Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

1

Nr 15

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om sänkning av fordonsskatten för bussar och av brännoljeskatten.

(l:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:522 av herrar Sveningsson och Ringaby
samt 11:536 av herr Nordgren, vari hemställts, »att riksdagen måtte med verkan
från och med den 1 januari 1964 besluta sänka de för bussar utgående
fordonsskatterna med 40 procent samt att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till erforderliga författningsändringar»; samt

2) de likalydande motionerna 1:525 av herr Virgin m. fl. och 11:622 av
herr Cassel m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring av 5 § förordningen den 15 december 1961 (nr 653)

om brännoljeskatt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 15 december 1961 om
brännoljeskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

5 §.

Skatten utgår med trettio öre för liter, dock att skatt, som erlägges av tillverkare
eller registrerad leverantör eller vid införsel, skall utgöra tjugusju
öre för liter.

Skatten beräknas---av volymen.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1963.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 11:536 och 11:622.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 15

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

Frågan om sänkning av fordonsskatten för bussar

Gällande bestämmelser

Enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt skall
fordonsskatt årligen erläggas bl. a. för här i riket registrerade bussar. Skatten
utgår med dels en enhetlig grundavgift och dels en på visst sätt beräknad
tilläggsavgift. Grundavgiften utgör 110 kr. För bussar med tjänstevikt av
högst 5 000 kg utgör tilläggsavgiften 33 kr. för varje påbörjat hundratal kg
av tjänstevikten, minskad med 900 kg, medan tilläggsavgiften för bussar
med högre tjänstevikt utgör 1 353 kr. för 5 000 kg av tjänstevikten och 55
kr. för varje påbörjat hundratal kg av återstående del av tjänstevikten.

Jämlikt 1 § 6 mom. vägtrafikförordningen förstås med bilens tjänstevikt
sammanlagda vikten av dels fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid
användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri, dels till fordonet hörande
verktyg, reservhjul, bränsle, smörjolja samt vatten och dels föraren
av fordonet.

Frågans tidigare behandling

Under åberopande bl. a. av busstrafikens ekonomiska situation har vid
1956—1960 års riksdagar väckts motioner om sänkning av fordonsskatten
för bussar. Motionerna har, bl. a. med hänsyn till att frågan om motorfordonstrafikens
beskattning är under utredning inom 1953 års trafikutredning,
icke föranlett någon riksdagens åtgärd.

I en av 1953 års trafikutredning till chefen för kommunikationsdepartementet
i februari 1960 ingiven framställning rörande busstrafikens driftekonomiska
förhållanden föreslog utredningen med hänsyn till den brydsamma
ekonomiska situation, i vilken ett stort antal bussföretag på landsbygden befinner
sig —- förutom vissa åtgärder av ekonomisk och trafikpolitisk karaktär
— en provisorisk lättnad i beskattningen av busslinjetrafiken. Sålunda
föreslogs att bussföretag med linjetrafik på landsbygden i avbidan på ställningstagandet
till frågan om direkta stödåtgärder skulle erhålla restitution
av halva den fordonsskatt, som erlagts för år 1960 i fråga om bussar i nämnda
trafik.

Chefen för kommunikationsdepartementet delade i propositionen nr 98 till
1961 års riksdag utredningens uppfattning om behovet av ekonomiskt stöd
åt busstrafiken på landsbygden men ansåg för sin del att bidraget borde utgå
efter individuell prövning av de skilda bussföretagens ekonomiska förhållanden.
Bidragets storlek föreslogs i propositionen maximerat till två kr. per
vagnmil, och det för bidragsgivningen erforderliga beloppet beräknades till
2 milj. kr.

I de i samband med propositionen behandlade motionerna 1:23 och 11:54,
1:633 och 11:753 samt 1:358 och 11:418 yrkades lindring av fordonsskatten

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

3

för bussar, i de båda förra motionsparen med 50 procent och i det senare
motionsparet med 40 procent.

Sammansatta stats- och bevillningsutskottet tillstyrkte i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 1 förslaget i propositionen och avstyrkte bifall till
motionerna.

