Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
1
Nr 38
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Iiungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).
I en den 8 februari 1963 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 84, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må anföras följande.
I propositionen föreslås ändringar i reglerna för fördelning mellan kommuner
av det skatteunderlag som härrör från kraftverksrörelse. Detta skatteunderlag
fördelas enligt särskilda regler mellan de kommuner där kraften
produceras, där den distribueras och där företagets huvudkontor är beläget.
Propositionen, som i huvudsak bygger på ett av skattelagssakkunniga framlagt
förslag i ämnet, syftar till att tillförsäkra de kommuner, där regleringsdammar
eller kraftverk finnes, större andel av skatteunderlaget än hittills.
De nya bestämmelserna är avsedda att gälla från och med innevarande
beskattningsår och alltså tillämpas första gången vid 1964 års taxering.
Det ovannämnda författnings förslaget är av följande lydelse.
1 llihan<i till riksdagens protokoll 19611. 7 samt. Nr 38
o
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370)
Härigenom förordnas, att 57 § 2 mom. och 58 § samt punkt 2 av anvisningarna
till 58 § kommunalskattelagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives ävensom att till anvisningarna till 58 § samma lag skall fogas
en ny punkt, betecknad 2 a, av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse)
57
2 mom. Inkomst av--•— rö
relse
beskattas:
av rörelse, som avser att
medelst ledning tillhandahålla
vatten, gas eller
elektrisk kraft: i kommun,
där huvudkontor eller vatten-, gaseller
kraftverk funnits, samt i kommun,
där förbrukning ägt rum;
av järnvägsdrift — — —
sin hemort.
58
Där inkomst---försålda fas
tigheter;
rörelse,
som avser att medelst
ledning tillhandahålla
vatten, gas eller
elektrisk kraft, till tio procent
(Föreslagen lydelse)
§•
2 mom. Inkomst av---rö
relse
beskattas:
av rörelse, som avser att
medelst ledning tillhandahålla
vatten eller gas:
i kommun, där huvudkontor eller vatten-
eller gasverk funnits, samt i kommun,
där förbrukning ägt rum;
av rörelse, som avser produktion
och tillhandahållande
av elektrisk kraft:
i kommun, där huvudkontor funnits,
i kommun, där kraftproduktion bedrivits,
samt i kommun, där närdistribution
av kraft ägt rum;
av rörelse, som avser tillhandahållande
men icke
produktion av elektrisk
kraft: i kommun, där huvudkontor
funnits, samt i kommun, där förbrukning
ägt rum;
av järnvägsdrift — — —
sin hemort.
§•
Där inkomst---- försålda fas
tigheter;
rörelse,
som avser att
medelst ledning tillhandahålla
vatten eller gas,
till tio procent i kommun, där huvud
-
1 Senaste lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 58 § se 1953: 400.
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
3
(Nuvarande lydelse)
i kommun, där huvudkontor funnits,
samt i övrigt i de kommuner, där vatten-,
gas- eller kraftverk varit beläget
eller förbrukning ägt rum, med iakttagande
av de härom i anvisningarna
meddelade närmare bestämmelser;
järnvägsdrift till — — •—
inom kommunen.
(Se vidare anvisningarna.)
(Föreslagen lydelse)
kontor funnits, samt i övrigt i de
kommuner, där vatten- eller gasverk
varit beläget eller förbrukning ägt
rum, med iakttagande av de härom i
anvisningarna meddelade närmare
bestämmelser;
rörelse, som avser produktion
och tillhandahållande
av elektrisk kraft,
till tio procent i kommun, där huvudkontor
funnits, samt i övrigt i kommuner,
där kraftproduktion bedrivits
eller närdistribution av kraft ägt
rum, med iakttagande av de härom i
anvisningarna meddelade närmare
bestämmelser;
av rörelse, som avser tillhandahållande
men icke
produktion av elektrisk
k r af t: till tio procent i kommun,
där huvudkontor funnits, samt i övrigt
i de kommuner, där förbrukning
ägt rum;
järnvägsdrift till---
inom kommunen.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningarna
till 58 §.
2. Beträffande fördelning till beskattning
inom flera kommuner av
inkomst av rörelse, som avser
att medelst ledning
tillhandahålla vatten, gas
eller elektrisk kraft, gäller
att — därest icke till rörelseidkaren
av annan levererats vatten, gas eller
elektrisk kraft för distribution — rörelseinkomsten
fördelas sålunda, att,
sedan den kommun, där huvudkontor
funnits, tilldelats tio procent, tjugufem
procent taxeras i kommun, där
vatten-, gas- eller kraftverk varit beläget,
samt sextiofem procent i kommun,
där förbrukning ägt rum. Om i
ett företag finnas flera inom olika
kommuner belägna vatten-, gas- eller
kraftverk, fördelas den å dessa anläggningar
belöpande delen av inkomsten
mellan kommunerna i förhållande
till anläggningarnas taxe
-
2. Beträffande fördelning till beskattning
inom flera kommuner av
inkomst av rörelse, som avser
att medelst ledning
tillhandahålla vatten eller
gas, gäller att — därest icke
till rörelseidkaren av annan levererats
vatten eller gas för distribution — rörelseinkomsten
fördelas sålunda, att,
sedan den kommun, där huvudkontor
funnits, tilldelats tio procent, tjugufem
procent taxeras i kommun, där
vatten- eller gasverk varit beläget,
samt sextiofem procent i kommun,
där förbrukning ägt rum. Om i ett företag
finnas flera inom olika kommuner
belägna vatten- eller gasverk, fördelas
den å dessa anläggningar belöpande
delen av inkomsten mellan
kommunerna i förhållande till anläggningarnas
taxeringsvärden. Ligga
delar av ett och samma vatten- el
-
11- ISihang till riksdagens protokoll 1063. 7 samt. .Yr 38
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1!)(>3
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ringsvärden. Ligga delar av ett och
samma vatten-, gas- eller kraftverk i
olika kommuner, fördelas den å verket
belöpande delen av inkomsten
mellan dessa kommuner i förhållande
till taxeringsvärdena å de särskilda
delarna av verket. Har förbrukning
ägt rum i flera kommuner, fördelas
den å förbrukningen belöpande delen
av inkomsten mellan kommunerna
efter bruttointäkten inom varje kommun.
Därest den andel, som jämlikt
nu angivna grunder skall tillfalla vatten-,
gas- eller kraftverk, överskjuter
tio procent av verkets eller verkens
taxeringsvärde, skall det överskjutande
tilläggas den andel, som belöper på
distributionen. Har vatten, gas eller
elektrisk kraft levererats till någon,
som inom olika kommuner utövat distribution
därav, skall förbrukningen
för leverantörens del anses hava skett
i den kommun, där leveransen ägt
rum, dock att, om vattnet, gasen eller
kraften till minst två tredjedelar av
mottagaren distribuerats i annan
kommun än där leveransen till honom
skett, vid inkomstens fördelning bruttointäkten
av dylik leverans skall
medräknas endast till eu tredjedel.
Har förbrukning skett i utlandet,
skall taxering ske, såsom om den ägt
rum i den kommun, där huvudkontoret
funnits. Har till rörelseidkaren av
annan levererats vatten, gas eller
elektrisk kraft för distribution, skall
så stor andel av de på kommun, där
vatten-, gas- eller kraftverk är beläget,
belöpande tjugufem procent av
inkomsten, som motsvarar den av rörelseidkaren
mottagna leveransen av
vatten, gas eller elektrisk kraft i förhållande
till hela den av rörelseidkaren
levererade mängden vatten, gas
eller elektrisk kraft, taxeras i de kommuner,
där förbrukning ägt rum, enligt
förut angiven regel angående fördelning
av den å förbrukningen belöpande
delen av inkomsten. Har således
en leverantör av elektrisk kraft
själv producerat 2/5 av den levererade
kraften och av annan inköpt 3/5,
ler gasverk i olika kommuner, fördelas
den å verket belöpande delen av
inkomsten mellan dessa kommuner i
förhållande till taxeringsvärdena å de
särskilda delarna av verket. Har förbrukning
ägt rum i flera kommuner,
fördelas den å förbrukningen belöpande
delen av inkomsten mellan
kommunerna efter bruttointäkten inom
varje kommun. Därest den andel,
som jämlikt nu angivna grunder skall
tillfalla vatten- eller gasverk, överskjuter
tio procent av verkets eller
verkens taxeringsvärde, skall det
överskjutande tilläggas den andel,
som belöper på distributionen. Har
vatten eller gas levererats till någon,
som inom olika kommuner utövat distribution
därav, skall förbrukningen
för leverantörens del anses hava
skett i den kommun, där leveransen
ägt rum, dock att, om vattnet eller gasen
till minst två tredjedelar av mottagaren
distribuerats i annan kommun
än där leveransen till honom
skett, vid inkomstens fördelning bruttointäkten
av dylik leverans skall
medräknas endast till en tredjedel.
Har till rörelseidkaren av annan levererats
vatten eller gas för distribution,
skall så stor andel av de på kommun,
där vatten- eller gasverk är beläget,
belöpande tjugufem procent av
inkomsten, som motsvarar den av rörelseidkaren
mottagna leveransen av
vatten eller gas i förhållande till hela
den av rörelseidkaren levererade
mängden vatten eller gas, taxeras i de
kommuner, där förbrukning ägt rum,
enligt förut angiven regel angående
fördelning av den å förbrukningen
belöpande delen av inkomsten.
