Jordbruksutskottets utlåtande nr 11 år 1963

1

Nr 11

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
riktlinjer och organisation för naturvårdsverksamheten,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 1 mars 1963 dagtecknad proposition, nr 71, vilken hänskjutits
till jordbruksutskottet, har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att dels godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna
för naturvårdsverksamheten och dess organisation, dels besluta
att från och med den 1 juli 1963 inrätta ett statligt centralt naturvårdsorgan,
benämnt statens naturvårdsnämnd, med i huvudsak de uppgifter
som angivits i propositionen, dels medge att under domänfonden inrättas
en delfond, varå naturvårdsobjekt i kronans ägo redovisas i enlighet med
i propositionen angivna grunder, dels bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa
personalförteckning för statens naturvårdsnämnd i enlighet med vad som
föreslagits i propositionen, dels fastställa viss angiven avlöningsstat för
statens naturvårdsnämnd, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1963/64, dels å riksstaten för budgetåret 1963/64 under nionde
huvudtiteln anvisa till Statens naturvårdsnämnd: Avlöningar och Omkostnader
förslagsanslag av 564 000 kr. respektive 125 000 kr., samt till Naturvård:
Kostnader för länsstyrelsernas naturvårdsarbete, Bidrag till naturvårdsupplysning,
m. m. ävensom Ersättningar till markägare m. m. reservationsanslag
av respektive 480 000 kr., 200 000 kr. och 200 000 kr., dels
ock å kapitalbudgeten för budgetåret 1963/64 under Statens affärsverksfonder,
domänverket, till Markförvärv för naturvårdsändamål, m. m. anvisa
ett investeringsanslag av 2 000 000 kr.

Utskottet har i detta sammanhang behandlat följande till utskottet hänvisade
motioner, nämligen

1) 1:38 av herr Pettersson, Harald, m. fl., likalydande med 11:45 av
herr Mattsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa om sådana tilläggsdirektiv till fritidsutredningen, att
utredningen även får pröva möjligheterna till ianspråktagande av förslagsvis
hälften av domänverkets markfond för förvärv av fritidsområden i
enlighet med vad i motionen anförts,

2) I: 383 av herr Hubinette m. fl. och II: 347 av herr Magnusson i Tumhult
m. fl., i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen måtte besluta
dels att ändra grunderna för disponeringen av domänverkets markfond
enligt vad i motionen anförts, dels att inrätta en fond för främjande
av naturvård och naturskydd, dels ock att anvisa till ifrågavarande fond

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 10 samt. Nr 11

2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 11 år 1963

•den behållning på domänverkets markfond som den 1 juli 1963 överstiger
20 milj. kr.

3) 1:601 av herr Osvald, i vilken motion hemställts, att riksdagen vid
behandlingen av propositionen nr 71 angående riktlinjer och organisation
för naturvårdsverksamheten m. m. måtte uttala sig för att en utredning
om samhällsplaneringens organisation snarast tillsättes,

4) 1:626 av herr Hubinette och herr Ohlsson, Ebbe, likalydande med
II: 777 av herr Hamilton m. fl., vari hemställts, att riksdagen med avslag
å Kungl. Maj :ts proposition nr 71 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
att Kungl. Maj :t måtte efter närmare utredning förelägga innevarande
års höstriksdag förslag om att ansluta den framtida naturvårdens förvaltningsuppgifter
till redan befintligt organ som befinnes mest lämpat
härför,

5) I: 627 av herr Larsson, Lars och herr Carlsson, Eric, likalydande med
II: 778 av herr Kellgren m. fl., i vilka motioner hemställts, att till Statens naturvårdsnämnd
upptages anslag för tre byråer i stället för föreslagna två,
så att en självständig naturvårdsbyrå kan inrättas och att omkostnadsanslaget
med hänsyn härtill också må uppräknas, att å reservationsanslaget
för länsstyrelsernas naturvårdsarbete upptages 720 000 kr., att å reservationsanslaget
för ersättningar till markägare m. m. upptages 300 000 kr.
samt att å reservationsanslaget bidrag till naturvårdsupplysning m. m. upptages
300 000 kr.,

6) I: 628 av herr Mattsson in. fl., likalydande med II: 776 av herr Börjesson
i Glömminge m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 71 måtte dels medge att medel ur domänverkets markfond
får användas för statens förvärv av ur naturvårdssynpunkt värdefull
mark och att för budgetåret 1963/64 får disponeras 2 000 000 kr. ur sagda
fond för det i propositionen angivna ändamålet Markförvärv för naturvårdsändamål
m. in., dels i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla a) om förslag
till årets höstsession angående fasta grunder för kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun i fråga om naturområden för rekreation och friluftsliv
i enlighet med vad i motionen anförts, b) om skyndsam utredning
av frågan om allmänhetens rättigheter och skyldigheter på annans mark i
enlighet med vad i motionen anförts, dels ock i övrigt beakta vad i motionen
anförts,

7) 1:629 av herr Åkesson och herr Pettersson, Gunnar, likalydande med
II: 779 av herr Nyberg m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att å reservationsanslaget för länsstyrelsernas naturvårdsarbete
upptages 720 000 kr., att å reservationsanslaget för ersättningar till
markägare m. m. upptages 300 000 kr., att å reservationsanslaget Bidrag till
naturvårdsupplysning m. m. upptages 300 000 kr., samt att riksdagen i övrigt
måtte ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts angående
de allmänna riktlinjerna för naturvården, samt

8) II: 561 av herr Elmwall rn. fl., i vilken motion hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att 1962 års fritidsutredning

Jordbruksutskottets utlåtande nr It år 1963

får i uppdrag att utreda formerna för bl. a. ett vidgat interkommunalt samarbete
Pvad gäller planering och finansiering av fritidsverksamhet m. m.

i enlighet med vad i motionen anförts.

Beträffande det närmare innehållet i motionerna torde utskottet fa
hänlftUl motLerna II: 45, II: 347, I: 601, II: 777, II: 778, II: 776, II: 779

och II: 561.

Vidare torde få anmälas, att till jordbruksutskottet i förevarande sammanhang
inkommit skrift den 5 mars 1963 från östra Sveriges Skogsägare,
ekonomisk förening och skrift den 18 mars 1963 från jagmastaren

Otto Ritter.

Remissyttranden över vissa motioner

över motionerna I: 38 och II: 45 samt II: 561 har remissyttranden avgivits
av 1962 års fritidsutredning, statens fritidsnämnd, Landsorganisationen i
Sverige, Riksförbundet Landsbygdens folk, styrelsen for Svenska landskommunernas
förbund, Svenska stadsförbundet och Sveriges nksidrottsfornund.
Vidare har över förstnämnda båda motioner yttrande avgivits av domanstyrelsen.
I yttrandena anförs i huvudsak följande.

Domänsturelsen erinrar om att i propositionen 1963: 71 föreslagits, att en
särskild delfond av domänfonden tillförs medel genom investenngsanslag
å kapitalbudgeten samt att för budgetåret 1963/64 under statens affarsverksfonder,
domänverket, upptages ett investeringsanslag för naturvårdsändamål
m. m. av 2 000 000 kr. Syftemålet med motionerna I: 38 och II: 45

— att samhället i god tid säkrar tillgången på tillräckliga fritidsområden

— torde enligt styrelsen härmed ha funnit sin lösning. Då av motionärerna
föreslagna tilläggsdirektiv till fritidsutredningen sålunda icke synes erforderliga,
avstyrker styrelsen de remitterade motionerna.

1962 års fritidsutredning har ansett sig sakna anledning att narmare uppehålla
si» vid den i motionerna 1:38 och 1:45 väckta frågan. Beträffande
motionen II: 561 hemställer utredningen, att motionen jamte darover avgivna
yttranden överlämnas till utredningen att tagas i övervägande vid fullgörandet
av utredningsuppdraget. Utredningen anför bland annat följande.

Vad beträffar planering och finansiering av de åtgärder, som faller inom
fritidsutredningens arbetsområde, har utredningen redan i sin nuvarande
arbetsplan förutsatt, att det kommer att bil nödvändigt att goia en allmän
översyn av nu gällande ansvarsfördelning mellan staten, kommunerna oc
enskilda intressenter, exempelvis exploatörer. Bland annat torde bil-erforderligt
att närmare undersöka, hur kostnaderna for olika kollektiva an gg
ningar för fritidsbebyggelsen lämpligen skall fordelas. I likhet med motionärerna
anser utredningen det viktigt att soka finna sadana former för finansieringen
av kostnaderna för fritidsbebyggelse och fnluftsanlaggningar,
att det för vederbörande kommun framstår som en ekonomiskt acceptabel
uppgift att vara »värd» för dessa anläggningar. — Att finansieringsfrågorna
icke uttryckligen nämns i utredningens direktiv torde sammanhanga med
■fl llihang Ull riksdagens protokoll 1963. 10 samt. Nr 11

''• Cfc*

4 Jordbruksutskottets utlåtande nr il år 1963

att kostnadsansvaret ingår som element i det författningskomplex som ut
enskilda''vägar. * Pr°Va’ 6Xempelvis byggnadslagstiftningen och lagen om

Statens fritidsnämnd anför beträffande motionerna 1:38 och 11-45 att
nämnden sjäWfaUet är positivt inställd till varje möjlighet att skaffa fram
pengar tdl forvarv av mark for friluftsändamål. Nämnden finner, att det
1 och för sig vore gladjande om staten utöver för närvarande anlitade vägar
ville lamna bidrag till inkop av friluftsområden. Om det därvid är en lämpig
väg att anlita domänverkets markfond undandrager sig emellertid nämndens
bedömande. Vad angår motionen 11:561 uttalar nämnden, att aktiv
medverkan från kommunerna, när det gäller planering och finansiering av
ska fsverksamheten, ar en nödvändig förutsättning, om effektiva resultat

och nnT r-H n TP “ " aHa åtgärder värdefulla, som kan stimulera
hunH ^ n na- de kommunala insatserna. Samverkan inom kommunalför Nämni

6 gt nämndens menin§ vara eu bra framgångsväg.

