Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1963

1

Nr 35

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående upphävande
av förordningen den 21 december 1945 (nr
823) om nöjesskatt, m. m., såvitt propositionen hänvisats
till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta
motioner.

I en den 8 mars 1963 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 101, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående upphävande av förordningen den 21 december
1945 (nr 823) om nöjesskatt;

2) förordning angående upphävande av förordningen den 20 maj 1960
(nr 364) om särskilt bidrag till producent av svensk film; och

3) förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter
till stiftelsen Svenska Filminstitutet, m. m.

Propositionen har, såvitt angår de under 1) och 3) här ovan upptagna
författningsförslagen, hänvisats till bevillningsutskottet och i övrigt till statsutskottet.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås att nöjesskatten avvecklas fr. o. m. den 1 juli
1963 med hänsyn främst till den svenska filmbranschens försämrade ekonomiska
läge.

I detta sammanhang redovisas ett avtal mellan staten och filmbranschen,
som slutits under förutsättning av biografnöjesskattens avveckling. Genom
detta avtal bildar staten och filmbranschen en stiftelse, benämnd Svenska
Filminstitutet, med uppgift att verka för ändamål inom filmens område.

Enligt avtalet skall institutets verksamhet finansieras genom avgifter från
de biografägare, som nu betalar nöjesskatt. De årliga avgifterna beräknas
till ca 12 miljoner kronor. Av dessa medel skall lämnas direkta bidrag till
producenter av svensk film i allmänhet samt särskilt stöd till svensk kvalitetsfilm
i form av kvalitetsbidrag och förlustutjämningsbidrag. Vidare skall
medel kunna användas till bl. a. utbildning inom filmens område liksom till
speciellt stöd åt barnfilms- och kortfilmsproduktion.

Avtalet har ingåtts för tjugoårsperioden den 1 juli 1963—den 30 juni 1983
med viss möjlighet till omprövning efter tio år.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 35

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1963

De under 1) och 3 upptagna författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

angående upphävande av förordningen den 21 december 1945
(nr 823) om nöjesskatt

Härigenom förordnas, att förordningen den 21 december 1945 om nöjesskatt
skall upphöra att gälla med utgången av juni månad 1963. Förordningen
skall dock fortfarande äga tillämpning i fråga om föreställning, som
tagit sin början före den 1 juli 1963.

Förslag

till

Förordning

om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter till
stiftelsen Svenska Filminstitutet, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och
förordningen om statlig inkomstskatt äger skattskyldig njuta avdrag för sådana
avgifter till stiftelsen Svenska Filminstitutet, som avses i ett den
6 mars 1963 träffat avtal mellan staten samt Sveriges biografägareförbund,
Folketshusföreningarnas riksorganisation, Föreningen Våra gårdar, Sveriges
filmuthyrareförening u. p. a. och Föreningen Sveriges filmproducenter.

2 §.

Stiftelsen är icke skyldig att erlägga skatt för inkomst eller förmögenhet
i vidare mån än vad avser kommunal inkomstskatt för inkomst av fastighet.

3 §•

Medel, vilka utbetalas från den i 1 § nämnda stiftelsen, skola hos mottagaren
upptagas som skattepliktig intäkt för det beskattningsår, då medlen
kommit honom till godo, dock att bidrag och stipendier till utbildning eller
forskning inom filmens område samt till folkbildningsorganisationer eller
organisationer med huvudsaklig uppgift att studera filmens konstnärliga
och sociala betydelse eller organisationer med uteslutande syfte att tillgodose
behovet av filmförevisningar, lämpade för barn, icke skola utgöra skattepliktig
intäkt.

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1963

3

4 §•

Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter, som fordras för tillämpning av
denna förordning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 684 av herrar Adolfsson och Lager samt
II: 839 av herrar Hermansson och Holmberg, vari hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

1. om tillsättande av utredning för att utröna behovet av statlig filmproduktion
samt nya former för statligt stöd åt självständig filmproduktion av
konstnärligt värdefull långfilm, barnfilm, kortfilm, undervisningsfilm samt
experimenterande film;

2. om åtgärder för att institut för filmutbildningen, filmforskningen och
folkbildningsarbetet på filmens område organiseras så att de blir helt självständiga
gentemot kommersiella intressen inom filmbranschen;

3. om åtgärder för införande av sådana bestämmelser i avtalet mellan svenska
staten samt Sveriges biografägareförbund m. fl. att viss del av de medel
som inflyter genom biljettintäkter till Svenska filminstitutet användes för
att främja visning av konstnärlig eller på annat sätt värdefull film i landsorten
och på andra missgynnade platser»; samt

II) de likalydande motionerna I: 685 av herr Källqvist samt II: 838 av fröken
Elmén och herr von Friesen, vari hemställts, att riksdagen vid behandling
av propositionen nr 101 ville beakta de i motionerna anförda synpunkterna.

