Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1963
1
Nr 20
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ändrade avskrivningsregler för byggnad som ingår i
rörelse eller jordbruk.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:158 av herr Thorsten Larsson m.fl. samt
11:183 av herrar Hansson i Skegrie och Larsson i Borrby, vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning
av frågan om värdeminskningsavdrag för byggnad som ingår i rörelse
och att förslag till nya regler härför och för värdeminskningsavdrag
för driftbyggnader i jordbruket snarast framlägges i enlighet med vad i motionerna
anförts;
2) de likalydande motionerna 1:437 av herr Hagberg m.fl. och 11:527
av herr Heckscher m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla att särskilda sakkunniga utses för teknisk utredning
om sådan reformering av avskrivningsreglerna för byggnad som ingår i rörelse
eller jordbruk att en ökad avskrivning kan medgivas under byggnadens
första tid; ävensom
3) de likalydande motionerna 1:520 av herr Lundström m.fl. och 11:632
av herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t i avvaktan på en vidare
översyn av avskrivningsreglerna avseende byggnader inom rörelse (industribyggnader
o. likn.) till innevarande års höstriksdag framlägger förslag
om rätt till avskrivning intill tio procent av byggnadens värde under
första året.
Såvitt avser de likalydande motionerna 1:520 och 11:632 behandlar utskottet
i detta betänkande endast det under punkten 2 i motionernas hemställan
upptagna yrkandet. Övriga yrkanden i ifrågavarande motioner behandlar
utskottet i betänkande nr 25.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:158. 11:527 (jfr 11:526) och 11:632.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 saml. Nr 20
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1963
Enligt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen må från bruttointäkt av jordbruksfastighet
avdrag göras för värdeminskning av till jordbruket
eller dess binäringar eller till skogsbruket hörande driftbyggnader, däri inbegripna
för driften nödiga bostadsbyggnader.
Närmare bestämmelser om värdeminskningsavdragets beräkning m. m. är
meddelade i punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen ävensom
i punkterna 2 b) och d), 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till lagen
den 7 december 1951 (nr 790) om ändring i kommunalskattelagen.
Nämnda bestämmelser om värdeininskningsavdrag äger tillämpning vid
inkomstredovisning av jordbruksfastighet såväl enligt kontantprincipen som
enligt bokföringsmässiga grunder, med undantag allenast för den i punkt 2
fjärde stycket av anvisningarna till 22 § meddelade bestämmelsen angående
rätt till s. k. utrangeringsavdrag, vilken avser endast bokföringsmässig redovisning.
Värdeminskningsavdraget bör enligt bestämmelserna beräknas till viss
procent av byggnadens värde. För fastställande av detta värde (avskrivningsunderlaget)
finnes bestämmelser i förenämnda punkt 2 av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen. Ytterligare anvisningar för tillämpning av
bestämmelserna har lämnats av riksskattenämnden i dess meddelande nr 4:1
år 1954 och nr 5:1 år 1955. Ifrågavarande bestämmelser och anvisningar innebär
i korthet följande.
I första hand upptages värdet till anskaffningskostnaden om denna kan
visas. Härvid beräknas värdeininskningsavdrag enligt värdeminskningsplan.
Vid övergången till beräkning av avdrag å anskaffningskostnaden skall dock
värdet upptagas till anskaffningskostnaden minskad med beloppet av tidigare
åtnjutna värdeininskningsavdrag (samt i förekommande fall med oavskrivet
värde å utrangerad eller avyttrad byggnad). Såsom ingångsvärde i
planen bör på grund härav upptagas det sålunda bestämda restvärdet för
byggnaderna, varefter värdeminskningsavdraget bestämmes till viss procent
av detta ingångsvärde.
Om anskaffningskostnaden ej kan visas, upptages värdet enligt en
schablonmetod, innebärande att värdet av byggnaderna upptages till två
tredjedelar av det under beskattningsåret gällande taxerade jordbruksvärdet,
minskat med däri ingående skogsmarksvärde, i den mån det överstiger
25 000 kronor, samt med skäligt värde å mera betydande naturtillgångar och
särskilda förmåner. Dessa anses såsom mera betydande om värdet av förmånerna
överstiger en tiondedel av det taxerade jordbruksvärdet. Någon
plan för beräkning av värdeminskningsavdraget erfordras icke vid tillämpning
av schablonmetoden. Vidare gäller att varje taxeringsenhet bör behandlas
för sig även för det fall, att flera taxeringsenheter tillsammans
bilda en förvaltningsenhet.
