanter från saväl jordbruksnämnden som jordbrukets
organisationer. Jordbruksnämnden har också i sin skrivelse till
Kungl. Maj :t den 4 december 1962 uttalat, att »inkomstklyftan som vid avtalets
''slutande förutsatts skola minska fram till den 1/9 1965 i stället har
avsevärt ökat under den hittills gångna delen av avtalsperioden».
Sedan vid överläggningarna mellan jordbruksnämnden och förhandlingsdelegationen
konstaterats, att nämnden saknat fullmakt att föra förhandlingar
beträffande åtgärder för att minska den successivt ökande inkomstklyftan,
har Riksförbundet Landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund
i framställning den 6 december till Kungl. Maj :t hemställt att »fä
upptaga förhandlingar med syfte att skyndsamt åstadkomma erforderliga
åtgärder för att förverkliga den jordbrukspolitiska målsättningen». Då de
förhandlingar mellan företrädare för jordbrukets organisationer och regeringen
som därefter upptagits ännu ej är avslutade anser delegationen sig
icke böra gå närmare in på de frågor rörande utfyllnaden av inkomstklyftan
som behandlas i motionerna.
I anledning av motionen II; 5 54 rörande jordbrukets
inko in st ut vecklin g i Mellansverige o c h N orrl a n d hänvisar
statens jordbruksnämnd till att en vid 1962 ars riksdag fiamlagd motion
med likartat innehåll överlämnades av riksdagen till 1960 års jordbruksutredning.
Jordbruksnämnden kan cj finna, att bärande skäl föieliggei att
frångå detta riksdagsbeslut genom att bryta ut det komplex av frågor, som
bär samband med den av motionärerna berörda inkomstutvecklingen. Motionen
bör därför enligt nämndens mening icke föranleda någon åtgärd.
Jordbruksnämndens konsumentdelegation anför i sammanhanget följande.
Av det material rörande jordbrukarnas inkomster under de senaste åren,
som presenterats av lantbruksstyrelsen, synes otvivelaktigt framgå, att mvecklingen
varit ogynnsammast i de av motionärerna angivna områdena.
Vilka de faktorer är, som framkallat detta resultat, är emellertid inte klarlagt.
Motionärerna har pekat på ett par iakttagbara fakta, t. ex. den relativt
ringa animalieproduktionen i de berörda landsdelarna och en därmed
sammanhängande minskning av mjölkproduktionen. De bakom dessa utvecklingstendenser
liggande orsakerna har dock inte antytts av motionärerna.
konsumentdelegationen skulle finna det naturligt och önskvärt att
hithörande frågor gjordes till föremål för ett inträngande studium av i första
hand den kommitté, 1960 års jordbruksutredning, som enligt sina direktiv
har att ägna uppmärksamhet åt bl. a. här aktuella problem.
Delegationen erinrar om att vid 1962 års riksdag väcktes motioner med i
stort sett samma innehåll som den föreliggande. Motionerna blev föremål
för en omfattande remiss (JoU 1962: 10 s. 11—19). Riksdagens beslut att
överlämna motionerna till nyssnämnda utredning tinner delegationen väl
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr H år 1063
motiverat. Delegationens önskemål att hithörande spörsmål utreds torde
därmed redan ha tillgodosetts. Motionen II: 554 synes därför inte kräva någon
riksdagens åtgärd.
Jordbrukets förhandlingsorganisation uttalar med anledning av motionerna
följande.
Frågan i vad män särskilda åtgärder till förmån för de mellansvenska och
norrländska områdena för förbättring av inkomstläget utöver generellt för
hela landet verkande åtgärder torde endast i mindre utsträckning kunna
upptas till behandling vid de stundande förhandlingarna mellan representanter
för jordbrukets organisationer och statsmakterna. Vad angår begärd
utredning om orsakerna till den ogynnsamma inkomstutvecklingen i Mellansverige
och i Norrland vill förhandlingsdelegationen erinra om att dessa
i viss mån blir belysta genom den jordbruksekonomiska undersökningen. Fn
djupare analys av orsakerna till sagda inkomsteftersläpning torde emellertid
krava längre tid för sitt utförande än den motionärerna förutsatt. Det bör
också erinras om att den jordbruksekonomiska undersökningen föreli°°er
klar endast t. o. m. år 1961. oö
Förhandlingsdelegationen önskar framhålla, att speciella åtgärder för förbättring
av mkomstläget inom vissa delar av landet förutsätter prisdifferentiering
i den ena eller andra formen. Den nuvarande jordbrukspolitiken
asyttar emellertid, bortsett från vissa åtgärder till förmån för norra Sverige
en generell prissättning lika för hela landet. Frågan rörande differentierade
priser ar av principiell natur och lämpar sig knappast för snabbehandling,
.ligt vad delegationen har sig bekant kommer frågan om prisdifferentier,
1.ny.a.r att uPI3tas av 1960 ai''s jordbruksutredning, och delegationen förordar
darlor, att motionen overlamnas till denna för att tagas under övervägande
i dess arbete. °
I utlåtande över motionen 1 1:45 5 angående lagring a v
svensk fodersäd anför statens jordbruksnämnd följande.
Motionärerna grundar sin begäran om eu utredning på att vissa år eu avse^
ard export av fodersad ägt rum medan andra år importbehov förelegat.
Man pekar särskilt på förhållanden under regleringsåret 1961/62 då exporten
hade en sådan omfattning att import redan under slutet av samma re«-enngsar behövde komma till stånd. Motionärerna tycks vidare vilja «e uttryck
åt den uppfattningen, att även om skördarnas storlek växlar avsevärt
iran ar till år skulle det genomsnittliga skördeutfallet under en femårsperiod
visa en ganska stor jämnhet. 1
Vad beträffar skördevariationerna bifogas till skrivelsen en sainmunStl]
u-n? °SOm Jlsar utvecklingen av skördeutfallen för fodersäd, brödsäd
eu iM<,°dlad J0rd imder de tre senaste femårsperioderna, d. v. s. från
1448 till 1962. Av sammanställningen framgår att den genomsnittliga fodersadsskorden
okade med över 300 000 ton från 1948—1952 till 1953_1957
siv h^vf ■M5i00VOn nrål\ .1953~1957 «11 1058-1962. Däremot visar vare
S?„SadSSHrfden.e er höskörden motsvarande utveckling. Motionärernas
nlfoiitt g att4.femårsperioderna som helhet skulle visa ett jämnt skördectäM
• oveien.sstanimer sålunda icke med verkliga förhållandet. Sannnan,
3 Ilning env isar aven de synnerligen stora variationerna i skördeutfall undeirn
de fbåda senaste femårsperioderna, då skillnaden mellan största och
minsta fodersadsskord vård drygt 900 000 ton resp. närmare 1 miljon ton.
skrf^icPPfSta n»ng ™rande skördade arealer som även bifogas ifrågavarande
v“tr att dejSa varatl0ner i fråga om fodersädsskördarna icke
senthöen vård beroende av ändringar i arealerna utan nästan helt kan
Jordbruksutskottets utlåtande nr år 1963
9
tillskrivas förändringar i skördeavkastningen. Härav följer, att en uppskattning
av kommande fodersädsskörd icke kan grundas på besådda arealer,
utan först kan göras sedan man erhållit en säkrare uppfattning om utvecklingen
under vegetationsperioden. Så länge är det emellertid inte möjligt att
vänta med ett ställningstagande till frågan om eventuell export av överskottskvantiteter
av föregående års skörd. Dessa bedömanden måste därför
i stället grundas på ett »normalt» skördeutfall.
Av fodersädsskörden behålles normalt större delen av odlarna själva, medan
endast en relativt liten del saluföres. Den kvantitet, som behålles för hemmautfodring
och utsäde, torde kunna anses vara tämligen konstant medan
däremot salukvantiteten direkt påverkas av skördeutfallet, d. v. s. ökar vid
stor skörd, men minskar vid liten skörd. Belysande härför kan vara, att den
saluförda kvantiteten av 1955 års skörd (som var den minsta sedan 1948)
uppgick till knappt 800 000 ton, medan nära 850 000 ton salufördes av 1961
års rekordskörd.
Till övervägande del önskar jordbrukarna leverera sin spannmål i omedelbar
anslutning till skörden. Under år med stor skörd uppstår härigenom
för de mottagande spannmålshandlarna en mycket stor belastning i fråga
om lagringsutrymmen. Dessa är anpassade till normala mottagningsförhållanden,
enär en förräntning av det i lagerbyggnader nedlagda kapitalet eljest
skulle medföra en kraftig ökning av lagringskostnaderna.
Mottagningssvårigheterna blir speciellt stora då skörden bärgas under
besvärliga väderleksförhållanden och den av odlarna levererade spannmålen
omedelbart behöver torkas. Sådana väderleksförhållanden medför dessutom
ofta kvalitet sskador på brödsädsskörden innebärande att denna delvis endast
kan användas för utfodring. Vid bedömande av fodersituationen måste
därför även utfallet av brödsäasskördens kvalitet beaktas.
Under de senaste åren har jordbruksnämnden med Kungl. Maj :ts bemyndigande
och efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation genom
föreningen Svensk spannmålshandel lämnat bidrag vid export av fodersäd
för att stödja fodersädspriserna. Alltför låga fodersädspriser skulle
ha kunnat leda till en överproduktion av animalieprodukter — särskilt
fläsk — som skulle ha varit svårare att avsätta på exportmarknaden än
spannmålen. Stödet åt fodersädsexporten har därför finansierats med medel
som egentligen varit avsedda för stöd åt animalieproduktionen och har
primärt haft till uppgift att påverka inriktningen av denna produktion.
Vid bedömandet av frågan om fodersädsexportens berättigande måste
beaktas, att denna export regelmässigt företagits från överskottsområdena
i Mellansverige, medan den import, som förekommit, varit avsedd för underskotlsområdet
i södra Sverige. Fraktkostnaden till de tyska hamnar dit
exporten huvudsakligen skett, är icke väsentligt högre än til! hamnar i
Skåne, Halland och Blekinge, utan »merkostnaden» kan enligt föreningen
Svensk spannmålshandel beräknas vara högst t krona per deciton. Frakten
till Sydsverige från Hamburg (varifrån fodersädesimporten vanligtvis ägt
rum) uppges normalt vara omkring 2 kronor per deciton. Under förutsättning
av oförändrade världsmarknadspriser bör kostnaderna för ränta
och lagring sålunda icke överstiga 3 kronor per deciton för att eu lagring
skall kunna anses ekonomiskt fördelaktigare än export från överskottsområdena
och import till underskottsområdena. Fn av handeln på den
nu tillämpade successiva prisstegringen grundad beräkning innebär alt
ränle- och lagringskostnaden skulle utgöra omkring 45 öre per deciton och
månad (varav ränteandelen utgör närmare 20 öre). »Exportförlusten» skulle
sålunda knappast motsvara mer än kostnaderna för ungefär ett halvt
års lagring på s. k. ordinarie utrymmen. Vid lagring på extraulrymmen till
-
10 Jordbruksutskottets utlåtande nr H är 1063
kommer kostnader för transport, in- och uttagning m. in., som kan bli betydande.
Motionärerna har särskilt uppehållit sig vid förhållandena i fråga om
1961 års osedvanligt stora fodersädsskörd. De har härvid själva framhållit
att förseningen av 1962 års skörd »spelat en roll» i fråga om behovet av
import i slutet av föregående regleringsår. Jordbruksnämnden vill i anslutning
härtill påpeka följande. Av den sammanlagda kvantitet av cirka 245 000
lön fodersäd, som exporterades under regleringsåret 1961/62 utgjordes
nära 100 000 ton av maltkorn, grynhavre och utsädesvara. Den del av exporten,
som avsåg egentlig fodersad — knappt 150 000 ton — kontrakterades
huvudsakligen under hösten och vintern. Den sena våren 1962 medförde
genom senare betessläppning ett större behov av fodersäd än man
haft anledning att räkna med. Efter denna tid försåldes emellertid praktiskt
taget enbart korn och havre för specialändamål och vid dessa försäljningar
erhölls högre priser än de för fodervara gällande världsmarknadspriserna.
Den import av korn och havre, som ägde rum var koncentrerad
till tiden juli—september, och synes främst ha skett på grund av skördeförhållandena
hösten 1962, som dels innebar en försening på omkring en
månad och dels hade till följd att den regnskadade skörden till en början
icke oblandad kunde användas för utfodring. Under tremånadersperioden
juli/september importerades sålunda nära 50 000 ton havre och korn,
inedan importkvantiteten under tidigare del av regleringsåret endast var
cirka 12 400 ton. Sammanlagt torde importen icke ens kunna anses motsvara
det genom skördeförhållandena ökade foderbehovet. Om skördeförhållandena
blivit normala, skulle den verkställda exporten därför snarast
ha kunnat anses för liten. I sammanhanget bör även hänsyn tagas till att
överskottsproduktionen av fläsk under 1962 uppgått till cirka 40 000 ton,
vilket kan anses motsvara omkring 225 000 ton fodersäd.
Även innevarande regleringsår har för övrigt en icke oväsentlig kvantitet
fodersäd sålts för export oaktat 1962 års skörd blev betydligt mindre
än föregående års. Sålunda har cirka 60 000 ton korn och 30 000 ton havre
konstaterats. För täckande av det inhemska foderbehovet står mycket stora
kvantiteter mältningsskadad brödsäd till förfogande, men det är icke osannolikt
att eu viss import av fodersäd trots detta kommer till stånd under
senare delen av året, eftersom jordbrukarna icke önskar en alltför stor del
brödsäd i foderstaterna.
För belysande av exporten och importen av fodersäd under de sex närmast
föregående regleringsåren bifogas till skrivelsen en sammanställning
vari även upptagits handelns övergångslager av korn, havre och blandsäd
vid slutet av varje regleringsår, d. v. s. den 31 augusti.
I syfte att stimulera jordbrukarna att avvakta med sina leveranser och
härigenom minska mottagningssvårigheterna i samband med skörden har
under de båda senaste åren skapats garantier för ett under säsongen successivt
stigande odlarpris. Prisstegringsskalan, som väl torde svara mot
kostnaderna för ränta och lagring, har emellertid icke haft den återhållande
effekt, som åsyftas. Anledningen synes vara dels att en på grund av
hög vattenhalt erforderlig nedtorkning som regel icke kunnat ske hos odlarna,
dels att dessa genom omedelbar försäljning önskat erhålla likvid
för de kvantiteter som icke avsetts för förbrukning på den egna gården.
En viss propaganda har förekommit för inrättande av torkningsmöjligheter
— bland annat kalluftstorkning — pa åtminstone större brukningsenheter.
Särskilt viktigt torde emellertid i detta sammanhang vara om möjligheter
kunde skapas för belåning av hos jordbrukare lagrad spannmål. I viss utsträckning
torde detta kunna ske genom förskottsbetalning från spannmålshandel
för kvantiteter avtalade för senare leverans.
Jordbruksutskottets utlåtande nr li år 1963
11
Motionärerna har ansett det önskvärt med en undersökning rörande de
ekonomiska betingelserna för en ökad lagerhållning av fodersäd. Jordbruksnämnden
vill med anledning därav framhalla att föreningen Svensk
spannmålshandel redan har företagit ingående utredningar i detta hänseende
rörande spannmål över huvud taget. Enligt vad nämnden ei farit kommer
föreningen att i sitt eget yttrande över motionen närmare beröia dessa
spörsmål. Nämnden vill för övrigt även papeka att det statsägda Svenska
lagerhusaktiebolaget, i samband med genomförandet av ett utbyggnadsprogram
i fråga om utrymmen för beredskapslagring, bär skaffat sig goda
erfarenheter rörande "kostnader för uppförande av sådana magasin som
här närmast skulle kunna komma i fråga. Någon särskild utredning i frågan
synes därför enligt nämndens mening knappast erforderlig.
Svensk spannmålshandel anför sammanfattningsvis följande.
Motionen berör dels ett korttidsproblem — nämligen huruvida tillförseln
under skördeåret skulle kunna utjämnas genom lagring hos producenterna
inom överskottsområdena, där dessa disponerar över lämpliga lagringslokaler
— dels ett långtidsproblem — nämligen frågan om det kan vara lämpligt
att utjämna årsöverskott genom att lagra inom landet från en överskottsperiod
till en underskottsperiod, i stället för att exportera vid överskott
och importera vid underskott, med risk för att exporten vid överskott blir
så stor, att mot slutet av året kompletteringsimport måste företagas.