De likalydande motionerna I: 684 och II: 839 har, såvitt angår de under
punkterna 1) och 3) i propositionen upptagna författningsförslagen, hänvisats
till bevillningsutskottet och i övrigt till statsutskottet.

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit de vid
riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande motionerna
I: 253 av herr Bengtson m. fl. och II: 301 av herr Eskel in. fl., vari
hemställts, »att riksdagen måtte besluta att nöjesskatten på biograferna helt
slopas från den 1 juli 1963».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 253, II: 838 och II: 839.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen

11 Uihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 35

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1963

I Inledning, s. 4—5.

II Biografnöjesskatt och filmstöd, s. 6—22.

III Annan nöjesskatt än biografnöjesskatt, s. 22—29.

IV Departementschefens hemställan, s. 29—30.

I de vid riksdagens början väckta motionerna I: 253 och II: 301 uttalas
bl. a. att film- och biografbranschen genom televisionens explosiva utveckling
kommit i ett katastrofalt ekonomiskt läge. Besöksfrekvensen på biograferna
är i starkt nedgående och kan förväntas sjunka ytterligare. Den
härav föranledda biografdöden drabbar framför allt glesorter med bl. a. flykt
från landsbygden som följd.

Med hänsyn härtill och till att filmen kommit att bli en viktig faktor i kulturlivet
anser motionärerna bärande skäl saknas för ett bibehållande av biografnöjesskatten.

Av innehållet i de i anledning av propositionen väckta motionerna må
här återges följande.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 684 och II: 839 framhåller,
att stödet åt konstnärligt värdefull film genom det mellan staten och filmbranschens
organisationer ingångna avtalet gjorts i viss mån beroende av
biljettintäkterna från ren förströelsefilm. Branschens struktur är sådan att
främst de stora bolagen och de monopol, som samtidigt kontrollerar produktion
och distribution, kommer att åtnjuta fördelarna av det föreslagna filmstödet.
Mindre producenter, som inte stöds av egna eller närstående biografkedjor,
får däremot relativt sämre villkor. Avtalet innebär inga garantier för
att ambitiös kortfilm, barnfilm eller experimentfilm kommer att på ett avgörande
sätt främjas. Inrättandet av ett statligt bolag för filmproduktion synes
enligt motionärerna utgöra den bästa säkerheten för att filmen som konstart
får friare och vidare utvecklingsmöjligheter. Vidare bör institutioner för
filmutbildning och filmforskning stå fullständigt fria gentemot privata bolag,
så att de, oberoende av kommersiella intressen, kan utnyttjas i vidaste
möjliga studiesyften.

Enligt motionerna I: 685 och II: 838 kan bestämda erinringar göras mot
det sätt på vilket avgifterna i framtiden skall uttagas. Hela den nuvarande
offentligrättsliga regleringen ersättes med ett enskilt avgiftsuttagande via ett
företag benämnt Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag. Systemet bygger på
att all film, som visas på offentliga biografer, uthyres genom detta företag.
Om emellertid någon kan organisera filmvisning utanför detta företags kontroll,
kan han helt undandraga sig hela avgiftsordningen. Kontrollbyrån kan
givetvis icke tvinga andra att betala avgift än dem, som hyr film genom
byrån.

Även ur principiell synpunkt finns anledning reagera mot att en skattefunktion
överlämnas till en enskild organisation. I princip måste man fasthålla,
att beskattning skall ske genom offentliga organ underkastade sed -

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1963

vanliga regler om ämbetsansvar, insyn genom allmänna handlingars offentlighet,
kontroll av JO etc. I förevarande fall synes avgiften kunna uttagas
i vanlig ordning och därefter beloppet, som avgiften inbragt, överlämnas
till stiftelsen Svenska filminstitutet. Dess ställning skulle icke förändras
därigenom.