Värdet kan också bestämmas enligt en kombinerad metod, därvid
man utgår från ett värde beräknat enligt sistnämnda schablonmetod. Till
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1963
3
detta värde lägges kostnad för sådan ny-, till- eller ombyggnad, som utförts
efter den tidpunkt, till vilken det enligt schablonen bestämda ingångsvärdet
hänför sig. Å ingångsvärdet beräknas värdeminskningsavdrag för framtiden
enligt plan. Kostnad för senare ny-, till- eller ombyggnad tillägges avskrivningsunderlaget.
Senare ändringar av taxeringsvärdet påverkar däremot inte
avskrivningsunderlaget, då den kombinerade metoden användes.
Värdeminskningsavdraget kan slutligen beräknas enligt ytterligare en
metod. Riksskattenämnden har sålunda uttalat att om en jordbrukare kan
visa anskaffningskostnaden för viss eller vissa byggnader, som uppförts
före den tidpunkt, till vilken det under beskattningsåret gällande taxeringsvärdet
hänför sig, och dessa kostnader enbart för sig överstiger det ovan
schablonmässigt beräknade värdet, han bör äga rätt att beräkna värdeminskningsavdraget
enbart å nämnda kostnader, ehuru de icke omfattar
hela byggnadsbeståndet. Därvid bör dock kostnaderna minskas med medgivna
värdeminskningsavdrag å hela byggnadsbeståndet från och med det
första år på vilket kostnaderna belöper. Avdraget beräknas i detta fall enligt
plan.
I allmänhet medges avdrag för värdeminskning å jordbrukets driftbyggnader
med 1 y2 procent av byggnadens värde.
Oavsett efter vilken metod avskrivningsunderlaget bestämmes kan i vissa
fall ifrågakomma reducering av avskrivningsunderlaget med hänsyn till den
i punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
meddelade bestämmelsen rörande mervärde för s. k. överloppsbyggnader.
Denna bestämmelse avser endast jordägarens egen bostadsbyggnad — exempelvis
en slottsbyggnad — och sålunda inte driftbyggnader. Driftbyggnader
medräknas i avskrivningsunderlaget även om de tillfälligtvis inte användes.
Skattskyldighet vid försäljning av byggnad å jordbruksfastighet bedömes
enligt reglerna i 35 § kommunalskattelagen. Detta innebär att skattskyldighet
inte föreligger om fastigheten innehafts tio år eller längre tid.
Vad angår avdrag för kostnad för anskaffning av byggnad, som är avsedd
att användas i ägarens rörelse, gäller att avdrag i princip får åtnjutas
endast i form av årliga värdeminskningsavdrag. Bestämmelserna härom
återfinns i punkt 7 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. I vissa
särskilda fall får emellertid byggnadskostnaden i sin helhet avdragas under
det år, då utgiften för byggnadens uppförande ägt rum, nämligen i sådana
fall då fråga är om rent tillfälliga byggnader, avsedda att användas
endast ett fåtal år.
Värdeminskningsavdraget beräknas till viss procent av byggnadens värde.
1 princip bör det verkliga anskaffningsvärdet läggas till grund för beräkningen.
Då svårigheter i många fall föreligger att styrka den faktiska anskaffningskostnaden
för byggnad har i praxis godtagits en avskrivning på taxeringsvärdet
(byggnadsvärdet) under beskattningsåret. Understundom torde
- Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 20
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1963
även andra värden kunna komma till användning, beroende på utredningen
i det särskilda fallet, såsom bokförda värdet, brandförsäkringsvärdet eller
ett särskilt efter värdering beräknat värde.
I fråga om fabriker och andra för industriell verksamhet avsedda byggnader
får emellertid som underlag för beräkning av värdeminskningsavdraget
inte alltid användas hela byggnadsvärdet. Från detta värde måste nämligen
i förekommande fall avdragas värdet å sådana maskiner, som vid fastighetstaxeringen
åsatts särskilt maskinvärde eller, om fastighetstaxering ännu
inte ägt rum, vid sådan taxering kommer att åsättas särskilt maskinvärde.
