Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1963

1

Nr 17

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt till avdrag vid beskattningen för studiekostnader
m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 154 av herr Hilding och II: 185 av herr
Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t efter överarbetning av framlagda
utredningsförslag måtte till riksdagen inkomma med proposition om
avdragsrätt vid beskattningen för periodiska understöd till studerande»;

II) de likalydande motionerna I: 155 av herrar Hilding och Nyman samt II:
186 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring i skattelagstiftningen att mindre inkomster,
som studerande förvärvar, blir skattefria och således antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 50 § 2 mom. ävensom punkt 1 av anvisningarna
till 50 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

50 §.

2 mom. För fysisk---kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs — — — jämkning medgivits.

Om skattskyldigs — — — ovan sägs. Sådant avdrag må vidare i den ordning
nyss sagts medgivas skattskyldig, vilkens inkomst understigit existensminimum
till följd av att den skattskyldige vid läroanstalt bedrivit studier
eller undergått utbildning av väsentlig betydelse för utövande av förvärvsverksamhet.

Skattskyldig, vars---stycket förmäles.

Vad härefter---beskattningsbar inkomst.

1 liihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 17

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1963

Anvisningar
till 50 §.

1. Den skattskyldiges —--- inkomsten åtnjutits.

Den myndighet---— särskilda fallet.

Normalbeloppen för---förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning —---i inkomsten.

Fråga om--— förmåners värde.

Har den---- därtill föranleda.

Har den---skattemyndighetens beslut.

Har den---beskattningsbar inkomst.

Är inkomsten — — — av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga —--normal arbetsinkomst.

Skattskyldigs inkomst anses hava understigit existensminimum till följd
av studier eller utbildning endast om den skattskyldige på grund av studierna
eller utbildningen under beskattningsåret icke alls eller blott i begränsad
omfattning kunnat ägna sig åt förvärvsarbete.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1964 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1962 eller tidigare år.

III) de likalydande motionerna I: 261 av herr Harald Pettersson och II: 297
av herr Antonsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag till riksdagen om rätt till
skatteavdrag på den statliga inkomstskattens slutbelopp för periodiskt understöd
till studerande, enligt vad som i motionerna anförts; ävensom

IV) de likalydande motionerna I: 440 av herrar lsacson och Sveningsson
samt II: 535 av herr Magnusson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte för sin del besluta sådana ändringar i kommunalskattelagen att avdragsrätt
medgives för studiekostnader enligt i motionerna uppdragna riktlinjer,
samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga
författningsändringar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 185, II: 186, II: 297 och II: 535.

Gällande rätt

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke
ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se
t. ex. RÅ 1936 not. Fi 211).

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1963

3

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här
i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag
för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,
dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens
hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för
vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 §

1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 §
är berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt
och skattskyldighet för periodiskt understöd gäller jämväl enligt

2 § och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga
beskattningen.

Enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen må taxeringsnämnd eller i vissa
fall prövningsnämnd — därest skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret
varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse,
ålderdom, underhåll av närstående eller annan därmed jämförlig
omständighet — medge särskilt avdrag med ett efter omständigheterna avpassat
belopp, dock högst 3 000 kronor.

Historik

I sitt år 1950 avgivna betänkande nr IV (SOU 1950: 21) framlade 1944 års
allmänna skattekommitté förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser för
beskattning av periodiskt understöd. I fråga om periodiskt understöd till
undervisning eller uppfostran föreslog kommittén att avdrag skulle medgivas
under förutsättning bl. a. att mottagaren fyllt 17 år och icke tillhörde
givarens hushåll. Vidare föreslog kommittén att avdrag å 700 kronor skulle
medgivas skattskyldig, som underhållit hemmavarande barn över 16 år vilket
åtnjutit heltidsundervisning vid läroanstalt. Mot dessa förslag reserverade
sig två av kommitténs ledamöter.

År 1951 avgav 1944 års allmänna skattekommitté betänkande nr V (SOU
1951:13) angående studiekostnaders behandling i beskattningshänseende,
vari föreslogs införande av rätt till avdrag under vissa förutsättningar för
amortering av studieskulder. En ledamot av kommittén anförde reservation
mot detta förslag.