För att icke förhindra en omedelbar reform synes enligt motionärerna i
nuvarande läge -— om propositionen finnes böra bifallas — annat icke vara
att göra än att riksdagen betecknar det föreslagna systemet för avgifternas uttagande
som ett provisorium i avvaktan på att en mera tillfredsställande
reglering av denna fråga kan nås.

Utskottet

A. Biografnöjesskatten

I den förevarande propositionen framlägges förslag om nöjesskattens avveckling
fr. o. m. den 1 juli 1963 främst med hänsyn till den svenska filmbranschens
försämrade ekonomiska läge. Det stöd till filmproduktionen,
som för närvarande tillgodoses med nöjesskattemedel, föreslås i fortsättningen
skola utformas så, att anordnare av biografföreställning till en stiftelse,
benämnd Svenska Filminstitutet och med uppgift att verka för ändamål
inom filmen, erlägger en avgift, motsvarande tio procent av bruttobiljettintäkterna
vid föreställningen. De årliga avgifterna beräknas uppgå till
ca 12 milj. kronor och skall användas till bidrag av skilda slag till svensk
filmproduktion och till utbildning inom filmens område. Nettoskattebortfallet
har beräknats för staten till 16,7 milj. kronor och för kommunerna till ca
9 milj. kronor.

I de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna I: 253 och II:
301 har motionärerna yrkat att nöjesskatten på biograferna måtte avvecklas.

Såsom framgår av redogörelsen i propositionen har alltsedan början av
1950-talet olika åtgärder vidtagits från statsmakternas sida i syfte att förbättra
de ekonomiska villkoren för den svenska filmproduktionen och för
biografnäringen. De senaste åtgärderna genomfördes vid 1960 års riksdag,
då biografnöjesskatten sänktes från 33 till 25 procent och vid 1961 års riksdag,
då det skattefria bottenavdraget för vissa mindre och medelstora biografer
höjdes från 125 till 150 kronor.

Av de undersökningar som på senare år vidtagits framgår att besöksfrekvensen
på biograferna, främst på grund av televisionens frammarsch, kraftigt
nedgått. Nedgången har givetvis medfört en fortlöpande försämring
av lönsamheten för film- och biografbranschen, vilket tagit sig uttryck bl. a.
i en nedgång i den svenska filmproduktionen och i en minskning av antalet
biografer i landet. De åtgärder som hittills vidtagits för alt förbättra
filmbranschens ekonomiska läge måste mot bakgrunden härav anses
otillräckliga. Det är angeläget att filmen, som numera utgör en icke

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1963

obetydlig faktor i kulturlivet, beredes möjlighet att arbeta under rimliga
ekonomiska villkor så att den effektivt kan konkurrera med televisionen. En
sådan konkurrens är — särskilt med hänsyn till att televisionen genom statlig
försorg för sin utbyggnad försetts med stora resurser — knappast möjlig
så länge biografbranschen belastas med en nöjesskatt på 25 procent.

Frågan om skattens avskaffande kan emellertid självfallet inte betraktas
isolerad. Hänsyn måste också tas till hur stödet åt filmproduktionen i fortsättningen
utformas. Det nuvarande filmstödet motsvarar den statliga andelen
av nöjesskatten på svensk film och utgår dels i form av ett 80-procentigt
generellt bidrag till producenter av svensk film och dels i form av premier
och bidrag till producenter av svensk kvalitetsfilm. Enbart ett avskaffande
av filmnöjesskatten skulle därför — därest kompenserande åtgärder inte vidtages
— allvarligt försämra de ekonomiska villkoren för svensk filmproduktion.
Det är från allmänkulturell synpunkt angeläget att en inhemsk filmproduktion
upprätthålles och bibehålies vid en tillfredsställande kvalitet.
För en framgångsrik svensk filmindustri samt för förevisning av svensk och
utländsk film fordras även ett välutvecklat biografnät.

I det mellan staten och filmbranschens organisationer ingångna avtalet har
särskild hänsyn tagits till de mindre och medelstora biograferna, särskilt på
landsbygden. Vidare har stödet till den svenska filmen givits en utformning
som i rimlig utsträckning tillgodoser det allmännas intresse av en kvalitativt
högtstående filmproduktion. Med hänsyn härtill finner utskottet avtalet
i förening med ett samtidigt slopande av biograf nöjesskatten innebära en
icke oväsentlig förbättring av biografnäringens och filmbranschens ställning.