Vad korttidsproblemet beträffar finns redan nu förutsättningar för att
jordbrukare lagrar fodersäd hemma, varvid ersättning för ränta och lagring
utgår med samma belopp som handeln erhåller för samma tjänster. Föreningen
utgår härvid från att jordbruksnämnden även under återstående del
av sexårsavtalet godkänner, att stödåtgärder vidtages efter samma riktlinjer
som under de senaste två åren.
Föreningen har för avsikt att taga upp förhandlingar med handeln för
att få utrett om några särskilda åtgärder skulle behöva vidtagas i fråga om
finansieringen av sådan lagring.
Frågan om lämpligheten av den under de senaste åren tillämpade exportpolitiken
besvaras tveklöst med ja, under de förutsättningar som förelegat.
Emellertid har EEC:s jordbrukspolitik infört nya frågeställningar, och därigenom
kan utan tvivel förutsättningarna för vår hittillsvarande marknadspolitik
förändras. Föreningen, som med uppmärksamhet följer dessa frågor,
har därför funnit det vara angeläget att som en beredskapsåtgärd få möjlighet
att, när så efter noggrant övervägande kan befinnas lämpligt, utjämna
skördevariationerna genom lagring. Föreningen har beslutat att hos statens
jordbruksnämnd göra en framställning i ärendet.
I anledning av motionerna I : 4 6 0 och 1 1:5 5 5 o in ö k a d u p p1
y s n i n g s v e r k s a in h e t rörande jordbrukets ekonomiska
f ö r h å 11 a n d e n meddelar statens jordbruksnämnd att statlig information
i ekonomiska jordbruksfrågor för närvarande huvudsakligen sker genom
nämndens försorg och anför därvid följande.
Ett viktigt organ för sådan information är nämndens månatliga tidskrift
Jordbruksekonomiska Meddelanden. I tidskriften publiceras bl. a. fortlöpande
statistik och annan information över produktion, handel och konsumtion,
redogörelser för speciella undersökningar rörande jordbruksekonomiska
förhållanden (inventeringar, deklarationsundersökningar in. in.) ävensom
uppgifter från jordbruksnämndens löpande verksamhet (däribland angående
beslutade införselavgifter och andra avgifter på jordbrukets område).
Dagspressen samt den berörda fackpressen erhåller genom förmedling
av nämndens pressombudsman särskilda sammandrag av i tidskriften ut
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr I i år 1963
kommande aktuellt informationsmaterial. Oberoende av tidskriften meddelar
jordbruksnämnden (pressombudsmannen) en fortlöpande information
om nämndens verksamhet och därmed sammanhängande förhållanden i form
av särskilda kommunikéer, vilka distribueras till statens upplysningsbyrå
och jordbrukets upplysningsnämnd, till TT och till berörda facktidskrifter
samt i flertalet fall även till Sveriges Radio. I dessa kommunikéer, vilka
uppgår till något hundratal om året, meddelas bl. a. uppgifter om nämndens
beslut angående avgiftsförändringar, importregleringar och andra prisregleringar,
rörande grunderna för kvalitetskontroll och över huvud ta-et
om sådana av nämnden meddelade beslut, som är av intresse för en större
ad manhet (besluten som sådana publiceras i nämndens tryckta cirkulärserie).
Innehållet i kommunikéerna kan vidare utgöras av referat av yttranden
eller framställningar från nämnden i frågor av mera allmän betydelse eller
referat av resultaten av nämndens överläggningar med jordbrukets förhandlingsorganisationer
eller med andra förhandlingsorgan o. s. v. Mycket vanigt
är att nämndens chefstjänstemän själva eller genom pressombudsman
n,
ein ?er,.teie!011.besvarar av oIika tidnings- eller tidskriftredaktioner framstadcla
förtrågningar i aktuella jordbruksekonomiska ärenden. Information
1., y i<a arenden lämnas även från tid till annan genom offentliga föredrag
e ler genom uttalanden i radio eller TV av nämndens chef eller andra ansvariga
tjänstemän.
Som komplettering till jordbruksnämndens informationsverksamhet iorde
ir o. m. detta år även inträda en viss upplysningsverksamhet genom den
s- k- konsumentdelegationens försorg. Denna av Kungl. Maj:t nyligen inrattade,
till jordbruksnämnden knutna delegation har enligt sin instruk
hT
nSf S \?6?:633) tiu uPPgift bl. a. att »inom förbrukarsidan verka för
Mdgad torsiaelse for och insikt i jordbrukets problem och ställning». Härunder
faller uppenbarligen även eu informationsverksamhet rörande de ekonomiska
forhållandena inom jordbruket.
Jordbruksnämndens samtliga ansvariga befattningshavare förses genom
jnessombudsmannens forsorg dagligen med ett stort antal urklipp ur dagspiessen
och fackpressen av sådana artiklar, som på något sätt berör nämndens
verksamhet eller eljest jordbrukets ekonomiska förhållanden. En granskning
av dylika artiklar kan i vissa fall leda till att beriktiganden från iordbruksnamndens
sida tiUställs pressen skriftligt eller - oftast - per telefon.
(Skriftligt til rattalades under ar 1962 oriktiga pressuppgifter angående restiutionen
av skatt för traktorbensin och om vissa försök i samband med den
ekonomiska beredskapen.) I flertalet fall föranleder emellertid artiklarna
icke nagot ingripande från nämndens sida. Innehållet ger med hänsyn till
det rent sakliga underlaget — vilket, såsom ovan har berörts, i många fall
-n hta„ln .mtats §enom förfrågan hos nämnden — ofta icke någon anledning
till erinran, eller också bedöms en uppmärksammad felaktighet icke
™aa,vrs"danlart och betydelse att ett sakligt tillrättaläggande skulle vara
nekad mohverat. Vad åter beträffar den av motionärerna speciellt ut::
( :;i;hat^khCle^ ,cHer den p°lemiska inriktning, som understundom kan
torekomma i vissa mlagg i pressdebatten, har ett bemötande av dylika tenc
enser icke ansetts vara en uppgift för statlig informationsverksamhet.
Jordbruksnämnden är överens med motionärerna om angelägenheten av
en saklig och objektiv upplysning i de aktuella frågorna rörande jordbrukets
ekonomiska förhållanden. Jordbruksnämnden är givetvis även medveten
om att skäl i och för sig kan föreligga för att den upplysningsverksamhet,
som nu bedrives på området, utvidgas till att avse ett mera fullständigt be
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 1 fr år 1963
13
mötande av i pressen förekommande oriktiga eller bristfälliga uppgifter. Det
kan dock enligt nämndens mening starkt ifrågasättas om det resultat som
därmed skulle vara att uppnå, skulle motivera den betydande merbelastning
av jordbruksnämnden och de merkostnader för det allmänna, som utvidgningen
sannolikt skulle komma att medföra. Ett bemötande av en sådan
polemik, som avses i motionerna, finner jordbruksnämnden, såsom redan
har anförts, över huvud taget icke vara en uppgift för ett statligt informationsorgan.
Remissyttranden över motioner rörande det permanenta
skördeskadeskyddet
I anledning av motionerna 1:17 7 och 1 1:2 1 2, 1:2 9 8 och
1 1:3 3 9 samt 1:387 och 11:458 anför statens jordbruksnämnd följande.
Yrkanden om ändring av de av 1961 års riksdag antagna grunderna för
finansieringen av det nuvarande skördeskadeskyddet har framställts i motionerna
1:298, 11:339, 1:387 och 11:458 (yrkanden om höjning av det
årliga statsbidraget till skördeskadefonden och om översyn av fördelningen
av skördeskadeavgifterna mellan »olika grödor»). Dessa yrkanden har
föranlett olika uttalanden av dem som deltagit vid nämndens behandling
av ärendet. Generaldirektören och herr Brangmo har ansett, att anledning
för närvarande saknas för nämnden att ta ställning till yrkandena, eftersom
krav på ändringar av här förevarande slag hittills inte har väckts hos
nämnden i den ordning som synes ha förutsatts vid antagandet av det nuvarande
systemet för skördeskadeskyddet, d. v. s. »i samma ordning som
gäller för överläggningar i frågor rörande jordbruksregleringen» (prop.
1961: 94, s. 41). De har i sammanhanget även velat peka på, att det i motionerna
1:298 och 11:339 åberopade förhållandet, att statsbidrag till bekämpande
av arbetslöshet utgår med högre belopp än en tredjedel av inbetalade
avgifter, förelåg redan när beslut meddelades om genomförande av
systemet för skördeskadeskyddet. Herrar Lindskog och Odhner har förenat
sig om följande uttalande: »De förhållanden, på vilka avvägningen
av det statliga bidraget gentemot jordbrukarnas insatser grundades, när
skördeskadeskyddet beslutades, har icke väsentligt förändrats. Vi anser
därför inte att en omprövning härav nu är motiverad. Skördeskadeförsäkringen
bör enligt vår mening behålla sin karaktär av försäkring, vilket
inte skulle bli fallet, ifall en väsentlig förskjutning i förhållandena
mellan det statliga bidraget och försäkringstagarnas avgifter skulle komma
till stånd.» Herrar Håkansson och Grabö har gemensamt anfört följande:
»Enligt vår uppfattning synes det icke möjligt att draga en normerande
parallell med arbetslöshetsförsäkringen i vad gäller fördelningen av
kostnaderna mellan försäkringstagarna och det allmänna, eftersom skördeskadeförsäkringen
ur försäkringstagarens synpunkt icke är lika exakt
till sina verkningar som arbetslöshetsförsäkringen. Risken för att en premiebetalande
lantbrukare, som drabbats av kvalificerad skada, likväl icke
erhåller ersättning är, som erfarenheterna redan visat, dessvärre så betydande,
att det redan av detta skäl bör vara motiverat att han betalar en
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr tJ år 1963
förhållandevis lägre del av kostnaderna för denna försäkring och staten en
däremot svarande större andel än vad fallet är i arbetslöshetsförsäkringen.
Härtill kommer, att varje kostnadsbesparande åtgärd för jordbruket
är angelägen, både med hänsyn till jordbrukets mycket dåliga relativa inkomstläge
inom landet och nödvändigheten av att på allt sätt öka konkurrenskraften
gentemot utlandet. Även detta skäl talar enligt vår uppfattning
för att en omprövning av fördelningen mellan det statliga bidraget
och försäkringstagarnas premier nu kommer till stånd.»
En ytterligare omprövning av bestämmelserna för individuellt prövade
skördeskadebidrag — varom förslag har framställts i motionerna I: 298 och
11:339 samt 1:387 och 11:458 — är enligt jordbruksnämndens mening
icke påkallad, innan erfarenhet vunnits om det nya system för utbetalande
av behovsprövade skördeskadebidrag, som antagits vid senaste höstriksdag
att tillämpas från och med skördeåret 1962 (prop. 1962: 190; JoU 36;
Rskr 412).
Beträffande de i motionerna 1:298, 11:339 samt II: 177 och 11:212 berörda
frågorna om någon form för skattemässig resultatutjämning som
komplement till skördeskadeskyddet anser sig nämnden böra vidhålla, vad
nämnden anfört härom i sitt yttrande den 4 oktober 1960 över den departementspromemoria,
som legat till grund för 1961 års riksdagsbeslut om
skördeskadeskyddet. Nämnden anser alltjämt, att en resultatutjämningsmöjlighet
genom jordbrukskonton, analogt med skogskontosystemet, vid
sidan om ett på annat sätt ordnat skördeskadeskydd skulle kunna bidraga
till en ökad ekonomisk stabilitet inom jordbruket.
I samtliga motioner har vidare efterlysts ett system för skördeskadelån
som komplement till det nuvarande skadeskyddet. Nämnden vill även i
denna del åberopa vad nämnden anfört i sitt yttrande över nyssnämnda
promemoria:
»Skördeskadelån kan icke, särskilt icke på längre sikt, utgöra någon
lösning för de drabbade jordbrukarna. Särskilt olyckligt förefaller det
nämnden att vara om, såsom i viss utsträckning torde ha varit fallet, de
låntagande jordbrukarna erhåller den uppfattningen att någon ovillkorlig
återbetalningsskjddighet icke skulle föreligga beträffande dessa lån. Emellertid
uppkommer otvivelaktigt i samband med större eller mindre skördeskador
för ett stort antal jordbrukare ett tillfälligt kreditbehov, som icke
kan täckas vid vanlig bankmässig säkerhetsbedömning men som utan åsidosättande
av sunda principer skulle kunna täckas genom någon form av
statliga lån. Detta nödvändiga kreditbehov bortfaller ingalunda genom ett
skördeskadeskydd, ehuru behovet givetvis reduceras i samma mån som
skyddet medför skadeersättning. Om, såsom i promemorian föreslagits,
skördeskadeskyddet inriktas endast på att utgöra ett katastrofskydd, kvarstår
en desto större del av det kreditbehov, som hittills i stor utsträckning
tillgodosetts genom skördeskadelån.
I enlighet med här anförda synpunkter bör enligt jordbruksnämndens
mening ett katastrofskydd kompletteras med ett system för skördeskadelån
som är så avvägt att det å ena sidan innebär en komplettering av de
vanliga bankmässiga kreditmöjligheterna för avhjälpande av ett tillfälligt
kreditbehov men å andra sidan icke medför en osund skuldsättning för
jordbrukarna.
I tgivande av nya stödlån i hittills tillämpade former kan såsom nämnden
redan antytt, icke betraktas som en önskvärd åtgärd. Däremot torde
man böra pröva möjligheten att införa en särskild form av statlig kreditgaranti.
Denna skulle kunna utnyttjas av de jordbrukare, som till följd
av skördeskador råkat i ekonomiska svårigheter, vilka av en eller annan
Jordbruksutskottets utlåtande nr 1J år 1963
15
anledning icke avhjälps genom införandet av katastrofskyddet. Nämnden
tänker härvid bl. a. på fall — liknande dem som i så stor utsträckning
inträffade under 1950-talet — då väderleksbetingelserna under en följd
av år medför en försämring av skördeutfallet för de enskilda jordbrukarna
utan att skadorna fördenskull är av sådan storleksordning, att katastrofskyddet
träder i funktion. Vid sådana fall av ackumulerade skador, som
var för sig icke är av katastrofal natur, men som steg för steg försämrar
jordbrukets ekonomiska motståndskraft, torde statliga garantilån kunna
få en viktig funktion. Det ligger vidare i sakens natur att katastrofskyddet
till följd av oundvikliga svagheter i det statistiska underlaget (den objektiva
skördeuppskattningn; — — —) icke under alla omständigheter kan
komma att verka effektivt, sett ur den enskilde jordbrukarens synpunkt.
Även i dylika fall skulle statlig kreditgaranti (i undantagsfall kombinerad
med statliga bidrag) kunna utgöra ett gott komplement till katastrofskyddet.
Frågan om hur vid ramen för en statlig kreditgivning bör vara blir
givetvis bland annat beroende av storleken av den genomsnittliga självrisk,
som skall gälla i systemet för det permanenta skördeskadeskyddet. Vid
den relativt höga självrisk, som föreslagits i promemorian torde kreditramen
få göras tämligen vid. Någon precisering av vad som här kan vara
erforderligt är självfallet omöjlig att göra på förhand. Det är därför endast
en exemplifiering, när nämnden utgår från ett belopp av en storleksordning
av 50 milj. kronor som övre gräns. Då den statliga kreditgivningen
ses som ett permanent led i skördeskadeskyddet är det tänkbart att
summan av utestående icke amorterade garantilån förr eller senare (vid
fall av från år till år upprepade skador) tenderar att överskrida kreditramen.
Det är därför tydligt att om en övre gräns för kreditgivningen sättes,
så kan denna icke få betraktas som gällande en gång för alla. Möjlighet
till omprövning av statens kreditgivning bör med andra ord föreligga,
därest denna form av stöd skulle förverkligas.»
De erfarenheter som hittills har vunnits av skördeskadeskyddet har
inte givit nämnden anledning att frångå vad som sålunda anfördes i
frågan.
/ övrigt får nämnden till besvarande av remisserna åberopa det utlåtande,
som skördestatistiska nämnden i skrivelse den 23 februari 1963 avgivit
över motionerna. Jordbruksnämnden vill för sin del särskilt understryka
angelägenheten av en fortsatt förbättring av områdesindelningen
och vikten av att frågan om inlemmandet i skördeskadeskyddet av mera
allmänt förekommande specialgrödor sådana som matärter snarast får
sin lösning. Dessa frågor är f. ö. föremål för behandling av skördestatistiska
nämnden på grund av en underhandsframställning av jordbrukets
förhandlingsdelegation, och jordbruksnämnden har i skrivelse till denna
nämnd den 2 oktober 1962 anhållit om att få del av nämndens ståndpunkt.
Skördestatistiska nämnden uttalar i sammanhanget följande.
