Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

Nr 86

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1962/63 till personhistorisk forskning och publiceringsverksamhet;
given Stockholms slott den 9 februari
1962.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av resultatet av en sakkunnigutredning angående Svenskt biografiskt
lexikon föreslås i propositionen, att staten under vissa förutsättningar
åtager sig kostnaderna för fortsatt utgivning av detta verk. Den återstående utgivningstiden
— som vid oförändrad utgivningstakt beräknas bli orimligt lång
— förutsättes komma att förkortas väsentligt och fixeras i propositionen till
högst 30 år. De av utredningen förordade riktlinjerna godtages i huvudsak. I
propositionen föreslås, att en statlig institution, benämnd svenskt biografiskt
lexikon, inrättas fr. o. m. den 1 juli 1962 för att omhänderha utgivningen. Ansvaret
för lexikonutgivningen föreslås åvila en av Kungl. Maj:t utsedd styrelse. Ledningen
för redaktionsverksamheten bör anförtros en av Kungl. Maj:t utsedd
huvudredaktör.

För nästa budgetår föreslås anslag för ändamålet med 192 000 kr. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 86

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
februari 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga angående anslag
för budgetaret 1962/63 till personhistorisk forskning och publiceringsverksamhet
och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition, bilagan 10, ecklesiastikdepartementet, har Kungl.
Maj:t på min hemställan under punkten 60 föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1962/63 beräkna till Personhistorisk
forskning och publiceringsverksamhet ett förslagsanslag av 182 000 kr.
Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

I. Inledning

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 april 1958 tillkallades tre sakkunniga1
med uppdrag att utreda frågan om fortsatt statligt stöd åt den personhistoriska
forskning och publiceringsverksamhet, som för närvarande representeras
av Svenskt biografiskt lexikon (i det följande benämnt SBL). De sakkunniga,
som antog namnet 1958 års utredning angående Svenskt biografiskt lexikon,
avlämnade den 20 maj 1960 ett betänkande (stencilerat) angående detta lexikon.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
riksarkivet, riksbibliotekarien, nationalmuseum, Nordiska museets
nämnd, Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, Akademien för de
fria konsterna med konsthögskolan, Musikaliska akademien med musikhögskolan,
kanslersämbetet för rikets universitet, efter hörande av vederbörande överbibliotekarier,
skolöverstyrelsen, statens humanistiska forskningsråd, statens råd
för samhällsforskning, krigsarkivet, statens sakrevision, statens organisations- 1

1 Numera direktören Carl Olov Sommar, ordförande, ledamoten av andra kammaren, rektorn Stig
Alemyr och professorn vid universitetet i Uppsala Sven A. Nilsson.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 86 år 1962

nämnd, Skogs- och lantbruksakademien, Ingeniörsvetenskapsakademien, statens
lönenämnd (i vad avser löne- och arvodesfrågor), Svenska akademien, Vetenskapsakademien,
Krigsvetenskapsakademien, Personhistoriska samfundet, Samfundet
för Svenskt biografiskt lexikons utgivande, Samverkande bildningsförbunden,
Stockholms stadsarkiv, Svenska historiska föreningen, Svenska tidningsutgivareföreningen,
Sveriges allmänna biblioteksförening och Tekniska museet.

Vid kanslerns för rikets universitet utlåtande har fogats yttranden av t. f.
överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Uppsala, överbibliotekarien vid
universitetsbiblioteket i Lund, överbibliotekarien vid stadsbiblioteket i Göteborg
och bibliotekskommissionen vid universitetet i Stockholm.

Inledningsvis lämnas här en redogörelse för SBL:s tillkomst och utveckling.

Det huvudsakliga syftet med SBL kan sägas vara att utgöra en på förstahandskällor
baserad generalinventering av betydelsefulla personligheter under
olika skeden av det svenska samhällets utveckling. SBL började utgivas ar
1917 på Albert Bonniers förlag men nedlades av ekonomiska skäl år 1931. Vid
denna tidpunkt hade tio volymer utkommit, omfattande bokstäverna A—C samt
början av bokstaven D. Ett initiativ till fortsatt utgivande av lexikonet togs av
det år 1936 bildade Samfundet för Svenskt biografiskt lexikons utgivande. Enligt
sina stadgar har samfundet till ändamål att fullfölja utgivningen. Under budgetåren
1937/38—1949/50 har bidrag av statsmedel och/eller anslag från humanistiska
fonden årligen lämnats till lexikonarbetet. Sedan budgetåret 1950/51 utgår
det årliga bidraget enbart i form av statsmedel. För innevarande budgetår har
anvisats 80 000 kr. (statsliggaren s. 508). Sedan arbetet med lexikonet återupptogs
år 1937, har utkommit fem volymer, omfattande kombinationen de la
Grange t. o. m. Feuk. Det senast utkomna häftet utgavs av trycket år 1956.
Därutöver föreligger ytterligare ett häfte — t. o. m. Fischerström — i spaltkorrektur.