Nämnden vill darfor garna för sin del tillstyrka, att formerna för ett vidgat

interkommunalt samarbete på friluftsområdet blir föremål för undersöknmg
genom 1962 års fritidsutredning

ne™ ?’TTuT" ! SVfge <L0) “Ser> “,l riksda«en b5r «-»• m°“<-

erna I. 38 och II: 4d utan åtgärd. LO anför bland annat följande,
i lenS^ myckef ^eksam till motionärernas förslag. LO anser att det

gSeVsom§eXrtkl%5 attstäUa

- a n} eni1gt 1960 ars naturvardsutredning benämns strövområden v»

»urtÄrr SiS r=Lä:i!

ti 1 r- Iai^gar att Utredningen bör vara oförhindrad framlägga de förslag
utLd°n k"8 ^ reSUrSerna inom olika o^n för samhällsplanering vartill

sitt fortsfn h t f Tlcening- L0 Vil1 därför förorda. att utredningen i
för m f Utr6der fragan om ett vidgat interkommunalt samarbete

tor planering av fritidsverksamheten. le

II-^^s amf 11- 561 ^nans*eviogsfrågor, vilka berörs i motionerna 1:38 och
-nff- Ln 561’ r Rlksf°rbundet Landsbygdens folk, att det princi
P ellt bor aligga samhället att svara för de kostnader som uppstår f sam

etUanCåksWndt6 " ''ri,id“"”''äd“- Man Kan säledes tänka sig

iansprakstagande av domänverkets markfond för förvärv av fritidsområ

debatt i ,ötmSlf"d i"°li0rn,a 38 “h ": «• D-* anser rikst67„„
det att t forsta hand bor undersökas möjligheten av att i betydligt höm-e

råd an vad som for narvarande är fallet upplåta mark som redan finns

. domänverkets ägo för friluftsliv och til, fritidsomrädeu. Härvid bör spe -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 11 år 1963

5

ciell uppmärksamhet riktas på tillgången av sådan mark i städernas och
tätorternas närhet, där behovet av lättillgängliga fritidsområden kan tänkas
vara störst och där förslitningen av naturen likaledes kan antas vara relativt
stor. Den mark som redan nu finns i samhällets ägo bör således tas i
anspråk i första hand. Dessutom torde flera städer och tätorter disponera
över egna markområden, som skulle kunna göras attraktiva ur rekreationssynpunkt.
Det kan enligt riksförbundets mening ej anses vara landsbygdskommunernas
eller de enskilda markägarnas uppgift att svara för markupplåtelser
och kostnader för att ge städernas och tätorternas invånare tillgång
till rekreation och fritidssysselsättning.

Med framhållande av att de av motionärerna uppdragna spörsmålen främst
är statliga angelägenheter uttalar styrelsen för Landskommunernas förbund,
att den intet har att erinra mot att motionerna hänskjutes till fritidsutredningen
för dess överväganden. Dock framhåller styrelsen beträffande motionen
II: 561, att någon utredning rörande formerna för det interkommunala
samarbetet för fritidsverksamhetens handhavande icke är erforderlig,
eftersom det interkommunala samarbetet för ifrågavarande verksamhet bör
kunna bedrivas i redan nu existerande former.

Svenska stadsförbundet har intet att erinra mot att fritidsutredningen får
de i motionerna föreslagna tilläggsdirektiven.

Sveriges riksidrottsförbund anser sig icke nu kunna göra något uttalande
om de olika sakfrågorna eller deras betydelse för den verksamhet riksidrottsförbundet
företräder. I den mån de i motionerna upptagna spörsmålen icke
redan kan anses ingå i direktiven för utredningen finner förbundet det lämpligt,
att frågorna hänskjutes till fritidsutredningen för prövning eller utredning.
I

I propositionen 1963: 71 har lämnats en redogörelse för de delar av 1960 års
naturvårdsutrednings betänkande angående naturen och samhället (SOU
1962:36) samt remissyttranden, som avser l-iktlinjer och organisation för
den statliga naturvårdsverksamheten, ävensom en kortfattad översikt över
utredningens förslag till naturvårdslag (s. 8—97). Vidare har anmälts skrivelse
den 5 februari 1962 från länsstyrelsen i Östergötlands län angående
inköp och förvaltning av fastigheter i länets skärgård och kustbygd, jämte
remissyttranden häröver (s. 97—102). Därjämte har anmälts vissa framställningar
rörande medel för naturvårdsändamål under budgetåret 1963/64
(s. 102—105). Utskottet tillåter sig hänvisa till sagda delar av propositionen.

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 11 år 1963

Departementschefen

Efter förenämnda redogörelser har departementschefen anfört följande.

»Allmänna riktlinjer för naturvården. De stora naturtillgångarna har varit
en av förutsättningarna för välståndsutvecklingen i vårt land. De utgör underlaget
för så viktiga näringar som jord- och skogsbruk, gruvhantering och
kraftförsörjning. Samtidigt utgör naturen en ständig källa för skönhetsupplevelser
med rika tillfällen till rekreation och avkoppling. Sverige är även i
detta hänseende väl lottat. Många olika landskapstyper finns representerade
alltifrån de gamla odlingsområdena i de syd- och mellansvenska slättbygderna,
de vidsträckta kust- och skärgårdsområdena och de stora skogs- och
sjöregionerna i inlandet till fjällandskapet i norr.

Den moderna tekniken gör det emellertid möjligt för människan att på ett
helt annat sätt än tidigare påverka naturen. Den allt intensivare markanvändningen
och de förbättrade brukningsmetoderna på jordbrukets område förändrar
det gamla odlingslandskapet. Skogsbruket bedrivs efter rationella metoder
som medför att landskapsbilden ändras. Samtidigt expanderar bebyggelsen.
I tätorternas ytterområden växer nya bostads- och industriområden upp
i rask takt och tar i anspråk allt större markområden. Fritidsbebyggelsen
utbreder sig inom de ur rekreationssynpunkt attraktiva regionerna. Kommunikationernas
utveckling leder till fler och mer utrymmeskrävande anläggningar,
såsom vägar och flygfält. Det växande behovet av material till
byggnader och anläggningar kräver en omfattande täktverksamhet. För att
tillgodose det ökande kraftbehovet genomförs utbyggnader av vattenfall och
sjöregleringar i stor omfattning.

Samtidigt ökar anspråken på naturen som källa till rekreation för den stora
allmänheten. Flera faktorer talar för att dessa anspråk kommer att växa
i hastig takt. Prognoser visar sålunda att inom ett tiotal år närmare 80
procent av landets befolkning kommer att bo i tätorter. Genom den allmänna
standardstegringen blir också befolkningen allt rörligare. Inom de närmaste
tio åren beräknas det finnas lika många personbilar som hushåll. En
arbetsvecka av 40 timmar synes även ligga inom räckhåll. Med hänsyn härtill
och till den ökning av semestertiden, som kan förutses, torde tämligen snart
de flesta människor vara lediga en dag av tre. Det är uppenbart att den växande
fritiden i stor utsträckning kommer att utnyttjas för rekreation i naturen.
Detta blir alltmer behövligt och önskvärt till följd av de krav som den
moderna tekniken och rationaliseringen på arbetslivets område ställer på
människans psykiska och fysiska prestationsförmåga.

Härutöver kvarstår med oförminskad styrka behovet av att bevara ur kulturella
synpunkter värdefulla områden och landskapsmiljöer samt att tillgodose
intresset av vetenskaplig forskning rörande växt- och djurlivet.

Den angivna utvecklingen har redan lett till att inom vissa delar av landet
stark konkurrens råder mellan de samhällsintressen, som medför att naturen
exploateras för kommunikationsleder, bebyggelse, täktverksamhet och dy -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 11 år 1963

7

likt, och dem som syftar till att bevara naturområden för rekreation eller
för vetenskapliga och kulturella ändamål. Även den ökande omfattningen av
friluftslivet och bilismen har medfört problem genom tendenser till förslitning
av ömtåliga områden, till vanprydande nedskräpning, särskilt utmed
kommunikationslederna, och till intrång i landsbygdsnäringarna. De antydda
konkurrensförhållandena och problemen kommer säkerligen att i framtiden
bli än mer framträdande.

Mot denna bakgrund framstår det som synnerligen angeläget att dels söka
åstadkomma en rimlig avvägning mellan de olika krav som dagens samhälle
ställer på naturen, dels se till att dess tillgångar också bevaras åt kommande
generationer. En aktiv naturvårdspolitik från samhällets sida är därför
utomordentligt angelägen. Endast härigenom torde det nämligen vara
möjligt att åstadkomma den på lång sikt bästa hushållningen med naturvärdena.
Behovet av en sådan naturvårdspolitik har också klarlagts av 1960
års naturvårdsutredning i det betänkande, för vilket redogjorts i det föregående.
Av betänkandet och av vad som anförts i remissyttrandena framgår att
det med de resurser, som nu står naturvården till buds, ej är möjligt att lösa
ens dagens problem på området. Framträdande brister har sålunda påvisats
såväl i fråga om lagstiftningen som beträffande organisation och medelsresurser.
Mot bakgrunden härav anser jag liksom utredningen och det övervägande
flertalet remissinstanser att det krävs en högst väsentlig intensifiering
av det allmännas insatser i fråga om naturvården.