2 a. Beträffande fördelning till beskattning
inom flera kommuner au
inkomst av rörelse, som avser
produktion och tillhandahållande
av elektrisk
kraft gäller, att rörelseinkomsten
fördelas sålunda, att, sedan
den kommun, där huvudkontor funnits,
tilldelats tio procent, återstående
inkomst skall fördelas mellan de kom
-
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 ar 1963
(Nuvarande lydelse)
skall inkomsten fördelas sålunda, att
tio procent taxeras i kommun, där huvudkontor
funnits, tio procent (2/5
av 25 procent) i kommun, där kraftverk
varit beläget, och åttio procent
(3/5 av 25 procent + 65 procent) i
de kommuner, där förbrukning ägt
rum. Beträffande en distributionsförening,
som icke själv producerat någon
elektrisk kraft, skall rörelseinkomsten
fördelas sålunda, att tio procent
taxeras i kommun, där huvudkontor
varit beläget, och nittio procent
i de kommuner, där förbrukning
ägt rum.
Vid taxering av statens inkomst av
rörelse, som avser att medelst ledning
tillhandahålla elektrisk kraft, skall,
därest kraft levererats till statens
kommunikationsverk med tillhörande
byggnader och anläggningar eller till
sådan statens industriella verksam
-
(Föreslagen lydelse)
muner, där närdistribuiion bedrivits,
och de kommuner, där kraftproduktion
ägt rum. Sistnämnda fördelning
skall ske efter det förhållande, vari
bruttointäkterna av kraftförsäljningen
fördelas på försäljning i närdistribution
och övriga försäljningar. Därvid
skall den del av den återstående
inkomsten som svarar mot närdistribution,
dock högst 65 procent av rörelseinkomsten,
taxeras i de kommuner,
där sådan distribution skett, och
återstoden taxeras i de kommuner,
där kraftproduktion ägt rum.
Kraftproduktion anses hava ägt
rum vid kraftverk med tillhörande
anläggningar och vid regleringsdammar.
Skall enligt vad nu sagts skattskyldigs
kraftproduktion anses hava
ägt rum inom flera kommuner, fördelas
den på kraftproduktionen belöpande
delen av inkomsten mellan dessa
kommuner i förhållande till taxeringsvärdet
å produktionsanläggningarna
i kommunerna, dock att i fråga
om regleringssamfällighet tillhörig
regleringsdamm, allenast beaktas
den del av dammens taxeringsvärde
vilken svarar mot avdrag jämlikt 45 §
andra stycket som den skattskyldige
ägt tillgodonjuta.
Med närdistribution avses sådan distribution
av elektrisk kraft som sker
på grund av områdeskoncession eller
eljest under jämförbara förhållanden
å den skattskyldige tillhörigt ledningsnät
av annat slag än bygdeledningar,
landslinjer och stamlinjer.
Har närdistribution skett inom olika
kommuner, fördelas den på sådan distribution
belöpande delen av inkomsten
mellan dessa kommuner i
förhållande till bruttointäkterna av
försäljningen inom varje kommun.
Vid taxering av statens inkomst av
rörelse, som avser att medelst ledning
tillhandahålla elektrisk kraft, skall,
därest kraft levererats till statens
kommunikationsverk med tillhörande
byggnader och anläggningar eller
till sådan statens industriella verk
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
(Nuvarande lydelse)
het, som huvudsakligen avser att tillgodose
statens egna behov, iakttagas
att inkomsten i dess helhet beräknas
i vanlig ordning, varefter från den
samlade inkomsten dragés den del
därav, som härrör från leverans av
kraft till statens kommunikationsverk
eller nämnda industriella verksamhet.
Kan den inkomst, som härrör
från leverans av kraft till statens
kommunikationsverk eller nämnda
industriella verksamhet, icke på annat
sätt tillförlitligen beräknas, må
den upptagas till så stor del av hela
inkomsten, som den till sagda verk
och industriella verksamhet levererade
kraften utgör av all från kraftverket
levererad kraft. Vid fördelningen
av den å förbrukningen belöpande delen
av inkomsten skall hänsyn icke
tagas till kraft, som levererats till statens
kommunikationsverk eller nämnda
industriella verksamhet, och skall
ej heller vid fördelning å olika kraftverk
av den på dem belöpande delen
av inkomsten andel tillgodoräknas
kraftverk, i den mån från detsamma
levererats kraft till dylikt ändamål.
(Föreslagen lydelse)
samhet, som huvudsakligen avser att
tillgodose statens egna behov, iakttagas
att inkomsten i dess helhet beräknas
i vanlig ordning, varefter från den
samlade inkomsten dragés den del
därav, som härrör från leverans av
kraft till statens kommunikationsverk
eller nämnda industriella verksamhet.
Kan den inkomst, som härrör
från leverans av kraft till statens
kommunikationsverk eller nämnda
industriella verksamhet, icke på annat
sätt tillförlitligen beräknas, må
den upptagas till så stor del av hela
inkomsten, som den till sagda verk
och industriella verksamhet levererade
kraften utgör av all från kraftverket
levererad kraft. Vid fördelningen
av den å närdistribution belöpande
delen av inkomsten skall hänsyn icke
tagas till kraft, som levererats till
statens kommunikationsverk eller
nämnda industriella verksamhet, och
skall ej heller vid fördelning å olika
kraftverk av den på dem belöpande
delen av inkomsten andel tillgodoräknas
kraftverk, i den mån från detsamma
levererats kraft till dylikt ändamål.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPP§ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1963 eller tidigare år.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna 1:636 av herrar Nils-Eric Gustafsson och
Per Jacobsson samt II: 791 av herr Lundmark m. fl., vari hemställts,
1) att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungi. Maj :ts proposition
nr 84 att beskattning av rörelse som avser produktion av elektrisk kraft får
ske med 5 procent i kommun där huvudkontoret ligger och återstoden enligt
propositionens grunder;
2) att vattenregleringsanläggning, som berör mer än eu kommun, fastighetstaxeringsvärdet
vid taxering måtte fördelas berörda kommuner emellan
i proportion till bassängens areal på sätt som i motionerna anförts;
3) att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext; samt
4) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära skyndsam utredning
och förslag till ändrad lydelse av 57 § 3 inom. kommunalskattela
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963 7
II) de likalydande motionerna I: 637 av herr Per Petersson och fröken
Stenberg samt II: 792 av herr Östlund m. fl., vari hemställts,
A. att riksdagen måtte
1) besluta sådan ändring i det av Kungl. Maj :t i proposition nr 84 framlagda
förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), att för fördelning mellan berörda kommuner av inkomst
av rörelse, som avser produktion och tillhandahållande av elektrisk kraft,
skall gälla,
att fastighetskommun tillerkännes all beskattningsrätt för inkomst intill
2,5 procent av taxeringsvärde å kraftverksföretagets fastigheter (fastighetsandel),
varvid i förekommande fall fördelning mellan olika fastighetskommuner
sker i förhållande till taxeringsvärdena i kommunerna, samt
att vad som må återstå av inkomsten efter fastighetsandelens avräknande
fördelas mellan kommunerna i enlighet med de i propositionen föreslagna
reglerna;
2) antaga det i bihang till proposition nr 84 intagna förslaget av 1950 års
skattelagssakkunniga till lag om ändring i kommnalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), såvitt detta förslag avser 22, 25 och 29 §§; samt
B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de ändringar i
Kungl. Maj :ts förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370) som föranledes av förslaget under A. 1);
III) de likalydande motionerna I: 638 av herr Stefanson m. fl. och II: 790
av herr Larsson i Umeå m. fl., vari hemställts,
A. att riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj :t föreslagit i proposition
nr 84 måtte besluta
1) att vid fördelning till beskattning inom flera kommuner av inkomst av
rörelse avseende produktion och tillhandahållande av elektrisk kraft, kommun
där huvudkontor finnes erhåller fem procent av rörelseinkomsten i
stället för av Kungl. Maj:t föreslagna 10 procent,
2) att i de fall där regleringsdamm och uppdämningsområde ligger i
skilda kommuner, den kommun där regleringsdammen finnes skall erhålla
1/3 av den på dammanläggningen fallande delen av rörelseinkomsten och
att 2/3 av rörelseinkomsten för dammanläggningen fördelas mellan de kommuner
som berörs av uppdämningen, varvid sistnämnda del skall fördelas
på grundval av omfattningen av uppdämd areal,
3) att i övrigt skattefördelningen sker efter de grunder som föreslagits
i propositionen;
B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext;
IV)
de likalydande motionerna 1:639 av herrar Sundin och Ferdinand
Nilsson samt II: 789 av herr Larsson i Norderön m. fl., vari hemställts,
A. att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 84 måtte besluta
1) alt fördelningstalet för huvudkontorskommun skall sänkas till fem
procent och att skatteandelen för produktionskommun skall höjas i har
emot svarande grad;
2f Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 saml. Nr 38
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
2) att kommuner som lidit skada av sådan art, som angivits i motionerna,
skall tillerkännas andel av garantibeloppet för kraftanläggningar och
regleringsdammar, varvid som grund för fördelningen måtte läggas antingen
mdämda fallhöjder eller magasinsvolym eller kombination av båda dessa
grundfaktorer, så att en så långt möjligt rättvis fördelning kan åstadkommas
mellan de av anläggningarna berörda kommunerna; samt
B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till enligt ovan erforderliga
författningsändringar; ävensom
V) de likalydande motionerna I: 640 av herr Sörlin m. fl. och II: 788 av
herr Kärrlander m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
1) att i 29 § 1 mom. kommunalskattelagen intages bestämmelse om att
ränta å lånat kapital, såvitt angår av staten utövad rörelse, må beräknas å
högst två tredjedelar av det bokförda värdet av de i förvärvskällan nedlagda
tillgångarna,
2) att bestämmelsen i 53 § 1 mom. b) kommunalskattelagen om statens
skattefrihet för inkomst som härflutit av leverans av elektrisk kraft till
kommunikationsverk utgår, samt
3) att bestämmelserna i anvisningarna till 58 § kommunalskattelagen,
punkt 2 a), rörande fördelning till beskattning inom flera kommuner av inkomst
av rörelse, som avser produktion och tillhandahållande av elektrisk
kraft, ändras på så sätt att huvudkontorskommunen må tilldelas högst tio
procent av rörelseinkomsten.
