Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1963
1
Nr 21
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
upphävande av tiondebeskattningen av laxfiske i Torne
älv.
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
11:187, av herr Larsson i Hedenäset har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta
dels om upphävande av tiondebeskattningen av laxfiske i Torne älv,
dels att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om snar utredning och förslag
syftande till retroaktiv återbetalning av till statsverket inredovisade
tiondelaxmeder från Torne älv, enligt vad i motionen anförts».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionen framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från kammarkollegium,
domänstyrelsen och länsstyrelsen i Norrbottens län.
I motionen anföres i huvudsak följande. Under naturahushållningens dagar
erlades olika skatter och allmänna pålagor in natura. Så var även fallet
med kyrkoskatten, som betalades i form av prästerskapets tionde. I takt
med övergången till modern penninghushållning övergav det allmänna i
stort beskattningen in natura och övergick till skatteuppbörd i penningar.
Beträffande prästerskapets tionde har denna skatteform även successivt
avvecklats och i stort upphört alt existera. Som ett kuriosum torde få betecknas
det förhållandet att en kvarleva av denna tiondeskatt fortfarande
uttages av ett näringsfång och inom en begränsad del av landet. För laxfiske
i Torne älv tillämpas fortfarande en form av prästerskapets tionde.
Skatten uttages visserligen ej numera i form av var tionde fångad lax. Sedan
1897 års konvention mellan Sverige och Ryssland samt Kungl. Maj:ts
förordnande genom beslut den 0 juni 1902 försäljes nämligen den svenska
sidan tillkommande hälften genom konungens befallningshavandc. Efter
1910 års reglering av prästerskapets avlöning utbjudes den svenska andelen
årligen till försäljning genom infordrande av skriftliga anbud. Likvid
Itihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 21
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 dr 1963
för tiondedelen enligt godkänt anbud inbetalas till länsstyrelsen, som t i 11-godoför beloppen riksstatstiteln Diverse inkomster.
Uppenbart synes vara att det här är fråga om en kyrkoskatt på samma
sätt som förhållandet varit i andra delar av landet. Fram till början av
1600-talet bär visserligen förekommit, att kronan uppburit en del av tiondelaxen,
men därefter har hela tiondet tillerkänts prästerskapet. Obestridligt
är sålunda att det här är fråga om en kyrkoskatt. Då tiondelaxbeskattningen
fortfarande tillämpas vid svenska Torne älv innebär detta en dubbelbeskattning
för fiskerättsägarna. De har att liksom andra svenska medborgare
erlägga kyrkoskatt till församlingen, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
samt allmän varuskatt. Lägges härtill tiondelaxavgiften, uppstår
tvivelsutan en dubbelbeskattning, som ej ålägges svenska medborgare
i gemen. Detta är enligt motionärens mening ett förhållande som bör tillrättaläggas.
Av intresse i detta sammanhang är även att studera utvecklingen på den
finska sidan om gränsälven. Enligt förenämnda konvention med Ryssland
av år 1897 tillerkännes de svenska och finska fiskerättsägarna lika del av
det regala laxfisket i Torne älv. I Finland har emellertid sedan år 1927 de
genom försäljning av laxtionden influtna medlen fonderats. Efter riksdagsbeslut
år 1961 uppbäres ej laxtionde i Finland, och de därav uppburna fonderade
medlen har återbetalats till respektive fiskerättsägare. Av den finska
regeringens proposition i ärendet (nr 50/1961) framgår, att lagberedningen
funnit det klarlagt att varken staten eller laxfiskekommunerna »hade laglig
rätt att bestämma över ifrågavarande tionden. Däremot kan vattenrättsin
nehavarna
i de kommuner, där prästerna ägt laxtiondena, göra anspråk på
att ha denna rätt».
Som ovan anförts framstår nu gällande bestämmelser om tiondelaxavgifter
för Torne älv och därav följande dubbelbeskattning som en orättvisa.
En ändring bör därför ske så fort sig göra låter. Då vidare fiskerättsinnehavama
på den finska sidan av Torne älv åtnjutit retroaktiv återbetalning
av tidigare erlagda laxtionden synes det skäligt att motsvarande åtgärd även
överväges för de svenska fiskerättsinnehavarnas vidkommande och att härom
beslutas för samma tidsrymd som blivit fallet på den finska sidan.
Kammarkollegium anför i sitt remissyttrande.
