Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1963
1
Nr 22
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner om
ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst vid
försäljning av egnahem.
(2 avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av utskottet
till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:159 av herrar Eric Gustaf Peterson och Nyman
samt IT. 182 av herr Gustafsson i Skellefteå, vari hemställts, ”att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om sådana förändringar av nuvarande
regler om beskattning av realisationsvinst vid försäljning av egnahem,
att omflyttningar och rörlighet på arbetsmarknaden ej försvåras , ävensom
2) de likalydande motionerna I: 523 av herr Sveningsson och II: 432 av herr
Darlin m. fl, vari hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning rörande möjligheter att från beskattning för realisationsvinst
undantaga vinst vid egnahemsförsäljning”.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 182 och II: 432.
Enligt 35 § kommunalskattelagen skall till skattepliktig intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet räknas vinst å avyttring av fastighet (realisationsvinst)
under förutsättning att fråga är om icke yrkesmässig avyttring (yrkesmässig
avyttring av fastighet hänföres till rörelse), att säljaren förvärvat fastigheten
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, samt att fastigheten varit i den
skattskyldiges ägo under mindre än tio ar (i fråga om strömfall femton år).
Realisationsvinst beskattas i sin helhet endast då avyttrad fastighet innehafts
mindre än sju år. I övrigt begränsas skatteplikten till viss del av vinsten efter
en fallande skala. Såsom skattepliktig realisationsvinst räknas nämligen vid
avyttring av fastighet:
om fastigheten innehafts
mindre än 7 år
7 år men mindre än 8 år
8 ,, „ ,, .i 9 n
100 °/o av vinsten
75 % „
50% „ „
25 % „
Bihang Ull riksdagens protokoll 190.1. 7 samt. Nr 22
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1963
Beträffande realisationsvinst vid avyttring av strömfall gäller motsvarande
reduktion under trettonde, fjortonde och femtonde åren av innehavstiden.
Från skatteplikt är undantagen vinst, som uppkommit genom att egendom
tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest
avyttrats under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning måste anses vara
för handen. Dock föreligger skatteplikt enligt eljest gällande grunder därest
det skäligen kan antagas, att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång
ej förelegat.
Ytterligare undantag från skatteplikt tillkom genom beslut av 1959 års riksdag.
Till 35 § kommunalskattelagen fogades nämligen därvid bestämmelse om
skattefrihet för realisationsvinst vid avyttring av fastighet i samband med
åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering. För det fall
att fastighetsägaren i samband med sådan rationaliseringsåtgärd förvärvar
annan fastighet i den avyttrades ställe, infördes vidare regler som i huvudsak
kan sägas innebära att förvärvet inte skall anses som nytt fång vad beträffar
realisationsvinstbeskattningen. Vid avyttring av den nyinköpta fastigheten skall
alltsa frågan om skatteplikt för realisationsvinst bedömas med utgångspunkt
från tiden för förvärvet av den ursprungliga fastigheten och från arten av
sistnämnda fång.
De i förevarande motioner upptagna spörsmålen har tidigare varit föremål
för riksdagens uppmärksamhet, senast vid 1960—1962 års riksdagar. I anledning
av väckta motioner tillstyrkte 1960 års bevillningsutskott i betänkande nr
43 skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning rörande möjligheterna
att från beskattning för realisationsvinst undantaga vinst vid egnahemsförsäljning.
Däremot avstyrktes ett motionsyrkande om utredning syftande till att
från beskattning fritaga vinst, som enbart berodde på penningvärdets fall. I en
vid betänkandet fogad reservation hemställdes att samtliga ifrågavarande
motioner måtte avstyrkas. Vid behandlingen av betänkandet stannade kamrarna
i skiljaktiga beslut, i det att första kammaren godkände reservationen, medan
andra kammaren biföll vad utskottet hemställt. Då dessa olika meningar inte
kunde sammanjämkas och fragan ej heller kunde bli föremål för gemensam
omröstning, hade frågan såvitt avsåg 1960 års riksdag förfallit (jfr bevillningsutskottets
memorial nr 68).
