Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1963

1

Nr 8

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt för mindre företag att vid beskattningen göra
avdrag för vissa försöks- och forskningskostnader.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 10 av herr Eskilsson m. fl. och II: 14 av herr Nordgren
m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om en utredning i syfte att möjliggöra för de mindre företagen -—-jordbruk och småindustri — att i beskattningsavseende få göra avdrag för
kostnader, som har samband med försöks- och forskningsverksamhet utom
det egna företaget».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 14.

Gällande rätt

Jämlikt 20 § kommunalskattelagen skall vid beräkningen av inkomsten
från särskild förvärvskälla avräknas alla omkostnader under beskattningsåret
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag får däremot
icke ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga
utgifter.

Något uttryckligt stadgande om rätt till avdrag för försöks- och forskningskostnader
finnes icke i gällande skatteförfattningar. Frågan om avdrag
skall medges vid inkomsttaxeringen för dylika bidrag blir därför att
bedöma enligt kommunalskattelagens allmänna regler om vad som är att
hänföra till driftkostnad. I enlighet härmed medges i praxis avdrag för
bidrag till vetenskaplig forskning under förutsättning att bidraget kan
anses som en omkostnad för intäkternas förvärvande och bibehållande.
Hittills har praxis varit tämligen restriktiv, och i huvudsak har avdrag
medgivits endast om den vetenskapliga forskningen haft karaktär av s. k.
målforskning eller eljest haft en mera direkt eller påtaglig betydelse för
bidragsgivarens intäktsförvärv. En förutsättning för avdragsrätten synes
vara, att mottagaren driver verksamhet av sådan art, att kostnaderna för
verksamheten skulle varit avdragsgilla för bidragsgivaren, därest denne
4453 63 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 8

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1963

själv utövat verksamheten. Mottagarens verksamhet får således icke vara
av alltför allmän natur. Sålunda har pappersfabrik ansetts berättigad till
avdrag för bidrag till Svenska pappersbruksföreningens forskningsinstitut
(RÅ 1947 not. 1166), ett boktryckeri- och förlagsbolag för bidrag till Grafiska
forskningslaboratoriet (RA 1947 not. 245), ett företag med behov av
ryska korrespondenter för bidrag till Ryska institutet vid handelshögskolan
att användas för utbildning av dylika korrespondenter (RÅ 1947 not. 1595),
ett försäkringsbolag för bidrag till Stockholms högskolas försäkringsmatematiska
institut (RÅ 1949 not. 1157), ett väveribolag för bidrag till
Chalmers tekniska högskola för ett laboratorium för teknisk forskning
m. in. (RÅ 1946 ref. 8) och en revisionsbyrå för bidrag till forskningsstiftelsen
Oskar Silléns fond (RÅ 1959 not 297).

Möjligheten att genom indirekta bidrag via exempelvis en branschorganisation
få avdrag för kostnader för försöks- och forskningsverksamhet är
ytterligt begränsad. Till icke avdragsgilla levnadskostnader räknas nämligen
jämlikt punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen
bl. a. avgifter till föreningar och sammanslutningar, vari den skattskyldige
är medlem. Pa grundval av denna bestämmelse och den därmed sammanhängande
regeln i punkt 1 av anvisningarna till 19 § att influtna medlemsavgifter
inte är att hänföra till skattepliktig inkomst har utbildats en praxis
av innebörd, bl. a., att medlemmar i s. k. branschorganisationer och liknande
sammanslutningar inom näringslivet vägras avdrag vid inkomsttaxeringen
för sina avgifter till ifrågavarande organisationer och detta
oavsett om avgiften kan betraktas som en direkt omkostnad i utgivarens
förvärvskälla. I enlighet härmed har avdrag vägrats för medlemsavgifter
till Sveriges lantbruksförbund (RÅ 1945 not. 334), Stockholms köpmannaförening
och Sveriges konfektionsindustriförening (RÅ 1945 not.
710), Sveriges industriförbund och Svenska gruvföreningen (1953 not. 261)
samt Sveriges grossistförbund (RÅ 1953 not. 504) m. fl.

