Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

1

Nr 12

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m.m.
jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 12 januari 1963 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 24, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370); samt

2) förordning angående ändrad lydelse av 12 och 49 §§ förordningen den
6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen framlägges förslag till enhetlig skattemässig reglering av
tjänstegrupplivförsäkringar och liknande förmåner. Samma inkomst- och
arvsskattebestämmelser som i fråga om vanliga kapitalförsäkringar skall sålunda
gälla icke endast för statens grupplivförsäkring samt jämförbara av
kommunal eller enskild arbetsgivare avtalade grupplivförsäkringar utan
även för motsvarande förmåner från kommun, som icke tecknat försäkring
i försäkringsbolag utan står s. k. självrisk. Detta innebär frihet från inkomstskatt
samt arvsskattefrihet upp till 25 000 kr. per förmånstagare.

Vidare föreslås i förenklingssyfte, att av arbetsgivare erlagda premier och
försäkringsavgifter för tjänstegrupplivförsäkring — i motsats till vad som
för närvarande gäller — i princip icke skall utgöra skattepliktig inkomst
för arbetstagaren.

Propositionen innehåller slutligen förslag om uppdelning av det s. k. försäkringsavdraget
vid inkomsttaxeringen (nu högst 800 kr. för makar och
400 kr. för ensamstående) på två avdrag. Det ena avdraget — högst 500 kr.
för makar och 250 kr. för ensamstående avser sjuk-, olycksfalls- och kapitalförsäkringspremier.
Det andra avdraget avser den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften.
Utgår ingen sådan avgift eller är den lägre än 300 kr. för
makar resp. 150 kr. för ensamstående medges likväl avdrag med dessa belopp.
__ Omläggningen av försäkringsavdraget beräknas medföra ett skattebortfall
av 8 milj. kr., varav ca 3 milj. kr. i kommunalskatt.

De nya inkomstskattebestämmelserna föreslås gälla fr. o. in. innevarande

1 Itihanq till riksdagens protokoll 1063. 7 samt. År 12

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

beskattningsår och således tillämpas första gången vid 1964 års taxering.
Arvsskattebestämmelserna avses på motsvarande sätt få giltighet på arvfall
efter ingången av år 1963.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 32 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 samt punkt 1 av anvisningarna till 31 § samma
lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

32 §.

3 m o m. Såsom intäkt —--- av sedda

utgifter.

Förmånen av fri sjukvård eller fri
tandvård upptages icke såsom intäkt,
oavsett om förmånen åtnjutits på
grund av statlig eller på grund av
kommunal eller enskild tjänst. Har
sådan förmån åtnjutits på grund av
enskild tjänst och utgått efter väsentligt
förmånligare grunder än som
gälla för befattningshavare i statens
tjänst, skall dock förmånen upptagas
såsom intäkt till den del den utgått
efter förmånligare grunder än de för
nämnda befattningshavare gällande.

Såsom intäkt----utfört ar bete.

(Föreslagen lydelse)

32 §.

3 in o m. Såsom intäkt — — —
avsedda utgifter.

Förmånen av fri sjukvård eller fri
tandvård, så ock av fri grupplivförsäkring
upptages icke såsom intäkt,
oavsett om förmånen åtnjutits på
grund av statlig eller på grund av
kommunal eller enskild tjänst. Har
sådan förmån åtnjutits på grund av
enskild tjänst och utgått efter väsentligt
förmånligare grunder än som
gälla för befattningshavare i statens
tjänst, skall dock förmånen upptagas
såsom intäkt till den del den utgått
efter förmånligare grunder än de för
nämnda befattningshavare gällande.

Såsom intäkt — — — utfört arbete.

46 §.

2 m o m. I hemortskommunen —
-- 1 000 kronor.

Har skattskyldig----eller un derhållsbidraget.

Därest skattskyldig —--nämn da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här
ovan avses, skall beräknas till ett belopp
av minst 150 kronor eller, om

46 §.

2 in o in. I hemortskommunen —
-- 1 000 kronor.

Har skattskyldig---eller un derhållsbidraget.

Därest skattskyldig —--- nämn da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här
ovan avses, skall, såvitt avser sjukförsäkringsavgift
enligt 19 kap. 2 §

1 Senaste lydelse av 32 § 3 mom. se 1959: 330 samt av 46
visningarna till 31 § se 1962:592.

2 mom. och punkt 1 av ar

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

3

(Nuvarande lydelse)

skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med
andra maken, för dem båda gemensamt
till ett belopp av minst 300 kronor.
Härjämte skall gälla, att nu avsett
avdrag ej må för skattskyldig åtnjutas
till högre belopp än 400 kronor;
dock att, om skattskyldig under
beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, ifrågavarande
avdrag för dem båda gemensamt
må åtnjutas med högst 800
kronor. Avdrag med högst 800 kronor
må vidare åtnjutas om skattskyldig
under beskattningsåret varit ogift
(varmed jämställes änka, änkling eller
frånskild) och haft hemmavarande
barn under 18 år.