I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser
om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om
avdragsrätt för studieunderstöd, in. m., (stencilerat) har skattelagssakkunniga
föreslagit en genomgripande omdaning av beskattningsreglerna rörande
periodiska understöd. Enligt förslaget skulle de nuvarande avdragsmöjligheterna
för periodiska utbetalningar inskränkas väsentligt. Avdrag skulle
i princip medges endast i fråga om understöd på grund av bindande förpliktelser
eller då behov av understöd förelåg. Å andra sidan borde enligt
de sakkunnigas mening understöd från föräldrar till barn under dessas stuBihang
till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 17

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1963

dietid i viss omfattning vara avdragsgilla. Barnen föreslogs icke skola beskattas
för dylikt studieunderstöd.

Även frågan om avdragsrätt för studiekostnader i övrigt har behandlats
av skattelagssakkunniga. I ett den 20 januari 1960 dagtecknat betänkande
(SOU 1960: 6) har de sakkunniga utarbetat ett författningsförslag med bestämmelser
om avdrag i vissa fall för amorteringar å studieskulder. I betänkandet
lämnas redogörelse för skälen för och emot hänsynstagande vid
beskattningen till kostnader för utbildning. De sakkunniga framhåller emellertid
i samband härmed att, för den händelse hänsyn från det allmännas
sida anses böra tas till det förhållandet att vissa personer med dyrbarare
utbildning tynges av studieskulder, denna grupps speciella förhållanden i
stället kan beaktas genom direkta statsbidrag till amorteringarna. De sakkunniga
tillägger alt åtskilliga skäl kan anföras för att stödet till personer
med tyngande studieskulder ges denna form. De sakkunniga har likväl inte
ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att såsom alternativ till de
ifrågavarande avdragsreglerna upprätta förslag till statsbidrag enligt de nu
antydda grunderna. Med hänsyn till de betänkligheter, som de sakkunniga
funnit att avdragsalternativet obestridligen är ägnat att framkalla, har de
sakkunniga ansett ett system med direkta bidrag vara förtjänt att närmare
övervägas, om särskilda åtgärder anses erforderliga för att minska bördan
för personer som tynges av studieskulder.

På grundval av förslag i proposition nr 55 beslöt 1961 års riksdag att
lämna stöd från och med den 1 juli samma år åt de studieskuldsatta genom
avskrivning av 25 procent av kapitalskulden å studielån med statlig kreditgaranti
samt å lån från statens lånefond för universitetsstudier och allmänna
studielånefonden ävensom å lån för studier från värnpliktslånefonden.
Beträffande budgetåret 1961/62 omfattar avskrivningen den då befintliga
skulden i fråga om såväl lån, vilka börjat amorteras före den 1 juli 1961,
som lån vilka börjar amorteras under nämnda budgetår. Från och med budgetåret
1962/63 skall avskrivningen omfatta lån, som börjar amorteras under
respektive budgetår. Kreditinstitut, som utlämnat studielån med statlig
kreditgaranti, ersättes för det avskrivna lånebeloppet genom utbetalning
från det under åttonde huvudtiteln upptagna anslaget till kostnader för avskrivning
av vissa studielån med statlig kreditgaranti. För ifrågavarande
ändamål medgavs för budgetåret 1961/62 ett förslagsanslag av 22 miljoner
kronor. Kostnaderna för avskrivning av studielån ur de berörda statliga lånefonderna
debiteras respektive fonder.

Frågan om de periodiska understödens och studiekostnadernas behandling
i beskattningshänseende har vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet, senast vid 1962 års riksdag i anledning av då väckta
motioner. Även yrkandet i motionerna I: 155 och II: 186 om utökad möjlighet
till avdrag för nedsatt skatteförmåga för studerande prövades av 1962
års riksdag.