Det första halvåret av nämndens verksamhet ägnades åt att precisera
beräkningsreglerna för 1961 års skörd. I fråga om tidpunkten för ersättningsberäkningarna
samt i fråga om utformningen av undersökningarna av
spill- och bärgningsförluster framlade nämnden förslag i skrivelse till
Kungl. Maj :t den 28 november 1961. Efter lösningen av frågorna för 1961
års skörd har nämnden inom ramen för tillgängliga ekonomiska och personella
resurser utrett frågor rörande skyddets utvidgning och förbättring
under de närmaste åren. Den 1 november 1962 framlade nämnden förslag
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr H år 1963
för 1962 års skörd. Dessa gick ut på en förbättring av beräkningen av de
normala skördevariationerna, ökad regional differentiering av skördebestämningarna
för oljeväxter, utvidgat regionalt beaktande av brödsädens
kvalitet samt schematiskt beaktande av torkningskostnaderna för brödsäd.
För närvarande är bl. a. följande frågor aktuella för utredning.
a) Förbättring och utveckling av normskördeberäkningarna
b) Fortsatt översyn av beräkningarna av de normala skördevariationerna
c) Utformning av definitiva regler för regionalt hänsynstagande till kvaliteten
på brödspannmål
d) Utformning av metoder att mäta foderväxternas kvalitativa egenskaper
som foder samt regler för deras värdering
e) Förbättring av kvalitetsbestämningen för potatis
t) Fortsatt prövning av möjligheterna att beakta torkningskostnaderna
för fodersäd vid skadebestämningen samt utformning av definitiva regler
för beaktande av torkningskostnaderna för brödsäd
g) Utredning rörande marknadsmässiga prisskillnader mellan skilda områden
h)
Utredning rörande behov och möjligheter att helt eller delvis inordna
de s. k. specialgrödorna i skyddet. Till specialgrödorna räknas bl a.:
frilandsodlingar av grönsaker
» » blommor
odlingar under glas
plantskolealster
vallfröodlingar
andra fröodlingar
mat- och konservärter
bär- och fruktodlingar
i) Ytterligare prövning av möjligheterna att utöka provyteundersökningarna
i samband med befarade eller inträffade skördeskador
j) Prövning av ny metod för bestämning av spillet för spannmål
k) Utredning av konsekvenserna för skyddets administration av en omtäggning
av anmälningsförfarandet till en“ allmän anmälan under försommaren.
För flertalet av dessa frågor pågår visst utredningsarbete. Nämnden vill
emellertid framhålla, att de ekonomiska och personella resurser som står
till nämndens förfogande inte är tillräckliga för en samtidig och snabb utredning
av alla aktuella problem. Svårigheter har förelegat att tillgodose
behovet av kvalificerad arbetskraft.
Områdesindelningen föir skördeskadeskyddet byggde ursprungligen på
en av jordbrukets utredningsinstitut genomförd indelning av landet i ca 300
områden. Då nämnda indelning inte var direkt anpassad för skördeskadeskyddets
syften, har statistiska centralbyrån och nämnden utfört en översyn
av indelningen. Arbetet som påbörjades vintern 1959/60 avslutades
under vintern 1961/62. År 1961, då skördeskadorna för första gången reglerades
enligt det nya systemet, tillämpades den nya områdesindelningen i
8 län, nämligen Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar,
Kristianstads, Örebro och Västmanlands. Andra året skördeskadeskyddet
var i kraft tillämpades den nya indelningen för hela landet. Översynen
av områdesindelningen har utförts i samråd med hushållningssällskapen
och lokala representanter för Riksförbundet Landsbygdens folk.
Målsättningen har varit att bilda så enhetliga områden som möjligt med
avseende på det årliga skördeutfallet. Härvid har hänsyn tagits till klimat,
jordart, topografiska förhållanden, odlingsinriktning m. m. Vid utformningen
av områdena har man — bl. a. därför att den äldre skördestatistiken avser
Jordbruksutskottets utlåtande nr U år 1963
17
församlingar — varit hänvisad att i huvudsak följa församlingsgränserna.
För att undvika att exempelvis utpräglade slättbygder sammanfördes med
inpräglade skogsbygder har dock i ett flertal fall församlingsgranserna
frångåtts. Med hänsyn till statsmakternas beslut har man utgått från att
någon avsevärd utökning av antalet områden ej fick lfrågakomina vid översynen.
Totala antalet områden i landet har okats från ursprungliga 388 till
397
'' Nämnden avser att även framdeles uppmärksamma områdesindelningen
och då anledning härtill föreligger föreslå ändringar i densamma
1 det följande behandlas vissa särskilda frågor i resp. motioner. Nämnden
har härvid i princip ansett sig sakna anledning att yttra sig om frågor som
inte direkt berör skyddets statistiska och tekniska utformning.
Vad avser den i motionerna 1: 298 och II: 339 föreslagna sänkningen av
självrisken till 10 procent av normskördevärdet vill nämnden meddela, att
en sänkning av denna storleksordning kan beräknas medföra ungefär eu
fördubbling av det årliga medelsbehovet för skyddet. Det är vidare tveksamt,
om en så kraftig sänkning är tillrådlig med hänsyn till den statistiska säkerheten
i ersättningsberäkningarna. Den skulle troligen leda till att man
i ett antal fall skulle komma att utbetala ersättning, där vid sakrare skorde
uppskattning
ingen ersättning skulle utgått.
1 motionerna 1:387 och II: 458 föreslås bl. a. högst 10 miljoner kronoi
skall ställas till förfogande till individuella bidrag utan behovsprövnmg »åt
jordbrukare som drabbats av skördeskador men på grund av strataindelningens
ojämnhet icke kunna på ordinarie sätt erbålla skördeskadebidrag».
Ehuru denna fråga inte kan anses vara av statistisk eller teknisk natur vin
nämnden likväl framhålla, att syftet med det nya systemet för skordeskadeskydd
skulle äventyras, om ett så stort belopp årligen fördelades pa mer
eller mindre subjektiva grunder. Enligt nämndens mening bör i stallet
ökade resurser insättas på att snabbast möjligt avhjälpa de brister som till
en början föreligger i det nya systemet.
Vad angår motionerna 1:177 och 11:212 skulle ur flera synpunkter en
allmän arealinventering i början på sommaren vara att föredraga framfor
det nuvarande systemet med anmälan i september—oktober. Jordbrukets
förhandlingsdelegation har också ifrågasatt, huruvida inte en omläggning i
denna riktning borde ske. Då nämnden emellertid efter framställning från
förhandlingsdelegationen och statens jordbruksnämnd åtagit sig att utreda
de administrativa följderna av en omläggning av anmälningsförfarandet,
svnes ev beslut i denna fråga böra anstå till den påbörjade utredningen
är avslutad. Nämnden vill framhålla, att en omläggning medför betydande
konsekvenser inte bara för lantbruksnämndernas granskmngsarbete och
den centrala administrationen av skyddet utan även för jordbruksstatisti
Frågan
om de s. k. specialgrödornas inordnande i skördeskadeskyddet
utreds0f. n. av nämnden. Det har visat sig, att betydande svårigheter föreligger
att få fram statistiskt material, som kan bilda underlag för skordeskadeberäkningar
för dessa grödor. Nämnden avser att till Kungl. Muj:t
framlägga förslag angående matärternas och andra specialgrodors inordnande
‘i skördeskadeskyddet, så snart tillräckligt underlag harfor forelig<rer.
” År 1962 företogs provundersökningar med en ny metod för spillbestamning
på spannmål. Metoden innebär att spillet — i likhet med vad som
nu ''sker för potatis — bestämmes genom provyteundersöknmgar. Resultatet
av 1962 års provundersökningar är uppmuntrande. Flera frågor återslai
dock att utreda, innan eu ev. övergång till metoden kan genomföras. 1 rov
2
llihang till riksdagens protokoll 1963. 10 samt. Nr 14
18
Jordbruksutskottets utlåtande nr U år 1963
vtemetoden för bestämning av spillet är mera flexibel än den nuvarande
och resultaten kan framkomma betydligt snabbare. Det är dock inte enbart
spillundersökningarna som fördröjer ersättningsberäkningarna i skördeskadeskyddet.
Sålunda har hittills skördestatistik för sockerbetor och oljeväxter
kunnat erhållas först i februari månad. Insamling av material för
bestämning av kvalitet och torkningskostnader sker f. n. under januari
manad. J
Nämnden är klart medveten om önskvärdheten av en tidigare regler! n«
av skördeskadorna. Enligt nämndens mening finns vissa möjligheter att
genom omläggning av teknik, rationaliseringar m. m. så småningom få
tram beräkningsunderlaget något tidigare än vad nu sker. Utredning och
P,r?v”ln§ av °lika åtgärder i syfte att möjliggöra en tidigareläggning av
skordeskadereglenngen pågår. F. n. kan beräkningarna inte ske tidigare
an nu ar fallet, utan att säkerheten i resultaten blir lidande härav.
br. o. in. 1962 års skörd beaktas torkningskostnaderna för brödsäd enligt
ett provisoriskt system. Utredning pågår om möjligheterna att ta hänsvn
till torkningskostnaderna även för fodersäd. Med anledning av att cirka 75
procent av fodersäden förbrukas av producenterna själva, är det förenat
med särskilda svårigheter att fastställa torkningskostnadernas storlek för
lodersaden. Sa snart dessa problem har kunnat lösas på ett tillfredsställandex?.
. ’ amnar nämnden framlägga förslag till Kungl. Maj:t.
1 nmnden är medveten om att bärgningskostnaderna varierar från år till
ar'' , el. ,.de vara förenat med stora svårigheter och kostnader att faststaiia
de khmatbetingade kostnadsvariationernas storlek. Någon utredning
om möjligheterna att beakta variationer i bärgningskostnaderna har ej planerats
av nämnden. o o J i
Hushållningssällskapens förbunds styrelse framhåller i sitt remissvar följande.
Åtskilliga av de förslag till ändringar och förenklingar i skördeskadeskyduel,
som framförts i motionerna, har redan varit föremål för prövning och
överväganden inom skördestatistiska nämnden eller har denna sin uppmärksamhet
pa desamma. Detta gäller exempelvis indelningen i skördeuppskattningsomraden,
»spillets» inverkan och betydelse samt de ytterligare grödor
som bor inga eller medtagas i skyddet. Det är förbundsstyrelsens uppfattning
att sa snart erforderliga resultat framkommer från de i anslutning här"H
igångsatta undersökningarna kommer man att från nämndens sida successivt
loresla forändringar i de bestämmelser, som nu gäller. Förbundsstyrelsen
vill dock understryka angelägenheten av att skyddet får eu sådan
uppläggning att den tid, som ligger mellan skörd och skördeskadeersättningarnas
utbetalande kan begränsas. Nu rådande förhållanden i detta avseende
kan således ej anses tillfredsställande.
.. * e" aY m°ti°nsparen har yrkats på att jordbrukarnas självrisk skulle
sankas från nu gallande 15,5 procent i genomsnitt till 10 procent. I eif annat
bär lorordats en omprövning av självriskens storlek. Förbundsstyrelsen vill
or sin del icke bestrida att skäl kan anföras för en sådan sänkning av självnsken
men anser, att ytterligare erfarenhet rörande utfallet och verkningarna
av skyddet måste föreligga, innan man vidtager ändringar i fråga om
den barfor gallande procenten. I detta sammanhang vill emellertid förbundsstyrelsen
framhålla önskvärdheten av att de medel, som är avsedda för individuellt
provade skördeskadebidrag, ej tilltages för knappt under tiden fram
till dess man fatt någorlunda säkra belägg för skyddets utfall och hunnit
genomtora de eventuella ändringar i bestämmelserna, som dessa kan föranleda.
19
Jordbruksutskottets utlåtande nr ii år 1963
1 ctl avseende anser förbundsstyrelsen att en omläggning redan nu bör
övervägas och om möjligt vidtagas. Det gäller bestämmelsen för ansökan om
skördeskadeersättning. Med hänsyn till svårigheterna for den enskilde jordbrukaren
att avgöra om den skördeskada, som drabbat honom, berättigar till
ersättning eller ej, bör nuvarande system med ingivande av ansökningar ersättas
med en anmälan från samtliga jordbrukare rörande deras arealer av
olika grödor. Detta anmälningsförfarande, som samtidigt skulle utgöra grunden
för en allmän arealinventering, bör vidare ske väsentligt tidigare an vad
som nu gäller för ansökningarnas ingivande eller lämpligen vid halvårsskiftet.
Med hänsyn till skyddets allmänna konstruktion är det mycket, som talar
för att de jordbrukare, som blir berättigade till ersättning, får denna utan att
behöva ansöka härom i särskild ordning. Detta skulle kunna uppnås pa angivet
sätt på samma gång som även andra olägenheter elimineras.
I samtliga motioner har föreslagits, att skördeskadeskyddet bör kompletteras
med möjligheter för jordbrukaren att under dåliga skördeår kunna erhålla
lån på villkor, som är gynnsammare än de eljest gällande. Detta överensstämmer
med de synpunkter förbundsstyrelsen tidigare framfört i utlå
tande den 13 september 1960 över den inom jordbruksdepartementet utarbetade
promemoria, som låg till grund för beslutet om skyddets införande. De
erfarenheter, som under tiden därefter vunnits, har icke ändrat förbundsstyrelsens
uppfattning i dessa frågor.
Slutligen vill förbundsstyrelsen — i likhet med motionärerna — framhålla,
att det för jordbrukets del vore av värde, om det vid sidan av rätten till iorlustutjämning
även fanns möjligheter till en skattemässig resultatutjämning
genom jordbrukskonton liknande de konton, som finns för skogsbrukets del.
Framställningen i statsverkspropositionen
Kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd (p. 33 i IX ht)
Statens jordbruksnämnd och statistiska centralbyrån har hemställt, att
anslaget ökas med 689 000 kr.
Departementschefen har anfört följande.
»För att bestrida statens andel av det belopp, som budgetåret 1963/64 skall
tillföras skördeskadefonden, bör anvisas oförändrat 10 000 000 kr. En förutsättning
härför bör vara att jordbrukarna av egna medel alltjämt skjuter
till minst 20 000 000 kr.
Till kostnaderna för den objektiva skördeuppskattningen och för skördeskadeskyddets
administration beräknades i 1962 års statsverksproposition
3 200 000 kr. För att täcka merkostnader för kvalitetsundersökningar och
ersättningsberäkningar på grund av det stora antalet skördeskadeanmälningar
hösten 1962 bär därutöver å tilläggsstat I anvisats 320 000 kr. Även
under budgetåret 1963/64 torde av samma anledning uppkomma vissa merkostnader.
Enligt min mening är det dock tillfyllest att härför beräknas
190 000 kr. På grund av inträffade automatiska kostnadsökningar bör anslaget
därutöver höjas med 250 000 kr. Kungl. Maj :t hör vidare liksom innevarande
budgetår kunna bestämma, att medel för erforderliga undersökningar
in. in. får tas ur det belopp under förslagsanslaget Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område, vilket är avsett för diverse utgifter.»
20
Jordbruksutskottets utlåtande nr U år 1963
Proposition nr 134 angående vissa åtgärder i prisreglerande syfte på
jordbrukets område, m. m.
I propositionen har å s. 3—5 redogjorts för Överenskommelse den
27 mars 1963 rörande vissa åtgärder på jordbrukets
område. Å s. 5—7 har lämnats redogörelse för av jordbruksnämnden
avgivna förslag såvitt rör anslaget till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område. Ä s. 7—8 återges
jordbruksnämndens skrivelse den 9 oktober 1962 angående
pris utjämningen för kärnbindemedel och å s.
8—11 lämnas redogörelse över jordbruksnämndens förslag rörande
fortsatt stöd åt spånadslinodlingen. Vidare lämnas
å s. 11—21 en redogörelse för jordbruksnämndens framställning
den 5 februari 1963 i vissa frågor rörande jordbruk
s r e g 1 e r i n g e n in. in. och å s. 22 återges innehållet i jordbruksnämndens
skrivelse den 20 mars 1963 angående
stödet åt fodersäds marknaden.
Utskottet tillåter sig hänvisa till propositionens förenämnda redogörelser
jämte däröver avgivna yttranden.
Efter förenämnda redogörelser har departementschefen i propositionen nr
134 anfört följande.
