Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963

1

Nr 16

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om upphävande eller omläggning av viss indirekt beskattning.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 11 av herrar Isacson och Ringaby samt
II: 15 av herr Nordgren m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte företaga en skyndsam
utredning rörande vilka punktskatter som bör avskaffas i och med att
omsättningsskatten erhållit sin nuvarande höjd»;

2) de likalydande motionerna I: 259 av herrar Thorsten Larsson och Harald
Pettersson samt II: 304 av herr Hansson i önnarp m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta avskaffa den särskilda varuskatten på socker
och sirap fr. o. m. den 1 juli 1963, samt att vederbörande utskott matte utarbeta
förslag till härför erforderliga författningsändringar och övergångsbestämmelser; 3)

de likalydande motionerna I: 260 av fröken Nordström m. fl. och II:
300 av fröken Elmén m. fl., vari hemställts, »alt riksdagen måtte besluta att
den särskilda varuskatten på tandpulver, tandkräm och munvatten slopas
fr. o. m. den 1 juli 1963, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härav
föranledda författningsändringar»;

4) de likalydande motionerna I: 429 av herr Boheman och II: 533 av herr
Kollberg, vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
framhålla betydelsen av att en fullständig utredning rörande den tekniska
utformningen av det indirekta skattesystemet framlägges i samband med de
förslag till skattereformer som enligt föreliggande planer skall av allmänna
skatteberedningen slutföras år 1964»;

5) de likalydande motionerna I: 445 av herrar Stefanson och Nyman samt
II: 538 av herrar Westberg och Gustafsson i Borås, vari hemställts, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte
företaga en skyndsam utredning av gällande punktskatter i syfte att nå den
av 1952 års kommitté för indirekta skatter förordade likformigheten i den
indirekta beskattningen»;

6) de likalydande motionerna I: 446 av herr Stefanson m. fl. samt II: 436
av herrar Kollberg och Berglund, vari hemställts, »att riksdagen med förordande
av en provisorisk nedsättning av den särskilda försäljningsskatten på

1 Hihanq till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 16

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963

guldsmedsvaror uppdrager åt skatteutredningen att utarbeta förslag härtill
i sådan ordning att proposition kan föreläggas 1964 års riksdag»;

7) de likalydande motionerna I: 516 av herr Bengtson m. fl. och II: 629
av herr Nordgren in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att försäljningsskatt
på grammofonvaror (grammofoner, grammofonverk etc. samt
grammofonskivor) enligt förordningen den 5 mars 1948 med däri senare vidtagna
ändringar icke må utgå fr. o. m. den 1 juli 1963, samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar
och övergångsbestämmelser; ävensom

8) motionen I: 443 av herr Ferdinand Nilsson m. fl., vari bl. a. hemställts
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag snarast om
allmänna varuskattens omläggande till att uttagas i partihandels- och produktionsledet
för att därmed underlätta hänsynstagande till social skatteavvägning
och produktionens behov.

Såvitt avser motionen 1:443 upptar utskottet till behandling i detta betänkande
endast det första i motionens hemställan upptagna yrkandet. Övriga
i motionen framställda yrkanden behandlar utskottet i annat sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:260, 1:443, 1:445, 1:446, 1:516, II-15,
II: 304 och II: 533.

Gällande bestämmelser m. m.

Allmän varuskatt utgår enligt förordningen den 1 december 1959 (nr 507)
om allmän varuskatt från och med år 1960 för varor, som försäljes eller på
annat sätt tillhandahålles eller tages i anspråk inom riket, samt för varor,
som införes till riket. Allmän varuskatt skall även erläggas för tjänsteprestation,
ifall denna huvudsakligen har avseende på skattepliktiga varor. Från
den principiella skatteplikten undantages vissa varor.

Den allmänna varuskatten höjdes genom förordning den 15 december 1961
(nr 625) från och med 1962 från 4 till 6 procent av beskattningsvärdet.

Inkomsterna av allmän varuskatt beräknas för budgetåret 1963/64 till
2 800 milj. kronor.