Frågan om skattelättnader för bussar behandlades även av 1962 års riksdag.
Sålunda hemställdes i motionerna 1:149 och 11:195 att riksdagen såsom
en provisorisk stödåtgärd för busstrafiken på landsbygden skulle besluta om
restitution av hälften av erlagd fordonsskatt fr. o. m. år 1961 i huvudsaklig
överensstämmelse med det förslag, som framlades av 1953 års trafikutredning.
I motionerna 1:473 och 11:574 däremot yrkades sänkning av fordonsskatten
för bussar med 40 procent.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 29 avstyrkte bevillningsutskottet
bifall till motionerna och anförde bl. a. följande.

De nu utgående behovsprövade bidragen å tillhopa 2 milj. kronor medför
att väsentligt högre belopp kan utgå till den ekonomiskt minst bärkraftiga
trafiken än enligt de generellt verkande bidragssystem, som föreslås i motionerna.
Utskottet vill även erinra om riksdagens tidigare, i andra sammanhang
uttalade uppfattning att erforderligt stöd till viss verksamhet i princip
inte bör ske i form av lättnader vid beskattningen utan genom direkta bidrag.

Av vad ovan anförts framgår att utskottet inte kan ansluta sig till motionärernas
förslag om ett generellt stöd till busstrafiken genom skattelättnader
utan anser att de bidrag, som även i fortsättningen kan krävas för upprätthållande
av samhällsnödvändig busstrafik, bör utgå efter behovsprövning
i de enskilda fallen. Det ankommer emellertid inte på bevillningsutskottet
att taga ställning till storleken av erforderligt bidrag, utan denna fråga torde
få avgöras i annat sammanhang.

Motionerna

I motionerna 1:522 och 11:536 framhåller motionärerna i huvudsak följande.
Erfarenheterna från det hittills tillämpade statsbidragssystemet visar,
att en betydande del av landsbygdstrafiken har behov av bidrag för att uppnå
täckning av de med trafiken förenade kostnaderna. De redovisade underskotten
enbart på stödberättigade linjer uppgick enligt 1961 års bidragsansökningar
till 6,3 milj. kr., eller 11 procent av totalkostnaderna i sökandenas
trafikrörelse, och enligt 1962 års ansökningar till närmare 9,9 milj.
kr. I kostnaderna ingår som en betungande post fordons- och drivmedelsskatter,
som varje bussföretag tvingas betala för gemensamma ändamål, medan
endast vissa företag får återbäring i form av statsbidrag.

Emot ett bidragssystem baserat på prövning av ansökningar från enskilda
trafikutövare talar bl. a. det förhållandet, att systemet med nödvändighet
måste verka tungrott. Den enklaste formen för generella åtgärder, som en 2

Bi haag till riksdagens protokoll 1963. 7 sand. Nr 15

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

ligt motionärernas mening är att föredraga, synes vara att sänka fordonsskatten
för bussar.

Trafikutredningen har i sin år 1960 avgivna framställning rörande busstrafikens
driftekonomiska förhållanden konstaterat, att fordons- och drivmedelsskatterna
är avsedda att ingå i ett system, varigenom olika kategorier
av motorfordon svarar för av dem förorsakade kostnader enligt den s. k.
kostnadsansvarighetsprincipen. Utredningen har uttalat att kostnadsansvarighetsprincipen
för bussarnas del inte brytes, om upp till hälften av bussarnas
totalskatt antages motsvara deras bidrag till motorfordonstrafikens gemensamma
kostnader. Utredningen föreslog för sin del som en provisorisk
åtgärd att restitution borde ske av hälften av den fordonsskatt, som för år
1960 erlagts i fråga om bussar, vilka den 1 januari 1960 var godkända för
användning på linjer som till minst fyra femtedelar låg utanför stads planlagda
område.

Några skäl att begränsa skattesänkningen enbart till vissa bussar föreligger
enligt motionärernas mening emellertid inte. De ekonomiska svårigheterna
för den kollektiva persontrafiken förefinns i snart sagt alla typer av
husslinjetrafik, och riskerna att generella åtgärder skall innebära otillbörliga
fördelar för vissa företag måste bedömas som ytterligt små. En lämplig
reduktion av beskattningen synes enklast kunna ske genom nedsättning med
40 procent av de för bussarna utgående fordonsskatterna. Detta skulle innebära
en minskning av bussarnas totalbeskattning med 12—13 procent och
alltså väl rymmas inom den av trafikutredningen angivna ramen.