Sedan gammalt har kronan ansetts lia regalrätt till laxfisket i Torne älv.
Laxfisket har under de senaste tvåhundra åren i huvudsak utövats som ett
gemensamhetsfiske. Genom Kungl. Maj:ts resolution den 13 september 1791
upplåts fisket åt allmogen i orten på etthundra års tid mot en årlig arrendesumma
av 1 000 Rdr specie, varvid vars och ens andel i fisket och arrendesumman
beräknades med utgångspunkt från honom i äldre taxelängder
påförd avgiftsmängd lax (uttryckt i viktsystemet tunnor-lispund^skålpund).
Genom den vid fredsslutet år 1809 antagna gränsen blev fisket delat
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1963
3
rikena emellan. I 1810 års gränstraktat med Ryssland utsädes att laxfisket
under återstoden av arrendetiden skulle brukas av kronorna gemensamt i
överensstämmelse med 1791 års brev, varvid avgiften borde mellan kronorna
fördelas efter den del som deras ömsesidiga undersåtar befunnos äga i
arrendet. På svenska undersåtar kom därvid att belöpa ungefär 45 procent.
Av laxfisket i Torne älv utgick av ålder tiondelax till prästerskapet i socknarna
därinvid. För de svenska pastoratens del utbyttes rätten för tiondetagaren
att in natura uttaga var tionde lax i samband med löneregleringar
på 18(50- och 1870-talet — iföljd av 6 § 1 inom. förordningen den 11 juli
1862 angående allmänt ordnande av prästerskapets inkomster — mot bestämda
årliga penningavgifter, beräknade efter 50 öre för varje skålpunds
taxa, som intressenterna på den svenska sidan voro upptagna för. Avgifterna
uppgingo till sammanlagt 2 568 kronor 75 öre och gällde i allmänhet
för återstoden av arrendetiden, varefter avgifternas storlek skulle omprövas.
För Finlands del synes motsvarande övergång till bestämda penningavgifter
ha blivit aktuell först efter det arrendetiden den 14 mars 1892 utlöpt
och förhandlingar om avslutande av en konvention mellan svenska och
ryska regeringarna om laxfiskets samfällda brukande upptagits. Konventionen
avslutades den 23 februari 1897 att gälla till den 14 mars 1917. Vardera
av fördragsslutande parterna skulle disponera hälften av fisket (art. 3).
Fisket skulle i första hand hembjudas åt förutvarande arrendatorer samt
vissa innehavare av privilegielotter (art. 4). Om hembudet ansågs icke kunna
antagas, ägde envar av kontrahenterna påfordra att fiskerätten i stället
varje år utbjöds på offentlig auktion för kronornas gemensamma räkning
(art. 5), vilket även kom att ske.
Beträffande prästerskapets tionde synas staterna ha varit överens om en
övergång till fasta avgifter. För Finlands del kunde övergången till det nya
systemet dock komma att dröja, beroende på att regleringen ej skulle träda
i kraft förrän i samband med att tjänsterna återbesattes. I konventionen
föreskrevs därför att tiondet alltfort skulle utgå in natura för att i tvenne
lika delar efter vardera statens gottfinnande fördelas mellan de tiondeberättigade,
vilket emellertid skulle gälla endast till dess samtliga församlingar
övergått till fasta avgifter (art. 8).
I kungl. brev den 6 juni 1902 föreskrevs att rätten till den svenska delen
av den undantagna tiondelaxen skulle genom Konungens befallningshavandes
föranstaltande årligen försäljas under hand eller på offentlig auktion
och inflytande försäljningsmedel efter vissa grunder fördelas mellan de
liondeberättigade församlingarna. Det förutsattes att prästerskapet skulle
beredas gottgörelse för den minskning i dittillsvarande inkomster som kunde
komma att inträda. Farhågorna för minskade inkomster besannades i
hög grad. delvis kanske beroende på en nedgångsperiod i fisket. Under åren
1902—1917 inbringade tiondeförsäljningarna i genomsnitt mindre än hälften
av vad som skulle erhållits om tiondet utgått efter 50 öre per skålpunds
taxa. För minskningen lämnades genom särskilda beslut gottgörelse från
prästerskapets löneregleringsfond, senare kyrkofonden.
