Nr 12—U
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1963 1
Nr 12
Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillämpning av upphandling
skungörelsen å kommuner och allmännyttiga
bostadsföretag.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1: 304 av herr Enarsson och II: 353 av herr Magnusson i Borås hemställes,
att riksdagen måtte besluta att landsting och kommuner samt kommunala
och s. k. allmännyttiga bostadsföretag skall vara underkastade upphandlingskungörelsens
bestämmelser.
I motionerna anföres, att de statliga ämbetsverken är bundna av bestämmelserna
i 1952 års upphandlingskungörelse, vilka rätt tillämpade tillgodoser
såväl statens (köparens) som den enskilde medborgarens (säljarens)
rätt samtidigt som kraven på oväld upprätthålles.
Numera handlägges ärendena även inom den kommunala förvaltningen
i stor utsträckning av avlönade tjänstemän. Det är därför ett samhälleligt
intresse, att kommunernas upphandling regleras på samma sätt som den
statliga. Detsamma gäller om de allmännyttiga bostadsföretagen, som bedriver
sin verksamhet med till stor del statliga medel. Deras arbeten och
leveranser utlyses icke på entreprenad. Då de är organiserade som enskilda
företag kan utomstående ej få nödig insyn och kontroll över verksamheten.
Det är angeläget att, åtminstone i fråga om upphandlingsförfarandet,
full insyn erhålles.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 353.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från kommerskollegium,
Landskommunernas förbund, Landstingsförbundet, Stadsförbundet och Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag (SABO).
Kommerskollegium har inhämtat yttranden från handelskamrarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö. Handelskammaren i Göteborg anser en reglering
av den art som föreslagits i motionen önskvärd och tillstyrker att man
genom lagstiftning anknyter till den statliga upphandlingskungörelsen. Även
handelskamrarna i Stockholm och Malmö förordar en reglering men anser
det icke på förhand givet, att de bestämmelser som gäller för den statliga
upphandlingen böra göras tillämpliga även på den kommunala upphandlingen.
De förordar därför en utredning av problemet.
För egen del anför kommerskollegium att den kommunala självbestämningsrätten
utgör ett betydelsefullt inslag i samhällsstrukturen och att endast
starka skäl kan få föranleda ingrepp däri. Kollegium har emellertid
under hand från olika handelskammare erfarit, att kamrarna icke sällan
från enskilda företag får klagomål beträffande kommunernas handläggning
1 liihang till riksdagens protokoll 1963. 11 samt. Nr 12—14
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1963
av upphandlingsärenden. Kollegium finner det otillfredsställande, att det
inom den enskilda företagsamheten råder misstro mot kommunernas sätt att
handha upphandlingsfrågorna och anser därför att det skulle vara värdefullt
om förhållandena kunde bli föremål för närmare belysning, varför en
utredning förordas. Som ett ytterligare skäl för utredning erinrar kollegium
om att konventionen angående upprättande av Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA) innehåller en bestämmelse om att medlemsstaterna
skall verka för att regionala och lokala myndigheter eller företag, som står
under deras kontroll, iakttager bestämmelserna i konventionen om en gradvis
avveckling av diskriminering i handeln med hänsyn till nationalitet.
Landstingsförbundet hänvisar till sitt yttrande år 1961 till statsutskottet
över motioner med enahanda syfte. I detta yttrande anförde förbundet att
inga bärande motiv funnes för lagstiftning. Inom den ekonomiskt sett mest
omfattande delen av landstingsverksamheten, nämligen sjukhusväsendet,
hade tidigare föreskrifter funnits att upphandlingskungörelsen i vissa fall
skulle tillämpas, men dessa föreskrifter hade utgått ur vederbörande författningar,
vilket enligt styrelsens mening var en utveckling i rätt riktning. Den
landstingskommunala upphandlingen försiggick dock icke i lösliga former.
Tvärtom kunde man konstatera en tendens till strängare iakttagande av
formföreskrifter. En sådan utveckling var från alla synpunkter lyckligare
än en reglering lagstiftningsvägen, vilket skulle innebära en inskränkning
av den kommunala självbestämningsrätten, som föga överensstämde med
önskemålen om minskning av detaljregleringen av landstingens verksamhet.
För beslut i upphandlingsärenden gällde offentlighetsprincipen på samma
sätt som för andra av landstingskommunal myndighet avgjorda ärenden.
Förhållandena motiverade alltså icke att upphandlingskungörelsens giltighetsområde
utsträcktes till att gälla även den kommunala upphandlingen.
Landskommunernas förbund finner det av praktiska skäl ogörligt att göra
upphandlingskungörelsen generellt tillämplig för kommunerna, vartill
kommer att förbundet av principiella skäl måste ställa sig avvisande, enär
en lagstiftning skulle uppfattas som ett intrång i den kommunala självstyrelsen.