Beträffande medlemsavgifter till arbetsgivarföreningar och vissa rörelsedrivande
föreningar har emellertid praxis intagit en annan ståndpunkt.

I dessa fall har medlemmarna erhållit avdrag för avgifterna. Grunden härför
torde beträffande arbetsgivarföreningar vara att avgifterna betraktas som
medlems försäkringsavgift mot förlust i händelse av arbetskonflikt. Mot
avdragsrätten svarar att medlem är skattskyldig för konfliktbidrag. Beträffande
de rörelsedrivande föreningarna grundar sig avdragsrätten på att
föreningsavgiften utgår efter särskilda grunder, vanligen i förhållande till
gjorda tjänster.

Om branschorganisation ombildas till aktiebolag kan enligt praxis avdrag
i viss utsträckning erhållas för avgift till organisationen. Detta framgår av
legeringsrättens utslag den 28 maj 1957 i ärende angående förhandsbesked.
En branschorganisation, vars medlemmar enligt tidigare utslag av regeringsrätten
vägrats avdrag för medlemsavgifter till organisationen, avsåg att

3

Bevillningsutskottets betänkande nr S år 1963

bilda ett aktiebolag för övertagande av de uppgifter, som organisationen omhänderhade.
Riksskattenämnden fann i avgivet förhandsbesked den omständigheten
att vederlag för av bolaget utförda tjänster debiterades uppdragsgivaren
inte för varje tjänst utan efter generella grunder, varom överenskommelse
träffats mellan uppdragsgivarna och aktiebolaget, inte i och för sig
innebära hinder för att vederlaget ansågs såsom driftkostnad i uppdragsgivarens
rörelse. På grund härav förklarade riksskattenämnden, att dylikt
vederlag, som av uppdragsgivaren utbetalades till det tilltänkta aktiebolaget,
skulle — i den mån vederlaget utgjordes för sådant ändamål att det jämlikt
29 § KL kunde hänföras till driftkostnad i uppdragsgivarnas rörelser
— vara avdragsgillt vid uppdragsgivarnas inkomsttaxering.

Regeringsrätten gjorde icke ändring i riksskattenämndens beslut.

Frågans tidigare behandling

Frågan om avdrag för bidrag till vetenskaplig forskning var föremål
för behandling i riksdagen såväl år 1959 som 1961. I år 1959 väckt motion
(11:421) yrkades sådan ändring i lagstiftningen att väsentligt vidgade
möjligheter infördes till avdrag såsom omkostnad för bidrag till vetenskaplig
verksamhet. Avdrag borde enligt motionärens mening medges för bidrag
till vetenskaplig verksamhet, försåvitt verksamheten icke uppenbarligen
saknar betydelse för förvärvande och bibehållande av den skattskyldiges
intäkter. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 59 framhöll bevillningsutskottet,
att det förelåg skäl för en omprövning av frågan om avdragsrätt
för bidrag till forskningsverksamhet. Utskottet \ai dock inte
berett att tillstyrka motionsyrkandet om omedelbar lagstiftning medförande
en så vidsträckt avdragsrätt som den av motionären åsyftade.
Emellertid ansåg utskottet frågan vara av sådan karaktär att den borde
göras till föremål för närmare utredning. Därvid borde bl. a. övervägas
om och i så fall under vilka förutsättningar avdrag borde ges för bidrag
till grundforskning. Tillika skulle undersökas om åtskillnad lämpligen
borde göras mellan bidrag av engångskaraktär och löpande bidiag till verksamheten.
Även andra problem, som kunde uppkomma under utredningens
gång, borde förutsättningslöst utredas. Utskottet föreslog riksdagen att i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning i ämnet.

Den av riksdagen begärda utredningen bär ännu inte kommit till stånd.