Särskild varuskatt och utjämningsskatt. Varuskatt infördes genom förordningen
den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt. Genom förordning den 25
november 1960 (nr 612) har dels rubriken till nämnda förordning ändrats till
förordning om särskild varuskatt, dels företagits sådana ändringar, som föranledes
av den i 1958 års tulltaxa begagnade nomenklaturen, och dels öppnats
möjligheter för importgrossister att genom registrering hos kontrollstyrelsen
i beskattningshänseende jämställas med inhemska tillverkare. Sär -

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963 3

skild varuskatt utgår för socker med 20 öre och för sirap med 16 öre för
kilo samt för choklad, konfektyrvaror och glass med 65 procent, för spritdrycksessenser
med 50 procent, för tandkräm och munvatten med 20 procent,
för puder, nagellack och likartade skönhetsmedel med 65 procent samt
för parfymer, hårvatten etc. med 40 procent av varans beskattningsvärde
ävensom för spelkort med en krona per lek. Varans beskattningsvärde är
för de kemisk-tekniska preparaten av kosmetisk typ i princip lika med det
pris varan betingar vid försäljning till detaljist och för övriga varor i princip
lika med det pris varan betingar vid försäljning i större poster till
grossist.

I samband med den provisoriska lösningen av vissa problem för livsmedelsindustrien
till följd av Sveriges anslutning till EFTA infördes genom
förordning den 3 juni 1960 (nr 258) utjämningsskatt på vissa choklad- och
konfektyrvaror samt på wafers och biscuits. Utjämningsskatten utgår med
50 öre per kilogram av de skattepliktiga varorna.

Den särskilda varuskatten inklusive utjämningsskatten är för budgetåret
1963/64 beräknad till ca 350 milj. kronor. För inhemska tillverkare och registrerade
importörer kan det sammanlagda skattebeloppet fördelas efter

varugrupperna på följande sätt.

Choklad- och konfektyrvaror.......... 205 milj. kronor

Socker och sirap .................... 60 » »

Spritdrycksessenser .................. 0,4» »

Tekniska preparat.................... 70 » »

Spelkort............................ 1 » ®

Till dessa belopp kommer skatt, som av oregistrerade importörer erlägges
till tullverket vid införsel till riket.

Försäljningsskatt. När den tidigare allmänna omsättningsskatten slutligt
avvecklades från och med den 1 juli 1948 ersattes denna i fråga om tre särskilda
varugrupper för vilka s. k. skärpt omsättningsskatt utgått, nämligen
mattor, guldsmedsvaror och grammofonvaror, av en särskild försäljningsskatt.
Denna skatt utgår som regel med 20 procent av försäljningsvärdet,
dock att skatten skall för grammofonvaror utgå med visst belopp per enhet
och för importerade mattor med visst belopp för kilogram. Dessa styckeskatter
skall motsvara skatt beräknad efter 20 procent av försäljningsvärdet
till konsument.

Försäljningsskatten beräknas under budgetåret 1963/64 inflyta med 53
milj. kronor. Detta belopp kan fördelas på de beskattade varuområdena med
39 milj. kronor på guldsmedsvaror, 9 milj. kronor på grammofonvaror och
5 milj. kronor på mattor.

Pälsvaruskatt. Genom förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å
vissa pälsvaror, vars senaste lydelse framgår av förordningarna den 25 mars

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963

1960 (nr 118) och den 8 december 1961 (nr 637), ersattes tidigare omsättningsskatt
för pälsvaror med en särskild pälsvaruskatt, som efter 1961 års
författningsändring har formen av värdeskatt. För beredda pälsskinn utgår
skatten med 10 procent av skinnets beskattningsvärde, som beträffande inom
riket beredda skinn fastställes av Kungl. Maj :t och skall motsvara det pris
skinnet anses betinga vid utlämning från berederi och som beträffande importerade
skinn är lika med importpriset med tillägg av tull. Gällande beskattningsvärden
framgår av kungörelsen den 12 oktober 1962 (nr 528). För
varor, helt eller delvis bestående av pälsskinn, utgår skatten vid införsel med
procenttal från 2 till 8 av importpriset jämte därå belöpande tull. Pälsvaruskatt
kan under budgetåret 1963/64 beräknas inflyta med ca 4 milj. kronor.

Skatt på läskedrycker utgår med 33 öre per liter. Bestämmelser om beskattningen
är meddelade i förordningen den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning
och beskattning av malt- och läskedrycker. De skattepliktiga läskedryckerna
utgöres i huvudsak av kolsyrade sådana drycker. Läskedrycksbeskattningen
har varit gällande från och med år 1940. Nu gällande skattesats
fastställdes av 1958 års riksdag. Skatteinkomsterna är för budgetåret
1963/64 beräknade till ca 70 milj. kronor.

