Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1963
1
Nr 26
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motionei
om rätt till avdrag vid beskattningen för pensionskostnader.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:262 av herr Stefanson m. fl. och 11:299
av herr Darlin m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
lag om ändring av punkt 2. a. av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas att punkt 2. a. av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade
lydelse.
Anvisningar
till 29 §
2. a. Skattskyldig må---53 §.
Avdrag må —---till pensionsförsäkring.
För rätt till avdrag kräves vidare -— — — stiftelsens pensionsreserv.
För rätt till avdrag kräves jämväl---ovan sagts.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla vid 1964 års taxering samt i fråga om eftertaxering för
år 1964 eller tidigare år.
2) de likalydande motionerna 1:434 av herr Hagberg m. fl. och 11:528 av
herr Heckscher m.fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte med beaktande av vad i motionerna
anförts företaga utredning samt till 1964 års riksdag framlägga
förslag om rätt för rörelseidkare att oavsett företagsform under ATP-systemets
uppbyggnadsperiod göra skattefri avsättning till konto inom rörelsen
för utjämning av pensionskostnader.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 26
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1963
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:262 och 11:528 (jämför 11:526).
Gällande rätt
De år 1955 beslutade ändrade bestämmelserna rörande företagsbeskattningen
innefattade bl. a. nya föreskrifter angående vad som skall förstås
med pensionsstiftelse och om rätt till avdrag för avsättning av medel till
dylik stiftelse. Bestämmelserna var föremål för översyn vid 1961 års höstriksdag
i samband med antagande av civilrättslig lagstiftning rörande pensionsstiftelser.
Fr. o. m. 1962 års taxering innebär de skatterättsliga bestämmelserna,
som gäller vid taxering till både statlig och kommunal inkomst*
skatt, bl. a. följande.
Enligt punkt 2. a av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen må
skattskyldig åtnjuta avdrag vid beräkning av inkomst av rörelse för medel,
som avsatts till sådan pensionsstiftelse varom förinäles i punkt 6 av anvisningarna
till 53 § samma lag. Motsvarande gäller jämlikt punkt 1 femte stycket
av anvisningarna till 22 § vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet
enligt bokföringsmässiga grunder. För rätt till avdrag kräves bl. a. att
medlen kontant eller i form av aktier eller därmed jämförliga tillgångar till
ett värde motsvarande den gjorda avsättningen överlämnats till stiftelsen.
Är fråga om aktiebolag, ekonomisk förening m. fl. juridiska personer godtas
avsättning i form av skuldebrev. Därvid fordras emellertid numera i regel
att skuldebrevet innefattar utfästelse om ränta.
Genom 1961 års lagstiftning bär vidare föreskrivits att för rätt till avdrag
även skall krävas att den skattskyldige utfäst pension samt att utfästelsen
i princip skall vara oantastbar. Sålunda stadgas i fjärde stycket av
förenämnda anvisningspunkt till 29 § att pensionsstiftelseavsättning skall
tjäna till tryggande av den skattskyldiges utfästelse om pension. Utfästelse
skall vara gjord av den skattskyldige till arbetstagare eller arbetstagares
efterlevande. Utfästelse till arbetstagare om pension, som ännu ej börjat
utgå, skall innefatta att denne vid avgång ur tjänsten utan samband med inträffat
pensionsfall har rätt till den del av pensionen som intjänats vid av*
gången (s. k. fribrev).
Avdrag för avsättning till pensionsstiftelse må uppgå till högst det belopp,
som fordras för att uppbringa stiftelsens förmögenhet vid beskattningsårets
utgång till vad som motsvarar pensionsreserven, beräknad enligt
10 § lagen med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse. Enligt detta
lagrum avses med pensionsreserv kapitalvärdet av utgående pensioner samt
i fråga om pensioner, som ännu inte börjat utgå, kapitalvärdet av utfästelser
om pension till den del pension enligt utfästelserna intjänats vid tillfället för
beräkningen. Pensionsreserven kan även påverkas av tilläggsutfästelser om
pension enligt det s. k. PRI-systemet eller annat liknande system. Vid 1962
Bevillningsutskottets betänkande nr 26 dr 1963
3
års taxering gäller en schablonregel för beräkning av pensionsreserv på
grund av sådana tilläggsutfästelser (prop. 132 och bev. utsk. het. 55/1961).
