Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963
1
Nr 10
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående åtgärder vid beskattningen i syfte att främja
sparandet.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna 1:89 av herr Per-Olof Hanson m. fl. och
11:102 av herr Antonsson m.fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag till riksdagen rörande
premiering av sparande på särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning
genom avdrag på den statliga inkomstskattens slutbelopp, i
enlighet med vad som anförts i motionerna»;
II) de likalydande motionerna 1:367 av herr Mattsson samt 11:425 av herrar
Antonsson och Larsson i Borrby, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag till riksdagen
rörande stimulans av det personliga nysparandet av reell karaktär, i enlighet
med vad i motionerna har anförts»; ävensom
III) de likalydande motionerna 1:432 av herr Hagberg m.fl. och 11:524 av
herr Heckscher m. fl., vari hemställts,
1) att riksdagen måtte antaga följande
a) Förslag
till
förordning om bostadssparande
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som under ett eller flera av åren 1964—1969 insätter medel i bank
eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)
må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig
inkomstskatt för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.
2 §.
Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000 kronor
under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra sammanlagt
12 000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 10
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963
3 §.
Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget hem
eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den omständigheten att
bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet skall ej
utgöra hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning att bostadsändamålet
prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten att bostaden
är uppförd å jordbruksfastighet.
4 §.
Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som
intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från
bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret
använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga
rum.
Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1974,
skola upptagas till beskattning vid 1975 års taxering.
5 §.
Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i vederbörandes
hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning
från sådant konto.
6 §.
Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpning av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964.
b) Förslag
till
förordning om utbildningssparande
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som för eget barns räkning i bank eller annan penninginrättning
insätter medel å särskilt konto (utbildningskonto) utan att förbehålla sig
rätt att däröver förfoga må vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt
åtnjuta avdrag för vad sålunda insatts enligt vad nedan sägs.
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963
3
Avdrag medgives endast i den män det insatta beloppet svarar mot en
ökning under beskattningsåret av insättarens sammanlagda hos banker och
andra penninginrättningar innestående medel. Beträffande äkta makar skall
dylik ökning föreligga för makarna tillhopa.
2 §.
För varje barn må blott upprättas ett utbildningskonto. Kontot skall vara
upprättat innan barnet fyllt 12 år.
3 §.
Insättning å utbildningskonto må uppgå till högst 1 200 kronor för år.
Sammanlagt må insättningarna uppgå till högst 18 000 kronor.
Därest uttag å utbildningskonto skett, må insättning ej vidare förekomma.
Ej heller må insättning ske efter det barnet fyllt 20 år.
Gottskrivning av å utbildningskonto upplupen ränta skall icke anses som
insättning å kontot enligt denna förordning.
4 §.
Insättning å utbildningskonto skall vara bunden i minst 7 år och minst
intill dess barnet fyllt 16 år.
5 §.
Uppkommer fråga om bestämmande av gåvoskatt för barnet, skall å utbildningskonto
insatt belopp icke medräknas.
6 §.
Oavsett vad i 4 § sagts, må insatta medel fritt uttagas från utbildningskonto
efter det barnet fyllt 21 år. Så vare ock fallet om barnet avlidit.
7 §.
Belopp som uttages från utbildningskonto skall icke anses som skattepliktig
intäkt.
8 §.
Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på utbildningskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd
i vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställda insättningar.
9 §.
Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för tilllämpning
av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964.
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963
c) Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370 >
Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse, att till följande
paragrafer i samma lag skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse,
nämligen till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment betecknat 4,
till 29 § ett moment betecknat 5 samt till 46 § ett moment betecknat 5, ävensom
att till anvisningarna till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt betecknad
9, av den lydelse som nedan sägs.
22 §.
4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift
och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda
gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta
extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan
bruttointäkten och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och
ej heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges
i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som
här sägs må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt
25 § 4 mom. och 29 § 5 mom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 §
3 mom. icke kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.
25 §.
4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom.
avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit
gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem
båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten
att åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom.
och i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.
29 §.