Anvisningar
till 31 §.

1. Med pension---eller an norledes.

Med pensionsförsäkring
---försäkringen upphör.

Ålderspension, som---anses

skälig.

Med efterlevandepension — — —
personer leva.

Såsom efterlevandepension--—

vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen — — — vid omgifte.

Kapitalbelopp, som---av ef terlevandepensionen.

Skall enligt---halvt år.

Med kapitalförsäkring förstås
annan livförsäkring än pensionsförsäkring.

Innehåller avtal---en kapi talförsäkring.

Kan livförsäkring — — — Kungl.
Maj :t.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7

(Föreslagen lydelse)

lagen om allmän försäkring, beräknas
till ett belopp av minst 150 kronor
eller, om skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans
med andra maken, för dem
båda gemensamt till ett belopp av
minst 300 kronor. Avdrag för övriga
i första stycket 3) här ovan avsedda
premier och andra avgifter må ej
för skattskyldig åtnjutas till högre
belopp än 250 kronor; dock att, om
skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med
andra maken, ifrågavarande avdrag
för dem båda gemensamt må åtnjutas
med högst 500 kronor. Avdrag,
som nu sagts, med högst 500 kronor
må vidare åtnjutas om skattskyldig
under beskattningsåret varit ogift
(varmed jämställes änka, änkling eller
frånskild) och haft hemmavarande
barn under 18 år.

Anvisningar
till 31 §.

1. Med pension---eller an norledes.

Med pensionsförsäkring
---försäkringen upphör.

Ålderspension, som ----anses

skälig.

Med efterlevandepension ----

personer leva.

Såsom efterlevandepension---

vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen ---vid om gifte.

Kapitalbelopp, som--— av ef terlevandepensionen.

Skall enligt---halvt år.

Med kapitalförsäkring förstås
annan livförsäkring än pensionsförsäkring.
Till kapitalförsäkring
hänföres mot statens grupplivförsäkring
svarande förmån från kommun,
även om förmånen icke utgår på
grund av försäkring.

Innehåller avtal---en kapi talförsäkring.

Kan livförsäkring, —--Kungl.

Maj :t.

samt. Nr 12

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

Försäkring, vilken---dess in gående.

Premiebefrielseförsäkring skall —

--som huvudförsäkringen.

För att---med tjänst.

Försäkring, vilken---dess in gående.

Premiebefrielseförsäkring skall —

--som huvudförsäkringen.

För att — — — med tjänst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband med lagens ikraftträdande skall iakttagas följande. Lagen skall,
såvitt avser anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen, tillämpas första
gången med avseende på försäkringsfall, som inträffa eller inträffat efter
ingången av år 1963. Äldre bestämmelser i 32 § 3 mom. och 46 § 2 mom.
kommunalskattelagen skola alltjämt tillämpas i fråga om 1963 års taxering
samt i fråga om eftertaxering för år 1963 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 12 och 49 §§ förordningen
den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, att 12 och 49 §§ förordningen den 6 juni 1941 om
arvsskatt och gåvoskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

12 §.

Har någon---skolat ökas.

Vidare skall — — — sammanlagt
25 000 kronor.

Vad som---äga rum.

Skattskyldighet enligt — — — annan
livränteförsäkring.

Angående vad---31 § kom munalskattelagen.

(Föreslagen lydelse)

12 §.

Har någon---skolat ökas.

Vidare skall — — — sammanlagt
25 000 kronor.

Vad som —--äga rum.

Skattskyldighet enligt---an nan

livränteförsäkring.

Angående vad ---31 § kom munalskattelagen.

Vad i första och andra styckena
här ovan sägs skall, även om förmånstagareförordnande
i enlighet
med lagen om försäkringsavtal icke
föreligger, äga tillämpning jämväl i
fråga om vad som tillfallit någon på
grund av statens grupplivförsäkring
eller jämförbar av kommunal eller
enskild arbetsgivare avtalad grupplivförsäkring
eller på grund av sådan
förmån från kommun, som avses

1 Senaste lydelse av 12 och 49 §§ se 1958: 562.

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

5

(Nuvarande lydelse)

49 §.

Där någon — — — sammanlagda
belopp.

Uppgift, varom —---om döds fallet.

(Föreslagen lydelse)

i punkt 1 nionde stycket av anvisningarna
till 31 § kommunalskattelagen.

49 §.

Där någon — — — sammanlagda
belopp.

Uppgift, varom---om döds fallet.

