Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av framställning av fullmäktige i riksbanken
angående Tumba pappersbruks framtida ställning.

I skrivelse till bankoutskottel den 14 februari 1963 har fullmäktige i riksbanken
hemställt att bankoutskottet måtte föreslå riksdagen

att godkänna i skrivelsen och eljest i särskild ordning för bankoutskottet
angivna riktlinjer för en utbyggnad av Tumba pappersbruk,

att besluta, att pappersbruket organiseras som ett av riksbanken ägt
aktiebolag,

att bemyndiga bankofullmäktige att vidtaga erforderliga åtgärder för det
nya bolagets bildande,

att godkänna vid skrivelsen fogat förslag till bolagsordning för bolaget,

att bemyndiga riksbanken att teckna aktier i bolaget för 25 000 000 kronor,
varav för 1 000 000 kronor mot överlåtelse av pappersbrukets samtliga
tillgångar och skulder,

samt att bemyndiga bankofullmäktige att förhandla och träffa preliminär
överenskommelse med de anställda och bolaget om reglering av anställningsoch
pensionsförmåner etc. i samband med förändringen av pappersbrukets
organisation i huvudsaklig överensstämmelse med vad i skrivelsen angivits.

Mot fullmäktiges beslut har reservation anförts av herr Kollberg.

Fullmäktiges skrivelse jämte reservationen har såsom bilaga 2 fogats till
detta utlåtande.

I anledning av fullmäktiges skrivelse, vilken jämlikt § 21 riksdagsstadgan
föranlett anmälan till talmännen, har inom riksdagen väckts följande motioner.

I. de likalydande motionerna I: 589 av herrar Holmberg och Wallmark
och II: 724 av herr Turesson in. fl., vari yrkats att riksdagen med avslag av
bankofullmäktiges hemställan om utbyggnad av Tumba pappersbruk måtte
begära att bankofullmäklige måtte omedelbart föranstalta om tillkallande
av en sådan allsidigt sammansatt expertkommitté, som 1961 års statsrevisorer
efterlyst för verkställande av en ingående undersökning av förutsättningarna
för dels en teknisk rationalisering av den nuvarande driften vid
Tumba pappersbruk, dels ett nedläggande av bruket i dess helhet.

II. de likalydande motionerna I: 590 av herr Virgin m. fl. och II: 723 av
herr Kollberg m. fl., vari yrkats, att riksdagen vid behandlingen av bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan, att till utskottet från full1—Bihang
till riksdagens protokoll 1963. 8 samt. Nr 15

2

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

mäktige i riksbanken inkommit framställning angående Tumba pappersbruks
framtida ställning, må

1. avslå riksbanksfullmäktiges framställning,

2. uttala att verksamheten vid Tumba bruk även i fortsättningen skall
bedrivas efter i huvudsak de riktlinjer som nu följes, med tillvaratagande
av alla de möjligheter till rationalisering av verksamheten som finnes och
kan framkomma, samt

3. i skrivelse till riksbanksfullmäktige begära förnyad utredning av frågan
om företagsform för Tumba bruk.

III. motionen II: 722 av herrar Börjesson i Falköping och Börjesson i
Glömminge, vari yrkats att riksdagen vid behandlingen av riksbanksfullmäktiges
skrivelse angående riksbankens pappersbruks framtida ställning
med avslag på fullmäktiges förslag till utbyggnad av pappersbruket och ombildning
av detsamma till ett av riksbanken ägt aktiebolag m. in. måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning genom en allsidigt sammansatt
expertkommitté av frågan om tillgodoseende av riksbankens sedelpappersbehov
och därmed sammanhängande problem i enlighet med vad
som anförts i motionen.

Beträffande motiveringarna för de i motionerna framställda yrkandena
hänvisas till motionerna I: 589, II: 722 och II: 723.

I anledning av fullmäktiges framställning har AB Klippans Finpappersbruk
inkommit med en den 17 mars 1963 dagtecknad PM med synpunkter
på utredningen angående riksbankens pappersbruk i Tumba. I skrivelsen
uttalar bolaget bl. a. sin beredvillighet att »öppet och sakligt med berörda
instanser taga upp frågan om att förse Sveriges Riksbank med sedelpapper
till ett pris, som för önskad kvalitet är konkurrenskraftigt i jämförelse med
världsmarknadspriset» samt att »efter rent sakliga grunder diskutera alla
tänkbara utvägar för att lösa ''Tumbaproblemet’ på tekniskt-ekonomisktsocialt
lyckligaste sätt».

Vid granskningen av ärendet har utskottet haft tillgängligt jämväl det
utredningsmaterial som med hänsyn till Tumba bruks egna nuvarande och
framtida affärsintressen liksom till andra berörda parters legitima intressen
icke kunnat göras offentligt. Särskild föredragning avseende nämnda material
och de för frågans bedömning i övrigt relevanta förhållandena har även
lämnats utskottet.

Utskottet

I den till 1962 års riksdag avlämnade berättelsen om den av riksdagens
revisorer år 1961 verkställda granskningen av riksbanken upptog revisorerna
till behandling frågan om riksbankens pappersbruks framtida ställning.
Mot bakgrund av i berättelsen berörda förhållanden uttalade revisorerna att
spörsmålet om Tumba bruks framtida ställning i sig inrymmer ett flertal

Bankoutskoltets utlåtande nr 15 år 1963

3

olika problem, vilkas lösning icke utan vidare är given. Några fördelar stod
enligt revisorernas mening icke att vinna på att ytterligare uppskjuta ett
slutligt ställningstagande i ämnet och revisorerna förordade därför att problemet
i hela dess vidd snarast borde utredas genom en för ändamålet tillkallad,
allsidigt sammansatt expertkommitté.

I yttrande över revisorernas berättelse meddelade riksbanksfullmäktige,
att fullmäktige såsom särskild utredningsman att verkställa en genomgång
och granskning av förutsättningarna för Tumba bruks verksamhet i nuvarande
eller modifierad uppläggning hade tillkallat f. d. chefen för Statens
skogsindustrier direktören Knut Norlin. Fullmäktige anmälde sin avsikt
att sedan utredningen slutförts återkomma till riksdagen i ärendet och
hemställde att i avvaktan härpå revisorernas uttalande om bruket icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Bankoutskottet framhöll i sitt utlåtande (nr 4) angående verkställd
granskning av riksbankens och riksgäldskontorets förvaltning att, sedan
Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1962 års riksdag framställt sina
förslag i anledning av de av 1953 års utredning om de statliga företagsformerna
framlagda förslagen, förutsättningarna numera förelåg att till slutligt
ställningstagande upptaga frågan om formerna för driften vid riksbankens
industrier. Den utredning som igångsatts på uppdrag av riksbanksfullmäktige
borde vidare enligt utskottets mening kunna ge ett underlag för
en säkrare bedömning av förutsättningarna för Tumba bruks framtida ställning.
I avvaktan på utredningsresultatet borde enligt utskottet revisorernas
uttalande inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen biföll vad utskottet
sålunda hemställt.

I fullmäktiges förevarande skrivelse lämnas inledningsvis en redogörelse
för frågans tidigare behandling samt för den nu föreliggande utredningen
angående bruket. Härav framgår i korthet följande.

Utredningsmannen konstaterar att bruket för närvarande är i gott skick
och därjämte har en mycket värdefull tillgång i personalens särskilda yrkesskicklighet
i tillverkning av kvalitetspapper. Orsakerna till att de senaste
årens driftöverskott likväl ej blivit större än att de i huvudsak förmått bära
de i och för sig behövliga kostnaderna för underhåll och rationalisering
jämte viss avskrivning får, framhåller utredningsmannen, sökas i andra
avseenden. Härvid nämner utredningsmannen särskilt tre faktorer såsom
varande av betydelse. Det förhållandet att sedelpapperstillverkningen under
de senaste åren fått kvantitativt begränsas har i viss utsträckning försvårat
den löpande planeringen av civilpapperstillverkningen. Utredningsmannen
framhåller att dessa svårigheter likväl bör vara av övergående natur. Vidare
pekar utredningsmannen på att Tumba drivit tillverkningen med endast 17
arbetsskift per vecka emot numera inom pappersindustrien allmänt tillämpad
s. k. helkontinuerlig drift, innebärande 21 arbetsskift per vecka. En särskilt
besvärande kostnadsfaktor består därjämte, framhåller utrednings -

4

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

mannen, i utgifterna för köpt elkraft, vilka med av statens vattenfailsverk
tillämpade taxor motsvarar en kostnad av 275 kr. per ton papper, ett belopp
som torde vara rekordhögt inom pappersindustrien.

Utredningsmannen redovisar vissa kalkyler beträffande driftresultatet
vid en mera normal sedelpapperstillverkning. Enligt dessa skulle driften vid
17-skiftsvecka ge ett underskott av 229 000 kr. per år, medan drift vid 21-skiftsvecka skulle ge överskott med 280 000 kr. per år. Utredningsmannen
framhåller att nämnda överskott inte lämnar utrymme för ytterligare kostnadsstegringar
eller prisfall på brukets produkter. Sammanfattningsvis
konstaterar utredningsmannen, att utredningen synes bekräfta det av revisorerna
i berättelsen till 1962 års riksdag gjorda uttalandet, att brukets nuvarande
storlek och produktionskapacitet inte medger att tillverkningen
kan bedrivas tillräckligt rationellt.

Mot bakgrunden härav har utredningsmannen undersökt möjligheterna
att genom en utvidgning och komplettering av brukets nuvarande produktion
åstadkomma en långfristigt sett tillfredsställande räntabilitet. Härvid
framhåller utredningsmannen att det så långt det är möjligt synes vara
önskvärt att en utökad produktion i Tumba inriktas på papperstyper, som
f. n. ej tillverkas i Sverige. Efter olika företagna undersökningar, däribland
en särskild marknadsundersökning avseende marknaden i en rad viktigare
industriländer, har utredningsmannen stannat för att föreslå, att Tumba
bruk bör upptaga tillverkningen av ett visst industriellt specialpapper i hög
prisklass, för vilket marknaden sedan en tid karakteriserats av en tydlig
underförsörjning. Det framhålles att de mycket höga kvalitetskraven för
papperet i fråga nödvändiggör dels att den maskinella utrustningen ej endast
för fiberberedningen och själva pappersmaskinen utan även för papperets
efterbehandling blir av högsta klass, dels att kapaciteten, även vid låga
maskinhastigheter, blir relativt stor. Detta medför enligt utredningen att
investeringskostnaderna ställer sig höga men å andra sidan att lönsamheten
kan beräknas bli tillfredsställande. Investeringskostnaden beräknas
av utredningsmannen till 49,0 milj. kr.

Utredningsmannen föreslår vidare en övergång till bolagsform för bruket.
Härvid uttalar utredningsmannen särskilt, att man får utgå från att särskilda
övergångsformer får gälla för de nu anställda, såväl tjänstemän som
arbetsledare och arbetare, så att någon försämring av desammas samlade
ekonomiska förmåner, såsom beträffande de statliga pensionsgrunderna,
semesterförmåner o. d. ej sker. För att bruket efter övergång till bolagsform
inte skall belastas med högre utgifter för pensioner, semesterförmåner e. d.
än vad som gäller för pappersindustrien i övrigt, förutsätles att bolaget
kompenseras för dessa utgifter liksom att en avräkning sker för vid övergångstillfället
redan pensionerad personal. Bolaget föreslås erhålla ett aktiekapital
av 25 milj. kr. Styrelsen skulle enligt utredningen omfatta lägst tre
och högst fem ordinarie ledamöter med högst två suppleanter.

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

5

Riksbanksfullmäktige diskuterar inledningsvis de olika möjligheterna att
lösa frågan om brukets ställning. Härvid beröres först möjligheten av en
nedläggning av bruket. Fullmäktige konstaterar att de härvid uppkommande
olägenheterna med avseende på kontrollen av sedelpappersdispositionerna
och försörj ningstryggheten visserligen kan kompenseras men att detta
kan ske endast till priset av ökade kontroll- och lagringskostnader. En nedläggning
skulle icke heller, framhåller fullmäktige, befria riksbanken från
kostnaderna för nu utgående pensioner, och den skulle förmodligen medföra
ytterligare utgifter bl. a. för omedelbar förtidspensionering av vissa äldre
arbetare och tjänstemän. Fullmäktige anför vidare att en nedläggning skulle
innebära en betydande kapitalförstöring liksom att man inte kan bortse från
de rent sociala konsekvenserna av eu nedläggning av pappersbruket. Av nu
anförda skäl har fullmäktige icke funnit sig kunna påtaga sig ansvaret att
förorda en nedläggning av driften vid Tumba. Fullmäktige uttalar att rent
ekonomiskt skulle en nedläggning av driften knappast vara mer försvarbar
än dess fortsättande i nuvarande form och omfattning. Denna senare möjlighet
har fullmäktige inte ansett kunna övervägas som ett allvarligt alternativ.
Den skulle, anför fullmäktige, innebära att man fick avskriva alla
lönsamhetsanspråk och vara beredd att bära en viss årlig förlust. På längre
sikt skulle den även kunna leda till en fortgående försämring över lag av
brukets förhållanden som kunde befaras äventyra också civilpappersproduktionen.

Mot denna bakgrund har fullmäktige stannat för att förorda en utbyggnad
av bruket. Härvid bär fullmäktige funnit att det av utredningsmannen
framlagda förslaget synes erbjuda möjlighet till en utbyggnad som kan ge
bruket en bättre bas för sin verksamhet, en ekonomiskt bättre dimensionerad
produktionsinriktning och ett bättre underlag för att bära de ofrånkomligen
relativt höga fasta kostnader, som redan sedelpappersframställningen
medför. Fullmäktige uttalar följande.

Utan att förbise, att den föreslagna nya produktionen lika litet som varje
annan industriell verksamhet kan vara riskfri, synes det fullmäktige, att det
föreliggande förslaget funnit en produktion, som förefaller erbjuda goda
möjligheter för en nu insatt ny produktionsenhet, vilken så som den för det
här ifrågavarande projektet föreligger planerad och enligt vad företagna
undersökningar visat bär bli tekniskt och ekonomiskt väl konkurrenskraftig
i jämförelse med övriga i dag existerande produktionsenheter på området.
Den marknad produkten i fråga erbjuder är icke stor, men den synes i
högre grad än i fråga om många andra papperskvaliteter kunna karakteriseras
som stabil och stabilt växande, och den utmärkes till skillnad från vad
som i varje fall i dagens läge gäller flertalet övriga avsättningsområden för
papper av en tydlig underförsörjning.

Fullmäktige anför att de praktiska försäljningsproblemen inte skall underskattas
men alt enligt föreliggande undersökningar även här vissa möjligheter
till eu god lösning av uppgiften förefaller att vara för handen.

G

Bankoutskoitcts utlåtande nr 15 år 1963

De räntabilitetskalkyler, som utredningsmannen företett, synes fullmäktige
vara förhållandevis konservativt genomförda. Den från sådana utgångspunkter
beräknade räntabiliteten torde ändå enligt fullmäktige tåla jämförelse
med de räntabilitetskrav, som i dag uppställes för andra industriella
nyinvesteringar av jämförligt slag i vårt näringsliv. Fullmäktige uttalar, att
när de för sin del är beredda att förorda denna speciella investering, det
ändock inte sker med någon underskattning av eller bortseende från de
ofrånkomliga risker som varje företag av detta slag löper.

I likhet med utredningsmannen förordar fullmäktige att bruket i samband
med beslutet om utbyggnad ombildas till aktiebolag. Bolagets aktiekapital,
som skall ägas av riksbanken, förordas i enlighet med utredningsmannens
förslag skola uppgå till 25 milj. kr. Styrelsen bör enligt fullmäktige bestå
av lägst fem och högst sju ledamöter så att den i sig skall kunna inrymma
såväl företrädare för industriell erfarenhet och sakkunskap som eu representation
motsvarande riksbankens förankring i riksdagen.

Fullmäktige anför att det torde få anses som naturligt att riksbanken
ensam och direkt svarar för det föreslagna aktiebolagets finansiering även
utöver aktieteckningen.

Avslutningsvis berör fullmäktige frågan om reglering av riksbankens
förpliktelser mot de anställda vid pappersbruket respektive mot pensionerade
tidigare anställda och dessas anhöriga i fråga om anställningsförmåner,
pensioner etc. Fullmäktige anför härom att enligt dess mening bör vid
den slutliga regleringen av dessa frågor den synpunkten vara vägledande,
att bolaget med avseende på här avsedda förpliktelser skall placeras i samma
ställning som ett jämförbart enskilt företag. Förpliktelser, som i dag
åvilar riksbanken och som går utöver vad ett enskilt företag skulle få vidkännas,
bör i princip stanna på riksbanken. Därest riksdagen bifaller fullmäktiges
förslag, skulle fullmäktige preliminärt träffa behövliga överenskommelser
med de anställda och med aktiebolaget, vilka överenskommelser
skulle underställas riksdagen för godkännande.