Bevillningsutskottet avstyrkte samtliga motioner i sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 22 och uttalade därvid i fråga om avdragsrätt för pe -

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1963 5

riodiskt understöd till studerande att behovet av en sådan rätt numera måste
anses vara betydligt mindre än tidigare sedan systemet med bidrag till amortering
av studiekostnader genomförts. Härtill kommer att en omfattande stipendiegivning
med allmänna medel förekommer och att en betydande ökning
av stipendiemöjligheterna för studerande vid universitet och högskolor
samt andra utbildnings- och undervisningsanstalter under senare år neslutats.
Utskottet erinrade även om den översyn av de studiesociala åtgärderna
på den högre utbildningens område som för närvarande pågår genom studiesociala
utredningen och om att skattelagssakkunniga i sitt år 1956 avlämnade
betänkande i ämnet framlade förslag till åtgärder, varigenom de
diskriminerande verkningarna av nu gällande avdragsregler avsågs skola försvinna.

I fråga om rätt till avdrag för nedsatt slcatteförmåga vid låg inkomst på
grund av studier erinrade utskottet bl. a. om de skattelättnader som genomförts
vid 1961 års höstriksdag, särskilt ortsavdragshöjningen och beslutet,
varigenom folkpensionsavgift och avgift för sjukförsäkring, som tidigare
uttogs på taxerade inkomster över 1 200 kronor, bortföll på sådana inkomster
upp till 2 400 kronor.

Vad slutligen angår frågan om avdrag för studiekostnader åberopade bevillningsutskottet
bl. a. att det vid 1961 års riksdag genomförda systemet
med direkta bidrag från staten för erläggande av amorteringar å vissa studieskulder
avsågs skola ersätta en avdragsrätt vid beskattningen för studiekostnaderna.
Denna av riksdagen intagna ståndpunkt ansåg utskottet böra
vidhållas och erinrade om att skattelagssakkunniga i sitt betänkande rörande
avdragsrätt för studiekostnader (SOU 1960: 6) behandlat också frågan
om schablonmässigt bestämda avdrag för studiekostnader men funnit sådana
icke vara motiverade. Mot införande i ena eller andra formen av en avdragsrätt
för havda studiekostnader talade — menade utskottet — starka
principiella skäl. Sålunda skulle åtgärden bl. a. innebära ett genombrytande
av den eljest vid beskattningen upprätthållna principen att avdrag ej medges
för kapitalavbetalning å skuld. Då vidare en reform av denna innebörd skulle
medföra ett betvdande merarbele vid deklarations- och taxeringsarbetet, talade
även praktiska skäl däremot.

Motionerna

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.

I de likalydande motionerna I: 15i och 11: 185 erinras inledningsvis om att
den skattemässiga behandlingen av studiekostnaderna trots ett omfattande
utredningsarbete ännu inte tillfredsställande lösts.

Samhällets stipendieverksamhet är för närvarande inte tillräcklig för alt
utjämna de ekonomiska hinder som försvårar studievägarna, och även om
samhällets direkta studiestöd i en eller annan form skulle utbyggas kommer
de enskilda studiestöden från föräldrar eller andra att bli behövliga

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1963

också i fiamtiden. Det bör därför vara en självfallen konsekvens av samhällets
engagemang för ungdomens utbildning att sörja för en rimlig skattemässig
behandling av frivilliga ekonomiska uppoffringar till fromma för ungdomens
utbildning. Det ligger för övrigt helt i linje med principen om beskattning
efter förmåga att beakta de försämringar i de skattskyldigas standard
som blir en följd av dylika uppoffringar.

Motionärerna påtalar också den orättvisa som nuvarande bestämmelser
ger upphov till. Enligt dessa är sålunda avdrag för periodiskt understöd medgivet
om understödet utgår till sysslolös person, varemot avdrag vägras om
understödet är avsett för studier eller utbildning. En sådan ordning är enligt
motionärerna omöjlig att försvara. Riksdagen har också vid flera tillfällen
klart uttalat sig för lämpligheten av en ändring av gällande skatteregler. Det
bör — menar motionärerna — vara möjligt att på grundval av nu befintligt
utredningsmaterial utarbeta ett förslag till skatteregler, varigenom diskrimineringen
av studieunderstöden avlägsnas. En avdragsrätt för periodiskt understöd
till studerande bör kunna genomföras utan inskränkning av nuvarande
avdragsrätt för periodiska understöd i övrigt.

I de likalydande motionerna I: 155 och II: 186 förordas genomförande av
skattelagssakkunnigas förslag om ändring av 50 § 2 mom. kommunalskattelagen
jämte anvisningar, så att beskattningsnämnd får möjlighet att bevilja
extra avdrag för nedsatt skatteförmåga, då skattskyldigs inkomst till följd
av studier understigit existensminimum.

