Nr 31—32 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 år 1963

1

Nr 31

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utarbetande av ett
miljöpolitiskt handlingsprogram, m. m.

I de likalydande till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:563 av herr Bengtson och 11:690 av herr Wahlund m. fl. hemställes, att
riksdagen måtte,

A. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

1) att ett miljöpolitiskt handlingsprogram i enlighet med i motionerna
anförda riktlinjer måtte utarbetas så snart ske kan och att förslag som därav
föranledes skyndsamt förelägges riksdagen,

2) att frågan om inrättande av ett socialforskningsinstitut måtte utredas
och förslag i ärendet föreläggas riksdagen,

B. beakta vad i motionerna i övrigt anförts.

I motionerna anföres bl. a. att under det senaste halvseklet massfattigdomen
avskaffats och en betydande ekonomisk trygghet skapats för hela
vårt folk. Behovet av trygghet och trivsel är emellertid icke huvudsakligen
ett ekonomiskt problem utan snarare ett psykiskt, men denna sida av problemkomplexet
har hittills ägnats endast ett sporadiskt intresse. Det ständiga
kravet på den enskilde att anpassa sig till en miljö måste ersättas av
att den tekniska omvandlingen anpassas till den enskildes behov och förmåga
jämväl i psykiskt hänseende. Det måste föras en mentalhvgieniskt
orienterad, konsekvent miljöpolitik, som bygger på ett annat innehåll i begreppet
standard än det hittillsvarande. Man måste i olika sammanhang
frångå betraktelsesättet att den miljö och det samhälle, som tillkommit med
utgångspunkt från i huvudsak ekonomiska motiv och mål, är oundvikligt
eller måste accepteras i fråga om konsekvenserna på det psykiska planet.
Man måste också ständigt ställa frågan om den rådande utformningen är
ändamålsenlig med hänsyn till människans psykiska trygghet och trivsel
eller om den kan göras mera ändamålsenlig. Liksom en ekonomisk grundtrygghet
är nödvändig för den enskildes frihet och oberoende, är nämligen
ett visst mått psykisk trygghet nödvändig för den enskildes personliga utveckling
och möjlighet att tillvarata sina inneboende förutsättningar.

På de mentalhygieniska, psykiatriska, psykologiska och sociologiska fälten
bedrivs kvalificerad forskning, och man är på ansvarigt vetenskapligt
håll övertygad om att mycket stora landvinningar alltjämt kan göras med
resultat, relevanta för samhällsplaneringen, om blott forskningen ges tillräckliga
resurser och klart definierade frågeställningar att belysa. Resul -

i Dihang till riksdagens protokoll 1963. 11 samt. Nr 31—32

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 år 1963

taten måste vidare i största möjliga utsträckning föras ut till praktisk tilllämpning
på samhällslivets alla olika områden. Den aktivitet som fordras
härför kan sammanfattas i begreppen utbildnings- och upplysningsverksamhet.

Upprättande av ett miljöpolitiskt handlingsprogram synes vara en lämplig
metod för att integrera de miljöpolitiska aspekterna i de samhälleliga
strävandena och besluten. Ett sådan program skulle därjämte fylla en samordnande
och sammanhållande funktion i strävandena. Ett socialforskningsinstitut
skulle fylla en väsentlig uppgift. Dess uppgift skulle vara att
genom tillämpad forskning och undersökningar av skilda slag belysa den
psykiska och sociala problematik, som ligger till grund för olika beslut och
åtgärder, och därigenom skapa bättre underlag och förutsättningar för men
även med uppföljande undersökningar kontrollera att besluten och åtgärderna
får den effekt som avses.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion 11:690.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från medicinalstyrelsen,
socialinstitutet i Stockholm samt sociologiska institutionen vid Göteborgs
universitet.

