Nr 8—10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1063
1
Nr 8
Utlåtande i anledning av väckta motioner om upprättande av ett
kultur politiskt handlingsprogram.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 564 av herr Bengtson och II: 689 av herrar Wahlund och Fälldin hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en parlamentariskt
tillsatt utredning för upprättande av ett aktuellt kulturpolitiskt
handlingsprogram, avseende samhällets centrala och regionala kulturstödjande
åtgärder, i enlighet med vad i motionerna anförts.
I en mera allmänt upplagd del av motionernas motivering framhålles bl. a.
att utvecklingen kännetecknats av en förbättrad undervisning men av en
utgiftsrestriktivitet beträffande övriga områden av andlig odling. De för
konstnärlig verksamhet och för andra kulturmanifestationer nödvändiga
yttre betingelserna är icke tillfredsställande. Kulturarbetarna har därigenom
fått en i förhållande till andra grupper i samhället klart försämrad situation.
I ett stort antal fall är vederbörandes inkomster så obetydliga, att
möjligheterna till aktivt konstutövande av ekonomiska skäl blivit starkt begränsade
även för eliten av konstnärerna. Kulturtidskrifterna tvingas leva
under det ständiga hotet av nedläggning. Den svenska kulturrepresentationen
utomlands har i alltför hög grad saknat statligt stöd och statlig ledning.
Radio- och TV-programmens kvalitet och målsättning har inte ägnats tillbörlig
uppmärksamhet. Vårt lands glesbygder har fått finna sig i att statligt
kulturstöd ej stått att få ens till de mest behjärtansvärda ändamål.
Staten måste åtminstone i nuläget ikläda sig ett betydande ekonomiskt
och moraliskt ansvar för en mer aktiv kulturpolitik.
Förutom av den påfallande restriktiviteten kännetecknas samhällets kulturpolitik
av en besvärande brist på samordning vad det gäller dess administration,
även om en viss förbättring på senaste tiden skett. På det regionala
planet är bristen på planmässighet och samordning av det samhälleliga
kulturstödet lika uttalad.
Olika utredningar om samhällets kulturstöd har i stor utsträckning lämnats
obeaktade och delvis blivit inaktuella. En översyn av dessa och av övriga
aktuella reformförslag samt en samordning och angelägenhetsgradering
av lämpliga åtgärder är påkallad. En sådan utredning i syfte att åstadkomma
ett samhälleligt kulturpolitiskt handlingsprogram bör enligt motionärernas
mening vara parlamentarisk. Utredningens uppdrag bör gälla såväl det
centrala som det regionala stödet till kulturfrämjande åtgärder.
Självfallet bör utredningens arbete inte utesluta att man, innan dess arbete
är avslutat, genomför olika åtgärder, vilka dock senare bör inordnas i det
l llihang till riksdagens protokoll 11)63. 11 samt. Nr 8—10
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1963
mera allsidiga kulturpolitiska handlingsprogram utredningen skall utarbeta.
Det bör framstå som självklart att statsmakterna spelar en avgörande ekonomisk
roll för kulturlivets främjande. Ökade insatser bör vidare eftersträvas
från regionala samhälleliga instanser, t. ex. från kommuner och landsting.
Den samhälleliga kulturpolitiken bör i första hand inriktas på kulturkonsumtionsbefrämjande
åtgärder varigenom den enskilde själv beredes
största möjliga konsumtionsval. Det direkta stödet till konstskaparna måste
slutligen ges en villkorslös utformning och syfta till att ge möjligheter till
ett fritt konstnärligt skapande.
Motionärerna framför vidare synpunkter och önskemål beträffande kulturlivets
decentralisering. Det är nu i påfallande grad koncentrerat till Stockholm.
Ett ökat statligt stöd som medför bättre inkomstmöjligheter för konstnärer
över hela landet bör därför bl. a. få till följd att landsorten i ökad omfattning
kan behålla sina konstnärer och på så vis tillföras ett rikare kulturliv.
Man bör därför sträva efter att ersätta diffusionskulturen med ett kulturliv,
byggt på ömsesidigt utbyte mellan starka centrala kulturella institutioner
och en levande regional kultur. Regionala och lokala kulturcentra i
länshuvudstäder, mindre orter och kyrkor bör skapas.
Om radions resurser förstärkes, är det dubbelt viktigt att det regionala
kulturlivet får möjlighet till ökad aktivitet, så att en balans skapas mellan
centralt och lokalt.
Frågan om lokala kulturråd, t. ex. på länsplanet, bör ingående prövas i
syfte att skapa lokala instanser för såväl den regionalt samordnade kulturpolitiken
som för distributionen av det centralt ordnade kulturstödet.
Motionärerna berör härefter särskilda grenar av kulturlivet, radio och TV
samt spörsmålet om direkta stödåtgärder. Provinsteaterverksamheten bör utbyggas.
Dramaten och Operan bör få ökat statligt stöd. Detta gäller även
biblioteksväsendet. Strävandena att komplettera bokutlåningen med service
även då det gäller musikrum och diskotek och för centralbiblioteken och
de kommunala biblioteken bör få starkare stöd.