Även 1961 års bevillningsutskott tillstyrkte i betänkande nr 23 motionsyrkanden
om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning rörande
möjligheterna att från beskattning för realisationsvinst undantaga vinst vid
egnahemsförsäljning men avstyrkte ett mera långtgående yrkande att från
beskattning skulle fritagas all vinst som enbart berodde på penningvärdets fall.
I en vid betänkandet fogad reservation ansågs att utskottet bort hemställa
om avstyrkande av de förevarande motionsyrkandena.
Riksdagen beslöt i enlighet med den vid betänkandet fogade reservationen.
Liknande motionsyrkanden framfördes även vid 1962 års riksdag. I anled -
Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1963
3
ning härav framhöll bevillningsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 26 bl. a. följande.
Gentemot motionärernas synpunkt att gällande realisationsvinstregler vid
egnahemsförsäljningar verkade försvårande på rörligheten på arbetsmarknaden
erinrade utskottet om att försäljning av egnahem i samband med ändrade
arbetsförhållanden i synnerhet drabbade avfolkningsorter. Oftast torde det
emellertid därvid förhålla sig så, att fastigheterna på grund av bristande efterfrågan
fick ett negativt värde, och i sådana fall uppstod inte något realisationsvinstproblem.
Vidare borde uppmärksammas, att egnahemsägare — även om
en genom penningvärdeförsämring uppkommen vinst vid försäljning av fastigheten
beskattades — likväl intog en ekonomiskt gynnad ställning i förhållande
till dem, som nedlagt sina besparingar i icke värdebeständiga tillgångar.
Utskottet, som i detta sammanhang även behandlade motionsyrkande om att
från beskattning undantaga vinst, som berodde på penningvärdeförsämring,
hemställde att motionerna måtte av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Reservation avgavs i ärendet. I denna yrkades bl. a., att utskottet bort hemställa,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning
rörande möjligheterna att från beskattning för realisationsvinst undanta vinst
vid egnahemsförsäljning.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
I de likalydande motionerna 1:159 och II: 182 framhålles till en början att
bostadsförhållandena av förklarliga skäl ofta utgör en hämmande faktor för
ur arbetsmarknadspolitiska synpunkter önskvärda omflyttningar. För en aktiv
arbetsmarknadspolitik som syftar till att förekomma arbetslöshet och att inrikta
tillgängliga arbetskraftsresurser, där gynnsamma arbetsbetingelser yppar sig,
måste det därför vara angeläget, att en lösning av bostadsfrågan i görligaste
mån underlättas. Ur dessa synpunkter är det enligt motionärerna djupt otillfredsställande,
att samhällets beskattningsregler för närvarande icke alls är
koordinerade med de arbetsmarknadspolitiska önskemålen. Realisationsvinstbeskattningen
av egnahem medför nämligen, att en arbetstagare, som löst sin
bostadsfråga genom egnahemsköp, ofta riskerar att drabbas av skatt vid avvecklingen
av sin fastighet, och detta trots att kostnaderna för en likvärdig
bostad på den nya bostadsorten kanske ställer sig dyrare. Denna uppfattning
delades — framhålles i motionerna — även av bevillningsutskottet vid 1961
års riksdag. Utskottet betonade dessutom det oegentliga i att realisationsvinstreglerna
över huvud taget trädde i tillämpning på dylika fall, där ju varje
spekulationsmoment saknades. Man hänvisade också till att rationaliseringsförsäljningar
inom jord- och skogsbruk undantagits från skatteplikt av dylika
skäl. Motionärerna framhåller också, att verkningarna av realisationsvinstreglerna
i dessa fall blir särskilt stötande även av det skälet att vederbörande
arbetstagare ju ofta befinner sig i en tvångssituation och sålunda inte har något
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1963
val i fråga om avvecklingen. För att avgränsa de skattefria fallen vid en reformerad
lagstiftning anvisar motionärerna någon form av intygsservice genom
den lokala arbetmarknadsmyndighetens försorg.