Medicinalstyrelsen anför:

Enligt medicinalstyrelsens uppfattning är det ekonomiska grundskyddet
en väsentlig faktor, när det gäller att hos den enskilde individen skapa en
allmän känsla av trygghet. Den febrila tekniska och sociala utvecklingen,
som kännetecknar ett progressivt samhälle, har medfört en betydande omdaning
av den enskilda människans levnadsbetingelser. Med all förståelse
för motionärernas intentioner vill styrelsen emellertid understryka de svårigheter
som är förknippade med ifrågavarande problematik. Som ett led i
strävan att eliminera de med den dynamiska samhällsutvecklingen sammanhängande
negativa faktorernas inflytande på den enskildes psykiska hälsa
vill styrelsen framhålla mentalhygienens betydelse vid sidan av omgivningshygienen
och understryka vikten av att ett mentalhygieniskt betraktelsesätt
beaktas i samband med all samhällsplanering. Trots den enskilda människans
stora möjligheter att anpassa sig till en ändrad samhällssstruktur
måste man dock räkna med att individens anpassningsmarginal har en viss
övre gräns, som inte kan överskridas utan att psykiska störningar uppträder.

Hur viktiga de mentalhygieniska synpunkterna än är vid all samhällsplanering,
torde det vara svårt att genomföra ett enhetligt miljöpolitiskt handlingsprogram,
som kan anammas och tillämpas av samhällsplanerarna. Individens
psykiska trivsel och åtgärder för att befrämja denna låter sig svårligen
konkretiseras i ett socialpolitiskt handlingsprogram med mindre mentalhygienen
fått tillfälle att genomsyra vårt tänkande och vunnit spridning
inom alla skikt av vårt samhälle.

Styrelsen anser det angeläget med ett socialforskningsinstitut som ägnar
sig åt tillämpad forskning, som praktiskt kan appliceras på olika stadier av
samhällsutvecklingen. Inte minst hälso- och sjukvården skulle för sin vidare
planering vara i stort behov av en samlad och väl bearbetad erfarenhet på

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr SI år 1963

3

detta område. Medicinalstyrelsen vill därför livligt tillstyrka att ett socialforskningsinstitut
inrättas.

Socialinstitutet i Stockholm säger sig helt instämma i motionärernas uppfattning
i vad den gäller nödvändigheten av att starkt öka resurserna för
social forskning och skapa institutionella förutsättningar för en i första
hand målinriktad forskningsverksamhet rörande de sociala problem som
är aktuella i dagens samhälle. Det har också från olika håll under det senaste
året framförts önskemål om kraftiga åtgärder från statsmakternas
sida på detta område. Sedan riksdagen 1962 i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalat
sig i denna riktning har remissbehandlingen av socionomutbildningskommitténs
slutbetänkande ytterligare understrukit vikten av ökade resurser
för det sociala och administrativa forskningsområdet.

Institutet anför vidare:

Socionomutbildningskommitténs förslag är nu under beredning i ecklesiastikdepartementet.
Riksdagens ovan nämnda skrivelse liar överlämnats till
socialpolitiska kommittén. Frågan om den sociala forskningens upprustning
och framtida organisation bör enligt socialinstitutet i Stockholm prövas
i ett sammanhang. Följande skäl är därvid avgörande.

Den sociala forskningen har flera uppgifter att fylla. Den behövs som
en vägledare vid utformningen av samhällets socialpolitiska åtgärder, den
behövs som underlag för de kommunala organens och tjänstemännens åtgärder
vid behandling av konkreta ärenden och den behövs vid undervisningen
och utbildningen av framtidens socialarbetare och kommunala tjänstemän.
Om vårt lands höga socialpolitiska målsättning skall förverkligas
kan inte något av dessa behov lämnas obeaktat. Att skapa ett från det direkta
sociala arbetet och utbildningen fristående forskningsinstitut efter
dansk modell kan inte på längre sikt tillfredsställa det behov av forskningsinformation
som de praktiskt verksamma socialarbetarna efterfrågar.

Även om de mest angelägna uppgifterna för social forskning gäller analys
av orsaker till och behandling av olika typer av avvikande socialt beteende
måste understrykas att denna forskning kräver en samordning med forskning
rörande kommunal och statlig förvaltning. Effektiviteten i samhällets
socialpolitiska handlande är nämligen också beroende av förvaltningsapparatens
organisation och funktion. I samband med frågan om den organisatoriska
utformningen av eu utbyggd social forskning måste därför också frågan
om administrativ forskning prövas. 1 detta avseende har under senare
år aktualiserats bl. a. inrättande av ett institut för sjukvårdsadministrativ
forskning och utbildning (SOU 1962:38). Försöksverksamhet har också
bedrivits på den högre förvaltningsutbildningens område.