Skatt på kaffe infördes år 1939 genom förordning den 22 december 1939
(nr 877). Nuvarande skattesats, 35 öre per kilogram för orostat kaffe resp.
45 öre för rostat kaffe, fastställdes av 1946 års riksdag. Importen beräknas
innevarande budgetår uppgå till 81 000 ton. Skatteinkomsten är för budgetåret
1963/64 upptagen till 29 milj. kronor.

Frågornas tidigare behandling

De i förevarande motioner berörda frågorna om punktskatternas avskaffande
och om omläggning av den allmänna varuskatten till tidigare led har
förut varit föremål för riksdagens ställningstagande vid ett flertal tillfällen.
I sina betänkanden nr 28 och nr 39, vilka, utom i fråga om ett
motionsyrkande, som redovisas nedan, godkändes av riksdagen, avstyrkte
bevillningsutskottet de motioner som vid 1962 års riksdag väcktes beträffande
dessa spörsmål. Den i motionerna I: 429 och II: 533 framförda motiveringen
för utredning av det indirekta skattesystemet har motionsvis icke
tidigare varit föremål för riksdagens ställningstagande.

Punktskatternas avskaffande

I betänkande nr 28/1962 anförde utskottet att inkomstbortfallet vid avskaffande
av punktskatterna icke kunde anses oväsentligt. Med hänvisning
till sitt betänkande nr 79/1961 framhöll utskottet, att allmänna skatteberedningen
enligt sina direktiv har att överse det nuvarande skattesystemet och
att därvid särskild uppmärksamhet torde ägnas frågan huruvida alla ut -

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963

gående punktskatter bör bestå vid sidan av den generella indirekta beskattningen.
Med hänsyn till att frågan redan var föremål för utredning fann
utskottet inte skäl tillstyrka den i motionerna begärda riksdagsskrivelsen.

Allmän varuskatt i partihandels- eller produktionsledet

Utskottet anförde i sitt betänkande nr 39/1962 att det i dåvarande läge
enligt utskottets mening knappast fanns tillräckliga skäl för en omläggning
av sättet för uttagande av den allmänna varuskatten och erinrade om att
utskottet i denna fråga tidigare framhållit att det emellertid inte är uteslutet
att allmänna skatteberedningen kan finna att denna fråga bör omprövas.

Vid behandling av utskottets betänkande nr 39/1962 stannade kamrarna
i olika beslut beträffande utredningsyrkandet om i vilket led den allmänna
varuskatten bör uttas. Enär de olika meningarna inte syntes kunna sammanjämkas
och frågan ej kunde bli föremål för gemensam votering, anmälde
utskottet i memorial nr 54/1962 för riksdagen att frågan enligt utskottets
mening för då innevarande riksdagssession förfallit.

Motionerna

Principiella yrkanden

I de likalydande motionerna 1: 11 och 11: 13 hänvisas till att 1952 års kommitté
för indirekta skatter i sitt betänkande rörande den statliga indirekta
beskattningen (SOU 1957:13) betonade det angelägna i att den indirekta
beskattningen gjordes likformig. En vara borde således inte beskattas högre
än en annan, om inte särskilda motiv för den högre beskattningen förelåge.
Kravet på likformighet i beskattningen finge dock inte utesluta att jämsides
med en generell indirekt beskattning bibehölles en särbeskattning av sådana
varor, som enligt utbildad praxis ansetts böra beskattas i särskild ordning.

De punktskatter, som enligt kommitténs mening borde upphöra vid genomförandet
av en allmän indirekt beskattning, var skatten på glass — som ansågs
böra avskaffas under alla förhållanden — skatten på tandkräm, munvatten
och schamponeringsmedel, skatten på essenser och extrakter, avsedda för
beredning av alkoholhaltiga drycker, ävensom försäljningsskatten på guldsmedsvaror
och grammofonvaror samt pälsvaruskatten. Gemensamt för alla
dessa skatter är att de inbringar staten relativt obetydliga inkomster och
är försedda med en förhållandevis kostsam administration för skatteuppbörd
och kontroll. För de skattskyldiga medför dessa skatter ett merarbete
och eu omgång som inte står i rimlig proportion till de skattebelopp de inbringar
staten.