Utskottet får för sin del anföra följande. Möjligheten att skapa förutsättningar
för ett på längre sikt mer tillfredsställande ekonomiskt resultat av
driften vid Tumba bruk har under en lång följd av år varit föremål för
överväganden inom industristyrelsen och fullmäktige och behandlades av
riksdagens revisorer i deras till 1962 års riksdag avgivna berättelse angående
granskningen av riksbanken. Vissa på industristyrelsens uppdrag under
1950-talet gjorda utredningar har tydligt visat att brukets ringa produktionskapacitet
är ett grundläggande hinder för åstadkommandet av en ekonomiskt
lönsam produktion. Detta har understrukits även av riksdagens
revisorer i deras nämnda berättelse, i vilken de framhåller att brukets nuvarande
storlek och därmed dess produktionskapacitet icke torde medge, att
tillverkningen bedrives tillräckligt rationellt. Revisorerna har därjämte uD
talat att några fördelar inte är att vinna på att ytterligare uppskjuta ett
slutligt ställningstagande i frågan.

Bankoutskottet utlåtande nr i5 år 1963

7

Fullmäktige har i sin skrivelse behandlat utvägarna ur den föreliggande
situationen. De möjligheter som diskuterats i fullmäktiges skrivelse eller
särskilt berörts i motionerna är för det första nedläggning av bruket, för
det andra ett fortsättande av driften i nuvarande omfattning men med ytterligare
tillvaratagande av rationaliseringsmöjligheterna samt för det tredje
slutligen en utbyggnad av bruket. Fullmäktige har utförligt diskuterat de
med en nedläggning förenade problemen och inte funnit sig kunna påtaga
sig ansvaret för att förorda en sådan utväg. Utskottet kan för sin del instämma
i de av fullmäktige anförda synpunkterna och anser att i förevarande
situation en nedläggning inte bör ifrågakomma som en lösning av de med
driften vid Tumba sammanhängande problemen. I likhet med fullmäktige
finner utskottet också att ett fortsättande av driften i nuvarande omfattning
men med ytterligare tillvaratagande av rationaliseringsmöjligheterna inte
kan utgöra ett allvarligt alternativ. Det bör således anmärkas att enligt vad
som upplysts för utskottet det av utredningsmannen framräknade överskottet
å 280 000 kr. vid 21-skiftsvecka med undantag för lönekostnaderna
— vilka beräknats utifrån 1962 års lönenivå — bygger på 1961 års bokslut
och att redan ett beaktande av förhållandena enligt 1962 års bokslut leder
till att överskottet försvinner. Det bör vidare framhållas att bruket i dag
är i mycket gott skick med avseende på den tekniska utrustningen och arbetskraften.
Grundproblemet ligger som framhållits i samtliga undersökningar
beträffande bruket i att detta är för litet för att möjliggöra en ekonomiskt
lönsam produktion.

I detta läge har fullmäktige förordat en utbyggnad av bruket i enlighet
med ett av utredningsmannen framlagt förslag. Utskottet har tagit del av det
material, på vilket fullmäktige grundat sitt ställningstagande. Fullmäktige
har betonat, att den föreslagna nya produktionen lika litet som varje annan
industriell verksamhet kan vara riskfri. Med hänsyn till den ifrågavarande
produktens karaktär och efterfrågesituationen samt på grundval av utförda
räntabilitetskalkyler har fullmäktige likväl för sin del ansett sig kunna
förorda den föreslagna utbyggnaden av bruket.

I diskussionen kring fullmäktiges förslag har bl. a. hävdats att den föreslagna
investeringen inte står i rimlig proportion till förlusten på sedelpapperstillverkningen
och att redan av denna anledning investeringen inte
bör komma till stånd. Enligt utskottets mening kan frågan inte bedömas på
detta sätt. Frågan är i stället i vad mån vanliga lönsamhetskriterier bör
tillämpas på statlig verksamhet, där detta är möjligt. Så bör enltgt utskottets
uppfattning vara fallet. Den vid riksbankens pappersbruk bedrivna tillverkningen
är uppenbarligen av den karaktär att lönsamhetskriterier bör appliceras
på densamma. Att därvid den investering, som erfordras för att bruket
skall ges en ekonomiskt lönsam produktionskapacitet, med hänsyn till de
tekniska och ekonomiska villkor som gäller för papperstillverkning, blir
avsevärd, finner utskottet inte i och för sig böra utgöra ett argument mot
investeringen. Däremot är det naturligt att investeringens storlek föranleder

8

Bankoutskottet utlåtande nr 15 år 1963

speciellt grundliga överväganden beträffande lönsamhetskalkyler, marknadsutsikter
och liknande förhållanden. Det mycket omfattande arbete som
nedlagts på att belysa dessa förhållanden har nu nått det stadium där fullmäktige
funnit att arbetet inte bör drivas vidare innan riksdagen fått tillfälle
att taga ställning till planerna. Efter att ha tagit del av det förebragta
materialet och av fullmäktiges bedömning av detsamma har utskottet blivit
övertygat om att fullmäktige bör få det begärda bemyndigandet att utbygga
Tumba bruk. Utskottet vill emellertid understryka vad fullmäktige anfört
om att den föreslagna nya produktionen lika litet som varje annan industriell
verksamhet kan vara riskfri. Häri ligger att ställningstagandena så
långt detta är praktiskt möjligt skall kunna anpassas efter situationens
krav. När utskottet för sin del tillstyrker fullmäktiges förslag sker detta
sedan utskottet under beaktande av de med förslaget förbundna affärsmässiga
riskerna funnit de företedda lönsamhetskalkylerna och vad i ärendet i
övrigt förevarit vara av den art att investeringen framstår såsom företagsekonomiskt
motiverad.

Med den utbyggnad av bruket som skulle komma till stånd vid bifall till
fullmäktiges av utskottet tillstyrkta förslag är det uppenbart att brukets
redan i dag tungrodda administration måste ges en annan och för den utvidgade
verksamheten mera ändamålsenlig form. Fullmäktige har i likhet
med utredningsmannen förordat att bruket ombildas till ett av riksbanken
helägt aktiebolag. Detta synes utskottet innebära en adekvat lösning av organisationsfrågan.
Vad fullmäktige föreslagit beträffande aktiekapitalet, styrelsens
omfattning och sammansättning, regleringen av förhållandet till
personalen och därmed sammanhängande frågor samt i fråga om bolagets
konstruktion och förhållanden i övrigt föranleder ingen erinran från utskottets
sida.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår att utskottet icke kunnat tillstyrka
de i motionerna framställda yrkandena.

Åberopande det ovan anförda hemställer utskottet,

att riksdagen måtte — med avslag å följande motioner,
nämligen

1) motionerna I: 589 och II: 724,

2) motionerna I: 590 och II: 723, samt

3) motionen II: 722 —

samt med bifall till fullmäktiges i riksbanken föreliggande
framställning

A) godkänna i det föregående angivna riktlinjer för en utbyggnad
av Tumba pappersbruk,

B) besluta, att pappersbruket organiseras som ett av riksbanken
ägt aktiebolag,

C) bemyndiga fullmäktige i riksbanken att vidtaga erforderliga
åtgärder för det nya bolagets bildande,

Bankoutskottets utlåtande nr Jo år 1963

9

D) godkänna vid detta utlåtande såsom bilaga 1 fogat förslag
till bolagsordning för bolaget,

E) bemyndiga riksbanken att teckna aktier i bolaget för
25 000 000 kronor, varav för 1 000 000 kronor mot överlåtelse
av pappersbrukets samtliga tillgångar och skulder, samt

F) bemyndiga fullmäktige i riksbanken att förhandla och
träffa preliminär överenskommelse med de anställda och bolaget
om reglering av anställnings- och pensionsförmåner etc.
i samband med förändringen av pappersbrukets organisation
i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående
angivits.

Stockholm den 17 april 1963

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Schmidt, Gustaf Henry Hansson,
Åke Larsson, Gorthon, Palm, Augustsson och Mattsson;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Berglund, fru Renström-Ingenäs*,
herrar Hansson i önnarp, Hagnell*, Carlsson i Stockholm
och Bengtsson i Landskrona.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Schmidt, Gustaf Henry Hansson, Gorthon, Mattsson, Regnéll,
Berglund, Hansson i önnarp och Carlsson i Stockholm, vilka ansett att utskottets
utlåtande fr. o. m. det avsnitt å sid. 6 som börjar med orden utskottet
får — — -—» samt utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill erinra om att möjligheten att skapa förutsättningar för ett
på längre sikt mer tillfredsställande ekonomiskt resultat i fråga om sedelpappersförsörjningen
under en lång följd av år varit föremål för överväganden.
Vid den på industristyrelsens uppdrag år 1955 verkställda utredningen
diskuterade utredningsmannen i första hand tre olika alternativ för
Tumba pappersbruks framtida utveckling, nämligen för det första brukets
nedläggande, för det andra teknisk rationalisering med tillverkning av endast
sedelpapper samt för det tredje teknisk rationalisering med tillverkning
av förutom sedelpapper även annat papper. Som ett fjärde alternativ upptog
utredningsmannen möjligheten att utöka den kommersiella tillverkningen

10

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

främst i syfte att fördela de fasta kostnaderna på ett större underlag. År
1956 verkställdes en ny utredning om utvidgning av brukets kapacitet in. m.
vilken utmynnade i förslag om anskaffande till bruket av en ny pappersmaskin
likartad den nuvarande och avsedd för enahanda slag av tillverkning
men med något ökad pappersbredd.

I bankofullmäktiges ställningstagande förmenar fullmäktige att endast
två alternativ är realistiska för ett ställningstagande med avseende på brukets
framtid. Antingen måste bruket byggas ut till en ekonomiskt livsduglig
storlek eller också måste driften nedläggas.

Fullmäktiges framställning liksom den av direktören Knut Norlin verkställda
utredningen, som ligger till grund för framställningen, har emellertid
helt inriktats på en omfattande utbyggnad av Tumba bruk. Förslaget överensstämmer
sålunda närmast med det fjärde alternativet i 1955 års utredning.
Möjligheterna att enligt direktiven för utredningen granska förutsättningarna
för Tumba bruks verksamhet i nuvarande eller modifierad form
har ej undersökts. Hit hör bl. a. att penetrera vilka ytterligare rationaliseringar
som står att vinna med brukets nuvarande produktionsenhet som underlag
och vilka investeringar som kräves härför.

Utskottet vill först framhålla, att en så omfattande och kostsam utbyggnad
av Tumba bruk som den nu föreslagna med en ny produktionsenhet för
enbart civilpapperstillverkning framstår som utomordentligt tveksam. Någon
anledning till att riksbankens pappersbruk skall ge sig in på en praktiskt
taget helt ny verksamhet kan enligt utskottets mening inte anses föreligga Därtill

kommer att lokaliseringen av en sådan produktion till stockholmsområdet
måste framstå som olämplig. Ledig arbetskraft finnes knappast
inom området. Utbyggnaden medför krav på nya bostadslägenheter och serviceanordningar
av olika slag, vilket skulle leda till ytterligare belastning av
de redan nu besvärliga förhållandena i området. Utskottet vill vidare framhålla
att, enär sedeltillverkningens belägenhet i Stockholm och dess närhet
från försvarspolitiska synpunkter ej kan sägas vara lämplig, kan ej den
möjligheten uteslutas att frågan om annan förläggning kan komma under
övervägande. I så fall blir ett sådant övervägande svårare och en förflyttning
dyrare om man kopplat ihop sedelpapperstillverkningen med en mångdubbelt
större produktionsapparat.

Ekonomiska skäl talar minst lika starkt emot fullmäktiges förslag. Utredningsmannen
och fullmäktige har angivit, att underförsörjning skulle föreligga
på marknaden i fråga om det industriella specialpapper, som skulle
tillverkas i den nya produktionsenheten. Från denna utgångspunkt har utredningsmannen
och fullmäktige förutsatt goda exportmöjligheter och en
tillfredsställande lönsamhet för produktionen men dock förutskickat, att
icke obetydliga affärsrisker kan vara förenade med den nya tillverkningen.
De alternativa kalkylerna för annan produktion visar, att utredningsmannen
också räknat med sådana risker. Det material, som företetts för utskot -

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

11

tet, ger ytterligare anledning till bedömningen, att fullmäktige sett alltför
optimistiskt på möjligheterna. Ifrågavarande specialpappersproduktion uppges
redan nu vara under utbyggnad, varför risk föreligger för överskott.
Möjligheterna för Tumba bruk att efter en förhållandevis lång utbyggnadstid
vinna avsättning för specialpapperet i konkurrens med utländska
pappersbruk, som redan är inarbetade på marknaden, framstår mot bakgrunden
härav som osäkra. Under sådana förhållanden är det inte uteslutet
att man kan få räkna med än lägre priser än utredningsmannen förutsatt.
Följden får då befaras bliva, att Tumba bruk enligt utredningsmannens
alternativa kalkyler skulle tvingas inrikta sig på produktionstekniskt närstående
men billigare papperskvaliteter i direkt konkurrens med andra
svenska pappersbruk. En sådan utveckling är enligt utskottets mening inte
önskvärd. Det torde för övrigt kunna ifrågasättas om Tumba bruk med en
låg produktion i förhållande till de pappersbruk, som nu behärskar marknaden,
kan uppnå erforderlig konkurrenskraft. Även från samhälls- och
företagsekonomiska synpunkter finner utskottet sålunda grunderna för fullmäktiges
förslag alltför svaga.

Av det anförda framgår, att utskottet tillstyrker yrkandet i motionerna
om avslag på fullmäktiges framställning om att nu besluta utbyggnad av
Tumba bruk.

Enligt utskottets mening är det emellertid angeläget, att riksbankens sedelpappersbehov
kan tillgodoses på ekonomiskt mer tillfredsställande sätt
än vad hittills varit fallet. Den närmast till hands liggande åtgärden synes
härvid vara ett mer rationellt utnyttjande av Tumba bruks nuvarande produktionskapacitet
och förstärkande av försäljningsorganisationen för civilpapper.

Härvid vill utskottet framhålla, att de ekonomiska målsättningarna bör
bedömas mot bakgrunden av en annan avgörande omständighet. Såväl fullmäktige
som industristyrelsen har framhållit den vikt, som bör fästas vid
säkerhetssynpunkterna. Riksdagens revisorer fann det i sin berättelse till
1962 års riksdag tveksamt om i dagens läge dessa synpunkter kan åberopas
som avgörande skäl för fortsatt sedelpapperstillverkning i Tumba. Fullmäktige
har emellertid pekat på att övergången till rullpapperstillverkning
gjort kontrollen vanskligare än förut. Synpunkten på försörjningstrygghet
måste även tillmätas minst samma vikt i dag som förut.

I detta sammanhang må infogas vad ovan relaterats nämligen att fullmäktige
framhållit att båda dessa olägenheter, som skulle bli följden av
att leveranserna placerades hos någon inhemsk tillverkare, kunde kompenseras,
men att det endast kunde ske till priset av ökade kontroll- respektive
lagringskostnader.

Enligt utredningsmannens ovan nämnda kalkyler för Tumba bruk skulle
från i utredningen angivna förutsättningar driften vid 21-skiftsvecka, som
för övrigt är den grundläggande förutsättningen även för fullmäktiges utbyggnadsförslag,
möjliggöra ett överskott av 280 000 kr. per år. Det efter en

12

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

övergång till 21-skiftsvecka kalkylerade möjliga överskottet som med undantag
för lönekostnaderna — vilka kalkylerats på 1962 års lönenivå —
by&8er på 1961 års bokslut är dock enligt fullmäktiges bedömning för litet
för att ge någon betryggande marginal, exempelvis vid kostnadsstegringar
för bruket. Häremot måste dock genmälas att kostnadsstegringar är ett
problem som Tumba bruk har gemensamt med sina konkurrenter på de
marknader där brukets civilpapper avsättes.

Det kalkylerade överskottet framkommer för övrigt efter räntor och
amorteringar samt ATP-premier och utgående äldre pensioner. Dessa senare,
som under 1962 uppgick till 378 000 kr., kunde likaväl övertas av riksbanken
under nuvarande driftförhållanden som föreslagits vid förverkligande
av utbyggnadsprojektet och företagets bedrivande i bolagsform. Härigenom
mer än fördubblas det framräknade överskottet, vilket står till förfogande
antingen för sänkning av priset på sedelpapperet och/eller ökad
avsättning till förnyelsefonden.