Femte stycket av punkt 2. a av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
stadgar, att vid beräkning av det belopp, vartill avdragsgill avsättning till
pensionsstiftelse högst må uppgå, hänsyn i lråga om s. k. familjeföretag icke
får tas till pensionsutfästelse avseende någon, som genom eget eller anhörigs
innehav av aktier har ett avgörande inflytande i bolaget, eller ock etterlevande
till någon varom sålunda är fråga.
S. k. fria pensionsstiftelser skall stå under tillsyn enligt 1929 års lag om
tillsyn över stiftelser. För s. k. bundna stiftelser gäller bestämmelserna i
1937 års lag om aktiebolags pensionsstiftelse in. in.
Enligt punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen fordras
att följande förutsättningar är uppfyllda för att eu pensionsutfästelse i
skatterättslig mening skall föreligga. Stiftelsens stadgar skall ha lastställts
av tillsynsmyndigheten. De skall innehålla föreskrift att stiftelsens ändamål
uteslutande är pensionering på grund av tjänst och att ändamålet skall vara
oförändrat så länge stiftelsen bestar samt att vid dess upplösning ellei da
det icke längre finns eller kan antagas komma att tinnas någon, vars rätt
till pension på grund av tjänst skall tillgodoses av stiftelsen, återstående
medel antingen skall användas för dylik pensionering eller också anslås till
välgörande eller eljest allmännyttigt ändamål.
För stiftelser, vilkas förmögenhet överstiger pensionsreserven, avses enligt
övergångsbestämmelserna till 1961 års lagstiftning i ämnet en avtappning
av överskottet tvångsmässigt skola ske. Denna s. k. avtappningsregel trädei
i kraft först vid 1964 års taxering.
Frågornas tidigare behandling
De i förenämnda motioner framställda yrkandena har tidigare varit föremål
för riksdagens prövning, senast år 1962 men på förslag av bevillningsutskottet
avvisats. Därvid har — beträffande spörsmålet om medräknande
av pension åt huvudaktieägare i familjeföretag vid beräkning av pensionsreserv
____ från utskottets sida åberopats att bestämmelsen härom tillkom
år 1955 i samband med att lagstiftningen om rätt till avdrag vid beskattning
för avsättning av medel till pensionsstiftelse ändrades i väsentliga delar.
Anledningen till dess införande var alt det från taxeringsmyndigheternas
sida framhållits att pensionsstiftelseavsättningar i betydande omfattning
skett endast för att vinna obehöriga skattefördelar samt att detta missbruk
av avsättningsmöjligheterna förekommit främst bland tamiljeföretagen.
Det ansågs på grund härav lämpligt att beträffande avdragsrätten
för avsättningar till pensionsstiftelse likställa familjeföretagen med enskilda
rörelseidkare, vilka saknar möjlighet att göra pensionsstiftelseavsättningai
för egen pensionering.
1962 års bevillningsutskott framhöll vidare (bet. nr 23) att pensionsstif•i
Bihang titt riksdagens protokoll 1963. 7 sand. Nr 26
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1963
telseutredningen i det betänkande, som låg till grund för 1961 års lagstiftning
rörande pensionsstiftelser, främst av tidsskäl inte till behandling upptagit
den speciella frågan om pensionsavsättning i fåmansbolag. Det hade
emellertid förutsatts att utredningen i sitt fortsatta arbete skulle pröva
huruvida behov alltjämt kunde anses löreligga att bibehålla nu ifrågavarande
begränsningsregel eller om avsättning för huvudaktieägarens pensionering
kunde göras avdragsgill utan risk för att reglerna missbrukades. Enligt
utskottets mening borde utredningens överväganden i denna del avvaktas
innan definitiv ställning togs i frågan.