5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med
400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemen
-
Bevillningsutskottets betänkande nr JO år J963
5
samt åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta
extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i punkt
9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.
39 §.
3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,
äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.
avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit
gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag för
dem båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I den mån intäkten utgör
avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget
ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400 kronor.
I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än
som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i 1
mom. avsedda kostnaderna.
Vad i föregående stycke stadgas angående gift skattskyldig skall äga
motsvarande tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit
ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande
barn under 16 år.
(Se vidare anvisningarna.)
46 §.
5 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till
bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två
familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar
lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av
skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5
procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,
den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten, må
han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock
högst med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall 200 kronor
för ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den mån
den sammanlagda amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret
av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos
banker och andra penninginrättningar innestående medel.
Anvisningar
till
22 §.
9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga
förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen
om statlig förmögenhetsskatt.
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963
Om extra avdrag enligt 22 § 4 mom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom. samtidigt
må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den
inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna
i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle
ha varit om extra avdrag ej förekommit.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla vid 1964 års taxering samt vid eftertaxering för 1964
och tidigare år.
2) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
och förslag rörande premiering av allmänt målsparande genom avdragsrätt
vid beskattningen för medel som insatts å särskilt sparkonto enligt
de i motionerna angivna riktlinjerna.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 11:102,11:425 och 11:524.
Frågan om premiering av sparandet genom lättnader vid beskattningen
har under senare tid årligen varit föremål för riksdagens prövning. År 1957
hemställde riksdagen om tillsättande av en utredning med uppgift att allsidigt
och förutsättningslöst söka utröna, huruvida det var lämpligt och
möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka former som därvid
borde komma i fråga. Denna undersökning verkställdes av utredningen om
sparstimulerande åtgärder, som framlade resultatet av sitt arbete i ett i
början av ar 1961 avgivet betänkande (SOU 1961:2). Därvid förordade
utredningen vissa åtgärder i syfte att främja sparandet på annat sätt än
genom lättnader i beskattningen. Bl. a. föreslogs införande av en ny sparform
efter i huvudsak samma riktlinjer som ungdomens lönsparande, förslagsvis
benämnt allmänna lönsparandet. Vidare förordade utredningen
vissa åtgärder i syfte att främja bostadssparandet. Däremot ansåg majoriteten
i utredningen det inte vara möjligt att förorda att det totala enskilda
sparandet stimulerades genom en definitiv skatteminskning satt i relation till
det belopp som insattes på ett särskilt konto. Sammanfattningsvis konstaterade
utredningen beträffande möjligheterna att genom ett system med
definitiv skatteminskning stimulera sparandet att det inte går att endast
premiera sådant sparande som är framkallat av själva premieringsförfarandet.
Premieringen måste omfatta även medel som härrör från sparande,
som ändå skulle ha skett, samt sådana medel, som härrör från tidigare befintliga
tillgångar. Premieringskostnaderna skulle med all sannolikhet bli
lika stora som eller större än den framkallade sparandeökningen. Vidare
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 7963 •
skulle kostnaderna komma att bli av den storleksordningen att de kunde
få betydande verkningar på statens och kommunernas finanser.
Utredningen behandlade även frågan om ett system för sparpremiering
byggt på uppskjuten beskattning och fann därvid att ett förfarande med
uppskov med beskattningen för ett sparat belopp sannolikt skulle leda till
en viss sparandeökning av långsiktig karaktär. Införandet av bestämmelser
härom var emellertid till väsentlig del inte enbart en fråga om att åstadkomma
en stimulans av sparandet utan även en fråga om inkomstutjämning
mellan olika år. Ett förslag i detta hänseende kom därför att i olika
avseenden beröra nu pågående skatteutredningar och ha samband med a\
dessa behandlade frågor och borde därför tas upp till övervägande i samband
med övriga skattefrågor.