Såsom framhållits i motionerna måste i sammanhanget beaktas de möjligheter
som finns till ytterligare rationaliseringar och kostnadsbesparingar
vid bruket. Riksdagens revisorer har i sin berättelse till 1962 års riksdag
bl. a. framhållit, att den nuvarande tungrodda administrationen utgör ett
hinder för verksamheten. Särskilt har revisorerna pekat på att ojämnheten
i sedelpappersbeställningarna ställer företagsledningen inför svårlösta problem,
då det gäller planläggningen av den civila tillverkningen. En jämnare
fördelning av sedelpappersbeställningarna bör enligt revisorerna kunna
underlättas, om ett intimare samarbete kunde etableras mellan riksbankens
båda industrier, dvs. å ena sidan leverantören-pappersbruket och å andra sidan
beställaren-sedeltryckeriet. Enligt revisorernas uppfattning skulle i
berört avseende vissa fördelar stå att vinna, om de nämnda industrierna
kunde i större utsträckning samordnas administrativt, exempelvis genom
att underställas en och samma direktör. Utskottet förordar att den av revisorerna
aktualiserade samordningen närmare överväges.

I fullmäktiges ställningstagande framhålles, att de särskilda svårigheter
för Tumba bruks verksamhet, som på den allra senaste tiden uppmärksammats,
till väsentlig del är att hänföra till speciella och övergående förhållanden,
nämligen övergången till rotationstryck vid sedeltryckeriet och
därmed följande omläggning av brukets pappersleveranser. Detta kan i och
för sig ge fog för förhoppningar om vissa förbättringar i brukets situation,
när därmed förknippade övergångssvårigheter övervunnits, säger fullmäktige.

Utskottet delar dessa förhoppningar. Då det ej finnes anledning anta
annat än att industriledningens dispositioner varit riktiga bör man redan
på grund av dessa förvänta sig en icke betydelselös sänkning av tillverkningskostnaden
när normal produktion och kontinuitet i tillverkningen uppnåtts.
Härtill kommer som ytterligare kostnadssänkande faktor ovannämnd
överflyttning av äldre pensioner på riksbanken. Slutligen bör tas med i be -

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

13

traktande att de uppslag om effektivisering av organisationen m. in. som
riksdagens revisorer framfört ännu ej varit föremål för undersökning.

Om man accepterar det pris som betecknats som normalt, nämligen 15
kr./kg för sedelpapperet, och därtill värdesätter fördelarna av att behärska
hela sedeltillverkningen i egen regi under full kontroll samt av uttalanden
att döma tror sig om att till tillfredsställande priser kunna öka försäljningen
av civilpapper synes det som om chanserna för att i nuvarande produktionsenhet
uppnå en fullt försvarbar ekonomi är goda. I vart fall bör de kostnadsökningar
som oförutsett kan uppstå vara av ringa storleksordning i
jämförelse med de risker man löper vid den mycket stora investeringen för
det föreslagna utbyggnadsprojektet. Det måste därför framstå som klokare
och bättre förenat med sund ekonomi att nu inrikta alla ansträngningar och
rimliga investeringar på nuvarande produktionsenhet.

På de grunder utskottet ovan anfört bör en ingående undersökning verkställas
av kostnads- och effektivitetsproblemen vid fortsatt drift vid Tumba
bruk i den nuvarande produktionsenheten.

I en del motioner har förordats, att man även mera ingående bör överväga,
om inte försörjningen med sedelpapper kan tryggas på annat sätt än genom
produktion vid riksbankens pappersbruk. Såsom utskottet i det föregående
anfört synes övervägande skäl tala för att tillverkningen bibehålies
i riksbankens eget företag. Utskottet finner det dock motiverat, att även
andra möjligheter redovisas i utredningen.

Enligt utskottets mening bör sålunda en grundligare prövning företagas
av kostnads- och effektivitetsproblemen vid Tumba bruks nuvarande produktionsenhet.
Uppmärksamhet bör härvid även ägnas åt möjligheterna att
ge Tumba bruk och sedeltryckeriet, båda tagna som en företagsenhet, lämpligare
administrations- och förvaltningsform. Enligt utskottets mening bör
fullmäktige tillkalla en i överensstämmelse med vad riksdagens revisorer
förordade allsidigt sammansatt expertkommitté för utredning av ifrågavarande
problem.

Åberopande det ovan anförda hemställer utskottet,

att riksdagen måtte

1) med bifall till motionerna 1:589 och 11:724, 1:590
och II: 723 samt II: 722, såvitt här är i fråga, avslå fullmäktiges
i riksbanken föreliggande framställning;

2) i anledning av förenämnda motioner, såvitt här är i
fråga, i skrivelse till fullmäktige i riksbanken begära en utredning
enligt ovan angivna riktlinjer genom en — i överensstämmelse
med vad riksdagens revisorer förordade i sin
till 1962 års riksdag avgivna berättelse angående granskningen
av riksbanken — allsidigt sammansatt expertkommitté
;

3) i övrigt anse motionerna besvarade med vad utskottet
ovan anfört.»

14

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

Bilaga 1

Förslag

till

Bolagsordning

§ 1

Bolagets firma är Aktiebolaget Tumba bruk.

§ 2

Bolagets verksamhet har till föremål att tillverka papper och pappersprodukter
jämte annan därmed förenlig verksamhet.

§ 3

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.

§ 4

Bolagets aktiekapital skall utgöra minst 25 000 000 kronor och högst
75 000 000 kronor. Aktie skall lyda å Etthundra (100) kronor.

§ 5

Bolagets aktier må icke genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk
medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag,
vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt
aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat svenskt
aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits förbehåll, varom förmäles i 2 §
2 st. av lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag; dock att utan hinder av
det nu gjorda förbehållet aktier må förvärvas av svenskt bolag eller svensk
förening, som avses i 18 § av berörda lag.

§ 6

Bolagets styrelse skall bestå av minst fem och högst sju ledamöter med
högst två suppleanter.

Styrelsen är beslutför, när alla dess medlemmar vederbörligen kallats till
sammanträde och minst fyra äro tillstädes.

Såsom styrelsens beslut gäller den mening, om vilken de flesta röstande
förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden
vid sammanträdet. Om ej flera än fyra ledamöter äro tillstädes, fordras för
besluts fattande att minst tre av ledamöterna enat sig.

Samtliga styrelseledamöter och suppleanter väljas årligen vid ordinarie
bolagsstämma för tiden intill dess nästa ordinarie bolagsstämma hållits.

§ 7

Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller
suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan
än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.

— Bihang till riksdagens protokoll 1963. 8 samt. Nr 15

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

15

§ 8

För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning
och bolagets räkenskaper utses årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden
intill dess nästa ordinarie bolagsstämma hållits tre revisorer och tre suppleanter
för dem.

§ 9

Bolagets räkenskaper skola den 31 december varje år i fullständigt bokslut
sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 15 april påföljande
år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av
styrelsen och verkställande direktören avgiven förvaltningsberättelse jämte
vinst- och förlusträkning och balansräkning för senaste räkenskapsåret
skola för granskning överlämnas till de utsedda revisorerna, vilka senast
den 15 maj böra över granskningen avgiva skriftligt utlåtande.

§ 10

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång om året under
maj eller juni månad.

Å ordinarie bolagsstämma skola följande ärenden förekomma till behandling: 1.

val av ordförande vid stämman;

2. upprättande och godkännande av röstlängd;

3. val av en eller två justeringsmän;

4. fråga, huruvida stämman blivit behörigen sammankallad;

5. föredragning av förvaltningsberättelsen, balansräkningen, vinst- och
förlusträkningen samt revisionsberättelsen;

6. fråga om fastställande av balansräkningen;

7. fråga om ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna och verkställande direktören
;

8. beslut angående bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen; 9.

fastställande av styrelse- och revisorsarvoden;

10. val av styrelseledamöter, styrelsesuppleanter, revisorer och revisorssuppleanter; 11.

övriga ärenden, som i behörig ordning hänskjutits till stämman.

§ 11

Meddelanden till aktieägarna skola ske genom rekommenderade brev, kallelse
till bolagsstämma senast två veckor före ordinarie och senast en vecka
före extra stämma.

§ 12

För giltighet av beslut om ändring av bolagsordningen erfordras riksdagens
fastställelse av beslutet.

16

Bankoutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

Bilaga 2

Till Riksdagens Bankoutskott

Sedan 1961 års statsrevisorer upptagit fråga om riksbankens pappersinäo
frai?ltlda ställning, beslöt fullmäktige i riksbanken den 25 januari
tillkalla särskild utredningsman för genomgång och granskning
av förutsättningarna för brukets verksamhet. Med hänvisning härtill hemställde
fullmäktige, att i avbidan på utredningens fullföljande revisorernas
uttalanden om bruket icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

På förslag av bankoutskottet (utlåtande nr 1962:4) beslöt riksdagen
i enlighet med vad fullmäktige sålunda hemställt (riksdagens skr. 1962: 120).

Sedan den av fullmäktige föranstaltade utredningen angående riksbankens
pappersbruk nu slutförts, får fullmäktige härmed återupptaga frågan
om brukets framtida ställning. ö

Brukets tillkomst och utveckling

Fullmäktige i riksbanken upptog vid sitt sammanträde den 26 februari
175o fråga om att grunda ett riksbankens pappersbruk för att där tillverka
sedelpapper. En strax dessförinnan upptäckt efterapning av tolvdalerssedlar
tvingade nämligen fullmäktige att ingående behandla frågan »angående
satt och utvägar att göra nya bancosedlar, som måtte bliva svåra att efterapa»,
och det effektivaste sättet att möta riskerna för förfalskning bedömdes
vara att framställa och för sedeltillverkning bruka »något särskilt och egit»
papper. Efter närmare utredning av den upptagna frågan inköpte fullmäktige
skattehemmanet Tumba och lät där uppföra ett pappersbruk. Sedan
driften där igångsatts, skedde den första leveransen av sedelpapper den 13
januari 1759. Från denna tidpunkt har allt papper, som använts för riksbankens
sedel tillverkning, tillverkats vid Tumba pappersbruk.

Tillverkningen av papper vid Tumba drevs till slutet av 1930-talet såsom
handpapperstillverkning. 1938 års riksdag bemyndigade emellertid fullmäktige
att inköpa en pappersmaskin jämte utrustning och att verkställa för
maskinen erforderlig utvidgning av fabriksbyggnaden. Med stöd av detta
bemyndigande beställdes och blev under år 1939 uppmonterad en pappersmaskin.
Denna maskin, som alltjämt är den som användes rid driften i
Tumba, är en s. k. rundriramaskin, som är speciellt byggd för sedel- och
finpappersfabrikation. Maskinbredden är 1,3 meter och tillverkningskapaciteten
ligger vid drift under 17 skift per vecka vid ca 1 000 ton papper per
år. Maskinen har ombyggts under åren 1952 och 1953 genom utbyggnad av
torkpartiet och anskaffande av ett s. k. långriraparti. Jämväl i övrigt har
tillverkningsprocessen under 1940- och 1950-talen rationaliserats genom
fortgående maskinanskaffningar. År 1945 byggdes en limningsmaskin och
inköptes en s. k. kalander. År 1946 påbörjades modernisering av finholländeriet,
och sedan denna slutförts har under åren 1949—1952 två större grovholländare
med tillhörande ledningar installerats. En ny ångcentral toes
i bruk i slutet av år 1948.

Tumba pappersbruk har alltsedan sin tillkomst drivits direkt som en

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

17

riksbankens rörelse. Som brukets högsta styrelse har hela tiden fullmäktige
i riksbanken fungerat. Tillsynen över bruket och tryckeriet överfördes 1944
till en härför särskilt inrättad industristyrelse. Denna styrelse består av en
fullmäktig, tillika ordförande, en bankdirektör i riksbanken och en utom
riksbanken utsedd industrisakkunnig ledamot, samtliga med personliga
suppleanter. För att leda den löpande förvaltningen av bruket är tillsatt
en direktör, som är föredragande vid industristyrelsens sammanträden och
som äger att få sin mening antecknad till industristyrelsens protokoll.

För industristyrelsen och bruksledningen vid pappersbruket gäller särskilda
instruktioner. Faller ett ärende utanför industristyrelsens befogenhet
har styrelsen att underställa ärendet fullmäktiges prövning. När fråga om
mera betydande investeringar i nya eller ändrade anläggningar vid bruket
uppkommit, har fullmäktige i sin tur hänskjutit sådana ärenden till riksdagen
genom skrivelse till bankoutskottet. Detsamma har varit förhållandet
med ärenden rörande direktörens avlöning m. m.

Vid sidan av tillverkningen av sedelpapper har sedan mitten av 1940-talet även drivits produktion av finpapper av olika slag för försäljning å
den allmänna marknaden. Syftet med upptagande av sådan produktion var
— enligt vad som antecknades i fullmäktiges berättelse till 1946 års riksdag
— att bereda sysselsättning för arbetarpersonalen vid bruket och att
bättre utnyttja pappersmaskinen och annan maskinell utrustning. Den nya
tillverkningen ger möjlighet att fördela brukets fasta kostnader på en större
produktion och därigenom att minska riksbankens utgifter för sedelpapperstillverkningen.
Sedelpapperspriset har sålunda efter upptagande av
civil produktion blivit betydligt lägre än tidigare.

Tidigare utredningar angående Tumba pappersbruks organisationsoch
driftförhållanden

Interna utredningar och motion vid 1954 års riksdag

Vid 1940-talets slut och början av 1950-talet diskuterades inom industristyrelsen
på initiativ av direktören vid pappersbruket frågan om utbyggnad
av bruket. Olika alternativ övervägdes därvid, bl. a. en utökning av brukets
maskinella utrustning med en ny finpappersmaskin med en pappersbredd
av 3,25 meter. Förslag framkom även om anskaffande till bruket av en s. k.
yankeemaskin med en arbetsbredd av 2,5 meter för tillverkning av celluiosavadd,
s. k. waddings. Av olika skäl fick emellertid dessa projekt förfalla,
och den utvidgning som genomfördes begränsades till den ovan berörda
utökningen av den befintliga pappersmaskinens torkparti och anskaffande
av ett långviraparti (se BoU :s uti. 1950, nr 27, och 1951, nr 28).

I en vid 1954 års riksdag inom första kammaren väckt motion (nr 5) upptogs
fråga om den organisatoriska formen för Tumba pappersbruk. Motionären
gjorde gällande, att bruket i flera avseenden vore handikappat
genom den tungrodda arbetsform som blev eu följd av dess nuvarande
status. Med hänvisning härtill hemställdes, att riksdagen i skrivelse till fullmäktige
i riksbanken måtte göra framställning om eu utredning angående
förutsättningarna för att driva bruket i bolagsform. I över motionen avgivet
yttrande upplyste fullmäktige i riksbanken att den av motionären upptagna
frågan vore föremål för uppmärksamhet inom industristyrelsen. Fullmäktige
ansåg emellertid att i avbidan på resultatet av pågående utredning
angående statliga företagsformer frågan om papperbrukets framtida status
2 Bihang till riksdagens protokoll 1963. tf sand. Sr 15

18

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

borde tillsvidare vila. Bankoutskottet förklarade i sitt utlåtande över motionen
(nr 9) att utskottet i likhet med motionären var av den uppfattningen
att skäl förelåge för prövning av frågan i vilken företagsform pappersbruket
borde drivas. Enligt utskottet borde en utredning i ämnet dock
icke begränsas till blott en prövning av aktiebolagsformens tjänlighet utan
avse även andra företagsformer. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets
förslag (skr. nr 135).

Sedan Kungl. Maj :t genom remiss den 2 april 1954 berett bankofullmäktige
tillfälle att avgiva utlåtande i anledning av nyssnämnda riksdagsbeslut,
beslöt fullmäktige uppdraga åt industristyrelsen att närmare utreda formerna
för förvaltningen av riksbankens industrier, varvid borde övervägas
möjligheterna att, utan att pappersbruket dreves i bolagsform, ge industristyrelsen
vidgade befogenheter, vilka närmare anknöt till vad som skulle
tillkomma en bolagsstyrelse. I anledning härav diskuterades frågan om pappersbrukets
företagsform inom industristyrelsen vid ett flertal tillfällen,
bl. a. i anslutning till en av brukets direktör på industristyrelsens uppdrag
år 1955 verkställd utredning i ärendet, vilken av styrelsen behandlades vid
sammanträde den 17 februari 1956.

Utredningsmannen diskuterade i den nämnda utredningen i första hand
tre olika alternativ för pappersbrukets framtida utveckling, nämligen för
det första brukets nedläggande, för det andra teknisk rationalisering med
tillverkning av endast sedelpapper samt för det tredje teknisk rationalisering
med tillverkning av förutom sedelpapper även annat papper. Som ett
fjärde alternativ upptog utredningsmannen möjligheten att utöka den kommersiella
tillverkningen i syfte att fördela de fasta kostnaderna på ett större
underlag och genom sänkta priser skapa en mera bärkraftig grundval för
underhåll och fortskridande förnyelse av anläggningen.

