14
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 är 1063
Nr 28
Utlåtande i anledning av väckla motioner om rabatter för studerande,
militärer och folkpensionärer vid resor på statens
järnvägars busslin jer.
I de till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna 1:463 av
herrar Isacson och Wall mark samt 11:566 av herr Wennerfors hemställes
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville uttala, att Kungl. Maj:t måtte
bemyndiga järnvägsstyrelsen att ändra bestämmelserna om rabattresa för
studerande, militärer och folkpensionärer, så att rabattkorten även blir
gällande vid SJ:s busslinjer.
I motionerna påpekas bl. a. att gällande rabatter för såväl studerande
som folkpensionärer och värnpliktiga endast avser järnvägarna. Många bor
emellertid långt från järnväg men har tillgång till buss. Motsvarande rabattsystem
bör därför tillämpas även vid SJ :s busslinjer.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion 11:566.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från järnvägsstyrelsen,
försvarsstaben, försvarets civilförvaltning, skolöverstyrelsen och Sveriges
förenade studentkårer.
Järnvägsstyrelsen hänvisar till ett förra året till utskottet avgivet yttrande,
vari anfördes:
De nedsättningar i biljettavgifterna, som för närvarande är medgivna i
järnvägstrafiken, har styrelsen icke i något fall ansett sig kunna överflytta
på busslinjerna. Taxenedsättningar av allmän karaktär skulle, som styrelsen
i tidigare sammanhang framhållit, komma att för busstrafiken medföra
ett försämrat lönsamhetsläge. Busstrafiken skiljer sig från järnvägstrafiken
bl. a. därigenom att busstrafiken arbetar med betydligt mindre driftsenheter,
som ifråga om fordonsstorlek och fordonsantal per tur bättre än
järnvägen kan anpassas och i verkligheten också anpassas efter resefrekvensen.
En ökad belastning på busstrafiken genom allmänna taxenedsättningar
utlöser därför kostnadsökningar betydligt snabbare än vad fallet är vid
järnvägstrafiken, där man som förut nämnts periodvis har en viss överskottskapacitet
att arbeta med.
Med hänsyn till de små eller obefintliga vinstmarginaler, som bussföretagen
har att räkna med på de korta resor, som i allmänhet företages i busstrafiken,
kan denna icke bära en så kraftig rabatt som 50 %. En nedsättning
av här ifrågavarande art kan således inte medgivas med mindre än att
kompensation för de minskade intäkterna crhålles genom höjda biljettpriser
för andra trafikantgrupper. En sådan taxenedsättning kan styrelsen
dock icke förorda utan vill fastmera, så långt detta är möjligt med hänsyn
till biltrafikens driftskostnader, eftersträva enhetliga och så låga taxor
som möjligt, lika för alla trafikantgrupper.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1968
15
Även om persontrafiken på järnväg har måst inskränkas eller helt läggas
ned på de trafiksvagaste sträckorna kan icke heller detta förhållande i och
för sig motivera ett införande av den ifrågasatta nedsättningen på busslinjerna.
Enligt hittills tillämpad praxis har järnvägstaxan och därmed sammanhängande
nedsättningar icke heller tillåtits att gälla i landsvägstrafik,
som ersätter nedlagd järnväg. Alla trafikanter på eu ersättande busslinje
får betala vanligt bussbiljettpris, oavsett om de tidigare åtnjutit nedsättning
på järnväg eller inte.
Försvarets civilförvaltning anför:
Såsom motionärerna erinrat har järnvägsstyrelsen för försvarets del utfärdat
särskilda bestämmelser om s k militärrabattbiljetter vid järnvägsresor.
Desamma finnas intagna i Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret
B 1960 s 152 och 229. Självfallet är det ur försvarets synpunkt ett önskemål,
att liknande rabatter skola medgivas även vid resor med SJ busslinjer. Bedömandet
av frågan om och i vad mån detta anses höra ske synes i första
hand ankomma på järnvägsstyrelsen.
Försvarsstaben erinrar hl. a. om att rabattförmånerna för militären i
praktiken reducerats väsentligt genom nedläggningen av järnvägslinjer och
genom att rabatterna numera endast gäller värnpliktiga. Särskilt har detta
drabbat dem som är bosatta eller tjänstgör på Gotland, i övre Norrland samt
inom vissa områden i Västergötland, Östergötland, Värmland, Dalarna och
Skåne.
Försvarsstaben framför vidare synpunkter beträffande de olika slag av
ledighet som kan användas för hemresa och anför avslutningsvis:
Syftet med ovannämnda ledighetsbestämmelser och värdet härav för den
enskilde värnpliktige reduceras emellertid avsevärt, om han saknar de ekonomiska
förutsättningarna för att kunna utnyttja den honom medgivna ledigheten.