Mot utredningens ståndpunktstagande i fråga om skattepremiering av
sparande anfördes två reservationer. Ledamöterna i utredningen Antonsson,
Brundin och Danmans förordade sålunda införande av formen för sparpremiering
genom såväl definitiv skatteminskning i form av särskilda sparkonton
som genom uppskjuten beskattning genom utjämningskonton. Ledamoten
Antonsson uttalade sig därjämte för en premiering av även annat sparande
än de nämnda formerna för banksparande.
I propositionen nr 160 till 1961 års vårriksdag framlades förslag till höjning
med en tredjedel av de skattefria bottenbeloppen för inkomst av kapital
fr. o. m. 1962 års taxering. Härigenom skulle maximibeloppet för det
s. k. sparavdraget, vilket dittills utgjort 300 kronor, eller för makar gemensamt
600 kronor, komma att höjas till 400 resp. 800 kronor. Samtidigt
förordades motsvarande höjning av maximibeloppen för det s. k. sociala
avdraget för försäkringspremier, varigenom även detta avdrag från samma
tidpunkt skulle komma att uppgå till 400 kronor för ensamstående och
800 kronor för gifta. Riksdagen biföll vad sålunda föreslagits.
I syfte att uppmuntra sparandet antog vidare 1961 års höstriksdag det
i propositionen nr 200 framlagda förslaget om en kampanj för allmänt lönsparande.
Kampanjen ledes av en kommitté, vari ingår representanter för
arbetsmarknadens större organisationer, sparinstitutionerna och statsmakterna.
För att skapa ökat intresse för kampanjen och den nya sparformen
har beslutats en extra vinstutlottning bland de allmänna lönspararna.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.
I motionerna 1:89 och 11:102 framhåller motionärerna att de åtgärder,
som hittills vidtagits för att främja sparandet, i huvudsak varit inriktade
på att stimulera sparandet genom vinstutlottning. Ett sådant system torde
emellertid inte befordra ett verkligt sparintresse. Enligt motionärernas mening
är det nödvändigt att stimulera det personliga sparandet i första hand
genom viss skattepremiering. Ett förslag i detta syfte framfördes i en till
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963
utredningen om sparstimulerande åtgärder fogad reservation. Förslaget avsåg
mojligheter till inrättande av särskilt sparkonto i bank och jämförlig
pennmginrattning. Konto skulle få uppläggas av varje till statlig inkomstskatt
skattskyldig fysisk person som fyllt 16 år. Föräldrar skulle kunna
oppna sparkonto för minderårigt barn. Det premieberättigade beloppet
skulle enligt reservationen utgöra högst 1 000 kr. per år för ensamstående
och högst 2 000 kr. per år för äkta makar tillsammans. För barnkonto skulle
det årliga beloppet begränsas till 800 kr. Högsta sammanlagda belopp skulle
få utgöra 15 000 kr. exkl. upplupen ränta och för barnkonto 10 000 kr.
Premieringen skulle knytas till beskattningen och utformas så, att den
för beskattningsåret uträknade skatten skulle minskas med 10 procent av
det sparade beloppet. Skattesänkningen skulle bli definitiv när beloppet
stått inne på kontot i fem år. Premien skulle sålunda motsvara två procent
för vart och ett av de fem åren. Som en förutsättning för premieringen framo
s dels att spararnas samtliga tillgodohavanden under året skulle ha ökat
med minst det belopp för vilket premiering yrkades, dels att sparbeloppet
okat kontots tidigare maximum.
Enligt motionärernas mening skulle en sparstimulans genom sparkonto
av denna art vara av stort värde. Banksparandet utgör en synnerligen betydelsefull
del av det personliga sparandet. En stimulans efter de ovan angivna
linjerna kan förväntas främja småsparandet, framför allt ungdomssparandet.
Den metod som motionärerna förordat innebär avdrag på skattens
slutbelopp. Sparstimulansen blir alltså oberoende av vederbörandes inkomstnivå
och ger sålunda en rättvis sparstimulans samtidigt som den torde
vara den enda form som kan effektivisera det verkliga småsparandet.
