Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1963

1

Nr 5

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående vissa ändringar i förordningen om taxering
för inkomst av medel, som insatts å skogskonto.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:9 av herr Eskilsson m. fl. och 11:12 av
herr Hedin m.fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 6 % förordningen den 27 mars 195i (nr U2)
om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto
Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 27 mars 1954 om taxering
för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, skall erhålla följande ändrade
lydelse.

6 §.

Skattskyldig som vill disponera å skogskonto innestående medel, äger att
två månader efter uppsägning återfå det insatta beloppet. Uppsägningen må
avse beloppet i dess helhet eller del av detsamma, dock att deluttag ej må
understiga 1 000 kronor. Om särskilda förhållanden det föranleda, äger
Konungen medgiva, att å skogskonto innestående medel må uttagas utan att
nu föreskriven uppsägningstid iakttages.

Efter det--— kvarstående medel.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2) de likalydande motionerna 1:88 av herr Nils-Eric Gustafsson m.fl. och
11:104 av herr Mattsson m.fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte »besluta» sådan ändring av bestämmelserna om taxering
av medel som insatts på skogskonto, att insättning avseende viss förvärvskälla
för ett och samma beskattningsår ej må understiga 1 000 kr i
enlighet med vad i motionerna anförts samt att vederbörande utskott måtte
utarbeta förslag till härför erforderlig författningsändring.

ttihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 5

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1963

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 11:12 och 11:104.

Enligt 1 § förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för inkomst
av medel, som insatts å skogskonto, äger fysisk person, oskift dödsbo
eller familjestiftelse, som haft intäkt av skogsbruk, rätt att för det beskattningsår
varunder sådan intäkt uppburits insätta viss del av intäkten på
särskilt konto i bank, s. k. skogskonto. För sålunda insatta medel erhåller
den skattskyldige uppskov vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt.
Skogskonto kan uppläggas hos riksbanken, affärsbank, sparbank eller
centralkassa för jordbrukskredit. Lagstiftningen om skogskonto är således
tillämplig endast på skattskyldig, som är underkastad progressiv beskattning.
Detta sammanhänger med att bestämmelserna i första hand avser att
mildra verkningarna av beskattningens progressivitet och att desamma således
ur denna synpunkt kan betraktas som ett komplement till 1951 års
regler om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst.

Rätten att erhålla uppskov för gjorda insättningar är underkastad viss
maximering. Bestämmelser härom meddelas i 2 §. Sålunda gäller att beträffande
viss förvärvskälla får uppskovet för ett och samma beskattningsår avse
högst ett belopp, motsvarande summan av

a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
avyttrade skogsprodukter, samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret
uttagits för förädling i egen rörelse.

Beträffande ståndsskogslikvid gäller dock att uppskov för sådan intäkt
får erhållas i dess helhet.

Insättning avseende viss förvärvskälla må enligt 3 § för ett och samma
beskattningsår inte understiga 2 000 kronor.

I 6 § stadgas en uppsägningstid av fyra månader för insatt belopp; deluttag
må ej understiga 1 000 kronor. Vid särskilda förhållanden äger
Konungen medgiva uttag av innestående medel utan iakttagande av denna
uppsägningstid. Längre tid än tio år må medel inte innestå å skogskonto.

Förordningen innehåller därjämte bl. a., att ränta å insatta medel utgår
efter den räntefot som vederbörande bank bestämmer och att medel som
uttages från skogskonto skall redovisas såsom inkomst i självdeklarationen
för det beskattningsår, varunder uttaget skett, överlåter den skattskyldige
fastighet, som utgör den väsentliga delen av förvärvskälla, för vilken insättning
å skogskonto verkställts, skall innestående medel upptagas såsom bruttointäkt
av skogsbruk för det beskattningsår, under vilket överlåtelsen ägt
rum. Motsvarande bestämmelser gäller bl. a. vid skifte av dödsbo, som har
medel innestående å skogskonto, samt i visst fall vid bodelning.

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1963

3

Motioner av samma innehåll som de nu förevarande var föremål för prövning
vid föregående års riksdag, som på hemställan av bevillningsutskottet i
betänkande nr 15 avslog motionerna. Vad angår spörsmålet om förkortning
av uppsägningstiden för skogskontomedel erinrade utskottet om att anledningen
till att viss uppsägningstid ansetts böra föreskrivas varit önskemålet
att förhindra missbruk av den genom skogskontolagstiftningen erhållna
möjligheten till beskattningsuppskov. Utskottet fortsatte.

Bestämmelser om viss uppsägningstid har sålunda ansetts vara ett lämpligt
korrektiv mot att de skattskyldiga insätter medel å skogskonto någon
dag före deklarationens avlämnande och gör uttag strax därefter. Vid remissbehandlingen
av den promemoria, som låg till grund för lagstiftningen,
framfördes tanken att kontomedlen borde bindas i åtta månader, men departementschefen
ansåg sig i proposition inte böra föreslå längre uppsägningstid
än fyra månader för att inte den normala användningen av skogskontomedel
skulle försvåras. Riksdagen antog förslaget i denna del utan
erinran.

