8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 6 år 1963

Nr 6

Utlåtande i anledning av väckta motioner om stimulerande av
gåvor till religiösa m. fl. ändamål.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 562 av herr Bengtson m. fl. och II: 686 av herr Hedlund m. fl. hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av
behovet och möjligheterna att stimulera enskilda personer att lämna bidrag
och gåvor till religiösa och ideella organisationers m. fl. insatser till förmån
för allmännyttiga, humanitära och vetenskapliga ändamål, undervisning och
kulturminnesvård m. m. i enlighet med vad i motionerna anförts.

I motionerna framhålles bl. a. betydelsen av enskilda personers insatser
för olika samhällsnyttiga ändamål. Det numera höga skattetrycket försämrar
emellertid de enskilda bidragsgivarnas möjligheter att göra sådana insatser.
Det har hävdats, att stimulans till ökad givmildhet kunde ges genom att
medge avdrag vid beskattningen. Denna metod skulle emellertid medföra en
gradering icke efter angelägenhetsgrad utan efter givarnas ekonomi och
skattekraft och måste därför avvisas.

Samhället har vid vissa tillfällen (främjande av cancerforskningen och
insamlingarna »Sverige hjälper») stimulerat bidragsgivningen genom statliga
anslag. Erfarenheterna har därvid varit goda och man kan ifrågasätta, om
icke statsmakterna, sedan ändamålen närmare preciserats och en lämplig
form för prövning av dessa ärenden tillskapats, årligen borde anslå skäligt
belopp för stimulans av gåvor och bidrag till ändamål av den karaktär det
här gäller. En tänkbar väg vore, att stimulansen skulle ges genom avdrag
direkt på den statliga inkomstskatten, varigenom samhällets stöd bleve oberoende
av bidragsgivarens inkomstförhållande.

Utskottet

I motionerna upptagna frågor har jämte vissa närliggande spörsmål behandlats
av utskottet vid såväl 1961 som 1962 års riksdagar (utlåtandena
nr 13/1961 och nr 2/1962). I sistnämnda utlåtande erinrade utskottet om att
riksdagen vid upprepade tillfällen intagit den principiella ståndpunkten, att
främjandet av allmännyttiga ändamål inte bör ske genom lättnader vid beskattningen
utan i förekommande fall genom direkta bidrag från statens
sida. Utskottet anförde vidare bl. a. att det arbete som nu utföres av många
enskilda organisationer för främjande av de syften motionärerna ville till -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 6 år 1963 9

godose självfallet vore mycket värdefullt. Statsmakterna hade också i
många fall lämnat och lämnade stöd i skilda former åt det frivilliga arbetet
för olika ideella ändamål — även i sådana former som bidragit till att uppmuntra
det enskilda givandet. Frågor härom hade emellertid bedömts från
fall till fall med beaktande av föreliggande, särskilda omständigheter. Åtgärder
av denna art krävde vidare en noggrann budgetteknisk prövning och
en avvägning mot andra, angelägna behov som skall tillgodoses över budgeten.
Utskottet fann lämpligt att intresset av åtgärder i motionernas anda
även i fortsättningen finge tillvaratagas genom att konkreta förslag prövades
i sedvanliga former. Någon utredning beträffande sådana, mera generellt
syftande åtgärder, som motionärerna syntes avse, fann utskottet icke
motiverad.

Utskottet får i övrigt hänvisa till sina ovannämnda utlåtanden nr 13/1961
och nr 2/1962.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag att avslå motionerna.

Då motionärerna icke anfört några nya omständigheter av beskaffenhet
att böra föranleda ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida, får utskottet
hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 562 och II: 686 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1963

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller*, Sörlin, Jonasson, Hedström,
Eric Gustaf Peterson, Enarsson, Hellebladh, Ernst Olsson, Tage Johansson,
fru Hamrin-Thorell, herr Lars Larsson och fröken Stenberg*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i
Sala, Dickson, fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv, fru Thunvall, herrar
Nilsson i Rästekille, Lundmark, Keijer, Börjesson i Glömminge, Westberg
och Larsson i Borrby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herr Eric Gustaf Peterson och fru Hamrin-Thorell samt herrar Keijer
och Westberg.