Vad härefter angår frågan om en vidgad rätt till avdrag i rörelse för avsättning
till konto för utjämning av pensionskostnad erinrade 1961 års bevillningsutskott
(bet. nr 55) om att finansieringen av den allmänna tilläggspensioneringen
skedde enligt den s. k. fördelningsprincipen, vilken innebär
att varje års utgifter skall täckas av de avgifter och andra inkomster som
belöper på året. Då kostnaderna för utgående pensioner enligt den allmänna
tilläggspensioneringen var jämförelsevis ringa under de första åren var det
en konsekvens av systemets uppbyggnad på fördelningsprincipens grund att
avgifterna till en början var låga. Då det gjorts gällande att företagens pensionskostnader
i själva verket var högre under dessa år än vad som motsvarade
de fastställda avgifterna jämförde man med de avgifter som skulle
utgå om försäkringen uppbyggts på ett annat system, nämligen det s. k.
premiereservsystemet, vilket vanligen tillämpades inom privat pensionsförsäkring.
I samband med tillkomsten av den allmänna tilläggspensioneringen
prövades emellertid ingående på vilken finansieringsmetod lagstiftningen
lämpligen borde byggas upp. Därvid befanns fördelningssystemet, bl. a. med
hänsyn till dess fördelar i ett pensionssystem med värdebeständiga pensionsförmåner,
böra ges företräde framför premiereservsystemet.
Enligt utskottets mening uteslöt den valda finansieringsmetoden att företag,
som inte utfäst sig att utbetala pensioner vid sidan av den allmänna
tilläggspensioneringen, kunde anses ha någon pensionsskuld utöver de författningsenligt
föreskrivna avgifterna för denna pensionering.
1962 års bevillningsutskott erinrade härutöver om att den svenska skattelagstiftningen
inrymde stora möjligheter för företagen till konsolidering och
självfinansiering bl. a. genom rätt till långt gående nedskrivning av varulager
och tämligen generösa regler för avskrivning å inventarier. Utskottet
framhöll även att allmänna skatteberedningen vid sina överväganden rörande
ändrade beskattningsregler för företagen hade att beakta att tillräckliga
möjligheter skapades för konsolidering och självfinansiering samt anförde
vidare bl. a. följande.
ATP-systemet medger företagen möjlighet till lån av medel för investeringsändamål
eller över huvud taget för deras kapitalförsörjning. Ur allmänna
pensionsfonden, till vilken erlagda pensionsavgifter ingår, finnes
nämligen möjlighet till återlån för dem som erlagt avgifterna. Enligt de för
Bevillningsutskottets betänkande nr 26 är 1963
5
fondförvaltningen gällande bestämmelserna äger var och en, som erlagt
pensionsavgift för ett visst år, året därpå söka återlån med upp till 50 procent
av avgiftsbeloppet. Lånens löptid skall kunna uppgå till tio år. De fondmedel,
som inte tas i anspråk för återlån. skall delvis kunna placeras i skuldförbindelser,
utfärdade av kreditinrättningar, sparbanker och centralkassor
för jordbrukskredit samt sådana kreditinstitut som bildats för att tillgodose
näringslivets behov av långfristig kredit. Med hänsyn till att ATPsystemet
nyligen trätt i kraft och till att pensionsavgifterna till en början
är förhållandevis ringa ligger det i sakens natur att åtcrlånen ännu inte
fått större praktisk betydelse. På längre sikt torde dock systemet innebära
ett verksamt bidrag till företagens kapitalförsörjning.
Motionerna
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
I motionerna 1:262 och 11:299 erinras om att begränsningen för faniiljebolag
vad angår avsättning till pensionsstiftelse på sin tid motiverades med
de möjligheter till missbruk som ansågs föreligga i dessa företag. Denna motivering
är inte godtagbar. Enligt motionärernas mening utgör det förhållandet
att förevarande pensionsstiftelser står under allmän tillsyn tillsammans
med de bestämmelser i övrigt som gäller för pensionsstiftelser en fullt tillräcklig
garanti mot missbruk.
Med hänsyn till den stora betydelse som familjebolagen har för landets
näringsliv och för dess ekonomiska utveckling bör de för dessa bolag rådande
diskriminerande undantagsbestämmelserna slopas. Det bör vara angeläget
för statsmakterna att inte försvåra existensen för den typ av företag
som familjebolagen representerar. En i familjeföretag verksam aktieägare
bör kunna beredas pension på samma sätt som företagets övriga personal.