Jag övergår härefter till att närmare behandla de allmänna riktlinjerna för
den framtida naturvårdspolitiken. Utredningen har som benämning på samhällets
olika åtgärder i sammanhanget använt beteckningen naturvård i stället
för naturskydd, som är den hittills vanligaste termen. Jag ansluter mig
helt till denna utredningens terminologi. Enligt min mening är nämligen ordet
skydd knappast en lämplig benämning på de aktiva åtgärder i fråga om
naturens användning, som bör ingå i samhällets insatser på området. Härutöver
vill jag understryka vad som i betänkandet uttalats rörande betydelsen
för naturvården av en ingående kännedom om de biologiska sammanhanger
i naturen.

Vad gäller syftet med naturvårdspolitiken betonar utredningen främst vikten
av att jämsides med bevarandet av vetenskapligt och kulturellt värdefulla
naturområden tillgodose det ur social synpunkt angelägna behovet av
mark för rekreation och friluftsliv. Liksom utredningen anser jag att de åtgärder
som erfordras för att naturen alltjämt skall kunna användas som en
källa till rekreation för den stora allmänheten måste vara ett utomordentligt
viktigt inslag i naturvårdspolitiken. Denna sociala sida av naturvården
bör därför, såsom redan i viss mån är fallet i gällande naturskyddslag, helt
jämställas med den kulturellt och vetenskapligt betonade sidan. För egen del
finner jag behovet härav så klart belyst i betänkandet att det saknas anledning
att, såsom vissa remissinstanser ansett, i detta hänseende avvakta resultatet
av den nyligen tillsatta fritidsutredningens arbete. I likhet med ut 2-j-

Bihanrj till riksdagens protokoll 1963. 10 samt. Nr 11

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 11 år 1963

redningen är jag också av den uppfattningen att det vid en lämplig avvägning
ej behöver uppkomma några motsättningar av betydelse mellan dessa
båda sidor av naturvården.

Utöver de angivna uppgifterna för naturvården bör denna syfta till att naturvårdsintresset
beaktas i all verksamhet som rör naturens utnyttjande och
exploatering för skilda ändamål. Tillsammantagna utgör dessa funktioner de
uppgifter, som bör ingå i förvaltningen på naturvårdens område. I fråga
om den närmare innebörden av uppgifterna kan jag ansluta mig till vad utredningen
anfört i ämnet. Enligt min mening bör särskilt betonas vad som
uttalats i betänkandet rörande den avvägning mellan å ena sidan naturvårdsintresset
och å andra sidan motstående samhällsintressen, som ofta måste
ske.

Utredningen har därefter närmare utvecklat vilka åtgärder som i dagens
läge bör vidtas inom naturvården. Härvid betonar utredningen till en början
behovet av att säkerställa vissa landskapsmiljöer. I princip bör eftersträvas att
samtidigt tillgodose den kulturella och den sociala sidan av naturvården. Enligt
utredningens uppfattning bör ur vetenskaplig och kulturell synpunkt säkerställas
områden i sådan omfattning att de tillsammans skall kunna anses
representativa för svensk natur och det svenska odlingslandskapet. För att
detta skall kunna ske fordras en betydande komplettering av det nuvarande
beståndet av sådana objekt. Det stora behovet av områden för rekreation och
friluftsliv anser utredningen böra tillgodoses i sådan utsträckning att allmänheten
ges valmöjligheter. Med hänsyn härtill understryker utredningen
att sammanhanget mellan befolkningskoncentration och behovet av friluftsområden
gör att uppmärksamhet i första hand bör ägnas åt sådana områden
i södra och mellersta Sveriges tätbefolkade regioner. Utredningen framhåller
också angelägenheten av att en avvägning sker mellan markutnyttjandet
för naturområden och för fritidsbebyggelsen, vars syfte ju också är att bereda
tillfälle till rekreation i naturmiljö.

Vid sidan av säkerställandet av naturområden utgör enligt utredningen
landskapsvården ett viktigt arbetsfält. De angelägnaste uppgifterna på detta
område anser utredningen vara viss kontroll av bebyggelsen, kontroll av vissa
arbetsföretag i naturen — särskilt täktverksamheten och bilskrotningsföretagen
— samt åtgärder i fråga om utomhusreldamen.

Utredningen framhåller att det skisserade programmet för naturvården
bör grundas på en kartläggning av de nuvarande förhållandena. Härefter bör
en planering ske med syfte att bland annat få till stånd en riksomfattande
översiktlig plan till ledning för naturvårdsverksamheten.

Slutligen pekar utredningen i detta sammanhang på angelägenheten av
att alla medborgare genom upplysningsverksamhet kommer till insikt om
den enskilda människans ansvar vid vistelse i naturen.

Det här i korthet återgivna principprogrammet för naturvårdsarbetets inriktning
har i huvudsak biträtts av de flesta remissinstanserna. För egen del
anser jag programmet vara väl ägnat att ligga till grund för den intensifie -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 11 år 1963

9

ring av det allmännas insatser i fråga om naturvården, soin jag redan uttalat
mig för. Särskilt vill jag framhålla vikten av att avsätta tillräckliga områden
för rekreation och friluftsliv. Rörande behovet härav anser jag mig
utöver vad utredningen anfört endast böra hänvisa till den beskrivning
av förhållandena i detta hänseende inom några av landets befolkningscentra,
som lämnats av länsmyndigheterna och som återgetts i redogörelsen
för remissyttrandena. Av vad exempelvis länsstyrelsen i Stockholms län uttalat
framgår enligt min mening klart det överhängande behovet av åtgärder
för att skydda ännu återstående områden i länet med orörd natur. Högst
angeläget anser jag härutöver vara att den särskilda strandregleringen effektivt
upprätthålls i enlighet med strandlagens syfte så att allmänhetens
tillträde till landets kuster och sjöstränder inte hindras av okontrollerad bebyggelse.
Vidare är det enligt min mening önskvärt att åtgärder vidtas för
att hindra att landskapet förfulas genom olämpligt placerad eller utformad
bebyggelse. Samtidigt bör tillses att täktverksamheten såvitt möjligt lokaliseras
och bedrivs så att den inte spolierar oersättliga naturvärden. Slutligen
fäster jag stor vikt vid att den tilltagande nedskräpningen med avfallsprodukter
av olika slag kan bringas att upphöra. Det gäller härvid bland annat att
skapa en större ansvarskänsla hos dem som vistas i naturen. Enligt min mening
är detta en betydelsefull uppgift för den upplysningsverksamhet, som
utredningen förordat i sitt principprogram.

För att genomföra det nyss nämnda principprogrammet för naturvårdsarbetet
föreslår utredningen dels reformer i fråga om lagstiftningen på området,
dels en betydande utbyggnad av naturvårdsorganisationen, dels ock
en kraftigt ökad ekonomisk insats från statens sida.

Utredningens förslag på lagstiftningsområdet, för vilket en översiktlig redogörelse
lämnats i det föregående, innebär i huvudsak följande ändringar i
jämförelse med vad som nu gäller. I stället för naturskyddslagens »naturminne»
— i den del detta har karaktär av områdesskydd — och »naturpark», införs
för att säkerställa vissa områden ett nytt institut, som benämnes naturreservat.
Detta institut, som avses för ur kulturell eller social synpunkt viktiga
naturområden, skall liksom det nuvarande institutet naturminne men
till skillnad från institutet naturpark kunna användas även utan markägarens
samtycke. Vidare föreslår utredningen, att bestämmelserna i strandlagen
samt 8G och 122 §§ byggnadslagen infogas i naturvårdslagstiftningen. I
fråga om skyddet för landskapsbilden förordar utredningen att tillståndsplikt
införs för alla täktföretag av någon betydelse. Även för arbetsföretag i
övrigt framläggs förslag om effektivare kontrollmöjligheter, bland annat syftande
till att komma till rätta med bilskrotupplag. Också reklamen i landskapet
förutsätts bli restriktivare behandlad än vad som nu är fallet. Skärpta
bestämmelser föreslås mot nedskräpning i naturen. Vissa ändringar förordas
härjämte i fråga om ersättningsreglerna.

''[''ill utredningens förslag i fråga om ändrad lagstiftning avser jag alt återkomma
till Kungl. Maj :l i sådan lid att proposition i ämnet såvitt möjligt

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 11 år 1963

skall kunna framläggas vid innevarande års riksdags höstsession. Det är min
förhoppning att en förbättrad naturvårdslagstiftning skall kunna träda i
kraft den 1 juli 1964. Enligt min uppfattning har nämligen goda skäl framförts
såväl av utredningen som av många remissinstanser för att samhället
i olika avseenden måste ha ett effektivare stöd i lagstiftningen för att säkerställa
naturvårdsintresset. Samtidigt vill jag emellertid uttala, att jag i likhet
med utredningen anser att vid naturvårdsarbetet i första hand bör eftersträvas
frivilliga överenskommelser med berörda markägare m. fl.