I och med att omsättningsskatten höjdes, är skälen för att slopa de punktskatter
som inte är betingade av särskilda omständigheter än starkare än tidigare.
Enligt motionärernas mening bör en omprövning företagas beträffande
området för punktskatter. I första hand bör enligt motionärernas mening
de punktskatter slopas, som kommittén för den indirekta beskatt -

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963

ningen tagit med i sin förenämnda uppräkning. Även de skatter som kommittén
lämnade utanför närmast på grund av deras fiskala betydelse, eller
i varje fall en del av dem, bör kunna avskaffas.

Även i de likalydande motionerna I: 429 och II: 533 hänvisas till 1952 års
kommitté för indirekta skatter, som var enig om att den indirekta beskattningen
borde så utformas, att den icke påverkade konsumtionsvalet. Denna
målsättning har man frångått med den allmänna varuskatten dels genom
att behålla punktskatterna och dels genom att varuskatten uttages såväl på
den färdiga varan som på förbrukningsartiklar vid produktionen och på investeringar.
Även energiskatten medverkar till en olika belastning på varorna.
Det fria konsumtionsvalet bör vara en fast utgångspunkt för det indirekta
skattesystemets utformning. I enlighet härmed bör speciella skatter
icke uttas på råvaror, energi, förbrukningsartiklar och investeringar. En likformig
indirekt beskattning innebär från konkurrenssynpunkt en neutral
beskattning. Denna neutralitet är aktuell såväl på hemmamarknaden som i
fråga om exporten.

Från ekonomisk-politisk synpunkt är varuskatten i sin nuvarande utformning
irrationell, enär utformningen bl. a. innebär att belastningen på konsumtion
och inv esteringar sammanknutits. Genom varuskatten liar en permanent
belastning införts på näringslivets investeringar. Från konjunktursynpunkt
är en sådan fastlåsning felaktig, vilket i nuvarande konjunkturläge
är uppenbart.

Såväl varuskatten på investeringar som energiskatten har lagts på produktionen
utan närmare utredning om effekten för olika branscher och
företag; ej heller har verkningarna för den svenska exporten beaktats. Någon
mot dessa kostnadsskatter svarande utjämningsskatt uttages icke vid
import av varor till Sverige. Ej heller sker någon restitution vid export av
varor från Sverige. Det system som sålunda tillämpas här i landet är direkt
motsatt det som många av vara konkurrentländer tillämpar. Där söker man
på allt sätt befria exporten från kostnadsskatter samtidigt som man belastar
importen med utjämningsskatter i syfte att jämställa in- och utländsk
produktion i konkurrensen på hemmamarknaden. Genom konstruktionen
av vårt indirekta skattesystem är svensk produktion sålunda i flera hänseenden
sämre ställd än motsvarande produktion i utlandet.

Inom EEC, där medlemsländerna sedan mycket lång tid tillbaka haft generella
indirekta skatter, har utarbetats ett förslag till harmonisering av
de generella indirekta skatterna. Det lär innebära en rekommendation av
den s. k. mervärdesskatten. Denna har praktiskt tillämpats i Frankrike. Eu
mervärdesskatt innebär en fördelad skatteuppbörd och samtidigt en likformig
belastning på samtliga varor, och i övrigt synes denna skatteform kunna
medge större anpassbarhet än det system som tillämpas här i landet. Denna
likformighet och anpassbarhet är icke beroende av skattens höjd utan är en
direkt konsekvens av den tekniska utformningen. Enligt motionärernas mening
bör denna skatteform utredas, vilket icke skedde inom 1952 års kommitté.