Värdet av i byggnad ingående maskiner som åsatts särskilt maskinvärde får
nämligen avskrivas enligt reglerna för räkenskapsenlig eller planenlig avskrivning
å inventarier beroende på om den skattskyldige är berättigad till
räkenskapsenlig avskrivning beträffande dylika tillgångar eller inte. I fråga
om avdrag för värdeminskning å övriga inventarier, vilkas värde vid fastighetstaxeringen
visserligen inräknats i byggnadsvärdet men inte åsatts särskilt
maskinvärde, gäller däremot de för värdeminskning av byggnad fastställda
bestämmelserna. Detta innebär emellertid inte att sådana inventarier
måste avskrivas efter samma låga procentsats som byggnaden i övrigt.
I praxis har högre avdrag medgivits för hissar, värmepannor, varmvattencisterner
m. m.
Storleken av procentsatserna för beräkningen av värdeminskningsavdraget
har i praxis gjorts beroende av den förebragta utredningen om byggnadernas
livslängd. Utan närmare utredning torde avdrag för värdeminskning å
fabriksbyggnader merendels medgivas med 2—3 procent å anskaffningsvärdet.
Efter utredning, som visar att byggnaden är underkastad särskilt
stor slitning, kan högre avdrag få åtnjutas. Sålunda har exempelvis avdrag
för värdeminskning av cellulosafabrik av sten medgivits med 4 procent å
anskaffningsvärdet.
Vid försäljning av byggnad, som är avsedd för stadigvarande bruk i rörelse,
hänföres köpeskillingen för byggnaden inte till intäkt av rörelse —
inte ens till den del som motsvaras av vid taxeringen tidigare åtnjutna avdrag
för värdeminskning. Intäkten blir hänförlig till förvärvskällan inkomst
av tillfällig förvärvsverksamhet. Om influtet belopp blir skattepliktigt eller
inte bedöms sålunda enligt reglerna för realisationsvinstbeskattning vid
försäljning av fast egendom.
Frågan om ändrade bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning av
byggnader som ingår i rörelse eller jordbruk har vid flera tillfällen tidigare
varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.
Vad gäller avskrivning av jordbruksbyggnader har 1957 års riksdag i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit att frågan härom måtte bli föremål för
utredning. Denna verkställes för närvarande av den särskilda sektion inom
Bevillningsutskottets betänkande, nr 20 nr 1963 5
skattelagssakkunniga, som den 14 mars 1958 tillkallats med uppdrag att
utreda vissa spörsmål rörande inkomstberäkningen i förvärvskällan jordbruksfastighet.
Vid 1962 års riksdag väckta motionsyrkanden om bl. a.
ändrade avskrivningsregler för jordbrukets driftbyggnader avvisades av
riksdagen på förslag av bevillningsutskottet, som i sitt betänkande nr 18
hänvisade till att frågan var föremål för utredning.
Beträffande härefter spörsmålet om avskrivning av byggnader i rörelse
har bevillningsutskottet senast år 1962 (bet. nr 18) avstyrkt motionsvis
framställt yrkande om utseende av särskilda sakkunniga »för teknisk utredning
om en sådan reformering av avskrivningsreglerna för byggnad,
som ingår i rörelse, att en ökad avskrivning kan medgivas under byggnadens
första tid». Utskottet erinrade därvid om att 1955 års riksdag vidtog
omredigering av bestämmelserna om avskrivning av byggnader i rörelse i
avsikt att tydligare än tidigare varit fallet markera att hänsyn vid bedömningen
av skälig avskrivningsprocent borde tas till byggnadens ekonomiska
livslängd. Ändringen avsåg att åstadkomma en viss liberalisering av avskrivningsreglernas
tillämpning. Utskottet framhöll att frågan om generösare
avdragsregler i förevarande hänseende inte kan avgöras utan en samtidig
prövning av hur inkomstbegreppet bör vara utformat för byggnad som är
anläggningstillgång. Sålunda kan, menade utskottet, en liberalisering av
värdeminskningsbestämmelserna motivera en utökad skatteplikt för avskrivning
som återvinnes vid avyttring av byggnaden. Utskottet hänvisade
också till att frågan om värdeminskningsavdrag för byggnader i rörelse kan
antas komma att behandlas av allmänna skatteberedningen.
Av innehållet i motionerna må här återges följande.
I de likalydande motionerna 1:158 och 11:183 framhålles bl. a. att nu
tillämpade grunder vid taxering för inkomst av jordbruksfastighet har
vissa betänkliga konsekvenser, som kan sägas vara rationaliseringshämmande.