I fråga om naturvårdsorganisationen har utredningen förordat att ansvaret
för de samhälleliga åtgärderna på området fördelas på en central instans,
på länsorgan och på kommunerna. Utredningens förslag till en sådan
principiell uppbyggnad av organisationen har genomgående tillstyrkts i remissyttrandena.
Även jag ansluter mig härtill. Till följd härav och då jag
anser att en förstärkning av naturvårdsorganisationen bör komma till stånd
utan dröjsmål, avser jag att i det följande framlägga närmare förslag i
ämnet.

Enligt utredningens förslag skall staten svara för de huvudsakliga kostnaderna
för det intensifierade naturvårdsarbetet. I betänkandet föreslås sålunda
att — utöver utgifterna för naturvårdsorganisationen —- staten liksoni
nu skall bestrida kostnaderna för avsättande av nationalparker och naturreservat,
som är av utpräglad kulturell och vetenskaplig betydelse. Däremot
anser utredningen att det i fråga om naturreservat av övervägande social
betydelse bör eftersträvas en gemensam finansiering av staten och berörda
kommuner. Utredningen föreslår även regler för kostnadsfördelningen mellan
stat och komun. I fråga om kostnaderna i anledning av strandregleringen
och byggnadsförbud till skydd för landskapsbilden samt på grund av täktregleringen
har utredningen inte ansett sig kunna förutsätta ekonomisk medverkan
från kommunerna utan utgått från att staten ensam skall svara för
erforderliga medel.

Utredningen har för sin del uppskattat totalkostnaderna för att under en
tioårsperiod säkerställa landets viktigaste, nu oskyddade naturområden till
storleksordningen 80 å 100 miljoner kr., varav ungefär 50 ä 60 miljoner kr.
skulle falla på staten. Enbart för detta ändamål räknar utredningen med att
lör de tre första verksamhetsåren fordras en medelsanvisning av respektive
2, 3 och 4 miljoner kr. Härtill kommer de av utredningen till 2 miljoner
kr. per år uppskattade kostnaderna i anledning av täktregleringen samt det
till 0,8 miljon kr. årligen angivna medelsbehovet för ersättningar till följd
av strandlagen och byggnadsförbud till skydd för landskapsbilden. Slutligen
fordras enligt utredningen under första verksamhetsåret ett belopp av 0,5

miljon kr. för att täcka kostnaderna för vård och förvaltning av naturområden.

Mot bakgrunden av de relativt höga kostnaderna för naturvårdsarbetet har
utredningen undersökt möjligheterna att finansiera viss del därav genom avgifter.
Utredningen anser att av disponibla regleringsavgifter enligt vatten -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 11 år 1963

11

lagen årligen 10 procent skulle kunna ställas till förfogande för alt täcka
kostnader för landskapsvård och lokala naturvårdsåtgärder i de bygder för
vilka regleringsavgiftcrna är avsedda. Vidare har utredningen funnit att
åtskilliga skäl talar för att en täktavgift uttas för att bestrida kostnader
som direkt hänger samman med täktregleringen. Enligt utredningens beräkningar
skulle en sådan avgift om 5 öre per kubikmeter uttaget material
tillföra statsverket minst 1,5 miljon kr. årligen. Slutligen diskuteras en
exploateringsavgift på fritidsbebyggelse, som enligt utredningen kan motiveras
med att denna bebyggelse tar i anspråk områden som eljest skulle kunna
disponeras för friluftslivet. En avgift av 200 kr. per bebyggelseenhet
anser utredningen skulle ge ett tillskott på 1 miljon kr. årligen till naturvårdskostnaderna.

Utredningens uttalanden rörande fördelningen av kostnaderna för naturvårdsåtgärder
mellan stat och kommun kan jag i allt väsentligt biträda. Jag
vill understryka att jag anser det vara väl motiverat att kommun antingen
i egen regi eller genom att delta i stiftelser och dylikt engagerar sig ekonomiskt
för alt skaffa sina invånare tillgång till områden för rekreation oeli
friluftsliv. Det kan dock ej förväntas att kommunerna skall vara beredda att
svara för kostnaderna för sådana områden av utpräglad rikskaraktär. Beträffande
vissa av dem synes det vara lämpligt att stat och kommun, såsom utredningen
förutsatt, delar på kostnaderna. Några fasta normer för sådan
fördelning bör dock enligt min mening ej fastställas, överenskommelse bör
i stället från fall till fall träffas med berörda kommuner.

Vanligen torde områden kunna säkerställas utan att det allmänna förvärvar
dem med äganderätt. Av den i det föregående återgivna framställningen
av länsstyrelsen i Östergötlands län angående markförvärv i länets skärgård
framgår dock att det i vissa fall kan vara ändamålsenligt att stat eller
kommun inköper ur naturvårdssynpunkt värdefull mark. Detsamma gäller
enligt vad som upplysts i remissyttrande över framställningen i andra delar
av landet. För egen del anser jag att starka skäl talar för dylika markförvärv
från det allmännas sida. Efter att ha övervägt olika lösningar i detta avseende
har jag funnit det mest ändamålsenligt att för statens förvärv inrättas
en delfond under domänfonden och att medel ställs till förfogande genom
investeringsanslag å kapitalbudgeten. Till de närmare riktlinjer, som bör
gälla för inköpsverksamheten, återkommer jag i det följande.

En intensifiering av naturvården enligt de riktlinjer, som jag nu uttalat
mig för, medför oundvikligen betydande utgifter för det allmänna. Enligt
min mening är det här också fråga om ett ändamål av sådan angelägenhet,
att staten bör vara beredd att fortlöpande anvisa betydande belopp. Det bör
dock framhållas, att en naturvårdspolitik enligt de i det föregående angivna
riktlinjerna ej automatiskt kommer att föranleda utgifter för ersättningar
till markägare, utan medelsåtgången bestäms av de särskilda beslut, som
fattas om avsättande av naturområden, om vägrad dispens från slrandregleringen,
om vägrat täkttillstånd in. in. I varje särskilt fall kan man således
väga fördelarna av eu åtgärd mot de kostnader den kan föranleda. Storlo -

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 11 år 1963

ken av medelsanvisningarna till naturvårdsutgifterna torde i gängse ordning
ta prövas i det årliga budgetarbetet. Till frågan om medelsbehovet för nästkommande
budgetår återkommer jag i det följande.

Utredningens tankegång att en del av naturvårdskostnaderna skulle kunna
finansieras genom avgifter har gett upphov till delade uppfattningar bland
remissinstanserna. Vad först angår användningen av regleringsavgifter enligt
vattenlagen ansluter jag mig till den av bland annat vattenöverdom stolen
hävdade meningen att nu gällande principer för fördelningen av sådana
medel ej bör ändras. Möjlighet föreligger enligt dessa principer att efter
bedömning från fall till fall ställa dylika avgiftsmedel till förfogande för naturvårdsändamål
inom vederbörande bygd. Någon exploateringsavgift på fritidsbebyggelse
anser jag mig inte böra förorda i detta sammanhang. Det torde
i stället böra ankomma på 1962 års fritidsutredning att pröva härmed
sammanhängande frågor mot bakgrunden av utredningens allmänna översyn
av spörsmål i samband med fritidsbebyggelsen. Vad slutligen angår frågan
om uttagande av en täktavgift har det enligt min mening ännu inte blivit
tillfredsställande klarlagt, att ett sådant avgiftssystem kan utformas enkelt
och med en kontrollapparat som står i rimlig proportion till inkomsterna av
avgiften. Jag är därför för närvarande inte beredd att ta ställning till frågan
om avgift å täktverksamheten.

Naturvårdsorganisationen. I det föregående har jag uttalat min anslutning
till utredningens förslag att ansvaret för de samhälleliga åtgärderna på naturvårdens
område skall fördelas på en central instans, på länsorgan och på
kommunerna. Liksom flertalet remissinstanser anser jag sålunda att ett
centralt naturvårdsorgan bör inrättas. Uppgiften som regionalt naturvårdsorgan
bör även i fortsättningen åvila länsstyrelsen.

Innan jag övergår till att närmare behandla de uppgifter inom naturvården,
som bör åvila det centrala organet, vill jag beröra de spörsmål om samordning
av naturvården med vissa andra verksamheter som diskuterats i
betänkandet och remissyttrandena. Utan tvekan föreligger ett nära samband
mellan å ena sidan naturvården och å andra sidan jakt- och viltvården samt
vattenvården. Även om goda skäl sålunda talar för att angivna verksamheter
organisatoriskt samordnas, delar jag utredningens uppfattning att detta
ej nu bör ske. Frågan bör emellertid tas upp på nytt när resultatet av pågående
utredningar beträffande bland annat domänverkets företagsform och
vattenvården föreligger. Även statens fritidsnämnds verksamhet är av sådan
karaktär att den enligt min mening ej för närvarande bör sammanföras
med naturvården. Ett nära samarbete med fritidsnämnden i vissa frågor
är dock önskvärt. Ej heller anser jag att naturvårdsverksamheten bör
mfogas i den nu befintliga organisationen för den statliga samhällsplaneringen
i allmänhet. Jag vill dock understryka att detta givetvis inte innebär
att naturvården bör bedrivas fristående från exempelvis planeringen enligt
ky&gna<lslagstiftningen. Det framstår enligt min mening som självklart att
en intim kontakt bör upprätthållas mellan dessa båda verksamheter.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 11 år 1963

13

I betänkandet och vid remissbehandlingen har ingående diskuterats frågan
om den centrala naturvårdsinstansen bör ges ställning som ett självständigt
organ eller om den lämpligen bör anslutas till någon befintlig central
mvndighet. Mot bakgrunden av vad jag i det föregående anfört har jag
i likhet med utredningen funnit övervägande skäl tala för att den bästa lösningen
för närvarande är att inrätta en självständig myndighet. Med hänsyn
härtill och då den av utredningen föreslagna benämningen enligt min mening
är lämplig förordar jag, att från och med den 1 juli 1963 inrättas en statens
naturvårdsnämnd, som bör lyda under jordbruksdepartementet.