Genom lag den 9 december 1910, nr 141 s. 25, bestämdes alt prästerskapet
tillkommande tionde och liknande avgifter skulle, allteftersom då gällande
löneregleringar utlöpte, indragas till statsverket mot gottgörelse i
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 ur 1963
pengar till kyrkofonden — inalles 4 627 887 kronor årligen — varigenom
alltså staten gentemot kyrkan trädde i tiondegivarens ställe. Tillika föreskrevs
att till statsverket sålunda indraget tionde skulle avskrivas med 46
procent genast och med ytterligare 20 procent efter respektive It), 15 och
20 ar, så att beloppet i sin helhet skulle vara avskrivet under loppet av 20
ar, allt räknat från och med indragningen i varje särskilt fall.
I överensstämmelse med nämnda lag bär av laxfisket i Torne älv utgående
lionde indragits till statsverket, från och med det ecklesiastikår som började
den 1 maj 1916, såvitt avser prästerskapet i Pajala församling, respektive
1918 för Karl Gustavs, 1920 för Hietaniemi och övertorneå samt slutligen
1923 för Nedertorneå församlings prästerskap.
I Finland synes avvecklingen av prästerskapets tionde ha gatt efter delvis
andra linjer. Övergången till ett avlöningssystem grundat på fixerad kontant
avlöning synes ha skett med stöd av eu lag den 4 augusti 1922 om
prästerskapets i de evangelisk-lutherska församlingarna avlöning. Härigenom
frigjorda tiondemedel från laxfisket i Torne älv synes därefter ha deponerats
i bank.
1 brevet den 6 juni 1902 hade Kungl. Maj:t även uttalat sig för eu ändring
av 1897 års konvention så att laxtiondel utbyttes mot bestämda avgifter och
de båda kronornas laxfiske kunde utbjudas å auktion utan avdrag av tionde.
I denna del överlämnades därför ärendet till utrikesdepartementet för
fortsatt handläggning. Något resultat av de förhandlingar, som i anledning
därav må ha förts, synes emellertid ej ha uppnåtts, och i det betänkande
med förslag till hl. a. ny konvention mellan Sverige och Finland rörande
laxfisket i Torne älv, som den 7 februari 1924 kom att framläggas, upptogs
i art. XII i huvudsak enahanda bestämmelse beträffande laxtiondet som i
art. 8 av 1897 ars konvention. Kammarkollegiet ansåg i utlåtande över förslaget
den 14 oktober 1925 att det för Sveriges del icke längre fanns anledning
att bibehålla laxtiondet och att, om förhållandena voro i viss mån annorlunda
för Finland, frågan om vederlag åt vederbörande präster eller vederlagsfond
i allt fall vore en finska statens inre angelägenhet. Kollegiet ansåg
förty att bestämmelsen i art. XII borde utgå ur konventionen. Vid den
överarbetning av konventionsförslaget, som därefter följde, gjordes emellertid
ingen ändring med avseende å art. XII, som alltså kom att upptagas i
konventionen den 10 maj 1927. Konventionen gäller enligt art. XV för en
tid av tjugu år i sänder, räknat från och med år 1928, därest den ej senast
ett år före utgången av tjuguårsperioden blivit uppsagd. Närmast gäller den
alltså till 1967 års utgång.
Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att en avveckling av ifrågavarande
laxtionde sedan länge varit på tal och att tiondet i vart fall numera
icke torde ha någon funktion att fylla. Att det ännu i dag existerar torde
helt få tillskrivas det förhållandet, att ännu gällande 1927 års konvention
innehåller en föreskrift härom. Materiellt sclt torde tiondet numera få uppfattas
som en del av den arrendeavgift, som kronan betingar sig för fisket.
I den i förevarande motion omnämnda propositionen nr 50 vid 1961 års
finska riksdag upplyses, utom annat, att den svensk-finska kommitté, som
tillsatts för att uppgöra nytt förslag till fiskeavtal för Torne älv, meddelat
att den i sitt blivande förslag skulle komma att föreslå uteslutning av den
nuvarande bestämmelsen i art. XII, enär till tionde berättigad icke längre
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 är 1963
5
funnes i någotdera landet. Kommittén, som antagit namnet Svensk-finska
kommissionen för översyn av 1927 års konvention angående det gemensamma
laxfisket i Torne och Muonio älvar in. in., tillsattes från svensk sida
genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 september 1954. Kommittén har, enligt
vad kollegiet erfarit, numera avslutat sitt arbete, och dess betänkande är
under tryckning.