Mot alternativet att nedlägga bruket talade enligt utredningsmannen
bl. a. de sociala konsekvenser som ett nedläggande måste medföra och de
säkerhetshänsyn som i alla tider angivits som skäl för egen sedelpapperstillverkning
och som enligt utredningsmannens mening alltjämt motiverade
att en sådan upprätthölles. Beträffande möjligheten att köpa sedelpapper
från utlandet framhöll utredningsmannen vidare som tveksamt, huruvida
lika billiga offerter på sedelpapper från utlandet, vilka syntes vara möjliga
att ernå, skulle stå till buds även när möjligheter till inhemsk tillverkning
ej längre förelåge. För ett nedläggande fann utredningsmannen tala egentligen
endast betänkligheterna mot att driva ett pappersbruk med så relativt
liten kapacitet som Tumba bruk, vars storlek bedömdes ligga på gränsen
till vad som ur affärssynpunkt kunde anses försvarligt. Utredningsmannen
hänvisade även till de tyngande kostnaderna för bostadssamhället och till
de sedan handtillverkningens dagar oproportionerligt stora pensionskostnaderna.

Vad beträffar alternativet att med tillverkning av endast sedelpapper tekniskt
rationalisera bruket fann utredningsmannen detta alternativ vid dåvarande
behov av sedelpapper medföra ett så högt pris på sedelpapperet, att
allvarliga invändningar häremot kunde resas. Ett rimligt prisläge kunde
beräknas uppkomma först då sedelpapperskonsumtionen uppnått en storlek
som närmade sig brukets kapacitet. Vad åter angår alternativet att tekniskt
rationalisera och utfylla ledig kapacitet med tillverkning av annat
papper fann utredningsmannen väsentliga ekonomiska och tekniska fördelar
förenade härmed. Utredningsmannen betonade emellertid att allteftersom
sedelpapperstillverkningen toge en allt större del av kapaciteten i an -

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

19

språk detta alternativ komme att förlora i betydelse.

Beträffande alternativet att utbygga pappersbruket och utöka den kommersiella
tillverkningen framhöll utredningsmannen, att en sådan reform
vore ägnad att ytterligare sänka tillverkningskostnaderna genom att åstadkomma
bredare bas för de fasta kostnaderna och en mera bärkraftig grundval
för underhåll och fortskridande förnyelse av anläggningen liksom för
teknisk expertis och laboratorier m. m.

Utredningsmannen sammanfattade sina slutsatser genom att framhålla,
att det visserligen vore önskvärt, att bruket ombildades till en förenklad
företagsform, men att det primära vore att lösa vissa andra centrala frågor.
Därvid visade utredningsmannen särskilt på behovet att fullborda brukets
omdaning till maskinbruk med bl. a. nybyggnad och kapacitetsökning samt,
i administrativt avseende, minskning av antalet beslutande instanser och
ökade befogenheter för det verkställande organet.

På uppdrag av industristyrelsen verkställde därefter direktören vid bruket
under år 1956 en ny utredning om utvidgning av brukets kapacitet m. m.
Utredningen utmynnade i förslag om anskaffande till bruket av en ny pappersmaskin
likartad den nuvarande och avsedd för enahanda slag av tillverkning
men med något ökad pappersbredd (ca 1,4 m renskuren bana).
Skisser uppgjordes även till härför erforderliga byggnadsarbeten.

Frågan om Tumba bruks företagsform togs senare upp till behandling
vid sammanträde med industristyrelsen den 1 februari 1958, varvid erinrades
om att 1953 års utredning om de statliga företagsformerna dåmera
avlämnat förslag beträffande företagsformen för vissa affärsdrivande verk
inom den övriga statsförvaltningen. Med anledning härav ansågs det åt industristyrelsen
lämnade utredningsuppdraget i avseende å riksbankens industrier
— och då i första hand beträffande pappersbruket — böra aktualiseras.
Industristyrelsen beslöt emellertid vid berörda sammanträde att
ånyo bordlägga ärendet.

1961 års statsrevisorer

Frågan om riksbankens pappersbruks framtida ställning upptogs av riksdagens
revisorer vid deras år 1961 verkställda granskning av riksbanken.
Revisorerna framhöll, att ehuru priset på sedelpapperet sedan pappersbruket
infört s. k. civil tillverkning, kraftigt minskat, priset dock alltjämt vore
anmärkningsvärt högt. Medan Tumbas sedelpapperspris för det dåvarande
utgjorde ca 23 kronor per kilo, bedömdes importpriset för Sveriges del vid
köp i England eller i Frankrike sålunda ligga vid omkring 8 kronor per
kilo. Med hänvisning härtill och med framhållande av att centralbankerna
i flera med oss jämförliga länder icke förfogade över egna pappersbruk
ifrågasatte revisorerna, huruvida tillräckliga skäl kunde anses föreligga för
vårt land att alltjämt bibehålla sedelpapperstillverkning vid Tumba, särskilt
som säkerhetssynpunkterna enligt revisorernas mening knappast kunde i
dagens läge åberopas som avgörande skäl för fortsatt papperstillverkning.
Revisorerna fann sig visserligen icke beredda alt på grundval av tillgängligt
material förorda någon nedläggning av Tumba bruk men uttalade som
önskvärt alt spörsmålet om brukets framtida bestånd bleve föremål för närmare
utredning. Därest en sådan utredning skulle ge till resultat att pappersbruket
alltjämt borde bibehållas inställde sig andra problem. Revisorerna
betonade sålunda, att brukets nuvarande storlek och därmed dess produktionskapacitet
icke medgåve, att tillverkningen där bedreves tillräck -

20

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

ligt rationellt. Uppenbart vore vidare, att den tungrodda administration under
vilken bruket arbetade måste utgöra ett hinder för verksamheten och
försvårade brukets möjligheter att hävda sig på den allmänna marknaden.
Sammanfattningsvis framhöll revisorerna, att spörsmålet om Tumba bruks
framtida ställning i sig inrymde ett flertal olika problem vilkas lösning icke
utan vidare vore given. Revisorerna förordade därför, att problemet i hela
dess vidd snarast gjordes till föremål för utredning genom en för ändamålet
tillkallad allsidigt sammansatt expertkommitté.

Vid anmälan av revisorernas berättelse beslöt fullmäktige att uppdraga
åt industristyrelsen att inkomma med yttrande över vad revisorerna anfört.

I sitt den 19 januari 1962 avgivna yttrande över revisorernas berättelse
upptog industristyrelsen till en början till granskning revisorernas uttalande,
att sedelpapperspriset vid Tumba utgjorde ca 23 kronor per kilo papper,
medan importpriset skulle utgöra omkring 8 kronor per kilo. Industristyrelsen
framhöll, att ett pris på 23 kronor per kilo sedelpapper icke kunde betraktas
såsom normalt. Visserligen vore — särskilt till följd av de oproportionerligt
stora pensionskostnaderna som hänförde sig till personal från
handbrukets dagar — sedelpapperstillverkningen bokföringsmässigt belastad
med betydande fasta kostnader innan något papper ännu tillverkats, och
dessa kostnader var märkbara även vid sedelpapperstillverkning av normal
volym. Men att sedelpapperspriset det senaste året blivit så exceptionellt
högt berodde på att bl. a. övergången till rullsedelpapper föranlett en ytterligt
liten tillverkning av sedelpapper, som då fått att bära bl. a. dessa dryga
pensionskostnader. Såsom ett mera realistiskt sedelpapperspris ville industristyrelsen
räkna med de tillverkningspriser som gällt åren 1951—1958,
då priserna varierat mellan kr. 11: 44 och kr. 15: 66. Icke heller det pris som
revisorerna angivit för importerat papper, d. v. s. omkring 8 kronor per kilo,
syntes industristyrelsen relevant. Även de länder som uppnått de lägsta kostnaderna
för importerat sedelpapper av kvalitet jämförlig med svenskt sedelpapper
hade sålunda erlagt priser som med 3 ä 4 kronor överstege det av
revisorerna angivna priset. Det syntes icke sannolikt med hänsyn till de
kvantiteter, som erfordrades för Sveriges sedelpappersbehov, att man för
svensk del kunde räkna med lägre importpriser. Även om det sålunda kanhända
vore möjligt att anskaffa erforderligt sedelpapper från specialiserade
sedelpappersbruk i England eller Frankrike till priser som något understeg
Tumba bruks självkostnadspris efter genomförd omorganisation, bleve skillnaden
enligt industristyrelsens mening relativt liten. Industristyrelsen framhöll
även att flera andra europeiska stater som ansett sig böra anskaffa sedelpapper
från inhemska pappersbruk, betalade ett sedelpapperspris, som
låge avsevärt över vad industristyrelsen på sikt bedömde som Tumba bruks
självkostnadspris.

Med anledning av revisorernas uttalande, att det vore tveksamt, om i dagens
läge säkerhetssynpunkterna kunde åberopas som avgörande skäl för
fortsatt sedelpapperstillverkning i Tumba, erinrade industristyrelsen om att
det alltid bedömts vara av synnerlig betydelse för riksbanken att äga säkerhet
för att endast sedeltryckeriet kunde komma i besittning av sådant
papper som användes för bankens sedlar och att fullmäktige fastställt särskilda
kontrollföreskrifter för sedelpapperstillverkningen samordnade med
kontrollanordningarna vid sedelkontoret och sedeltryckeriet.

Revisorernas uttalande om att pappersbrukets nuvarande storlek och

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

21

produktionskapacitet ej medgåve en tillräckligt rationell tillverkning föranledde
industristyrelsen att erinra om de tidigare utredningar som skett
och som givit vid handen, att brukets ekonomi borde kunna förbättras genom
utbyggnad till ungefärlig fördubbling av brukets kapacitet. Styrelsen
sade sig intet ha att erinra mot att om så befunnes lämpligt en ny utredning
omedelbart igångsattes. Lämpligare än att tillsätta en större expertkommitté
fann styrelsen dock vara, att en inom området väl förfaren expert tillkallades
för att i samråd med bruksledningen verkställa den föreslagna utredningen.
Beträffande pappersbrukets administration sade sig industristyrelsen
väl inse, att nuvarande administrationsform kunde giva anledning
till kritik, och tilläde, att styrelsen övervägde förslag till ändringar i styrelsens
instruktion i syfte att vidga industristyrelsens och bruksledningens befogenheter.

Industristyrelsen sammanfattade sitt yttrande på följande sätt:

»Under hänvisning till vad ovan anförts vill industristyrelsen som sin uppfattning
uttala, att enligt styrelsens mening det inte kan komma ifråga att överväga
att nu nedlägga bruket. Sedan omläggningen av brukets verksamhet skedde 1944
har bruket lyckats framställa en rad av pappersspecialiteter, för vilka bruket har
en stadig kundkrets och beträffande vilka bruket för närvarande är ensam- eller
praktiskt taget ensamtillverkare. Det har också varit möjligt att utan större investeringar
från riksbankens sida rusta upp fastighetsbeståndet, som vid tidsperiodens
början var synnerligen omodernt och nedslitet. Vidare har brukets maskinpark
utvidgats och moderniserats och bruket står i dag på ett helt annat sätt
rustat för sina uppgifter än vad fallet var år 1944. Styrelsen är emellertid såsom
ovan framhållits ense med revisorerna, att en utvidgning av brukets produktionskapacitet
skulle vara önskvärd, om en sådan kan genomföras med iakttagande av
sunda ekonomiska principer.»

Industristyrelsens sålunda avgivna yttrande över statsrevisorernas uttalande
angående pappersbruket anmäldes i fullmäktige vid sammanträde
den 25 januari 1962. Därvid beslöt fullmäktige tillkalla f. d. chefen för Statens
skogsindustrier direktören Knut Norlin att verkställa en genomgång och
granskning av förutsättningarna för brukets verksamhet i nuvarande eller
modifierad uppläggning av denna. Norlin skulle äga utnyttja bruksledningens
och dess tjänstemäns biträde vid sitt utredningsarbete. Fullmäktige beslöt
vidare att till riksdagen överlämna industristyrelsens yttrande med förklaring
att fullmäktige instämde i vad däri anfördes och att meddela riksdagen
att fullmäktige, efter att ha tillkallat särskild utredningsman i saken,
avsåge att sedan denna utredning slutförts återkomma till riksdagen i ärendet.
I avbidan härpå hemställde fullmäktige, att riksdagsrevisorernas uttalande
om bruket icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

1 avgivet utlåtande (1962:4) uttalade bankoutskottet, att den av riksbanksfullmäktige
tillsatta utredningen borde kunna ge underlag för en säkrare
bedömning av förutsättningarna för Tumba bruks framtida ställning.
! avbidan på utredningsresultatet hemställde utskottet att revisorernas uttalande
angående Tumba icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

De 1962—63 genomförda utredningarna angående Tumba

Utredningsarbetets uppläggning och presentation

Det utredningsarbete, som enligt fullmäktiges beslut den 25 januari 1962
kom till stånd, har efter hand och på grundval av under arbetets gångs

2- Bankoii ts ko t tets utlåtande nr 15 år 1963

successivt framkomna resultat och bedömningar fått utvidgas och bedrivas
efter flera skilda linjer. En första genomgång av förutsättningarna för att
vid Tumba uppnå en långsiktigt sett ekonomiskt acceptabel och lönsam
produktion vid fortsatt drift av pappersbruket i nuvarande former och med
nuvarande omfattning av verksamheten utmynnade, som i det följande
skall redovisas, i ganska negativa slutsatser. När så var fallet och många
nedan likaledes redovisade skäl kunde anföras mot en nedläggning av bruket,
blev nästa steg att undersöka, huruvida förutsättningar kunde bedömas
föreligga för att genom en utvidgning av bruket uppnå en bättre och ekonomiskt
tillfredsställande grundval för dess fortsatta drift. I detta sammanhang
blev det nödvändigt att undersöka på vilka områden och slutprodukter
en sådan eventuell utvidgning av'' brukets verksamhet med häusyn till
brukets förutsättningar, marknadsutsikter och övrig svensk pappersindustris
intressen lämpligast kunde inriktas.

Vissa efter de preliminära undersökningarna i detta syfte framkomna
uppslag syntes värda att närmare prövas, och på grundval av bankofullmäktiges
efter hand lämnade bemyndiganden utvidgades utredningsarbetet
sålunda bl. a. till att omfatta sådana tekniska och kommersiella frågor,
vilkas besvarande var en förutsättning för en närmare värdering av de ifrågavarande
uppslagen. På utredningsmannens förslag och med fullmäktiges
godkännande har sålunda olika konsultfirmor och enskilda konsulter anlitats
för olika tekniska specialutredningar. I samarbete med en maskintillverkare
har en principprojektering av en pappersmaskin genomförts. Vissa
marknadsundersökningar har utförts genom en känd internationell märket
research-organisation, och vissa preliminära försäljningskontakter har
slutligen upptagits i syfte att närmare utröna försäljningsmöjligheter och
möjliga former för avsättningen av en eventuell ny produktion vid Tumba.
Tillsammantaget har enligt fullmäktiges mening på detta sätt ett utredningsmaterial
till den föreliggande frågans belysning hopbragts, som nu
torde vara tillräckligt för det ställningstagande i frågan, som fullmäktige
härmed velat underställa riksdagen.

Det ligger i sakens natur, att åtskilligt av det utredningsmaterial, som
sålunda föreligger, är av sådan karaktär, att det med hänsyn icke blott till
Tumba bruks egna nuvarande och framtida affärsintressen utan även i vissa
fall till andra på olika sätt berörda parters legitima intressen icke kan göras
offentligt. Detta förhållande tvångar fullmäktige att i den följande framställningen
förbigå eller endast summariskt redovisa våssa delar av de genomförda
utredningarna, som i stället torde få bringas till bankoutskottets
kännedom genom muntlig föredragning och genom att vederbörliga handlingar
överlämnas till utskottet.

Förutsättningarna för Tumba bruks fortsatta drift med nuvarande omfattning
av verksamheten

När den tillkallade utredningsmannen först gått att undersöka förutsättningarna
för Tumba bruks fortsatta drift med nuvarande omfattning av
verksamheten, har han anfört bl. a. följande:

»Den år 1939 installerade fourdriniermaskinen med en arbetsbredd av 1,3 meter,
som alltjämt är brukets enda pappersmaskin, möjliggjorde på sin tid ett frångående
av den tidigare tillverkningen av handgjort arksedelpapper och en övergång
till uteslutande maskintillverkat arkpapper. Från år 1944 medgav den då
ändrade instruktionen för brukets verksamhet att maskinens kapacitet fick ut -

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

23

nyttjas även för tillverkning av civilpapper, och för detta ändamål kompletterades
pappersmaskinen bl. a. även med ett s. k. långviraparti vid sidan av den
befintliga rundviran. Avsikten med denna kompletterande tillverkning var i
främsta rummet att söka förbättra lönsamheten.

Civilpapperstillverkningen inriktades redan från början på specialiteter i höga
kvaliteter som lämpade sig för brukets egenart i övrigt och som i stort sett då ej
tillverkades inom landet.