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963 7

I direktiven för allmänna skatteberedningen har sagts att varuskatten
skall utgöra ett bestående element i skattesystemet. Även om det kan förutsättas
att den allmänna skatteberedningen kommer att behandla här berörda
problem, vill motionärerna med hänsyn till den stora betydelse som utformningen
av det indirekta skattesystemet har för vårt näringsliv och med
hänvisning till det anförda föreslå att riksdagen understryker vikten av att
en fullständig utredning rörande den tekniska utformningen av det indirekta
skattesystemet utan dröjsmål genomföres och framlägges.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 445 och II: 538 anför, att flera
av de punktskattebelagda varuslagen inte har mer lyxkaraktär än en mångfald
andra varuslag och att det i varje fall inte är statens sak att avgöra vad
som för den enskilda människan kan betraktas som lyxkonsumtion eller ej.
Punktskatterna innebär ofta ett ingrepp från statens sida i människornas
fria konsumtionsval. Motionärerna ansluter sig till vad 1952 års kommitté
för indirekta skatter framhöll beträffande det angelägna i att den indirekta
beskattningen gjordes likformig. Kravet på likformighet i beskattningen
finge dock inte utesluta att jämsides med en generell indirekt beskattning
bibehölls en särbeskattning av sådana varor som enligt utbildad praxis ansetts
böra beskattas i särskild ordning såsom sprit- och maltdrycker, tobak
samt motorfordon och motorbränsle.

De punktskatter som enligt kommitténs mening borde upphöra vid genomförandet
av en allmän indirekt beskattning var skatten på tandkräm, munvatten
och schamponeringsmedel, skatten på essenser och extrakter avsedda
för beredning av alkoholhaltiga drycker ävensom försäljningsskatten på
guldsmedsvaror och grammofonvaror samt pälsvaruskatten. Gemensamt för
alla dessa skatter är att de inbringar staten relativt obetydliga inkomster och
är förenade med en förhållandevis kostsam administration för skatteuppbörd
och kontroll.

I motionen I: H3 hävdas att den allmänna varuskatten har starka drag
av vad som kan rubriceras som motsatsen till socialt hänsynstagande vid beskattningen.
Familjeförsörjaren drabbas hårdare än den ensamstående. Då de
prisbilliga nödvändighetsvarorna betyder mera för dem som har det mindre
gott ekonomiskt ställt, drabbar skattens utvidgning dessa hårdare än de
bättre ekonomiskt ställda. Företagare med växlande inkomster, skuldsatta
och sociala understödstagare träffas trots minimal skattekraft likväl av denna
otidsenliga skatteform.

Redan vid skattens tillkomst ifrågasattes om den icke även av rent praktiska
skäl borde uttagas, icke i detaljhandeln »vid disk», utan i partihandelseller
produktionsstadiet. Från de sociala synpunkter som ovan berörts skulle
en sådan utformning av konsumtionsbeskattningen möjliggöra en differentiering
och avvägning med hänsyn till produktionen och till en varas betydelse
från konsumenternas synpunkt. Det skulle vara möjligt att ta hänsyn
till sociala skäl och således från skatten undanta för livsuppehället nödvändiga
varor samt lägga skattens tyngdpunkt på lyx- och överflödskonsumtion.

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963

> rkanden beträffande särskilda varuområden

A. Särskild varuskatt

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1: 259 och II: 305- anföres
bl. a. att socker är ett av våra allra viktigaste livsmedel och att den inhemska
produktionen därav upprätthålles av beredskapsskäl och därför åtnjuter
ett icke oväsentligt skydd. Punktskatten på socker, från vilken socker,
som användes inom choklad- och konfektyrindustrien är undantaget, leder
till att de svenska hushållens sockerkonsumtion beskattas med 60 milj.
kronor, vartill kommer allmän varuskatt med i runt tal 3,8 milj. kronor. En
annan olägenhet med sockerskatten är enligt motionärerna att den försämrat
det svenska sockrets konkurrenskraft gentemot handeln i Danmark och
Norge.

Beträffande beskattningen av tandkräm framhålles i de likalydande motionerna
1:260 och 11:300 att redan vid införandet av skatten på tandpulver,
tandkräm och munvatten anfördes starka betänkligheter, som grundade sig
pa att tandkräm inte är någon lyxvara. Betänkligheterna har enligt motionärerna
blivit allt starkare, sedan det visat sig att tandkräm har en icke obetydlig
kariesförebyggande effekt. Användningen av tandpasta och munvatten befordrar
eu god munhygien, och denna är av största betydelse för förebyggande
av tandsjukdomar, varför dessa varor bör betraktas som värdefulla hygieniska
preparat och inte som lyxartiklar.

Motionärerna anser, att ett borttagande av skatten på nämnda varor skulle
''sara ägnat att stimulera förbrukningen av dem. Härigenom kan en viss reducering
av kostnaderna för tandvården tänkas bli följden, varför något reellt
inkomstbortfall ej behöver uppkomma, om skatten slopas.