Samfundets verksamhet står under inseende av Vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien, som även utser två av samfundets styrelseledamöter.
Lexikonredaktionen består för närvarande av följande fast anställda befattningshavare,
nämbgen en redaktionssekreterare och ett kanslibiträde. Därjämte har
redaktionen tillgång till ett icke fast anställt kanslibiträde med halvtidstjänstgöring.
T. o. m. januari 1960 har funnits en fast anställd huvudredaktör. Till de
fast anställda utgår arvoden motsvarande lönebeloppen enligt vissa för statliga
tjänster gällande lönegrader. Fast anställd befattningshavare åtnjuter sedan 1953
pensionsrätt enligt SPA-reglcmentct. Lexikonredaktionen fungerar enligt samfundets
stadgar som ett personhistoriskt institut, vilket bl. a. går forskare tillhanda
med begärda upplysningar i den mån arbetet på lexikonet tillåter.

I fråga om sättning och tryckning m. m. av lexikonet må följande nämnas.
Mellan samfundet och Albert Bonniers förlag träffades år 1937 ett avtal
enligt vilket bl. a. samfundet förband sig att utan ersättning efter hand till förlaget
leverera tryckfärdigt manuskript till lexikonet med full författarrätt därtill.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 86 år 1962

Förlaget förband sig å andra sidan att utan kostnad för samfundet trycka lexikonet.
År 1953 meddelade förlaget, att det icke kunde åtaga sig tryckning av mer
än högst tre häften per år. Nyssnämnda kontrakt uppsades av förlaget år 1957.
Uppsägningen trädde i kraft samma år.

Frågan om utgivningstakten och därmed förknippade problem har diskuterats
i skilda sammanhang. Riksdagens revisorer berörde sålunda i sin berättelse till
1949 års riksdag dessa spörsmål och uttalade bl. a. att syftet med lexikonet i hög
grad förfelades, om utgivandet spreds över en tidrymd av flera mansåldrar.
Fragan om utgivningstakten behandlades också vid 1950 års riksdag med anledning
av ett förslag i 1950 års stats verksproposition (bilagan åttonde huvudtiteln,
punkten 343) om ökning av statens bidrag till utgivandet av lexikonet. Chefen
för ecklesiastikdepartementet uppskattade behovet av statsmedel vid detta tillfälle
till 85 000 kr. per ar. Departementschefen betonade, att det syntes honom
angeläget, att arbetet med utgivandet av lexikonet fullföljdes i så snabb takt som
förhållandena medgåve. Han underströk därjämte, att en ökad ekonomisk insats
från statsmakternas sida syntes vara erforderlig, om arbetets slutförande skulle
kunna ske inom en icke alltför avlägsen framtid. Departementschefen betonade
vidare, att en förutsättning för ett fortsatt och eventuellt något utvidgat statligt
stöd syntes böra vara, att vederbörande allt framgent tillvaratoge de möjligheter
till rationalisering och effektivisering av arbetet, som kunde föreligga, och jämväl
i övrigt tillgodosåge de ekonomiska och praktiska synpunkter, som borde läggas
även på ett arbete av denna art. I sitt yttrande över Kungl. Maj:ts förslag
underströk statsutskottet vad departementschefen anfört i fråga om rationalisering
och effektivisering av utgivningsarbetet, så att arbetet kunde fullföljas i
snabbast möjliga takt.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 november 1955 ifrågasatte statens sakrevision
— som verkställt översyn av samfundets verksamhet och därvid framställt
vissa anmärkningar rörande medelsförvaltningen — om icke frågan om statens
stöd till denna verksamhet och om målsättningen för denna liksom den beräkneliga
tiden för verkets fullföljande borde upptagas till övervägande.

I 1956 års statsverksproposition (bilagan åttonde huvudtiteln, punkten 349)
anmälde departementschefen att sakrevisionens skrivelse var föremål för remissbehandling.
I avbidan på resultatet därav ansåg sig departementschefen böra
förorda, att bidraget till SBL:s utgivande för det följande budgetåret nedsattes
samt att Kungl. Maj:t hädanefter fastställde särskild stat för bidragets disposition.