Motionärerna framhåller, att det måste anses obilligt att en studerande
måste betala skatt trots att hans inkomster inte förslår till täckande av hans
levnadskostnader. I ett modernt utbildningssamhälle finns det ur skatteförmågesynpunkt
knappast någon anledning att skilja mellan låg inkomst på
grund av omständigheter av oförvållad natur och låg inkomst till följd av
studier. Skattefrihet för låga extrainkomster hos studerande skulle stimulera
till ökad praktiktjänstgöring och till minskat lånebehov.

I de likalydande motionerna I: 261 och II: 297 framförs synpunkter liknande
dem i motionerna I: 154 och II: 185. Motionärerna framhåller emellertid
att viss kritik kan riktas mot ett system där bidrag till annans studier
ger större förmåner vid beskattningen för en person i högre inkomstläge
och förordar därför att avdrag för periodiskt understöd till studerande ges
formen av avdrag direkt på den slutliga skatten.

I de likalydande motionerna 1: HO och II: 535, slutligen, uttalas inledningsvis
att det av 1961 års riksdag beslutade systemet med avskrivning
med 25 procent av vissa studieskulder är behäftat med allvarliga brister,
och motionärerna förordar i särskild motion att nu gällande regler i detta
hänseende skall upphöra att gälla fr. o. m. utgången av innevarande budgetår.
Orättvisorna i avskrivningssystemet sammanhänger med att detta anknyter
till studieskulderna i stället för till studiekostnaderna. Dessa orättvisor
undgår man genom att införa avdragsrätt för studiekostnader vid be -

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1963 7

skattningen. Yrkandet härom har sin grund i principen om likformighet i
beskattningen. Enligt motionärernas mening bör studiekostnader i väsentlig
utsträckning ses som omkostnader för intäkternas förvärvande. För ett
stort antal tjänster är det ett absolut villkor att tjänsteinnehavaren har avlagt
viss examen eller förvärvat motsvarande kunskaper. För en universitetsoch
högskoleexamen kan studiekostnaden för närvarande beräknas till i genomsnitt
5 000 å 6 000 kronor per studieår. Upplånas ett belopp av denna
storlek årligen under en femårsperiod, blir kostnaderna för räntor mycket
betydande. Lägges härtill utgifterna för litteratur, kurser, resor och försäkringspremier,
torde de sammanlagda kostnaderna uppgå till mellan 1 500
och 2 000 kronor i genomsnitt per år. Avdragsrätt för dessa kostnader står
helt i överensstämmelse med skattelagens inkomstbegrepp.

De studerande är dessutom missgynnade i beskattningshänseende även så
till vida att de under sin studietid i allmänhet saknar möjlighet att tillgodogöra
sig ortsavdrag. De naturliga avdrag och ortsavdrag, som de studerande
har rätt till men som de även om en fullständigare avdragsrätt förelegat ej
kunnat utnyttja under studietiden, bör få tas igen i efterhand. Men detta
skulle dock icke räcka för att åstadkomma full likställighet med andra inkomsttagare.
De studerande inträder i förvärvslivet senare än andra inkomsttagare.
Den i tiden ojämna inkomstfördelningen leder på grund av
progressionen till en särskilt hård beskattning. Hänsyn härtill bör tagas vid
fastställandet av det här ifrågavarande avdraget.

Avdragsrätten bör givetvis endast avse kostnaderna för sådana studier
som är avsedda att direkt leda till förvärvsarbete. Av praktiska skäl torde
det vara lämpligt att dra en gräns vid studentexamen och i tidshänseende
motsvarande utbildning. En utvidgning till exempelvis tekniska gymnasier
och liknande utbildningsanstalter bör dock övervägas sedan erfarenhet vunnits
om hur systemet med avdragsrätt fungerar i praktiken.