Vad i första och andra styckena
sägs skall äga motsvarande tillämpning
i fall, som avses i 12 § sjätte
stycket.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och skall äga tillämpning även i fall där skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet
men efter utgången av år 1962. Äldre bestämmelser skola fortfarande
gälla, om skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1963.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 569 av herr Harry Carlsson m. fl. och II:
695 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts, att riksdagen
med ändring av vad Kungl. Maj :t föreslagit i proposition nr 24 måtte besluta
att avdrag för premie eller avgift till frivillig försäkring skall få medgivas
upp till 800 kronor för gift skattskyldig och för ensamstående med barn
under 18 år samt till 400 kronor för annan skattskyldig; samt

2) de likalydande motionerna I: 570 av herr Thorsten Larsson m. fl. och
II: 696 av herr Wahrendorff m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 24 måtte besluta, att avdrag vid inkomsttaxeringen
må medgivas för avgifter och premier till frivilliga liv-, sjukoch
olycksfallsförsäkringar intill ett belopp av högst 800 kronor för äkta
makar ävensom för ensamstående vårdnadshavare med hemmavarande barn
under 18 år samt intill ett belopp av högst 400 kronor för övriga ensamstående,
i enlighet med vad i motionerna anförts, samt att vederbörande utskott
måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext.

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade m otioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna I: 263 av herr Stefanson m. fl. och II: 310
av herr Nordgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

46 §.

2 mom. I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt
under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt--- — eller uppfostran;

2) för dels---omyndiga barn;

3 a) för sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift
enligt lagen om allmän sjukförsäkring, som under beskattningsåret
påförts den skattskyldige;

b) för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar
av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall,
hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring
samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen
avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och
som ej utgör obligatorisk försäkring enligt lagen om allmän sjukförsäkring;
samt

4) för belopp — — — 1 000 kronor.

Har skattskyldig---eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig--— nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3 b) här ovan avses, må ej för skattskyldig
åtnjutas till högre belopp än 400 kronor; dock att, om skattskyldig under
beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande
avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 800 kronor.
Avdrag med högst 800 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under
beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild)
och haft hemmavarande barn under 16 år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla vid 1964 års taxering samt i fråga om eftertaxering för
år 1964 eller tidigare år.

2) de likalydande motionerna I: 444 av herrar Schött och Ringaby samt
II: 426 av herr Bengtson i Solna m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963 7

46 §.

2 mom. I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt
under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt---eller uppfostran;

2) för dels---omyndiga barn;

3 a) För sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift
enligt lagen om allmän sjukförsäkring, som under beskattningsåret
påförts den skattskyldige;

b) för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar
av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande
fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring
samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder
inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 §
och som ej utgör obligatorisk försäkring enligt lagen om allmän sjukförsäkring;
samt

4) för belopp--— 1 000 kr.

Har skattskyldig---eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig---nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3 b) här ovan avses, skall beräknas till ett
belopp av minst 150 kronor eller, om skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt
till ett belopp av minst 300 kronor. Härjämte skall gälla, att nu avsett avdrag
ej må för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 400 kronor; dock
att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas
med högst 800 kronor. Avdrag med högst 800 kronor må vidare åtnjutas
om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes
änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under
18 år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla vid 1964 års taxering samt i fråga om eftertaxering för
år 1964 eller tidigare år.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 570, II: 310, II: 426 och II: 695.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes
under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen Inledning,

s. 6—7.

Förekommande former av tjänstegrupplivförsäkringar, s. 7—10.

Gällande beskattningsbestämmelser, s. 10—11.

Departementschefen, s. 11—15.

Av innehållet i de fö reva rande motionerna må här återges
följande.

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

I motionerna I: 263 och II: 310 framhålles bl. a. att eu löntagare reellt sett
kan. komma i åtnjutande av högre avdrag för premier för sjuk- och olycksfallsförsäkring
än som rymmes inom det maximerade s. k. försäkringsavdraget.
Arbetsgivaren svarar nämligen för den anställdes premier vad avser
sjuk- och olycksfallsförsäkringen utom för den del som avser grundsjukpenning,
sjukhusvård, reseersättning och läkemedelsrabattering. De belopp arbetsgivaren
sålunda erlägger för den anställde utgör givetvis del av dennes
lön. Den senare behöver emellertid inte deklarera för denna inkomstdel och
han åtnjuter därför i princip avdragsrätt härför. Den egna företagaren får
däremot — påpekar motionärerna — själv betala hela sin premie för sjukoch
olycksfallsförsäkring, både den som motsvarar löntagarens premie och
»arbetsgivarandelen». Båda dessa delar skall för hans del rymmas inom ramen
för försäkringsavdraget. Följaktligen är han i detta avseende sämre
ställd än löntagaren.

kiknande synpunkter åberopas i motionerna I: J} i och II: 4-26. I dessa motioner
lämnas vidare en redogörelse för av riksförsäkringsverket den 7 juni
1962 beslutade genomsnittliga sjukförsäkringsavgifter som skall inräknas
i preliminär skatt för 1963. För att understryka att sjukförsäkringsavgifterna
numera fått en helt annan storleksordning för alla skattebetalare men
främst för egna företagare redovisas även exempel på avgifter för olika inkomsttagare,
såväl anställda som företagare. Enligt de anförda exemplen
skulle i vissa fall makar som båda utövar rörelse inte få avdrag för hela sina
på skattsedlarna upptagna sjukförsäkringsavgifter.