Detta tillverkningsprogram har genomförts på ett mycket förtjänstfullt sätt
och har för tumbaproduktionen undan för undan lyckats skapa en värdefull
goodwill såväl på den inländska som de utländska marknaderna. Den goda kundkrets
som bruket härigenom tillvunnit sig har även bidragit till att tillverkningen
med åren kunnat kvantitativt ökas och alltmera anpassas till för bruket speciellt
lämpade papperstyper och specifikationer. Leveransvärdet för civilpapper var år
1961 3 762 000 kr. med ett medelpris av 4 150 kr. per ton netto, ett för svenska
förhållanden mycket tillfredsställande årsmedelpris för icke manufakturerat papper.
För innevarande år (avser 1962) synes medelpriset bliva oförändrat.

Av största betydelse är den omständigheten att samtidigt med att denna nya
tillverkning inarbetats har mycket betydande arbeten utförts för allmän upprustning
och driftsrationalisering inom bruket i dess helhet. De totala kostnaderna
för upprustning av industrianläggningar och bostäder har under de senaste tio
åren uppgått till 3 132 000 kr., som påförts brukets driftskostnader. Härjämte har
under samma period investerats i nyanläggningar 3 449 000 kr., medan avskris -ningar gjorts med 2 194 000 kr. Det bokförda nettovärdet för hela bruket var per
31 december 1961 6 144 000 kr., varav för fastigheter och maskiner 3 661 000 kr.
och för lager m. m. 2 483 000 kr. Någon lagerreserv inrymmes ej i dessa värden.

Bruket är som en följd härav för närvarande i gott skick och har därjämte en
mycket värdefull tillgång i personalens särskilda yrkesskicklighet i tillverkning
av kvalitetspapper. De vidtagna underhålls- och rationaliseringsåtgärderna, som
inneburit såväl en genomgripande modernisering av 1939 års pappersmaskin som
en praktiskt taget fullständig förnyelse av den maskinella utrustningen i avdelningarna
för fiberberedning och för papperets efterbehandling, förpackning etc.,
har även bidragit till att hålla produktionskostnaderna per ton vid en relativt
rimlig nivå, om man tager hänsyn till den allmänna ökningen i personallönerna.
Dessa åtgärder har därjämte möjliggjort den goda ordning som nu råder i brukets
olika avdelningar liksom ifråga om brukets bostadsbestånd.

Om sålunda brukets underhåll och skötsel kan givas gott vitsord, får förklaring
till det förhållandet, att de senaste årens driftsöverskott ej blivit större än att
desamma i huvudsak förmått bära de i och för sig behövliga kostnaderna för
underhåll och rationalisering jämte viss avskrivning, sökas i andra avseenden.

Av ej oväsentlig betydelse torde härvidlag vara det förhållandet att sedelpapperstillverkningen
under de senaste åren fått kvantitativt begränsas, vilket uppenbarligen
skett i avsikt att förebygga onödigt lager vid den förutsedda övergången
från ark- till rullpapper. Denna begränsning har i viss utsträckning försvårat
den löpande planeringen av civilpapperstillverkningen. Bruksledningen
har ej heller av dylikt papper ansett sig kunna arbeta med alltför stort lager och
av denna anledning ej vågat göra utfästelser om ökade leveranser till kundkretsen
med risk för utebliven leverans i den händelse att det under tiden skulle uppkomma
nytt behov av sedelpapper, vilket senare alltid måste givas preferens i
tillverkningsschcmat på bekostnad av civilpapperet.

Dessa svårigheter bör likväl vara av övergående natur, då man bör utgå ifrån

24 Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

att det skall visa sig möjligt att framöver samordna tillverkning och utleverans
av sedelpapper.

Delvis sammanhängande med berörda svårighet torde även vara att bruket
drivit tillverkningen med endast 17 arbetsskift per vecka, emot numera inom
pappersindustrin allmänt tillämpad s. k. lielkontinuerlig drift, innebärande 21
arbetsskift per vecka. Den helkontinuerliga driften kräver visserligen något utökad
personal och samtidigt viss lönekompensation, men därigenom ökas även
möjligheten till bättre lönsamhet som en följd av det fullständigare utnyttjandet
av den maskinella kapaciteten. Ett maximalt utnyttjande av kapaciteten är av speciell
betydelse för kostnaden för sedelpapperet, enär densamma enligt gällande
bokföringsregler i stort sett utgör skillnaden mellan brukets samtliga löpande
kostnader och inkomsterna för civilpappersleveranserna. Givet är att brukets
fasta kostnader ej kunna anpassa sig efter produktionens år för år skiftande sammansättning,
och desamma gå därför ut över priset för sedelpapper under år
då tillverkningen därav mera avsevärt understiger den normala.

En särskilt besvärande kostnadsfaktor består därjämte i utgifterna för köpt
elkraft. Med av Statens \ attenfallsverk tillämpade taxor är årets pris inklusive
elskatt 7,92 öre per kWh, som motsvarar en kostnad av ej mindre än ca 275 kr.
per ton papper, vilket torde vara rekordhögt inom pappersindustrin. Även här
begränsar den nuvarande ringa omfattningen av brukets produktion möjligheterna
till billigare kraft genom egen värmekraftframställning.»

I avsikt att bilda sig en uppfattning om hur driftsresultatet skulle ställa
sig, därest å ena sidan en mera normal sedelpapperstillverkning (beräknad
till omkring 75 ton per år) kunde upprätthållas, kompletterad med fullt
utnyttjad kapacitet för civilpapper vid 17-skiftsvecka, och å andra sidan
samma sedelpapperstillverkning, kompletterad med likaledes fullt utnyttjad
kapacitet för civilpapper vid 21-skiftsvecka, har utredningsmannen genomfört
särskilda räntabilitetskalkyler för de båda alternativen. I dessa
kalkyler, som vad gäller lönekostnaden utgått från 1962 års lönenivå och
inkluderat kostnader för dels amortering och ränta på investerat kapital
och dels ränta på i rörelsen utnyttjat rörelsekapital, har vidare antagits,
att sedelpapperet skulle levereras till riksbanken till ett pris av 15 000 kr
per ton, som anses motsvara ett normalt marknadspris i dag, och att civilpappersproduktionen
kan avsättas till samma medelpris som under år
1961 eller till 4 150 kr. per ton. Kalkylerna har utvisat, att driften vid 17-skiftsvecka skulle ge ett beräknat underskott av 229 000 kr. per år* medan
drift vid 21-skiftsvecka skulle ge överskott av 280 000 per år.

Medan bruket sålunda med nuvarande uppläggning av driften i 17 skift
per vecka även vid en normal sedelpappersproduktion redan nu skulle ge
ett klart underskott, måste det konstateras, att även det efter en eventuell
Övergång till 21-skiftsvecka kalkylerade möjliga överskottet är för litet
för att ge någon betryggande marginal. Det lämnar, som utredningsmannen
anmärker, intet utrymme för ytterligare kostnadsstegringar eller prisfall
på brukets produkter. Utredningsmannen finner för sin del, ätt utredningen
synes »bekräfta det av riksdagens revisorer gjorda uttalandet, att brukets
nuvarande storlek och produktionskapacitet icke medgiver att tillverkningen
kan bedrivas tillräckligt rationellt, eller med andra ord att den utökning av
kapaciteten till ca 1 000 årston Sedel- plus civilpapper, som baserats på dert
år 1939 installerade och senare förbättrade pappersmaskinen, nu ej längré
är tillfyllest.

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

25

Möjligheterna att genom utvidgad produktion förbättra brukets lönsamhet

Sedan utredningsmannen kommit till sin anförda slutsats beträffande
möjligheterna att vid nuvarande omfattning av verksamheten vid bruket
komma fram till en långsiktigt sett tillfredsställande räntabilitet, har han
gått till en undersökning av möjligheterna att genom en utvidgning och komplettering
av brukets nuvarande produktion vinna motsvarande syfte. Han
erinrar om att överslagsberäkningar, som vid olika tidigare tillfällen gjorts
av brukets nuvarande chef, har visat på nödvändigheten av utökad kapacitet
för att få en bättre bas för brukets verksamhet och anför i sammanhanget
bl. a. följande:

»I dessa utredningar bl. a. framfört förslag om kompletterande produktion av
s. k. waddings (sanitetspapper av mjuka och tunna typer) innebär en i och för
sig enkel tillverkning vid relativt låga investeringskostnader. Lönsamheten härav
torde likväl numera vara tvivelaktig, sedan under senare år ej mindre än tolv
svenska företag engagerat sig i dylik produktion samtidigt som nya och mycket
konkurrenskraftiga produktionsenheter vuxit upp inom Europa i övrigt och i
Amerika.

Även inom området för skriv- och tryckpapper har ökad produktion vid nya
stora enheter skärpt priskonkurrensen därhän att lönsamheten är relativt svag
vid företag som ej har möjlighet att samtidigt producera mera specialbetonade
papperstyper i större skala.

Så långt det är möjligt synes det vara önskvärt att en utökad produktion i
Tumba inriktas på papperstyper som för närvarande ej tillverkas i Sverige, så
att konkurrens med befintliga pappersbruk undvikes eller i varje fall reduceras
till minsta möjliga. Det bör nämnas att Sveriges import av papper visat en långsamt
stigande tendens under en följd av år. Importvärdet översteg under 1961
80 mkr och synes i år komma att ligga vid närmare 90 mkr.

En grundläggande förutsättning för utbyggnad i Tumba måste vara att den nuvarande
maskinen (i fortsättningen betecknad Sektion I) utnyttjas till sin fulla
kapacitet genom helkontinuerlig drift och att densammas tillverkning i första
hand alltjämt skall tillgodose behovet av svenskt sedelpapper. För denna tillverkning
liksom för den nuvarande kompletterande produktionen av civilpapper,
vilken senare i regel sker i relativt små serier, lämpar sig denna sektion mycket
väl, medan däremot ytterligare en maskin av liknande typ icke för närvarande
kan göras lönsam.

För att komma till förbättrad och mera varaktig lönsamhet vid bruket är det
enligt min uppfattning nödvändigt att syfta till en relativt stor kapacitetsförstärkning
med inriktning på mycket kvalitetskrävande papperstyper.»

Efter olika företagna undersökningar, däribland en särskild marknadsundersökning,
avseende marknaden i en rad viktigare industriländer, samt
vissa upptagna preliminära försäljningskontakter, har utredningsmannen
stannat för att föreslå, att Tumba bruk bör upptaga tillverkningen av ett
visst industriellt specialpapper i hög prisklass, för vilket marknaden sedan
en tid karakteriserats av en tydlig underförsörjning. Ifrågavarande specialpapper,
beträffande vilket närmare uppgifter av förut anförda skäl torde
få delgivas bankoutskottet i särskild ordning, tillverkas f. n. av ett litet
antal tillverkare i världen. Existerande svenska pappersbruk saknar enligt
utredningsmannen erforderlig teknisk utrustning för dess framställning,
varför upptagande av den föreslagna produktionen vid Tumba icke skulle
leda till intrång på övrig svensk pappersindustris verksamhet och avsätt -

26

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

ningsmöjligheter. De mycket höga kvalitetskraven för papperet i fråga nödvändiggör,
dels att den maskinella utrustningen ej endast för fiberberedningen
och själva pappersmaskinen utan även för papperets efterbehandling
blir av högsta klass, dels att kapaciteten, även vid låga maskinhastigheter,
blir relativt stor. Detta medför å ena sidan, att investeringskostnaderna
ställer sig höga, men å andra sidan att lönsamheten kan beräknas
bli tillfredsställande.

I samarbete med en maskintillverkare och anlitade konsulter har en principprojektering
av den erforderliga tekniska utrustningen för en ny produktionsenhet
vid Tumba, avsedd för den ifrågavarande produktionen, upptagits
och genomförts så långt, att ett erforderligt underlag för en bedömning
av projektets tekniska och ekonomiska genomförbarhet erhållits. En
motsvarande översiktlig projektering av erforderliga byggnader har likaledes
genomförts liksom i sammanhanget nödvändiga tekniska utredningar
rörande grundförhållanden samt frågor rörande vatten-, ång- och kraftförsörjningen
för den tänkta anläggningen. Samtliga nu ifrågavarande utredningar
torde, därest bankoutskottet så önskar, i särskild ordning få delgivas
utskottet. De på grundval av de nämnda utredningarna byggda förslagen
om anläggningarnas utformning innebär bl. a. att vattenförsörjningen
avses ordnad från nu av bruket disponibla vattentäkter och att ångförsörjningen
anordnas så, att ca en tredjedel av den nya produktionsenhetens
avsevärda elkraftförbrukning kan tillgodoses genom alstring avegen
s. k. mottryckskraft, samt vidare att en ny kontorsbyggnad skall uppföras
för att bereda laboratorieutrymmen i brukets nuvarande kontorslokaler.
De 1962 beräknade erforderliga investeringarna framgår av följande
sammanställning:

Maskinell och elektrisk utrustning jämte reservdelar, frakter,

tull och montage.................................... 33 500 000 kr

Byggnader, vattenförsörjning, avlopp och vägar ............ 11 500 000 »

Omsättningsskatt 2 800 000 »

Projektering, hyggnadskontroll och oförutsedda utgifter 1 800 000 »

Summa 49 600 000 »

Ovanstående beräkning av kapitalbehoven avser, som angivits, den rena investeringskostnaderna
och innefattar icke de efter anläggningarnas färdigställande
för driften erforderliga behoven av rörelsemedel, för vilka belopp
och räntekostnader beräknats i samband med de framlagda, nedan omnämnda
räntabilitetskalkylerna för projektet.

Företagsformen för Tumba bruk

Utredningsmannen erinrar om att riksdagens revisorer i sin berättelse år
1961 utförligt relaterat de överväganden, som vid skilda tillfällen tidigare
framförts om ändamålsenlig företagsform för Tumba pappersbruk, och
därvid bl. a. anfört, att tiden nu får anses vara inne att taga definitiv ställning
till detta spörsmål. För egen del anför utredningsmannen i detta
ärende följande:

»I mina undersökningar har jag i detta avseende även kommit till den uppfattningen
att det ur företagsekonomisk synpunkt vore en obetingad fördel om
verksamheten vid bruket snarast möjligt kunde givas formen av ett aktiebolag.
Den nuvarande förvaltningsformen är i hög grad tungrodd och till hinder för
den smidighet varmed ett företag, som i den utsträckning pappersbruket redan

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

27

nu arbetar och som till den ojämförligt största delen har att avsätta sin produktion
på den allmänna in- och utländska marknaden, bör kunna handla för att
vara ett effektivt arbetande och konkurrenskraftigt företag. Ej minst betydelsefullt
är det att bruket skulle i aktiebolagsform få ökade möjligheter att rekrytera
och behålla kvalificerad teknisk och administrativ personal, och därigenom även
bidraga till att på längre sikt åt samtliga i företaget arbetande säkra trygghet
och arbetsstimulans.

De mera väsentliga frågor av administrativ och finansiell natur som uppkomma
vid ombildning till aktiebolag torde vara följande.

Som huvudlinje för allmänna anställningsvillkor, löneavtal, pensionsförhållanden
och eventuella övriga förmåner förutsättes samma normer som de vilka allmänt
gälla inom pappersindustrin. Det bör ankomma på bolagsstyrelsen och verkställande
direktören att närmare förhandla och göra upp om löner och anställningsvillkor.

Om nämnda huvudlinjer sålunda förutsättas ifråga om nyanställningar och i
fall av individuella löneförändringar som föranledas av ändrade arbetsuppgifter,
får man utgå ifrån att särskilda övergångsnormer få gälla för de nu anställda såväl
tjänstemän som arbetsledare och arbetare, så att någon försämring av desammas
samlade ekonomiska förmåner, såsom beträffande de statliga pensionsgrunderna,
semesterförmåner o. dyl. ej sker. Förhandlingar härom bör kunna följa
samma linjer som vid övergång till aktiebolagsform gjorts beträffande t. ex. Statens
Reproduktionsanstalt, Karlskronavarvet och Statens Skogsindustrier.

Då bruket efter övergång till bolagsform icke rimligen ur konkurrenssynpunkt
bör belastas med högre utgifter för pensioner, semesterförmåner el. dyl., föranledda
av de statliga bestämmelserna för bolagsbildningen i relation till motsvarande
villkor inom pappersindustrin i övrigt, förutsättes att Riksbanken eller
Statsverket kompenserar bolaget för dessa särskilda utgifter. Av samma anledning
bör bolaget ej heller belastas med pensionskostnader för vid övergångstillfället
redan pensionerad personal. En skriftlig avräkning rörande de personer
som beröras av dessa särskilda förmåner med angivande av kostnadsbelopp bör
lämpligen upprättas.