B. Försäljningsskatt

1 de likalydande motionerna I:U6 och 11: 536 erinras om, att frågan om
försäljningsskatten på guldsmedsvaror enligt motionärernas mening kommit
J ett nytt läge genom att man i Danmark beslutat att från och med den 1
april 1963 icke beskatta guldsmedsbranschens varor högre än andra varuslag.
Under de gångna åren har svenskar vid resor i utlandet köpt guldsmedsvaror
framför allt i Italien, där guldvarorna är relativt billiga men i utförande
icke kan mata sig med vad som tillverkas här i landet. Det är mycket stora
summor, som på detta sätt undandrages den svenska guldsmedsbranschen,
och en av huvudanledningarna till att det är billigt att köpa t. ex. i Italien är
försäljningsskatten. När nu den danska särbeskattningen bortfaller, betyder
detta, att guldsmedsvaror även i Danmark blir betydligt billigare än här
hemma. Den svenska guldsmedsnäringen står kvalitativt högt och har möjligheter
att få ut sina varor på andra marknader under förutsättning, att
man kan satsa helt och fullt på hemmamarknaden. Sviker hemmamarknaden,
blir möjligheterna till produktion här i landet starkt beskurna, vilket
skapar sysselsättningsproblem för den specialutbildade arbetskraften inom
denna bransch. Det förefaller branschens utövare orättvist och orimligt, att

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963 9

just varor av ädla metaller och ädla stenar skall belastas med högre skatt än
mycket av det krafs som säljes i landet och av vilket det mesta är importerat.

Motionärerna framhåller vidare såsom en olägenhet med försäljningsskatten
det merarbete, som landets guldsmedsaffärer ålägges, då de tjänstgör
som inkasserare av skatten. Föreskrifterna angående bokföring av skattepliktiga
varor är många och besvärliga för en icke bokföringskunnig. Ett bibehållande
av försäljningsskatten skulle enligt motionärernas mening mycket
snart medföra, att tillverkningen i Sverige av guldsmedsvaror reducerades
till ett minimum. Guldsmedsbranschen behöver en konkurrens på lika
villkor med andra gåvobranscher.

Beträffande försäljningsskatten på grammofonvaror framhålles i de likaIvdande
motionerna I: 516 och II: 629 att bandspelaren och magnetofonbandet
under senare år blivit en allt starkare konkurrent till grammofonen och
grammofonskivan och att detta förhållande bidragit till minskad avsättning
av grammofonvaror. Produktionsminskningen har ostridigt drabbat i första
hand den värdefullare repertoaren, svensk seriös musik och svensk populärmusik
utanför den många gånger relativt kortlivade schlagerrepertoaren.
Möjligheterna att producera god svensk musik och göra denna känd här
hemma och utomlands har därmed begränsats.

Skattens utformning som eu styckeskatt medför även att skattebelastningen
på olika typer av skivor blir synnerligen ojämn, vilket knappast står i
överensstämmelse med i övriga skattesammanhang tillämpade principer. I
vissa fall utgår försäljningsskatten med belopp motsvarande under 10 procent
av försäljningspriset, i andra med 25 procent och ofta ännu högre, speciellt
i de fall då utförsäljningar eller realisationer av skivor av olika skäl
äger rum.

Särbeskattningen av grammofoner och grammofonskivor får enligt motionärernas
uppfattning anses vara synnerligen anmärkningsvärd såväl med
hänsyn till förhållandena på andra områden inom kulturlivet som i jämförelse
med andra punktbeskattade varuområden. Då beskattningen principiellt
icke längre kan försvaras synes anledning föreligga att behandla
frågan om ett upphävande av skatten på nämnda varor utan att allmänna
skatteberedningens ståndpunktstagande avvaktas.

Utvecklingen inom grammofonbranschen har också varit sådan att ett avskaffande
av specialskatten framstår såsom nödvändigt för tillgodoseende
av det allmän-kulturella önskemålet om upprätthållande och utökning av
inspelning av värdefullare musikverk ävensom med hänsyn till den belastning
i övrigt som skotten utgör för värdefulla avsnitt inom vårt kulturliv.