Motiveringen för yrkandet i de likalydande motionerna och 11:528
återfinnes i motionen 11:526. Häri uttalas att det förhållandet att avgifterna
till ATP periodiseras på visst sätt saknar betydelse i fråga om arbetsgivarens
pensionsförpliktelse. Eftersom principen för bokföringslagen är att en rörelseidkare
eller ett företag inte får framställa sin ställning såsom starkare
än den verkligen är, skulle det vara i överensstämmelse med »god köpmannased»
att pensionsförpliktelsen registrerades såsom skuld i företagets bokföring.
En bestämmelse i sådan riktning skulle emellertid otvivelaktigt erbjuda
övergångssvårigheter beträffande vinstredovisningen. En rätt att
successivt bygga upp en egen fond skulle innebära en lämplig övergångsform.
Arbetsgivare bör inom större såväl som inom mindre företag få rätt
att till egen pensionsfond göra avsättningar upp till visst maximibelopp
per år. Maximibeloppet bör vara den mot pensionsförpliktelserna svarande
genomsnittliga verkliga årskostnaden enligt försäkringsmatematiska beräkningar
och avsättningen under året kunna uppgå till skillnaden mellan detta
maximibelopp och de avgifter arbetsgivaren under året har att inbetala för
R Bevillningsutskottets betänkande nr 26 är 1963
sina anställda. Härvid bör under visst år icke utnyttjad rätt till avsättning
få ackumuleras och tillgodogöras under senare år. Enligt motionärerna
bör all avsättning till egen pensionsfond upp till angivet tak vara avdragsgill.
Å andra sidan bör ianspråktagande av pensionsfond för inbetalning till
ATP-fond betraktas såsom intäkt av rörelsen.
Utskottet
l förevarande betänkande har utskottet att till behandling upptaga vissa
motionsyrkanden rörande avdrag vid beskattningen för pensionskostnader.
Möjligheterna till skattefria avsättningar till pensionsstiftelse har successivt
begränsats sedan 1930-talets sista år. Anledningen härtill har varit
dels att man velat förhindra att bestämmelserna utnyttjas i syfte att nå
icke avsedda skatteförmåner, dels att alltför liberala avsättningsmöjligheter
inte ansetts förenliga med eu konjunkturstabiliserande ekonomisk politik.
Förutsättningarna för rätten till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse
bär radikalt ändrats efter tillkomsten av ATP och genom de vid 1961
års höstriksdag antagna civil- och skatterättsliga bestämmelserna på förevarande
område. Genom 1961 års regler har således möjligheterna att skattefritt
avsätta medel till pensionsstiftelser ytterligare begränsats. För rätt
till avdrag kräves numera bl. a. att utfästelsen om pension gjorts av den
skattskyldige själv — tidigare godkändes av pensionsstiftelsen lämnad utfästelse
— och att utfästelsen skall innefatta rätt till s. k. fribrev vid avgång
ur tjänsten före uppnådd pension, dvs. fråga skall vara om oantastbar
pensionsrätt. Dessa bestämmelser medför i princip en minskning av den
s. k. avdragsgilla pensionsreserven, varmed förstås det belopp, vartill pensionsstiftelsens
förmögenhet högst må uppgå för att avdragsrätt för avsättning
till stiftelsen skall föreligga. Eu annan omständighet som verkar nedsättande
på den avdragsgilla pensionsreserven är att utfästelser, vari intagits
förbehåll att pension må nedsättas med belopp motsvarande vad den
anställde kan komma att uppbära enligt ATP, vid pensionsreservens beräkning
skall beaktas blott till sitt nettovärde, dvs. utfästelsens belopp
minskat med vad som kan komma att utgå enligt ATP. Detta har medfört
att många pensionsstiftelsers förmögenhet överstiger vad som numera motsvarar
pensionsreserven. För att motverka att ett alltför stort överskott
kvarligger i pensionsstiftelse under obegränsad tid har införts en regel
varigenom arbetsgivarna är skyldiga att gottgöra sig för erlagda ATP-avgitter
ur stiftelseöverskottet, den s. k. avtappningsregeln. Bestämmelsen,
som inte träder i kraft förrän vid 1964 års taxering, gäller endast i de fall
stiftelseförmögenheten överstiger 120 procent av pensionsreserven.