»Inledningsvis har jag lämnat en redogörelse för den överenskommelse
den 27 mars 196 3, som — med förbehåll för riksdagens godkännande
i tillämpliga delar — ingåtts mellan regeringen och representanter
för Riksförbundet Landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund. Vid de
överläggningar som föregått överenskommelsen har rått enighet om att det
av riksdagen år 1959 fattade beslutet rörande jordbruksprisregleringen under
sexårsperioden 1959/60—1964/65 skall stå fast såsom ett betydelsefullt
medel för att fullfölja tidigare av statsmakterna fastlagda riktlinjer för jordbrukspolitiken
på längre sikt. Emellertid har 1959 års avtal inte helt kunnat
infria de förväntningar man ställt på detsamma, något som även framgått
av redogörelser som statens jordbruksnämnd lämnat i december 1962
och januari 1963. Förhållandet har också åberopats av de båda jordbruksorganisationerna,
vilka hos regeringen i december 1962 hemställt om förhandlingar
rörande åtgärder för att förverkliga den jordbrukspolitiska målsättningen.
I den nu träffade överenskommelsen har sålunda konstaterats, att vissa
vid sexårsavtalets ingående uppställda förutsättningar, bland annat om då
gällande inkomstförhållanden och beräkningar av den kommande löneutvecklingen,
under den förflutna delen av avtalsperioden inte helt uppfyllts.
Vidare har vissa brister i det till regleringen knutna indexsystemet kunnat
konstateras. Detta motiverar att vissa kompensationsåtgärder vidtas. De förändrade
förutsättningarna för jordbruksexporten torde också, i enlighet med
Jordbruksutskottets utlåtande nr 74 år 1963
21
1959 års riksdagsbeslut, föranleda att jordbruket bör tillföras vissa medel.
Utvecklingen har också visat att det är nödvändigt att ytterligare aktivera
den rationaliseringsverksamhet, som pågår inom näringen.
Innan jag närmare kommenterar överenskommelsens huvudpunkter vill
jag framhålla, att jag anser det synnerligen värdefullt att en uppgörelse
kunnat nås. Härigenom har skapats förutsättningar för att den återstående
tiden av den nuvarande avtalsperioden ostört skall kunna ägnas åt att finna
en samlande lösning av jordbrukets framtidsproblem.
Överenskommelsens inledande punkter berör tillämpningen av en av de
spärregler som ingår i sexårsavtalet, den s. k. treprocentregeln. Avsikten
med denna regel, vars närmare utformning framgår av propositionen 1959;
147, är att jordbruket skall erhålla ett visst skydd om priserna på världsmarknaden
visar en påtagligt sjunkande tendens eller kostnaderna för produktionen
väsentligt höjs. Genom treprocentregeln skall även konsumenterna
erhålla ett liknande skydd om världsmarknadspriserna stiger väsentligt
eller kostnaderna i jordbruket påtagligt sänks.
De avtalsmässiga villkoren för en regelutlösning i mars 1963 har uppfyllts.
Världsmarknadsprisindex har sålunda för tremånadersperioden december
1962—februari 1963 överstigit kostnadsindex med i genomsnitt 8,3 enheter.
Den erforderliga beräkningsmässiga sänkningen av producentprisindex uppgår
därför till 4,15 procent, motsvarande en total inkomstsänkning för jordbruket
med inte fullt 224 miljoner kr. räknat per år. För att uppnå detta resultat
krävs att importavgifterna sänks med genomsnittligt cirka 12 procent.
Till följd av vissa inadvertenser i världsmarknadsprisindex har jordbruket
vid tidigare regelutlösningar tillförts för små beräkningsmässiga belopp.
Enligt av statens jordbruksnämnd, i samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation,
gjorda beräkningar uppgår den för närvarande kvarstående retroaktiva
kompensationen i anledning av vad som sålunda förekommit till
35 miljoner kr. Jordbruksnämnden har nyligen beslutat, att detta belopp
skall tillföras jordbruket genom att treprocentregelns utlösning uppskjuts
till den 15 maj 1963.
För att möjliggöra en höjning av det svenska jordbrukets inkomstnivå
har i den med jordbruksorganisationerna träffade uppgörelsen överenskommits
att regelutlösningen den 15 maj 1963 skall begränsas till hälften
av vad den borde vara enligt gällande system. Härigenom kommer jordbruket
att tillföras cirka 112 miljoner kr. per tolvmånader speriod intill den
1 september 1965. För att trygga denna effekt krävs en viss höjning av de
nuvarande prisgränserna. Denna ändring bör göras enligt sexårsavtalets
regler.
Då den nu aktuella regelutlösningen till stor del framkallats av prisstegringar
på smör och socker har i överenskommelsen, i enlighet med gällande
regler, förutsatts alt av sänkningen av införselavgifterna ett större
belopp skall läggas på dessa varor än vad som motsvarar en lika fördelning
på samtliga jordbruksprodukter.
Beträffande smör bär förutsatts en sänkning av införselavgiften med 48
22 Jordbruksutskottets utlåtande nr 1 b år 1963
öre per kilogram, vilket innebär att avgiften sänks med 29 öre utöver vad
som skulle följa, därest treprocentregeln skulle utlösas i sin helhet. Denna
extra sänkning om 29 öre skall kombineras med en nedjustering av nu
gällande prisgräns till 523 öre per kilogram. De sålunda överenskomna åtgärderna
beträffande smör innebär inte en motsvarande sänkning av smörpriset,
eftersom detta redan nu ligger lägre än vad sexårsavtalets regler i och
för sig möjliggör. Nedjusteringen av införselavgifterna och prisgränserna för
smör innebär sålunda en anpassning till rådande markadsförhållanden. På
grund av normala säsongmässiga prissvängningar torde senare i vår genomföras
en prissänkning för konsumenterna. Även om således den avtalade avgiftssänkningen
inte omedelbart kommer konsumenterna till del, innebär å
andra sidan sänkningen av den nedre prisgränsen på smör att, vid ett eventuellt
prisfall på världsmarknaden, ökat utrymme ges för en prissänkning
på smör utan att man kommer i konflikt med sexårsavtalets spärregler.
För socker har i överenskommelsen förutsatts en sänkning av införselavgiften
med 2,74 öre per kilogram, vilket motsvarar full utlösning av treprocentregeln.
På grund av den för närvarande exceptionellt höga prisnoteringen
på världsmarknaden, till följd varav sockerpriset i Sverige legat vid
den övre prisgränsen, kan avgiftsjusteringen inte få någon omedelbar verkan
för konsumenterna.
Beträffande smör och socker motsvarar sänkningen av importavgifterna
ett beräkningsmässigt belopp per år av cirka 40 respektive 6,5 miljoner kr.
Det därefter återstående beloppet, cirka 65,5 miljoner kr., har förutsatts
medföra en sänkning av införselavgifterna på övriga produkter i enlighet
med sexårsavtalets huvudregel, d. v. s. en för dessa varor lika stor procentuell
förändring av avgifterna.
För att de i överenskommelsen sålunda förordade åtgärderna skall kunna
genomföras erfordras riksdagens godkännande och ett bemyndigande för
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts medgivande, statens jordbruksnämnd
att vidta erforderliga regleringsåtgärder.
Vad gäller användningen av införselavgiftsmedel för egentlig, fortlöpande
prisregleringsverksamhet på jordbrukets område har riksdagen årligen efter
förslag av Kungl. Maj :t fastställt den totalram, inom vilken nämnda medel
skall få disponeras för angivna ändamål. För regleringsåret 1962/63 har 1962
års riksdag fastställt totalramen till 110 miljoner kr.
Enligt den nu träffade överenskommelsen har totalramen för införselavgiftsmedel
till den egentliga, fortlöpande prisregleringsverksamheten förutsatts
öka med 40 miljoner kr. till 150 miljoner kr. innevarande regleringsår.
För vart och ett av de närmaste två regleringsåren, d. v. s. 1963/64" och
1964/65, förutses en totalram om 160 miljoner kr. årligen. En förutsättning
härför är givetvis att införselavgiftsmedel finns tillgängliga. Det ytterligare
medelstillskott till jordbrukets olika regleringskassor, som dessa vidgade
ramar medför, är avsett att bereda möjligheter till ytterligare prisstödjande
åtgärder. Därjämte är medlen avsedda att täcka kostnader för rabattering,
lagring och kvalitetsfrämjande åtgärder.
Jordbruksutskottets utlåtande nr li är W63
23
Beloppet för regleringsåret 1962/63 skall dessutom enligt överenskommelsen
användas för att täcka de förluster som uppkommit till följd av ändrade
marknadsförhållanden. För vart och ett av de följande två regleringsåren
skall eventuella sådana förlustbelopp fastställas så snart detta kan
ske och medel för att täcka dem tas ur disponibla införselavgiftsmedel utanför
totalramen.
Vad nu föreslagits beträffande utökningen av totalramarna torde böra prövas
av riksdagen. Fördelningen av tillskottet av införselavgiftsmedel för innevarande
regleringsår synes böra göras av statens jordbruksnämnd. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj :t att till riksdagen framlägga förslag i anledning
av de förluster som under regleringsåren 1963/64 och 1964/65 kan
uppkomma till följd av ändrade marknadsförhållanden.
Beträffande de åtaganden rörande jordbruket som Sverige kan komma att
godta gentemot EFTA förutsätter jag i enlighet med överenskommelsen att
kostnaden härför, liksom hittills, kommer att bestridas av inflytande fettregleringsavgifter.
Enligt överenskommelsen skall statens andel av det belopp som skall tillföras
skördeskadefonden från och med budgetåret 1963/64 höjas till 50
procent, vilket medför en årlig anslagsökning med 5 miljoner kr. För att
bestrida denna andel för budgetåret 1963/64 bör sålunda anvisas 15 miljoner
kr. Därvid förutsätts att jordbrukarna av egna medel tillskjuter minst
samma belopp. Med hänsyn härtill bör Kungl. Maj:t med ändring av förslaget
i årets statsverksproposition (bil. 11, p. 33) hemställa att till kostnader
i samband med permanent skördeskadeskydd under budgetåret 1963/64
anvisas ett reservationsanslag av 18 640 000 kr.
Avslutningsvis har i den nu föreliggande överenskommelsen uttalats, att
anslagen och kreditgarantiramarna för yttre och inre rationalisering ökas i
syfte att ytterligare främja jordbrukets rationalisering och därigenom möjliggöra
en inkomstförbättring för jordbruket på sikt. Ökningen förutsätts
ske med ett belopp, som tillsammans med höjd medelsanvisning till jordfonden
innebär en förstärkning av verksamheten med 40 miljoner kr. för
nästa budgetår utöver vad som föreslagits i årets statsverksproposition. Därutöver
kommer redan för innevarande budgetår vissa garantiramar att utökas
med sammanlagt 12 miljoner kr. Jag avser att senare denna dag föreslå
Kungl. Maj :t att framlägga förslag härom i proposition angående vissa
frågor rörande jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering, m. in.
.lag vill i detta sammanhang särskilt uttrycka min tillfredsställelse över
att jordbrukets organisationer i överenskommelsen så klart uttryckt sin vilja
att genom upplysning och rådgivning kraftigt stödja rationaliseringsverksamheten.
En sammanfattning av de ekonomiska konsekvenserna av den träffade
överenskommelsen för jordbrukets del under tiden från och med den 15 maj
1963 intill den 1 september 1965, då det nuvarande sexårsavtalet utlöper, vi
-
24
Jordbruksutskottets utlåtande nr H år 1963
sar följande. Treprocentregelns utlösning innebär en inkomstminskning för
jordbruket om 224 miljoner kr. Genom halvering av beloppet tillförs jordbruket
ett beräkningsmässigt belopp av cirka 112 miljoner kr. årligen, d. v. s.
för den nyssnämnda perioden om 27 1/2 månader sammanlagt drygt 250
miljoner kr. Ökningen av totalramarna för innevarande och följande två
regleringsår tillför jordbruket (40 + 50 + 50 =) 140 miljoner kr. och tillskottet
till skördeskadefonden under nästkommande två budgetår (5 -j-%
5 =) 10 miljoner kr. Sammanlagt tillförs alltså jordbruket genom överenskommelsen,
därest den vinner riksdagens bifall, (250 -f- 140 + 10 =) 400
miljoner kr. eller något däröver intill avtalstidens utgång den 1 september
1965. Därtill bör sedan läggas värdet av de rationaliseringsfrämjande åtgärderna.
Den i överenskommelsen nämnda undersökningen om möjligheterna att
institutionellt förbättra jordbrukets kreditmöjligheter kommer att ske genom
chefens för finansdepartementet försorg.
Enligt beslut av 1962 års riksdag utgår från och med den 1 juli 1962
prisutjämning till kärnbinde medelsindustrin för sådant
vete eller veteeftermjöl som åtgår vid produktionen. Sedan det kommit
till jordbruksnämndens kännedom att ett av de större företagen i branschen
i sin fabrikation uteslutande använder förmalningsprodukter av annan
spannmål än vete, har nämnden hemställt att den ifrågavarande prisutjämningen
utsträcks att omfatta jämväl förmalningsprodukter av råg, korn och
havre. Mot jordbruksnämndens förslag har jag intet att erinra. Prisutjämningen
för de nyssnämnda varuslagen bör tillämpas retroaktivt från och
med den 1 juli 1962.
År 1961 fastställde riksdagen på förslag av Kungl. Maj :t riktlinjer för
stödet åt spånadslinodlingen med avseende på 1961—1964 års
skördar. En av jordbruksnämnden under hösten 1962 verkställd översyn av
det nu gällande stödet har enligt nämndens mening givit vid handen att
1961 års riksdagsbeslut bör i oförändrat skick tillämpas även under återstående
del av den fastställda regleringsperioden. Jag ansluter mig till denna
uppfattning. Beträffande Hallands läns linodlareförenings lån ur hemslöjdslånefonden
erinrar nämnden om att Kungl. Maj :t efter bemyndigande
av riksdagen år 1959 medgivit uppskov med betalningen av räntor och amorteringar
under tiden intill utgången av år 1963. Den totala låne- och ränteskulden
uppgår per den 31 december 1962 till drygt 3,1 miljoner kr. Nämnden
hemställer, att bemyndigandet utsträcks att avse ytterligare en tvåårsperiod,
d. v. s. till och med den 31 december 1965. Statskontoret har i sitt
yttrande på denna punkt ifrågasatt om inte statens kapitalkostnader borde
medtas som en utgiftspost i stödverksamheten, i varje fall i den mån dessa
kostnader kan rymmas inom den ram som kan disponeras för stödet åt oljelinodlingen.
Ehuru den av jordbruksnämnden lämnade redogörelsen för Hallands läns
linodlareförenings ekonomiska ställning synes utvisa ett stigande ekono
-
25
Jordbruksutskottets utlåtande nr 74 år 1963
miskt utbyte av fiberberedningen, torde förutsättningar ännu inte föreligga
för föreningen att göra återbetalningar av de från hemslöjdslånefonden erhållna
lånen. Det av statskontoret ifrågasatta förfarandet synes i och för
sig principiellt motiverat. Då jag har för avsikt att närmare överväga frågan
om stödet åt spånadslinhanteringen på längre sikt, anser jag mig dock inte
böra förorda några ändringar av det nuvarande regleringssystemet. Jag tillstyrker
därför i likhet med jordbruksnämnden att linodlareföreningen beviljas
uppskov med de under åren 1964 och 1965 till betalning förfallande
amorteringarna på och räntorna för lån från hemslöjdslånefonden.
Jag vill i detta sammanhang tillägga, att statens jordbruksnämnd med
skrivelse den 12 mars 1963 överlämnat en framställning från Hallands läns
linodlareförening angående minskning av inteckningssäkerheten för erhållna
lån ur hemslöjdslånefonden i samband med en eventuell försäljning av
föreningens spånskivfabrik till Hallands läns skogsägareförening. Framställningen
remissbehandlas för närvarande.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen har statens jordbruksnämnd
inkommit med förslag i fråga om gränsskyddet in. m. för
vissa varor. Beträffande mjöl, gryn och flingor, framställda direkt av
potatis, främst potatismospulver, innebär nämndens förslag att införselavgiften,
som för närvarande utgör visst belopp per deciton, i stället skall beräknas
efter varans sammansättning. Härigenom skulle vinnas, att beräkningsmetoden
gjordes likformig med vad som gäller för de potatisprodukter
som genom beslut av 1962 års riksdag (prop. 1962: 95; JoU 10; rskr. 199)
överfördes till jordbruksregleringen. Därest jordbruksnämndens förslag genomfördes,
skulle resultatet bli att den nu gällande införselavgiften för varan
höjdes med uppskattningsvis 30 procent. En sådan höjning, motiverad
av regleringstekniska skäl, anser jag mig inte kunna biträda.