Som motivering för utredningsyrkandet i motionerna 1:367 och 11:425
anfores i huvudsak följande. Nuvarande sparfrämjande åtgärder är i hög
grad inriktade på att stimulera banksparande och försäkringssparande. I
alltför stor utsträckning har de sparstimulerande åtgärderna haft former,
som ytterst grundar sig på spararnas intresse av lotterivinster. Motionärerna
anser det befogat, att man inom vissa gränser, genom sparfrämjande
åtgärder stimulerar allt personligt sparande, dvs. i princip varje förbättring
av nettoförmögenheten under en viss tidsperiod. En grundläggande
princip bör vara, att den enskilde skall ha full frihet att välja sparmål
och former for sparandet. Det är ett rättvisekrav att alla former av nysparande
premieras lika. Möjligheter att konstatera om ett reellt nysparande
ägt rum kan skapas genom en s. k. kontantredovisning. Ett sådant system
tillampas redan av taxeringsmyndigheterna i viss utsträckning för undersökning
av förmögenhetsförändringar hos skattskyldiga. Det merarbete,
som kan åsamkas taxeringsmyndigheterna, bör därför inte överdrivas.
Premien bör vara proportionell i förhållande till sparandet och åtnjutas
i form av avdrag på skattens slutbelopp. En premie om 7—12 procent för
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963
9
ett sparbelopp om högst 1 000 kr. per år för ensamstående och högst 2 000
kr. för äkta makar samt högst 800 kr. för barn under 16 år anser motionärerna
vara rimlig. Premiens storlek bör kunna anpassas efter konjunkturläget.
I syfte att omöjliggöra s. k. vartannatårssparande bör föreskrivas, att
högsta nettoförmögenhet under en viss period — exempelvis sistlidna femårsperiod
— skall överskridas innan premie får åtnjutas. Det är också möjligt
att föreskriva ett visst grundsparande innan premie får åtnjutas. Därvid
bör hänsyn tas till försörjningsförmåga och sparförmåga. I fråga om amorteringssparande
kan en som normal betecknad amortering undantas. En utredning
rörande dessa spörsmål bör bedrivas med största skyndsamhet och
därvid bör givetvis samordning ske med redan existerande premieringsformer.
I motionerna 1:432 och 11:524 framhåller motionärerna bl. a., att vid sidan
av en allmänt sparvänlig inriktning av skattepolitiken krävs särskilda
insatser från samhällets sida för att stimulera det personliga, frivilliga sparandet.
Man har rätt att räkna med att sparviljan ökas avsevärt, när sparandet
premieras genom avdragsrätt för sparat belopp vid taxeringen. Bestämmelserna
om skattefrihet för sparande bör principiellt utformas så,
att allt sparande behandlas lika. De sparstimulerande åtgärderna bör därför
anknytas till inkomsttagarnas nysparande. Härigenom skulle inte bara en
ökning av tillgodohavanden på bank och i form av värdepapper utan även
premier till liv-, kapital- och pensionsförsäkringar, amorteringar på lån
samt investeringar i rörelse, jordbruk och annan fastighet räknas in i nysparandet.
Med utgångspunkt från den sammanställning av förmögenheten
som finns i självdeklarationen kunde fastställas hur mycket av den
årliga förmögenhetsökningen som grundar sig på ett faktiskt sparande.
Eventuella svårigheter att nå en helt invändningsfri metod vid uppskattningen
av den årliga förändringen i inkomsttagarnas nettoförmögenhet får
inte hindra att man söker komma fram till ett godtagbart system för stimulans
av nysparandet.
En egen bostad är av naturliga skäl ett sparmål av mycket hög angelägenhetsgrad.
Motionärerna föreslår att den som under något av åren 1964
—1969 — alltså under en sexårsperiod — sätter in pengar på ett särskilt
bostadskonto skall få dra av det sparade beloppet i sin deklaration.
Som högsta belopp under perioden föreslås 6 000 kr. för ensamstående och
sammanlagt 12 000 kr. för äkta makar. De insatta medlen skall vara avsedda
för förvärv av eget hem eller för att betala insats i bostadsrättsförening.