I de likalydande motionerna 1:523 och 11:432 anföres bl. a. att gällande
regler för realisationsvinstbeskattningen i många fall leder till en beskattning
som icke står i överensstämmelse med syftet med denna lagstiftning. Om t. ex.
en person på grund av tjänsteförflyttning, befordran, övergång till annan verksamhet
eller av andra omständigheter nödgas sälja sin egnahemsfastighet,
erhåller han i regel på grund av penningvärdeförsämringen en högre köpeskilling
än den han erlade vid förvärvet. Har mindre än sju år förflutit mellan
förvärv och försäljning, blir hela mellanskillnaden beskattad som realisationsvinst.
Beloppet lägges på toppen av hans övriga inkomster och drabbas av
högre progressivitet. Genom penningvärdeförsämringen har även hans övriga
— verkliga — inkomster kommit högre upp på skatteskalan, varigenom beskattningen
av realisationsvinsten blir än hårdare. På den nya bostadsorten
måste han skaffa bostad, och om han då förvärvar ett nytt egnahem måste han
för detta erlägga ett pris som uppgår till eller kanske överstiger vad han erhöll
vid försäljningen av det gamla. Någon verklig vinst har i sådana fall icke uppstått
vid försäljningen. En beskattning av en uppkommen fiktiv vinst måste
för den som drabbas härav framstå som alldeles orimlig. Den kan försvåra
eller omöjliggöra för honom att förvärva en ny bostad och över huvud taget
försätta honom i en besvärande situation.
I motionerna erinras därjämte om den tidigare riksdagsbehandlingen av
denna fråga och den därmed sammanhängande större frågan om undantagande
från beskattning av vinst, som beror på penningvärdets fall.
Frågan om skattefrihet för realisationsvinst vid egnahemsförsäljning torde
enligt motionärerna få ökad aktualitet i och med de friare marknadsförhållanden
som nu håller på att växa fram. Den omställning av produktionen som
härigenom kan bli nödvändig kommer att öka rörligheten på arbetsmarknaden.
Rationalisering och hårdare konkurrens från andra länder kan framtvinga
koncentration och andra förändringar inom näringslivet. Under dessa förhållanden
kommer flyttning till andra orter att bli allt vanligare. Det ligger i samhällets
intresse att icke försvåra en sådan omställningsprocess genom oriktigt
utformade beskattningsregler.
Då det gäller att i sistnämnda fall undanta penningvärdeförsämringen från
realisationsvinstbeskattning, anvisas i motionerna i första hand en metod med
indexberäkning — man kunde med tillhjälp av levnadskostnadsindex räkna
upp anskaffningskostnaderna till samma penningvärde som vid avyttringen.
Utskottet
I de förevarande motionerna I: 159 och II: 182 samt I: 523 och II: 432 yrkas
ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst vid försäljning av egna
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1963
5
hem. Den förstnämnda motionsgruppen har direkt avseende å realisationsvinster
vid sådana försäljningar, som är föranledda av arbetsmarknadspolitiska
skäl. Även den andra motionsgruppen har närmast sådana fall i åtanke.
Utskottet vill till en början erinra om den uppmjukning av gränsen mellan
full skatteplikt och full skattefrihet, som i fråga om realisationsvinstbeskattningen
beslutades år 1951. Denna bestämmelse innebar i princip även en
skattelättnad för egnahemsägare, eftersom en uppkommen realisationsvinst beskattas
efter en mot slutet av tioårsperioden fallande skala. Under förarbetena
till nämnda lagstiftning upptogs frågan om utvidgning av skattefriheten för
realisationsvinst till att avse sådana fall, då vinsten uppkommit vid försäljning,
som berott på omständigheter, varöver den skattskyldige inte kunnat råda.
I den då föreliggande propositionen (nr 170 år 1951) konstaterades emellertid,
att det inte var praktiskt möjligt att införa särskilda bestämmelser för sådana
fall, bl. a. med hänsyn till svårigheterna att åstadkomma en godtagbar gränsdragning
mellan fall som borde föranleda beskattning och fall som borde vara
skattefria. Med detta uttalande avsågs dock icke realisationsvinst vid avyttring
under expropriationshot, eftersom sådan vinst redan enligt tidigare gällande
bestämmelser var skattefri.