Frågan om sänkning av brännoljeskatten

Gällande bestämmelser

För motorbrännolja utgår dels särskild skatt — brännoljeskatt — och dels
allmän energiskatt. Däremot är brännolja liksom andra drivmedel och
bränslen undantagna från allmän varuskatt.

Före den 1 januari 1962 erlades brännoljeskatten kvartalsvis efter deklaration
av den, som var registrerad som ägare till brännoljedrivet motorfordon.
Skattesatsen utgjorde 30 öre per liter. Jämlikt 5 § förordningen den 15
december 1961 om brännoljeskatt, vilken förordning trädde i kraft den 1
januari 1962, utgår skatten med 34 öre per liter; dock att skatt, som erlägges
av tillverkare, registrerad leverantör eller vid införsel, utgår endast med 31
öre per liter. Bestämmelserna innebär att flertalet förbrukare, som numera
inköper oljan i beskattat skick, erlägger skatt efter den lägre skattesatsen.
För de s. k. blandade förbrukarna, dvs. de som använder motorbrännolja
både för drift av motorfordon och för annat ändamål och vilka fortfarande
erlägger skatten kvartalsvis efter deklaration, utgår däremot skatten efter
den högre skattesatsen. De blandade förbrukarna äger dock rätt att i dekla -

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

5

rationen tillgodogöra sig avdrag för den brännolja, som använts för annat
ändamål än fordonets framförande.

Energiskatten utgör för motorbrännolja 2,5 öre per liter.

Frågans tidigare behandling

Vid 1961 års höstriksdag framlades i propositionen nr 188 bl. a. förslag
om betydande lättnader rörande den direkta beskattningen. För att till viss
del kompensera inkomstbortfallet genom denna skattesänkning och andra
i propositionen förordade åtgärder föreslogs vidare att den allmänna varuskatten
skulle höjas från 4 till 6 procent samt att bensin- och brännoljeskatterna
skulle höjas med 5 resp. 4 öre per liter, motsvarande vad som skulle
ha utgått, om motorbränslena hade varit underkastade omsättningsskatt.

I de i anledning av propositionen väckta motionerna 1:697 och 11:848
samt 1:721 och 11:882 hemställdes om avslag på förslaget om höjning av
drivmedelsskatterna. I motionerna 1:727 och 11:876 hemställdes dels om avslag
på förslaget om höjning av brännoljeskatten och dels att bensinskatten
skulle höjas med endast 3 öre per liter.

Förslaget om höjning av bensinskatten behandlades av bevillningsutskottet
i dess av riksdagen i denna del godkända betänkande nr 79, vari utskottet
tillstyrkte propositionsförslaget om höjning av bensinskatten.

Det i propositionen nr 188 framlagda förslaget om höjning av brännoljeskatten
behandlades av bevillningsutskottet i betänkande nr 74. Utskottet
avstyrkte därvid bifall till propositionen i denna del. I en vid betänkandet
fogad reservation av herr John Ericsson m. fl. anfördes bl. a. följande.

Enligt utskottets mening bör en höjning av bensinskatten även föranleda
en i stort sett motsvarande skärpning av skatten på motorbrännolja för att
förhindra snedvridning i nuvarande konkurrensförhållanden. Det eventuella
stöd, som den tyngre yrkesmässiga trafiken kan vara i behov av, bör,
såsom utskottet tidigare i andra sammanhang framhållit, inte ges beskattningsvägen
utan i annan ordning.

Av anförda skäl anser sig utskottet inte kunna bifalla avslagsyrkandet i
motionerna 1:697 och 11:848, 1:721 och 11:882 samt 1:727 och 11:876 utan
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag om höjning av skatten på motorbrännolja
med fyra öre per liter.

Riksdagen biföll det förslag, som innefattades i den vid betänkandet fogade
reservationen.

I motionerna 1:335 och 11:413, 1:341 och 11:417 samt 1:457 och 11:542
ävensom i motionen 1:467 vid 1962 års riksdag yrkades att brännoljeskatten
skulle sänkas med fyra öre per liter.