Naturvårdsnämndens huvuduppgift blir att under Ivungl. Maj :t ha överinseendet
över naturvården i landet och verka för att den ordnas och utvecklas
ändamålsenligt. Detta innebär bland annat, att det bör åvila nämnden
att leda inventerings- och planeringsarbetet för att utvälja naturvårdsobjekt
samt att utfärda vägledande råd och anvisningar om avsättande och
förvaltning av naturområden. Vidare bör ingå i nämndens uppgifter att genom
översiktlig planering samt råd och anvisningar verka för att täktverksamheten
ges en lämplig lokalisering och utformning. Även i övrigt bör
nämnden verka för att skyddet för landskapsbilden liksom det särskilda
strandskyddet får en ändamålsenlig tillämpning. En viktig uppgift för nämnden
blir också att biträda länsstyrelserna i mera invecklade juridiska
och ekonomiska frågor, som kan uppkomma vid handläggningen av naturvårdsärenden.
Riksregister över naturvårdsobjekt bör föras genom nämndens
försorg.

Det bör även åligga naturvårdsnämnden att bevaka naturvårdens intressen
beträffande sådan exploateringsverksamhet i naturen, som leds av andra
centrala myndigheter. I fråga om naturvårdsintressets bevakning vid vattenkraftsexploateringen
har ett förtjänstfullt arbete uträttats av naturvårdsdelegationen,
i vilken Kungl. Maj :t utsett ordförande och sekreterare. Deras
uppgifter bör, såsom delegationen själv förordat, övertas av naturvardsnämnden.
Delegationen bör kunna upphöra med sin verksamhet senast den
1 januari 1964. Utredningen och remissinstanserna har ingående behandlat
frågan om vilken ställning naturvårdsnämnden bör ha i vattenmål. Då det
ej förefaller uteslutet att frågans lösning kan föranleda ändringar i vattenlagen,
bör detta spörsmål slutligt avgöras i annat sammanhang.

Bland naturvårdsnämndens uppgifter bör vidare nämnas funktionen som
centralt remissorgan i naturvårdsfrågor. Nämnden bör också avge anslagsäskanden
till Kungl. Maj :t rörande medelsbehovet för naturvården.

Jag anser mig böra framhålla, att i det föregående angivna arbetsuppgifter
är överhängande och i väsentliga delar kan och bör utföras innan frågan
om ändrad lagstiftning behandlats.

I likhet med utredningen anser jag att det nya ämbetsverket bör organiseras
såsom en nämnd. För att tillräckligt utrymme skall finnas för en lämplig
sammansättning av nämnden har jag stannat för att antalet ledamöter
hör kunna uppgå till sju. De hör utan särskilt nomineringsförfarande utses
av Kungl. Maj:t för eu tid av högst sex år. Bland ledamöterna bör Kungl.

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 11 år 1963

Maj :t utse ordförande och vice ordförande. Nämndens chefstjänsteman bör
vara självskriven ledamot av nämnden. Vid behandling av ärende som har
samband med forn- och kulturminnesvården bör riksantikvarien eller den
han sätter i sitt ställe äga att närvara. Sådan rätt bör med hänsyn till de
uPPgifter beträffande förvaltningen av naturvårdsobjekt, som skall åvila domänverket
och skogsvårdsstyrelserna, också tillkomma cheferna för domänslyrelsen
och skogsstyrelsen.

För nämndens chefstjänsteman bör inrättas en överdirektörstjänst i Bp 5.
Under hans ledning bör arbetsuppgifterna fördelas på en administrativ-juridisk
byrå och en planeringsbyrå. Den förstnämnda byrån bör främst svara
för den juridiska och administrativa delen av nämndens verksamhet. Byrån
bör förestås av en byråchef i Be 1. Härjämte bör från och med den 1 juli 1963
inrättas en byrådirektörstjänst i Ae 27, en tjänst som kamrerare i Ae 19, en
kansliskrivartjänst i Ae 11, en tjänst som expeditionsvakt i Ae 7 samt en
kanslibiträdestjänst i Ae 7.

Planeringsbyrån, som också bör förestås av en byråchef i Be 1, bör organiseras
pa två sektioner. På den ena sektionen bör handhas nämndens verksamhet
i fråga om naturvårdsområden av olika slag och på den andra uppgifterna
beträffande landskapsvården. Chef för en var av sektionerna bör vara
en byrådirektör i Ae 27. Utöver angivna tjänster bör från och med den 1
juli 1963 inrättas en tjänst som förste byråsekreterare i Ae 23, en tjänst som
förste byråingenjör i samma lönegrad, en byråingenjörstjänst i Ae 19, en byråassistenttjänst
i samma lönegrad, en kontoristtjänst i Ae 9 samt en tjänst i
den för viss kartritningspersonal avsedda reglerade befordringsgången.

Härjämte bör nämnden kunna anlita sakkunniga och tillfällig arbetskraft.
För nästa budgetår beräknar jag att härför 20 000 respektive 40 000 kr. bör
ställas till nämndens förfogande.

överdirektörstjänsten och extra ordinarie tjänster i högre lönegrad än Ae
19 bör upptas på personalförteckning. I detta sammanhang bör anmälas att
i det föregående framlagda förslag till lönegradsplacering av tjänster varit
föremål för överläggningar mellan företrädare för jordbruks- och civildepartementen
samt vederbörande personalorganisationer, som därvid godtagit
förslagen.

På grund av naturvårdsnämndens behov av nära samarbete med ett stort
antal andra centrala organ kan den enligt min mening ej lämpligen förläggas
annorstädes än i Stockholm eller dess omedelbara närhet. Jag avser att
senare denna dag föreslå Kungl. Maj:t att uppdra åt byggnadsstyrelsen att
vidta förberedelser för att — vid riksdagens bifall till förslagen ''i det föregående
lämpliga lokaler skall kunna ställas till förfogande den 1 juli
1963.

Såsom jag uttalat i det föregående bör ansvaret för det regionala natur\aidsarbetet

sålunda ankomma de beslutsfunktioner inom naturvården, som ej förbehålls
Kungl- Maj :t, samt huvuddelen av den regionala inventerings- och plane -

Jordbruksutskottets utlåtande nr il år 1963

15

ringsverksamhet, som erfordras för att i praktiken omsätta de i det föregående
angivna riktlinjerna för naturvårdspolitiken. Länsstyrelsen bör härvid
erhålla medverkan av de lokalorgan, som har speciell kompetens beträffande
vissa grenar av naturvårdsarbetet eller som vid fullgörandet av sina uppgifter
kommer i kontakt med naturvårdsfrågorna. De viktigaste av dessa
organ är enligt min mening länsarkitekten, landsantikvarien, överlantmätaren,
skogsvårdsstyrelsen, domänverkets lokalförvaltning och lantbruksnämnden.
I anledning av vad som anförts i den förut berörda framställningen
från länsstyrelsen i Östergötlands län och de däröver avgivna remissyttrandena
rörande lantbruksnämnds befattning med naturvårdsfrågor anser
jag mig böra uttala, att jag finner det angeläget att lantbruksnämnderna —
så långt gällande lagbestämmelser och andra föreskrifter medger — i sin
verksamhet med jordbrukets rationalisering tillvaratar naturvårdsintressena.

Även i fortsättningen bör länsstyrelserna till sitt förfogande i naturvårdsarbetet
ha särskilda råd. Dessa naturvårdsråds uppgifter bör, såsom utredningen
uttalat, huvudsakligen vara att överlägga om den allmänna målsättningen
för naturvården i länet samt att avge yttranden i ärenden av principiell
betydelse. Jag delar även utredningens uppfattning att råden bör sammansättas
av företrädare för närmast berörda länsorgan och av naturvård
särskilt intresserade lekmän eller specialister. Lekmannaledamöterna bör
representera både tätortsbefolkningen och landsbygdsnäringarna. Antalet
ledamöter i råden bör vara omkring tio, varav i regel hälften bör utgöras av
lekmän. I likhet med utredningen anser jag att några bindande bestämmelser
rörande naturvårdsrådens verksamhet och sammansättning ej bör utfärdas.
Det bör sålunda ankomma på envar länsstyrelse att under beaktande
av förhållandena i länet besluta i ämnet. Till lekmannaledamöter i råden
bör enligt Kungl. Maj :ts närmare bestämmande utgå arvode och i förekommande
fall traktamente och resekostnadsersättning.

Jag är medveten om att det intensifierade naturvårdsarbetet kommer att
leda till ökad arbetsbelastning för länsstyrelserna. Med hänsyn härtill anser
jag i likhet med utredningen att medel bör anvisas för att länsstyrelserna
skall kunna anlita särskild arbetskraft för naturvårdsuppgifter av större
omfattning.