Den som har eget hem och på sina lån gör större amorteringar än »normala»
skall få dra av överskjutande belopp, dock maximalt 700 kr. För
skattskyldig, som har hemmavarande barn under 16 år, föreslås att maximum
skall höjas med 200 kr. per barn. Såsom »normal» amortering bör
kunna anses ett belopp motsvarande 1,5 procent av taxeringsvärdet.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963
Ett annat sparmål där en stimulans genom avdragsrätt kan antagas ge
en högst betydande effekt hos barnfamiljer är de egna barnens framtida
utbildning. Den som för eget barns räkning sätter in nysparade medel på
ett utbildningskonto skall få dra av beloppet i sin deklaration.
Maximum skall vara 1 200 kr. om året och sammanlagt på utbildningskontot
18 000 kr., exklusive upplupna räntor. Utbildningskontot skall vara upprättat
innan barnet fyllt 12 år. Insättningen skall vara spärrad i minst 7 år och
minst intill dess barnet fyllt 16 år. Har någon tagit ut medel från utbildningskontot,
bör fortsatt skattefri avsättning inte få ske liksom inte heller
efter det att barnet fyllt 20 år. De insatta medlen bör vara fria från gåvoskatt.
För att grundlägga ett regelbundet sparande hos inkomsttagarna över lag
bör även införas avdragsrätt vid beskattningen för sparmedel som insättes
på särskilt sparkonto för att där innestå i minst fem år. Även här
bör sålunda sparandestimulansen ges genom avdrag i deklarationen. Det
belopp för vilket avdrag skall få göras maximeras till 1 000 kr. per år och
kontoinnehavare (2 000 kr. för äkta makar). Det sammanlagda maximibeloppet
på ett konto föreslås utgöra 15 000 kr. (för äkta makar 30 000 kr.),
detta exklusive upplupen ränta. För belopp som innestått på sparkontot i
fem år bör skattebefrielsen vara definitiv. Om belopp uttas före femårsperiodens
utgång, bör de på nytt tas upp till beskattning. För avdragsrätt bör vidare
krävas att spararens samtliga banktillgodohavanden ökats med minst
det belopp för vilket avdrag yrkas. För kontroll av att nysparande ägt rum
bör den skattskyldige kunna avkrävas besked om att han ej avyttrat realtillgång.
Vidare förordar motionärerna i syfte att åstadkomma en ökad spridning
av ägandet inom näringslivet att det s. k. sparavdraget höjs med
200 resp. 400 kr., i den mån kapitalavkastningen till motsvarande belopp
utgör utdelning av aktier eller av andelar i ekonomisk förening samt att
en person som insatt sitt sparkapital i jordbruk, annan fastighet eller rörelse
skall erhålla samma skatteförmån som om han haft inkomst av kapital.
Utskottet
De i förevarande motioner framställda yrkandena syftar till att genom
särskilda åtgärder vid beskattningen främja det enskilda sparandet.
För det fortsatta framåtskridandet är det självfallet nödvändigt att investeringsverksamheten
kan hållas på en hög nivå. Ett betydande sparande utgör
en förutsättning härför. Genom den fortgående inkomstökningen har
skapats vidgade möjligheter för den enskilde att genom ökat personligt sparande
bidraga till att erforderliga kapitalresurser finns för tillgodoseende
av samhällets investeringsbehov. Utskottet delar därför helt motionärernas
uppfattning om angelägenheten av att det enskilda sparandet bör stimuleras.
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963
11
Det totala sparandet i vårt land är glädjande nog i stigande. Detta torde
till inte ringa del bero på de olika initiativ, som tagits från såväl statsmakternas
som privata institutioners sida för att uppmuntra det personliga sparandet.
Senast har med ungdomens lönsparande som förebild i början av
år 1962 anordnats en kampanj för allmänt lönsparande.
Utskottet vill även erinra om de åtgärder, som under senare år vidtagits
på beskattningsområdet i syfte att främja sparandet. Sålunda höjdes genom
beslut av 1961 års riksdag maximibeloppet för det s. k. sparavdraget
fr. o. m. 1962 års taxering till 400 kronor för ogifta och 800 kronor för makar
gemensamt. Samtidigt beslöts likaledes med giltighet fr. o. m. 1962 års
taxering höjning av det s. k. försäkringsavdraget till motsvarande belopp.