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963

Utskottet

I motionerna 1:11 och II: 15 har hemställts om utredning rörande avskaffandet
av vissa punktskatter i och med att den allmänna varuskatten erhållit
sin nuvarande höjd, medan motionärerna i motionerna I: 445 och II:
538 hemställt om en likartad utredning i syfte att nå den av 1952 års kommitté
för indirekta skatter förordade likformigheten i den indirekta beskattningen.
Gemensamt för förevarande motioner är att de hänvisar till nämnda
kommitté, som i sitt betänkande uttalat att en vara inte borde beskattas
högre än en annan om inte särskilda motiv förelåg för den högre beskattningen.
De punktskatter som enligt kommitténs mening borde upphöra vid införandet
av en allmän indirekt beskattning var skatten på tandkräm, munvatten,
schamponeringsmedel, spritdrycksessenser samt på guldsmeds-, grammofon-
och pälsvaror. Utredningsyrkandena avser i första hand punktskatterna
på dessa varuområden. Enligt motionärerna erhåller staten härigenom
relativt obetydliga inkomster, vilka icke står i proportion till statens administrationskostnader
och de skattskyldigas merarbete. I motionerna 1:11 och
II: 15 yrkas därjämte att utredningen bör omfatta de skatter, som kommittén
lämnade utanför på grund av deras fiskala betydelse, exempelvis skatten på
kaffe och läskedrycker.

I vissa motioner yrkas upphävande från och med den 1 juli 1963 av punktskatterna
på särskilda varuområden, som omfattas av förenämnda motionsyrkanden.
Sålunda innehåller motionerna 1: 260 och II: 300 yrkande om upphävande
av den särskilda varuskatten på tandkräm m. m. samt motionerna
I: 516 och II: 629 yrkande om upphävande av försäljningsskatten på grammofonvaror.
Vidare föreligger ett utredningsyrkande i motionerna I: 446 och
11:436 om provisorisk nedsättning av den särskilda försäljningsskatten på
guldsmedsvaror. På det förevarande punktskatteområdet yrkas därjämte i
motionerna I: 259 och II: 304 upphävande av den år 1958 införda särskilda
varuskatten på socker och sirap.

I motionerna I: 429 och II: 533 hemställes att riksdagen i särskild skrivelse
måtte framhålla betydelsen av en fullständig utredning rörande den tekniska
utformningen av det indirekta skattesystemet. Motionärerna framhåller
vikten av att den indirekta beskattningen är likformig och ur konkurrenssynpunkt
neutral, vilket man frångått icke blott genom att behålla
punktskatterna utan även genom att uttaga allmän varuskatt på förbrukningsartiklar
vid produktionen och på investeringar. Sådan effekt har enligt
motionärerna även energiskatten. Genom konstruktionen av vårt indirekta
skattesystem är svensk produktion i flera hänseenden sämre ställd än
motsvarande produktion i utlandet. Motionärerna finner det möjligt att den
s. k. mervärdeskatten skulle erbjuda en ur angivna synpunkter bättre lösning
av den indirekta beskattningen och vrkar därför att denna skatteform
utredes.

Vad slutligen angår den i detta sammanhang till behandling upptagna mo -

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963 11

tionen 1:443 bär däri bl. a. hemställts om riksdagsskrivelse med begäran
om utredning i syfte att uttaga den allmänna varuskatten i partihandels- och
produktionsledet för tillgodoseende av sociala skattesynpunkter och produktionens
behov. Motionärerna anför, att härigenom skulle från beskattningen
kunna undantagas för livsuppehället nödvändiga varor och skattens tyngdpunkt
läggas på lyx- och överflödskonsumtion.

Utskottet får till en början erinra om att punktskatterna varit föremål för
väsentliga ändringar sedan 1952 års kommitté för indirekta skatter avgav
sitt betänkande år 1957. En betydande skärpning av vissa skattesatser ägde
rum och nya skatteområden tillkom sålunda i samband med 1958 års beslut
i försvarsfrågan. Inom de särskilda varuskatternas område har vidare av
handelspolitiska skäl tillkommit utjämningsskatt, varjämte skattetekniska
omläggningar ägt rum. Vidare infördes genom beslut av 1959 års höstriksdag
en allmän varuskatt. Skattesatsen, som ursprungligen var 4 procent, höjdes
fr. o. m. år 1962 till 6 procent. Förutsättningarna för punktskatternas avskaffande
är således idag väsentligt annorlunda än när 1952 års kommitté
tog ställning till detta spörsmål. I årets statsverksproposition är de särskilda
varuskatterna för budgetåret 1963/64 beräknade till 415 milj. kronor. Om
därtill räknas skatten på kaffe, 29 milj. kronor, och läskedrycksskatten, omkring
70 milj. kronor, uppgår statsinkomsterna av dessa punktskatter till
cirka 515 milj. kronor.