Det i motionen upptagna spörsmålet om laxtiondets avskaffande kommer
sålunda inom kort att föreläggas Kungl. Maj:t. Kollegiet vill med hänsyn
härtill ifrågasätta om i nuvarande läge anledning finnes till något initiativ
i saken från riksdagens sida.
Domunstyrclsen ansluter sig helt till de synpunkter, som kammarkollegiet
anfört i sitt remissyttrande.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anför följande.
Såvitt länsstyrelsen av tillgängliga handlingar kunnat finna, äro de av
motionären lämnade uppgifterna om hur tiondebeskattningen i sin nuvarande
form tillkommit och utvecklats riktiga. Länsstyrelsen utannonserar
årligen före fiskesäsongens början tiondet vid de laxfisken som äro i bruk
till den högstbjudande.
För tiondena inflöt
101: — kronor
4 350: — »
9 119:— »
2 311:— »
2 260:— »
2 850: — »
Beloppen variera som synes kraftigt med anledning av de stora variationerna
i laxfångsterna under olika perioder.
Antagna anbud hade år 1961 i samtliga fyra fall avgivits av de föreningar
som drevo fiskena medan år 1962 tionderätten i tre av de fyra fiskena förvärvades
av privatpersoner.
Det torde väl vara tveksamt, om tiondebeskattningen som motionären
gjort gällande kan anses innebära en direkt dubbelbeskattning för fiskerättsägarna.
Då dessa äro medvetna om att tiondet skall utgå, kunna de
nämligen vid avgivande av anbud på fiskearrendet vid arrendeavgiftens
bestämmande ta hänsyn till tiondebeskattningen.
Emellertid instämmer länsstyrelsen helt med motionären att denna bcskattningsform
är otidsenlig och då den dessutom numera saknar större
ekonomisk betydelse för kronan, anser länsstyrelsen att tiondebeskattningen
av laxfisket i forne älv bör upphöra. Någon retroaktiv återbetalning av tidigare
crlagda laxfisketionden till fiskerättsmnehavarna finner länsstyrelsen
för sin del dock icke anledning att förorda.
Enligt vad länsstyrelsen under hand erfarit, kommer även den kommission
som varit verksam för reglering av vissa för Finland och Sverige gemensamma
frågor rörande fisket i gränsälven och som inom den närmaste
liden torde avgiva förslag till reglering av dessa frågor, att föreslå att laxfisketiondet
i Torne älv avvecklas.
år 1940
» 1945
» 1950
» 1955
» 1961
» 1962
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1963
Utskottet
Kronan har sedan gammalt ansetts ha regalrätt till laxfisket i Torne älv.
Detta har under de senaste tvåhundra åren i huvudsak bedrivits som ett gemensamhets
fiske. År 1791 uppläts fisket åt allmogen på ett hundraår. I 1810
års gränstraktat med Ryssland utsädes, att laxfisket under återstoden av
arrendetiden skulle brukas av Sverige och Ryssland gemensamt i överensstämmelse
med 1791 års beslut och att arrendeavgiften skulle fördelas mellan
länderna. Efter arrendetidens utgång träffades 1897 mellan Sverige och
Ryssland en överenskommelse av innehåll att vartdera landet skulle disponera
hälften av fisket. Detta skulle i första hand hembjudas åt förutvarande
arrendatorer samt vissa innehavare av privilegielotter.
Av laxfisket i Torne älv har av ålder utgått tiondelax till prästerskapet
i angränsande socknar. För de svenska pastoratens del utbyttes genom en
förordning 1862 rätten att in natura uttaga var tionde lax mot bestämda årliga
avgifter. Dessa skulle utgå så länge arrendeavtalet av år 1791 ägde giltighet.
I förenämnda överenskommelse av år 1897 mellan Sverige och Ryssland
föreskrevs — främst med hänsyn till att i Finland en övergång från
tiondelax till bestämda penningavgifter aktualiserats först efter arrendetidens
utgång år 1892 — att prästerskapets tionde, till dess samtliga församlingar
övergått till fasta avgifter, skulle utgå in natura för att efter de avtalsslutande
parternas gottfinnande lika fördelas mellan de tiondeberättigade.
I kungl. brev den 6 juni 1902 föreskrevs att den svenska delen av den undantagna
tiondelaxen skulle genom länsstyrelsens försorg årligen försäljas
och influtna likvider på visst sätt fördelas mellan de tiondeberättigade församlingarna.