Försäkringsavdraget har, påpekar motionärerna, tillkommit för att uppmuntra
de skattskyldiga till försäkringsskydd och försäkringssparande.
Emellertid torde försäkringssparandet när de högre avgifterna slår igenom
komma att lida ett väsentligt avbräck genom att den försäkrades kostnader
för redan ingångna försäkringsavtal väsentligt höjes och att den skattskyldiges
benägenhet att ingå nya avtal minskas. Försäkringsavdragets sparfrämjande
effekt blir därför ringa.

I motionerna I: 569 och II: 695 erinras om att proposition nr 24 tillgodoser
tidigare motionsvis framförda yrkanden om uppdelning av det s. k. försäkringsavdraget
på dels den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften dels frivilliga
avgifter och premier till andra försäkringar. I propositionen föreslås
emellertid, att maximibeloppet för avdrag för premier till andra försäkringar
än den allmänna sjukförsäkringen skall bestämmas till 500 kronor för gift
ävensom ensamstående skattskyldig med barn under 18 år samt till 250 kronor
för annan skattskyldig. Som motivering härför anför departementschefen,
att en sådan beloppsgräns skulle genomsnittligt rymma frivilliga avgifter
och premier i samma utsträckning som hittills.

I detta sammanhang bör emellertid — framhåller motionärerna —- uppmärksammas
den olikhet i beskattningshänseende som kommer att gälla
för premie till grupplivförsäkring mellan företagare och anställda. För de
senare kommer sådan premie enligt det i propositionen framlagda förslaget

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963 9

att alltid vara undantagen från beskattning, medan motsvarande premie för
företagaren blir avdragsgill inom ramen för avdraget för frivillig försäkring.
Beloppsmässigt rör det sig här om cirka 100 kronor. Det betyder att utrymmet
för avdrag för annan frivillig försäkring, t. ex. vanlig livförsäkring, da
det gäller företagare, blir endast cirka 400 kronor (gift skattskyldig) resp.
150 kronor (ensamstående) och således mindre än vad det var före den senaste
ändringen av sjukförsäkringslagen. Avdragets maximibelopp bör därför
göras större än vad departementschefen föreslagit. Ytterligare skäl för
höjning av maximibeloppet ligger däri, att samhället har ett allmant intresse
att stimulera långsiktigt frivilligt sparande, av vilket försäkringssparande!
utgör en viktig form.

Även i motionerna 1: 570 och 11: 696 konstateras, att den i propositionen
nr 24 föreslagna uppdelningen av det s. k. försäkringsavdraget tillgodoser
tidigare motionsyrkanden. Motionärerna instämmer i departementschefens
uttalande i propositionen om att det måste anses angeläget, att de som inte
är löntagare beredes möjlighet att med avdragsrätt öka sitt försäkringsskydd
i en mot de vanliga tjänstegrupplivförsäkringarna svarande män. Detta synes
enligt motionärerna inte kunna uppnås på tillfredsställande sätt med propositionens
förslag.

Därjämte framhålles i motionerna att de i propositionen föreslagna maximibeloppen
för de frivilliga försäkringarna, 500 kronor för makar och 250
kronor för ensamstående, enligt motiven skulle genomsnittligt rymma frivilliga
avgifter och premier i samma utsträckning som hittills. Motionärerna
anser, att en sådan målsättning är otillräcklig och att det för övrigt synes
tveksamt om den uppnås med de föreslagna maximibeloppen.

Försäkringsavdraget har — påpekas i motionerna främst motiverats
med att man velat stimulera allmänheten till det för hela samhället erkänt
viktiga försäkringssparandet. Genom den fortskridande penningvärdesförsämringen
har emellertid stödet åt det långsiktiga försäkringssparandet icke
fått åsyftad och önskvärd effekt. Utan en påtaglig uppmuntran åt frivilliga
försäkringar uppstår den risken, att många kommer att rasera även ett redan
uppbyggt försäkringssparande på grund av tillkomsten av grupplivförsäkring
och däremot svarande förmåner. Den år 1961 beslutade höjningen av
försäkringsavdraget från 600 kronor för äkta makar och 300 kronor för ensamstående
till 800 kronor respektive 400 kronor, som syftat just till att stimulera
ett ökat försäkringssparande, har endast inneburit en anpassning till
det allt lägre penningvärdet. På grund härav synes det motionärerna angeläget
att den år 1961 angivna målsättningen verkligen nås i samband med den
nu föreslagna ändringen.

Under åberopande av nu anförda synpunkter yrkas, att de i propositionen
föreslagna maximibeloppen för avgifter och premier till frivilliga försäkringar
måtte höjas till vad i motionerna föreslagits.