I de till 1961 års bevillningsutskott hänvisade likalydande motionerna
I: 147 och II: 171 anhölls om utredning beträffande en utvidgad rätt till
avdrag för kostnader i samband med vetenskaplig forskning vid beskattning
av rörelse. Även dessa motioner avstyrktes av bevillningsutskottet i
dess av riksdagen godkända betänkande nr 19 under hänvisning bl. a. till
att spörsmålet om avdrag för kostnader för forskningsverksamhet i den
skattskyldiges egen regi torde komma alt uppmärksammas, då den av
riksdagen år 1959 begärda utredningen av bidragsfrågan kommer till stånd.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr S år 1963

Frågan om avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen
bär under längre tid varit föremål för uppmärksamhet. I proposition
nr 173 till 1949 års riksdag framlades ett förslag till ändrade regler
angående avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter Arid inkomsttaxeringen.
Enligt förslaget skulle de skattskyldiga vara berättigade till avdrag
för avgifter till bl. a. branschorganisationer och därmed jämförliga organisationer.
Avgifterna skulle hos de mottagande organisationerna utgöra
skattepliktig inkomst. På hemställan av bevillningsutskottet i dess betänkande
nr 48 avslogs dock propositionen av riksdagen, som i stället i
skrivelse till Kungl. Maj:t begärde nytt förslag. Skrivelsen överlämnades
till skatlelagssakkunniga, som den 2 december 1958 avlämnade promemoria
angaende avdragsrätt vid beskattningen för vissa medlemsavgifter och
bidrag. Skattelagssakkunnigas förslag angående medlemsavgifter innebar i
korthet att avdrag för sådan avgift skall medges vid beräkning av inkomst
av rörelse för avgifter till bl. a. branschorganisationer. I fråga om inkomst
av jordbruksfastighet föreslogs avdragsrätt inte skola föreligga. I proposition
nr 137 till 1959 års riksdag uttalade departementschefen beträffande
skattelagssakkunnigas förslag rörande avdragsrätt för medlemsavgifter att
det vid genomgång av remissvaren kunnat konstateras, att förslaget inrymmer
åtskilliga problem, i fråga om vilka skilda lösningar kan diskuteras.
Denna fråga borde därför underkastas mera ingående överväganden än som
dittills kunnat ske. I samband därmed syntes önskvärt att nämare klarlägga
de statsfinansiella konsekvenserna av skattelagssakkunnigas förslag
i angivna del.

Såväl 1959 års som 1960 års riksdag behandlade vid höstsessionen motioner,
vari hemställdes att avgifter till branschorganisationer måtte hänföras
till avdragsgilla omkostnader. Bevillningsutskottet har i sina av riksdagen
godkända betänkanden nr 63 år 1959 och nr 75 år 1960 avstyrkt motionerna.
I sitt sistnämnda betänkande framförde utskottet som sin mening
att det i 1949 års förenämnda proposition framlagda förslaget, varigenom
avsågs att generellt reglera frågan om beskattning av medlemsavgifter,
måste anses vara den ur principiell synpunkt helt tillfredsställande lösningen
av denna fråga. Utskottet hänvisade till att de av 1949 års bevillningsutskott
påtalade svårigheterna av praktisk natur med en sådan lösning
alltjämt kvarstod och att det därför knappast längre kunde anses
aktuellt att åstadkomma en lagstiftning efter dessa linjer. Utskottet utgick
emellertid från att ärendet skulle bli föremål för fortsatta överväganden
från Kungl. Maj :ts sida.