Bevillningsutskottet tillstyrkte i sitt betänkande nr 27 bifall till berörda
motionsyrkanden.

I en till betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson m. fl. av -

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

styrkte reservanterna bifall till motionsyrkandena om sänkning av brännoljeskatten
under åberopande bl. a. av att de skattemässiga pålagorna på
bilismen i princip borde drabba densamma likformigt för att förhindra
snedvridning i konkurrensförhållandena.

Riksdagen beslutade i enlighet med den av herr John Ericsson m. fl. till
betänkandet fogade reservationen.

Motionerna

Som motivering för yrkandet i motionerna 1:525 och 11:622 framhåller
motionärerna, att den av 1961 års höstriksdag höjda skatten på motorbrännolja
är en tung börda för de jordbrukare och andra företagare som i
sin förvärvsverksamhet är beroende av lastbil eller traktor. Den redan förut
hårt trängda tunga lastbilstrafiken förorsakas härigenom konkurrenssvårigheter,
och för konsumenten tar sig brännoljeskatten uttryck i höjda varupriser.
Särskilt hårt drabbas landsbygdens befolkning, som i hög grad är
beroende av buss som kommunikationsmedel och lastbil som transportmedel.
För de glesbyggda norrlandslänen är skatten på grund av de långa avstånden
en hård belastning. Inte minst för möjligheterna att lokalisera företag
till landsbygden kan dessa fördyringar få kännbara konsekvenser. Enligt
motionärernas mening skulle en lindring av drivmedelsbeskattningen
därjämte vara en välbehövlig och välmotiverad lättnad för jordbruket i dess
nuvarande besvärliga läge. Mot bakgrunden härav är det angeläget att snarast
möjligt sänka motorbrännoljeskatten till den nivå som var rådande före
den av 1961 års höstriksdag genomförda höjningen, dvs. med 4 öre per liter.

Utskottet

Utskottet behandlar till en början yrkandet i motionerna 1:522 och 11:536
om sänkning av fordonsskatten för bussar fr. o. m. den 1 januari 1964 med
40 procent.

Enligt förordningen om automobilskatt skall fordonsskatt årligen erläggas
för här i riket registrerade bussar. Skatten utgår med dels en enhetlig
grundavgift och dels en på visst sätt beräknad tilläggsavgift. Grundavgiften
utgör 110 kronor. För bussar med tjänstevikt av högst 5 000 kg utgör tillläggsavgiften
33 kronor för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten,
minskad med 900 kg, medan tilläggsavgiften för bussar med högre tjänstevikt
utgör 1 353 kronor för 5 000 kg av tjänstevikten och 55 kronor för
varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten till den del denna överstiger
5 000 kg. Skattesatserna har därvid avvägts med hänsyn till bussarnas vägförslitning
och kravet på vägarnas standard.

I syfte att vidmakthålla mindre lönsam linjetrafik med buss huvudsakligen
på landsbygden beslutades första gången vid 1961 års riksdag att
statsbidrag skulle utgå för viss sådan trafik. Bidragsgivningen grundas på

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

7

individuell prövning av behovet och den ekonomiska bärigheten av trafiken.
För att inte motverka önskvärda rationaliseringsåtgärder är bidraget maximerat
till två kronor per vagnmil. Om synnerliga skäl därtill föreligger kan
dock högre bidrag utgå. Statsbidrag utgår inte till trafikföretag, som helt
eller till övervägande del ägs av staten. För innevarande budgetår har för
ändamålet anvisats tillhopa 2,7 milj. kronor. I årets statsverksproposition
föreslår chefen för kommunikationsdepartementet mot bakgrunden av hittills
vunna erfarenheter vissa ändringar i grunderna för bidragssystemet
och hemställer att anslaget för budgetåret 1963/64 skall höjas till 3 milj.
kronor.

Med hänsyn till kravet på eu tillfredsställande transportförsörjning inom
olika delar av landet måste en del av den linjetrafik, som för närvarande
inte är lönsam, likväl upprätthållas för tillgodoseende av de mest angelägna
trafikbehoven. Enighet torde också råda om att de trafikföretag, som uppehåller
sådan trafik, i rimlig omfattning bör erhålla kompensation från det
allmänna. Meningarna är däremot delade rörande formerna för det ekonomiska
stöd, som bör ifrågakomma. Motionärerna anser för sin del, att ett
system med generella skattelättnader är att föredraga framför nuvarande
behovsprövade bidrag.