Det synes knappast rimligt eller möjligt att splittra forskningsresurserna
på dessa områden under ett utbyggnadsskede till såväl utbildningsanstalter
som olika fristående forskningsinstitut. Mest ändamålsenligt synes vara att
till exempelvis två av de föreslagna socialhögskolorna knyta forskningsinstitutioner
av ungefärligen samma typ som företagsekonomiska forskningsinstitutet
vid Handelshögskolan i Stockholm. För de konkreta forskningsuppgifterna
borde engageras forskare som därvid frikopplas från förvaltningsuppgifter
och lägre undervisning. En sådan organisationsform
skulle ha den fördelen jämfört med ett särskilt forskningsinstitut att fors -

- biharig titt rtk»ttagens protokoll 1963. 11 samt. Nr 31 -39

4

Allmänna beredningsutskotlels utlåtande nr 31 dr 1963

karpersonalen ständigt sammansättes med hänsyn till forskningsuppgifterna.

Socialhögskoiorna-socialinstituten har också i sitt elevematerial en lämplig
grund för forskarrekrytering. Den praktiska utbildningen ger eleverna
en även för forskningen nödvändig kontakt med reella sociala problem. Socialinstitutet
i Stockholm finner därför att frågan om inrättande av socialforskningsinstitut
bör prövas i samband med frågan om socialinstitutens
framtida ställning.

Sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet, har avgivit ett yttrande,
avfattat av professor E. Dahlström, som säger sig finna motionärernas
förslag vara av stort intresse men besvärligt att ta ställning till genom
förslagets vittomfattande och vaga karaktär samt vidare uttalar:

Tanken på en enhetlig miljöpolitik har det senaste årtiondet ofta förts
fram i debatten inte minst från vissa folkrörelsers sida. Tyvärr präglas här
miljöbegreppet av eu viss oklarhet. I kulturdebatten är det ofta fråga om
den estetiska sidan, kulturen i mera inskränkt bemärkelse. Vissa åtgärder
för att bevaka miljöpolitiken i mera estetisk bemärkelse har vidtagits inom
Ecklesiastikdepartementet i anslutning till inrättandet av särskild tjänst
för att bevaka kulturområdet.

Motionärernas förslag synes ta fasta på mera socialpsykologiska förhållanden
och det föreligger ett behov av en enhetlig planering av politik inom
detta område som eu fortsättning på den sociala planering, som bedrivs
från samhällets sida inom andra, t. ex. det ekonomiska och socialpolitiska
området. Den socialpolitiska planeringen har fört in på dessa områden, och
behovet av en översyn av hithörande socialpsykologiska problem har påtalats
i många sammanhang. Jag kan inte se annat än att motionärerna
framhäver en betydelsefull synpunkt. Dock förefaller dessa tankar vara i
behov av en mera systematisk och ingående analys, både vad gäller den
organisatoriska och den vetenskapliga sidan. När det gäller den organisatoriska
sidan kommer man in på behovet av en översyn av den planering
som för närvarande bedrivs inom berörda områden. När det gäller den vetenskapliga
sidan finns det här anledning att klarare analysera miljöbegreppet
och göra diverse avgränsningar och preciseringar och hland annat klargöra
förhållandet värderingar och sakpremisser.

Motionärerna kommer i sitt utlåtande in på en punkt som utan tvivel
måste anses vara av största angelägenhetsgrad: behovet av ett socialforskningsinstitut.
Om vi jämför med andra länder uppvisar här Sverige en markant
eftersläpning. Norska stortinget har i dagarna beslutat om att inrätta
ett institut för tillämpad samhällsvetenskaplig forskning, fristående och
under vetenskaplig ledning. Danmark har haft ett sådant institut sedan
ett årtionde tillbaka. Finland har utformat sina socialinstitut som forskningsinstitutioner
och har därmed skapat en motsvarighet. I debatten har ständigt
framförts behovet att komplettera vår socialpolitik med en mera omfattande
forskning. För närvarande avvaktar man väl här i Sverige socialpolitiska
kommitténs utlåtande, som avser att behandla forskningen inom
det socialpolitiska området.