Torkade sockerbetor har hittills legat utanför jordbruksregleringen. Varan
är tullfri. Någon import av torkade sockerbetor har inte förekommit under
tidigare år. Med hänsyn till att visst importintresse numera föreligger,
finner jag det berättigat att överföra denna vara, som är ett fodermedel, till
jordbruksregleringen. Ett vägande skäl härför finner jag även vara det förhållandet
att såväl den obearbetade råvaran, färska sockerbetor, som den i
foderhänseende mindre värdefulla restprodukten, betmassa, är avgiftsbelagd.
Införselavgiften bör fastställas enligt samma grunder som gäller för
övriga fodervaror. Jordbruksnämnden bör därför från och med den 1 juli
1963 utta en rörlig avgift vid import av varuslaget i fråga. Vad nu förordats
påkallar ändringar i bilagorna till förordningarna den 7 juni 1956 (nr 401 —
402) angående reglering av införseln och utförseln av vissa levande djur och
jordbruksprodukter in. m.
Jordbruksnämndens förslag att utta införselavgift på senapsfrö, avsett
för tillverkning av bordssenap, kan jag inte för närvarande ansluta mig till.
Enligt min uppfattning bör ytterligare erfarenheter avvaktas av importutvecklingen
in. in. innan ett beslut fattas i enlighet med nämndens förslag.
26
Jordbruksutskottets utlåtande nr It år 1963
Inte heller finner jag skäl föreligga att biträda nämndens förslag om prisutjämning
för maltextrakt.
Frågan om en omläggning av kvalitetsbestämmelserna vid
inlösen av brödsäd har berörts i flera tidigare prisregleringspropositioner,
senast i propositionen 1962: 95. I det föregående har jag även lämnat
en tämligen utförlig redogörelse för de under det senaste året gjorda undersökningarna
på området. Ehuru förutsättningar nu synes föreligga att införa
den s. k. falltalsmetoden vid bedömningen av 1964 års skörd, finner
jag, i likhet med jordbruksnämnden, att ett slutligt ställningstagande i frågan
bör anstå till dess kvalitetsbestämmelser och prisregleringsskalor hunnit
utarbetas.
Slaktd j ursavgiften för storboskap uttas nu med 30 kr. per djur
för den tyngsta djurgruppen i södra Sverige, vilket är det högsta belopp som
sedan år 1959 må utgå enligt förordningen den 3 juni 1955 (nr 284) angående
slaktdj ursavgift m. m. Med hänsyn till det överskott på nötkött, som
för närvarande föreligger, tillstyrker jag jordbruksnämndens förslag att från
och med den 1 juli 1963 höja det nämnda maximibeloppet för storboskap
med 10 kr. till 40 kr. per djur.
Utjämningsavgift för mjölk och mjölkprodukter upptas
med vissa maximibelopp, som anges i förordningen den 10 juli 1947 (nr
378) om vissa avgifter å mjölk, grädde och ost. Då de högsta avgiftsbeloppen
redan uppnåtts eller i det närmaste uppnåtts för de berörda varuslagen,
har jordbruksnämnden, såsom i det föregående redovisats, föreslagit höjda
maximibelopp från och med den 1 juli 1963. Mot nämndens förslag har jag
intet att erinra.
Jordbruksnämndens framställning rörande bemyndigande för Kungl. Maj :t
att på förslag av nämnden besluta om stödköp av fodersäd för
lagring till efterföljande regleringsår finner jag mig
kunna biträda. Jag anser emellertid att en dylik åtgärd bör tillgripas i undantagsfall
då vägande ekonomiska skäl talar härför. En lagring av fodersäd
för längre tid än vad hittillsvarande bemyndigande medger bör sålunda ske
endast då det är uppenbart, att export av fodersäd i en överskottssituation
med en efterföljande import, då behov därav föreligger, kan beräknas bli
kostsammare än lagring från ett regleringsår till ett annat.
I fråga om storleken och användningen av införselavgiftsmedel
på jordbrukets område har i det föregående lämnats en
redogörelse för vissa av jordbruksnämnden gjorda beräkningar och förslag.
I likhet med nämnden vill jag framhålla osäkerheten i beräkningarna för
regleringsåren 1962/63 och 1963/64 till följd av bland annat spärreglernas
verkningar och svårigheterna att förutse importutvecklingen.
Summan av de införselavgiftsmedel, som belöper på import under regleringsåret
1961/62, uppgår enligt jordbruksnämndens redogörelse till om
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr It år 1963
27
kring 190,4 miljoner kr. Av detta belopp har enligt riksdagens beslut — förutom
93 miljoner kr. till prisregleringen inom de olika regleringsföreningarnas
områden — tagits i anspråk tillhopa inemot 8,6 miljoner kr. för andra
ändamål än egentlig prisregleringsverksamhet på jordbruksområdet. Av därefter
återstående belopp, cirka 88,8 miljoner kr., hänför sig omkring 29,8
miljoner kr. till införselavgifter för brödsäd, som importerats såsom ersättning
för en ur handelspolitisk synpunkt angelägen och med prisregleringsmedel
stödd export av brödsäd. Beloppet synes böra överföras till föreningen
Svensk spannmålshandel för att täcka de vid ifrågavarande export lämnade
bidragen. Vidare hänför sig av det återstående beloppet cirka 15,4 miljoner
kr. till införselavgifter för fodermedel utöver den för fodermedelsavgifter
angivna normalramen. Sådan ökad avgiftsbeläggning har enligt
vad som anfördes vid 1959 års riksdag inte inneburit något inkomsttillskott
till jordbruket, eftersom jordbrukarna själva fått bära den därav föranledda
prishöjningen. De överskjutande införselavgifterna för fodermedel bör
därför, i den mån de inte erfordras för stödköp av fodersäd, av jordbruksnämnden
fördelas i enlighet med de regler, som gäller för fördelning av
fodermedelsavgifter. Från det återstående beloppet för införselavgifterna
för regleringsåret 1961/62 bör också, såsom nämnden föreslagit, avföras ett
belopp om cirka 1,9 miljoner kr. såsom avbetalning på sockerregleringens
skuld till fettclearingkassan.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat återstår av det totala beloppet för
införselavgifter under regleringsåret 1961/62 odisponerat ett belopp av cirka
41,7 miljoner kr. Det återstående beloppet av införselavgiftsmedlen för
regleringsåret 1960/61 jämte den därå per den 1 januari 1963 upplupna rantan
uppgår till i runt tal 22,5 miljoner kr. Frågan om dispositionen av dessa
överskott torde få prövas i ett senare sammanhang.
Enligt den av jordbruksnämnden verkställda reviderade beräkningen redovisas,
jämfört med de uppskattningar, som gjordes av nämnden i januari
1962, en inte oväsentlig ökning för de under regleringsåret 1962/63 inflytande
införselavgifterna eller med cirka 80 miljoner kr. till omkring 230,3
miljoner kr. För dessa medel har jordbruksnämnden såsom framgått av det
föregående — inom en totalram av 110 miljoner kr. — upprättat en preliminär
fördelningsplan. Såsom tillhörande normalramen har därvid av införselavgifterna
för fodermedel endast medräknats cirka 21,5 miljoner kr.
och av införselavgifterna för importerad brödsäd in. in. har inte medtagils
avgifterna för sådan import, som föranletts av att motsvarande kvantiteter
inhemsk brödsäd måste utföras till utlandet eller nyttiggöras för foderandamål
inom landet. I enlighet med den förut behandlade överenskommelsen
skall totalramen för regleringsåret 1962/63 utökas till 150 miljoner kr. Jordbruksnämnden
bör med anledning härav uppgöra ny fördelningsplan.
1 detta sammanhang vill jag erinra om att av de medel, som under regleringsåret
1962/63 inflyter utöver totalramen, skall enligt riksdagens beslut
högst I 000 000 kr. ställas till förfogande för Sveriges potatisodlares riksförbund
för effektivisering av matpotatisodlingen in. in., 50 000 kr. utgå
28
Jordbruksutskottets utlåtande nr 14 år 1963
till SMAK för upplysning på matpotatisområdet, 30 000 kr. ställas till veterinärstyrelsens
förfogande för att täcka styrelsens kostnader vid importkontroll
av animala livsmedel och högst 100 000 kr. för att täcka veterinärstyrelsens
utgifter för pastöriseringskontrollen samt 50 000 kr. till Sveriges
utsädesförening såsom bidrag till föreningens kostnader för potatisförädlingsverksamheten.
Därjämte skall av de utöver ramen inflytande importavgifterna
bestridas utgifterna för prisutjämning på torkat äggalbumin och
kärnbindemedel.
I fråga om de för regleringsåret 1963/64 inflytande införselavgiftsmedlen
visar jordbruksnämndens beräkningar eu total inkomst av 201,7 miljoner
kr. Av de i detta belopp ingående införselavgiftsmedlen för matpotatis bör
i enlighet med beslut av 1962 års riksdag högst 1 000 000 kr. ställas till förfogande
för Sveriges potatisodlares riksförbund för effektivisering av matpotatisodlingen
m. m. Vidare torde liksom under senare år för de under
regleringsåret 1963/64 inflytande införselavgifterna för slaktvaror och slaktdjur
30 000 kr. böra utgå för att täcka veterinärstyrelsens kostnader för importkontroll
av animala livsmedel. Ur de under regleringsåret 1963/64 inflytande
införselavgiftsmedlen bör även utgå ett belopp av högst 100 000
kr. för att av veterinärstyrelsen användas till att bestrida de statliga kostnaderna
för pastöriseringskontrollen under budgetåret 1963/64. En ökning
av bidraget till SMAK:s upplysningsverksamhet finner jag motiverad. Utöver
i årets statsverksproposition (bil. 11, p. 24) föreslaget bidrag av 50 000
kr. bör SMAK därför, enligt min mening, tilldelas ytterligare ett belopp av
samma storlek,
terna bestridas utgifter för prisutjämning på torkat äggalbumin och kärnbindemedel.
Vad gäller totalramen för införselavgiftsmedel till den egentliga, fortlöpande
prisregleringsverksamheten har jag i det föregående förordat att densamma
för regleringsåret 1963/64 bestäms till 160 miljoner kr.
Inom denna ram torde under nästa regleringsår liksom hittills inflytande
införselavgiftsmedel i mån av behov av jordbruksnämnden böra överföras
till de olika regleringsföreningarna m. m. på jordbrukets område och,
med beaktande av förenämnda överenskommelse, användas i enlighet med
följande.
Införselavgifterna för brödsäd och brödsädsprodukter bör tillföras Svensk
spannmålshandel, ekonomisk förening. Införselavgifterna för ärter, bönor,
hampfrö och fodermedel samt malt bör inom angiven normalram användas
för prisregleringarna för ägg, slaktvaror, mjölk- och mejeriprodukter genom
respektive Sveriges export- och importförening för ägg, u. p. a., Svensk
kötthandel, ekonomisk förening, och Svenska mejeriernas riksförening
u. p. a. Medlen bör, i enlighet med vad som gäller under innevarande regleringsår,
av jordbruksnämnden fördelas mellan de olika ändamålen efter
samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation, därvid avgifterna för majs
Jordbruksutskottets utlåtande nr 14 år 1963
29
och kli i första hand skall tillföras äggprisregleringen. Härutöver bör ifrågavarande
införselavgiftsmedel, liksom under innevarande regleringsår, kunna
tas i anspråk för stödköp av fodersäd, om Kungl. Maj :t så finner lämpligt,
samt för bidrag vid export av kött av fjäderfä. I fråga om matpotatis
hör införselavgiftsmedlen i mån av behov — sedan högst 1 000 000 kr. ställts
till förfogande för Sveriges potatisodlares riksförbund för effektivisering av
matpotatisodlingen m. m. och 100 000 kr. utgått till SMAK för upplysningsverksamhet
på matpotatisområdet samt 50 000 kr. i enlighet med förslag i
årets statsverksproposition (bil. 11, p. 71) utgått till Sveriges utsädesförening
såsom bidrag till föreningens kostnader för potatisförädlingsverksamheten
— tillföras Sveriges stärkelseproducenters förening för den föreningen åliggande
prisregleringen för potatis samt enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
förskottsvis för den särskilda prisutjämning på stärkelseområdet, som kan
visa sig erforderlig, när verkningarna av EFTA-konventionen på detta område
gör sig gällande. Stärkelseföreningen bör vidare erhålla de under nästa
regleringsår inflytande införselavgifterna för stärkelse och stärkelseprodukter
för att användas för prisreglering på fabrikspotatisområdet. Införselavgifterna
för socker bör i enlighet med beslut av 1960 års riksdag (prop.
132; JoU 26; rskr. 184) tillföras jordbruksnämndens regleringsfond för socker
och användas för pristillägg på sockerregleringens område. Vissa merbelopp,
vilka uppstått eller uppstår i samband med sockeravgifternas höjning
vid utlösning av treprocent- och inkomstreglerna — inberäknat medel
som överförs till regleringsfonden till följd av föreningen Svensk sockerhandels
verksamhet — skall emellertid användas till att gälda fondens skuld
till jordbruksnämndens clearingkassa för fettvaror. I fråga om fettvaror och
fettråvaror bör införselavgiftsmedlen liksom hittills dels användas för regleringsbidrag,
dels tillföras Sveriges oljeväxtintressenter, förening u. p. a., för
att täcka förluster i samband med inlösen av svenskt oljeväxtfrö samt för
stöd åt linodlingen. Införselavgifterna för mjölk och mejeriprodukter m. m.
bör tillföras Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa för prisreglering
på mejeriområdet. Införselavgifterna för slaktvaror och slaktdjur
(annat än fjäderfä) bör för prisregleringen för kött och fläsk m. in. tillföras
föreningen Svensk kötthandel. Införselavgifterna för ägg, äggprodukter och
fjäderfäkött samt levande fjäderfä bör överföras till Sveriges export- och
importförening för ägg för att användas för prisregleringen av dessa varor.
Jordbruksnämnden bör liksom tidigare upprätta en preliminär fördelningsplan
för användningen av införselavgiftsmedlen. Det kan i detta sammanhang
erinras om att, enligt beslut av 1962 års riksdag, ett årligt belopp
av högst 1,7 miljoner kr. inom normalramen ställts till förfogande för Sveriges
export- och import förening för ägg att användas för åtgärder till förbättring
av kvaliteten på ägg i enlighet med bestämmelser, som utfärdas
av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden.
Införselavgiftsmedel och andra regleringsmedel på jordbrukets område
får enligt bemyndigande av 1962 års riksdag inom en ram av 1 000 000 kr.
30
Jordbruksutskottets utlåtande nr 14 år 1063
efter jordbruksnämndens medgivande disponeras av regleringsföreningarna
på jordbrukets område för upplysningsverksamhet inom föreningarnas
intresseområden. Jordbruksnämnden har hemställt om ett motsvarande
bemyndigande för regleringsåret 1963/64. Häremot har jag intet
att erinra.
I fråga om användningen under detta regleringsår av interna regleringsav
gifter och av motsvarande kompensationsavgift
e r bör i enlighet med vad nämnden föreslagit gälla samma föreskrifter som
för närvarande.
I årets statsverksproposition (bil. 11, p. 28) har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område förbudgetåret 1963/64 beräkna
ett förslagsanslag av 153 miljoner kr. Anslaget avser allmänt mjölkpristillägg,
stöd åt odling och beredning av hampa in. m., prisutjämning av
vissa jordbruksreglerade råvaror till livsmedelsindustrin samt diverse kostnader
i samband med jordbruksregleringen.
Medelsbehovet för allmänt mjölkpristillägg under regleringsåret 1963/
64 samt för stödet åt odlingen och beredningen av hampa samt till vissa odlingsförsök
m. m. avseende spånadsväxter har av jordbruksnämnden beräknats
till 101,5 miljoner kr. respektive 700 000 kr. Mot nämndens beräkningar,
som innebär oförändrat medelsbehov i förhållande till föregående år,
har jag intet att erinra.
Vad angår prisutjämningen för råvaror till livsmedelsindustrin har jordbruksnämnden
för budgetåret 1963/64 räknat med ett medelsbehov av cirka
50 miljoner kr., vilket innebär en ökning med 10 miljoner kr. i jämförelse
med det belopp, som anvisats för innevarande budgetår, ökningen
beror bland annat på verkningarna av jordbrukets spärregler. Nämndens beräkning
av medelsbehovet finner jag böra godtas.
För att bestrida diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen
bör i enlighet med nämndens beräkning av anslaget för budgetåret 1963/64
få disponeras ett belopp av högst 1 100 000 kr. Ur detta belopp bör utgå förslagsvis
400 000 kr. till fortsatt stöd åt ullproduktionen, högst 200 000 kr.
till ersättning åt Svenska mejeriernas riksförening för handhavande av vissa
med regleringen av mjölk och mejeriprodukter sammanhängande uppgifter
samt 500 000 kr. till oförutsedda utgifter att disponeras efter beslut
av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. Av sistnämnda belopp om 500 000
kr. bör Kungl. Maj :t, på samma sätt som gäller för innevarande budgetår,
få anvisa medel för att bestrida kostnader för skördeuppskattning och administration
i samband med det permanenta skördeskadeskyddet.