Som exempel anföres att jordbrukarna vanligen icke torde medges avdrag
för hela kostnaden vid modernisering av ekonomibyggnad, då vid utbyte
av förslitna delar av byggnaden nytt modernt material användes eller
t. ex. ny inredning insättes. Likaledes torde inte heller avdrag i allmänhet
medges vid sådana omdisponeringar och utvidgningar av ekonomibyggnader,
som i och för sig inte innebär en grundtörbättring, men väl är betingade
av tillämpning av nya rön och metoder för djurhållningen.
1 fråga om byggnader i rörelse bör värdeminskningsavdragen bättre anpassas
till den faktiska värdeminskningen. Det torde i allmänhet vara så,
att värdeminskningen är mest betydande under de första åren. Detta förhållande
har lagts till grund för motsvarande bestämmelser t. ex. i övriga
nordiska länder, där väsentligt generösare villkor för värdeminskningsavdrag
gäller. En allmän strävan inom näringslivet är att anpassa investeringarna
efter utvecklingen. Detta innebär bland annat att den faktiska livs
-
6 Revillningsufskottets betänkande nr 20 år 1963
längden för byggnader i produktionen avsevärt förkortas. En ekonomisk livslängd
som icke bringas till rimlig överensstämmelse med den tekniska livslängden
måste i längden i hög grad komma att verka hindrande för den
snabba utveckling inom näringslivet som nu är ett villkor för livskraft och
konkurrensmässighet. Inte minst med hänsyn till de krav på näringslivet
som det internationella handelspolitiska läget ställer kan denna i stort sett
tekniska fråga inte vila i avvaktan på allmänna skatteberedningens behandling.
Den kan med hänsyn till omfattningen av sitt arbete kanske inte inom
den närmaste framtiden väntas ha möjlighet att behandla härmed sammanhängande
spörsmål. Det är i hög grad angeläget, att frågan får en särskilt
skyndsam behandling och att en samordning med reformeringen av avskrivningsreglerna
för jordbrukets driftbyggnader kommer till stånd efter förslag
av en särskild utredning.
Motiveringen för yrkandet i de likalydande motionerna 1:437 och 11:527
återfinnes i motionen 11:526. Häri uttalas bl. a. att man i fråga om byggnad
som användes i rörelse knappast torde kunna finna så restriktiva bestämmelser
om värdeminskningsavdrag som i Sverige. I t. ex. Danmark får man
under de fyra första åren avdrag för sammanlagt 50 procent av anskaffningsvärdet
och för återstoden under loppet av 20 år. Även Norge och Finland
har väsentligt generösare bestämmelser än som gäller i Sverige. Ävskrivningsreglema
är i många länder utformade med utgångspunkt från
att en byggnad i rörelse anses undergå en förhållandevis större värdeminskning
under de första åren. En rätt till avskrivning som grundar sig på en
byf?{?nads ekonomiska och icke dess tekniska livslängd skulle otvivelaktigt
bidra till att förbättra företagens möjligheter till konsolidering och uppbyggnad
av ett riskvilligt kapital.
I de likalydande motionerna 1:520 och 11:632 slutligen framhålles att de
svenska avskrivningsreglerna för industribyggnader och andra byggnader
inom rörelse och jordbruk är otidsenliga. Den beräknade livslängden är i
många fall alltför lång och avskrivningsmöjligheterna alltså otillräckliga. Eu
mera rationell och progressiv utformning skulle erhållas om avskrivningsreglerna
medgav en högre avskrivningsprocent under byggnadens första tid.
I avvaktan på en mera ingående prövning av den bästa tekniska lösningen
av frågan kan införas en rätt att första året avskriva tio procent av byggnadens
värde. Förslag härom bör föreläggas höstsessionen vid årets riksdag.
Utskottet
Enligt gällande bestämmelser medges i allmänhet avdrag vid beskattningen
för värdeminskning av byggnader med visst årligt belopp, vilket beräknas
i procent av byggnadens anskaffningsvärde. Om utredning rörande detta
värde saknas lägges i stället vanligen taxeringsvärdet till grund för av
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1963
7
dragsberäkningen. Skatteplikt vid försäljning av byggnad, som inte utgör
varulagertillgång, bedömes enligt reglerna i 35 § kommunalskattelagen. Har
byggnaden innehafts kortare tid än 10 år utgör eventuell vinst helt eller
delvis skattepliktig inkomst för ägaren. I sådant fall beskattas även vid avyttringen
återvunna värdeminskningsavdrag. Har byggnaden däremot innehafts
10 år eller längre är vinsten varken i vad den motsvarar återvunna
värdeminskningsavdrag eller eljest att hänföra till skattepliktig inkomst.