Vid 1959 års riksdag beslöts att från skatteplikt skulle undantagas vinst, som
uppkommit vid sådan avyttring av jordbruksfastighet eller del därav, som utgör
led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering. I samband
därmed ifrågasattes från vissa håll huruvida inte liknande skatteeftergift
var berättigad i andra fall, bl. a. vid vinst genom försäljning av egnahem. I
propositionen nr 44, vari förslag till de nya bestämmelserna förelädes 1959 ars
riksdag, liksom i bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 43,
framhölls emellertid att anledning saknades att låta lagstiftningen omfatta även
dylika fall. I propositionen betonades att den föreslagna skattebefrielsen inte
avsågs skola tillkomma någon viss kategori fastighetsägare, utan att det avgörande
skulle vara anledningen till fastighetsförsäljningen. Bevillningsutskottet
underströk, att de i propositionen förordade skattelättnaderna kunde motiveras
från samma utgångspunkter som den sedan länge gällande lagstiftningen
om skattefrihet för realisationsvinst vid expropriation.
Motionärerna har i huvudsak åberopat att gällande realisationsvinstregler
motverkar rörligheten på arbetsmarknaden. I anledning härav vill utskottet
framhålla att försäljning av egnahem i samband med ändrade arbetsförhållanden
i synnerhet inträffar i avfolkningsregioner. Därvid torde det oftast förhålla
sig så att egnahemmen på grund av bristande efterfrågan får ett negativt
värde, varigenom några realisationsvinstproblem i regel inte uppstår. Denna
fråga är för närvarande föremål för uppmärksamhet i arbetsmarknadssammanhang.
I övrigt finner utskottet det angeläget framhålla att fastighetsägare, även
om en uppkommen försäljningsvinst trots de förhållandevis gynnsamma realisationsvinstreglerna
skulle beskattas, likväl intar en förmånlig ställning i jäm
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1963
förelse med sådana skattskyldiga, som nedlagt sina besparingar i icke värdebeständiga
tillgångar, såsom bankmedel och obligationer.
Nu förevarande fråga har på senare tid årligen motionsvägen varit föremål
för riksdagens prövning men antingen förfallit eller avvisats, senast vid förra
årets riksdag, som lämnade motionerna i ämnet utan åtgärd i enlighet med vad
bevillningsutskottet hemställt i sitt betänkande nr 26. I de nu föreliggande
motionerna har enligt utskottets mening inte anförts några synpunkter som
bör föranleda ändrat ställningstagande i denna fråga från riksdagens sida.
Utskottet får med det anförda avstyrka de föreliggande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:159 av herrar Eric Gustaf
Peterson och Nyman samt II: 182 av herr Gustafsson i Skellefteå
om ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst
vid försäljning av egnahem, ävensom
2) de likalydande motionerna I: 523 av herr Sveningsson och
II: 432 av herr Darlin m. fl. om ändring av reglerna för beskattning
av realisationsvinst vid försäljning av egnahem,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 mars 1963
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken Ranmark,
herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson, Billman
och Nordenson; samt
från andra kammaren: herrar Allard, Gustafson i Göteborg, Nilsson i
Svalöv, Kärrlander, Engkvist, Asp, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt, herrar
Eriksson i Bäckmora och Björkman.
Reservation
av herrar Lundström, Gösta Jacobsson, Billman, Nordenson, Gustafson i
Göteborg, Nilsson i Svalöv, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora och
Björkman, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
1:159 av herrar Eric Gustaf Peterson och Nyman samt II: 182 av herr Gustafsson
i Skellefteå ävensom de likalydande motionerna I: 523 av herr Sveningsson
Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1963
7
och II: 432 av herr Darlin m. fl. samt med understrykande av det angelägna i att
omflyttningar och rörlighet på arbetsmarknaden ej försvåras — ansett, att utskottet
bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till nyssnämnda motioner, i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande möjligheterna
att från beskattning för realisationsvinst undantaga
vinst vid egnahemsförsäljning.
Tryck: Rotopres», Stockholm 1963