Det synes riktigt att det föreslagna bolagets aktiekapital tillföres värdet av det
nuvarande Tumba pappersbruks fasta tillgångar enligt vid överlåtelsen upprättad
balansräkning. Vid bokslutet per 31/12 1961 voro dessa tillgångar bokförda
med 3 661 000 kr. Vid samma tillfälle gällde följande taxeringsvärden för dessa
tillgångar:

för bostadsfastigheter ...................................... 1 188 000 kr

Brukets rörliga tillgångar, som i balansräkningen per 31/12 1961 voro upptagna
med 2 483 000 kr och som utgöras av lager av råvaror, materiel och fabrikat samt
av fordringar och kontanttillgångar, förutsättes få disponeras av bolaget som lånekapital
med därå löpande gängse ränta. Det angivna värdet av lager inrymmer
icke någon lagerreserv.

Det bokförda värdet av de rörliga tillgångarna motsvarar 52,5 % av årets totala
utgifter, men då någon ränta på detta kapital ej hittills beräknats torde man
kunna gå ut ifrån att brukets nuvarande rörelse kräver ett rörelsekapital av 55
å 60 % av det löpande årets utgifter.

Brukets nuvarande tillgångar äro ej brandförsäkrade, ej heller finnes försäkringar
mot maskinhaverier eller mot driftsavbrott. Några försäkringsvärden har

» fabriksfastigheter

» maskiner ......

» markvärden in. m.

994 700 »
2 130 200 »
671 200 »

28

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

i samband med denna översyn av verksamheten ej kunnat beräknas, då detta
förutsätter förvärdering av varje särskilt objekt. I samband med övergång till
bolag måste därför aktuella försäkringsvärden för anläggningar, maskiner, lager
etc. fastställas, då bolaget ej kan antagas kunna stå självrisk. Samma gäller även
i fråga om maskinförsäkringar och försäkring mot rörelseförluster på grund av
stillestånd vid brandskador eller maskinhaverier.

Den planerade utbyggnaden kräver enligt beräkning en total nyinvestering av
49,6 mkr. Av detta kapital synes ca 47 % eller 23,3 mkr böra finansieras som
aktiekapital. Tillsammans med det bokförda motvärdet av Tumba pappersbruks
nuvarande fasta tillgångar, som per 31/12 1961 utgjorde 3,7 mkr, behöver sålunda
det nya bolagets aktiekapital uppgå till 25 mkr. Resterande del av nyinvesteringen
26,3 mkr jämte ränteutgifter under byggnadsåren (beräknade till 4 mkr)
samt rörelsekapital för de båda sektionerna (16,7) eller tillsammans 45 mkr bör
vara lånekapital, varav 30 mkr i form av långfristigt lån. Av det nämnda lånekapitalet
representeras 2 plus 2,5 mkr av det nuvarande brukets i anläggningar
och lager bundna kapital, medan ytterligare ca 30 mkr erfordras i takt med färdigställandet
av Sektion II och resterande 10,5 mkr när nämnda sektion kan tagas
i drift.

Det egna kapitalet skulle enligt denna beräkning utgöra ca 36 % av normal
balansomslutning vid tiden för igångkörning av Sektion II.

Bolagets styrelse synes lämpligen böra vara minst tre och högst fem ordinarie
ledamöter, med högst två suppleanter. Ur administrations- och arbetssynpunkt
torde det vara en fördel att bolagets verkställande direktör ingår i styrelsen.

Revisorernas antal synes böra vara minst två och högst tre ordinarie, varav en
auktoriserad, med högst två suppleanter, varav en auktoriserad.

Som bolagets firmanamn föreslås Tumba Pappersbruks Aktiebolag.»

Genomförda Iönsamhetsberäkningar

Utredningsmannen har i samband med sina utredningar och förslag framlagt
specificerade lönsamhetskalkyler för Tumba bruk efter ett genomförande
av den föreslagna produktionsutvidgningen. Av förut anförda skäl
bör det icke komma i fråga, att dessa kalkyler, som naturligen bygger på
uppgifter vilka offentliggjorda skulle äventyra vitala affärsintressen i samband
med projektet, göras offentliga. Kalkylerna torde för den skull få
bringas till bankoutskottets kännedom i särskild ordning. I detta sammanhang
kan fullmäktige endast konstatera, att de framlagda kalkylerna enligt
fullmäktiges mening synes vara genomförda med försiktighet och väl tilltagna
säkerhetsmarginaler. Kalkylerna har genomförts för två efter varandra
följande 5-årsperioder, alltså inalles för en 10-årsperiod efter den
föreslagna nya anläggningens igångkörning. De tar sålunda hänsyn icke
endast till räntabilitetsläget vid nämnda tidpunkt utan även till möjliga
kostnadsstegringar under perioden. En betydande successiv ökning av löneoch
råvarukostnader har förutsetts i kalkylen. Å inkomstsidan har ingen
motsvarande prisuppgång beräknats utan i stället antagits, dels att den
nya huvudprodukten kommer att få vidkännas en mycket väsentlig och
under hela perioden bestående prissänkning, dels att, vad gäller brukets
nuvarande produktion, sedelpapperet skall ersättas av riksbanken med
15 000 kr. per ton eller väsentligt mindre än f. n. och övrig produktion
under hela perioden avsättas till nuvarande priser. Kapitalkostnader och
andra kostnader under byggnadstiden har belastats kalkylerna. Ett uppenbart
högt tilltaget rörelsemedelsbehov för tiden därefter med räntekost -

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

29

nader härför har beräknats, och likaså har försiktigtvis räknats med en
lång inkörnings- och intrimningstid för den nya anläggningen, innebärande
ett mycket lågt kapacitetsutnyttjande under periodens början, vilket därefter
endast sakta antages stiga. Med dessa försiktiga antaganden visar
de genomförda kalkylerna, som i sina detaljer torde få redovisas för bankoutskottet,
en fullt tillfredsställande räntabilitet för det utbyggda bruket redan
under den första 5-årsperioden efter utbyggnadens genomförande och
en mycket god sådan för den därpå följande 5-årsperioden.

Vid sidan om den här summariskt redovisade huvudkalkylen, som utgått
ifrån att den nya produktionsenheten från första början användes uteslutande
men som nämnt med från starten lågt och därefter endast successivt
stigande kapacitetsutnyttjande för tillverkning av det avsedda specialpapperet,
har alternativa räntabilitetskalkyler genomförts. Dessa har baserats
på antagandet, att på grund av avsättningssvårigheter eller annat den nya
produktionsenhetens kapacitet endast delvis, eller i ett extremfall inte alls,
kan utnyttjas för den tilltänkta specialproduktionen och att resterande
kapacitet måste inriktas på produktion av produktionstekniskt närstående
men billigare papperskvaliteter. Även vid denna alternativproduktion, som
avser prisbilliga papperskvaliteter med en stor och i den meningen mera
betryggande marknad, visar de genomförda kalkylerna, som för övrigt uppgjorts
med samma säkerhetsmarginaler beträffande kostnader och råvarupriser
som huvudkalkylerna, en räntabilitet lör det utbyggda bruket, som
synes bli tillfredsställande och även i ogynnsammaste produktionsalternativ
acceptabel.

Marknadsundersökningar och försäljningskontakter

Som förut nämnts har genom en välkänd internationell märket researchorganisation
en systematisk marknadsundersökning, avseende en rad viktigare
industriländer, genomförts i syfte att belysa den nuvarande marknaden,
dess utvecklingstendenser, nuvarande produktion och produktionskapaciteter
etc. för det specialpapper, som det föreliggande förslaget till
utbyggnad av Tumba bruk avser. Marknadsundersökningen, som bortsett
från de affärsintressen för Tumba bruks vidkommande den berör, även
av hänsyn till däri meddelade informationer om övriga producenters förhållanden,
icke kan göras offentlig utan i särskild ordning får delgivas
bankoutskottet, har icke givit anledning till korrigering av de bedömningar
och slutsatser beträffande den tilltänkta nya produktionen, som de genomförda
utredningarna i övrigt utmynnat i.

Den genomförda undersökningen synes bekräfta, att marknaden för den
ifrågavarande specialprodukten, ehuru icke »stor» jämförd med andra
pappersområden, kan betecknas som intressant. Produkten har en stabil
användning, direkt relaterad till den ekonomiska och industriella utvecklingen
i världen, och därmed eu avsättning som knappast behöver befaras
vara underkastad modeväxlingar eller andra kortsiktiga variationer. Särskilda
försök att i samband med undersökningen utröna risken för uppkomsten
av substitut, som kunde tänkas tränga ut papperet i fråga från
dess nuvarande användningsområde, har bekräftat att vissa men mångdubbelt
dyrare sådana substitut existerar, vilka dock entydigt antages icke
nämnvärt kunna ytterligare öka sin användning på papperets bekostnad.
Undersökningen synes ge vid handen, att eu påtaglig underförsörjning av
marknaden för det ifrågavarande specialpapperet hittills förelegat. Efter -

30

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

frågan förefaller av undersökningen att döma vara förhållandevis föga
konjunkturkänslig och uppvisar en tillfredsställande årlig tillväxt. Den
nuvarande produktionen är fördelad på ett relativt litet antal tillverkare
och ställer så speciella krav på erforderlig teknisk utrustning och annat,
att en snabb ökning av antalet tillverkare icke är sannolik. Eu snabb ökning
av utbudet genom att undersysselsatt kapacitet hos annan pappersproduktion
insättes synes av samma skäl och med hänsyn till de höga kvalitetskraven
på produkten vara i det närmaste utesluten. En viss utbyggnad avnuvarande
produktionskapacitet hos de etablerade producenterna ute i världen
synes vara under genomförande. Existerande kapaciteter och produktionsenheter,
inklusive nyssnämnda nytillskott, synes emellertid med hänsyn
till olika i sammanhanget relevanta omständigheter kunna karakteriseras
så, att en ekonomiskt dimensionerad och konkurrenskraftig ny
produktionsenhet, förfogande över adekvata försäljningsresurser, bör ha
goda utsikter att komma in på marknaden och där erövra en tillfredsställand
marknadsandel. Om och när en sådan ny produktionsenhet en gång
lyckats etablera sig, bör den på grund av antydda förhållanden ha bättre
förutsättningar än i fråga om flertalet andra papperstillverkningar att
trygga en långsiktigt stabil avsättning och sysselsättning.

Som framgått redan av den närmast föregående redogörelsen får frågan
om försäljningens ordnande i samband med en så speciell och, relativt
sett, i marknadssammanhang »liten» produkt som den här avsedda en särskild
betydelse. Med hänsyn härtill och till att möjligheterna att för rimliga
kostnader bygga upp en tillräckligt slagkraftig egen försäljningsorganisation
för en så förhållandevis liten industriell enhet, som Tumba bruk
även efter den föreslagna utbyggnaden skulle utgöra, kan bedömas som
tveksamma, har det varit naturligt att som ett led i de övriga utredningarna
i frågan även ägna de mera praktiska försäljningsproblemen uppmärksamhet
och förberedande undersökningar. En möjlighet, som därvid synts
värd att överväga, har varit att överlämna försäljningen till någon existerande
organisation med redan utbyggda resurser för uppgiften. Vissa
förberedande kontakter i sådant syfte har inletts och, så långt de på frågans
nuvarande stadium kunnat fullföljas, synts ge vid handen att möjligheter
föreligger att på denna väg finna en tillfredsställande lösning av försäljningsproblemen.
Det behöver icke sägas, att fullmäktige på denna punkt
av hänsyn lika mycket till motparternas som till Tumba bruks egna intressen
ej kan offentligt redovisa dessa kontakter. Mera preciserade uppgifter
kan emellertid, om så önskas, delgivas bankoutskottet.

Bankofullmäktiges ställningstagande
Brukets nuvarande situation

När bankofullmäktige för egen del haft att taga slutlig ställning till de
genomförda utredningarna och de i samband därmed framkomna förslagen,
har fullmäktige icke kunnat undgå att influeras av ett allmänt intryck
av stigande svårigheter att vid nuvarande omfattning och utformning av
driften vid Tumba driva verksamheten ekonomiskt. En sådan bedömning
har som bekant också redan tidigare föranlett propåer om en omgestaltning
av brukets tillverkning eller dess nedläggning. Det är visserligen riktigt,
att till viss och väsentlig del de särskilda svårigheter för brukets verksamhet,
som på den allra senaste tiden uppmärksammats, är att hänföra till

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

31

speciella och övergående förhållanden, nämligen övergången till rotationstryck
vid sedeltryckeriet och därmed följande omläggning av pappersbrukets
pappersleveranser. Detta kan i och för sig ge fog för förhoppningar
om vissa förbättringar i brukets situation, när därmed förknippade övergångssvårigheter
övervunnits. Det är emellertid samtidigt ofrånkomligt,
att framför allt de stigande lönekostnaderna på ett mera varaktigt och långsiktigt
sätt gjort det allt svårare för att inte säga omöjligare att vidmakhålla
en ekonomiskt försvarlig drift vid bruket under nu givna förutsättningar
med avseende på brukets utrustning och storlek. Det kan, allmänt
sett, med skäl ifrågasättas, om inte den ekonomiska och tekniska utvecklingen
numera gått därhän, att i varje fall i länder med våra lönekostnader
och vår konkurrens på marknaden det i dag får sägas vara i det närmaste
ogörligt att driva papperstillverkning, även finpapperstillverkning, i så små
enheter, som det här är fråga om. Det torde utan vidare kunna fastslås, att
i varje fall om det gällde nystartande av ett företag, ingen pappersfabrikant
i något land med nuvarande västerländska löner samt nuvarande krav på
ingenjörsresurser, försäljningsresurser och möjligheter att följa en här
som på andra områden accelererad teknisk utveckling skulle kunna ens
överväga att driva papperstillverkning i en produktionsenhet med en enda
liten pappersmaskin med 1,3 meters virabredd, som är allt vad Tumba
i dag förfogar över. Det säger redan något om svårigheten i den uppgiften,
om man nämner, att den maskin som projekterats för den nu föreslagna
utbyggnaden av Tumba med en personalstyrka på icke stort mer än hälften
av Tumbas nuvarande och med en produktionsinriktning, som avser papper
i, bortsett från sedelpapperet, en närmast högre prisklass än Tumbas hittillsvarande
tillverkning, skulle åstadkomma en kvantitetsmässigt tio gånger
större produktion än den nuvarande Tumba-maskinens. Ser man frågan
mot bakgrunden av sådana exempel, som lätt kunde kompletteras med
andra, är det knappast anmärkningsvärt, att driften vid Tumba i dag kämpar
med svårigheter. Det anmärkningsvärda blir i stället snarare, att driften
där hittills och så länge givit så goda resultat som den har.

Om man tar hänsyn till att de utvecklingstendenser av teknisk och ekonomisk
art, som lett till de nuvarande vanskligheterna, säkerligen icke kan
betraktas som enbart tillfälliga och övergående utan måste ses som mer
eller mindre bestående och även i fortsättningen bestämmande för förutsättningarna
för brukets drift, är det svart att undga slutsatsen, att bara
två alternativ är realistiska för det ställningstagande med avseende på brukets
framtid, som nu påkallas. Antingen måste bruket byggas ut till en
ekonomiskt livsduglig storlek eller också måste driften nedläggas.

Nedläggning av driften eller utbyggnad

När fullmäktige sökt taga ställning till dessa båda alternativ har i dag
i stort sett samma skäl synts tala mot en nedläggning av bruket, som anförts
däremot vid tidigare tillfällen, da frågan om brukets nedläggning
varit aktuell. En nedläggning av den egna sedelpappersproduktionen skulle
för riksbankens vidkommande medföra vissa icke helt oväsentliga olägenheter
dels med hänsyn till kontrollen av sedelpappersdispositionerna och
dels med hänsyn till försörjningstryggheten. Vad den förstnämnda aspekten
på frågan beträffar har, även om uppgiften självklart icke är oöverkomlig,
övergången till rullpapper för rotationstryck närmast gjort kontrollen
vanskligare än förut. Även synpunkten på försörj ningstryggheten måste

32

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

tillmätas minst samma vikt i dag som förut, eftersom det numera närmast
skulle vara mindre sannolikt än tidigare, i varje fall om pris- och kvalitetssynpunkter
över huvud taget finge beaktas, att leveranserna kunde placeras
hos någon inhemsk tillverkare, som i så fall för riksbankens begränsade
behov finge upptaga denna mycket speciella tillverkning och göra det i
tävlan med utlandets specialiserade stortillverkare av sedelpapper. Det är
riktigt, att båda de olägenheter det här är fråga om kunde kompenseras,
men det kunde ske endast till priset av ökade kontroll- respektive lagringskostnader.
Härtill kommer, att inte ens en nedläggning av Tumba kan
befria riksbanken från alla kostnader, som f. n. hänföres till bruket. Alla
redan utgående pensioner — förra året 378 000 kr. — skulle i varje fall
kvarstå. Vid en nedläggning av bruket skulle väl förmodligen därtill komma
ytterligare utgifter för omedelbar förtidspensionering av vissa äldre arbetare
och tjänstemän, eventuellt också andra former av avskedsersättningar
för övriga anställda. Tillsammantagna med förutnämnda ökade kontrolloch
lagringskostnader skulle dessa och andra awecklingskostnader lätt
nog kunna bli sådana, att de lagda till priset på utifrån inköpt sedelpapper
för avsevärd tid framåt förde upp riksbankens sedelpapperskostnad till
en nivå, som låge långt över vad i varje fall ett reorganiserat Tumba borde
kunna erbjuda.