Frågan om möjligheten att stimulera gåvor från enskilda personer till
allmännyttiga ändamål, särskilt för religiösa, humanitära och vetenskapliga

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 6 år 1963

insatser, har, såsom utskottet framhåller, upprepade gånger framförts i
riksdagen.

I motionerna I: 562 och II: 686 anvisas några möjligheter till sådan stimulans.
Däremot avvisas alternativet med avdrag vid inkomsttaxeringen,
vilket med goda resultat genomförts i andra länder.

Vi anser att en förutsättningslös utredning av hela frågekomplexet borde
komma till stånd, varvid olika tänkbara alternativ — inklusive avdragsmetoden
vid inkomsttaxeringen — för stimulans av enskilda gåvor till berörda
ändamål borde prövas. Då de nu förevarande motionerna inte intar
en förutsättningslös ståndpunkt i fråga om metoderna, har vi således icke
kunna biträda det i motionerna framförda yrkandet.

Reservation

av herrar Jonasson, Ernst Olsson, Börjesson i Glömminge och Larsson
i Borrby, vilka ansett att utskottets utlåtande och hemställan bort ha följande
lydelse.

Riksdagen har vid ett stort antal tillfällen haft att behandla frågor rörande
samhällets stimulans av gåvor till allmännyttiga ändamål. De metoder
som därvid varit i fråga har varit dels avdragsrätt vid beskattningen
för lämnad gåva, dels motprestation av annat slag från samhällets sida.

Med undantag för vissa under krigsåren lämnade medgivanden till avdragsrätt
vid beskattningen för gåvor till särskilda försvarsändamål och
till hjälpaktioner för krigshärjade länder har förslagen om avdragsrätt avvisats
av riksdagen. Utskottet vill med hän visning härtill erinra om den
olikhet, som uppstår vid tillämpning av metoden med skatteavdrag. Ett bidrag
från en person som vid beskattningen beröres av den s. k. 80-procentregeln,
belastar denne mycket mindre än ett bidrag av samma storlek från
en person i vanligt inkomstläge.

I fråga om stimulans från samhällets sida enligt de allmänna riktlinjer
som förordats i motionerna vill utskottet erinra om att riksdagen vid några
tillfällen beviljat anslag, avsedda som motprestation till på annat sätt hopbringade
medel. För budgetåren 1953/54 och 1954/55 beviljades anslag till
främjande av cancerforskningen, vilka skulle utgå med samma belopp som
insamlades genom gåvor. Vid flera olika tillfällen har riksdagen därjämte
beviljat anslag avsedda att utgöra motprestation till medel som inbringats
genom insamlingarna »Sverige Hjälper». Det synes oomtvistat att åtskilliga
andra ändamål är lika angelägna och behjärtansvärda. Det kan därför sättas
i fråga om inte statsmakterna, efter det ändamålen närmare preciserats
och en lämplig form för prövning av dessa ärenden ordnats, varje år bör
anslå ett visst belopp till stimulans av gåvor av den art som åsyftas i motionerna.
Utskottet tillstyrker således att de i motionerna berörda spörsmålen
närmare utredes. Härvid bör även den metod med avdrag på den stat -

11

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 6 år 1963

liga inkomstskattens slutbelopp, som berörts i motionerna, bli föremål för
prövning. De aktuella ändamålens angelägenhetsgrad måste givetvis beaktas
liksom angelägenheten av en sådan utformning som ur bl. a. administrativ
synpunkt är mest tillfredsställande. Valet av metod torde liksom den
procentuella andel av gåvor och bidrag, som samhällets stöd skall utgöra,
i viss utsträckning vara beroende av antalet ändamål och den totala omfattningen
av samhällets stöd.

Åberopande det anförda får utskottets hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 562 och II: 686 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning av behovet och möjligheterna att stimulera
enskilda personer att lämna gåvor och bidrag till religiösa
och ideella organisationers m. fl. insatser till förmån för
allmännyttiga, humanitära och vetenskapliga ändamål, undervisning
och kulturminnesvård m. m.