Ett generellt bidrag i form av sänkt fordonsskatt för bussar på sätt förordas
i motionerna skulle enligt utskottets mening inte ge den lättnad, som
erfordras för att de i ekonomiskt hänseende sämst ställda företagen skall
kunna upprätthålla ur samhällssynpunkt nödvändig trafik. Fordonsskatten
utgör nämligen en relativt obetydlig del av trafikföretagens totala omkostnader.
Motionärernas förslag skulle därjämte innebära ett omotiverat högt
skattebortfall genom subventionering av busstrafiken, eftersom även statliga
företag och åtskilliga enskilda företag, som inte är i behov av statligt
stöd, skulle få del av skattesänkningen. I detta sammanhang vill utskottet
även framhålla angelägenheten av att automobilbeskattningen drabbar olika
kommunikationsmedel och trafikföretag så likformigt som möjligt för undvikande
av rubbningar i konkurrensförhållandena. Med hänsyn härtill och
till den inom 1953 års trafikutredning pågående revisionen av vägtrafikbeskattningen
torde det inte vara lämpligt att nu vidtaga åtgärder, som medför
ändringar i busstrafikens beskattning.

Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att stödet åt busstrafiken
fortfarande bör vara utformat som ett behovsprövat individuellt bidrag.
Den hittillsvarande bidragsgivningen har trots att relativt begränsade
medel stått till förfogande visat sig ha stor betydelse för de bidragsberättigade
företagens möjligheter att upprätthålla linjetrafik inom områden
med alltför otillräckligt trafikunderlag för en lönsam verksamhet. Utskottet
vill emellertid inte bestrida, att bidragsbestänimelserna i vissa hänseenden
varit mindre tillfredsställande. Detta har även uppmärksammats av
chefen för kommunikationsdepartementet, som i årets statsverksproposition

8 Bevillningsutskottets betänkande nr tö år 1963

föreslagit vissa ändringar rörande bidragsgivningen. Det ankommer emellertid
inte på bevillningsutskottet att taga ställning till vilka åtgärder, som
bör vidtagas i detta hänseende.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:522 och 11:536.

Utskottet behandlar härefter yrkandet i motionerna 1:525 och 11:622 om
sänkning av skatten pa motorbrännolja med fyra öre per liter fr. o. in.
den 1 april innevarande år.

Före den 1 januari 1962 utgjorde skatten på motorbrännolja 30 öre per
liter. Efter nämnda tidpunkt utgör skattesatsen 34 öre per liter för hos kontrollstyrelsen
registrerade förbrukare — vissa s. k. blandade förbrukare,
d. v. s. de som inköper motorbrännolja i obeskattat skick och använder oljan
både för drift av motorfordon och för annat ändamål — samt 31 öre per
liter för övriga förbrukare, vilka inköper motorbrännolja i beskattat skick.

Vid 1961 års höstriksdag genomfördes på grundval av förslag i propositionen
nr 188 lättnader i den direkta beskattningen. Därvid ansågs det av
samhällsekonomiska skäl erforderligt att det inkomstbortfall, som föranleddes
av skattesänkningen och andra i anledning därav vidtagna åtgärder,
till viss del kompenserades genom en höjning av den allmänna varuskatten
och drivmedel sskatterna. Eftersom drivmedlen inte varit föremål för den
skärpning av den indirekta beskattningen, som införandet av den allmänna
varuskatten innebar, ansågs det påkallat att skatten på motorbränslena höjdes,
så att priserna på dessa varor kom upp i samma nivå, som skulle ha
gällt, om allmän varuskatt utgått för dem.

Den genomförda höjningen av den allmänna varuskatten accentuerar i
högre grad än tidigare angelägenheten av en likformig skattebelastning på
drivmedel och andra konsumtionsvaror, som är underkastade den allmänna
varubeskattningen. Dessutom bör såsom utskottet ovan framhållit beskattningen
drabba bilismen likformigt för att förhindra snedvridning i konkurrensförhållandena.
Med hänsyn härtill anser sig utskottet inte kunna
tillstyrka en sänkning av skatten på motorbrännolja.