Med hänsyn till vad jag nu förordat synes Kungl. Maj :t böra hemställa
att till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1963/64
anvisas ett förslagsanslag av 153 miljoner kr.
Såsom framgår av årets statsverksproposition (bil. 11, p. 168) har jordbruksnämnden
hemställt om medel under kapitalbudgeten för utbyggnad
Jordbruksutskottets utlåtande nr It år 1963
31
av beredskapslagringen av livsmedel. Lagren torde enligt
nämnden under nästa budgetår i huvudsak uppnå den storlek, som avsetts i
meddelade riktlinjer (prop. 1961: 76 och 1962: 95). Lagringen beräknas därvid
komma att kräva en investering, som med 10 miljoner kr. överstiger de
belopp om sammanlagt 106 miljoner kr., vilka hittills anvisats för ändamålet.
Med hänsyn till jordbruksnämndens förslag förordar jag att till särskild
lagring av livmedel för nästa budgetår anvisas ett investeringsanslag av 10
miljoner kr.
I detta sammanhang torde jag få anmäla fråga rörande dispositionen av
den rörliga kredit, som står till förfogande för föreningen Svensk spannmålshandel
för beredskapslagring m. m. I enlighet med nyss berörda riktlinjer
har genom försorg av Svenska lagerhusaktiebolaget ett antal mindre
magasin nybyggts för beredskapslagringen. Byggnadskostnaderna för dessa
magasin har bestritts av bolaget. I skrivelse den 5 februari 1963 har jordbruksnämnden
föreslagit, att ytterligare lagermagasin skall uppföras. Nämnden
har därvid upplyst, att bolaget tillfälligt behöver låna medel för att anskaffa
de nya magasinen. Föreningen Svensk spannmålshandel är beredd
att av den rörliga krediten tillhandahålla bolaget rörelsemedel för ändamålet
intill ett belopp av 1 miljon kr. Därest riksdagen inte har något att erinra
däremot torde bolagets aktuella behov av rörelsemedel få täckas i enlighet
med vad nu angivits.»
Utskottet
I föreliggande proposition redovisas i ett första avsnitt resultatet av de
överläggningar, som i februari och mars 1963 ägt rum mellan regeringen
och representanter för jordbrukets organisationer. I en i samband därmed
träffad överenskommelse har — med förbehåll för riksdagens godkännande
i tillämpliga delar — bland annat förutsatts vissa åtgärder i fråga om
tillämpningen vid utlösningen den 15 maj 1963 av den s. k. treprocentregeln
i det nu gällande sexårsavtalet, en höjning av den totalram för vad
som av införselavgiftsmedel får disponeras för regleringsändamål, en ökning
av statens andel i skördeskadefonden samt en främjad rationaliseringsverksamhet.
Genom överenskommelsen beräknas jordbruket tillföras
drygt 400 milj. kr. under återstående del av nu löpande avtalsperiod.
Utskottet vill inledningsvis understryka betydelsen av att överenskommelsen
har kommit till stånd. Som departementschefen särskilt framhållit
har härigenom förutsättningar skapals för att den återstående tiden av den
nuvarande avtalsperioden ostört skall kunna ägnas åt att finna en samlande
lösning av jordbrukets framtidsproblem. Utskottet ansluter sig till vad departementschefen
i propositionen föreslagit i anledning av överenskommelsen.
I enlighet härmed finner utskottet de vid riksdagens början väckta motionerna
I: 178 och II: 211 samt I: 459 och II: 556 med yrkanden om vissa
32
Jordbruksutskottets utlåtande nr lb år 1963
åtgärder för utfyllnad av inkomstklyftan ej erfordra någon riksdagens åtgärd.
I förevarande sammanhang har vidare i motion II: 554 framförts yrkande
om skyndsam undersökning av orsakerna till den ogynnsamma inkomstutvecklingen
för jordbruket i de mellansvenska och norrländska områdena
så att erforderliga åtgärder till förbättring av inkomstutvecklingen i
dessa områden kunde vidtagas redan i samband med de förhandlingar som
i motionen förutsatts komma till stånd under våren 1963. I anledning härav
vill utskottet framhålla att frågan om differentierade priser är ett spörsmål
av principiell natur och därför ej synes lämpa sig för en sådan skyndsam
behandling, som i motionen förutsatts. På grund härav och med erinran
jämväl om att vid 1962 års riksdag väckta motioner med likartat innehåll
av riksdagen överlämnades till 1960 års jordbruksutredning, hör yrkandet i
motionen II: 554 lämnas utan åtgärd.
I motionerna I: 731 och II: 886 bär yrkats att förslag måtte framläggas
för innevarande års höstriksdag rörande plan för åtgärder i syfte att garantera,
att den jordbrukspolitiska målsättningen om inkomstlikställighet
för den i jordbruket arbetande befolkningen kan förverkligas under sexårsperioden
i överensstämmelse med vad som åsyftades i riksdagsbeslutet
1959. Med hänsyn till den i det föregående angivna överenskommelsen för
resterande del av sexårsperioden finner utskottet ej skäl biträda motionsyrkandet.
Likaså bör i sammanhanget framfört yrkande i motionen I: 732 av
enahanda skäl lämnas utan åtgärd. I samband härmed finner utskottet anledning
erinra om vad departementschefen i proposition 1963: 125 föreslagit
i fråga om rationaliseringsbefrämjande åtgärder i syfte att förbättra lönsamheten
inom jordbruket. Förslag till rationaliseringsåtgärder innefattas
också i överenskommelsen. Som departementschefen särskilt framhållit har
jordbrukets egna organ utlovat att genom upplysning och rådgivning verksamt
stödja rationaliseringsverksamheten.
Utöver de frågor som i det föregående berörts har i propositionen framlagts
förslag angående anslag till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område och till särskild lagring av livsmedel jämte vissa av statens jordbruksnämnd
aktualiserade frågor berörande ändrat gränsskydd för enstaka
varuslag, regleringsavgifter, m. m. Utskottet tillstyrker vad i propositionen
härvidlag förordats. I det följande upptar utskottet till närmare
behandling endast sådana spörsmål, som anses böra föranleda särskilt uttalande.
Frågor rörande det permanenta skördeskadeskyddet berör utskottet
därvid i ett särskilt avsnitt.
Vad först angår frågan om de åtaganden rörande jordbruket som Sverige
kan komma att godta gentemot EFTA förutsätter departementschefen
— i enlighet med överenskommelsen — att kostnaderna härför, liksom hittills,
kommer att bestridas av inflytande fettregleringsavgifter. I anledning
härav har i motionsparet I: 730 och II: 887 yrkats att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla dels att åtaganden rörande jordbruket gentemot
EFTA eller särskilt land inom EFTA av det slag, som angivits i mo
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 1 4 år 1063
33
tionen icke måtte göras utan att överenskommelse därom träffats med jordbrukets
förhandlingsdelegation och dels uttala att överenskommelser om
sådana åtaganden må underställas riksdagen. Därest åtaganden i anledning
av EFTA kommer att ligga utanför av 1960 års riksdag (prop. 25)
givet bemyndigande för Kungl. Maj :t utgår utskottet ifrån att dylika frågor
kommer att underställas riksdagen i vanlig ordning. Utskottet anser
sålunda att något särskilt uttalande härom ej är erforderligt. Motionsyrkandet
bör därför lämnas utan åtgärd. Utskottet förutsätter, att vid behandling
av hithörande förhandlingsfrågor det svenska jordbrukets intressen
kommer att beaktas. 1 samband härmed väckt yrkande i motion I: 732 bör
ej heller föranleda riksdagens bifall.
Beträffande kvalitetsbestämmelser vid inlösen av brödsäd föreslår departementschefen
— i likhet med jordbruksnämnden — att ett slutligt ställningstagande
till frågan om att införa den s. k. falltalsmetoden vid beräkning
av 1964 års skörd bör anstå till dess kvalitetsbestämmelser och prisskalor
hunnit utarbetas. I propositionen upplyses vidare att statens jordbruksnämnd
utgår från att föreningen Svensk spannmålshandel, efter samråd
med representanter för kvarnindustrien, spannmålshandeln och brödsädsodlarna,
i anslutning till de nya tekniska reglerna kommer att framlägga
fullständigt förslag till erforderliga nya kvalitetsbestämmelser och
prisregleringsskalor i så god tid, att ett slutligt avgörande i förevarande
ämne, däribland frågan om eventuell kompensation till jordbruket, skall
efter förnyad framställning från jordbruksnämnden kunna träffas senast
vid 1964 års vårriksdag. Med hänvisning härtill och då utskottet förutsätter
att kontakt i dessa frågor på vederbörligt sätt kommer att tas med jordbrukets
förhandlingsdelegation innan definitivt förslag i ämnet framlägges,
torde yrkandet i motionerna 1:733 och 11:885 därmed få anses besvarat.
I den vid riksdagens början väckta motionen 11:455 har hemställts att
riksdagen må hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag angående
möjligheterna att genom lagring av svensk spannmål tillgodose behovet
av en jämnare tillgång på foder spannmål. I sitt remissvar har föreningen
Svensk spannmålshandel anfört att den tillämpade exportpolitiken med
hänsyn till de hittillsvarande förhållandena på marknaden varit fullt riktig.
Föreningen har emellertid funnit det vara angeläget utifrån eventuellt
ändrade marknadsbetingelser att densamma som en beredskapsåtgärd får
möjlighet att när så efter noggrant övervägande kan befinnas lämpligt utjämna
skördevariationerna genom lagring. Föreningen har också beslutat
att hos statens jordbruksnämnd göra en framställning i ämnet. I förevarande
proposition har nu — efter framställning av jordbruksnämnden
__framlagts förslag om stödköp av fodersäd för lagring till efterföljande
regleringsår. Utskottet, som biträder framställningen, vill i likhet med departementschefen
understryka att lagring av fodersäd för längre tid än
vad hittillsvarande bemyndigande medger endast bör ske då det är uppenbart,
att export av fodersäd i en överskottssituation med efterföljande im
3
Dihang till riksdagens protokoll 1063. 10 saml. Nr 11
34
Jordbruksutskottets utlåtande nr 14 år 1963
port, då behov därav föreligger, kan beräknas bli kostsammare än lagring
från ett regleringsår till ett annat. Utifrån vad sålunda anförts torde yrkandet
i förenämnda motion ej behöva föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.
Samtidigt härmed vill utskottet jämväl behandla de frågor, som upptagits
i motionen II: 888. I densamma framföres yrkanden om att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om prövning och förslag till innevarande
års höstriksdag angående sådan utformning av stödet till fläskproduktionen,
att överskottsproduktionen av fläsk effektivt motverkas och att fodersädsodlarna
garanteras ett pris på fodersäden, som kan giva en i förhållande
till fläskpriset likvärdig arbetsersättning. Vidare har i motionen
hemställts om skyndsam prövning av utjämningsavgifternas verkningar på
mjölkproduktionens lokalisering i syfte att garantera en sådan utformning
av utjämningssystemet att mjölkproduktionen omkring de stora konsumtionsorterna
kan bibehållas. Utskottet vill erinra om att motioner av likartat innehåll
tidigare varit föremål för riksdagens prövning. På förslag av jordbruksutskottet
beslöts sålunda vid 1961 års höstriksdag att frågorna om stödet åt
1''läskproduktionen och fodersädsproduktionen samt om sambandet mellan
åtgärderna till stöd åt dessa produktionsgrenar särskilt skulle utredas och
att förslag därom snarast möjligt skulle framläggas för riksdagen. Vad sedan
angår frågan om mjölkproduktionens lokalisering uttalade utskottet i
förenämnda sammanhang angelägenheten av att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet
riktad på utvecklingen beträffande utjämningsavgifternas verkningar
på mjölkproduktionens lokalisering. Med hänvisning till dessa tidigare
uttalanden från riksdagens sida finner utskottet nu framförda motionsyrkanden
böra lämnas utan åtgärd.
I motionerna I: 180 och 11:209 har yrkats att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla att en utredning tillsättes med syfte att föreslå
åtgärder vilka i första hand med tanke på landets försvarsberedskap främjar
och effektiviserar befintliga bygdekvarnar. I anslutning till nämnda motionsyrkande
vill utskottet hänvisa till sitt uttalande vid 1961 års riksdag i
anledning av då väckta motioner av likartat innehåll. Utskottet framhöll därvid
bland annat att i den mån bygdekvarnarna bedömes vara av betydelse
ur beredskapssynpunkt, det ankommer på 1960 års jordbruksutredning, vilken
enligt sina direktiv även skall pröva beredskapsfrågan, att till behandhng
upptaga jämväl sagda spörsmål. I enlighet med utskottets förslag lämnade
riksdagen motionerna utan åtgärd. Som utskottet ej finner skäl frångå
sin i förenämnda sammanhang intagna ståndpunkt får utskottet förorda afl
jämväl nu väckta motioner lämnas utan bifall.
Vad angår frågan om upplysningsverksamheten rörande jordbrukets ekonomiska
förhållanden har i motionsparet 1:460 och 11:555 föreslagits all
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning avbehovet
och möjligheterna att utvidga den objektiva upplysningsverksamheten.
I sina motiv framhåller motionärerna särskilt betydelsen av ifrågavarande
upplysningsverksamhet. För att på ett tillfredsställande sätt kunna
Jordbruksutskottets utlåtande nr H år 1963
35
fullgöra denna viktiga informationsuppgift anser motionärerna att det föreligger
behov av särskilda organ med tillräckliga ekonomiska och personella
resurser. Motionärerna ifrågasätter vidare, om det organ som inom statens
jordbruksnämnd har att fullgöra denna uppgift i nuvarande situation har
sådana resurser till sitl förfogande. I sitt remissvar över motionerna hänvisar
statens jordbruksnämnd till sin tidskrift Jordbruksekonomiska meddelanden
såsom varande ett viktigt organ, där statistik, undersökningsresultat
och andra fakta publiceras. Nämnden erinrar vidare om att den nyligen inrättade
konsumentdelegationen bl. a. har till uppgift att bedriva upplysningsverksamhet.
Utskottet är helt överens med motionärerna att objektiv upplysning
i jordbruksfrågorna är av betydelse för främjande av en saklig debatt
om de inom jordbruksnäringen förekommande problemen. Utskottet
utgår ifrån att jordbruksnämnden allt framgent med kraft verkar för en
så vid spridning som möjligt av sitt publikationsmaterial. Som berörts i det
föregående vill utskottet jämväl peka på konsumentdelegationens uppgifter
i förevarande sammanhang. Därutöver torde det få förutsättas att jordbrukets
egna organ verksamt bidrager till en allsidig information rörande jordbruksfrågorna.
Med hänsyn till det anförda synes i motionerna framfört
yrkande ej erfordra någon riksdagens åtgärd.
Utskottet övergår härefter till att behandla frågor rörande det permanenta
skördeskadeskyddet. Som i det föregående nämnts har departementschefen
i proposition 134 — med ändring av det i årets statsverksproposition
upptagna anslagsbeloppet — föreslagit en höjning av statens andel av det
belopp, som årligen skall tillföras skördeskadefonden till 50 procent eller
med 5 milj. kr. För att bestrida denna andel erfordras således en anvisning
av 15 milj. kr. Som förutsättning gäller härvid att jordbrukarna av egna
medel tillskjuter minst samma belopp. Utskottet tillstyrker vad härutinnan
föreslagits. Framställningarna i de vid riksdagens början väckta motionerna
1:298 och II: 339 med yrkande motsvarande vad nu förordats torde
därmed ha beaktats. Vidare bör med hänsyn till det anförda i motionerna
I: 387 och II: 458 framfört yrkande om att det statliga bidraget till skördeskadefonden
bör öka med 10 milj. kr. ej föranleda bifall.