Motionerna

Motionärerna framhåller, att de långa seriernas produktivitet och möjligheten
att inom det egna företagets ram vidta marknadsanalyser, försök

Bevillningsutskottets betänkande nr S är 1963

5

och andra i utvecklingsarbetet nödvändiga åtgärder ger de stora företagen
väsentliga fördelar i förhållande till både jordbruket och en mycket stor
del av vårt övriga näringsliv. Det är angeläget -— menar motionärerna —
att jordbruk och småföretag ges samma möjligheter som storföretagen
att genom eget utvecklingsarbete förkovra sina förutsättningar att hävda
sig i en växande internationell konkurrens. Genom sina branschorganisationer
har jordbruk och småföretag förutsättningar att komma i paritet
med storföretagen i fråga om försöks- och forskningsarbete. Branschorganisationerna
har också sannolikt de största förutsättningarna att på samma
sätt som storföretagen sätta in sin aktivitet, sina utredningar, försöksoch
målforskningsuppgifter inom de områden som företagsmässigt bedömes
vara de angelägnaste. Nuvarande skattelagstiftning lägger emellertid
hinder i vägen, eftersom årsavgifter till branschorganisationerna
ävensom kostnader för försöks- och forskningsverksamhet utförd utom
det egna företaget i regel inte medgives såsom skattemässigt avdragsberättigad
omkostnad.

Utskottet

Möjligheten att vid taxering erhålla avdrag för kostnader för försöks- och
forskningsverksamhet är mycket begränsad, vare sig det gäller direkta
bidrag till sådan verksamhet eller indirekta bidrag över näringslivets
branschorganisationer. För direkta bidrag medgives i praxis avdrag endast
under förutsättning att den vetenskapliga forskningen har karaktär av s. k.
målforskning eller eljest mera direkt eller påtaglig betydelse för bidragsgivarens
intäktsförvärv. För rätt till avdrag för avgifter till s. k. branschorganisationer
förutsättes antingen att avgifterna i sin helhet utgör ersättning
för vissa prestationer, som förening utför åt medlemmarna, eller att
branschorganisation ombildas till aktiebolag.

Såsom motionärerna framhållit skulle en uttrycklig föreskrift i skatteförfattningarna
om rätt att vid taxering åtnjuta avdrag för försöks- och
forskningskostnader kunna ge småföretagen och jordbrukarna större förutsättningar
att komma i paritet med storföretagen i fråga om försök och
forskning. En sådan avdragsrätt av speciell natur har tidigare i begränsad
omfattning funnits inrymd i skattelagstiftningen, nämligen i 1944 års förordning
om krigskonjunkturskatt, vari stadgades, att rörelseidkare, som
lämnat bidrag till institut, vilket under statens medverkan bildats för bedrivande
av teknisk-vetenskaplig forskning inom den bransch rörelseidkaren
företrädde, ägde avdraga sådant bidrag, hell eller delvis.

Som förut nämnts har 1959 års riksdag på förslag av bevillningsutskottet
anhållit om utredning angående frågan om avdrag för bidrag till vetenskaplig
forskning, varvid borde övervägas om avdrag kunde ges inte bara
för målforskning utan även för grundforskning. I den mån motionsyrkandet
avser rätt till avdrag för direkta bidrag till vetenskaplig forskning får det
sålunda anses redan tillgodosett.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr S år 1963

Vad härefter angår motionsyrkandet om rätt att erhålla avdrag för indirekta
bidrag till försök och forskning över branschorganisationerna vill
utskottet erinra om att riksdagen på utskottets förslag såväl 1959 som 1960
lämnat motioner med yrkande om avdragsrätt för avgifter till branschorganisationer
utan åtgärd. Utskottet uttalade i sitt betänkande nr 75 år 1960
att spörsmålet om avdragsrätt för avgifter av ifrågavarande art är av
komplicerad natur och att frågan därom lämpligen bör lösas i samband
med en generell reglering av medlemsavgifternas beskattning. Utskottet
underströk även angelägenheten av att frågan snarast möjligt erhåller en
positiv lösning. Frågan om avdragsrätt för medlemsavgifter har också varit
föremål för särskild utredning inom finansdepartementet, men Kungl. Maj :t
har ännu icke ansett sig kunna förelägga riksdagen proposition i ämnet.
Man torde dock kunna förutsätta att frågan blir föremål för fortsatta överväganden
från Kungl. Maj :ts sida.