Samtidigt uttalade sig Kungl. Maj :t för en sådan ändring av
1897 års överenskommelse att laxtiondet utbyttes mot bestämda avgifter.
Detta förslag ledde emellertid inte till något resultat, och i ännu gällande
konvention angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio
älvar, som 1927 upprättades mellan Sverige och Finland, kom föreskriften
i 1897 års överenskommelse, att prästerskapets tionde skulle utgå in
natura, att kvarstå oförändrad.
Genom lag den 9 december 1910 bestämdes att det svenska prästerskapet
tillkommande tionde och liknande avgifter skulle, allteftersom då gällande
löneregleringar utlöpte, indragas till statsverket mot gottgörelse i pengar till
kyrkofonden. Härigenom trädde alltså staten gentemot kyrkan i tiondegivarens
ställe.
I förevarande motion yrkas upphävande av tiondebeskattningen av laxfisket
i Torne älv samt riksdagsskrivelse med begäran om utredning och
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1963
7
förslag i syfte att möjliggöra retroaktiv återbetalning av till statsverket influtna
laxtiondemedel. Motionären framhåller, att tiondebeskattningen innebär
en dubbelbeskattning för fiskerättsägarna. En sådan dubbelbeskattning
anser motionären inte böra förekomma och erinrar om att i Finland efter
riksdagsbeslut år 1961 laxtionde inte uppbäres och att genom samma beslut
de laxtionden som erlagts sedan 1927 retroaktivt återbetalats till fiskerättsinnehavarna.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har i yttrande över motionen uppgivit att
försäljningen av laxtionden under senare år inbringat mellan 2 000 och 3 000
kronor.
Av vad ovan anförts framgår att laxtiondet utgör en kvarleva av en numera
i andra sammanhang helt övergiven beskattningsform. Att tiondebeskattningen
av laxfisket i Torne älv ännu förekommer i vårt land torde bero
på att 1927 års konvention innehåller bestämmelser därom. Utskottet delar
helt motionärens uppfattning att denna otidsenliga beskattning, som
ur statsfinansiell synpunkt saknar betydelse, bör avvecklas. Såsom framgår
av remissyttrandena kommer emellertid den svensk-finska kommission,
som varit verksam för reglering av vissa för Sverige och Finland gemensamma
frågor rörande fisket i Torne och Muonio älvar, att inom kort avlämna
sitt betänkande, vari kommissionen bl. a. föreslår att tiondebeskattningen
skall upphöra. Härigenom torde syftet med motionen i huvudsak komma
att bli tillgodosett. Eftersom ifrågavarande spörsmål således inom en nära
framtid kommer att aktualiseras, anser utskottet anledning inte föreligga
för riksdagen att dessförinnan vidtaga åtgärder för avveckling av tiondebeskattningen
av laxfisket i Torne älv eller att i skrivelse till Kungl. Maj :t
begära utredning om återbetalning till fiskerättsinnehavarna av tidigare erlagda
laxtiondemedel. Utskottet förutsätter dock att Kungl. Maj :t så snart
som möjligt vidtar de åtgärder, som erfordras för avveckling av denna beskattning.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandena i motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 187 av herr Larsson i Hedenäset om upphävande
av tiondebeskattningen av laxfisket i Torne älv icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 mars 1963
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1963
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Stefanson, Gustaf Elofsson,
VVärnherg, Gösta Jacobsson*, Tage Johansson, Wikner, Paul Jansson
och Erik Filip Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt*, Gustafson i Göteborg, Nilsson
i Svalöv*, Vigelsbo, Asp, Christenson i Malmö, Andersson i Essvik, fru
Holmqvist, herrar Carlsson i Västerås och Björkman*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Gustaf Elof sson och Vigelsbo, vilka — under åberopande av innehållet
i motionen II: 187 av herr Larsson i Hedenäset om upphävande av
tiondebeskattningen av laxfisket i Torne älv — ansett att utskottet bort
hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av motionen II: 187 i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om
1) förslag till innevarande års höstriksdag rörande upphävande
av tiondebeskattningen av laxfisket i Torne älv,
samt
2) utredning och förslag till innevarande års höstriksdag
rörande retroaktiv återbetalning av till statsverket inredovisade
laxtiondemedel i enlighet med vad i motionen
anförts.
j-tRfi* »v. !: ■.\f. i liiiil )ii; Lvm ''mJJilåiinö! ,!>.;• I : '' . i ..r- •;
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1903
621913