Undertecknad vill här endast framhäva betydelsen av att det inrättas
ett socialforskningsinstitut som har en från myndigheter och andra policyskapande
organ fristående ställning under vetenskaplig ledning, med upp -

Allmänna bercdningsulsknltels utlåtande nr 31 år 1963 5

gift att betjäna de inom det sociala området planerande myndigheterna. Detta
organ bör ges en fristående ställning med möjlighet att självständigt ta
ställning till och pröva utredningsförslag från myndigheternas sida och
tillräckliga resurser att genomföra egna forskningsuppgifter av mera långsiktigt
intresse.

Utskottet

I motionerna hemställes dels om utarbetande av ett miljöpolitiskt handlingsprogram,
dels om utredning beträffande inrättande av ett socialforskningsinstitut.

Frågan om ett miljöpolitiskt handlingsprogram upptogs också i motioner
till 1962 års riksdag, vari även föreslogs utredningar, praktiska åtgärder,
forsknings- och undervisningsverksamhet m. m. Motionerna hänvisades till
allmänna beredningsutskottet, som i sitt utlåtande (nr 55) bl. a. anförde
att det vore riktigt att lägga mentalhygieniska synpunkter på samhällsåtgärderna.
Detta skedde också enligt utskottets mening såväl i det praktiska
reformarbetet som i utredningsverksamheten. Utskottet lämnade en rad
exempel på vidtagna eller planerade åtgärder och utredningar av betydelse
för de i motionerna berörda spörsmålen och anförde avslutningsvis bl. a.
att förhållandena i fråga om den mentalhygieniska omvårdnaden icke vore
i alla avseenden tillfredsställande och att mycket återstode att göra men
att behoven vore i stor utsträckning klarlagda och beaktade vid den pågående
nydaningen på väsentliga områden av samhällslivet. Det stora hindret
för en snabb utveckling vore emellertid bristen på personal --- läkare, mentalvårdsläkare,
psykologer, arbetsterapeuter, kuratorer och annan utbildad
personal — som krävs i det mentalhygieniska arbetet. Stora ansträngningar
gjordes från det allmännas sida för att komma ur denna bristsituation, och
utskottet ansåg att en utredning i enlighet med motionärernas förslag icke
skulle fylla någon väsentlig uppgift. Utskottet avstyrkte motionerna, vilka
avslogs av riksdagen.

Utskottet får i övrigt hänvisa till sitt förenämnda utlåtande nr 55/1962.

Det miljöpolitiska handlingsprogram som föreslås i de nu behandlade motionerna
bör enligt motionärernas motivering vara mentalhygieniskt orienterat
och syfta till bl. a. att de miljöpolitiska aspekterna integreras i de
samhälleliga strävandena och hesluten. Det föreligger således ett nära samband
mellan årets och förra årets motioner.

De remissinstanser — medicinalstyrelsen och sociologiska institutet i Göteborg
— som yttrat sig beträffande frågan om ett miljöpolitiskt handlingsprogram,
har uttryckt tveksamhet beträffande förslaget. Bl. a. framhåller
medicinalstyrelsen att det torde vara svårt att genomföra ett enhetligt miljöpolitiskt
handlingsprogram som kan anammas och tillämpas av samhällsplanerarna.
Utskottet delar denna uppfattning och finner det kunna ifrågasättas
om upprättande av ett sådant program verkligen är en framkomlig
väg när det gäller att bättre tillgodose de mentalhygieniska behoven i vårt

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 år 1963

samhälle. Som utskottet framhöll redan vid förra årets riksdag torde det
viktigaste spörsmålet här i stället vara att åstadkomma förbättrade personella
resurser för olika aktuella arbetsuppgifter och redan kända behov.

Utskottet vill ånyo understryka sin uppfattning om vikten av att mentalhygieniska
aspekter beaktas vid samhällsplaneringen men finner med hänsyn
till vad ovan anförts och mot bakgrunden av riksdagens ställningstagande
vid förra årets behandling av frågor på detta område, icke skäl förorda
motionärernas förslag om upprättande av ett miljöpolitiskt handlingsprogram.