Ur mera allmänna synpunkter skulle en nedläggning av Tumba innebära
en betydande kapitalförstöring och att åtminstone potentiellt värdefulla
produktionsresurser lämnades outnyttjade. Fabriksanläggningar och
maskiner, som under nuvarande driftsbetingelser väl kan sägas inte ha
något egentligt företagsmässigt värde, men som ändock har ett betydande
substansvärde och som ända fram till nu dragit kostnader i årligen genomförda
nyinvesteringar, skulle vara tillspillogivna. Över hundratalet bostadslägenheter,
många relativt nyligen upprustade och moderniserade, skulle
eventuellt inte kunna fortsättningsvis nyttiggöras, i varje fall inte annat
än till priset av att riksbanken för denna uppgift bibehöll en särskild, besvärlig
och ekonomiskt säkerligen föga meningsfylld fastighetsförvaltning.
En snar försäljning av bostäderna skulle redan på grund av byggnadssättet
vara svårgenomförbar, med hänsyn till intresset av en förnuftig markdisposition
val närmast utesluten. Den tillgång, som utgöres av personalens
särskilda yrkesskicklighet och erfarenheten av en specialiserad produktion
av papper av hög kvalitet, skulle också i stort sett gå förlorad. Sist
men inte minst skulle riksbanken, trots de ekonomiska ersättningar den
finge vara beredd att vidkännas, som arbetsgivare inte kunna bortse från
de rent sociala konsekvenserna av en nedläggning av pappersbruket. Dessa
skulle vara mest kännbara för och hårdast drabba de äldre anställda och
deras familjer, men de skulle med hänsyn till de speciella och i Stockholmsregionen
i övrigt föga efterfrågade yrkeskvalifikationer, Tumbas anställda
representerar, för de allra flesta av dem betyda ett tvång antingen till övergång
till nya yrken eller till avflyttning till andra pappersbruksorter. Eftersom
den senare utvägen i varje fall under nu rådande konjunkturer för
pappersindustrien inte ter sig lättframkomlig och även av andra kända skäl
knappast skulle vara attraktiv för de anställda själva, finge man räkna med
betydande omställningssvårigheter.

Fullmäktige har av dessa skäl funnit sig icke kunna påtaga sig ansvaret
för att förorda en nedläggning av driften vid Tumba. En sådan skulle medföra
påtagliga om också icke oöverkomliga olägenheter och risker för riks -

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1965

33

bankens sedelpappersförsörjning, innebära en misshushållning med materiella
och mänskliga tillgångar samt medföra sociala konsekvenser för
de anställda. Rent ekonomiskt skulle en nedläggning av driften knappast
vara mera försvarbar än dess fortsättande i nuvarande form och omfattning.

Det bör anmärkas, att fullmäktige ansett, att den sist antydda möjligheten
— att trots den ekonomiska situationen helt enkelt fortsätta driften
vid Tumba i oförändrad form och omfattning •— inte kan övervägas som
ett allvarligt alternativ. Valdes den vägen, finge man avskriva alla lönsamhetsanspråk
och vara beredd att permament bära en viss årlig förlust.
En nu genomförd undersökning har visat, att, — om ett normalt marknadspris
på sedelpapperet av lö kr. per kg beräknas — icke ens en övergång
till 21-skiftsvecka skulle ändra detta faktum. Därtill skulle i längden
en drift av bruket, som medvetet accepterade förluster som ofrånkomliga,
via sådana faktorer som ökade svårigheter att rekrytera och behålla kvalificerad
teknisk personal, utebliven eller eftersatt teknisk utveckling,
uppgivna ambitioner och över huvud taget sänkt moral i hela verksamheten
leda till en fortgående försämring över lag av brukets förhållanden,
som snart nog kunde befaras bl. a. äventyra den civilproduktion, som dock
även nu svarar för en dominerande del av brukets sysselsättning och intäkter.

Liksom för den i frågan tillkallade utredningsmannen har slutsatsen
även för fullmäktige blivit, att det riktiga måste vara att genom en utbyggnad
av bruket göra det till en ekonomiskt bärkraftig enhet eller, med andra
ord, att tillföra det en utvidgad produktion, som kan ge bruket en bättre
bas för sin verksamhet, en ekonomiskt bättre dimensionerad produktionsutrustning
och ett bättre underlag för att bära de ofrånkomligen relativt
höga fasta kostnader, som redan sedelpappersframställningen medför. Fullmäktige
har också övertygats om att Tumba bruk utifrån sina nuvarande
förutsättningar har möjligheter att framgångsrikt genomföra en sådan
utbyggnad.

Utredningsmannens förslag till utbyggnad av bruket

Det förslag som den tillkallade utredningsmannen slutligen stannat för
synes erbjuda en möjlighet till en sådan utbyggnad, som bör ge utsikter
till en lönsam drift och väl ansluter sig till brukets hittillsvarande verksamhet
och speciella förutsättningar. Utan att förbise, att den föreslagna
nya produktionen lika litet som varje annan industriell verksamhet kan
vara riskfri, synes det fullmäktige, att det föreliggande förslaget funnit
en produkt, som förefaller erbjuda goda möjligheter för eu nu insatt ny
produktionsenhet, vilken så som den för det här ifrågvarandc projektet
föreligger planerad och enligt vad företagna undersökningar visat bör bli
tekniskt och ekonomiskt väl konkurrenskraftig i jämförelse med övriga
i dag existerande produktionsenheter på området. Den marknad produkten
i fråga erbjuder är icke stor, men den synes i högre grad än i fråga om
många andra papperskvaliteter kunna karakteriseras som stabil och stabilt
växande, och den utmärkes till skillnad från vad som i varje fall i
dagens läge gäller flertalet övriga avsättningsområden för papper av eu
tydlig underförsörjning. De praktiska försäljningsproblemen skall icke
underskattas, men som antytts i det föregående förefaller även här vissa
möjligheter till eu god lösning av uppgiften vara för handen.

3 - Bihang till riksdagens protokoll 1965. 5 sand. AV 15

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

34

De räntabilitetskalkyler, som utredningsmannen företett, synes — även
om de givetvis måste tillskrivas samma osäkerhet som häftar vid alla industriella
framtidskalkyler — vara förhållandevis konservativt genomförda,
med i olika avseenden väl tilltagna säkerhetsmarginaler och med ett
till synes betryggande hänsynstagande till risken för en i framtiden skiljaktig
prisutveckling för å ena sidan kostnads- och å andra sidan produktpriser.
Kapitalbehoven och därmed de räntekostnader, som belastar kalkylerna,
förefaller vara betryggande beräknade. Behoven av rörelsemedel torde
med den produktion som avses och med de begränsade lagerhållningskrav
den normalt bör ställa vara tilltagna i överkant. Den beräknade räntabilitet,
kalkylerna uppvisar, torde tåla jämförelse med de räntabilitetskrav, som
i dag uppställes för andra industriella nyinvesteringar av jämförligt slag
i vårt näringsliv. När fullmäktige för sin del är beredda att förorda denna
speciella investering, sker det ändock icke med någon underskattning av
eller bortseende från de ofrånkomliga risker, som varje företag av detta
slag löper. Självklart måste man för detta företag lika mycket som för
andra räkna med vanliga af färsrisker, med konjunkturrisker, med risker
för oförutsedd och oförutsebar konkurrens, med sådana möjliga ändrade
förutsättningar för verksamheten, som den tekniska utvecklingen kan föranleda,
o. s. v. Det synes emellertid, även vad gäller sådana risker, vara
åtminstone en andrahandstrygghet värd att åberopa, att den produktionsutrustning
det här är fråga om att bygga upp -— även om den kommer
att vara i viss mån speciellt utformad för en speciell produktion — i varje
fall med små modifikationer kommer att vara användbar för många olika
slag av pappersframställning, att den är dimensionerad tillräckligt stor
för att kunna vara relativt konkurrenskraftig även för en billigare produkt
än den nu avsedda, och att papperskonsumtionen i världen på lång sikt sett
säkerligen ännu icke upphört att stiga.

Fullmäktige har sett det som en fördel med det föreslagna projektet, att
den avsedda produktionsutbyggnaden vid Tumba icke skulle komma att
kollidera med eller innebära intrång för övrig existerande svensk pappersindustri.
Blir företaget framgångsrikt, borde det med sin övervägande exportinriktning
och inriktning på en speciell, högkvalitativ och för industriell
verksamhet och utveckling central pappersprodukt snarast verka
goodwill-skapande till fromma även för övrig svensk pappersindustri.

Att förslaget aktualiseras i ett konjunkturläge utan trängsel om investeringsutrymmet
för näringslivet, snarast i ett läge då den privata investeringsviljan
sviktar, kan näppeligen heller öka de betänkligheter mot företaget,
som övrig industri möjligen eljest kunde hysa.

Fullmäktige är för sin del sålunda beredda att i stort tillstyrka, att det
föreliggande förslaget till utbyggnad av Tumba bruk förverkligas.

Organisationsfrågor i samband med en utbyggnad av bruket

Fullmäktige delar utredningsmannens mening, att i samband med ett
sådant beslut bruket organisatoriskt bör ombildas till ett aktiebolag, varigenom
det såväl med avseende på skattebelastning och annat som möjligheter
till smidig och affärsmässig förvaltning och drift likställes med andra industriföretag.
För att oförändrat bibehålla den kontakt med riksbanken,
som kontrollen av den sedelpappersproduktion kräver, som alltjämt måste
förbli en viktig uppgift för bruket, synes det naturligt, att detta aktiebolag
får vara ett av riksbanken helägt bolag och att därigenom riksdagen

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963 35

i sista hand bibehåller sin kontroll över bruket. Beträffande bolagets
konstruktion finner fullmäktige icke anledning till annan avvikelse från
utredningsmannens förslag, än att antalet styrelseledamöter bör vara lägst
fem och högst sju samt att riksbankens överlåtelse på det nybildade aktiebolaget
av Tumba bruks samtliga nuvarande tillgångar bör genomföras
med avräkning av ett till jämnt 1 000 000 kronor avrundat belopp. Den
förstnämnda avvikelsen synes motiverad av att styrelsen utan att göras
onödigt stor bör vara stor nog för att i sig kunna inrymma såväl företrädare
för industriell erfarenhet och sakkunskap som en representation motsvarande
riksbankens förankring i riksdagen. Vad beträffar den sistnämnda
avvikelsen från utredningsmannens förslag, tarvar den ingen annan motivering,
än att för den närmast interna avräkning det här blir fråga om det
knappast kan vara meningsfyllt att eftersträva någon precisare uppskattning.
Det föreslagna aktiebolaget bör sålunda från starten få ett aktiekapital
av 25 000 000 kronor, varav riksbanken vid aktieteckningen således
kontant skall inbetala 24 000 000 kronor.

Förslag till bolagsordning för bolaget fogas som bilaga till denna skrivelse1.
Det är uppgjort i överensstämmelse med aktiebolagslagens bestämmelser
och i anslutning till bolagsordningarna för andra statliga bolag.
Förslaget som innefattar stadganden om att aktiekapitalet skall utgöra
minst 25 000 000 kronor och högst 75 000 000 kronor samt att för ändringav
bolagsordningen riksdagens fastställelse erfordras torde icke kräva
någon specialmotivering.

Förutom riksdagens godkännande av förslaget till omorganisation av
pappersbruket och bemyndigande för riksbanken att vidtaga nödvändiga
åtgärder för bolagsbildningen samt att teckna aktierna i det föreslagna
bolaget torde icke erfordras något annat formellt beslut av riksdagen, vad
gäller själva aktiebolagsbildningen. Någon ändring av riksbankslagen i syfte
att möjliggöra för riksbanken att, till skillnad från vad. eljest med ett i
lagen uttryckt undantag gäller, äga aktier i bolaget, synes ej vara erforderlig,
eftersom den föreslagna ordningen kan ses som ett utnyttjande av det i
2 § nämnda lag åt riksbanken lämnade medgivandet att vid sitt pappersbruk
bedriva papperstillverkning.

Aktiebolagets namn synes böra bli Aktiebolaget Tumba bruk.

Det torde få anses som naturligt, att riksbanken ensam och direkt svarar
för det föreslagna aktiebolagets finansiering även utöver aktieteckningen.
Därest riksdagen godkänner det föreliggande förslaget, avser bankofullmäktige
sålunda att med utnyttjande av de befogenheter riksbanken redan har
förfara så, att riksbanken under byggnadstiden lämnar bolaget den utöver
det inbetalade aktiekapitalet behövliga finansieringen av investeringsverksamheten
genom diskontering av förlagsväxlar. Efter investeringsprogrammets
genomförande bör, så långt då föreliggande säkerhetsvärdering medger,
största möjliga del av dessa interimskrediter avlyftas genom emission
kv ett obligationslån, som riksbanken helt kan övertaga, men som om läget
på kreditmarknaden enligt riksbankens bedömning vid tidpunkten i fråga
så motiverar även kan placeras på marknaden. Eventuellt överskjutande
behov av krediter för anläggningarnas finansiering liksom bolagets behov
av rörelscmedel får därefter lämpligen täckas genom att riksbanken lämnar
bolaget förlags- och/eller varuväxclkrediter.

1 Förslaget är likalydande med det förslag till bolagsordning, vilket såsom bilaga 1 fogats till
utskottsutlåtandet, och har här uteslutits.

g*__Bilmng till riksdagens protokoll 1963. H samt. Nr 15

36 Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

Liksom vid andra tillfällen då statlig verksamhet överförts i aktiebolagsform
skulle vid bifall till fullmäktiges framställning vissa frågor avseende
reglering av riksbankens förpliktelser mot de anställda vid pappersbruket
respektive mot pensionerade tidigare anställda och dessas anhöriga i fråga
om anställningsförmåner, pensioner etc. komma att aktualiseras. Enligt
fullmäktiges mening bör vid den slutliga regleringen av dessa frågor den
synpunkten vara vägledande, att bolaget med avseende på här avsedda
förpliktelser skall placeras i samma ställning som ett jämförbart enskilt
företag. Förpliktelser, som i dag åvilar riksbanken och som går utöver vad
ett sådant enskilt företag skulle få vidkännas, bör i princip stanna på riksbanken.
Eftersom slutlig reglering av dessa frågor ej torde vara möjlig
förrän efter förhandlingar med de anställda, får fullmäktige i denna punkt
hemställa om bemyndigande att med utgångspunkt från nyss angivna princip
genomföra erforderliga förhandlingar och preliminärt träffa behövliga
överenskommelser med de anställda och med aktiebolaget. Dessa preliminära
överenskommelser torde därefter få underställas riksdagen för godkännande.

Fullmäktige hemställer, att bankoutskottet måtte föreslå riksdagen
att godkänna ovan och eljest i särskild ordning för bankoutskottet angivna
riktlinjer för en utbyggnad av Tumba pappersbruk,

att besluta, att pappersbruket organiseras som ett av riksbanken ägt
aktiebolag,

att bemyndiga bankofullmäktige att vidtaga erforderliga åtgärder för det
nya bolagets bildande,

att godkänna bilagda förslag till bolagsordning för bolaget,
att bemyndiga riksbanken att teckna aktier i bolaget för 25 000 000 kronor
varav för 1 000 000 kronor mot överlåtelse av pappersbrukets samtliga
tillgångar och skulder

att bemyndiga bankofullmäktige att förhandla och träffa preliminär
överenskommelse med de anställda och bolaget om reglering av anställnings-
och pensionsförmåner etc. i samband med förändringen av pappersbrukets
organisation i huvudsaklig överensstämmelse med vad ovan
angivits.

Protokollsutdrag i ärendet bifogas.

Stockholm den 14 februari 1963.

Å Fullmäktiges vägnar:

Per Edvin Sköld

/Karin Winberg

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

37

Utdrag av protokoll hos fullmäktige i riksbanken den U februari
1963.

Närvarande:

Ordförande herr Sköld
vice » » Persson

» Åsbrink
» Kollberg
» Svärd

» Torsten Bengtson
» Tore Bengtsson

§ 4.

Erinrade herr Åsbrink om att han vid fullmäktiges sammanträde den
29 januari 1963 närmare redogjort för den utredning, som f. d. chefen för
Statens skogsindustrier direktören Knut Norlin på fullmäktiges uppdrag
verkställt rörande förutsättningarna för Tumba pappersbruks verksamhet
i nuvarande eller modifierad form. Utredningen hade utmynnat i förslag
till brukets utbyggnad för tillverkning av ett specialpapper samt om drivande
av bruket i aktiebolagsform.