Utskottet ansåg inte att det i motionerna anförts tillräckliga skäl för en
förkortning av uppsägningstiden och erinrade därjämte om att Kungl. Maj:t
i september 1960 medgivit befrielse intill utgången av år 1960 från uppsägningstiden
med anledning av de under nämnda år inträffade skördeskadorna.

Beträffande frågan om sänkning av minimigränsen för insättning å skogskonto
framhöll 1962 års bevillningsutskott att gällande minimigräns fick
ses mot bakgrunden av att syftet med skogskontolagstiftningen i första hand
varit att åstadkomma en skatteutjämning. Lagstiftningen var att anse som
ett komplement till 1951 års regler om särskild skatteberäkning för ackumulerad
inkomst, för vilkas tillämplighet också gällde en viss minimigräns,
nämligen 4 000 kronor. Av detta skogskontolagstiftningens huvudsyfte att
verka skatteutjämnande följde att den inte borde vara tillämplig, då den
skattskyldiges intäkter av skogsbruk under beskattningsåret var så obetydliga,
att ett uppskov med beskattningen hade ringa eller ingen skatteutjämnande
effekt. Utskottet anförde vidare.

Utskottet vill erinra om att frågan om en höjning av den ovannämnda
minimigränsen för tillämpning av förordningen om särskild skatteberäkning
för ackumulerad inkomst aktualiserats under senare tid i anledning av förslag
av den utredning som haft att överse berörda förordning. Att under
sådana förhållanden överväga en sänkning av den minimigräns, som gäller
för den i samma syfte tillkomna skogskontolagstiftningen, anser sig utskottet
inte kunna tillstyrka.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:9 och 11:12 frainhålles att bestämmelsen
om fyra månaders uppsägningstid för skogskontomedel är förenad
med vissa praktiska olägenheter. Dessa kan avhjälpas om uppsägningstiden
förkortas till två månader. Belopp som skall disponeras under kalenderåret

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 är 1963

måste nu sägas upp i augusti. Om uppsägningstiden blir två månader kan
uppsägning ske i oktober. Kontoinnehavare har då väsentligt större möjligheter
att överblicka utfallet av årets skörd och därmed också behovet av att
under året utnyttja på skogskonto innestående medel.

I motionerna 1:88 och II:10b framhålles, att en insättningsrätt för mindre
än 2 000 kronor per år visserligen kan sägas ha en begränsad skatteutjämnande
effekt men att detta gäller enbart om man ser till effekten av en enstaka
insättning. Till bilden hör emellertid också skogskontots betydelse
som motsvarighet till de investeringsfonder, vilka aktiebolag och ekonomiska
föreningar med viss skattefrihet får inrätta för vissa ändamål, samt de konsekvenser
de nu alltför snävt tilltagna reglerna spelar bl. a. för de mindre
jordbrukarnas driftsplanering. Det är framför allt för de mindre jordbrukarna
den nu aktuella 2 000 kronors-gränsen har betydelse. För flertalet av
dessa utgör de årliga avverkningarna den egentliga grunden även för en
stor del av arbetsinkomsten. Ur den synpunkten är det självfallet betydelsefullt
att de år för år kan planera ändamålsenliga avverkningar. Effekten
av nuvarande regler för skogskontot har emellertid blivit, att man i stället
gör periodiska, större avverkningar. Inte minst med hänsyn till jordbrukets
brydsamma ekonomiska situation skulle en sänkning av ifrågavarande
minimibelopp vara angelägen.

Ett annat förhållande, som enligt motionärernas uppfattning i allt högre
grad aktualiserar en ändring av dessa regler, är den ökade samverkan som
skogsägarna etablerat inom ramen för skogsbruksområden och skogliga samverkansområden.
Vid gemensam avverkningsplanering ändras ofta virkesuttagens
karaktär mot ökad kontinuitet, vilket också klart motiverar en ändring
av bestämmelserna för avsättning till skogskontot.

De farhågor som tidigare yppats beträffande merarbete för taxeringsmyndigheter
och banker, om minimibeloppet för insättning på skogskonto sattes
lägre än 2 000 kronor, har enligt motionärernas mening visat sig ogrundade.

Utskottet

Utskottet upptar först till behandling yrkandet i de likalydande motionerna
1:9 och 11:12 om förkortning av uppsägningstiden för skogskontomedel
från fyra till två månader. I motionerna har bl. a. anförts att jordbrukare,
som har å skogskonto innestående medel, har väsentligt större möjligheter
att överblicka utfallet av årets skörd och därmed också behovet av att under
året utnyttja dessa kontomedel, om uppsägning av medlen får ske i oktober
i stället för, som nu gäller, i augusti.