I motsatt riktning, dvs. höjande på pensionsreserven, verkar å andra sidan
att arbetsgivaren kan ha åtagit sig att avsätta medel för tilläggspension utöver
ATP, t. ex. enligt det s. k. PRI-systemet som grundar sig på överenskommelse
mellan vissa parter på arbetsmarknaden.
Bevillningsutskottets betänkande nr 26 dr 1963 ~
Alltsedan den reform av avdragsreglcrna rörande pensionsavsättningar,
som skedde år 1955, har gällt att vid beräkning av avdragsgill avsättning till
pensionsstiftelse i familjeföretag hänsyn inle får tas till pensionsförmån avseende
huvuddelägare eller honom närstående. Denna bestämmelse påverkades
inte av 1961 års lagstiftning. Alltjämt får således avdrag för pensionsavsättning
inte medges i den mån avsättningen gäller pensionering av
sådana personer.
I motionerna 1:262 och 11:299 ävensom i den i motionen 11:526 intagna
motiveringen för yrkandet i motionerna 1:434 och 11:528 har uttalats att
huvuddelägare och honom närstående bör likställas med övriga anställda i
ett företag i vad avser rätt till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse.
Sådan pensionsutfästelse bör således enligt motionärernas mening få medräknas
vid beräkning av avdragsgill pensionsreserv.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att anledningen till att denna
regel infördes år 1955 var att det från taxeringsmyndigheternas sida framhållits,
att pensionsstiftelseavsättningar i betydande omfattning skett endast
för att vinna obehöriga skattefördelar samt att detta missbruk av avsättningsmöjligheterna
förekommit främst bland familjeföretagen. Det ansågs
på grund härav lämpligt att beträffande avdragsrätten för avsättningar
till pensionsstiftelse likställa familjeföretagen med enskilda rörelseidkare,
vilka saknar möjlighet att göra pensionsstiftelseavsättningar för egen pensionering.
Riksdagen har senare vid ett flertal tillfällen avslagit motionsvis
framställda yrkanden om upphävande av begränsningsregeln.
I det betänkande av pensionsstiftelseutredningen, som låg till grund för
1961 års lagstiftning rörande pensionsstiftelser, hade utredningen främst
av tidsskäl inte tagit upp till behandling den speciella frågan om pensionsavsättning
i fåmansbolag. I propositionen nr 178 till 1961 års riksdag med
förslag till ändrade bestämmelser i fråga om rätt till avdrag vid taxeringen
för avsättning till pensionsstiftelse m. m. förutsatte emellertid departementschefen
att utredningen i sitt fortsatta arbete skulle pröva huruvida
behov alltjämt kunde anses föreligga att bibehålla nu ifrågavarande begränsningsregel
eller om avsättning för huvudaktieägarens pensionering kunde
göras avdragsgill utan risk för att reglerna missbrukades. Enligt utskottets
mening bör utredningens överväganden i denna del avvaktas innan definitiv
ställning tas till frågan. Utskottet avstyrker därför det i motionerna 1:262
och 11:299 framställda lagstiftningsyrkandet.
Utskottet tar härefter till behandling upp yrkandet i motionerna 1:434 och
U:528 om rätt för rörelseidkare att - oavsett företagsform — under ATPsystemets
uppbyggnadsperiod göra skattefri avsättning till konto inom rörelsen
för utjämning av pensionskostnaderna. Till stöd för detta yrkande
har bl. a. åberopats att ATP-systemet bygger på fördelningsprincipen, vilket
leder till i början låga men efter hand stigande avgiftsinbetalningar under
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 26 är 1963
pensionssystemets uppbyggnadstid och att arbetsgivare, vars pensionsförpliktelser
ju är givna redan i och med ATP-systemets ikraftträdande, därför
bör ha rätt att skattefritt avsätta medel till egen pensionsfond med belopp
som erfordras — utöver de årliga avgifterna till tilläggspensioneringen
- för att täcka de faktiska pensionsförpliktelser, som åvilar honom.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att finansieringen av den
allmänna tilläggspensioneringen uppbyggts på den s. k. fördelningsprincipen.