Den i propositionen nr 24 till innevarande års riksdag föreslagna omkonstruktionen
av försäkringsavdraget i anledning av 1962 års reform av socialförsäkringslagstiftningen
och den skattemässiga regleringen av tjänstegrupplivförsäkringen
kan komma att något vidga utrymmet för rätten till
avdrag för försäkringspremier. Slutligen bör nämnas att den vid 1958 års
riksdag genomförda höjningen av lotterivinstbeskattningen inte omfattade
vinster på premieobligationer. Genom en lägre skattesats för sadana vinster
erhölls vid lotterivinstbeskattningen en viss motsvarighet till sparavdraget
1 inkomstkällan kapital vid inkomstbeskattningen.
Även om vissa åtgärder redan vidtagits i sparfrämjande syfte finns det
dock mot bakgrunden av de stora investeringsbehoven enligt utskottets mening
i och för sig anledning att undersöka och allvarligt överväga möjligheterna
att ytterligare öka sparandet.
Vad härefter angår de i motionerna framförda förslagen till sparfrämjande
åtgärder hemställes i motionerna 1:89 och 11:102 samt 1:432 och 11:524
om riksdagsskrivelse med begäran om utredning och förslag rörande premiering
av sparandet genom skattelättnader för medel, som insatts på särskilt
sparkonto i bank eller annan penninginrättning. Förslagen innebär i
huvudsak att rätt skall föreligga att under en femårsperiod göra en högsta
årlig insättning på dylikt konto med 1 000 kronor för ensamstående och
2 000 kronor för makar. I de båda förstnämnda motionerna förordas att
premieringen skall ske genom minskning av den slutliga skatten, medan i
motionerna 1:432 och 11:524 föreslås att sparpremien ges i form av avdrag
vid taxeringen.
Det i motionerna 1:367 och 11:425 framställda utredningsyrkandet rörande
stimulans av det personliga nysparandet av reell karaktär är betydligt
mera vittomfattande och syftar till att genom avdrag på skattens slutbelopp
premiera olika former av nysparande. Motionärerna framhåller att det är ett
rättvisekrav att alla former av nysparande premieras lika och anser det
möjligt att genom kontantsammanställningar vid taxeringen utröna huruvid
egentligt nysparande ägt rum.
Soin framgår av den tidigare lämnade redogörelsen diskuterades frågan
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963
om skattepremiering av sparandet ingående i det av utredningen om sparstimulerande
åtgärder år 1961 avgivna betänkandet i ämnet. Majoriteten av
utredningen ansåg det emellertid inte möjligt att stimulera det totala sparandet
genom skatteminskning. Detta ståndpunktstagande grundades bl. a.
på att en eventuell skattepremiering i princip borde avse enbart det sparandetillskott
som framkallas av premieringen. I praktiken ansågs det emellertid
inte möjligt att särskilja detta sparande från sådant nysparande, som
sker oberoende av premieringen. Det torde enligt utredningens mening inte
heller vara möjligt att i praktiken fastställa storleken av det totala nysparandet.
Ett premieringsförfarande måste därför komma att gälla även befintliga
tillgångar, som kan överföras till den sparandeform som premieras.
Kostnaderna för premieringen kan enligt utredningens beräkningar under
sådana förhållanden antas bli minst lika stora som den framkallade sparandeökningen.
Flertalet remissinstanser delade utredningsmajoritetens
ståndpunkt härutinnan.