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

Utskottets yttrande

Grupplivförsäkring kan definieras som en riskförsäkring (dödsfallsförsakring)
utan något inslag av sparande, vilken tecknas i kollektiv form.
Härom gäller i skattehänseende i huvudsak följande. Eftersom försäkringen
är en kapitalförsäkring, inträder vid inkomsttaxeringen skattefrihet för
utfallande belopp, varjämte avdrag för premierna medgives endast inom ramen
för det s. k. försäkringsavdraget, numera maximerat till 800 kronor för
makar och därmed jämställda och 400 kronor för ensamstående. Eu särskild
form av grupplivförsäkring är sådan som grundar sig på avtal i samband
med tjänst eller annan anställning och där arbetsgivaren helt eller delvis
erlägger försäkringspremien. Utfallande försäkringsbelopp är skattefritt och
av arbetsgivaren erlagd premie betraktas som skattepliktig avlöningsförmån
for den anställde. Den senare får göra avdrag för premierna inom ramen för
det maximerade försäkringsavdraget. I arvsskattehänseende erhåller utfallande
grupplivförsäkring den gynnsamma behandlingen, att varje förmånstagare
i princip äger skattefritt uppbära 25 000 kronor. I regel inbetalas premierna
för tjänstegrupplivförsäkring till försäkringsinrättning. Detta gäller
sålunda industritjänstemännens in. flis grupplivförsäkring, AFA-försäkringen,
KFA-försäkringen och grupplivförsäkringen för riksdagens ledamöter.
Vad angår den statliga grupplivförsäkringen anses premieinbetalning ske
genom arbete i anställningen.

I propositionen framlägges nu förslag till enhetlig skattemässig reglering
av tjänstegrupplivförsäkringar och liknande förmåner.

Till förebyggande av en sådan tolkning av försäkringsavtalslagen, att de
för tjänstegrupplivförsäkringarna gällande förmånstagarbestämmelserna inte
skulle accepteras i försäkringsavtalslagens och därmed arvs- och gåvoskatteförordningens
mening, föreslås i propositionen ett tillägg till 12 § sistnämnda
förordning, enligt vilket tjänstegrupplivförsäkringarnas förmånstagarbestämmelser
i arvsskattehänseende skall jämställas med förmånstagarförordnanden
enligt försäkringsavtalslagen. I samband härmed förordas
även ett tillägg till 49 § i förordningen.

Propositionen innehåller vidare förslag om att kommunala grupplivåtaganden
på självriskbasis i inkomst- och arvsskattehänseende skall jämställas
med tjänstegrupplivförsäkring genom ändring av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen, varjämte det nyss förordade tillägget till 12 § arvsoch
gåvoskatteförordningen avfattats med hänsyn härtill.

Det föreslås även i propositionen att arbetsgivarens premier eller motsvarande
kostnader för grupplivutfästelser fritas från beskattning hos de anställda.
Tekniskt har detta i propositionen skett genom ett tillägg i 31 § 3
mom. kommunalskattelagen, varvid även föreslagits att förmån av fri grupplivförsäkring,
som utgått i enskild tjänst efter väsentligt förmånligare grunder
än som gäller för statsanställd, blir föremål för beskattning på sätt redan
gäller i fråga om fri sjukvård och fri tandvård.

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963 11

Den nu föreslagna skattefriheten för ifrågavarande premieförmåner kommer
att medföra att löntagare med sådan försäkringsförmån får ett i förhållande
till andra kategorier skattskyldiga ökat utrymme för försäkringar
med premier som är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Detta ökade utrymme
kan med utgångspunkt från AFA-försäkringen beräknas bli knappt
100 kronor för år. För att bereda även dem som inte är löntagare möjlighet
att med bibehållen avdragsrätt öka sitt försäkringsskydd i eu mot de vanliga
tjänstegrupplivförsäkringarna svarande mån föreslås i propositionen att gällande
avdrag för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringspremier uppdelas så
att avdrag medgives för hela den på debetsedeln upptagna sjukförsäkringsavgiften
för sig och för övriga premier och avgifter för sig. Härigenom tillgodoses
företagarna, för vilka avgifterna till den allmänna sjukförsäkringen
i regel är större än för anställda. Oaktat vissa redovisade betänkligheter
av principiell art förordar departementschefen en sådan lösning. För att genomsnittligt
rymma frivilliga avgifter och premier i samma utsträckning
som hittills synes enligt departementschefens mening det högsta tillåtna avdragsbeloppet
för dessa frivilliga avgifter och premier kunna sättas till 500
kronor för makar och 250 kronor för ensamstående. Härtill anknytes en minimiregel
å 300 kronor för makar och 150 kronor för ensamstående, vilken
regel i det uppdelade försäkringsavdraget fogats till rätten till avdrag för den
obligatoriska sj ukförsäkringsavgiften.

Gällande bestämmelser i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen om försäkringsavdrag
har i propositionen omarbetats i enlighet med dessa riktlinjer.
Kostnaden för denna reform beräknas till omkring 8 miljoner kronor, varav
3 miljoner kronor belöper å kommunerna.