Det är ofrånkomligt att det avdragsgilla beloppet måste fastställas efter
schablonmässiga grunder. Ett avdragsgillt belopp å 3 000 kronor för varje
studieår av en på normaltid avlagd examen bör vara utgångspunkten. Avdragsrätten
bör få åtnjutas under de tio år som löper från och med det år,
under vilket den studerande efter avlagd examen första gången erhåller inkomst
under helt år. Det avdragsgilla beloppet bör fördelas jämnt under den
ifrågavarande tioårsperioden. Avdragsrätt bör införas med verkan från och
med beskattningsåret 1963. För studerande, som efter avlagd examen första
gången uppnått hel årsinkomst under något av åren 1954—1962, föreslås
vissa övergångsbestämmelser. Särskilda reduktionsregler bör också gälla för
sådana personer vilka kommit i åtnjutande av viss nedskrivning till följd
av nu gällande regler härom.

Några svårigheter från taxeringssynpunkt lär den förordade avdragsrätten
inte medföra. Det som krävs av den avdragsberättigade är att han till sin
årliga deklaration fogar avskrivningsplan med erforderliga uppgifter.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1963

Utskottet

I de föreliggande motionerna förordas åtgärder i syfte att genom avdragsrätt
i någon form vid beskattningen underlätta finansieringen av studier
eller förbättra de färdigutbildades ekonomiska villkor. I motionerna I: 154
och II: 185 föreslås sålunda lagstiftning av innebörd att avdragsrätt medgives
för periodiska understöd till studerande. I motionerna I: 261 och II: 297
hemställes om utredning och förslag till riksdagen om rätt till skatteavdrag
på den statliga inkomstskattens slutbelopp för sådana understöd. I motionerna
I: 440 och II: 535 föreslås lagstiftning av innebörd att avdragsrätt för
studiekostnader medges genom schablonmässigt bestämda avdrag, sedan vederbörande
trätt ut i förvärvslivet. Slutligen yrkas i motionerna I: 155 och
II: 186 att studerande, som har inkomst av förvärvsarbete vid sidan av studierna,
i viss utsträckning skall kunna få skattebefrielse för sådan inkomst.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen genomfördes vid 1961 års
riksdag ett system med direkta bidrag från staten för erläggande av amorteringar
å vissa studieskulder. Bidragen uppgår till 25 procent av lånesumman,
och avskrivning av skuldbeloppet förekommer i de fall, då den skuldsatte
erhållit lån ur statens lånefond för universitetsstudier, lån med statlig
kreditgaranti avseende studiekostnader, lån ur allmänna studielånefonden
eller lån för studier ur värnpliktslånefonden. Någon prövning av behovet utöver
den som skett i de lånebeviljande nämnderna förekommer inte.

I sitt betänkande SOU 1960:6 redovisade skattelagssakkunniga utförligt
de skäl som enligt deras mening talade för och emot en avdragsrätt för studiekostnader.
De sakkunniga prövade därvid också frågan om en avdragsrätt
i enlighet med de principiella riktlinjer som uppdragits i motionerna
I: 440 och II: 535 men fann att argument av den art motionärerna åberopat
inte kunde motivera avdrag för kostnaderna. De sakkunniga konstaterade
härvid bl. a. att vad som brukar betecknas såsom studiekostnader, i vart fall
när det gäller längre och dyrbarare utbildning, till alldeles övervägande del
utgores av utgifter för den studerandes bostad, föda, kläder och andra
levnadsbehov under studietiden. Skulle avdrag medgivas för sådana kostnader
i form av årliga schablonmässigt bestämda belopp, skulle detta betyda
att man gav avdrag för levnadskostnader på ett sätt, som inte har
motsvarighet vid den skattemässiga inkomstberäkningen i övrigt, och detta i
sin tur kunde inedtöra en omprövning av frågan, huruvida inte även vissa
andra slag av levnadskostnader, som sammanhängde med inkomstförvärvet,
borde medföra rätt till avdrag. De sakkunniga underströk även att en avdragsrätt
för studiekostnader vid beskattningen — även om den skedde enligt
jämförelsevis enkla och schablonmässiga regler — skulle komplicera
deklarationsförfarandet och medföra en icke oväsentlig nytillkommande arbetsuppgift
för taxeringsmyndigheterna.