I likhet med utredningen fäster jag stor vikt vid kommunernas medverkan
i naturvårdsarbetet. 1 det föregående har jag framhållit att det är väl motiverat
att kommunerna engagerar sig ekonomiskt för att skaffa sina invånare
tillgång till naturområden för rekreation och friluftsliv. Enligt min
mening är det även angeläget att kommunerna inom andra delar av naturvården,
exempelvis i fråga om strandskyddet och landskapsvården, tar initiativ
till åtgärder och på annat sätt medverkar. Av vad jag nu sagt följer
att jag anser att, innan länsstyrelse fattar beslut i naturvårdsärende som
berör kommuns intresse, denna i allmänhet bör beredas tillfälle att yttra sig.

Kommunerna bör, såsom utredningen ansett, ha frihet att vid behandlingen
av naturvårdsfrågor i organisatoriskt hänseende anpassa sig till vad som

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr It år 1963

är mest praktiskt för deras vidkommande. Om ej annat beslutas eller gäller
på grund av särskild författning bör det ankomma på kommunens styrelse
att handlägga naturvårdsfrågorna.

I detta sammanhang anser jag mig även böra beröra den del av naturvårdsorganisationen,
som avser förvaltningen och vården av naturvårdsobjekt.
Det är nämligen enligt min mening av stor vikt, att avsatta områden
och skyddade föremål av olika slag får den vård och den tillsyn, som
krävs för att syftet med deras avsättande skall kunna upprätthållas. För att
nå enhetlighet i förvaltningen och för att såvitt möjligt hålla kostnaderna
härför nere anser jag att förvaltningsansvaret ej bör splittras mer än vad
som är nödvändigt. Bland annat med hänsyn härtill delar jag utredningens
uppfattning, att ansvaret för förvaltningen av naturvårdsobjekt i kronans
ag° i princip bör åvila domänverket. I fråga om objekt, som inte låter sig
väl inordnas under domänverkets egen förvaltning, bör dock domänstyrelsen
kunna uppdra åt annan att ombesörja förvaltningen. Enligt min mening är
det av budgettekniska skäl ej lämpligt att med domänverkets driftsmedel
bestrida förvaltningskostnaderna, vilka ej såsom fallet är med utgifterna för
att anordna fritidsområden på kronoparlcerna kan anses ingå i normal skogsförvaltning.
Jag förordar därför, att från den 1 juli 1964 domänverkets fond
genom medelsanvisning på driftbudgeten erhåller ersättning med överslagsvis
beräknat belopp för förvaltningskostnader för naturvårdsobjekt. Sådana
objekt i kommunal ägo bör givetvis förvaltas av vederbörande kommun på
egen bekostnad. Ansvaret för tillsyn av objekt i annan markägares hand bör,
där ej annat befinns lämpligt, åvila vederbörande skogsvårdsstyrelse. Även
skogsvårdsstyrelses kostnader för tillsynen bör täckas genom medelsanvisning
på driftbudgeten.

Jag delar utredningens uppfattning att de ideella naturvårdsorganisalionerna
även efter utbyggnaden av den statliga organisationen på området bär
en viktig uppgift att fylla. Såsom jag berört i det föregående bör nämligen
såsom ett betydelsefullt led i det intensifierade naturvårdsarbetet ingå en
omfattande upplysningsverksamhet. De ideella organisationerna har särskilda
förutsättningar för att omhänderha denna upplysningsverksamhet. Med
hänsyn till naturvårdsupplysningens betydelse ur samhällssynpunkt bör
statsbidrag utgå till organisationernas kostnader för verksamheten.

Slutligen vill jag i detta sammanhang något beröra naturvårdsforskningen
och dess ställning i naturvårdsorganisationen. I detta hänseende anser jag
mig böra understryka vikten av att naturvårdsarbetet anknyts till den vetenskapliga
forskningens resultat. Av vad utredningen och remissinstanserna
anfört framgår att det finns ett uppenbart behov av forskning beträffande
skilda problem inom naturvården. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning
att det är riktigast att dessa forskningsuppgifter hålls skilda från
de praktiskt-administrativa förvaltningsuppgifterna på naturvårdsområdet.
Den i betänkandet upptagna frågan om inrättande av ett målinriktat naturtorskningsorgan
bör emellertid, såsom utredningen uttalat, ytterligare över -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 11 år 1963

17

vägas. I avvaktan härpå bör i naturvårdsfrågor alltjämt tas i anspråk bland
annat den naturvetenskapliga sakkunskap som är representerad i Vetenskapsakademiens
naturskyddskommitté. Med hänsyn härtill förordar jag,
att akademien tills vidare får åtnjuta fortsatt statligt stöd till kommitténs
verksamhet.

Anslagsfrågor. För att täcka medelsbehovet för statens naturvårdsnämnds
verksamhet bör på riksstatens nionde huvudtitel uppföras två nya förslagsanslag.
Under anslagsrubriken Statens naturvårdsnämnd: Avlöningar föreslår
jag, att för budgetåret 1963/64 anvisas 564 000 kr. Av detta belopp erfordras
enligt mina beräkningar 16 000 kr. för arvoden till naturvårdsnämndens
ledamöter, 488 000 kr. för avlöningskostnader till i det föregående angivna
tjänster, 40 000 kr. för tillfällig arbetskraft och 20 000 kr. för att anlita
sakkunniga. Vid beräkningen av avlöningskostnaderna för tjänsterna
har jag utgått från att vissa av dem kommer att besättas först den 1 januari
1964. Anslagsbeloppet bör fördelas på olika poster i en avlöningsstat på sätt
framgår av efterföljande hemställan.

Medel till omkostnader bör anvisas under anslagsrubriken Statens naturvårdsnämnd:
Omkostnader. Under anslaget bör Kungl. Maj:t fastställa omkostnadsstat
upptagande anslagsposter till sjukvård m. m., till reseersättningar,
till expenser och till publikationstryck. För budgetåret 1963/64 förordar
jag, att posten till sjukvård m. m. uppförs med 1 000 kr. Till reseersättningar
bör beräknas 35 000 kr. Under posten till expenser bör en delpost
till bränsle, lyse och vatten upptas med 3 000 kr. samt en delpost till övriga
expenser med 78 000 kr. Härav utgör 57 000 kr. ett engångsbelopp för att
täcka kostnaderna för inventarier och annan utrustning åt nämnden. Till
publikationstryck bör slutligen beräknas 8 000 kr. Anslaget bör sålunda för
nästa budgetår uppföras med 125 000 kr.

Såsom ett speciellt arrangemang för budgetåret 1963/64 bör medel till särskild
arbetskraft för länsstyrelsernas naturvårdsarbete samt till arvoden
ävensom till traktamente och resekostnadsersättning åt naturvårdsrådens
lekmannaledamöter anvisas under ett på riksstatens nionde huvudtitel uppfört
nytt reservationsanslag med rubriken Naturvård: Kostnader för länsstyrelsernas
naturvårdsarbete. Vid mina överväganden rörande medelsbehovet
under nästkommande budgetår för nyssnämnda ändamål har jag stannat
för att en medelsanvisning av 480 000 kr. är tillfyllest. Beslut om fördelningen
av medlen mellan länsstyrelserna bör fattas av Kungl. Maj:t.

Jag har i det föregående uttalat mig för att statsbidrag bör utgå till naturvårdsupplysning
genom de ideella naturvårdsorganisationernas försorg.
Medel för ändamålet bör anvisas under ett nytt reservationsanslag med anslagsrubriken
Naturvård: Bidrag till naturvårdsupplysning, m. in. Från anslaget
bör vidare utgå det statliga stöd till Vetenskapsakademien för dess naturskyddskommittés
verksamhet, som enligt vad jag förut anfört bör få åtnjutas
under nästa budgetår. Slutligen anser jag, att från anslaget bör kun -

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 11 år 1063

na utgå bidrag med begränsade belopp till de kostnader, som under andra
halvåret 1963 kan uppkomma i anslutning till utredningsarbeten i naturvårdsdelegationens
verksamhet. För budgetåret 1963/64 bör enligt min mening
förevarande anslag uppföras med 200 000 kr. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att besluta om anslagsbeloppets fördelning på de olika ändamålen
och om de närmare villkor som bör gälla för bidragsmedlens användning.

Under budgetåret 1963/64 erfordras medel för att bestrida sådana ersättningar
till markägare, som kan föranledas av beslut enligt gällande naturskyddslag.
Under tiden fram till den 1 juli 1964 räknar jag med att naturvårdsarbetet
till betydande del kommer att inriktas på det inventerings- och
planeringsarbete, som erfordras som underlag för den intensifierade naturvården.
Med hänsyn härtill och då medel för inlösen och förvärv av naturvårdsobjekt
bör utgå från det anslag på kapitalbudgeten, som jag återkommer
till i det följande, anser jag att medelsanvisningen till nu ifrågavarande
ersättningar under nästa budgetår kan begränsas till 200 000 kr. För
ändamålet bör å riksstaten uppföras ett nytt reservationsanslag med rubriken
Naturvård: Ersättningar till markägare in. in. Såsom reservation under
anslaget bör upptas den mindre reservationsmedelsbehållning som vid utgången
av innevarande budgetår beräknas kvarstå å det senast för budgetåret
1959/60 uppförda anslaget Bidrag till särskilda naturvårdsåtgärder. Vidare
bör det nya anslaget såsom reservation tillföras det belopp av 30 000
kr., som anvisats under reservationsanslaget Naturskydd: Kostnader i samband
med fridlysning av Smålands Taberg. Ehuru någon gruvdrift för närvarande
inte förekommer i Smålands Taberg, anser jag att medel fortfarande
bör finnas till hands för utgifter i samband med åtgärder som eventuellt
kan erfordras till skydd för bergets naturvärden. Det är min avsikt att senare
föreslå Kungl. Maj:t att uppdra åt naturvårdsnämnden att följa utvecklingen
av detta spörsmål och att inkomma med de förslag som kan befinnas
påkallade.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall meddela beslut
om dispositionen av medlen å det nya anslaget.