Det bör i detta sammanhang även framhållas att 1961 års höjning av
brännoljeskatten genom den omläggning av beskattningen, som skedde
fr. o. m. den 1 januari 1962, i realiteten för åtskilliga förbrukare, däribland
flertalet bussföretag, inte medförde en höjning av skattesatsen med fyra
öre utan endast med ett öre per liter. Alla, som använde brännolja för motordrift,
redovisade före den 1 januari 1962 sin förbrukning efter en skattesats
av 30 öre per liter. Oregistrerade förbrukare inköper efter nämnda tidpunkt
oljan i beskattat skick, varvid skatten ingår i priset med 31 öre per
liter. I enlighet härmed innebär omläggningen för bl. a. bussarnas del en
skattehöjning med endast ett öre per liter. För lastbilarnas del är skattehöjningen
något större beroende på att tidigare möjlighet till avdrag för
s. k. skattefri förbrukning (motordrift för lastning och lossning etc.) bortfallit.

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

9

Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till
motionerna 1:525 och 11:622.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:522 av herrar Sveningsson
och Ringaby samt 11:536 av herr Nordgren om sänkning
av fordonsskatten för bussar, samt

2) de likalydande motionerna 1:525 av herr Virgin m. fl.
och 11:622 av herr Cassel m. fl. om sänkning av brännoljeskatten,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 mars 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson
och Billman; samt

från andra kammaren: herrar Allard, Gustafson i Göteborg, Nilsson i
Svalöv, Kärrlander, Asp, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås, Andersson
i Essvik, fru Holmqvist och herr Nilsson i Tvärålund.

Reservationer

I) av herrar Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson i Borås,
vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1:522
av herrar Sveningsson och Ringaby samt 11:536 av herr Nordgren — ansett,
att utskottet bort tillstyrka motionärernas förslag om en sänkning av
fordonsskatten för bussar med 40 procent och således under punkten 1)
bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till förenämnda motioner, måtte
antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring av 5 § förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskalt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

1922 om automobilskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

5 §.

Skatt utgår---sextio kronor;

c) för annan---tjänstevikten; ävensom

för omnibus dels grundavgift med sjuttio kronor dels ock
tilläggsavgift med följande belopp:

om tjänstevikten icke överstiger femtusen kilogram tjugu
kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av
tjänstevikten minskad med niohundra kilogram; samt

om tjänstevikten överstiger femtusen kilogram, åttahundratjugu
kronor för femtusen kilogram av tjänstevikten
och trettiotre kronor för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av återstående del av tjänstevikten;

d) för annan---ettusentvåhundra kronor.

Det åligger---av skatten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964.

II) av herrar Lundström, Gösta Jacobsson, Billman, Gustafson i Göteborg,
Nilsson i Svalöv, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås och Nilsson
i Tvärålund, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
1:525 av herr Virgin m. fl. och 11:622 av herr Cassel m. fl. — ansett,
att utskottet under punkten 2) bort hemställa,

att riksdagen i anledning av förenämnda motioner måtte
antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring av 5 § förordningen den 15 december
1961 (nr 653) om brännoljeskatt
Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 15 december
1961 om brännoljeskatt skall erhålla följande ändrade
lydelse.

5 §.

Skatten utgår med trettio öre för liter, dock att skatt,
som erlägges av tillverkare eller registrerad leverantör eller
vid införsel, skall utgöra allenast tjugusju öre för liter.

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

Därest särskilda förhållanden det föranleda, äger kontrollstyrelsen
medgiva, att skatt skall erläggas med allenast
tjugusju öre för liter även av registrerad förbrukare, om
dennes förbrukning av brännolja för drift av motor i motorfordon
är av betydande omfattning.

Skatten beräknas---av volymen.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1963.

III) av herrar Lundström, Billman, Gustafson i Göteborg och Christenson
Malmö beträffande punkten 1) i utskottets hemställan.

Emil Klhlströms Tryckeri AB Stockholm 1963
630228