Att avdragsrätt för studiekostnader hittills inte införts i den svenska
skattelagstiftningen torde främst bero på att en sådan avdragsrätt inte ansetts
motiverad ur rättvisesynpunkt. En avdragsrätt för studiekostnader

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1963

9

skulle nämligen till följd av skatteskalornas progressivitet framstå som ett
privilegium för vissa skattskyldiga. Härtill kommer att införandet av en sådan
avdragsrätt skulle innebära ett genombrytande av den eljest vid beskattningen
upprätthållna principen att avdrag ej medges för kapitalavbetalning
å skuld eller för utbildningskostnad.

Det vid 1961 års riksdag genomförda systemet med direkta bidrag åt de
studieskuldsatta avsågs skola ersätta en avdragsrätt vid beskattningen för
studiekostnader. Denna av 1961 års riksdag intagna ståndpunkt anser utskottet
mot bakgrunden av det ovan anförda alltjämt böra vidhållas, varför
utskottet avstyrker lagstiftningsyrkandet i motionerna 1:440 och 11:535.

Vad härefter angår yrkandena i motionerna I: 154 och II: 185 samt I: 261
och II: 297 rörande avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande,
måste behovet av en dylik avdragsrätt numera anses vara betydligt mindre
än tidigare, sedan systemet med bidrag till amortering av studiekostnader
genomförts. Härtill kommer den omfattande stipendiegivningen med allmänna
medel och den under senare år beslutade ökningen av stipendiemöjligheterna
för studerande vid universitet och högskolor samt andra utbildnings-
och undervisningsanstalter. För närvarande pågår genom studiesociala
utredningen en översyn av de studiesociala åtgärderna på den högre
utbildningens område. Denna utredning, som enligt sina direktiv har att
pröva hur avvägningen mellan olika direkta stödformer, såsom stipendier
och lån, på lämpligaste sätt bör ske, beräknas enligt uppgift i årets riksdagsberättelse
under sommaren 1963 framlägga förslag i fråga om finansieringen
av högre studier.

Beträffande de av motionärerna påtalade diskriminerande verkningarna
av nu gällande avdragsregler på förevar ande område vill utskottet — i likhet
med 1962 års bevillningsutskott —- erinra om att skattelagssakkunniga i sitt
år 1956 avlämnade betänkande i ämnet föreslog betydande inskränkningar
i avdragsrätten, varigenom berörda verkningar avsågs skola försvinna.

På grund av det anförda anser sig utskottet inte kunna biträda förevarande
motionsyrkanden om avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande.

Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionerna I: 155
och II: 186 om sådan ändring i 50 § kommunalskattelagen jämte anvisningar
att avdrag för nedsatt skatteförmåga medges studerande, vilkas inkomster
till följd av studier understigit existensminimum.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att redan enligt gällande
lagstiftning hänsyn tagits till studerandes särskilda förhållanden i så måtto
att studerande inte är skattskyldiga för stipendier. Härtill kommer den i det
föregående omnämnda, vid 1961 års höstriksdag genomförda skattereformen,
varigenom ortsavdragen höjdes samt folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter
bortföll på inkomster upp till 2 400 kronor. Genom dessa bestämmelser
och den år 1962 (SFS nr 592) utvidgade rätten till ortsavdrag
för vissa gifta och ogifta skattskyldiga har inkomst av förvärvsarbete vid

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1963

sidan av studierna kommit att i ökad omfattning undantagas från beskattning.
Det kan enligt utskottets mening antas att den alldeles övervägande
delen av de studerande, som haft ferieinkomst, genom de 1961 och 1962 genomförda
reglerna får ingen eller åtminstone mycket låg skatt. Det må även
erinras om att 1961 års riksdag beslutat införa möjlighet till nedsättning av
sjömansskatt för studerande som under ferier är anställda ombord på fartyg.

Mot bakgrunden av det nu anförda anser sig utskottet inte kunna biträda
yrkandet i motionerna I: 155 och II: 186.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 154 av herr Hilding och
II: 185 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl. om rätt till
avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande; 2)

de likalydande motionerna I: 155 av herrar Hilding
och Nyman samt II: 186 av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl. angående beskattningen av studerandes ferieinkomster; 3)

de likalydande motionerna 1:261 av herr Harald Pettersson
och 11:297 av herr Antonsson m. fl. om rätt till
avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande;
ävensom

4) de likalydande motionerna I: 440 av herrar Isacson
och Sveningsson samt II: 535 av herr Magnusson i Borås
m. fl. om rätt till avdrag vid beskattningen för studiekostnader; icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 mars 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson,
Billman och Nordenson; samt

från andra kammaren: herrar Allard, Gustafson i Göteborg, Kärrlander,
Engkvist, Asp, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt, herrar Nilsson i
Tvärålund och Björkman samt fru Kristensson.