Vid den kommunala upphandlingen har en praxis utvecklats som i
stora drag överensstämmer med upphandlingskungörelsens principer. Konferenser
och kurser har under senare år hållits för kommunala förtroendemän
och tjänstemän, varvid upphandlingsfrågorna ägnats ingående uppmärksamhet.
överläggningar pågår mellan förbundet och Svenska byggnadsentreprenörföreningen
om lämplig utformning av en rekommendation till
kommunerna angående anbudsförfarandet.
Av samma skäl som ovan angivits synes det vara praktiskt ogörligt att
tillämpa upphandlingskungörelsen på kommunala och allmännyttiga bostadsföretag.
Förbundet avstyrker motionerna.
Stadsförbundet anför, att förbundet i sina yttranden över frågor angående
den kommunala upphandlingen vid 1960 och 1961 års riksdagar icke fun
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1963 3
nit det motiverat att låta landsting och primärkommuner vara underkastade
den statliga upphandlingskungörelsens bestämmelser. Intet har därefter inträffat,
som kan föranleda till ett ändrat betraktelsesätt. I fråga om kungörelsens
tillämpning på även de kommunala och de allmännyttiga bostadsföretagen
finner förbundet att det skulle bereda avsevärda lagtekniska svårigheter.
Förbundet avstyrker motionerna.
SABO anför, att remisstiden icke gjort det möjligt för organisationen att
penetrera de med förevarande fråga sammanhängande kommunaljuridiska
problemen. SABO finner tillräckliga skäl ej vara anförda för motionärernas
yrkande och avstyrker därför motionerna.
Utskottet
I motionerna hemställes att riksdagen måtte besluta, att landsting och
kommuner samt kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag skall
vara underkastade upphandlingskungörelsens bestämmelser.
Frågor om enhetliga regler för kommunal upphandling bl. a. i den formen
att upphandlingskungörelsen skulle bli gällande för kommunerna, har under
senare år vid flera tillfällen behandlats av riksdagen (allmänna beredningsutskottets
utlåtanden nr 17/1956 och nr 19/1960 samt statsutskottets
utlåtande nr 155/1961). I utskottsutlåtandena framhölls önskvärdheten av
möjligast fasta normer för den kommunala upphandlingen. Sådana borde
dock icke åstadkommas genom lagstiftning från statsmakternas sida, utan det
borde få ankomma på kommunerna själva att vidtaga lämpliga åtgärder.
Spörsmålet hade också uppmärksammats av kommunförbunden. Statsutskottet
anförde i sitt ovannämnda utlåtande bl. a. att upphandlingsverksamheten
inom den kommunala förvaltningen på senare tid tenderat att utveckla
sig under strängare iakttagande av formföreskrifter och att det icke syntes
oberättigat att antaga att denna tendens komme att ytterligare utvecklas. De
tre kommunförbunden torde vara beredda att medverka till en dylik utveckling.
Utskottet får i övrigt hänvisa till de förenämnda utskottsutlåtandena.
I enlighet med utskottens förslag avslogs motionerna av såväl 1956 som
1960 och 1961 års riksdagar.
Utskottet vill beträffande den utveckling som synes pågå i fråga om normerna
för den kommunala upphandlingen, utöver vad härom uttalats i de
tidigare utlåtandena, erinra om att Landskommunernas förbund i sitt nu föreliggande
yttrande anfört, att hithörande frågor uppmärksammats vid konferenser
och kurser för kommunala förtroendemän och tjänstemän samt att
överläggningar pågår mellan förbundet och Svenska byggnadsentreprenörföreningen
om lämplig utformning av eu rekommendation till kommunerna
angående anbudsförfarandet, vilka överläggningar beräknas bli slutförda
inom den närmaste tiden.
fl liihang till riksdagens protokoll 1963. 11 samt. Nr 12—14
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1963
Utskottet får i enlighet med sin tidigare intagna ståndpunkt understryka
vikten av att den kommunala upphandlingen sker under betryggande former.
Såvitt utskottet kunnat bedöma har utvecklingen på området gått i den
riktning som förutsattes vid ärendets senaste riksdagsbehandling. Utskottet
finner därför icke anledning förorda något ändrat ställningstagande från
riksdagens sida. Vad beträffar de kommunala och allmännyttiga bostadsföretagen
har motionärerna icke heller anfört skäl som synts utskottet motivera
att upphandlingskungörelsen skulle bli tillämplig för dem.
Under åberopande av vad ovan anförts och med hänvisning till att intrång
i den kommunala självbestämmanderätten icke bör ifrågakomma utan
mycket starka skäl, får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 304 och II: 353 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 mars 1963
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Schött*, Sörlin, Eric Gustaf Peterson,
Hellebladh, Ernst Olsson och Wallmark;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Skoglösa,
Hamrin i Jönköping, Dickson, fru Jäderberg, herrar Svensson i Kungälv,
Nilsson i Bästekille, Westberg*, fröken Anderson i Lerum*, herrar Svanberg
och Magnusson i Nennesholm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.