De sålunda föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen och arvsskatteförordningen
avses skola gälla försäkringsfall och försäkringspremier från
och med innevarande år och skall således i fråga om inkomstbeskattningen
första gången tillämpas vid 1964 års taxering.

Utskottet får i princip tillstyrka det föreliggande förslaget om skattemässig
reglering av tjänstegrupplivförsäkringarna och därmed likartade förmåner
in. in. På en punkt hyser utskottet en från det föreliggande förslaget avvikande
mening, nämligen vad angår det maximerade avdraget för sjuk-,
olycksfalls- och kapitalförsäkringspremier (frivilliga försäkringsavdraget) å
500 kronor för makar och därmed jämställda skattskyldiga samt 250 kronor
för ensamstående, vilket avdrag enligt propositionen skulle särskiljas från
avdraget för den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften. Utskottet ansluter sig
därvid till den uppfattning, som kommit till uttryck icke blott i de
med anledning av propositionen väckta motionerna I: 569 av herr Harry
Carlsson m. fl. och II: 695 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl. ävensom
motionerna I: 570 av herr Thorsten Larsson m. fl. och II: 696 av herr Wahrendorff
m. fl. om maxiinering av det frivilliga försäkringsavdraget till 800
resp. 400 kronor utan även i de vid riksdagens början väckta motioner,
som upptagits till behandling i detta sammanhang, nämligen motionerna
I: 263 av herr Stefanson m. fl. och II: 310 av herr Nordgren in. fl. även -

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 dr 1963

som motionerna I: 444 av herrar Schött och Ringabv samt II: 426 av herr
Bengtson i Solna m. fl. om uppdelning av försäkringsavdraget i två avdrag,
dels ett helt avdrag för den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften och dels
ett till 800 resp. 400 kronor maximerat frivilligt försäkringsavdrag.

Motionärerna har till stöd för sin uppfattning om en maximigräns för det
frivilliga försäkringsavdraget å 800 resp. 400 kronor i huvudsak åberopat
att dessa maximibelopp skulle medföra större rättvisa mellan olika kategorier
av skattskyldiga samt stimulera till försäkringssparande ävensom utgöra
kompensation för det lägre penningvärdet.

Utskottet finner att den i propositionen uppsatta målsättningen — att
det maximerade försäkringsavdraget skall inrymma frivilliga premier och
avgifter för försäkring i samma utsträckning som hittills —- är otillräcklig
och att det för övrigt synes tveksamt om denna effekt verkligen kan i åtskilliga
fall uppnås. Den anställde kommer således, såsom också vissa motionärer
framhållit, att få åtnjuta premieförmånen av grupplivförsäkring, cirka
100 kronor per år, utan nedpressning av det frivilliga försäkringsavdraget
medan företagaren endast har 400 resp. 150 kronor kvar för andra frivilliga
försäkringar än sådana som motsvarar det skydd, som ligger i en
tjänstegrupplivförsäkring. Härtill kommer att samhället har ett allmänt intresse
att främja försäkringssparandet. Ett snävt tilltaget maximiavdrag
kan motverka nyteckningar av försäkringar och leda till bortfall av redan
existerande försäkringar, särskilt mot bakgrunden av det skydd som ligger
i tjänstegrupplivförsäkringarna. Den fortgående penningvärdeförsämringen
motiverar också en uppräkning av det maximerade försäkringsavdraget.

Utskottet får därför tillstyrka de i propositionen framlagda förslagen till
författningsändringar, dock med den avvikelsen att avdraget för frivilliga
försäkringspremier maximeras till 800 kronor för makar och därmed jämställda
skattskyldiga och till 400 kronor för ensamstående.

Kostnaden för ett reformerat försäkringsavdrag, som i propositionen angivits
till omkring 8 miljoner kronor, torde vid ett genomförande av utskottets
förslag uppskattningsvis kunna beräknas till 20—25 miljoner kronor,
varav något mindre än hälften belöper å kommunerna.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — dels med förklarande att Kungl.
Maj :ts förevarande proposition, nr 24, icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas, dels med bifall till de likalydande
motionerna I: 569 av herr Harry Carlsson m. fl. och II:
695 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl. samt de likalydande
motionerna I: 570 av herr Thorsten Larsson m. fl.
och II: 696 av herr Wahrendorff m. fl. dels ock i anledning
av de likalydande motionerna I: 263 av herr Stefanson m. fl.

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 ar 1963

och II: 310 av herr Nordgren m. fl. ävensom de likalydande
motionerna 1: 444 av herrar Schött och Ringaby samt II:
426 av herr Bengtson i Solna m. fl. — måtte antaga de vid
propositionen fogade förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) med den ändringen att 46 § 2 mom. er -

håller följande såsom
(Kungl. Maj.ts förslag)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen
--- 1 000 kronor.

Har skattskyldig---eller un derhållsbidraget.