I motionsyrkandets andra del har som nämnts framförts förslag om utredning
beträffande inrättande av ett socialforskningsinstitut. Utskottet vill
erinra om att motioner om formerna för en intensifierad och planmässig
social forskning behandlades av utskottet vid förra årets riksdag (utlåtande
nr 35/1962). Utskottet ställde sig mycket positivt till motionärernas förslag
och framhöll bl. a. vikten av en effektiv och väl samordnad sådan forskning
samt ifrågasatte om det icke vore lämpligt att den då verksamma socionomutbildningskommittén
finge göra utredning i ämnet. Utskottets förslag att
motionerna och utskottets utlåtande skulle överlämnas till kommittén bifölls
av riksdagen. Kommittén avgav emellertid sitt slutbetänkande redan
i augusti 1962. I proposition nr 79 till innevarande års riksdag har förslag
framlagts angående socionomutbildningen. Föredragande departementschefen
anför i propositionen, som ännu icke behandlats av riksdagen, beträffande
den sociala forskningen och socionomutbildningskommitténs förslag i
frågan bl. a. följande:

Det är uppenbart, att frågan om en förstärkning av den sociala forskningningens
resurser är ett spörsmål av största vikt. Med hänsyn till knappheten
på personella och materiella tillgångar anser jag — och delar på denna
punkt helt statskontorets uppfattning — att de många frågor som sammanhänger
med den sociala forskningens organisation och lokalisering måste
undersökas ingående.

Jag vill i detta sammanhang erinra om, att formerna för en intensifierad
och planmässig social forskning för närvarande överväges av en särskild
sakkunnigutredning — socialpolitiska kommittén — som ännu inte framlagt
några förslag i frågan. I organisatoriskt hänseende blir det naturligtvis
ett centralt spörsmål att pröva i vad mån ytterligare resurser för social
forskning bör samordnas med organisationen för samhällsvetenskaplig
forskning vid universiteten. Från skilda synpunkter finner jag det naturligt
att frågan om möjligheterna att koncentrera nytillkommande resurser
på detta område därvid överväges ingående. Redan härav synes det stå klart
att ett ställningstagande till de av socionomutbildningskommittén väckta
förslagen rörande anordningar på forskningssidan — exempelvis förslagen
om professurer — icke bör ske nu.

Frågan om den sociala forskningens organisation hänger givetvis nära
samman med spörsmålen rörande själva socionomutbildningens utformning
och innehåll samt socialinstitutens ställning i förhållande till andra högre
utbildningsanstalter.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 år 1963

7

Utskottet ser med tillfredsställelse att spörsmålet om den sociala forskningen
sålunda kommit under ingående prövning och vill framhålla vikten
av att utredningen sker utan onödig tidsutdräkt. Det kan förutsättas att de
i förevarande motioner framförda synpunkterna uppmärksammas vid denna
prövning. Motionärernas förslag om en utredning är således väsentligen
tillgodosett. Motionerna synes böra i här ifrågavarande del anses besvarade
härmed, och något initiativ i frågan från riksdagens sida är icke erforderligt.

Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts hemställa,

att de likalydande motionerna 1:563 och 11:690 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1963

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Widén, Schött*, Sörlin, Hedström, Eric
Gustaf Peterson, Enarsson, Hellebladh, Ernst Olsson, Tage Johansson och
Ferdinand Nilsson*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herr
Svenson, i Kungälv, herrar Nilsson i Bästekille, Keijer*, Börjesson i Glömminge*,
Rask, fröken Anderson i Lerum, herrar Larsson i Borrby*, Hamrin
i Kalmar och Nordstrandh.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

1) av herrar Ernst Olsson, Ferdinand Nilsson, Börjesson i Glömminge och
Larsson i Borrby, vilka ansett att utskottet bort anföra och yrka följande:

I motionerna hemställdes dels om utarbetande av ett miljöpolitiskt handlingsprogram,
dels om utredning beträffande inrättande av ett socialforskningsinstitut.