Utredningen har föreslagit att medel anvisas för att täcka kostnader för
vård och förvaltning av naturvårdsobjekt. Såsom jag uttalat i det föregående
bör domänverket och skogsvårdsstyrelserna erhålla ersättning för kostnaderna
för deras förvaltningsuppgifter i fråga om naturvårdsobjekt. Vidare
bör medel ställas till förfogande för erforderliga åtgärder för objektens
vård. För domänverkets vård och förvaltning av nationalparker har för 1963
medel avsatts i det av Kungl. Maj:t den 28 december 1962 fastställda generalförslaget
angående domänverkets driftskostnader. Med hänsyn härtill och
då det, såsom utredningen uttalat, beträffande övriga naturvårdsobjekt torde
krävas en genomgång av behovet av vård- och förvaltningsåtgärder anser
jag att medel för ändamålet bör anvisas först för budgetåret 1964/65.

Jordbruksutskottets utlåtande nr It år 1963

19

Vid behandlingen av de allmänna riktlinjerna för naturvården har jag
förordat, att kronan med äganderätt förvärvar vissa värdefulla naturområden
och att för ändamålet en särskild delfond av domänfonden tillförs medel
genom investeringsanslag å kapitalbudgeten. Det bör åvila länsstjTelserna
och naturvårdsnämnden att ta initiativ till sådana markförvärv. Givetvis
bör också naturområden å mark, som lantbruksnämnd förvärvar med anlitande
av jordfonden, kunna mot ersättning överföras till nämnda delfond.
Då lantbruksnämnd finner att sådan överföring kan ifrågakomma, bör nämnden
anmäla förhållandet till länsstyrelsen. Vidare bör till delfonden kunna
efter prövning i varje särskilt fall överföras naturvårdsobjekt som redan är

1 kronans ägo. Sålunda torde exempelvis nationalparkerna böra redovisas å
delfonden.

Beslut om markförvärv eller överföring torde böra fattas av Kungl. Maj :t.
Det bör ej föreligga hinder för att inköp även omfattar mark, som ej bör avsättas
för naturvårdsändamål. Fall kan nämligen tänkas uppkomma då uppgörelse
om förvärv endast kan träffas i fråga om viss egendom i sin helhet.
Ur naturvårdssynpunkt ej erforderlig mark bör dock så snart som möjligt
allt efter omständigheterna i det enskilda fallet mot ersättning överföras till
domänfonden i övrigt eller till jordfonden eller ock försäljas till kommun,
stiftelse eller i allmänna marknaden. Inflytande medel bör tillföras fonden
och användas för inköp av naturvårdsobjekt.

Å ifrågavarande delfond bör härjämte redovisas sådana naturvårdsobjekt
som kronan på grund av naturvårdslagstiftningen har att inlösa.

Jag anser det angeläget, att angivna markförvärv kan påbörjas redan under
nästa budgetår. Med hänsyn härtill föreslår jag, att å kapitalbudgeten
för budgetåret 1963/64 under statens affärsverksfonder, domänverket, upptas
ett investeringsanslag till markförvärv för naturvårdsändamål, m. in. av

2 000 000 kr. Från anslaget bör även enligt beslut av Kungl. Maj :t i varje
särskilt fall medel ställas till förfogande för de löseskillingar kronan kan
komma att få erlägga vid inlösen av mark på grund av naturvårdslagstiftningen.

Det torde kunna förutsättas, att någon nettoinkomst för statsverket inte
uppkommer från den på förut nämnda delfond upptagna marken. Ersättning
bör därför enligt gängse grunder utgå till domänverkets fond. Medelsanvisning
härför erfordras dock först från och med budgetåret 1964/65.»

Utskottet

I förevarande proposition uppdras riktlinjer för en intensifierad naturvärdsverksamhet
från det allmännas sida. För att göra det möjligt att aktivera
denna verksamhet förordas en betydande utbyggnad av naturvårdsorganisationen
och ökad ekonomisk insats från statens sida. Kungl. Maj :ts
förslag bygger i allt väsentligt på det betänkande i ämnet, som föregående
år framlades av 1960 års naturvårdsutredning.

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 11 är 1963

Vad gäller den principiella uppbyggnaden av naturvårdsorganisationen
nar utredningens förslag genomgående tillstyrkts i remissyttrandena och
jämväl biträtts av departementschefen. Denne har ansett att en förstärkning
av ifrågavarande organisation bör komma till stånd utan dröjsmål och
har till följd härav i propositionen framlagt närmare förslag i ämnet.

Förslag till vissa reformer i fråga om lagstiftningen på naturvårdsområdet
avser departementschefen att återkomma med till Kungl. Maj:t i sådan
tid att proposition i ämnet såvitt möjligt skall kunna framläggas vid innevarande
års riksdags höstsession.

Utskottet delar departementschefens uppfattning om angelägenheten av
att åtgärder snarast vidtages i syfte att intensifiera naturvårdsarbetet och
kan alltså i allt väsentligt biträda de riktlinjer för arbetet och förslag i övrigt
som propositionen innehåller. Utskottet har endast i vissa avseenden
funnit sig böra tillfoga några synpunkter av mera allmän karaktär, till
vilka utskottet återkommer i det följande. Av det sagda framgår, bland annat,
att utskottet avstyrker det i motionerna 1:626 och 11:777 framförda
yrkandet om att riksdagen med avslag å propositionen skulle i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t efter närmare utredning måtte förelägga
innevarande års höstriksdag förslag om att ansluta den framtida naturvårdens
förvaltningsuppgifter till redan befintligt organ.

Utskottet biträder den i propositionen uttalade meningen, att staten bör
svaia för de huvudsakliga kostnaderna för det intensifierade naturvårdsarbetet.
I likhet med departementschefen anser utskottet det motiverat att
kommun antingen i egen regi eller genom att delta i stiftelser och dylikt engagerar
sig ekonomiskt för att skaffa sina invånare tillgång till områden för
rekreation och friluftsliv. Såsom i propositionen anförs, kan det dock ej
förväntas att kommunerna skall vara beredda att svara för kostnaderna för
sådana områden av utpräglad rikskaraktär. Beträffande vissa av dessa finner
utskottet i likhet med departementschefen det vara lämpligt att stat
och kommun delar på kostnaderna. Därvid bör, i likhet med vad departementschefen
förordat, några fasta normer för fördelningen av kostnaderna
ej fastställas, utan överenskommelse bör i stället träffas från fall till fall.
Utskottet har således ej funnit sig böra tillstyrka i motionerna 1:628 och

II. 776 framfört yrkande om fasta grunder för nu ifrågavarande kostnadsfördelning.

I motion II: 561 har förordats, att 1962 års fritidsulredning får i uppdrag
att utreda formerna för bland annat ett vidgat interkommunalt samarbete
\ad gäller planering och finansiering av fritidsverksamheten m. in. Såsom
bland annat framhållits i remissyttrande över motionen finner utskottet,
att fritidsutredningen enligt sina direktiv har möjligheter att utreda denna
fråga. Samtidigt vill utskottet erinra om att möjligheter för interkommunalt
samarbete beträffande ifrågavarande verksamhet synes föreligga i redan nu
existerande former. Vid sådant förhållande synes motionen ej erfordra någon
riksdagens åtgärd.

Vad angår motionen I: 601 vill utskottet endast hänvisa till den utredning
angående samordning inom samhällsplaneringens område, som ställdes i

Jordbruksutskottets utlåtande nr 11 år 1063

21

utsikt av chefen för kommunikationsdepartementet i proposition nr 98 till
1962 års riksdag angående byggnadsstyrelsens omorganisation. Enligt vad utskottet
erfarit pågår förberedelser för en översyn av dessa problem genom en
för berörda departement gemensam arbetsgrupp. Utskottet finner sålunda att
motionen i förevarande sammanhang icke bör föranleda något riksdagens
särskilda uttalande.

Med hänvisning till att spörsmålen rörande lagstiftningen på naturvårdsområdet,
såsom i det föregående nämnts, kommer att behandlas av riksdagen
i annat sammanhang och att därvid bland annat frågan om en utredning
rörande allemansrättens omfattning och innebörd i anledning av
vid årets riksdag väckt motion I: 288 torde komma att upptas till närmare
prövning, finner utskottet ej heller skäl biträda i motionsparet I: 628 och
II: 776 framlagt utredningsyrkande rörande allmänhetens rättigheter och
skyldigheter på annans mark.

I flera remissyttranden över naturvårdsutredningens betänkande har
framhållits önskvärdheten av alt olika benämningar användes på reservat
för kulturell naturvård och sådana för social naturvård. Utskottet vill fästa
uppmärksamhet på denna fråga för att den om möjligt prövas vid utarbetandet
av den i utsikt ställda nya naturvårdslagen.