Därest skattskyldig---nämn da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här
ovan avses, skall, såvitt avser sjukförsäkringsavgift
enligt 19 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring, beräknas
till ett belopp av minst 150 kronor
eller, om skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans
med andra maken, för dem
båda gemensamt till ett belopp av
minst 300 kronor. Avdrag för övriga
i första stycket 3) här ovan avsedda
premier och andra avgifter må ej för
skattskyldig åtnjutas till högre belopp
än 250 kronor; dock att, om skattskyldig
under beskattningsåret varit
gift och levt tillsammans med andra
maken, ifrågavarande avdrag för dem
båda gemensamt må åtnjutas med
högst 500 kronor. Avdrag, som nu
sagts, med högst 500 kronor må vidare
åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret
varit ogift (varmed
jämställes änka, änkling eller frånskild)
och haft hemmavarande barn
nnder 18 år.

utskottets förslag betecknade lydelse:

(Utskottets förslag)

46 §.

2 m o in. I hemortskommunen
—-- 1 000 kronor.

Har skattskyldig---eller un derhållsbidraget.

Därest skattskyldig---nämn da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här
ovan avses, skall, såvitt avser sjukförsäkringsavgift
enligt 19 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring, beräknas
till ett belopp av minst 150 kronor
eller, om skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans
med andra maken, för dem
båda gemensamt till ett belopp av
minst 300 kronor. Avdrag för övriga
i första stycket 3) här ovan avsedda
premier och andra avgifter må ej för
skattskyldig åtnjutas till högre belopp
än WO kronor; dock att, om
skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med
andra maken, ifrågavarande avdrag
för dem båda gemensamt må åtnjutas
med högst 800 kronor. Avdrag,
som nu sagts, med högst 800 kronor
må vidare åtnjutas om skattskyldig
under beskattningsåret varit ogift
(varmed jämställes änka, änkling eller
frånskild) och haft hemmavarande
barn under 18 år.

2) förordning angående ändrad lydelse av 12 och 49 §§
förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och
gåvoskatt;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:263 av herr Stefanson
m. fl. och II: 310 av herr Nordgren m. fl., ävensom

2) de likalydande motionerna I: 444 av herrar Schött och
Ringabv samt II: 426 av herr Bengtson i Solna in. fl.,

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Oscar Carlsson,
Gustaf Elofsson*, Lundström, Gösta Jacobsson, Tage Johansson, Billman,
Wikner och Paul Jansson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Nilsson i Svalöv, Engkvist,
Christenson i Malmö, Andersson i Essvik, Darlin, fru Holmqvist, herrar
Eriksson i Bäckmora och Enskog.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar John Ericsson, Oscar Carlsson, Tage Johansson, Wikner, Paul
Jansson, Brandt, Allard, Engkvist, Andersson i Essvik och fru Holmqvist,
vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottets yttrande

Grupplivförsäkring kan — — — (= utskottets yttrande s. 10 rad 2 uppifrån
— s. 11 råd 17 nedifrån)--- — års taxering.

Det i propositionen framlagda förslaget till enhetlig skattemässig reglering
av tjänstegrupplivförsäkringar och liknande förmåner m. m. föranleder
ingen erinran från utskottets sida. I sammanhanget vill utskottet emellertid
erinra om att utskottet senast förra året i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 36 avstyrkte motionsyrkanden om en uppdelning av det s. k. försäkringsavdraget
på så sätt att helt avdrag skulle medges för den obligatoriska
sjukförsäkringsavgiften och att avdrag för andra premier och avgifter
för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar skulle medges inom ramen för
ännu gällande maximibelopp å 800 kronor för gifta och 400 kronor för ensamstående.
Såsom departementschefen framhållit i propositionen är läget
emellertid nu förändrat. Mot bakgrunden av 1962 års socialförsäkringsreform,
som leder till förhöjda obligatoriska sjukförsäkringsavgifter och därmed
utökat försäkringsskydd för företagarna, torde de av 1962 års bevillningsutskott
redovisade betänkligheterna mot en generell avdragsrätt för

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

sjukförsäkringsavgifter, oaktat utfallande försäkringsbelopp inte blir föremål
för beskattning, få vika. Vid en sådan lösning och med beaktande av den
här föreslagna skattefriheten för premier för tjänstegrupplivförsäkringar
in. m. anser utskottet sig böra biträda propositionens förslag om att det maximerade
försäkringsavdraget för de frivilliga avgifterna och premierna för
att genomsnittligt rymma sådana avgifter och premier i samma utsträckning
som hittills — fastställes till 500 kronor för makar och 250 kronor för ensamstående.

I de med anledning av propositionen väckta motionerna I: 569 av herr
Harry Carlsson in. fl. och 11:695 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl.
ävensom motionerna I: 570 av herr Thorsten Larsson in. fl. och II: 696 av
herr Wahrendorff m. fl. har yrkats, att de i propositionen föreslagna maximibeloppen
för det frivilliga försäkringsavdraget, 500 kronor för gifta och 250
kronor för ensamstående, höjes till 800 resp. 400 kronor. Motionärerna har
till stöd för sin uppfattning om en förhöjd maximigräns åberopat att denna
förhöjning skulle medföra större rättvisa mellan olika kategorier av skattskyldiga
samt stimulera till försäkringssparande ävensom utgöra kompensation
för det lägre penningvärdet.