Denna innebär, att företag, som inte utfäst sig att betala pensioner vid
sidan av ATP. inte kan anses ha någon pensionsskuld utöver de författningsenligt
föreskrivna avgifterna för denna pensionering.
I motionen 1:526 har som motivering för yrkandet i motionerna 1:434 och
11:528 även åberopats att en rätt till skattefri avsättning till konto inom rörelsen
för utjämning av pensionskostnader kan anses motiverad också med
hänsyn till företagens självfinansiering. Därigenom skulle företagen få ökade
möjligheter att skapa ett eget riskvilligt kapital och det svenska näringslivets
konkurrenskraft och expansionsförmåga stärkas.
Utskottet vill med anledning härav framhålla, att gällande, skattelagstiftning
erbjuder företagen stora möjligheter till konsolidering och självfinansiering
både genom omfattande avsättningar till investeringsfonder, långtgående
nedskrivningar å varulager och icke obetydliga avskrivningar å
maskiner och inventarier. Företagen har härjämte enligt ATP-systemet
möjlighet att i bl. a. investeringssyfte återlåna erlagda pensionsavgifter ur
allmänna pensionsfonden. Slutligen må erinras om att 1962 års riksdag
bemyndigat Kungl. Maj:t att träffa avtal om inrättande av två nya kreditinstitut,
ett för långfristig kreditgivning till mindre och medelstora näringsföretag
(Aktiebolaget Företagskredit) och ett för exportkrediter (Aktiebolaget
Exportkredit).
Mot bakgrunden av det nu anförda anser sig utskottet inte kunna biträda
utredningsyrkandet i motionerna 1:434 och 11:528.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
t) de likalydande motionerna 1:262 av herr Stefanson
in. fl. och 11:299 av herr Darlin in. fl. om rätt till avdrag
vid beskattningen för avsättning inom familjebolag till pension,
samt
2) de likalydande motionerna 1:434 av herr Hagberg
in. fl. och 11:528 av herr Heckscher in. fl. om rätt till viss
skattefri avsättning för utjämning av pensionskostnad,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 april 1963
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Bevillningsutskottets betänkande nr 26 är 1963
9
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, fröken Ranmark,
herrar Stefanson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Yngve Nilsson, Sundin,
Paul Jansson och Erik Filip Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Gustafson i Göteborg, Nilsson i Svalöv,
Kiirrlander, Engkvist, Asp, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås, Andersson
i Essvik, Eriksson i Bäckmora och Forsberg.
Reservationer
I) av herrar Hagberg, Stefanson, Yngve Nilsson, Sundin, Erik Filip Petersson,
Gustafson i Göteborg, Nilsson i Svalöv, Christenson i Malmö, Magnusson
i Borås och Eriksson i Bäckmora, vilka — under åberopande av innehållet
i de likalydande motionerna 1:262 av herr Stefanson m. fl. och 11:299 av
herr Darlin m. fl. — ansett, att utskottet bort tillstyrka motionärernas förslag
om rätt för familjebolag att göra skattefri avsättning för pensionering
även av huvuddelägare och sålunda under punkten 1) hemställa,
att riksdagen måtte med bifall till nämnda motioner antaga
det vid motionerna fogade förslaget till lag om ändring
av punkt 2. a av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).
II) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson
i Borås, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
1:434 av herr Hagberg m. fl. och 11:528 av herr Heckscher m. fl. -—
ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna och sålunda under
punkten 2) hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj :t måtte med beaktande av vad i motionerna
anförts företaga utredning samt till 1964 års riksdag framlägga
förslag om rätt för rörelseidkare att oavsett företagsform
under ATP-systemets uppbyggnadsperiod göra
skattefri avsättning till konto inom rörelsen för utjämning
av pensionskostnaderna.
III) vid punkten 2) av utskottets hemställan av herrar Stefansson, Erik
Filip Petersson, Gustafson i Göteborg och Christenson i Malmö.