Enligt utskottets mening har utredningen på ett övertygande sätt visat,
att det inte finns någon praktisk möjlighet att genom definitiva skattelättnader
effektivt åstadkomma ett verkligt nysparande. Erfarenheterna från
1955 och 1956 års premiesparande talar likaledes emot en fortsatt premiering
av ett sparande som kommer till synes i en ökning av banktillgodohavanden
utan hänsyn till eventuella förändringar beträffande andra förmögenhetstillgångar
och skulder. Ett tungt vägande skäl mot de kontantberäkningar,
som förordats i motionerna 1:367 och 11:425, är vidare, att de
förutsätter taxeringsmyndigheternas medverkan på ett sätt som i betydande
grad skulle inkräkta på det egentliga taxeringsarbetet. Utskottet anser sig
således inte kunna tillstyrka yrkandena om utredning rörande premiering
av nysparande och av sparande på särskilda sparkonton.
I motionerna 1:432 och 11:524 har vidare yrkats rätt till avdrag vid taxeringen
för medel, som insatts på särskilt bostadskonto för anskaffande av
eget hem eller för betalning av insats i bostadsrättsförening. Vidare förordas
viss skattefrihet för sådant sparande, som sker i form av särskilt stora
amorteringar på egnahemslån.
Gällande beskattningsregler i fråga om egnahemsfastigheter och bostadsrättslägenheter
är mycket förmånliga för de skattskyldiga. Enligt utskottets
mening bör därför eventuella ytterligare åtgärder beträffande bostadssparandet
prövas inom ramen för den allmänna bostadspolitiken. Med det anförda
avstyrker utskottet bifall till motionerna i berörda del.
I nyssnämnda motioner förordas därjämte i sparstimulerande syfte avdragsrätt
vid taxeringen för medel, som insatts på särskilt utbildningskonto.
De på sådant konto insatta medlen föreslås vidare skola undantagas från
gåvoskatt.
Mot förslaget om rätt till skattefri avsättning av medel på utbildningskonto
i kombination med frihet från gåvoskatt talar, att man härigenom på en
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963
13
omväg skulle införa rätt till avdrag vid beskattningen för kostnader, som
enligt nuvarande principer inte är av avdragsgill natur. Den av motionärerna
förordade anordningen sammanhänger intimt med frågan om avdragsrätt
för studieunderstöd. Senast föregående år avstyrkte riksdagen på förslag
av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 32 motionsvis väckta förslag
om avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande. Med hänsyn
härtill anser sig utskottet inte kunna tillstyrka förslaget om införande av
rätt till avdrag för sparade medel, som insatts på särskilt utbildningskonto.
I motionerna 1:432 och 11:524 föreslås även att sparavdraget i inkomstkällan
kapital skall höjas med 200 kronor för ensamstående och 400 kronor
för makar i den mån kapitalavkastning till motsvarande belopp utgör
utdelning på aktier eller andelar i ekonomisk förening. Slutligen förordas
att rätten till sparavdrag utsträckes att gälla även fysiska personer, som
har inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse.
I likhet med tidigare års bevillningsutskott anser sig utskottet inte kunna
tillstyrka att särskilda regler införes vid beskattningen för vissa slag av kapitalinkomster.
Beträffande yrkandet om införande av särskilda sparavdrag
i inkomstkällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse får utskottet
anföra följande. Enligt gällande bestämmelser äger samtliga skattskyldiga,
som har behållen inkomst av kapital, således även rörelseidkare,
fastighetsägare och jordbrukare, åtnjuta extra avdrag vid taxeringen med
400 resp. 800 kronor. Egna företagare torde i minst samma omfattning som
löntagare kunna utnyttja detta avdrag vid taxeringen. De vid inkomstbeskattningen
i fråga om jordbruk och rörelse gällande speciella reglerna möjliggör
för övrigt en skattefri kapitalansamling inom det egna företaget av
betydande storlek i jämförelse med och utöver de fördelar, som ett sparavdrag
av nuvarande omfattning erbjuder. Härvid bör särskilt framhållas att
vårt land internationellt sett har mycket liberala regler såväl i fråga om
lagervärdering och avskrivning å maskiner och inventarier för rörelseidkare
och jordbrukare med bokföringsmässig inkomstredovisning som i fråga om
beskattning av intäkter vid försäljning av levande och döda inventarier i
jordbruk med kontantmässig inkomstredovisning. Under hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet även bifall till motionerna 1:432 och 11:524 i
sist berörda hänseenden.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att följande
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:89 av herr Per-Olof Hanson
in. fl. och 11:102 av herr Antonsson in. fl. om viss premiering
av sparande på särskilt sparkonto,
2) de likalydande motionerna 1:367 av herr Mattsson
samt 11:425 av herrar Antonsson och Larsson i Borrby om
stimulans av del personliga sparandet, ävensom
14
Bevillningsutskottets betänkande nr JO år 1963
3) de likalydande motionerna 1:432 av herr Hagberg m. fl.