Såsom 1962 års bevillningsutskott framhöll i anledning av liknande motionsyrkanden
har bestämmelserna om viss uppsägningstid införts för att
förhindra missbruk av möjligheten till beskattningsuppskov. Vid remissbehandlingen
av den promemoria, som låg till grund för gällande bestäm -

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 är 1963 5

melser i denna fråga framfördes också den tanken att kontomedlen borde
bindas i åtta månader, men departementschefen ansåg sig i propositionen
(nr 14 till 1954 års riksdag) inte böra föreslå längre uppsägningstid än fyra
månader för att inte den normala användningen av skogskontomedel skulle
försvåras. Riksdagen antog förslaget i denna del utan erinran. I sammanhanget
må framhållas den dispensmöjlighet, som beträffande gällande uppsägningstid
tillagts Kungl. Maj :t.

Med hänsyn till det anförda och då utskottet inte kan finna, att i motionerna
anförts tillräckliga skäl för en förkortning av uppsägningstiden, får
utskottet avstyrka bifall till det föreliggande lagstiftningsyrkandet.

Utskottet har därjämte att besvara yrkandet i de likalydande motionerna
1:88 och 11:104 om sänkning av minimigränsen för insättning å skogskonto
från 2 000 kronor till 1 000 kronor, bl. a. för att man härigenom skulle tillgodose
de mindre jordbrukarnas driftsplanering.

Syftet med skogskontolagstiftningen är i första hand att åstadkomma
en skatteutjämning mellan olika beskattningsår. Dess tillämpning är därför
begränsad till sådana skattskyldiga som är underkastade progressiv inkomstbeskattning,
nämligen fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser.
Institutet utgör ett komplement till 1951 års lagstiftning om särskild
skatteberäkning för ackumulerad inkomst, vilken lagstiftning förra
året i flera avseenden ändrats till jordbrukarnas förmån. För rätten till sådan
särskild skatteberäkning gäller även en minimigräns, ursprungligen
4 000 kronor men förra året höjd till 5 000 kronor. 1962 års bevillningsutskott
tillstyrkte sistnämnda höjning och åberopade därvid bl. a. att konsumentprisindex
under en elvaårsperiod (1951—1961) stigit med omkring 40
procent, varför höjningen syntes måttfull. Mot bakgrunden härav anser utskottet
det inte välbetänkt att överväga en sänkning av den minimigräns
å 2 000 kronor, som gäller för den även i skatteutjämnande syfte tillkomna
skogskontolagstiftningen. Utskottet hyser också den uppfattningen att en
sänkning av minimibeloppet å 2 000 kronor skulle leda till uppskov med beskattningen
i sådana fall där åtgärden skulle få en ringa eller ingen skatteutjämnande
effekt och där således huvudsyftet med skogskontolagstiftningen
inte blir tillgodosett. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till det
här föreliggande motionsyrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen

t) de likalydande motionerna 1:9 av herr Eskilsson in. fl.
och 11:12 av herr Hedin m. fl. om förkortning av tiden för
uppsägning av medel å skogskonto, samt

2) de likalydande motionerna 1:88 av herr Nils-Eric Gustafsson
m. fl. och 11:104 av herr Mattsson in. fl. om viss

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1963

sänkning av minsta beloppet för insättning å skogskonto,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Stefanson,
Oscar Carlsson, Wärnberg, Yngve Nilsson, Hellebladh, Nordenson,
Erik Filip Petersson och Mattsson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Nilsson i Svalöv, Vigelsbo, Asp,
Magnusson i Borås, Andersson i Essvik, fru Holmqvist, herrar Larsson i
Umeå, Nyström och Enskog.

Reservation

av herrar Yngve Nilsson, Nordenson, Mattsson, Nilsson i Svalöv, Vigelsbo
och Magnusson i Borås, vilka under åberopande av innehållet i de likalydande
motionerna 1:9 av herr Eskilsson m. fl. och 11:12 av herr Hedin m. fl.
samt de likalydande motionerna 1:88 av herr Nils-Eric Gustafsson m. fl. och
11:104 av herr Mattsson m. fl. ansett att utskottet bort hemställa, att riksdagen
med bifall till motionerna 1:9 och 11:12 angående uppsägningstiden
för medel som insatts å skogskonto samt 1:88 och 11:104 angående minimibeloppet
för insättning å skogskonto måtte antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 27 mars 1954 C nr 142) om taxering
för inkomst av medel, som insatts å skogskonto

Härigenom förordnas, att 3 och 6 §i§ förordningen den 27 mars 1954 om
taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 <§.

Insättning avseende viss förvärvskälla må för ett och samma beskattningsår
ej understiga 1 000 kronor.

Belopp, som —---hundratal kronor.

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1963

7

6 §.

Skattskyldig, som vill disponera å skogskonto innestående medel, äger att
två månader efter uppsägning återfå det insatta beloppet. Uppsägning må
avse beloppet i dess helhet eller del av detsamma, dock att deluttag ej må
understiga 1 000 kronor. Om särskilda förhållanden det föranleda, äger
Konungen medgiva, att å skogskonto innestående medel må uttagas utan
att nu föreskriven uppsägningstid iakttages.

Efter det---kvarstående medel.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.