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit de
vid riksdagens början väckta likalydande motionerna
I: 521 av herr Sveningsson m. fl. och II: 621 av herr Björkman m. fl., vari
hemställts,
1) att riksdagen måtte besluta dels att repartitionstalet för den kommunala
fastighetsbeskattningen skall från och med ingången av 1965 sänkas
till 1,5 procent, dels att gällande fördelningsregler beträffande inkomst av
fastighet som beskattas i flera kommuner skall grundas på att fastighetskommunen
i första hand skall få tillgodoräkna sig all inkomst av fastigheten
intill dess denna överstiger 5 procent av taxeringsvärdet; samt
2) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig
författningsändring.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:640, 11:621, 11:789, 11:790, 11-791 och
II: 792.
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
9
I. Inledning, s. 7—9.
II. Beskattningsrättens fördelning mellan kommunerna, s. 9—46.
III. Regleringsanläggningarnas taxeringsvärden, s. 46—57.
IV. Departementschefen, s. 58—66.
I anledning av propositionen har till utskottet ingivits en skrivelse från
Svenska vattenkraftföreningen, vari bl. a. hemställts att i 58 § 2 mom. kommunalskattelagen
måtte införas en begränsningsregel av innebörd att, därest
den andel, som jämlikt den i propositionen föreslagna lydelsen av nämnda
författningsrum, skall tillfalla produktionskommunerna, överskjuter 2,5 procent
av produktionsanläggningarnas taxeringsvärde, överskjutande del skall
taxeras i de kommuner där förbrukning ägt rum i förhållande till bruttointäkterna
inom varje kommun.
Motionerna
A. Sänkning av fastighetsskatten och fördelning av fastighetsinkomst mellan
kommuner
I de vid riksdagens början väckta, likalydande motionerna I: 521 och II:
621 anföres, att garantiskatten står i strid med skatteförmågeprincipen. Garantiskatten
drabbar nämligen inte den som får en god inkomst av sin fastighet
utan i stället den, som på grund av hög skuldsättning, ogynnsamma
konjunkturer eller eljest får låg inkomst av fastigheten. Motionärerna anser
att man bör sänka repartitionstalet från 2,5 till 1,5 procent. En förutsättning
är därvid att man samtidigt vidtar åtgärder med avseende på fördelningen
av kommunalskatten i de fall då företag bedriver verksamhet i flera
kommuner. Enligt motionärerna bör fastighetskommun få tillgodogöra sig
skatt på inkomst upp till 5 procent av taxeringsvärdet, innan ytterligare fördelning
av inkomsten äger rum.
Motionärerna i de likalydande motionerna I: 637 och 11: 792 framhåller,
att de 1953 och 1957 beslutade sänkningarna av repartitionstalet medfört en
omfördelning av beskattningsunderlaget till kraftverkskommunernas nackdel.
En brist i det nu föreliggande förslaget är enligt motionärerna att detta
helt bygger på den nuvarande fastighetsbeskattningen. De påpekar, att kommunalskatteberedningen
på sin tid föreslog, att fastighetskommunerna skulle
tillföras ett skatteunderlag, motsvarande 5 procent av taxeringsvärdena
(fastighetsandel), innan andra kommuner fick deltaga i beskattningen och
att detta förslag diskuterats i bevillningsutskottet utan att möta principiella
invändningar. Vad skattelagssakkunniga i sitt betänkande anfört mot införande
av en bestämmelse om särskild fastighetsandel anser motionärerna
inte vägande, snarare talar de sakkunnigas argumentation — menar de —
för införandet av en dylik bestämmelse. Motionärerna föreslår därför såsom
ett första led i fördelningen av beskattningsrätten i fråga om vinst från
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
kraftverksföretag, att fastighetskommunerna tillerkännes en fastighetsandel,
så avvägd, att den jämte garantibeloppet motsvarar fem procent av taxeringsvärdena.
B. Huvudkontorsandelen
I propositionen föreslås ingen ändring i nu gällande bestämmelser i fråga
om huvudkontorskommuns andel i kraftföretagens rörelseinkomster, innebärande
att nämnda kommun tillföres 10 procent av inkomsterna.
I de inbördes likalydande motionerna I: 636 och II: 791, I: 638 och II: 790
samt I: 639 och II: 789 yrkas, att huvudkontorsandelen måtte bestämmas till
5 procent av rörelseinkomsten och i motionerna I: 640 och II: 788 att huvudkontorskommunen
måtte tilldelas högst tio procent av samma inkomst.
I motionerna I: 636 och II: 791 framhålles att några särskilda omständigheter,
som för kraftverkens del bör föranleda ett avsteg från huvudregeln i
58 § kommunalskattelagen att huvudkontorskommun skall få beskatta 5
procent av rörelseinkomsten knappast torde föreligga. Huvudkontorens bidrag
till produktionen är inte större i fråga om kraftverken än i fråga om
andra rörelser, vartill kommer att hänsyn bör tas till huvudkontorskommunens
rätt att beskatta de vid huvudkontoret anställdas löner.
Liknande synpunkter åberopas i motionerna 1:638 och 11:790.
I motionerna I: 639 och II: 789 framhålles, att huvudkontorskommunerna
genom de 1953 och 1957 företagna sänkningarna av repartitionstalet gjort
vinster i beskattningsrätt och att vid remissbehandlingen av skattelagssakkunnigas
förslag från flera håll yrkats, att huvudkontorsandelen måtte sänkas.
I
I motionerna I: 640 och II: 788 framhålles att en huvudkontorsandel om
10 procent av rörelseinkomsten kan godtas i de fall, då huvudkontoret ombesörjer
inte endast administrativa uppgifter utan även omfattande uppgitter
av teknisk natur. I de fall åter, då flera kraftverksföretag låter ett särskilt
organ ombesörja huvudkontorsuppgifter för sin gemensamma räkning,
är emellertid huvudkontorsuppgifterna av naturliga skäl begränsade. Motionärerna
förordar därför en regel av innebörd, att huvudkontorskommunen
tillföres högst 10 procent av rörelseinkomsten. Skulle huvudkontorsandelen
likväl anses böra undantagslöst bestämmas till 10 procent bör enligt motionärerna
en uppdelning av huvudkontorsandelen ske på flera kommuner.
C. Produktionsandelen
I de likalydande motionerna I: 639 och II: 789 framhålles att den alltmer
utvecklade tekniken i fråga om fjärrmanövrering av kraftverk medfört,
att produktionskommuner inte längre kan påräkna samma intäkter som
tidigare från personal, som är anställd vid kraftverket. Detta skatteborttall
bör kompenseras genom att det fördelningstal, efter vilket kraftverkstöretaget
skall erlägga skatt till produktionskommun, höjes. Motionärerna
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963 11
förordar, att de 5 procent, varmed enligt deras mening huvudkontorskommunens
andelstal bör sänkas, tillföres produktionskommunen.
D. Fördelning av inkomster mellan moder- och dotterföretag
Motionärerna i de likalydande motionerna I: 636 och II: 791 anser, att den
i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen intagna bestämmelsen om fördelning
av rörelseinkomst mellan rörelseidkare med intressegemenskap, ger ett alltför
stort utrymme för inte alldeles riktiga vinstöverflyttningar mellan
kommuner, inte minst sådana överflyttningar, som sker genom en för låg
prissättning på elektrisk kraft. Det kan vara ett stort ekonomiskt intresse
för en koncern att, såvitt möjligt, lägga inkomsterna utöver garantiskatten
till industrikommunen, där kommunalskatten kan vara märkbart lägre.
Motsvarande kan gälla för städer, som äger kraftbolag helt eller delvis.
Motionärerna yrkar att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära
utredning och förslag till ändrad lydelse av 57 § 3 mom. kommunalskattelagen.