Symfoniorkestrar med yrkesmusiker bör — inom ramen för rimliga kostnader
— kunna upprättas på ytterligare någon eller några platser där befolkningsunderlag
finns för att driva orkesterverksamhet utan stora underskott.
Kammarmusikgrupper med yrkesmusiker bör kunna upprättas på åtskilliga
platser. Det nödvändiga befolkningsunderlaget och anspråken på
speciella lokaler är ju för denna konstform betydligt mindre, samtidigt som
man genom kammarmusikgrupperna på fullgott sätt kan förmedla kontakten
med den stora musiken. Musikerna i dessa grupper skulle — liksom skådespelarna
vid provinsteatrarna — även kunna få viktiga pedagogiska uppgifter
inom skolan.
Beträffande den bildande konsten understryker motionärerna värdet av
utställningar. Konstinköpen till statliga och kommunala byggnader bör
främjas. Nationalmuseum och länsmuseerna bör få ökad hjälp till konstinköp.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1963
3
Kyrkornas konstföremål bör i högre grad än nu göras tillgängliga för allmänheten,
och kyrkorna bör i ökad omfattning användas för konserter.
Sakral konst, som förvaras i huvudstadens museer, bör till betydande del
återställas till ursprungskyrkorna.
Stipendiesystemet bör utbyggas och bör få omfatta många olika slags
konstnärer. Beträffande utformningen av ett väsentligt utbyggt stipendieringssystem
bör man söka eftersträva en mot olika behov svarande kombination
av större och mindre stipendier. Det är angeläget att åtminstone vissa
av dessa kan utgå under en följd av år t. ex. för fullföljande av mera omfattande
men i ekonomiskt avseende mindre lönsam konstnärlig produktion.
Stipendierna bör fördelas av flera parallellt och av varandra oberoende arbetande
stipendiekommittéer, vilkas medlemmar omsättes relativt snabbt.
Åtgärden får närmast ses som ett medel att motverka riskerna för maktkoncentration
till en liten eller viss specialinriktad åsiktsriktning.
Som exempel kan nämnas att kostnaderna för 150 stipendier å 12 000 kronor
per år jämte 50 mindre »punktstipendier» å 5 000 kronor endast obetydligt
skulle överstiga 2 miljoner kronor per år.
Stödet till filmen bör utformas så, att filmbolaget kan räkna med rimliga
chanser att få ambitiösa filmer belönade.
Ett annat medel är att bättre möjligheter till utbildning skapas för till
film- och TV-produktionen knutna konstnärer. Likaså bör filmen — för skapandet
av en mera kvalitetsmedveten konsumtionsefterfrågan — ges vidgat
utrymme i skolans konsthistoriska och estetiska undervisningsämnen.
Sveriges Radio är ett statskontrollerat radiomonopol, och det är ytterst
statsmakterna som har ansvaret för radio- och TV-programmens kvalitet
och målsättning. Massmedias enorma genomslagskraft i alla folkgrupper
gör dem till mycket viktiga kulturpolitiska instrument. Radion är eller skulle
kunna vara vårt främsta redskap för estetisk fostran och fördjupad folkbildning.
Målsättningen för radions och TV:ns programpolitik har ej rönt
tillräcklig uppmärksamhet från statsmakternas sida. Mot nödvändigheten av
höjd programkvalitet måste dock vägas den lika nödvändiga utbyggnaden av
sändningsnätet. T. ex. TV-nätets utbyggnad bör komma före frågan om dubbla
program även för detta medium.
För många människor är radion den enda kulturkontakten, och radio- och
TV-programmen måste därför kunna ge en fyllig och representativ bild av
det kulturella skeendet. Radion skall naturligtvis dessutom svara för god underhållning
och nyhetsförmedling. Det är därför angeläget, att radio och TV
ges de resurser som krävs för att uppfylla dessa målsättningar.
Beträffande motionernas motivering i övrigt får utskottet hänvisa till motion
II: 689.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1963. 11 samt. Nr S—It)
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1963
Utskottet
Utskottet hade vid 1962 års riksdag till behandling motioner med samma
yrkande — en utredning för upprättande av ett aktuellt kulturpolitiskt handlingsprogram
m. m. och med i allt väsentligt samma innehåll i övrigt som
de här föreliggande. I sitt yttrande över motionerna (nr 4/1962) hänvisade
utskottet till ett antal verkställda och pågående utredningar beträffande olika
grenar av kulturlivet ävensom sådana av betydelse för kulturarbetet i
allmänhet. Utskottet sade sig vara medvetet om att vissa av utredningarna
ännu icke lett till praktiska resultat i önskvärd omfattning och att ökade insatser
från det allmännas sida för främjande av kulturlivet vore starkt påkallade
men ville ifrågasätta om ett utredningsuppdrag av denna storleksordning
och omfattande delvis så vitt skilda områden vore lämpligt att lägga
på en kommitté. Man skulle då bl. a. få riskera avsevärd tidsutdräkt i
utredningsarbetet. Utskottet ansåg också att det redan föreliggande utredningsmaterialet
gåve underlag för åtskilliga praktiska reformer och framhöll
att direkta åtgärder som förordats i motionerna till väsentlig del icke
så mycket förutsatte utredning som fastmer anslag.