och II: 524 av herr Heckscher m. fl. om vissa sparstimulerande
åtgärder,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 februari 1963
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Oscar Carlsson,
Gustaf Elofsson*, Lundström, Gösta Jacobsson, Tage Johansson, Billman*,
Wikner och Paul Jansson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Allard*, Nilsson i Svalöv*, Engkvist*,
Andersson i Essvik*, Darlin, fru Holmqvist, herrar Eriksson i Bäckmora,
Enskog* och Broberg*.
*) Icke närvarande vid justering av betänkandet.
Reservationer
I) av herrar Hagberg, Gustaf Elofsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Billman,
Nilsson i Svalöv, Darlin, Eriksson i Bäckmora, Enskog och Broberg,
vilka — under åberopande av vad som anförts i motionerna 1:89 av herr
Per-Olof Hanson m. fl. och 11:102 av herr Antonsson m. fl. samt 1:432 av
herr Hagberg m. fl. och 11:524 av herr Heckscher m. fl. angående stimulans
för enskilt, frivilligt sparande genom s. k. allmänt skattesparkonto -— ansett
att utskottet bort hemställa om utredning och förslag i av motionärerna
angivet syfte och att utskottet därför bort föreslå,
att riksdagen i anledning av motionerna 1:89 och 11:102
samt motionerna 1:432 och 11:524 i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om utredning och förslag till riksdagen
med ledning av vad som i motionerna anförts rörande premiering
av personligt sparande på särskilt sparkonto i bank
eller annan penninginrättning.
II) av herrar Hagberg, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Darlin, vilka
—- under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1:432 av herr
Hagberg m. fl. och 11:524 av herr Heckscher m. fl. om vissa sparstimulerande
åtgärder — ansett att utskottet bort hemställa,
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963
15
att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
1:432 och 11:524 i vad desamma avser yrkanden om
omedelbara lagstiftningsåtgärder, antaga vid motionerna
fogade
a) förslag till förordning om bostadssparande,
b) förslag till förordning om utbildningssparande, samt
c) förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370).
HD av herrar Gustaf Elof sson och Eriksson i Bäckmora, vilka ansett,
dels att utskottets yttrande såvitt gäller motionerna 1:367 och 11:425
bort ha följande lydelse.
Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen diskuterades frågan
om skattepremiering av sparandet i det av utredningen om sparstimulerande
åtgärder år 1961 avgivna betänkandet i ämnet. Det i motionerna
1:367 och 11:425 framförda förslaget grundar sig på en reservation till utredningens
betänkande. I både motionerna och reservationen har framhållits
att det bör vara möjligt att komma fram till en godtagbar metod för skattepremiering
av reellt nysparande. Utskottet delar denna uppfattning och vill
därvid erinra om att den förmögenhetsredovisning som nu skall bifogas
fysiska personers självdeklaration i princip bygger på en metod av det slag
som motionärerna förordat. Det bör vara möjligt att utveckla denna metod
så att den kan tjäna som grund för den åsyftade sparpremieringen. Utskottet
tillstyrker sålunda yrkandet om närmare prövning och förslag till riksdagen
i ärendet. Härvid förutsätter utskottet att frågan om samordning
med andra sparstimulerande åtgärder särskilt uppmärksammas.
dels ock att utskottet under punkten 2) bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:367 av herr Mattsson och 11:425 av herrar Antonsson och
Larsson i Borrby måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning och förslag rörande stimulans av det personliga
sparandet i vad avser premiering av reellt personligt
nysparande genom avdrag på den statliga inkomstskattens
slutbelopp.