E. Fördelning av produktionsandelen mellan regleringskommunerna
Motionärerna i de likalydande motionerna I: 638 och II: 790 framhåller
att det i vissa fall i fråga om kommuner, som har regleringsdamm inom
sina gränser, torde vara obestridligt att den skada, som genom uppdämning
förekommer, ej kan rättvist fördelas, om endast de kommuner, där dammanläggningar
är belägna, erhåller skatteinkomster. I vissa fall förekommer
det att kommuner får stora skador inom sina områden men inte erhåller
någon kompensation härför, om ej en annan fördelningsgrund tillämpas än
vad i propositionen föreslås. Det synes motionärerna lämpligt att skadeverkningarna
skattebelägges efter en princip, där den kommun, som har själva
dammanläggningen, erhåller en tredjedel av den rörelseinkomst som hänför
sig till dammanläggningen och att två tredjedelar fördelas inom de
kommuner där uppdämning äger rum. Därvid bör fördelningen ske på
grundval av den uppdämda arealen.
F. Garantiskattens fördelning mellan regleringskommunerna
Även motionärerna i de inbördes likalydande motionerna I: 636 och II: 791
samt I: 639 och II: 789 framhåller, att från rättvisesynpunkt önskvärd hänsyn
i propositionen inte tagits till sådana kommuner, där dammanläggningar
är belägna. Således blir den kommun, där dammbygget ligger, i fortsättningen,
liksom hittills, ensam behörig att erhålla garantiskatt för dylik
anläggning, även om dammbassängen till största delen ligger inom annan
kommun och där medför betydande skador. En sådan ordning kan enligt
motionärerna inte anses tillfredsställande, varför de föreslår att i de fall,
då regleringsanläggning berör fler än en kommun, garantibeloppet för kraftanläggningar
och rcgleringsdammar fördelas mellan berörda kommuner.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
Denna fördelning bör enligt motionerna I: 636 och II: 791 ske med 30 procent
på dammbygget och resten på bassängens areal räknad i kvadratkilometer,
dock att för beskattningsrätt bör erfordras att minst en tredjedel
av bassängens totala yta ligger inom kommunen. I motionerna 1: 639 och
11:789 förordas som grund för fördelningen antingen indämda fallhöjder
eller magasinsvolym eller en kombination av båda dessa faktorer.
G. Inkomstbeskattning av statens kraftleveranser till de statliga kommunikationsverken
I
motionerna I: 640 och II: 788 yrkas att bestämmelsen i 53 § 1 mom. b)
kommunalskattelagen om skattefrihet för staten för inkomst av leverans till
kommunikationsverk skall utgå. Till stöd därför åberopar motionärerna,
att vad departementschefen i propositionen uttalat därom, att ett upphävande
av nämnda skattefrihet bör ses mot bakgrunden av statens skatteutjämnande
stöd åt framför allt de norrländska högskattekommunerna och därför
kan aktualiseras först sedan 1958 års skatteutjämningskommitté slutfört
sitt utredningsuppdrag, inte utgör något bärande skäl för skattefrihetens
bibehållande. Vattenfallsstyrelsen bör taxeras för alla sina inkomster.
Kraftverkskommunernas krav att styrelsen skall beskattas även för inkomst
av kraftleveranser till kommunikationsverken innebär enligt motionärerna
inte något krav på skatteutj ämnande understöd och har därför inte samband
med skatteutjämningskommitténs arbetsuppgifter.
H. Avdrag för gäldränta vid beräkning av statens inkomst av fastighet och
rörelse
Motionärerna i de likalydande motionerna 1: 637 och II: 792 anser det
otillfredsställande att vattenfallsstyrelsen vid taxering äger åtjnuta avdrag
för beräknade ränteutgifter å samtliga av staten i verket gjorda investeringar
och detta även för det fall att räntebetalningen realiter utgör amortering.
Det är enligt motionärerna inte motiverat att låta kommunernas beskattningsrätt
vara beroende av om det är staten eller enskilda som är
ägare till exempelvis ett kraftföretag. Motionärerna erinrar om att staten
har en dominerande ställning som ägare av fastigheter och företag i övre
Norrland, där bristen på skatteunderlag i många kommuner är högst besvärande.
Motionärerna yrkar, att den av skattelagssakkunniga föreslagna
schablonmässiga begränsningen av statens gäldränteavdrag till två tredjedelar
av det bokförda värdet av de i fastighet eller rörelse nedlagda tillgångarna
lägges till grund för lagstiftning.
Liknande synpunkter kommer till uttryck i de likalydande motionerna
I. 640 och II: 788, vari yrkas att i 29 § 1 mom. kommunalskattelagen måtte
intagas en bestämmelse av innebörd, att ränta å lånat kapital, såvitt angår
av staten utövad rörelse, må beräknas å högst två tredjedelar av bokförda
värdet av de i rörelsen nedlagda tillgångarna.
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
13
Utskottets yttrande
I föreliggande proposition har förslag framlagts om ändringar i kommunalskattelagens
regler om fördelning mellan kommuner av det skatteunderlag
som härrör från kraftverksrörelse. Detta skatteunderlag fördelas mellan
de kommuner där kraften produceras, där den distribueras och där
företagets huvudkontor är beläget. Till grund för propositionsförslaget ligger
en utredning av skattelagssakkunniga. Förslagets allmänna målsättning
är att en större del av beskattningsunderlaget än hittills skall tillfalla de
kommuner där kraften produceras.
Nuvarande regler om fördelning mellan kommuner av rätten att beskatta
inkomst av kraftverksrörelse tillkom i samband med 1928 års kommunalskattelag
och har sedan dess förblivit i allt väsentligt oförändrade. De innebär
i korthet att nettointäkten, i vad den överstiger fastighetsskatteunderlaget
(garantibelopp för fastighet), fördelas med 10 procent på den kommun
där huvudkontoret är beläget, 2a procent på de kommuner där kraften
producerats och återstående 65 procent på de kommuner där kraften
förbrukats. Till förbrukningskommuner räknas såväl de kommuner där leverans
av kraft sker direkt till konsument som sådana kommuner där kraft
levereras i parti för återförsäljning. — På grund av konstruktionen av fastighetsbeskattningen
tillämpas dessa fördelningsregler blott på den del av
nettointäkten, som överstiger garantibelopp för fastighet. Dessa garantibelopp
utgör enligt allmänna regler skatteunderlag för den kommun där fastigheten
är belägen. I de fall nettointäkten inte överstiger garantibeloppen
för fastighet kommer härigenom hela det från företaget härrörande skatteunderlaget
att tillfalla de kommuner där fastigheterna är belägna, d. v. s. i
huvudsak de kommuner där kraftverksanläggningarna finns.
I propositionen uttalas, att utvecklingen på kraftförsörjningens område
i förening med den sänkta fastighetsbeskattningen fått till följd, att nuvarande
regler för fördelning av inkomst av kraftverksrörelse icke leder
till en inkomstfördelning, som svarar mot skilda kommuners berättigade
anspråk på beskattningsrätt. Härvidlag är det främst produktionskommunerna
som blivit missgynnade. Skäl anses föreligga för en revision av fördelningsreglerna
i syfte att förstärka produktionskommunernas ställning.
Särskilt bör beaktas vattenregleringarnas allt större betydelse för kraftproduktionen
och den strukturförändring, som efter de nuvarande fördelningsreglernas
tillkomst skett på distributionssidan.
Propositionsförslaget innebär, att beskattningsrätten fördelas mellan huvudkontorskoimnunen,
produktionskommunerna och de kommuner, där företaget
tillhandahåller kraft över eget närdistributionsnät. Till huvudkonlorskommunen
skall enligt propositionen liksom hittills hänföras 10 procent
av inkomsten av rörelse i vad den överstiger garantibeloppen. Återstoden
föreslås bli fördelad mellan produktionskommunerna och de kommuner
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
där närdistribution bedrives efter förhållandet mellan bruttointäkterna, så
att den del av inkomsten som svarar mot intäkterna av närdistributionsverksamheten
hänföres till distributionskommunerna och återstoden, dock
minst 25 procent, till produktionskommunerna. Till produktionskommun bör
enligt propositionen räknas kommun med regleringsdamm, även om dammen
äges av annan juridisk person än kraftföretaget. Mellan olika produktionskommuner
skall enligt förslaget inkomsten proportioneras efter anläggningarnas
taxeringsvärden. — De nya reglerna föreslås bli tillämpliga redan vid
1984 års taxering.
I motionerna I: 636 och II: 791 samt I: 638 och II: 790 hemställes, att den
andel, som skall tillfalla kommun, där huvudkontoret är beläget, minskas till
fem procent. Samma yrkande återfinnes i motionerna 1:639 och II: 789. I
dessa sistnämnda motioner föreslås därjämte, att skatteandelen för produktionskommun
skall höjas i en mot sänkningen av huvudkontorsandelen
svarande grad. I motionerna 1:640 och 11:788 föreslås att den i propositionen
föreslagna fördelningen av kraftverksinkomst ändras på så sätt, att
huvudkontorskommunen tilldelas högst 10 procent.
I motionerna 1:637 och 11:792 hemställes om sådan ändring i propositionsförslaget
att, innan fördelning av inkomst av rörelse sker mellan kommunerna
i enlighet med de i propositionen föreslagna reglerna, fastighetskommun
skall erhålla all beskattningsrätt för inkomst intill 2,5 procent av
taxeringsvärdet på kraftverksföretagets fastigheter (fastighetsandel); i förekommande
fall skall fördelning av fastighetsandel mellan olika kommuner
därvid ske i förhållande till fastigheternas taxeringsvärden.
I detta sammanhang har utskottet vidare att ta ställning till de vid riksdagens
början väckta motionerna I: 521 och II: 621 om sänkning av fastighetsskatten.