Grundtanken i motiveringen för ett miljöpolitiskt handlingsprogram är att
de förbättringar som ägt rum i fråga om ekonomisk trygghet och standard
inte motsvaras av liknande förbättringar i fråga om den psykiska tryggheten
och standarden. Under hänvisning till kända yttringar av skilda slag
framhåller motionärerna att den ur ekonomisk och materiell synpunkt
gynnsamma utvecklingen medfört vissa sämre betingelser på det psykiska

8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 år 1963

planet. Enligt deras mening är det av både ekonomiska och humanitära skäl
starkt motiverat att den allmänna politiska målsättningen ej enbart inriktas
på ett ekonomiskt framåtskridande utan under tillämpning av en helhetssyn
på människan i miljön bringas att i långt större utsträckning innefatta
även de psykiska betingelserna och faktorerna. Förverkligandet av
detta syfte skulle underlättas av ett miljöpolitiskt handlingsprogram. Motionärerna
framhåller härvid att samma grundmetoder som tillämpats på
det ekonomiska området — forskning och ökad kunskap, utbildning och
upplysningsverksamhet — torde böra tillämpas på det psykiska planet.

Motionärerna framhåller även att inget av samhällslivets områden i princip
kan undantagas från de miljöpolitiska strävandena och att samhällets
beslut och åtgärder bör vidtagas under större beaktande av psykiska och
sociala faktorer än hittills. Härvidlag skulle ett socialforskningsinstitut fylla
en väsentlig uppgift. Detta skulle inte ersätta befintliga forskningsinstitutioner
och inte i första hand syssla med grundforskning utan genom tillämpad
forskning och undersökningar belysa den psykiska och sociala problematiken.

Utskottet finner de i motionen berörda spörsmålen vara av vital betydelse
för det framtida samhällets utformning. Såsom motionärerna framhållit är
det av största vikt att söka åstadkomma sådana betingelser som inte medför
att människorna ställs inför psykiska krav som överstiger deras biologiskt
grundade förmåga. Utskottet kan i detta avseende helt instämma med
motionernas syfte.

Vad gäller frågan om ett miljöpolitiskt handlingsprogram har de remissinstanser,
som yttrat sig över motionerna till denna del, kraftigt understrukit
angelägenheten av att ansträngningarna i motionernas syfte ökas men också
framhållit de svårigheter som är förknippade med ifrågavarande problematik.
Medicinalstyrelsen har framhållit, att det torde vara svårt att genomföra
ett enhetligt miljöpolitiskt handlingsprogram, som kan anammas och
tillämpas av samhällsplanerarna. Sociologiska institutet i Göteborg har
påtalat behovet av en mera systematisk och ingående analys än som framgår
av motionerna, vad gäller både den organisatoriska och den vetenskapliga
sidan. Enligt dess mening kommer man in på behovet av en översyn
av den planering som för närvarande bedrivs inom berörda områden. Beträffande
den vetenskapliga sidan framhåller institutet att det finns anledning
att klarare analysera miljöbegreppet och bl. a. klargöra förhållandet
värderingar och sakpremisser.

Utskottet har vid sina överväganden funnit att ett miljöpolitiskt handlingsprogram
verksamt skulle kunna bidra till förbättringar av den psykiska
tryggheten och standarden. Utskottet är medvetet om att delade meningar
om ett sådant programs innehåll och utformning kan råda, bl. a.
bland olika samhällsplanerare. Den planering som förekommit på det eko -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 år 1963

9

nomiska området har dock inte genomförts i syfte att till alla delar kunna
anammas och tillämpas av alla berörda utan fastmer haft syftet att ange
allmänna riktlinjer och framhäva betydelsen av systematiska åtgärder på
de områden den omfattat. På förevarande område kan man inte komma
fram till den grad av vetenskaplig exakthet som på vissa andra områden,
och det kan i anledning härav bli svårare att nå en allmän tillslutning kring
ett handlingsprogram, emedan värderingar nödvändigtvis kan komma att
spela en relativt stor roll. Då emellertid programmet till väsentlig del måste
syfta till ökad forskning och kunskap, till utbildning och upplysningsverksamhet,
utgör enligt utskottets mening dessa omständigheter inget skäl
mot programmet som sådant. Såsom framhållits i motionerna bör den vetenskapliga
forskningens resultat ligga till grund för den miljöpolitiska
verksamheten, och därjämte bör liksom vid utformningen av annan samhällsverksamhet
nödvändiga skiljelinjer dragas mellan värderingar och sakpremisser.