Genom beslut vid 1961 års riksdag fastställdes nu gällande system för
permanent skördeskadeskydd. Därvid underströks särskilt att systemet i
åtskilliga hänseenden fick anses vara av försökskaraktär. Det förutsattes
sålunda att frågor av statistisk och beräkningsteknisk natur skulle följas
kontinuerligt och att eu successiv anpassning borde ske allteftersom erfarenheterna
av skyddssystemet framkom. Spörsmål av nu berört slag skulle
handläggas av en skördestatistisk nämnd. Vid årets riksdag har bl. a. väckts
motioner med yrkanden om vissa ändringar i skyddssystemet vilka i huvudsak
är av teknisk natur. Således har i motionsparet I: 177 och II: 212
hemställts att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana ändringar i nu gällande
regler för skördeskadeskyddet, att eu allmän arealinventering lämnas den
1 juli, att även matärter inräknas i skördeskadeskyddet, att spillundersök
-
36
Jordbruksutskottets utlåtande nr li år 1963
ningen förenklas så att skördeskadeersättningen kan utbetalas under det
aktuella året, att de totala torkningskostnaderna för alla grödor medräknas
samt att även onormala bärgningskostnader beaktas. Vidare yrkas i motionsparet
I: 387 och II: 458 att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
framhålla angelägenheten av att översynen av skördeskadeskyddet påskyndas
i möjlig mån så att förslag till förbättring därav ävensom kompletterande
åtgärder kan föreläggas riksdagen snarast.
Skördestatistiska nämnden har i sitt utlåtande över nyssnämnda motioner
hänvisat till att nämnden inom ramen för tillgängliga ekonomiska och
personella resurser utreder frågor rörande skyddets utvidgning och förbättring.
Bl. a. omnämnes att nämnden under första halvåret av sin verksamhet
ägnade sig åt att precisera beräkningssystemet för 1961 års skörd. Förslag
har i skrivelse till Kungl. Maj :t framlagts beträffande tidpunkten för
crsättningsberäkningarna samt i fråga om utformningen av undersökningarna
av spill och bärgningsförluster. Nyligen av nämnden framlagda förslag
avseende 1962 års skörd har gått ut på en förbättring av beräkningen av de
normala skördevariationerna, ökad regional differentiering av skördebestämningarna
för oljeväxter, utvidgat regionalt beaktande av brödsädens
kvalitet samt schematiskt beaktande av torkningskostnaderna för brödsäd.
1 sitt remissvar har nämnden även redogjort för nu aktuella utredningar.
Vad angår frågan om en allmän arealinventering i början på sommaren, har
nämnden — efter framställning av statens jordbruksnämnd — åtagit sig
att utreda de administrativa följderna av en omläggning av anmälningsförfarandet.
Med hänsyn härtill anser nämnden att beslut i denna fråga bör
anstå till den påbörjade utredningen är avslutad. Som framgår av vad skördestatistiska
nämnden i ärendet upplyst synes de i motionerna berörda frågorna
vara iöremål för behandling eller stå i tur att prövas av sakkunniginstansen
allteftersom betingelser härför föreligger. Utskottet, som anser det
angeläget att olika förbättringar av systemet snarast kan genomföras, förutsätter
att skördestatistiska nämnden erhåller tillräckliga resurser för att
genomföra de olika undersökningar som erfordras härför. Vid sådant förhållande
torde enligt utskottet motionerna I: 177 och II: 212 få anses besvarade.
Någon särskild åtgärd från riksdagens sida synes vidare ej vara påkallad i
anledning av i förevarande sammanhang framfört yrkande i motionsparet
1: 387 och II: 458.
I anslutning till proposition 134 har molionsledes ånyo framförts yrkanden
om skyndsam prövning och förslag rörande en sådan utformning av skördeskadeskyddet,
att en mera tillfredsställande och rättvis skördeskadeersättning
kan garanteras. Med hänvisning till vad i det föregående anförts om
skördestatistiska nämnden och dess arbete, finner utskottet ej skäl biträda
yrkandena i motion I: 732, såvitt nu är i fråga, samt motion II: 889.
I motionsparet I: 298 och II: 339 föreslås att jordbrukarens självrisk skall
sänkas från nu gällande 15,5 procent till 10 procent i genomsnitt av normskördens
värde. Enligt vad skördestatistiska nämnden uppgivit skulle en dylik
sänkning medföra en fördubbling av det årliga medelsbehovet för skyd
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 14 år 1963
37
det. Med hänsyn härtill och till föreliggande statistiska säkerhet i ersättningsberäkningarna
finner utskottet att skäl ej föreligger att föreslå någon
ändring i den genomsnittliga självriskprocenten. I enlighet härmed avstyrkes
förevarande motionsyrkanden.
Behovsprövade bidrag tillkom som en komplettering till det permanenta
skördeskadeskyddet för att kunna utbetalas i sådana fall då så betydande
skördeskador uppenbarligen föreligger att skadeersättning bör utgå men
detta ej kan ske på grund av systemets allmänna konstruktion eller oförutsedda
brister i detsamma. Därvid fastställdes det belopp som skulle stå till
förfogande för utbetalning av dylika bidrag till att motsvara en procent av
de utgående allmänna kontanta ersättningarna för skördeskada, dock lägst
100 000 kr. Vid föregående års riksdags höstsession höjdes sistnämnda belopp
till 400 000 kr., vilket samtidigt ställdes till Kungl. Maj :ts disposition
för att kunna utbetalas även om beräkningarna enligt enprocentregeln ger
till resultat ett belopp, som understiger 400 000 kr. Nu föreslås i motionerna
I: 298 och II: 339 att årligen ett belopp motsvarande två procent av utgående
allmänna skördeskadeersättningar, dock lägst 800 000 kr., ställes till föifogande
ur skördeskadefonden för utbetalning av individuellt prövade skördeskadebidrag.
Utskottet finner ej skäl att nu frångå sitt så sent som vid föregående
års riksdags höstsession gjorda ställningstagande beträffande ramen
för behovsprövade bidrag. På grund härav synes motionsyrkandena i
fråga ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motionsparet I: 387 och II: 458 har föreslagits att av skördeskadefondens
medel högst 10 milj. kr. måtte ställas till förfogande till individuella bidrag
utan behovsprövning åt jordbrukare som drabbats av skördeskador in. m.
och som på grund av strataindelningens ojämnhet icke kan på ordinarie sätt
erhålla skördeskadebidrag. Även om — som framgår av det föregående —
förbättringar fortlöpande bör vidtagas i skördeskadesystemet, vill utskottet
i likhet med skördestatistiska nämnden framhålla att syftet med systemet
skulle äventyras, om ett så stort belopp som 10 milj. kr. årligen skulle fördelas
på mer eller mindre subjektiva grunder. Utskottet anser därför att ifrågavarande
motionsyrkanden bör avslås. I anslutning härtill avstyrkes jämväl
likartad i motionen I: 732 gjord hemställan.
Frågan huruvida skördeskadelån bör utgå till skördeskadedrabbade odlare
togs upp till behandling vid 1961 års riksdag i anledning av i ämnet väckta
motioner. Utskottet uttalade därvid, att några statliga lån av samma typ
som de tidigare stödlånen i anledning av skördeskador inte borde komma
i fråga i framtiden. Erfarenheterna av dittillsvarande stödlånegivning talade
klart däremot. Som utskottet ej finner skäl alt frångå sin i sammanhanget
uttalade uppfattning i fråga om skördeskadelån bör vid årets riksdag väckta
yrkanden i motionsparen I: 298 och II: 339 samt I: 387 och II: 458 om komplettering
av skördeskadesystemets grundskydd med ett system av skördeskadelån
ej föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motion I: 732 har hemställts att den i proposition 134 avsedda omprövningen
av jordbrukets kreditproblem måtte omfatta även lånebehov i sam
-
?>8 Jordbruksutskottets utlåtande nr 74 år 1963
band med skador å skörden under beaktande av vad i motionen anföres.
Åsyftat uttalande i propositionen torde ej avse sådant kreditbehov, som
motionären anger. Med hänsyn härtill och vad i det föregående anförts anser
sig utskottet ej böra tillstyrka föreliggande yrkande.
Vad angår i motionsparet I: 298 och II: 339 jämväl väckt fråga om skyndsam
utredning om komplettering av skördeskadesystemets grundskydd med
jordbrukskonto enligt de principer som gäller för skogskonto får utskottet
erinra om att även denna fråga tidigare behandlats av riksdagen. Vederbörande
utskott (se bev.utsk. bet. 1961: 68 och bet. 1962: 47) avstyrkte därvid
bifall till motionsyrkandet bl. a. med hänsyn till att frågan om att åstadkomma
ökad resultatutjämning genom kontometoden ägnas uppmärksamhet av
allmänna skatteberedningen och då utskottet ansåg tillräckliga skäl icke föreligga
för en särskild utredning av frågan om jordbrukskonto. Vad bevillningsutskottet
sålunda förordade godtogs av riksdagen. Då frågan om jordbrukskonto
sålunda är föremål för prövning i särskild ordning, anser utskottet
att motionsyrkandena bör lämnas utan åtgärd.
I motionsparet I: 295 och II: 348 har framställts yrkande om att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära prövning av möjligheten att hos
jordbrukets kreditinrättningar placera medel från skördeskadefonden till
minst den andel som svarar mot av jordbrukarna till fonden inbetalade avgifter.
Vid de två närmast föregående riksdagarna har motioner av samma
innebörd behandlats utan att vinna riksdagens bifall. Som någon ny omständighet
ej synes ha tillkommit sedan ärendet senast var föremål för utskottets
prövning, anser utskottet motionsyrkandet böra avslås.
Då utskottet ansluter sig till de förslag i övrigt Kungl. Maj:t framlagt i
dessa sammanhang, hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. godkänna vad i det föregående förordats, såvitt avser
tillämpningen av den s. k. treprocentregeln i det av 1959 års
riksdag fastställda sexårsavtalet
II. bemyndiga Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts medgivande,
statens jordbruksnämnd att i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som angivits i det föregående,
vidta erforderliga regleringsåtgärder för att genomföra omförmälda
förslag
III. lämna motionerna I: 178 och II: 211 samt I: 459 och
II: 556 utan åtgärd
IV. lämna utan åtgärd motionen II: 554 angående inkomstutvecklingen
för jordbruket i de mellansvenska och norrländska
områdena
V. lämna utan åtgärd motionerna I: 731 och II: 886 samt
I: 732, sistnämnda motion såvitt nu är i fråga, angående
vissa åtgärder i syfte att främja den jordbrukspolitiska målsättningen
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 14 år 1963
VI. lämna utan erinran vad i det föregående anförts beträffande
användningen av de medel, som influtit under regleringsåret
1961/62 och som influtit eller inflyter under regleringsåren
1962/63 och 1963/64 genom upptagande av införselavgifter,
ävensom av andra i samband med jordbruksregleringen
under nämnda regleringsår influtna eller inflytande
avgiftsmedel
VII. lämna utan erinran vad i det föregående anförts beträffande
totalramen för införselavgiftsmedel för regleringsåret
1964/65
VIII. lämna utan bifall motionerna 1:730 och 11:887
samt I: 732, såvitt nu är i fråga, angående åtagande gentemot
EFTA
IX. godkänna det i det föregående framlagda förslaget angående
prisutjämning för kärnbindemedel
X. bemyndiga Kungl. Maj :t att medge Hallands läns linodlarförening
uppskov med erläggande av de under åren
1964 och 1965 till betalning förfallande amorteringarna på
och räntorna för föreningens ur hemslöjdslånefonden beviljade
lån
XI. bemyndiga Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
medgivande, statens jordbruksnämnd att vidta erforderliga
åtgärder för reglering av införseln och utförseln av torkade
sockerbetor
XII. anse motionerna I: 733 och II: 885 angående kvalitetsbestämmelser
vid inlösen av brödsäd besvarade med vad
utskottet i det föregående anfört
XIII. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta ändringar i regleringsförfattningarna
rörande slaktdjursavgift och utjämningsavgift
å mjölk, grädde och ost i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som angivits i det föregående
XIV. a) bemyndiga Kungl. Maj :t att, på förslag av statens
jordbruksnämnd, meddela bestämmelser rörande lagring
av fodersäd i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som angivits i det föregående
b) lämna motionen II: 455 utan åtgärd
XV. lämna utan bifall motionen II: 888 angående utformningen
av stödet till fläskproduktionen och fodersädsodlingen
samt mjölkproduktionens lokalisering
XVI. till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
å riksstaten för budgetåret 1963/64 under nionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 153 000 000 kr.
XVII. till Särskild lagring av livsmedel för budgetåret
1963/64 under kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket,
anvisa ett investeringsanslag av 10 000 000 kr.
40
Jordbruksutskottets utlåtande nr U år 1963
XVIII, lämna utan erinran vad i det föregående anförts
beträffande dispositionen av den rörliga kredit, som står till
förfogande för Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening,
för beredskapslagring m. m.
XIX. lämna utan bifall motionerna I: 180 och II: 209 angående
främjande och effektivisering av befintliga bygdekvarnar
XX.
lämna utan åtgärd motionerna I: 460 och II: 555 angående
utvidgad objektiv upplysningsverksamhet rörande
jordbrukets ekonomiska förhållanden
XXI. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
I: 298 och II: 339 ävensom med avslag å motionerna I: 387
och II: 458, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Kostnader
i samband med permanent skördeskadeskydd å riksstaten
för budgetåret 1963/64 under nionde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 18 640 000 kr.
XXII. anse motionerna 1:177 och 11:212 angående vissa
ändringar i bestämmelserna för skördeskadeskydd besvarade
med vad utskottet i det föregående anfört
XXIII. lämna utan åtgärd motionerna 1:387 och 11:458
samt I: 732, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, ävensom
motionen II: 889 angående översyn av skördeskadeskyddet
XXIV. lämna motionerna 1: 298 och II: 339, såvitt rör förslag
om sänkning av självriskprocenten, utan åtgärd
XXV. lämna motionerna I: 298 och II: 339, såvitt rör belopp
för utbetalning av behovsprövade bidrag, utan åtgärd
XXVI. avslå motionerna 1:387 och 11:458 samt 1:732,
såvitt rör avsättning av belopp för utbetalning av individuella
bidrag utan behovsprövning
XXVII. lämna utan åtgärd motionerna 1:298 och 11:339
ävensom motionerna 1:387 och 11:458, såvitt rör skördeskadelån
XXVIII.
lämna utan bifall motionen 1: 732, såvitt avser
utredning av lånebehov i samband med skördeskador
XXIX. lämna utan åtgärd motionerna I: 298 och II: 339, såvitt
rör utredning om införande av jordbrukskonto
XXX. avslå motionerna 1: 295 och II: 348, såvitt rör placering
av medel från skördeskadefonden.
Stockholm den 25 april 1963
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
Jordbruksutskottets utlåtande nr It år 1963
41
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Hjalmar Nilsson, Bertil Andersson,
Nils Hansson, Carl Eskilsson, Mossberger, Gunnar Pettersson, Isacson, Magnusson,
Jonasson och Erik Svedberg*;
från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, Antby, fru Lindskog,
herrar Arweson, Nilsson i Lönsboda, Östlund, Eliasson i Moholm*,
Lundmark, Eskilsson i Likenäs och Persson i Appuna;
dock att vid behandlingen av frågor rörande skördeskadesltydd
e t herr Hedin deltagit i stället för herr Eliasson i Moholm.
* Ej närvarande vid justeringen.
Särskilda yttranden
1) av herrar Nils Hansson, Gunnar Pettersson, Antby och Nilsson i Lönsboda,
vilka anfört:
»Beträffande förhandlingarna mellan regeringen och representanter för
RLF och Lantbruksförbundet redovisar departementschefen i början av sitt
uttalande i proposition 134 att ''vid de överläggningar som föregått överenskommelsen
har rått enighet om att det av riksdagen år 1959 fattade beslutet
rörande jordbruksprisregleringen under sexårsperioden 1959/60—1964/65
skall stå fast såsom ett betydelsefullt medel för alt fullfölja tidigare av
statsmakterna fastlagda riktlinjer för jordbrukspolitiken på längre sikt’.
1 fortsättningen redovisas en efter överläggningarna träffad överenskommelse,
gällande återstoden av avtalstiden, och som i proposition underställs
riksdagens prövning.
De frågor som berörs i motionerna I: 178 och II: 211, I: 459 och II: 556
— samt I: 731 och II: 886 i tillämpliga delar — har i enlighet med motionärernas
önskan behandlats under ifrågavarande överläggningar. Yrkandena
om förhandlingar är sålunda uppfyllda och har ägt rum i vedertagen,
av motionärerna förutsatt ordning. Det uppnådda förhandlingsresultatet rekommenderar
utskottet riksdagen att antaga. Då vi således betraktar förhandlingsresultatet
utgöra ’svar’ på motionerna och då överenskommelser
av detta slag brukar av riksdagen i princip respekteras har vi anslutit oss
till utskottsmajoritetens mening, att motionerna icke bör föranleda någon
vidare åtgärd från riksdagens sida.
Vi vill uttala en livlig förhoppning om att det skall visa sig möjligt att
under den återstående tiden av nuvarande avtalsperiod finna en samlande
lösning av jordbrukets framtidsproblem.»