För avlägset boende värnpliktiga inom de järnvägsfattiga områdena
av landet — särskilt i inre Norrland och vissa delar av Värmland och
Dalarna — skulle en utvidgning av militärrabattsystemet till att gälla även
vid SJ buss- och postdiligenslinjer vara ägnat alt ekonomiskt underlätta
de värnpliktigas hemresemöjligheter. Rättvise- och hillighetsskäl tala även
för att övriga värnpliktiga, som är hänvisade till resa med andra kommunikationsmedel
än järnväg — bl a gäller delta på Gotland tjänstgörande
värnpliktiga från fastlandet - - erhålla samma rabattförmåner som vid järnvägsresa.
Under hänvisning till det ovan anförda och under förutsättning att försvarskommitténs
förslag ang ökning av antalet fria resor från tre till fem
genomföres, finner sig chefen för försvarsstaben böra tillstyrka eu utredning
i syfte att i första hand åstadkomma enhetliga och likvärdiga rabattförmåner
vid resor med olika slag av statliga, kommunala och enskilda
kommunikationsmedel.
Skolöverstyrelsen framhåller hl. a. önskvärdheten av att studiekostnaderna
för det stora antal elever, som av olika anledningar måste studera på
annan ort än hemorten, hålles så låga som möjligt. Styrelsen utvecklar
olika synpunkter i denna fråga men gör icke något särskilt uttalande om
rabatternas giltighet på busslinjerna.
16 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1063
Sveriges förenade studentkårer säger sig finna det självklart, att det rabattsystem
för studerande som tillämpas vid resor på järnväg skall gälla
även för resor med SJ:s busslinjer och tillstyrker utredning.
Utskottet
I motionerna hemställes om ett uttalande till Kungl. Maj:t att järnvägsstyrelsen
måtte bemyndigas vidtaga sådan ändring i rabattbestämmelserna
att rabattkorten för studerande, militärer och folkpensionärer måtte gälla
även å busslinjerna.
Frågor om taxemässig likställighet i vad gäller rabatter mellan järnvägsoch
busstrafiken har tidigare i olika sammanhang prövats av utskottet (se
utskottets utlåtanden nr 2/1954, nr 1/1956, nr 7/1959 och nr 10/1961).
Sistnämnda utlåtande gällde motioner om generellt införande för busslinjernas
del av samma taxenedsättningar som gäller för järnvägarna.
Utskottet har i sina förenämnda utlåtanden gjort uttalanden av innebörd
att det för många trafikanter, särskilt dem som är bosatta i trakter som
drabbats av järnvägsnedläggelse och är helt hänvisade till busstrafik, måste
uppfattas som en orättvisa att de icke får åtnjuta samma taxenedsättningar
som järn vägs trafikanterna. Utskottet har i enlighet härmed starkt understrukit
önskvärdheten av att åtgärder i den utsträckning så är möjligt vidtages
i syfte att minska olikheterna i taxor mellan trafikmedlen.
Järnvägsstyrelsen har i denna fråga klart uttalat, att busstrafiken icke
kan trafikekonomiskt bära samma taxenedsättningar som järnvägarna. Sådana
taxenedsättningar på busslinjerna är således icke förenliga med de
riktlinjer för taxesättningen som angivits av statsmakterna.
Utskottet inser att de olikartade trafikekonomiska betingelserna för busstrafiken
i jämförelse med järnvägstrafiken måste medföra stora svårigheter
när det gäller att jämka taxorna för de olika trafikmedlen närmare
varandra. Utskottet är också medvetet om att olika för den framtida utformningen
av vår trafikpolitik avgörande frågor, däribland trafikapparatens
målsättning och taxesystem, är under prövning. Eu proposition till riksdagen
angående riktlinjer för trafikpolitiken, grundad på bl. a. 1953 års
trafikutrednings betänkanden, är sålunda att förvänta inom den närmaste
tiden. Utskottet finner angeläget framhålla att riksdagens kommande prövning
av dessa frågor icke nu bör föregripas men vill i överensstämmelse med
sina tidigare ställningstaganden allmänt understryka önskvärdheten av att
det i motionerna berörda problemet beaktas inom ramen för de principer
för vår trafik- och taxepolitik som kan komma att bli gällande. Spörsmålet
bör likaså uppmärksammas när fråga uppstår om särskilt statligt stöd åt
viss trafikantgrupp.
Som av det ovan anförda torde framgå, kan utskottet icke förorda bifall
till motionsyrkandet. Med hänsyn till frågans vikt vill utskottet emellertid
hemställa,
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr SS år 19åS
17
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
1:463 och 11:566 i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till känna
vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 23 mars 1963
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY KRIKSSON
U''. fix > - i 1 ? -* , i •*" ;'' 1«■ i >. ?*.* jj • t (h ; V/ %i »Ij» 1 • *
Närvarande: samma som under utlåtande nr 26.
i t ;• fil ;''«•. ''.‘-i.•di*;:?''.. i,V ;U;ir i! -•? . :J .■ e ■«
inbil;'':
In :y. * -». i.**■ {''*u*y/.
d/.r.
''vji