Beträffande programmets innehåll kan utskottet ansluta sig till de allmänna
riktlinjer som angivits i motionerna. De avgränsningar som kan befinnas
erforderliga bör utföras så att de viktigaste områdena ur miljöpolitisk
synpunkt kommer att innefattas i programmet. Behovet av en kartläggning
och systematisering av de åtgärder som kan genomföras inom en
näraliggande framtid bör särskilt uppmärksammas. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att avgöra hur arbetet med programmets utformning skall
bedrivas. Härvid torde dock böra uppmärksammas att verksamheten delvis
måste få långsiktig karaktär och att former för fortlöpande kontakt och
bearbetning därför kan behövas.

I anledning av yrkandet om inrättande av ett socialforskningsinstitut har
samtliga remissinstanser understrukit behovet av en ökad social forskning.
Vidare bär framhållits att denna forskning i vårt land släpar efter i jämförelse
med våra grannländer. Medicinalstyrelsen har livligt tillstyrkt att ett
socialforskningsinstitut inrättas. Socialinstitutet i Stockholm har i stället
för ett socialforskningsinstitut föreslagit att till de socialhögskolor, som av
socionoinutbildningskommittén föreslagits skola avlösa socialinstituten, knytes
forskningsinstitutioner av ungefärligen samma typ som företagsekonomiska
forskningsinstitutet vid handelshögskolan i Stockholm. Sociologiska
institutet i Göteborg bär framhållit att behovet av ett socialforskningsinstitut
är av största angelägenhetsgrad och framhävt betydelsen av att det inrättas
ett socialforskningsinstitut som bär en från myndigheter och andra
policy-skapande organ fristående ställning under vetenskaplig ledning, med
uppgift att betjäna de inom det sociala området planerande myndigheterna.

Utskottet finner inte anledning att ifrågasätta behovet av eu ökad social
forskning. I frågan om huruvida eu ökning bör innefatta inrättandet av
ett socialforskningsinstitut har delade meningar framkommit i remissvaren.

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 år 1963

Med hänvisning till sitt ställningstagande till ett miljöpolitiskt handlingsprogram
ovan vill utskottet ansluta sig till den mening som framkommit i
flertalet remissvar liksom i motionerna, nämligen till förslaget om inrättande
av ett fristående socialforskningsinstitut. Avgörande för utskottet har
härvid varit att de strävanden som utskottet anslutit sig till kräver att berörda
myndigheter, organ och inrättningar betjänas med relevanta forskningsresultat.
Ett socialforskningsinstitut skulle medföra en samordning och
systematisering av detta arbete liksom givetvis en väsentligt ökad omfattning
av detsamma. Inrättandet av ett socialforskningsinstitut behöver emellertid
inte innebära att andra institutioner frånkännes möjligheter till ökad
social forskning. En ökad sådan synes motiverad bl. a. i anknytning till vissa
utbildningsanstalter. Utskottet vill även erinra om att ett socialforskningsinstitut
också skulle kunna ombesörja spridning av information om relevanta
forskningsresultat från andra institutioner, såväl inom- som utomlands,
samt utföra sammanställningar och bearbetningar. Även i andra avseenden
skulle det kunna samverka med utbildnings- och forskningsinstitutioner.
De gränsdragningsproblem som här uppkommer torde få behandlas
vid det utredningsarbete som enligt utskottets mening bör företagas.

Då frågan om formerna för den sociala forskningen hänskjutits till socialpolitiska
kommittén synes det lämpligt att den ombesörjer även det arbete
som erfordras för framläggande av förslag rörande ett socialforskningsinstitut.
Arbetet torde böra bedrivas med största möjliga skyndsamhet.

Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:563 och 11:690 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
dels om utarbetande av ett miljöpolitiskt handlingsprogram,
dels om prövning samt förslag rörande inrättande av ett
socialforskningsinstitut.

2) av herrar Eric Gustaf Peterson och Hamrin i Kalmar.