Utskottet anser sig därför, oaktat filmnöjesskattens avskaffande kommer
att innebära ett icke obetydligt skattebortfall, kunna biträda förslaget i propositionen
att skatten avvecklas från och med den 1 juli 1963.

Med det anförda har utskottet även besvarat yrkandet i de likalydande
motionerna I: 253 och II: 301.

I de i anledning av propositionen väckta, likalydande motionerna I: 685
och II: 838 har invändningar gjorts mot det sätt på vilket avgifterna i framtiden
föreslås skola uttagas. Motionärerna framhåller att den omständigheten
att avgiftsuttagandet skall ske via ett enda privat företag, Filmägarnas
kontrollbyrå aktiebolag, kommer att innebära att den, som kan organisera
filmvisning utanför detta företags kontroll, helt kan undandraga sig den
föreslagna avgiftsordningen men understryker även, att principiella invändningar
kan riktas mot ett system, där en enskild organisation utövar en
skattefunktion.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att distributionen av film
från producenter till biografägare sker genom s. k. filmuthyrare, för närvarande
22 aktiebolag, som ingår i intresseföreningen Sveriges filmuthyrareförening
u. p. a. För kontroll av att biografägare erlägger filmhyra med rätt
belopp har filmuthyrarna bildat ett särskilt kontrollorgan, nämligen nyss -

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1963

nämnda kontrollbyråaktiebolag. I kontrollsystemet ingår att biografägarna
inte får använda andra biljetter än sådana, som tillhandahålles av kontrollbyrån.
Filmhyra utgår med viss procent av biljettintäkterna och underlåtenhet
att betala sådan hyra kan medföra avstängning från filmleverans. Enligt
det mellan staten och filmbranschens organisationer ingångna avtalet skall
i kontrollbyråns bestämmelser införas ett stadgande av innebörd, att underlåtenhet
att betala avgift till Svenska Filminstitutet likställes med underlåtenhet
att betala filmhyra. För inköp av såväl svensk som utländsk film
kräves regelmässigt att vederbörande anordnare av biografföreställning använder
av kontrollbyrån tillhandahållna biljetter. Den praktiska möjligheten
att undgå den föreslagna avgiftsordningen torde med hänsyn härtill vara
obetydlig.

Enligt utskottets mening har i avtalet tillfredsställande garantier skapats
för att filminstitutets verksamhet kommer att bedrivas på sätt som föreskrives
i avtalet. Kungl. Maj :t har nämligen att utse fyra av de åtta styrelseledamöterna
i stiftelsen och har beretts insyn i stiftelsens verksamhet även
så till vida, att stiftelsens förvaltning och räkenskaper skall granskas av revisorer
utsedda av Kungl. Maj :t. Härtill kommer att staten när som helst
och med omedelbar verkan kan uppsäga avtalet med filmbranschens organisationer,
om dessa bryter mot avtalet.

På grund av det anförda finner utskottet anledning icke föreligga att —
såsom i motionerna yrkats — beteckna det nu föreliggande förslaget att avgiftsuttagandet
skall ske via Filmägarnas kontrollbyrå aktiebolag som ett
provisorium. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1:685 och
II: 838.

I de i anledning av propositionen väckta likalydande motionerna 1:684
och 11:839 yrkas bl. a. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om åtgärder av innebörd, att institut för filmutbildningen, filmforskningen
och folkbildningsarbetet på filmens område organiseras så att
de blir helt självständiga gentemot kommersiella intressen inom filmbranschen.
I motionerna hemställes vidare att i avtalet mellan staten och filmbranschens
organisationer måtte införas sådana bestämmelser, att viss del
av avgifterna till filminstitutet användes för att främja visning av konstnärlig
eller på annat sätt värdefull film i landsorten.