I enlighet med vad som förutsatts vid fullmäktiges sammanträde den
29 januari 1963 hade förslag till skrivelse i ärendet till bankoutskottet upprättats
och före dagens sammanträde tillställts fullmäktiges ledamöter.

Herr Åsbrink anmälde, att han och industristyrelsens ordförande herr
Persson föregående dag haft sammanträde med den lokala företagsnämnden
vid pappersbruket samt med representanter för där förefintliga personalorganisationer,
därvid han lämnat en redogörelse för den föreliggande
utredningen i ärendet samt för innehållet i förenämnda skrivelseförslag.

Det antecknades, att även riksbankens industristyrelse erhållit del av
utredningen och skrivelseförslaget och att industristyrelsen förklarat sig
icke ha något att invända mot vad i nämnda förslag anförts och hemställts.

Efter diskussion rörande principerna för brukets fortsatta drift samt
genomgång av skrivelseförslaget beslöto fullmäktige att avlåta skrivelse till
bankoutskottet i enlighet med sagda förslag med vissa formella ändringar.
Lydelsen av skrivelsen jämte därvid fogat förslag till bolagsordning för
det aktiebolag, som förutsatts skola överlaga bruket, framgår av regi
straturet.

Den beslutade skrivelsen förklarades omedelbart justerad.

Herr Kollberg, som ansåg att Tumba bruk borde efter ytterligare rationalisering
fortsätta sin verksamhet i nuvarande omfattning, reserverade
sig mot fullmäktiges beslut samt anhöll om anstånd till den 19 innevarande
februari kl. 10.00 med att avlämna sin fullständiga reservation.

Med godkännande härav beslöto fullmäktige att en kommuniké av den

38

Bankoutskottels utlåtande nr 15 år 1963

lydelse, bilaga A1 till detta protokoll utvisar, under dagens lopp skulle tillställas
Tidningarnas Telegrambyrå.

I sin vid anståndstidens slut avlämnade reservation anförde herr Kollberq
följande: ^

»Jag anser, att Tumba Bruk bör efter ytterligare rationalisering fortsätta
sin verksamhet i nuvarande omfattning och kan följaktligen icke biträda
beslutet att Bruket skall upptaga en helt ny tillverkningsgren av industriellt
papper och att Bruket för detta ändamål skall utbyggas för en
investeringskostnad av 50 miljoner kronor. Till stöd för min uppfattning
vill jag anföra:

I sin berättelse om den under år 1961 verkställda granskningen av Riksbanken
har Riksdagens revisorer ansett att Tumba Bruks framtida ställning
bör utredas genom en för ändamalet tillkallad, allsidigt sammansatt expertkommitté.
I berättelsen behandlas bland annat frågorna om storleken av
det pris som Riksbanken erlägger för sedelpapperet och om övergång till
annan företagsform.

Det nuvarande sedelpapperspriset

Under åren 1951—58 varierade brukets självkostnadspris per 1 000
sedelenheter (= cirka 1 kg) mellan lägst kronor 11:44 för år 1952 och
högst kronor 15: 66 för år 1958. För perioden 1959—61 har revisorerna angivit
priset till ungefär kronor 23:—•. Anledningen till denna höjning framgår
av det följande. Vidare har revisorerna inhämtat att sedelpapper vid
eventuell import skulle betinga ett pris av omkring 8: — kronor per kg.

I sitt den 19 januari 1962 avgivna yttrande framhåller industristyrelsen
att ett pris på 23: kronor per kg sedelpapper icke kunde betraktas som

normalt, bl. a. på grund av att övergång till rullsedelpapper föranlett en
ytterligt liten tillverkning av sedelpapper. Såsom ett mera realistiskt pris
ville industristyrelsen räkna med de tillverkningspriser, som gällde åren
1951—58, då priserna varierade mellan kronor 11:44 och kronor 15:66.

Icke heller det pris, som revisorerna angivit för importerat papper, d. v. s.
omkring 8:— kronor per kg, syntes industristyrelsen relevant. Även de
länder, som uppnått de lägsta kostnaderna för importerat sedelpapper av
kvalitet jämförlig med svenskt sedelpapper hade sålunda erlagt priser som
med 3 å 4:— kronor översteg det av revisorerna angivna importpriset. Industristyrelsen
framhöll även att flera andra europeiska stater, som ansett
sig böra anskaffa sedelpapper från inhemska pappersbruk, betalade ett
sedelpapperspris, som låg avsevärt över vad industristyrelsen på sikt bedömde
som Tumba Bruks självkostnadspris.

I berättelsen över 1962 års verksamhet vid Tumba Bruk framhåller Brukets
chef bland annat:

»I likhet med vad som varit fallet under de senaste fem åren har även
under 1962 beställningar och leveranser av sedelpapper varit av ringa omfattning.
»

I stället för ark-sedelpapper har »viss tillverkning av rullsedelpapper ägt
rum för utarbetande av lämplig papperskvalitet för tryckeriets nya helrotationstryckpress
och för inkörning och tryckning i densamma».

»Liksom i de föregående årsberättelserna må även i denna framhållas
att det bokföringsmässiga å-priset å sedelpapper på grund av de onormala
tillverkningsförhållandena ej kan tillmätas någon betydelse.»

Brukets chef framhöll vidare:

1 Här utesluten.

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

39

»I och “ed att tryckningen av nya sedlar nu (januari 1963) åter kommit
i gång i full utsträckning, om ej landets försörjning därmed skall äventyras,
och sålunda en normal sedelpapperstillverkning av 80—100 ton blir erforderlig,
torde den svåra kris som bruket haft att genomgå under de sisttörflutna
fem åren kunna beräknas ha passerat sin kulmen. Det torde vara
berättigat att hysa viss förhoppning att redan 1963 skall medföra full sysselsättning
och därmed även ett normalt bokföringspris för sedelpapperet.
Därutöver kan förväntas att den obestridliga rationalisering som övergång
till rullsedelpapper innebär för pappersbruket, skall börja visa resultat.»

Civilpapperstillverkningen

För utnyttjande av den befintliga sedelpappersmaskinens fulla kapacitet
har sedan år 1944 inom bruket även bedrivits tillverkning av civilpapper.

Beträffande denna tillverkning har den tillkallade utredningsmannen
framhållit »att detta tillverkningsprogram genomförts på ett mycket förtjänsti
ullt sätt och har för tumbaproduktionen undan för undan lyckats
skapa en värdefull goodwill såväl på den inländska som de utländska marknaderna.
Den goda kundkrets som bruket härigenom tillvunnit sig har
även bidragit till att tillverkningen med åren kunnat kvantitativt ökas och
alltmera anpassas till för bruket speciellt lämpade papperstyper och specifikationer.
Leveransvärdet för civilpapper var år 1961 3 762 000:— kronor
med ett medelpris av 4 150:— kronor per ton netto, ett för svenska
förhållanden mycket tillfredsställande årsmedelpris för icke manufakturerat
papper. För innevarande år (avser 1962) synes medelpriset bliva oförändrat.
»

År 1962 ökade exporten av civilpapperet med 40,4 % och utgör nu 13 %
av det totala försäljningsvärdet och brukets chef har i skrivelse av den 14
januari 1963 till Fullmäktige framfört, att det synes önskvärt att bearbetningen
av brukets utlandsmarknader får fortsätta helst med ökad intensitet.
Enär fullt utnyttjad produktion av civilpapper måste åstadkommas är
det enligt min mening av betydelse att åtgärder för tillgodoseende av nyssnämnda
önskemål genomföres.

Om brukets ekonomiska ställning

anföres här några korta ekonomiska data, lämnade av utredningsmannen.

»De totala kostnaderna för upprustning av industrianläggningar och bostäder
har under de senaste tio åren uppgått till 3 132 000 kronor, som pälörts
brukets driftskostnader. Härjämte har under samma period investerats
i nyanläggningar 3 449 000 kronor, medan avskrivningar gjorts med 2 194 000
kronor. Det bokförda nettovärdet för hela bruket var per 31 december 1961
6 144 000 kronor, varav för fastigheter och maskiner 3 661 000 kronor och
för lager m. m. 2 483 000 kronor. Någon lagerreserv inrymmes ej i dessa
värden.»

Sedelpapperspriset sedan ytterligare rationalisering av produktionen genomförts Utredningsmannen

har i avsikt att bilda sig en uppfattning om hur driftsresultatet
skulle ställa sig genomfört särskilda räntabilitetskalkyler för två
alternativ. Det första alternativet förutsätter eu mera normal sedelpapperstillverkning
(omkring 75 lon per år), kompletterad med fullt utnyttjad
kapacitet för civilpapper vid 17-skifts-vecka. Det andra alternativet utgår

40

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

från samma sedelpapperstillverkning, kompletterad med likaledes fullt utnyttjad
kapacitet för civilpapper vid 21-skiftsvecka.

I dessa kalkyler, som vad gäller

— lönekostnaden utgått från 1962 års lönenivå och inkluderat kostnader
för

— dels amortering och ränta på investerat kapital och

— dels ränta på i rörelsen utnyttjat rörelsekapital, har vidare förutsatts

— att sedelpapperet skulle levereras till Riksbanken till ett pris av 15:
kronor per kg och

— att civilpappersproduktionen kan avsättas till samma medelpris som
under år 1961 eller till 4 150: — kronor per ton.

Det bör framhållas, att övergång till 21-skifts-vecka möjliggör en bättre
lönsamhet som en följd av det fullständigare utnyttjandet av den maskinella
kapaciteten.

Kalkylerna visar också, att driften vid 17-skifts-vecka ger ett beräknat underskott
på 229 000 kronor per år, medan däremot driften vid 21-skiftsvecka
ger ett överskott på 280 000 kronor per år.

För egen del vill jag framhålla att då en ytterligare rationalisering av
driften vid Tumba Bruk förutsätter övergång till kontinuerlig drift —
21-skifts-vecka — utredningsmannen visat att 15:— kronor per kg är ett
realistiskt pris vid 1962 års lönenivå.

Beträffande det överskott å 280 000: ----- kronor, som kalkylerats vid kontinuerlig
drift, anmärker utredningsmannen att detta överskott inte lämnar
något utrymme för ytterligare kostnadsstegringar eller prisfall på brukets
produkter. Dessa synpunkter måste givetvis enligt min mening beaktas men
det är tyvärr naturligt och motiverat, att kostnadsstegringar, som icke motverkas
av rationaliseringar, medför prishöjningar. Höjningen av det kalkylerade
sedelpapperspriset kan alltså bli nödvändig, därest ofrånkomliga
kostnadsstegringar, t. ex. i form av ökade löner, uppstå efter 1962, som äi
basåret för utredningsmannens kalkyler.

Under framhållande av att jag i denna reservation givetvis icke vant
i stånd att i detalj behandla hela kostnads- och effektivitetsproblemet vid
bruket, erinras om att lönsamheten kommer att förbättras, om Bruket i enlighet
med Fullmäktiges förslag befrias från vissa äldre pensionsförpliktelser.
Vidare erinras om att övergången till rullsedelpapper, enligt av Brukets
chef lämnad uppgift, kommer att medföra en obestridlig rationalise -

X 111Ö* . • *

Rationaliseringsprocessen vid bruket får aldrig avstanna, utan tekniska
och administrativa möjligheter måste även i framtiden tillvaratas i syfte
att, med bibehållande av kalkylerad lönsamhet, uppnå lägsta möjliga se -

Med ledning av utredningsmannens kalkyler och med hänvisning till de
yttranden som jag tidigare citerat har jag kommit till den uppfattningen,
ått det pris som Riksbanken i framtiden kommer att betala är ett med hänsyn
till föreliggande omständigheter försvarbart pris.

Anm. I min reservation åberopade utredningar och skrivelser återfinnas i fullständigare
form i Fullmäktiges skrivelse till Bankoutskottet, utom brukets årsberättelse,
som finnes tillgänglig hos Riksbanken.

övergång till annan företagsform

Jag delar revisorernas uppfattning att en övergång till annan företagsform,
som varit aktuell i flera år, skulle möjliggöra en förenklad administra -

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

41

tion. En;ir Fullmäktiges förslag om övergång till aktiebolagsform grundar
sig på andra förutsättningar för brukets framtida drift än de som jag företräder,
har jag icke något underlag för ett konkret ställningstagande utan
anser att frågan måste bli föremål för ytterligare överväganden och att förslag
härom bör med det snaraste föreläggas Bankoutskottet.

Reservantens synpunkter på Fullmäktiges förslag om upptagande av ny produktionsgren Förslaget

utgår från

— att den nuvarande pappersmaskinen skall behållas och utnyttjas till
sin fulla kapacitet och att densammas tillverkning i första hand alltjämt
skall tillgodose behovet av svenskt sedelpapper samt att denna tillverkning
såsom nu sker kompletteras med en produktion av civilpapper, samt

— att sedelpapperet skall ersättas av Riksbanken med 15:— kronor
per kg.

Förslaget innebär vidare

—- att bruket upptager en helt ny produktionsgren för tillverkning av industriellt
specialpapper m. in. och att för detta ändamål anskaffas ytterligare
en pappersmaskin, som inklusive övrig utrustning och nybyggnader
skulle dra en sammanlagd kostnad av 50 miljoner kronor.

Som framgår av Bankofullmäktiges skrivelse avses att inom den nya produktionsgrenen
i första hand tillverka ett industriellt specialpapper i hög
prisklass, som för närvarande endast tillverkas inom några få pappersbruk
i Europa. I deu huvudkalkijl som omnämnes i Fullmäktiges skrivelse har
man utgått ifrån att inom den nya produktionsgrenen från första början
skulle tillverkas uteslutande specialpapper av angivet slag. Alternativa räntekalkyler
har också genomförts, baserade på antagandet att på grund av
avsättningssvårigheter kapaciteten inom den nya produktionsgrenen endast
delvis eller i extrema fall inte alls kan utnyttjas för den tilltänkta specialproduktionen
och att resterande kapacitet måste utnyttjas på produktionstekniskt
närstående men billigare papperskvaliteter.

Den uppgift, som lämnats, att något av våra i och för sig högt kvalificerade
pappersbruk icke skulle vara rustat att upptaga denna specialtillverkning,
är en bedömningssak. De billigare papperskvaliteter, som skulle
upptagas vid alternativ-produktionen, synes emellertid redan ingå i svenska
pappersbruks produktion.

Till antagandet att den nya maskinen helt skulle kunna utnyttjas för tillverkning
av ett specialsortiment med mycket kvalificerad användning synes
det naturligt att knyta den reflexionen, att den snabbt fortgående tekniska
utvecklingen lätt kan medföra avsättningssvårigheter för en sådan
produkt och att efterfrågan kan helt bortfalla. Härtill kommer att en på
några europeiska pappersbruk uppdelad marknad för ett specialpapper med
begränsad användning sannolikt kommer att undergå en successiv försvagning
om en ny tillverkning av denna storleksordning kommer till stånd.
Stark priskonkurrens från de existerande, sannolikt kartelliserade producenterna
torde kunna förväntas.

Det av Fullmäktige föreslagna projektet måste alltså bedömas med den
förutsättningen att bruket kan nödgas falla tillbaka på tillverkning av andra
papperskvaliteter än den som ursprungligen förutsattes och alltså komma
att med sin tillverkning direkt och i avsevärd omfattning konkurrera med
redan befintliga pappersbruk inom landet.

42

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1963

Jag ifrågasätter givetvis icke det berättigade i att tillverkning av sedelpapper
bedrivs i statlig regi och förordar alltså icke avveckling av den nuvarande
verksamheten i Tumba, så mycket mer som jag tror mig i det föregående
ha kunnat visa att denna verksamhet skall i fortsättningen kunna
bedrivas med tillverkning av sedelpapper till ett godtagbart pris. Jag ifrågasätter
inte heller utan anser det riktigt att den kapacitet, som den nu
befintliga sedelpappersmaskinen har, för att möjliggöra full kapacitets utnyttjande,
tas i anspråk för tillverkning av andra papperssortiment, avsedda
för civil användning.

När Fullmäktige däremot föreslår tillkomsten av en helt ny och mycket
omfattande investering som i och för sig icke är erforderlig för att tillgodose
riksbankens behov av papper, måste detta bedömas utifrån helt andra
synpunkter. I avsaknad av något direkt behov av den nya maskinen för den
fortsatta verksamheten i Tumba eller för att uppnå godtagbar lönsamhet
måste detta förslag bedömas uteslutande som en åtgärd, varigenom den
svenska staten tillförsäkrar sig en ny inkomstkälla i direkt konkurrens med
den bestående svenska pappersindustrin.

Inga av de sedvanliga för statlig verksamhet på ett visst område åberopade
skälen har i detta sammanhang anförts och lär ej heller kunna anföras.
»

Ur protokollet:

Karin Winbcrg

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 63
312512