I förevarande motioner yrkas utredning av frågan om beräkning av värdeminskningsavdrag
för byggnader i jordbruk och rörelse. Motionärerna anser
det av olika skäl motiverat med generösare avdragsregler än de för närvarande
tillämpade. I vissa motioner uttalas — med hänvisning till att byggnadernas
värdeminskning i allmänhet torde vara störst under de första åren
efter byggnadens uppförande — att ett system med högre avskrivning under
denna tid bör prövas.
Vad först gäller avskrivning å jordbruksbyggnader vill utskottet erinra
om att frågan härom för närvarande är föremål för utredning av en särskild
sektion av skattelagssakkunniga. Enligt vad utskottet erfarit avser
de sakkunniga att slutföra utredningen inom den närmaste framtiden. Med
hänsyn härtill anser utskottet sig inte kunna tillstyrka skrivelseyrkandena
härutinnan i motionerna 1:158 och 11:183 samt 1:437 och 11:527.
Vad härefter angår spörsmålet om avskrivning å byggnader i rörelse får
utskottet — i likhet med 1962 års bevillningsutskott — erinra om den av
1955 års riksdag vidtagna omredigeringen av bestämmelserna härom i avsikt
att tydligare än tidigare varit fallet markera att hänsyn vid bedömningen av
skälig avskrivningsprocent borde tas till byggnads ekonomiska livslängd.
Denna ändring av tidigare gällande regler, vilken avsåg att åstadkomma en
viss liberalisering av avskrivningsreglernas tillämpning har, såvitt framgår
av hittills föreliggande regeringsrättsutslag på området, medfört en gynnsammare
bedömning av värdeminskningsavdragen för byggnader i rörelse.
Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om att enligt praxis avdrag
inedgives för överpris eller merkostnader, därest byggnad, som användes i
rörelse, anskaffats för utnyttjande under en speciell konjunktur, och att
skattskyldig vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga
grunder och av rörelse äger rätt till utrangeringsavdrag å
byggnad.
Vid 1955 års riksdag infördes vidgade möjligheter för företagen att göra
avsättningar till investeringsfonder. Denna rätt till fondavsättning, som avsägs
skola utgöra ett betydelsefullt komplement till bl. a. avskrivningsreglerna
i fråga om byggnader, har under 1959 ytterligare utvidgats. I proposition
nr 6 till 1959 års riksdag med förslag till ändring av 1955 års förordning
om investeringsfonder för konjnnkturutjämning uttalade departementschefen
att syftet att stimulera långfristiga investeringar borde till
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1963
godoses genom en ökad rätt för företagen att ta investeringsfonder i anspråk
och inte genom en generell utvidgning av avskrivningsmöjligheterna. Visserligen
medgavs i ett flertal länder, däribland Danmark, vissa extra avskrivningar
i form av högre initialavskrivningar. Härvid borde emellertid —
menade departementschefen — beaktas att de svenska skattereglerna innebär
möjligheter till avskrivningar och annan s. k. förtäckt resultatutjämning
som är större än i flertalet andra länder. En generell utvidgning avrätten
till avskrivningar skulle därför i vårt land få andra och från skattepolitik
synpunkt mera betänkliga konsekvenser än motsvarande åtgärder
i utlandet.
I detta uttalande vill utskottet instämma. Härtill kommer att frågan om
generösare regler i fråga om avdrag för värdeminskning av byggnader inte
kan avgöras utan att samtidigt en prövning sker av hur inkomstbegreppet
bör vara utformat för byggnad som är anläggningstillgång. En liberalisering
av avdragsreglerna kan sålunda motivera en utökad skatteplikt för avskrivning
som återvinnes vid avyttring av byggnad.
Såsom 1962 års bevillningsutskott framhållit kan det antas att allmänna
skatteberedningen vid sitt utredningsarbete kommer att behandla även frågan
om värdeminskningsavdrag för byggnader i rörelse. Med hänsyn härtill
och då det får anses mest ändamålsenligt att frågan om dylika avdrag prövas
i ett större sammanhang kan utskottet inte biträda vare sig utredningsyrkandena
härutinnan i motionerna 1:158 och 11:188 samt 1:437 och 11:527
eller lagstiftningsyrkandet i motionerna 1:520 och 11:632.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:158 av herr Thorsten
Larsson m. fl. samt 11:183 av herrar Hansson i Skegrie och
Larsson i Borrby angående värdeminskningsavdraget för
byggnad som ingår i rörelse eller jordbruk,
2) de likalydande motionerna 1:437 av herr Hagberg m. fl.