Utskottet delar departementschefens i propositionen redovisade målsättning
att — vid ett uppdelat försäkringsavdrag — maximibeloppet för frivilliga
avgifter och premier skall genomsnittligt inrymma sådana avdrag i samma
utsträckning som hittills. Det är också utskottets uppfattning att denna
verkan i regel kommer att gott och väl uppnås med de i propositionen föreslagna
maximigränserna å 500 kronor för gifta och 250 kronor för ensamstående.
I åtskilliga fall kommer hland annat företagare att vid en utbrytning
av den obligatoriska sjukförsäkringsförmånen bli bättre ställda än vid tilllämpning
av nu gällande avdragsbestämmelser. Härvid må anmärkas att företagarnas
kostnader för den reformerade obligatoriska sjukförsäkringsavgiften,
avseende sjukvårdsersättning, grundsjukpenning och tilläggssjukpenning,
i regel inte nämnvärt torde avvika från företagarnas tidigare kostnader
för ett motsvarande försäkringsskydd, således dels den obligatoriska
avgiften, avseende sjukvårdsersättning och grundsjukpenning, dels frivilliga
avgifter för att täcka inkomstbortfall, motsvarande tilläggssjukpenning. Då
det gäller att bedöma företagarnas situation jämfört med de anställdas, må
också erinras om att rörelsebeskattningens bestämmelser är så utformade,
att de medger möjligheter till inkomstutjämning mellan olika beskattningsår
och uppläggande av reserver inom företagen. Härigenom får företagarna i åtskilliga
fall resurser att möta sådana situationer, mot vilka de anställda
måste skydda sig med frivilliga försäkringar.

Utskottet kan inte heller finna att tillräckliga skäl föreligger för en uppräkning
av de i propositionen föreslagna maximigränserna å 500 resp. 250
kronor i syfte att främja försäkringssparandet och beakta penningvärdeförsämringen.

I övrigt får utskottet i detta sammanhang framhålla följande. Oavsett de
stats- och kommunfinansiella verkningarna av ett till 800 resp. 400 kronor

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

maximerat skatteavdrag för avgifter och premier för ifrågavarande frivilliga
försäkringar — ett skattebortfall på uppskattningsvis 20—25 milj. kronor
— må erinras om att allmänna skatteberedningen (skattesystemutredningen)
enligt givna direktiv har att utreda bl. a. frågan om övergång till ett
system med definitiv källskatt för löntagare. Det är utskottets uppfattning
att mera utvidgade avdragsregler kommer att allvarligt försvåra möjligheterna
till en lösning av det i olika sammanhang framförda önskemålet om ett
sådant system. Utskottet vill även av denna anledning avstyrka de förevarande
motionerna.

I de vid riksdagens början väckta, till utskottet hänvisade och i detta sammanhang
behandlade motionerna I: 263 av herr Stefanson m. fl. och II: 310
av herr Nordgren m. fl. ävensom I: 444 av herrar Schött och Ringaby samt
II: 426 av herr Bengtson i Solna m. fl. har yrkats en uppdelning av försäkringsavdraget
på en del med helt avdrag för den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften
och en till 800 kronor för gifta och 400 kronor för ensamstående
maximerad del, avseende andra premier och avgifter för liv-, olycksfalls-
och sjukförsäkring. I anledning härav får utskottet framhålla att kravet
på en uppdelning av försäkringsavdraget blivit tillgodosett genom vad i
propositionen föreslagits. Gentemot vad motionärerna i övrigt anfört och
yrkat får utskottet hänvisa till vad utskottet i det föregående framhållit beträffande
de i anledning av propositionen väckta motionerna. Till den del
yrkandena i de nu förevarande motionerna inte blivit tillgodosedda genom
piopositionens förslag, får utskottet således avstyrka desamma.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition, nr 24, samt i anledning av de likalydande motionerna
1:263 av herr Stefanson m. fl. och 11:310 av herr
Nordgren m. fl. ävensom de likalydande motionerna 1:444
av herrar Schött och Ringaby samt II: 426 av herr Bengtson
i Solna m. fl. — måtte antaga de vid propositionen fogade
förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370); samt

2) förordning angående ändrad lydelse av 12 och 49 §§
förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt
;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:263 av herr Stefanson
m. fl. och II: 310 av herr Nordgren m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 444 av herrar Schött och
Ringaby samt II: 426 av herr Bengtson i Solna m. fl.,

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

3) de likalydande motionerna I: 569 av herr Harry Carlsson
m. fl. och 11:695 av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl., ävensom

4) de likalydande motionerna I: 570 av herr Thorsten
Larsson m. fl. och II: 696 av herr Wahrendorff m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630306