I dessa motioner hemställes dels att repartitionstalet för den
kommunala fastighetsbeskattningen från och med ingången av år 1965
sänkes från nuvarande 2,5 till 1,5 och dels att gällande fördelningsregler
beträffande inkomst av fastighet, som beskattas i flera kommuner, skall
grundas på att fastighetskommunen i första hand får tillgodoräkna sig all
inkomst av fastigheten intill dess inkomsten överstiger fem procent av
taxeringsvärdet.
Utskottet finner inte anledning att i detta sammanhang föreslå ändring
i nuvarande regler för den kommunala garantibeskattningen av fastighet.
Ej heller torde tillräckliga skäl för närvarande föreligga för en generell
ändring i reglerna om fördelning av inkomst mellan olika kommuner.
Skulle framdeles den kommunala fastighetsbeskattningen upphävas eller
undergå mera väsentliga förändringar, torde dock, såsom förutsättes i
motionerna 1:637 och 11:792, i samband därmed en översyn av fördelningsreglerna
bli erforderlig. I fråga om fördelning av inkomst av kraftverksrörelse
vill utskottet instämma i propositionens uttalande om behovet
av en revision av nuvarande fördelningsregler i syfte att stärka produktionskommunernas
ställning. Även till de i propositionen föreslagna fördelningsreglerna
kan utskottet ansluta sig. Sålunda synes inga berättigade in
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963 15
vändningar kunna hysas mot att beskattningsrätten begränsas till de kommuner
där kraften producerats och där den distribuerats över eget närdistributionsnät.
Att vattenregleringen inräknas som ett led i kraftproduktionen
och att därigenom även de kommuner, där regleringsanläggningar
finnes, blir hänförliga till produktionskommuner är vidare att hälsa
med tillfredsställelse. En fördelning av inkomsten mellan närdistributionsoch
produktionskommuner efter verksamhetens inriktning på närdistribution
och partiförsäljning synes även ge en fördelning av skatteunderlaget,
som bättre ansluter sig till den inom olika kommuner faktiskt bedrivna
verksamheten, än en fördelning med tillämpning av de förut nämnda motionsvis
föreslagna »fastighetsandelarna».
I fråga om ett par av förslagets detaljer vill utskottet dock ifrågasätta
om icke ändringar bör övervägas.
Regeln att till kommun där huvudkontoret är beläget hänföres 10 procent
av inkomsten utgör ett undantag från vad som eljest gäller enligt
58 § kommunalskattelagen. I allmänhet anses för rörelse av annat slag än
tillhandahållande av vatten, gas eller elektrisk kraft fem procent av inkomsten
falla på huvudkontoret. För större andel kräves att särskilda omständigheter
talar för en sådan fördelning. I fråga om kraftverksrörelse har den
avveckling av fastighetsbeskattningen som skett genom repartitionstalets
sänkning från 5 till 2,5 lett till en relativt sett betydande ökning av huvudkontorsandelen
utan att denna ökning i och för sig kan motiveras. Genom
repartitionstalets sänkning torde de skäl som tidigare talat för en tioprocentig
huvudkontorsandel för kraftverksrörelse ha förlorat i styrka. Utskottet
vill därför förorda en sådan ändring i de föreslagna fördelningsreglerna,
att till kommun, där huvudkontor funnits, hänföres blott fem procent
av inkomst av kraftverksrörelse.
I propositionen har föreslagits att vid fördelning av inkomsten mellan
produktionskommuner och kommuner, där närdistribution ägt rum, till
produktionskommunerna skall hänföras minst 25 procent av inkomsten av
rörelse, i vad den överstiger garantibelopp för fastighet. Genom denna
spärregel tillförsäkras produktionskommunerna åtminstone lika stor andel
av inkomsten som enligt nuvarande regler. Spärregeln kommer att bli
tillämplig i sådana fall, då företaget försäljer hela eller den övervägande
delen av kraften i närdistribution.
I en till utskottet ställd skrivelse har Svenska vattenkraftföreningen
framhållit att spärregeln med den föreslagna konstruktionen kommer att
leda till överkompensation av produktionskommunerna i det fall, att huvuddelen
av den försålda kraften icke producerats av företaget utan inköpts i
parti för återförsäljning.
Vad Svenska vattenkraftföreningen påpekat synes böra beaktas. Den
påpekade konsekvensen kan undgås om spärregeln omkonstrueras så, alt
den procentuella del av rörelseinkomsten som produktionskommunerna
under alla förhållanden garanteras beräknas, icke på rörelseinkomsten i
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
dess helhet utan på den rörelseinkomst som vid en proportionering efter
kraftkvantitet kan anses belöpa på försäljning av kraft, vilken producerats
av företaget. Utskottet förordar en sådan ändring av den i propositionen
föreslagna spärregeln. Det procenttal som enligt denna regel bör förbehållas
produktionskommunerna synes därvid som en följd av sänkningen av huvudkontorsandelen
böra bestämmas till trettio.
I propositionen har bl. a. berörts frågan om en ändring av 57 § 3 mom.
kommunalskattelagen i syfte att ge taxeringsmyndigheterna större möjligheter
att i beskattningshänseende korrigera onormal prissättning vid affärer
mellan olika företag inom samma koncern, när härigenom överskott av rörelse
redovisats i annan kommun än som eljest vederbort. Departementschelen
uttalade därvid, att den nämnda författningsbestämmelsen har generell
räckvidd; särskilda regler i detta hänseende borde inte gälla för kraftproducenterna
och deras kunder och en allmän omreglering på detta område borde
inte ske i detta sammanhang.
I motionerna I: 636 och II: 791 har framhållits att enligt en allmän uppfattning
den nuvarande regeln lämnade alltför stort utrymme åt icke alldeles
riktiga överflyttningar av inkomst och då icke minst genom en för låg
prissättning på elektrisk kraft. Saken hade stor vikt och aktualitet och
borde utredas. Motionärerna har därför hemställt att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte begära skyndsam utredning och förslag till ändrad
lydelse av 57 § 3 mom. kommunalskattelagen.
Utskottet vill i anledning av nämnda motionsyrkande erinra om att skatteutredningen
angående ackumulerad inkomst m. m. för närvarande undersöker
frågan om verkan av vinstöverflyttningar genom s. k. koncernbidrag
mellan moder- och dotterföretag m. m. Enligt vad utskottet erfarit har uti
edningen funnit anledning att i samband därmed ta upp bestämmelserna i
57 § 3 mom. kommunalskattelagen i hela deras vidd. Det av motionärerna
framförda förslaget om utredning på denna punkt är därför redan tillgodosett.
Utskottet avstyrker fördenskull den i motionerna I: 636 och II: 791 begärda
riksdagsskrivelsen. I
I några motioner har aktualiserats frågan om fördelning av skatteunderlag
mellan kommuner som berörs av ett och samma regleringsföretag. I motionerna
I: 636 och II: 791 har sålunda yrkats, att det vid fastighetstaxering
åsatta taxeringsvärdet för vattenregleringsanläggning, som berör mer än en
kommun, skall fördelas mellan berörda kommuner. Fördelningen föreslås
skola ske så, att 30 procent av taxeringsvärdet hänföres till dammbyggnaden
och resten (med viss begränsning) fördelas efter bassängens areal. I motionerna
I: 639 och II: 789 hemställes, att kommuner, som lidit skador på fastigheter
eller annat på grund av vattenreglering, skall tillerkännas andel av
garantibeloppet för kraftanläggningar och regleringsdammar. Till grund för
tördelningen av garantibeloppen bör enligt motionerna läggas antingen indämda
fallhöjder eller magasinsvolym eller en kombination av båda dessa
grundfaktorer, så att en så långt möjligt rättvis fördelning kan åstadkommas
mellan de av anläggningarna berörda kommunerna. I motionerna 1: 638 och
17
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
II: 790 föreslås att den kommun där regleringsdammen finns skall erhålla
en tredjedel av den på dammanläggningen fallande rörelseinkomsten och att
två tredjedelar därav skall fördelas mellan de kommuner, som berörs av
uppdämningen, på grundval av uppdämd areal.
De nämnda motionsyrkandena berör sådana frågor som det skatterättsliga
fastighetsbegreppet och kommuns rätt att — med uteslutande av annan kommun
— beskatta garantibelopp och inkomst av inom kommunen belägna fastigheter.
Utskottet är väl medvetet om vidden av de problem som genom
nuvarande regler på området uppkommer för regleringskommunerna. Frågan
om en ändring av dessa regler är dock av utomordentligt komplicerad
art. Utskottet har inte funnit det möjligt att i detta sammanhang finna en
lösning, vilken från de skilda synpunkter som kan anläggas på frågan ter sig
ändamålsenlig. På grund härav avstyrker utskottet motionsyrkandena om
uppdelning av det skatteunderlag som regleringsdammarna erbjuder mellan
de kommuner som berörs av regleringsanläggningen. Utskottet vill emellertid
framhålla att problemet för regleringskommunerna kvarstår och att det synes
angeläget att en positiv lösning eftersträvas. Frågan om en sådan lösning
skall ernås genom ändring av fördelningsreglerna eller om en framkomligare
väg finnes genom en justering av vattenlagens ersättningsbestämmelser torde
dock kräva särskilt övervägande. Tänkbart är även att skadelidande kommuner
genom de statliga skatteutjämnings- och skattelindringsbidragen kan
få sina intressen tillgodosedda.