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1963 1

Reservationer

I) av herrar Lundström, Gösta Jacobsson, Billman, Nordenson, Gustafson
i Göteborg, fru Nettelbrandt, herr Björkman och fru Kristensson, vilka
— under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 154 av herr
Hilding och II: 185 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl. — ansett, att
utskottet under punkten 1) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till nyssnämnda motioner måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om proposition rörande
avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande;

II) av herrar Lundström, Billman, Gustafson i Göteborg, fru Nettelbrandt
och Nilsson i Tvärålund, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande
motionerna 1:155 av herrar Hilding och Nyman samt 11:186 av
herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl. — ansett att utskottet under punkten
2) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till nämnda motioner måtte antaga
det vid motionerna fogade förslaget till lag om ändring
i 50 § kommunalskattelagen jämte anvisningar;

III) av herrar Gösta Jacobsson, Nordenson, Björkman och fru Kristensson,
vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
I: 440 av herrar Isacson och Sveningsson samt II: 535 av herr Magnusson i
Borås m. fl. — ansett att utskottet under punkten 4) bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj :t måtte med beaktande av de i motionerna
anförda synpunkterna utarbeta och för 1963 års höstriksdag
framlägga förslag till sådana ändringar i kommunalskattelagen
att avdragsrätt medgives för studiekostnader;

IV) vid punkten 4) av utskottets hemställan av herrar Lundström, Billman,
Gustafson i Göteborg och fru Nettelbrandt;

V) av herr Nilsson i Tvärålund, som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 9 rad 11 uppifrån
med orden »Vad härefter» och slutar på s. 9 rad 13 nedifrån med orden
»till studerande» bort ha följande lydelse:

Vad härefter angår yrkanden i motionerna I: 154 och II: 185 samt I: 261
och II: 297 rörande avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande,
bör enligt utskottets mening detta spörsmål bedömas under hänsynstagande
till utformningen av samhällets stöd till studiefinansieringen genom lån
och direktstöd. För närvarande pågår inom två utredningar en översyn av
de studiesociala åtgärderna, såvitt gäller högre studier inom studiesociala
utredningen och i övrigt inom studiehjälpsutredningen. Resultaten av översynen
beräknas föreligga instundande sommar. Även om förbättringar i

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1963

studiestödet salunda kan förväntas, torde även framgent föräldrastöd men
också inkomster av eget arbete komma att spela en roll i studiefinansieringen.
Utskottet fäster även vikt vid att samhällets studiestöd ges en sådan
utformning att den studerande inte nödvändigtvis skall behöva t. ex.
uppta lån för att komma i åtnjutande av ett i och för sig berättigat stöd.
Vid finansiering genom föräldrastöd eller egen arbetsinkomst synes därför
en viss skattebefrielse vara en lämplig form för stöd och stimulans. Vad
angår egen arbetsinkomst tar utskottet i det följande ställning till en viss
sådan befrielse, nämligen genom tillämpning av existensminimiförfarande.
Beträffande föräldrastöd eller periodiskt understöd synes, såsom framhållits
i förevarande motioner, en avdragsrätt vara en lämplig form. I motionerna
I: 261 och II: 297 har framhållits att avdragsrätten bör ges en sådan
utformning att den erhållna skattebefrielsen blir proportionellt likvärdig
oavsett vederbörandes inkomst. Utskottet tillstyrker yrkandet i dessa
motioner. Härigenom anser sig utskottet även ha besvarat motionerna I: 154
och II: 185.

dels ock att utskottet under punkterna 1) och 3) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 261 av herr Harald Pettersson och II: 297 av herr Antonsson
m. fl. samt i anledning av de likalydande motionerna
I: 154 av herr Hilding och II: 185 av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om utredning och förslag rörande rätt till proportionellt likvärdigt
skatteavdrag för periodiskt understöd till studerande.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630315