Utskottet vill med anledning härav understryka vad departementschefen i
propositionen uttalat därom, att en viktig princip för samhällets politik inom
filmens område måste vara att inte obehörigt ingripa i filmens utveckling
utan överlämna åt de skapande krafterna inom filmen att föra utvecklingen
vidare. Utskottet vill även framhålla, att i avtalet särskilda förutsättningar
skapats för visning av konstnärligt värdefull film även i landsorten dels genom
det icke obetydliga kvalitetsstöd som i fortsättningen skall utgå till den
svenska filmproduktionen, dels genom att många landsortsbiografer befriats
från avgiftsplikt och dels genom att film, som tjänar vissa kvalificerade ändamål
och som nu är befriad från nöjesskatt, även skall vara befriad från

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1963

avgift till filminstitutet. Utskottet vill särskilt understryka att bedömningen
av vilka filmer som skall anses förtjänta av kvalitetsstöd enligt avtalet skall
åvila en från stiftelsens styrelse fristående jury, i vilken skall ingå — förutom
stiftelsens verkställande direktör — sex väl kvalificerade, av filmbranschen
helt oberoende filmbedömare. Härtill kommer att de närmare formerna
för utbildningen inom bl. a. filmens område för närvarande är föremål för
särskild utredning inom ecklesiastikdepartementet och att filminstitutets
närmare användning av medel för olika utbildningsändamål blir beroende
bl. a. av de resultat, vartill denna utredning kan komma.

På grund av det anförda och då, såsom utskottet i det föregående framhållit,
avtalets bestämmelser får anses innebära betryggande garantier för
att filminstitutet kommer att bedriva en verksamhet, som väl överensstämmer
med dess ändamål, anser sig utskottet inte kunna tillstyrka motionerna
I: 684 och II: 839 i vad de behandlas i detta sammanhang.

B. Annan nöjesskatt än biografnöjesskatt

1945 års nöjesskatteförordning är konstruerad efter samma princip som
de tidigare förordningarna i ämnet. Det är sålunda nöjestillställningens beskaffenhet,
som i första hand är avgörande för frågan om skatteplikt. Alla
tillställningar, i vilka nöjes- eller förströelsemomentet är det huvudsakliga,
blir i princip föremål för beskattning i den mån allmänheten äger tillträde
mot avgift.

I propositionen föreslås, att nöjesskatteförordningen i sin helhet skall
upphöra att gälla med utgången av juni månad 1963. Detta motiveras av departementschefen
bl. a. med att under årens lopp allt fler typer av nöjestillställningar
undantagits från skatteplikt, vilket i sin tur medfört avsevärda
tillämpningssvårigheter vid nöjesskattedebiteringen. Osäkerheten om gränserna
för det skattepliktiga området och den liberala praxis, som under senare
år kommit att utbilda sig och som till inte ringa del torde ha sin grund
i de berörda tillämpningssvårigheterna, har lett till inkonsekvenser vid
jämförelse mellan olika skattskyldiga och olika slag av tillställningar. På
grund härav har nöjesbeskattningen av sceniska framträdanden kommit att
för det allmänna medvetandet framstå som orättvis.

Utskottet instämmer helt i vad departementschefen sålunda uttalat. Härtill
kommer att det framstår som ett rättvisekrav att, vid ett slopande av nöjesskatten
på biografföreställningar, även skatten på andra typer av nöjestillställningar
avskaffas.

Med hänsyn härtill och till att skattebortfallet vid ett slopande av sistnämnda
nöjesskatt kommer att bli relativt obetydligt biträder utskottet det
i propositionen framlagda förslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts proposition
nr 101, såvitt densamma hänvisats till bevillningsutskottet,
samt med bifall till de likalydande motionerna I: 253

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1963 9

av herr Bengtson m. fl. och II: 301 av herr Eskel m. fl. antaga
de vid propositionen fogade förslagen till

1) förordning om upphävande av förordningen den 21 december
1945 (nr 823) om nöjesskatt, samt

2) förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för avgifter till stiftelsen Svenska Filminstitutet,
m. m.;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 684 av herrar Adolfsson
och Lager samt II: 839 av herrar Hermansson och Holmberg,
i vad motionerna hänvisats till bevillningsutskottet, ävensom

2) de likalydande motionerna I: 685 av herr Källqvist samt
II: 838 av fröken Elmén och herr von Friesen,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 april 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, fröken Ranmark,
herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Yngve Nilsson, Sundm,
Billman och Paul Jansson; samt

från andra kammaren: herrar Kärrlander*, Engkvist, Christenson i
Malmö, Magnusson i Borås, Forsberg*, Larsson i Umeå, Carlsson i Västerås,
Nilsson i Tvärålund, Carlstein* och Björkman.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Lundström och Christenson i Malmö.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630571