Motionsyrkanden har även framkommit i ett par frågor, som omfattas av
den till grund för propositionen liggande utredningen av skattelagssakkunniga
men beträffande vilka propositionen icke innehåller några förslag. Det
gäller här frågan om upphävande av statens skattefrihet för leveranser av
kraft till statens kommunikationsverk och om begränsning av statens rätt till
avdrag för gäldränta vid taxeringen.
Staten är befriad från skattskyldighet för inkomst som härrör från leverans
av elektrisk kraft till statens kommunikationsverk eller till sådan statens
industriella verksamhet som huvudsakligen avser att tillgodose statens
egna behov. Bestämmelsen, som återfinnes i 53 § 1 mom. första stycket b)
kommunalskattelagen och punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 58 §
samma lag, har sin upprinnelse i lagstiftning av 1920 års riksdag. — Skattelagssakkunniga
föreslog att denna undantagsbestämmelse skulle utgå. De
framhöll, att de statliga inkomster som därigenom undantagits från kommunal
beskattning numera nått en avsevärd storlek och att det intrång i enskilda
kommuners beskattningsrätt, som föranleddes därav, kunde vara betydande.
— De sakkunnigas förslag tillstyrktes i regel av remissinstanserna. Vattenfallsstyrelsen
erinrade dock om de principiella skäl som talar för den nuvarande
skattefriheten och framhöll att ett upphävande av skattefriheten för
dessa kraftleveranser skulle leda till en ökning av kommunernas årliga
skatteintäkter av storleksordningen 2 milj. kronor.
Enligt allmänna regler är staten berättigad till avdrag för gäldränta i de
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
fall skattskyldighet till kommunal inkomstskatt föreligger för staten. Vattenfallsstyrelsen
torde dock vara det enda statliga verk, som vid taxeringen regelbundet
tillgodoför sig mera betydande gäldränteavdrag. I styrelsens balansräkning
upptages såsom skuld de medel, som genom styrelsens försorg
investerats i dess kraftverksrörelse. Avdrag för gäldränta sker efter den för
beskattningsåret gällande medelräntefoten för den fonderade statsskulden.
— Frågan om en begränsning av statens rätt till gäldränteavdrag har — före
skattelagssakkunniga — prövats av särskilda sakkunniga år 1929 och av
1944 års skattesakkunniga. Dessa utredningar föreslog att gäldränteavdragen
skulle begränsas till 2,5 resp. 2,0 procent av tillgångarnas värde. Skattelagssakkunnigas
förslag innebär att, för det fall vattenfallsstyrelsens avdrag
icke kan begränsas på frivillighetens väg, gäldränteavdragen för staten får
beräknas på högst två tredjedelar av det bokförda värdet av de i förvärvskällorna
nedlagda tillgångarna. — Vid remissbehandlingen av skattelagssakkunnigas
förslag har en begränsning av statens rätt till gäldränteavdrag vid
kraftverksrörelse i princip ansetts motiverad. Riksrevisionsverket och vattenfallsstyrelsen
har dock avstyrkt de sakkunnigas förslag i denna del.
I propositionen har i båda dessa frågor hänvisats till pågående utredningar.
Förslaget om upphävande av skattefriheten för inkomst av leveranser av
kraft till kommunikationsverken torde enligt propositionen icke kunna bedömas
isolerat utan måste ses mot bakgrunden av statens skatteutjämnande
stöd åt framför allt de norrländska högskattekommunerna. Departementschefen
hänvisar till att 1958 års skatteutjämningskommitté nu står inför
slutförandet av sitt utredningsuppdrag på detta område. Beträffande frågan
om begränsning av vattenfallsstyrelsens avdrag för gäldränta framhålles, att
den av skattelagssakkunniga åsyftade ändringen av praxis på området kan
uppnås utan lagstiftning genom en ändring av styrelsens redovisningsprinciper.
Härigenom får frågan, såsom även antytts av skattelagssakkunniga, en
principiell karaktär som berör även andra grenar av den statliga affärsverksamheten.
Den allmänna ekonomiska målsättningen för statens affärsverk
utredes av den hösten 1961 tillkallade affärsverksutredningen. Departementschefen
anser det därför naturligt att ett ställningstagande till förslaget om
nya principer för vattenfallsstyrelsens redovisning av ränta på det i rörelsen
investerade kapitalet får anstå i avbidan på att affärsverksutredningen
slutföres.
I motionerna I: 640 och II: 788 har hemställts att bestämmelsen om statens
skattefrihet för inkomst av leverans av elektrisk kraft till kommunikationsverk
utgår samt att i 29 § 1 mom. kommunalskattelagen intages en
bestämmelse om att ränta å lånat kapital, såvitt angår av staten utövad rörelse,
får beräknas på högst två tredjedelar av det bokförda värdet av de i
förvärvskällan nedlagda tillgångarna. I motionerna I: 637 och II: 792 yrkas
samma begränsning i statens rätt till avdrag för ränta men gällande icke
blott inkomst av rörelse utan även inkomst av jordbruksfastighet och av annan
fastighet.
Vid tiden för införandet av bestämmelsen om statens skattefrihet för kraft -
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963 19
leveranser till kommunikationsverken torde dessa kraftleveranser ha varit
av förhållandevis liten omfattning. Genom den därefter skedda elektrifieringen
av huvuddelen av statens järnvägar har frågan kommit i ett nytt läge
och fått helt andra proportioner. Spörsmålet är av sådan betydelse för
berörda kommuner, att ställning till förslaget om en avveckling av skattefriheten
enligt utskottets mening bör tas redan i detta sammanhang. Vid ett
sådant ställningstagande vill utskottet ansluta sig till skattelagssakkunnigas
vid remissbehandlingen allmänt godtagna förslag att upphäva skattefriheten.
Utskottet tillstyrker därför vad i detta hänseende föreslagits i motionerna
I: 640 och II: 788.
Vad slutligen angår frågan om begränsning av statens rätt till avdrag för
gäldränta vid taxering till kommunal inkomstskatt vill utskottet anföra följande.
Vid bedömning av skäligheten i statens gäldränteavdrag bör beaktas,
att staten vid beräkning av inkomst av kraftverksrörelse beräknar ränta
visserligen på huvuddelen av det i rörelsen investerade kapitalet men efter
en förhållandevis låg räntefot (under taxeringsåren 1953—1961 varierande
mellan 3,10 och 3,96 procent). Räntan å de lån med vilka den icke statliga
kraftverksindustrien finansierat de senare årens investeringar torde i regel
beräknas efter väsentligt högre räntefot. Utskottet vill även framhålla att
i den mån de statliga ränteavdragen framstår som stora i förhållande till rörelsens
omfattning detta får ses i samband med den omfattande och långsiktiga
investeringsverksamheten på kraftområdet. Allt efter det att investeringarna
slutförs, kommer proportionen mellan intäkter och ränteavdrag
att bli gynnsammare. Frågan om statens rätt till avdrag för gäldränta och
om beräkningen av sådant avdrag torde vidare inte kunna lösas enbart med
utgångspunkt från vattenfallsstyrelsens förhållanden. Såsom departementschefen
framhållit har denna fråga nära samband med de spörsmål om de
statliga affärsföretagens redovisningsprinciper som utredes av affärsverksutredningen.
Utskottet förordar därför, att denna utredning slutföres innan
ställning tas till frågan om nya principer för statens redovisning av ränta
på kapital som nedlagts i rörelse.
Utskottet får under åberopande av det anförda tillstyrka propositionen,
dock med de avvikelserna att huvudkontorskommunens andel i rörelseinkomsten
bestämmes till fem procent, att den minimiandel av rörelseinkomsten
som tillförsäkras produktionskommunerna bestämmes till trettio procent
av inkomsten av försäljning av den av företaget producerade kraften
samt att statens skattefrihet för leverans av kraft till de statliga kommunikationsverken
m. fl. upphäves. Till den del de i det föregående redovisade
motionerna inte blivit tillgodosedda med de av utskottet förordade jämkningarna
i propositionens förslag får utskottet således avstyrka motionerna.
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 84 icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas •— samt i anledning av följande motioner,
nämligen
1) de likalydande motionerna I: 636 av herrar Nils-Eric
Gustafsson och Per Jacobsson samt II: 791 av herr Lundmark
m. fl.,
2) de likalydande motionerna 1:638 av herr Stefanson
m. fl. och II: 790 av herr Larsson i Umeå m. fl.,
3) de likalydande motionerna I: 639 av herrar Sundin och
Ferdinand Nilsson samt II: 789 av herr Larsson i Norderön
m. fl., ävensom
4) de likalydande motionerna I: 640 av herr Sörlin m. fl.
och II: 788 av herr Kärrlander m. fl.,
måtte antaga det vid propositionen fogade förslaget till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) med de ändringar och tillägg att
dels ingressen erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:
(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 57 § 2
mom. och 58 § samt punkt 2 av anvisningarna
till 58 § kommunalskattelagen
skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives ävensom att till
anvisningarna till 58 § samma lag
skall fogas en ny punkt, betecknad 2
a, av nedan angiven lydelse.
1 Senaste lydelse av 53 § 1 mom. se 1963:
1953: 400.