Utskottet får i övrigt hänvisa till sitt ovannämnda utlåtande nr 4/1962.
Utskottet avstyrkte motionerna som avslogs av riksdagen.
Frågan om upprustning på kulturlivets olika områden har under senare
tid ägnats ett livligt intresse i den allmänna debatten. Betydelsefulla initiativ
har också tagits av statsmakterna, och mycket talar för att förståelsen
för vikten av dessa frågor växer sig allt starkare.
Utskottet vill först erinra om att chefen för ecklesiastikdepartementet anmält
sin avsikt att för årets riksdag framlägga en proposition om stöd åt
konstnärlig verksamhet m. m. Det sammanlagda beloppet för denna anslagstitel
har preliminärt beräknats till omkring 42,5 miljoner kronor, innebärande
en ökning i jämförelse med motsvarande anslagsposter för innevarande
budgetår med omkring 9,5 miljoner kronor. Departementschefen anför
i statsverkspropositionen i detta sammanhang.
Vid denna preliminära anslagsberäkning har beaktats medelsbehovet för
en ytterligare höjning under nästa budgetår av det statliga teater- och orkesterstödet
till följd av avtalsenliga löneförbättringar för i denna verksamhet
engagerade personalgrupper. Vidare har hänsyn tagits till vissa förslag om
höjning av redan befintliga anslag. Vid beräkningen av det preliminära beloppet
har även beaktats behovet av en utvidgning och viss nyinriktning av
det statliga kulturstödet.
Vid 1962 års riksdag väcktes motion med förslag om inrättande av en
statlig konsertbyrå och en rikskonsertorganisation. Allmänna beredningsutskottet
tillstyrkte motionen och en utredning i frågan har nu tillkallats.
Vad gäller de frågor som behandlats av provinsteaterutredningen har utskottet
erfarit att förslag är att förvänta beträffande utbildningen för olika
arbetsuppgifter inom teater, film, radio och TV. Det kan förutsättas att ut
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1963 5
bildningen avses bli fördelad på ett antal skolor, förlagda i olika delar av
landet.
Frågan om stipendier till och andra stödåtgärder för konstnärer kommer
att upptagas i förenämnda proposition.
En åtgärd som kan bli av stor betydelse för de intressen som motionärerna
företräder är de initiativ som nyligen tagits av chefen för ecklesiastikdepartementet
att inom departementet organisera en särskild avdelning för
kulturfrågor och att till departementet knyta ett rådgivande organ, i vilket
olika grenar av kulturlivet är representerade. Det synes utskottet som om
rådet genom sin mångsidiga sammansättning skulle kunna bli ett värdefullt
stöd för departementet när det gäller att hålla kontakt med skilda grupper
av kulturarbetare, att kanalisera och tillvarataga olika uppslag och att
åstadkomma nödiga avvägningar mellan de många intressen som bär gör sig
gällande.
Utskottet får med anledning av att motionärerna särskilt betonat önskvärdheten
av ett effektivt stöd för den regionala kulturverksamheten framhålla,
att den planerade rikskonsertorganisationen kommer att utgöra ett
väsentligt tillskott när det gäller att sprida kulturarbetet till olika delar av
landet. Detta gäller även de förslag som framlagts av provinsteaterutredningen
angående utbildningen för film, teater, radio och TV. Det kan också erinras
om att rundradioutredningen enligt sina direktiv har att särskilt beakta
de regionala intressena. Det torde allmänt kunna sägas att insikten om
de lokala anspråkens berättigande nu är större än tidigare, och utskottet förutsätter
att detta kommer att avspegla sig i kommande åtgärder på kulturområdet.
Ovan anförda exempel visar att en viss, gynnsam utveckling skett sedan
utskottet vid förra årets riksdag behandlade de nu föreliggande motionsyrkandena.
Villkoren för kulturlivet har såvitt på statsmakterna ankommer
avsevärt förbättrats. Ökade medel ha ställts i utsikt, framlagda utredningsförslag
har följts upp, nya utredningsinitiativ har tagits och ett nytt organ
för kulturfrågor har tillkommit. Samtidigt kvarstår de erinringar utskottet
ansett kunna göras emot motionärernas förslag om utredning. Utskottet
finner sålunda icke skäl förorda något ändrat ställningstagande från riksdagens
sida utan hemställer,
att de likalydande motionerna I: 564 och II: 689 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 mars 1963
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
6
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1963
Närvarande:
från första kammaren: herrar Carl Albert Anderson*, Widén, Schött,
Sörlin, Söderberg, Jonasson, Hedström, Eric Gustaf Peterson, Enarsson,
Hellebladh, Ernst Olsson och Tage Johansson;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson
i Sala, Hamrin i Jönköping, Dickson*, fru Jäderberg, fru Thunvall, herrar
Carlsson i Huskvarna, Nilsson i Bästekille, Lundmark, fröken Anderson
i Lerum, herrar Larsson i Borrby* och Magnusson i Nennesholm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.