Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 år 1963
5
Nr 5
Utlåtande i anledning av väckta motioner om effektivare åtgärder
mot ocker.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:185 av herrar Torsten Andersson och Svanström samt 11:219 av herr
Börjesson i Falköping m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om skyndsam och allsidig utredning, huruvida och på
vad sätt effektivare åtgärder mot ocker vid försträckning kan vidtagas samt
om framläggande för riksdagen av det förslag, som utredningen kan föranleda.
I motionerna erinras om att motion i likartat syfte väcktes vid föregående
års riksdag. Allmänna beredningsutskottet, till vilket även denna motion
då hänvisades, underströk vikten av att möjligheterna att bekämpa denna
brottsliga verksamhet ägnades uppmärksamhet men avstyrkte motionen.
Det är svårt att bedöma omfattningen av ockerverksamheten, ty några
handlingar förekommer sällan. De flesta ockerfallen torde ej komma till
myndigheternas kännedom. Det har emellertid förekommit räntor upp till
600 procent och därutöver och räntor på 20 till 50 procent torde vara vanliga.
Ibland tillämpas s. k. rak ränta, d. v. s. ränta uttages på det ursprungliga
lånebeloppet under hela lånets löptid oavsett amorteringar. Ocker förekommer
även i den formen att låntagaren till betydande överpris får köpa
värdelösa föremål för att erhålla lån. De vinster, som ockrarna gör, undandras
beskattning.
Det är svårt att komma till rätta med ockerverksamheten men genom en
utredning skulle man kunna få en kartläggning av dess omfattning och
detaljkännedom om dess bedrivande. Yrkesmässig utlåning bör ske under
kontroll och effektiv tillsyn av myndigheterna, varjämte särskilda poliser
och åklagare bör avdelas för ockerfrågor. En ändring av straffbestämmelserna
för ocker vore också önskvärd.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion
II: 219.
Utskottet
Utskottet hade vid 1962 års riksdag till behandling en motion med samma
yrkande och med i allt väsentligt samma innehåll i övrigt som de nu föreliggande.
I sitt utlåtande över motionen (nr 40/1962), vilket avgavs efter en
rätt omfattande remissbehandling av ärendet, upptog utskottet till prövning
olika av motionären eller i remissyttrandena berörda förslag till åtgärder.
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 år 1963
Utskottet fann därvid på anförda skäl att ett system med tillståndstvång,
kontroll och uppgiftsskyldighet m. m. icke torde bli ett verkningsfullt medel
i kampen emot ockerverksamheten men att det för såväl de lojala långivarna
som berörda myndigheter skulle medföra onödigt, administrativt krångel.
Icke heller fann sig utskottet kunna biträda förslag om en omprövning av de
straffrättsliga bestämmelserna i fråga om ockerbrott. Bestämmelserna hade
nyligen prövats i samband med det förslag till brottsbalk som då framlagts
för riksdagen. Däremot fann utskottet sannolikt att resurser för en utvidgad
och intensifierad polis- och åldagarverksamhet i fråga om ockerbrotten
skulle kunna få effekt inte minst när det gäller de i detta sammanhang viktigaste
syftena, nämligen att förebygga sådana brott och att bemästra de vid
denna brottstyp särskilt påtagliga svårigheterna att frambringa tillräcklig
bevisning. Av yttrandena framginge att myndigheterna uppmärksammat
spörsmålet och utskottet ansåg det kunna förutsättas att tanken på en förstärkning
av polisens och åklagarmaktens resurser komme att fullföljas,
varför någon särskild utredning i ämnet icke syntes påkallad av denna
anledning.
Utskottet anförde sammanfattningsvis att det delade motionärens uppfattning
om ockerverksamhetens allvarliga innebörd för såväl de enskilda
individerna som för samhället och om nödvändigheten att stora ansträngningar
gjordes för att stävja denna brottsliga verksamhet. Utskottet kunde
emellertid icke finna att den av motionären föreslagna utredningen skulle
kunna leda till effektiva åtgärder i detta syfte.
Utskottet får även i övrigt hänvisa till sitt utlåtande nr 40/1962.
I enlighet med utskottets förslag avslogs motionen av riksdagen.
Då, såvitt utskottet kunnat finna, skäl för ett ändrat ställningstagande
från riksdagens sida icke föreligger, får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 185 och II: 219 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 februari 1963
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller*, Sörlin, Jonasson, Hedström,
Eric Gustaf Peterson, Enarsson, Hellebladh, Ernst Olsson, Tage Johansson,
fru Hamrin-Thorell, herr Lars Larsson och fröken Stenberg*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i
Sala, Dickson, fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv, fru Thunvall, herrar
Carlsson i Huskvarna, Nilsson i Bästekille, Lundmark, Keijer, Börjesson i
Glömminge och Larsson i Borrby.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 år 1963
7
Reservation
av herrar Jonasson, Ernst Olsson och Börjesson i Glömminge, vilka ansett
att utskottets utlåtande och hemställan bort ha följande lydelse:
Utskottet hade vid 1962 års riksdag till behandling en motion med samma
yrkande och med i allt väsentligt samma innehåll i övrigt som de nu föreliggande.
I sitt utlåtande över motionen (nr 40/1962), vilket avgavs efter en
rätt omfattande remissbehandling av frågan, varvid majoriteten av remissinstanserna
förordade utredning, framhöll utskottet bl. a. vikten av att frågan
om möjligheterna att bekämpa ockerverksamheten ägnades uppmärksamhet.
Såsom framhållits i de föreliggande motionerna har ockerverksamheten
under de senare åren ökat i betydande omfattning. Denna brottsliga verksamhet
är en allvarlig företeelse i dagens samhälle med stora sociala skadeverkningar.
Utskottet anser det därför angeläget, att effektivare åtgärder
kommer till stånd mot ockerverksamheten.
Naturligtvis är det ytterligt svårt att komma till rätta med ockerverksamheten.
Svårigheterna får emellertid inte utgöra hinder för att möjliga åtgärder
prövas. En utredning i hithörande spörsmål är enligt utskottets mening
angelägen. Genom en allsidig utredning bör man bl. a. kunna få en klarare
bild av ockerverksamhetens omfattning och de former, under vilka den
bedrives. Vid utredningen bör i motionerna angivna möjligheter övervägas,
såsom t. ex. en effektiv kontroll och tillsyn av all yrkesmässig utlåning och
vissa ändringar av nuvarande straffbestämmelser i fråga om ocker, över
huvud taget bör utredningen syfta till att komma till rätta med den s. k. grå
kreditmarknaden. Den enskilde medborgaren bör ha rätt att kräva att samhällets
resurser ställs till förfogande i kampen mot ockerverksamheten.
Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 185 och II: 219 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om skyndsam och allsidig utredning rörande effektivare
åtgärder mot ocker vid försträckning samt om framläggande
för riksdagen av de förslag, som utredningen kan föranleda.