Härigenom förordnas, att 53 § 1
mom., 57 § 2 mom. och 58 § samt
punkt 2 av anvisningarna till 58 §
kommunalskattelagen den 28 september
19281 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives ävensom att
till anvisningarna till 58 § samma lag
skall fogas en ny punkt, betecknad
2 a, av nedan angiven lydelse.
26 och av punkt 2 av anvisningarna till 58 § se
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
21
dels ock 53 § 1 mom., 58 § samt punkt 2 a. av anvisningarna
till 58 § kommunalskattelagen erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:
(Nuvarande lydelse)
(Utskottets förslag)
53 §.
1 mom.
b) staten:
för inkomst
Skyldighet att-----års taxeringar;
—---fastigheten; samt
för inkomst av rörelse, som ej härflutit
av bank- eller försäkringsrörelse
eller av kommunikationsverk med
tillhörande byggnader och anläggningar
eller av industriell verksamhet,
som huvudsakligen avser att tillgodose
statens egna behov, eller av
leverans av elektrisk kraft till nämnda
kommunikationsverk med tillhörande
byggnader och anläggningar eller
industriella verksamhet, som nyss
sagts;
c) landsting, kommuner-----eller rörelse
Riksskattenämnden må,-----icke föras.
för inkomst av rörelse, som ej härflutit
av bank- eller försäkringsrörelse
eller av kommunikationsverk med
tillhörande byggnader och anläggningar
eller av industriell verksamhet,
som huvudsakligen avser att tillgodose
statens egna behov;
(Kungl. Maj.ts förslag)
(Utskottets förslag)
58 §.
Där inkomst--------försålda fastigheter;
rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla
vatten eller gas, till tio procent i kommun, där huvudkontor
funnits, samt i övrigt i de kommuner, där vatten- eller gasverk varit beläget
eller förbrukning ägt rum, med iakttagande av de härom i anvisningarna
meddelade närmare bestämmelser;
rörelse, som avser produktion
och tillhandahållande
av elektrisk
kraft, till tio procent i kommun,
där huvudkontor funnits, samt i övrigt
i kommuner, där kraftproduktion
bedrivits eller närdistribution av
kraft ägt rum, med iakttagande av
de härom i anvisningarna meddelade
närmare bestämmelser;
rörelse, som avser till
-
rörelse, som avser produktion
och tillhandahållande
av elektrisk
kraft, till fem procent i kommun,
där huvudkontor funnits, samt i övrigt
i kommuner, där kraftproduktion
bedrivits eller närdistribution av
kraft ägt rum, med iakttagande av
de härom i anvisningarna meddelade
närmare bestämmelser;
rörelse, som avser till -
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
(Kungl. Maj.ts förslag)
handahå Ilande men icke
produktion av elektrisk
kraft, till tio procent i kommun,
där huvudkontor funnits, samt i övrigt
i de kommuner, där förbrukning
ägt rum;
järnvägsdrift till---
(Utskottets förslag)
handahå Ilande men icke
produktion av elektrisk
kraft, till fem procent i kommun,
där huvudkontor funnits, samt i övrigt
i de kommuner, där förbrukning
ägt rum;
----inom kommunen.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 58 §.
2 a. Beträffande fördelning till beskattning
inom flera kommuner av
inkomst av rörelse, som avser
produktion och tillhandahållande
av elektrisk
kraft gäller, att rörelseinkomsten
fördelas sålunda, att, sedan
den kommun, där huvudkontor funnits,
tilldelats tio procent, återstående
inkomst skall fördelas mellan de
kommuner, där närdistribution bedrivits,
och de kommuner, där kraftproduktion
ägt rum. Sistnämnda fördelning
skall ske efter det förhållande,
vari bruttointäkterna av kraftförsäljningen
fördelas på försäljning
i närdistribution och övriga försäljningar.
Därvid skall den del av den
återstående inkomsten som svarar
mot närdistribution, dock högst 65
procent av rörelseinkomsten, taxeras
i de kommuner, där sådan distribution
skett, och återstoden taxeras i
de kommuner, där kraftproduktion
ägt rum.
Kraftproduktionen anses hava ägt
läggningar och vid regleringsdammar.
2 a. Beträffande fördelning till beskattning
inom flera kommuner av
inkomst av rörelse, som avser
produktion och tillhandahållande
av elektrisk
kraft gäller, att rörelseinkomsten
fördelas sålunda, att, sedan
den kommun, där huvudkontor funnits,
tilldelats fem procent, återstående
inkomst skall fördelas mellan
de kommuner, där närdistribution
bedrivits, och de kommuner, där
kraftproduktion ägt rum. Sistnämnda
fördelning skall ske efter det förhållande,
vari bruttointäkterna av kraftförsäljningen
fördelas på försäljning
i närdistribution och övriga försäljningar.
Därvid skall i de kommuner,
där kraftproduktion ägt rum, taxeras
den del av den återstående inkomsten
som svarar mot försäljning
annorledes än i närdislribution, dock
icke mindre än 30 procent av den andel
av den återstående inkomsten,
som motsvarar den av den skattskyldige
producerade kraften i förhållande
till hela den försålda mängden
kraft; vad som därefter återstår av
inkomsten skall taxeras i de kommuner,
där närdistribution skett.
rum vid kraftverk med tillhörande anSkall
enligt vad nu sagts skattskyl
-
23
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)
digs kraftproduktion anses hava ägt rum inom flera kommuner, fördelas
den på kraftproduktionen belöpande delen av inkomsten mellan dessa kommuner
i förhållande till taxeringsvärdet å produktionsanläggningarna i kommunerna,
dock att i fråga om regleringssamfällighet tillhörig regleringsdamm
allenast beaktas den del av dammens taxeringsvärde vilken svarar
mot avdrag jämlikt 45 § andra stycket som den skattskyldige ägt tillgodonjuta.
Med närdistribution avses sådan distribution av elektrisk kraft som sker
på grund av områdeskoncession eller eljest under jämförbara förhållanden
å den skattskyldige tillhörigt ledningsnät av annat slag än bygdeledningar,
landslinjer och stamlinjer. Har närdistribution skett inom olika kommuner,
fördelas den på sådan distribution belöpande delen av inkomsten mellan
dessa kommuner i förhållande till bruttointäkterna av försäljningen inom
varje kommun.
Vid taxering av statens inkomst av
rörelse, som avser att medelst ledning
tillhandahålla elektrisk kraft,
skall, därest kraft levererats till statens
kommunikationsvetk med tillhörande
byggnader och anläggningar
eller till sådan statens industriella
verksamhet, som huvudsakligen avser
att tillgodose statens egna behov,
iakttagas att inkomsten i dess helhet
beräknas i vanlig ordning, varefter
från den samlade inkomsten dragés
den del därav, som härrör från leverans
av kraft till statens kommunikationsverk
eller nämnda industriella
verksamhet. Kan den inkomst, som
härrör från leverans av kraft till statens
kommunikationsverk eller
nämnda industriella verksamhet, icke
på annat sätt tillförlitligen beräknas,
må den upptagas till så stor del
av hela inkomsten, som den till sagda
verk och industriella verksamhet
levererade kraften utgör av all från
kraftverket levererad kraft. Vid fördelningen
av den å närdistribution
belöpande delen av inkomsten skall
hänsyn icke tagas till kraft, som levererats
till statens kommunikationsverk
eller nämnda industriella verk
-
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)
samhet, och skall ej heller vid fördelning
å olika kraftverk av den på
dem belöpande delen av inkomsten
andel tillgodoräknas kraftverk, i den
mån från detsamma levererats kraft
till dylikt ändamål.
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:521 av herr Sveningsson
m. fl. och II: 621 av herr Björkman m. fl.,
2) de likalydande motionerna I: 636 av herrar Nils-Eric
Gustafsson och Per Jacobsson samt II: 791 av herr Lundmark
m. fl.,
3) de likalydande motionerna I: 637 av herr Per Petersson
och fröken Stenberg samt II: 792 av herr östlund m. fl.,
4) de likalydande motionerna 1:638 av herr Stefanson
in. fl. och II: 790 av herr Larsson i Umeå m. fl.,
5) de likalydande motionerna I: 639 av herrar Sundin och
Ferdinand Nilsson samt II: 789 av herr Larsson i Norderön
m. fl., ävensom
6) de likalydande motionerna I: 640 av herr Sörlin m. fl.
och II: 788 av herr Kärrlander in. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 14 maj 1963
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från törsta kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
fröken Ranmark, herrar Stefanson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson,
Sundin och Paul Jansson; samt
trån andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Nilsson i Svalöv, Kärrlander,
Vigelsbo, Kristenson i Göteborg, Larsson i Umeå, von Sydow, Hammarsten*
och Broberg.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
Reservationer
25
I) av herr Gösta Jacobsson, vilken ansett
dels att utskottet bort anföra följande:
»Utskottet instämmer i departementschefens i propositionen gjorda uttalande
om behovet av en revision av nuvarande fördelningsregler i syfte att
stärka produktionskommunernas ställning och hänvisar i detta sammanhang
till den försämring, som nämnda kommuners ställning på detta område
undergått genom sänkningen av den kommunala garantiskatten till 2,5
procent av fastigheternas taxeringsvärde. Det kommunala fördelningsproblem,
som därvid uppkommer, utgör emellertid ett komplicerat problem. Det
gäller nämligen att finna en formel, som tillgodoser samtliga hithörande
kommungruppers berättigade intressen. Den lösning av problemet, som angivits
i propositionen, ger enligt utskottets mening icke ett tillfredsställande
resultat. I den mån det uteslutande är fråga om fördelning av vinst, som
hänför sig till den kraft, som producerats i vederbörande produktionskommun,
synes visserligen någon erinran ej kunna göras mot de i propositionen
föreslagna reglerna, men såsom Svenska vattenkraftföreningen i skrivelse
till utskottet påtalat, har man vid utarbetandet av propositionens fördelningsregler
icke beaktat den omständigheten, att kraftinkomsterna ej sällan till
betydande del hänför sig till inköpt kraft, med vars framställning vederbörande
produktionskommun ej haft något att skaffa, i det att denna kraft
härrör från annan kraftproducent i landet eller t. o. in. inköpts från utlandet.