2) av herrar Carl Eskilsson, Isacson, östlund och Eliasson i Moholm,
vilka anfört:
»I motionerna 1:178 och 11:211 yrkades att jordbruket skulle beredas
tillfälle till förhandlingar i vanlig ordning i syfte att ge realitet åt det s. k.
42
Jordbruksutskottets utlåtande nr 14 år 1063
sexårsavtalets målsättning om inkomstlikställighet. Som stöd för detta yrkande
anfördes att bl. a. de utrikeshandelspoliliska förhållandena samt andra
företeelser, som ej kunnat förutses vid avtalets ingående, inverkat så ogynnsamt
på jordbrukets inkomstförhållanden, att det utgjorde skäl för att förhandlingar
upptoges. Vidare anfördes att avtalets målsättning är det primära
och dess konstruktion det sekundära. I dessa ståndpunkter har vi inte ändrat
uppfattning.
Vi beklagar därför att regeringen ej ansett sig böra tillmötesgå de förslag
som från jordbrukets förhandlingsdelegerade framförts för frågans lösning.
Resultatet av de förda överläggningarna kan vi ej anse stå i överensstämmelse
med avtalets målsättning. När en överenskommelse, som i detta fall,
träffats mellan jordbrukets organisationer och regeringen anser vi dock av
princip att en sådan överenskommelse skall respekteras. Vårt accepterande
av föreliggande utskottsutlåtande är också betingat av att tidsmässiga skäl
gör det omöjligt att begära nya förhandlingar. När vi under dessa förutsättningar
accepterar utskottsutlåtandet medför detta också att vi ej reserverar
oss för yrkanden, som avviker från den träffade överenskommelsen.
Vi förutsätter emellertid att åtgärder på områden som ej beröres av sexärsavtalet
och som kan medverka till att målsättningen infrias vidtages samt
att åtgärder som kan komma att få negativa verkningar på jordbrukets inkomstförhållanden
under återstående avtalsperiod undvikes.»
Reservationer
1) av herrar Jonasson och Hansson i Skegrie, vilka ansett
dels att andra och tredje styckena i utskottets utlåtande, vilka börjar på
s. 31 med orden »Utskottet vill» och slutar på s. 32 med orden »stödja rationaliseringsverksamheten»
bort ha följande lydelse:
»Utskottet vill inledningsvis understryka betydelsen av att överenskommelsen
kommit till stånd. Departementschefen har i sammanhanget framhållit:
''Härigenom har skapats förutsättningar för att den återstående tiden av
den nuvarande avtalsperioden ostört skall kunna ägnas åt att finna en samlande
lösning av jordbrukets framtidsproblem.’ Såsom utskottet i det följande
framhåller är det dock angeläget att sådana åtgärder, som kan bedömas
möjliga, kommer till stånd i syfte att möjliggöra den jordbrukspolitiska
målsättningens förverkligande under sexårsperioden. Utskottet ansluter
—- —- — (lika med utskottet) —■ --utan åtgärd.
Den jordbrukspolitiska målsättning som riksdagen och regeringen tillsammans
fastställde 1959 innebär att jordbrukets folk skall ha uppnått inkomstlikställighet
med jämförelsegrupperna i industrien vid sexårsperiodens utgång
1965. Såsom utskottet framhållit är den överenskommelse, som i år
träffats mellan regeringen och representanter för jordbruksnäringen, av be
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr H år 1963 43
lydelse i detta syfte. Inkomstklyftan mellan jordbruksbefolkningen och jämförelsegrupperna
är emellertid av betydande storlek.
I de i anledning av föreliggande proposition väckta motionerna I: 731 och
11:886 har yrkats att förslag måtte framläggas för innevarande års höstriksdag
rörande plan för åtgärder i syfte att garantera, att den jordbrukspolitiska
målsättningen om inkomstlikställighet för den i jordbruket arbetande
befolkningen kan förverkligas under sexårsperioden i överensstämmelse
med vad som åsyftades i riksdagsbeslutet 1959. I den likaledes av
föreliggande proposition föranledda motionen I: 732 har bl. a. hemställts om
uttalande om att den angivna målsättningen måtte under återstående avtalstid
med alla till buds stående medel effektivt främjas.
Enligt utskottets mening måste det vara en angelägen uppgift för statsmakterna
att tillse, att den jordbrukspolitiska målsättningen kan förverkligas
på sätt som avsågs i riksdagsbeslutet 1959. Såsom framhållits i en del
av motionerna måste uppmärksamheten härvid riktas även på åtgärder av
mera allmän politisk natur. Det framstår exempelvis som angeläget, att
skattepolitiken och den ekonomiska politiken utformas på sådant sätt, att
den jordbrukspolitiska målsättningen så långt möjligt främjas. Utskottet
delar motionärernas uppfattning, att åtgärder i förenämnda syfte bör komma
till stånd snarast. Såsom förordats i motionerna I: 731 och II: 886 bör en
plan för sådana åtgärder föreläggas redan innevarande års höstriksdag.»
dels ock att utskottets hemställan under V. bort ha följande lydelse:
»V. med bifall till motionerna 1:731 och 11:886 samt i
anledning av motionen I: 732, sistnämnda motion såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om framläggande
för innevarande års höstriksdag av plan för åtgärder
i syfte att den jordbrukspolitiska målsättningen om inkomstlikställighet
för den i jordbruket arbetande befolkningen
skall kunna förverkligas under sexårsperioden i överensstämmelse
med vad som åsyftades i riksdagsbeslutet 1959.»
2) av herrar Jonasson och Hansson i Skegrie, vilka ansett
dels att det stycke i utskottets utlåtande å s. 32 som börjar med orden
»Vad först» och slutar å s. 33 med orden »riksdagens bifall» bort ha följande
lydelse:
»Vad först---(lika med utskottet) —--underställas riksdagen
Såsom framhållits i motionerna kan det här vara fråga om åtaganden, som
i inte oväsentlig utsträckning kan beröra vårt lands jordbrukspolitiska målsättning
och vårt jordbruks förutsättningar. Sådana åtaganden som t. ex. en
ändring av kompensationsbeloppet till Danmark eller andra medgivanden
av motsvarande inverkan måste enligt utskottets mening hänföras till den
kategori av överenskommelser, som bör underställas riksdagen. Det synes
utskottet också nödvändigt, att vårt land inte bindes för sådana åtaganden
rörande jordbruket utan att överenskommelse därom träffats med jordbrukets
förhandlingsdelegation. Utskottet tillstyrker sålunda motionerna I: 730
44
Jordbruksutskottets utlåtande nr 14 år 1963
och II: 887. Härmed anser sig utskottet även ha tillgodosett motionen I: 732
i förevarande del.»
dels ock att utskottets hemställan under VIII. bort ha följande lydelse:
»VIII. med bifall till motionerna I: 730 och II: 887 samt i
anledning av motionen I: 732, sistnämnda motion såvitt nu
är i fråga,
a) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att åtaganden rörande
jordbruket gentemot EFTA eller särskilt land inom
EFTA av det slag som utskottet angivit icke må göras utan
att överenskommelse därom träffats med jordbrukets förhandlingsdelegation
b)
uttala att överenskommelser om sådana åtaganden må
underställas riksdagen.»
3) av herrar Jonasson och Hansson i Skegrie, vilka ansett
dels att de två stycken i utskottets utlåtande som börjar på s. 36, med orden
»Skördestatistiska nämnden» och slutar på samma sida med orden
»motion II: 889», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Skördestatistiska nämnden — —- — (lika med utskottet)---är av
slutad.
Som framgår av vad skördestatistiska nämnden i ärendet upplyst synes
de i motionerna berörda frågorna i väsentlig utsträckning vara föremål
för behandling. Syftet i motionerna I: 177 och II: 212 torde härmed vara beaktat.
I det vid riksdagens början framlagda motionsparet 1:387 och 11:458
samt i de i anslutning till propositionen 134 väckta motionerna I: 732 ävensom
II: 889 har framförts yrkanden om skyndsam prövning och förslag rörande
en sådan utformning av skördeskadeskyddet, att en mera tillfredsställande
och rättvis skördeskadeersättning kan garanteras. Såsom framhållits i motionerna
har försäkringens utfall under de gångna två åren varit sådant, att
många svåra skadefall lämnats utan ersättning. Att så blivit fallet måste anses
bero på brister i systemets allmänna konstruktion, framför allt i fråga om
skördeuppskattningsområdena. Enligt utskottets mening måste en sådan utformning
av skördeuppskattningsområdena eftersträvas, att ersättningsbehovet
i stort sett kan garanteras bli tillgodosett i den generella formen och
bidragsformen sålunda behöver användas endast som komplettering i undantagsfall.
Det kan dock bedömas nödvändigt med ett väsentligt större belopp
till förfogande för individuellt prövade bidrag än vad som för närvarande
medgivits.
Den skördestatistiska nämndens fortlöpande granskning av försäkringssystemets
funktion är enligt utskottets mening av stor betydelse. Bristerna
i systemets allmänna konstruktion synes utskottet emellertid så allvarliga,
att en verklig omprövning måste ske redan nu. En sådan prövning bör lämpligen
verkställas av skördestatistiska nämnden. Utskottet finner det angeläget,
att nämnden tillföres sådana resurser, att den skyndsamt kan överse
systemet i dess helhet och utarbeta förslag till en sådan utformning, att en
Jordbruksutskottets utlåtande nr lb år 1963
45
mera tillfredsställande och rättvis skördeskadeersättning kan garanteras.
Utskottet biträder sålunda de i ämnet framförda motionsyrkandena.»
dels ock att utskottets hemställan under XXIII. bort ha följande lydelse:
»XXIII. med bifall till motionerna I: 387 och 11:458 samt
I: 732, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, ävensom motionen
11:889 i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om
skyndsam prövning och förslag rörande en sådan utformning
av skördeskadeskyddet, att en mera tillfredsställande
och rättvis skördeskadeersättning kan garanteras, i enlighet
med vad utskottet ovan anfört,»
4) av herrar Nils Hansson, Carl Eskilsson, Gunnar Pettersson, Isacson,
Jonasson, Hansson i Skegrie, Antby, Nilsson i Lönsboda, Östlund och Hedin,
vilka ansett
dels att det stycke i utskottets utlåtande på s. 37, som börjar med orden
»Behovsprövade bidrag» och slutar med orden »riksdagens åtgärd», bort ha
följande lydelse:
»Behovsprövade bidrag tillkom som en komplettering till de generella ersättningarna
för att kunna utbetalas i sådana fall då så betydande skördeskador
uppenbarligen föreligger att skadeersättning bör utgå men detta ej
kan ske i den generella formen på grund av systemets allmänna konstruktion
eller oförutsedda brister i detsamma. Därvid fastställdes det belopp
som skulle stå till förfogande för utbetalning av dylika bidrag till att motsvara
en procent av de utgående allmänna kontanta ersättningarna för skördeskada,
dock lägst 100 000 kronor. Såsom framhållits i motionerna 1:298
och II: 339 utbetalades vid skördeskaderegleringen av 1961 års skörd generella
ersättningar med 210 000 kronor. Vid den följande individuella prövningen
kom lantbruksnämnderna redan vid en mycket restriktiv bedömning
fram till ett sammanlagt bidragsbehov av drygt 620 000 kronor. Vid föregående
års riksdags höstsession höjdes det minimibelopp, som skall stå till
förfogande för bidrag, till 400 000 kronor. Nu föreslås i de sistnämnda motionerna
att årligen ett belopp motsvarande två procent av utgående allmänna
skördeskadeersättningar dock lägst 800 000 kronor skall ställas till förfogande
ur skördeskadefonden för utbetalning av individuellt prövade skördeskadebidrag.
Gällande minimibelopp av 400 000 kronor är såsom framgått
otillräckligt vid en skördeskadesituation av den typ som inträffade 1961.
Utskottet håller för sannolikt, att 1962 års skördeskadereglering kommer
att ge samma erfarenhet. Då ändamålet avser sådana skador, som enligt försäkringens
syfte bör ersättas, finner utskottet det nödvändigt, att ett väsentligt
större bidragsbelopp ställes till förfogande. Utskottet tillstyrker därför
yrkandet i motionerna I: 298 och II: 339 om ett belopp motsvarande två procent
av utgående allmänna skördeskadeersättningar, dock lägst 800 000
kronor.»
dels ock att utskottets hemställan under XXV. bort ha följande lydelse:
46
Jordbruksutskottets utlåtande nr 44 år 1963
»XXV. med bifall till motionerna 1:298 och 11:339, såvitt
nu är i fråga, besluta att årligen ett belopp motsvarande
två procent av utgående allmänna skördeskadeersättningar,
dock lägst 800 000 kronor, må ställas till förfogande ur skördeskadefonden
för utbetalning av individuellt prövade skördeskadebidrag.
»
5) av herrar Nils Hansson, Carl Eskilsson, Gunnar Pettersson, Isacson, Jonasson,
Hansson i Skegrie, Antby, Nilsson i Lönsboda, östlund och Hedin,
vilka ansett
dels att det stycke i utskottets utlåtande på s. 37, som börjar med orden
»Frågan huruvida» och slutar med orden »riksdagens åtgärd», bort ha
följande lydelse:
»Skördeskadeutredningen föreslog, att skördeskadelån skulle ingå i det
permanenta skördeskadeskyddet. Detta motiverades bl. a. av att skördeskadeförsäkringen
inte i tillräcklig utsträckning garanterade de enskilda jordbrukarna
ersättning vid inträffade skördeskador. I den departementspromemoria
som låg till grund för riksdagsbeslutet 1961 hade emellertid inte förslag
om skördeskadelån upptagits. I remissyttranden över promemorian förordade
bl. a. statens jordbruksnämnd och Hushållningsällskapens förbund, att
katastrofskyddet skulle kompletteras med möjligheter till skördeskadelån.
Förslaget upptogs i motioner men avslogs av riksdagen.
I motionsparen 1:298 och 11:339 samt 1:387 och 11:458 har nu förordats
prövning angående komplettering av skördeskadeförsäkringens grundskydd
med ett system av skördeskadelån. Statens jordbruksnämnd och Hushållningssällskapens
förbund har på grundvalen av de erfarenheter, som
vunnits av skördeskadeskyddet, i sina remissyttranden över motionerna tillstyrkt
yrkandet. Såsom framhållits i motionerna har erfarenheterna från
skördeskaderegleringen visat, att för ett stort antal jordbrukare uppkommer
vid skördeskada ett tillfälligt kreditbehov, som inte tillgodoses genom skördeskadeskyddet
men inte heller kan täckas vid vanlig bankmässig säkerhetsbedömning
på den allmänna kreditmarknaden. Särskilt gäller detta såsom
jordbruksnämnden framhållit vid sådana fall av ackumulerade skador,
som var för sig icke är av katastrofal natur men som steg för steg försämrar
jordbrukets ekonomiska motståndskraft. Enligt utskottets mening skulle
detta kreditbehov utan åsidosättande av sunda principer kunna täckas genom
någon form av särskilda skördeskadelån i enlighet med vad motionärerna
förordat. Utskottet tillstyrker därför en skyndsam prövning av frågan.»
dels ock att utskottets hemställan under XXVII. bort ha följande lydelse:
»XXVII. med bifall till motionerna I: 298 och II: 339 samt
i anledning av motionerna I: 387 och 11:458, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om skyndsam prövning angående komplettering av skördeskadeförsäkringens
grundskydd med ett system av skördeskadelån,
»
Jordbruksutskottets utlåtande nr H år 1963 47
6) av herrar Jonasson och Hansson i Skegrie, vilka ansett
dels att det stycke i utskottets utlåtande på s. 38, som börjar med orden
»I motionsparet I: 295» och slutar med orden »böra avslås», bort ha följande
lydelse:
»I motionsparet I: 295 ---(lika med utskottet)---inbetalade
avgifter. Såsom framhållits i motionerna är kreditbehovet för jordbrukets del
stort. Det synes utskottet angeläget, att de avgiftsmedel, som inlevererats
av jordbruket till skördeskadefonden, kan komma jordbruket direkt till godo
även i kreditavseende genom placering i jordbrukets egna kreditinrättningar.
Med den omfattning som jordbrukskasserörelsen har synes en sådan lösning
inte kunna medföra några problem ur försäkringens synpunkt. Utskottet
tillstyrker sålunda motionerna.»
dels ock att utskottets hemställan under XXX. bort ha följande lydelse:
»XXX. med bifall till motionerna I: 295 och II: 348 i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära prövning av möjligheterna att
hos jordbrukets egna kreditinrättningar placera medel från
skördeskadefonden till minst den del som svarar mot av
jordbruket till fonden inbetalade avgifter.»
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630595