I propositionen förordas, att från och med den 1 juli 1963 inrättas en
statens naturvårdsnämnd, lydande under jordbruksdepartementet. Arbetsuppgifterna
vid nämnden skall enligt förslaget fördelas på en administrativjuridisk
byrå och en planeringsbyrå. Den sistnämnda byrån föreslås organiserad
på två sektioner, varvid på den ena bör handhas nämndens verksamhet
i fråga om naturvårdsområden av olika slag och på den andra uppgifterna
beträffande landskapsvården. Utskottet tillstyrker för sin del att
verksamheten organiseras på sätt i propositionen föreslagits och avstyrker
således bifall till i motionerna I: 627 och II: 778 framfört yrkande om att
antalet byråer vid nämnden skall vara tre.

De i propositionen föreslagna anslagen till länsstyrelsernas naturvårdsarbete,
naturvårdsupplysning samt för ersättningar till markägare m. m.
är enligt utskottets mening tillräckliga för att täcka uppkommande kostnader
för ändamålen i fråga under nästa budgetår. I motionsparen I: 627
och II: 778 samt I: 629 och II: 779 gjorda yrkanden om ytterligare medelsanvisning
under ifrågavarande anslag biträdes således ej av utskottet. Utskottet
förutsätter emellertid, att vid behandlingen av kommande anslagsäskanden
för ändamålen anslagen anpassas efter de ökade behov, som kan
uppkomma sedan naturvårdsnämndens verksamhet nått avsedd omfattning.

I propositionen anföres, att det i vissa fall kan vara ändamålsenligt att
stat eller kommun inköper ur naturvårdssynpunkt värdefull mark. För
egen del anser departementschefen att starka skäl talar för dylika markförvärv
från del allmännas sida. Efter att ha övervägt olika lösningar i detta
avseende har departementschefen funnit det mest ändamålsenligt att för
statens förvärv inrättas en delfond under domänfonden och att medel ställs
till förfogande genom invesleringsanslag å kapitalbudgeten. För nästa budgetär
föreslås i propositionen, att ett dylikt anslag av 2 000 000 kr. upptas

22 Jordbruksutskottets utlåtande nr 11 år 1963

för ändamålet. Mot vad i förevarande avseende förordats i propositionen
har utskottet ej något att erinra. Utskottet avstyrker i enlighet härmed det
i motionerna I: 628 och II: 776 framförda förslaget, att domänverkets markfond
tas i anspråk för nu angivna ändamål. Likaså har utskottet ej ansett
sig böra biträda de i motionsparen I: 38 och II: 45 samt I: 383 och II: 347
gjorda framställningarna om ändrade grunder för dispositionen av markfonden.
Samtidigt härmed vill utskottet emellertid som sin mening uttala,
att domänverket i samband med sin allmänna inköpsverksamhet bör eftersträva
att så långt som möjligt också tillgodose det allmänna naturvårdsintresset.
Utskottet vill även ifrågasätta huruvida icke yttrande från lantbruksnämnd
bör inhämtas vid förvärv av mark för naturvårdsändamål för
att tillvarataga de intressen, som kan uppstå ur synpunkten av jordbrukets
rationalisering.

Utskottet har ej funnit sig böra tillstyrka i motionerna I: 628 och II: 776
samt I: 629 och II: 779 i sammanhanget i övrigt framlagda förslag. De uttalanden
och förslag i propositionen, vilka ej särskilt berörts i det föregående,
har inte föranlett någon erinran från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. avslå motionerna I: 626 och II: 777;

II. med bifall till Kungl. Maj :ts framställning samt med
avslag å motionerna 1:628 och 11:776, såvitt angår grunderna
för fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna
för naturvårdsåtgärder, godkänna de i det föregående
förordade riktlinjerna för naturvårdsverksamheten
och dess organisation;

III. med bifall till Kungl. Maj :ts framställning besluta
att från och med den 1 juli 1963 inrätta ett statligt centralt
naturvårdsorgan, benämnt statens naturvårdsnämnd, med
i huvudsak de uppgifter som angivits i det föregående;

IV. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt med
avslag å motionerna I: 627 och II: 778, såvitt nu är i fråga,

1) bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa personalförteckning
för statens naturvårdsnämnd i enlighet med vad
som föreslagits i det föregående,

2) fastställa följande avlöningsstat för statens naturvårdsnämnd,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1963/64:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 43 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis .................... 16 000

3. Ersättningar till sakkunniga, förslagsvis ...... 20 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
.................................... 333 000

Jordbruksutskottets utlåtande nr il år 1963 23

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................... 145 000

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................. 7 000

Summa kr. 564 000

3) å riksstaten för budgetåret 1963/64 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Statens naturvårdsnämnd: Avlöningar ett förslagsanslag
av 564 000 kr.

b) till Statens naturvårdsnämnd: Omkostnader ett förslagsanslag
av 125 000 kr.;

V. med bifall till Kungl. Maj :ts framställning ävensom
med avslag å motionerna I: 627 och II: 778 samt 1:629
och II: 779, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, å riksstaten
för budgetåret 1963/64 under nionde huvudtiteln anvisa 1)

till Naturvård: Kostnader för länsstyrelsernas naturvårdsarbete
ett reservationsanslag av 480 000 kr.

2) till Naturvård: Bidrag till naturvårdsupplysning, m. m.,
ett reservationsanslag av 200 000 kr.

3) till Naturvård: Ersättningar till markägare m. m. ett
reservationsanslag av 200 000 kr.;

VI. med bifall till Kungl. Maj :ts framställning samt med
avslag å motionerna I: 628 och II: 776, såvitt nu är i fråga,

1) medge att under domänfonden inrättas en delfond,
varå naturvårdsobjekt i kronans ägo redovisas i enlighet
med i det föregående angivna grunder,

2) å kapitalbudgeten för budgetåret 1963/64 under statens
affärsverksfonder, domänverket, till Markförvärv för
naturvårdsändamål, m. m., anvisa ett investeringsanslag av
2 000 000 kr.;

VII. lämna motionerna 1:38 och 11:45 samt 1:383 och
II: 347 utan åtgärd;

VIII. lämna motionen II: 561 utan bifall;

IX. avslå motionen I: 601;

X. besluta att motionerna 1:628 och II: 776, såvitt de ej
behandlats i det föregående, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;

XI. lämna utan bifall motionerna 1:629 och 11:779, såvitt
de ej behandlats i det föregående.

Stockholm den 4 april 1963

På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON

24

Jordbruksutskottets utlåtande nr it år 1963

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Lage Svedberg, Bertil Andersson, Nils
Hansson*, Carl Eskilssson, Berg, Gunnar Pettersson*, Ringaby, Kristiansson,
Augustsson och Harald Pettersson;

från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, Sköld, Antby, Nilsson
i Lönsboda, Östlund*, Franzén, Lundmark, Eskilsson i Likenäs, Persson
i Appuna och Hedin*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1) av herrar Carl Eskilsson, Ringaby, Östlund och Hedin.

2) av herrar Carl Eskilsson, Ringaby, Harald Pettersson, Hansson i Skegrie,
östlund och Hedin, vilka ansett,

dels att det stycke i utskottets utlåtande, som på s. 21 börjar med orden
»I propositionen» och å s. 22 slutar med orden »jordbrukets rationalisering»
bort ha följande lydelse:

»I propositionen ----(lika med utskottet)---för ändamålet.

Enligt utskottets mening synes emellertid medel härför med fördel kunna
disponeras ur domänverkets markfond, som under senare år tillförts ständigt
ökat kapital, främst genom tomtmarksförsäljningar. Utskottet tillstyrker
i enlighet härmed det i motionerna I: 628 och II: 776 framförda förslaget,
att nyssnämnda markfond tas i anspråk för nu angivna ändamål.
Likaså vill utskottet, i anledning av motionerna I: 383 och II: 347 samt
med biträdande av vad i motionsparet 1:38 och 11:45 anförts, uttala, att
ianspråktagande av halva markfonden för förvärv av lämpliga fritidsområden
ur skilda synpunkter synes vara en rimlig åtgärd, som utan onödig
tidsspillan skulle avsevärt öka tillgången på fritidsområden, på vilka det
i framtiden i vissa delar av vårt land kan väntas bli en mycket kännbar
brist. Utskottet förordar därför att 1962 års fritidsutredning i sina överväganden
även skall få pröva möjligheterna till att hälften av domänverkets
markfond får disponeras för förvärv av fritidsområden. Samtidigt härmed
--—- (lika med utskottet)---jordbrukets rationalisering.»

dels ock att utskottets hemställan under VI. och VII. bort lyda sålunda:

»VI. i anledning av Kungl. Maj:ts framställning samt
med bifall till motionerna I: 628 och II: 776, såvitt nu är i
fråga, medge att medel ur domänverkets markfond får användas
för statens förvärv av ur naturvårdssynpunkt värdefull
mark och att för budgetåret 1963/64 får disponeras
2 000 000 kr. ur sagda fond för det i propositionen angivna
ändamålet Markförvärv för naturvårdsändamål m. m.;

VII. med bifall till motionerna I: 38 och II: 45 samt i anledning
av motionerna 1:383 och 11:347 i skrivelse till

Jordbruksutskottets utlåtande nr 11 år 1963

25

Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet i det föregående
anfört angående utredning av möjligheterna att disponera
hälften av domänverkets markfond för förvärv av fritidsområden.
»

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630510