Mot bakgrunden av det ovan anförda och då i förevarande motioner inte
förebragts några skäl utöver de som prövades av riksdagen åren 1959 och
1960 anser sig utskottet inte kunna tillstyrka yrkandet om en särskild utredning
rörande frågan om rätt till avdrag för avgifter till branschorganisationer
för forskningsändamål.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 10 av herr Eskilsson m. fl.
och II: 14 av herr Nordgren m. fl. om rätt för mindre företag
att vid beskattningen göra avdrag för vissa försöks- och forskningskostnader
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
fröken Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson,
Sundin och Erik Filip Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Gustafson i Göteborg,
Kärrlander, Asp, Magnusson i Borås, Darlin, fru Holmqvist, herrar Eriksson
i Bäckmora och Larsson i Umeå.

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1963

7

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Lundström, Gösta Jacobsson, Erik Filip Petersson,
Gustafson i Göteborg, Magnusson i Borås, Darlin och Larsson i Umeå, vilka
ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Möjligheten att---(= utskottet s. 5 rad 18 uppifrån — rad 27 uppifrån)
---till aktiebolag.

Vid tiden för tillkomsten av 1928 års kommunalskattelag var frågan om
avdragsrätt för bidrag till vetenskaplig verksamhet föga aktuell. I allmänhet
bedrevs den forskning, som ansågs ha speciellt intresse för företagen, av
dessas anställda, och kostnaden blev därför avdragsgill som andra driftkostnader
i företaget. Förhållandena har emellertid radikalt ändrats. Företagen
har alltmer kommit till insikt om den vetenskapliga forskningens stora betydelse
för framåtskridande, och många näringsidkare — de mindre företagen
och jordbrukarna inte minst — har funnit det angeläget eller rent av
nödvändigt att investera i forskning. Den snabba utvecklingen och de många
nya problemen på vetenskapens område har vidare medfört att forskningen
inte alltid med fördel kan bedrivas inom företagen. Därför har ett flertal
forskningsinstitut upprättats för olika branscher för att bedriva forskning
av betydelse för vederbörande bransch.

Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden måste det anses otillfredsställande
att möjligheterna att vid taxering erhålla avdrag för kostnader för
försök och forskning är så begränsade. Såsom motionärerna framhållit
skulle en uttrycklig föreskrift i skatteförfattningarna om rätt att vid taxering
åtnjuta avdrag för försöks- och forskningskostnader kunna ge småföretagen
och jordbrukarna större förutsättningar att komma i paritet med storföretagen
i fråga om försök och forskning. En sådan avdragsrätt av speciell
natur har tidigare i begränsad omfattning funnits inrymd i skattelagstiftningen,
nämligen i 1944 års förordning om krigskonjunkturskatt, vari stadgades
att rörelseidkare, som lämnat bidrag till institut, vilket under statens
medverkan bildats för bedrivande av teknisk-vetenskaplig forskning inom
den bransch rörelseidkaren företrädde, ägde avdraga sådant bidrag, helt
eller delvis.

Utskottet finner i likhet med motionärerna den beskattning av omkostnadsposter
av förevarande art, som för närvarande äger rum, utgöra ett betydande
hinder för effektiviseringen av vår produktionsapparat. Det får
därför anses angeläget att frågan om rätt till avdrag för kostnader för försök
och forskning snarast bringas till en positiv lösning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna 1:10
av herr Eskilsson in. fl. och 11:14 av herr Nordgren in. fl.
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en utredning
i syfte att möjliggöra för de mindre företagen — jordbruk och

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1963

småindustri —- att i beskattningsavseende få göra avdrag för
kostnader, som har samband med försöks- och forskningsverksamhet
utom det egna företaget.

II) av herrar Sundin och Eriksson i Bäckmora.

K L BECKMANS TRYCKERIER AB . STHLM 1963