Utskottet kan biträda motionärernas mening att punktskatterna i vissa
fall har ofördelaktiga verkningar och påverkar konsumenternas val i de fall
där substitut till de punktbeskattade varorna erbjudes. I samma mån som
beskattningen belastar viss bransch kan detta således gynna närliggande
obeskattade varuområden. I och för sig torde det enligt utskottets uppfattning
vara så, att ju mer den allmänna varuskatten höjes desto mer framträder
olägenheterna av punktskatterna.

Såsom 1962 års bevillningsutskott framhöll i sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 28 torde allmänna skatteberedningen ägna särskild uppmärksamhet
åt frågan huruvida alla utgående punktskatter bör fortbestå vid sidan
av den allmänna varuskatten. Utskottet anser det synnerligen önskvärt
att allmänna skatteberedningen i sitt arbete finner lösningar i fråga om avvägningen
av den indirekta beskattningen, som möjliggör en mer likformig
belastning av denna beskattning. Utskottet har härvid inte tagit ställning till
i vad mån man av särskilda skäl bör bibehålla vissa punktskatter.

Beträffande yrkandet i motionerna I: 429 och II: 533 får utskottet erinra
om att allmänna skatteberedningen förklarat sig ha för avsikt att om möjligt
framlägga förslag rörande fysiska personers beskattning under år 1964.
Om det lyckas skatteberedningen att framlägga ett förslag rörande fysiska
personers" beskattning utgår utskottet ifrån, att ett sådant förslag även kommer
att avse delar av den indirekta beskattningen. Det får utifrån dessa utgångspunkter
rent tidsmässigt anses uteslutet, att Kungl. Maj :t skulle fa möjligheter
att på grundval av allmänna skatteberedningens förslag redan till
1964 års riksdag framlägga förslag till en så genomgripande skattereform,

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963

som åsyftas i sistnämnda motioner, bl. a. beroende på att förslag av denna
karaktär kräver ett omfattande remissförfarande.

Med hänsyn till det sålunda anförda vill utskottet förorda, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att motionerna överlämnas till
allmänna skatteberedningen för beaktande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: It av herrar Isacson och
Ringaby samt II: 15 av herr Nordgren m. fl. om avskaffande
av punktskatter,

2) de likalydande motionerna 1:259 av herrar Thorsten
Larsson och Harald Pettersson samt II: 304 av herr Hansson
i Önnarp m. fl. om upphävande av den särskilda varuskatten
på socker och sirap,

3) de likalydande motionerna 1: 260 av fröken Nordström
m. fl. och II: 300 av fröken Elmén m. fl. om upphävande av
den särskilda varuskatten på tandkräm m. m.,

4) de likalydande motionerna I: 429 av herr Boheman och
II: 533 av herr Kollberg om en teknisk omläggning av vissa
delar av det indirekta skattesystemet,

5) de likalydande motionerna 1:445 av herrar Stefanson
och Nyman samt II: 538 av herrar Westberg och Gustafsson
i Borås om utredning rörande punktskatterna,

6) de likalydande motionerna 1:446 av herr Stefanson
m. fl. samt II: 436 av herrar Kollberg och Berglund om provisorisk
nedsättning av den särskilda försäljningsskatten på
guldsmedsvaror,

7) de likalydande motionerna I: 516 av herr Bengtson
m. fl. och II: 629 av herr Nordgren m. fl. om upphävande av
försäljningsskatten på grammofonvaror, ävensom

8) motionen I: 443 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. i vad
den avser uttagande av den allmänna varuskatten i partihandels-
och produktionsledet,

överlämnas till allmänna skatteberedningen för beaktande.

Stockholm den 12 mars 1963

På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963
Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson*,
Stefanson, Oscar Carlsson*, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson,
Hellebladh* och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Nilsson i Svalöv, Vigelsbo,
Engkvist, Asp, Christenson i Malmö, fru Holmqvist, herr Enskog och
fru Kristensson.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herr Gösta Jacobsson.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 830329