och 11:527 av herr Heckscher m. fl. om ändrade avskrivningsregler
för byggnad som ingår i rörelse eller jordbruk,
ävensom
3) de likalydande motionerna 1:520 av herr Lundström
in. fl. och 11:632 av herr Ohlin in. fl. i vad de avser yrkande
om ändrade avskrivningsregler för byggnader i rörelse,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 april 1963
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1963
9
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, fröken Ranmark,
herrar Stefanson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson,
Sundin och Paul Jansson: samt
från andra kammaren: herrar Gustafson i Göteborg, Nilsson i Svalöv,
Kärrlander, Vigelsbo, Engkvist, Asp, Christenson i Malmö, Magnusson i
Borås, Andersson i Essvik och Forsberg.
Reservation
av herrar Hagberg, Stefanson, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin, Gustafson
i Göteborg Nilsson i Svalöv, Vigelsbo, Christenson i Malmö och Magnusson
i Borås, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha
följande lydelse:
Enligt gällande---(= utskottet s. B rad 4 nedifrån—s. 7 rad 14 uppifrån)
---— bör prövas.
Vad angår spörsmålet om avskrivning å byggnader som användes i
rörelse har i samtliga motioner anförts att värdeminskningsavdragen borde
bättre anpassas till den faktiska värdeminskningen. En sådan anpassning
är bl. a. betingad av den tekniska utvecklingen. I motionerna erinras också
om att avskrivningsreglerna i många länder är utformade med utgångspunkt
från att en byggnad av detta slag undergår en förhållandevis större värdeminskning
under de första åren. En större del av totalavskrivningen borde
därför förskjutas till byggnadens första tid genom en högre avskrivningsprocent
då. I samtliga våra nordiska grannländer tillämpas en sådan, mera
rationell avskrivningsprincip.
Utskottet delar motionärernas uppfattning rörande behovet av en på angivet
sätt reformerad regel för värdeminskningsavdragen i fråga om byggnad,
som användes i rörelse. Det bör tillfogas att även med den mindre
justering av reglerna för värdeminskningsavdragen, som beslöts 1955 och
som syftade till att möjliggöra ett större hänsynstagande till en byggnads
ekonomiska livslängd vid bedömningen av skälig avskrivningsprocent, kan
de nuvarande reglerna för ifrågavarande värdeminskningsavdrag icke anses
motsvara de krav på elasticitet som de bör äga med hänsyn till den snabbare
ekonomiska utvecklingen. Inte minst bör avseende härvidlag fästas vid den
pågående ekonomiska integrationen i Västeuropa, som måste i betydande
grad öka kraven på konkurrensförmågan hos de svenska företagen.
Det kan visserligen förväntas att allmänna skatteberedningen i sitt arbete
även kommer att uppta frågan om värdeminskningsavdragen för byggnad
i rörelse till översyn. Beredningens arbete omfattar emellertid hela skattesystemet
och det kommer sannolikt att ta ännu några år, innan dess uppdrag
blir helt slutfört. För att möjliggöra en skyndsammare översyn av
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1963
ifrågavarande regler, varom för övrigt allmän enighet i princip råder, anser
utskottet att det skulle vara till fördel om särskilda sakkunniga tillsattes
för teknisk utredning av frågan. Dessa borde självfallet i sitt arbete i erforderlig
omfattning ha kontakt med skatteberedningen. En reform av avskrivningsreglerna,
måhända till en början provisorisk, skulle dock genom
en sådan utredning snabbare komma till stånd, vilket utskottet med hänsyn
till frågans vikt vill tillmäta väsentlig betydelse.
Det torde ligga i sakens natur att också värdeminskningsavdragen för
byggnad, som användes för jordbruksdrift, bör överses i detta sammanhang.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna 1:158 av herr
Thorsten Larsson m. fl. och 11:183 av herrar Hansson i
Skegrie och Larsson i Borrby, motionerna 1:437 av herr Hagberg
m. fl. och 11:527 av herr Heckscher m. fl. samt motionerna
1:520 av herr Lundström m. fl. och 11:632 av herr
Ohlin in. fl. — de senare såvitt avser förevarande fråga —
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att särskilda sakkunniga
utses för teknisk utredning om sådan reformering
av avskrivningsreglerna för byggnad som ingår i rörelse
eller jordbruk att en ökad avskrivning kan medgivas under
byggnadens första tid.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1963
630268