Det skatteunderlag, som enligt propositionen skulle tillkomma produktionskommun,
skulle alltså till icke oväsentlig del komma från partiförsäljning
av utifrån inköpt elkraft. För att taga ett exempel från ett av landets
största företag på området utgöres ej mindre än 80 procent av den levererade
kraften av från annat håll inköpt kraft, medan endast 20 procent hänför
sig till egen kraftproduktion. För att komma till rätta med angivna, av
vattenkraftföreningen påtalade inadvertens i de föreslagna fördelningsreglerna
är det icke till fyllest enbart med en omkonstruktion av den föreslagna
spärregeln på så sätt att den procentuella del av rörelseinkomsten, som produktionskommunerna
under alla förhållanden garanteras, skall beräknas
icke på rörelseinkomsten i dess helhet utan på den rörelseinkomst, som vid
eu proportionering efter kraftkvantitet kan anses belöpa på försäljning av
kraft, vilken producerats av företaget. En på sådant sätt konstruerad spärrregel
utgör emellertid endast eu minimigaranti men är däremot icke tilllämplig
i alla de fall, då vinsten överstiger minimigarantin. Vederbörande
produktionskommun tillförs därvid ett större skatteunderlag än vad den i
kommunen producerade kraften berättigar till.
Kritik synes också kunna riktas emot den i propositionen föreslagna ändring
i bestämmelserna som går ut på att — vid sidan av produktionskommunerna
— närdistributionskommunerna insättes såsom i hithörande sammanhang
berättigad part med uteslutande av övriga förbrukningskomnuiner,
vilka berövas sin beskattningsrätt och därigenom går förlustiga den an
-
26 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
del av företagens beskattningsbara vinst, som hittills tillkommit desamma.
Något godtagbart motiv för propositionens förslag i denna del, vilken får
vittgående konsekvenser för många kommuner, finner utskottet icke ha förebragts.
Andra lösningar av fördelningsproblemet än den, som i propositionen föreslagits,
torde finnas, vilka skulle ge ett mera rättvisande resultat. En sådan
lösning bär anvisats i vattenkraftföreningens skrivelse. Den innebär att
produktionskommunerna skall tillföras — förutom garantiskatten — 2,5
procent av produktionsanläggningarnas taxeringsvärde, förutsatt att vinstresultatet
så tillåter. Härigenom skulle förhållandena återställas till vad som
gällde, då repartitionstalet var 5 procent. En annan lösning, för vilken utskottet
finner starka skäl tala, är att bibehålla nu gällande fördelningssystem
i sina huvuddrag oförändrat och att inskränka sig till att justera procentsatserna
för de olika berättigade kommungrupperna med sikte på att låta
produktionskommun få en större andel än för närvarande. Den senare lösningen
skulle innebära en mindre genomgripande ändring i nuvarande förhållanden
men i alla fall tillgodose syftet med den i propositionen föreslagna
reformen, d. v. s. förbättrande av produktionskommunernas ställning.
För angivna ändamål synes huvudkontorsandelen böra sänkas från 10 procent
till 5 procent och förbrukningskommunandelen från 65 procent till 50
procent. Härigenom skulle den produktionskommunen tillhörande andelen
kunna höjas från 25 procent till 45 procent. För att kunna komma till den
rätta avvägningen synes det emellertid utskottet vara erforderligt att det
närmare undersökes, vilka konsekvenser en sådan ändring av procentsatserna
skulle ge i praktiken. Utskottet anser fördenskull lämpligt att ärendet
göres till föremål för förnyad utredning. Ett ytterligare skäl för att en sådan
utredning kommer till stånd är den omständigheten, att propositionen lämnat
åtskilliga problem olösta. Utskottet vill i sådant hänseende peka på den
i några motioner aktualiserade frågan om fördelningen mellan kommuner,
som berörs av ett och samma regleringsföretag. Utskottet finner angeläget
att denna fråga kan givas en positiv lösning. En annan fråga, som för vederbörande
kommuner är av stor betydelse, gäller de motionsvis framförda kraven
på upphävande av statens skattefrihet för leveranser av kraft till statens
kommunikationsverk och om begränsning av statens rätt till avdrag
för gäldränta vid taxeringen. Utskottet finner önskvärt, att även denna fråga
kan lösas på ett sätt, som tillgodoser produktionskommunernas berättigade
krav. Statens skattefrihet för leveranser av kraft till de statliga kommunikationsverken
m. fl. finner utskottet böra upphävas.»
dels ock att utskottet under punkten A bort hemställa,
att riksdagen — med avslag å Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 84 — måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om förnyad, skyndsam utredning av frågan om
fördelning av kraftverksinkomster mellan olika kommuner
vid inkomstbeskattningen och andra därmed sammanhängande
spörsmål.
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963 27
II) av herrar Hagberg, Nilsson i Svalöv och von Sydow, vilka anfört
följande:
»I motionerna I: 521 av herr Sveningsson in. fl. och II: 621 av herr Björkman
m. fl. har bl. a. hemställts, att repartitionstalet för den kommunala
fastighetsbeskattningen måtte fr. o. m. ingången av 1965 sänkas till 1,5 %.
Vi biträder detta yrkande. Sedan 1957 års riksdag i princip beslutat, att fastighetsskatten
skall avskaffas, synes det oss lämpligt att inför den kommande
allmänna fastighetstaxeringen nu taga ett nytt steg mot ett förverkligande
av nämnda riksdagsbeslut.
I motionerna hemställes vidare, att gällande fördelningsregler beträffande
inkomst av fastighet, som skall beskattas i flera kommuner, skall grundas
på att fastighetskommunen i första hand får tillgodoräkna sig all inkomst
av fastigheten intill dess denna överstiger 5 % av taxeringsvärdet. I anslutning
härtill vill vi erinra om att utskottet i förevarande betänkande förordat
nya fördelningsregler vad angår inkomst av kraftverksrörelse, till vilka
även vi anslutit oss. Utskottet har vidare understrukit angelägenheten av att
— vid ett borttagande av fastighetsskatten eller en eljest företagen sänkning
av repartitionstalet — en översyn företages i syfte att förhindra, att i samband
därmed uppkommer en icke avsedd omflyttning av skatteunderlag till
producentkommunernas nackdel. På grund härav förutsätter vi, att ett bifall
till förevarande yrkande om sänkning av repartitionstalet kommer att
föranleda förslag från Kungl. Maj :ts sida om åtgärder, varigenom de nu förordade
fördelningsreglerna bibehålies till sina verkningar. Med hänsyn härtill
finner vi icke motiv föreligga att tillstyrka motionerna i vad här är fråga.
Vi anser därför, att utskottet bort hemställa,
1) att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
Lag
om undring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 47 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 jämte anvisningarna till samma paragraf skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
47 §.
För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas
garantibelopp till en och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde
förstnämnda år. Garantibeloppet upptages inom den kommun, där fastigheten
är belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. Såsom
ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt eller
eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande.
Vad som---anslagen jord.
Såsom innehavare--•— såsom innehavare.
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1963
Skall avkastning-----------1''astighetens skogsvärde.
Där beträffande —-----------ingående skogsvärdet.
Garantibelopp beräknas --------------- hänsyn härtill.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 47 §.
Till ledning vid tillämpning av 47 § sista stycket anföras följande exempel.
1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen,
gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att
omfatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till 9/12 av det belopp, som
motsvarar en och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde. Har beskattningsåret
kommit att omfatta 15 månader, beräknas garantibeloppet
till 15/12 av nyss angivet belopp.
2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet
bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för
den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp,
som motsvarar en och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde.
3. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att det
beskattningsår, som ligger till grund för 1958 års taxering, omfattar tiden
1/7 1956—31/12 1957 samt har han för sin rörelse förvärvat en fastighet
den 1 september 1956 och en annan fastighet den 1 april 1957, beräknas garantibeloppet
vid nyss nämnda taxering för förstnämnda fastighet till 16/12
och för sistnämnda fastighet till 9/12 av vad som motsvarar en och en halv
procent av respektive fastigheters taxeringsvärden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964; dock att äldre bestämmelser
skola gälla i fråga om 1964 års taxering samt i fråga om efter taxering
för år 1964 eller tidigare år.
2) att motionerna I: 521 och II: 621, i den mån de icke blivit
besvarade med vad ovan anförts och yrkats, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.»
HD av herrar Lundström och Broberg beträffande repartitionstalet.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630639