I 1957 års statsverksproposition (bilagan åttonde huvudtiteln, punkten 340)
erinrade departementschefen om att sakrevisionens granskning av samfundets
verksamhet varit föremål för ingående remissbehandling. Departementschefen
framhöll, att de allvarliga erinringar, som revisionen riktat mot samfundets ekonomiska
förvaltning, bemötts av samfundets styrelse. På vissa väsentliga punkter
i ärendet hade statskontoret och riksräkenskapsverket uttalat olika meningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

Vad i ärendet förekommit hade övertygat departementschefen om behovet av en
särskild sakkunnigutredning rörande SBL.

Vad beträffar de ekonomiska följderna av den förut berörda kontraktsuppsägningen
kan nämnas, att kostnaderna vid denna tidpunkt per häfte i oförändrat
utförande — för sättning, tryckning och häftning m. m. samt magasinering
beräknades uppgå till ca 10 000 kr. vid en upplaga av 500 exemplar.
Kostnader av ifrågavarande slag har, såsom framgår av det föregående, icke belastat
samfundet. I detta sammanhang bör nämnas, att den fasta abonnentstocken
numera omfattar endast inemot 300 abonnenter och att försäljningen av
häften därutöver är synnerligen blygsam. Priset per häfte är för närvarande för
ledamöter av samfundet 9 kr. samt det ordinarie bokhandelspriset 17:50 kr.
Priserna per volym — en volym omfattar fem häften om tio ark — svarar mot
de nämnda priserna per häfte.

Såsom tidigare nämnts drevs SBL under utgivningsperioden 1913—1931 helt
som en förlagsartikel. Efter återupptagandet av utgivningen år 1937 har, såsom
framgått av det föregående, anslag från staten och/eller humanistiska fonden
åtnjutits. I statsanslag har t. o. m. innevarande budgetår utgått i runt tal
1 395 000 kr.; ur humanistiska fonden har fr. o. m. år 1937 t. o. m. budgetåret
1949/50 — den tid under vilken anslag utgick ur fonden — anvisats i runt tal
264 000 kr. I

I direktiven för utredningen (se riksdagsberättelsen 1959 s. 189 ff.) framhölls
att de sakkunniga skulle verkställa en förutsättningslös prövning av frågan om
fortsatt statligt stöd åt den personhistoriska forskning och publiceringsverksamhet,
som representeras av SBL. Därest de sakkunniga skulle finna att staten i
fortsättningen borde i särskild ordning bidraga till bestridande av kostnaderna
för nämnda ändamål, skulle de såvitt möjligt precisera formerna och villkoren
för ett sådant engagemang.

Den hittillsvarande utgivningstakten syntes enligt direktiven betyda att verket
skulle föreligga i färdigt skick tidigast om ca 120 år. En sådan utgivningstakt
kunde inte anses acceptabel. Det kunde inte uteslutas, att de sakkunnigas analys
aktualiserade frågan huruvida lexikonet som sådant borde fullföljas. Vidare
underströks, att den personhistoriska forskning, som bedrivs vid Personhistoriska
institutet, endast till en del redovisats i form av artiklar i SBL, och att det vid
detta institut fullföljda forskningsarbetet i och för sig vore oberoende av själva
publiceringsverksamheten. De sakkunniga borde därför allvarligt överväga huruvida
de vid institutet vunna forskningsresultaten kunde göras tillgängliga i annan
form än genom SBL.

Därest de sakkunniga skulle finna att SBL i någon form borde fullföljas, skulle
de bl. a. pröva lämpligheten av att utgivandet temporärt vilade, varigenom förutsättningar
kunde skapas för ett avsevärt snabbare utgivande framdeles. Vidare
skulle de sakkunniga överväga huruvida riktlinjerna för artiklarnas publicering
kunde väsentligt ändras — förslagsvis genom att de återstående häftena genom -

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 86 år 1962

alfabetiserades och kompletterades med översikter över tidigare publicerade
artiklar. Jämväl angavs att de sakkunniga borde pröva principerna för artikelurvalet,
artiklarnas längd och struktur samt för arvodering av artikelförfattare,
varvid även spörsmålet om särskilda artikelarvoden till den fast anställda redaktionspersonalen
skulle upptagas till behandling. Utredningen skulle även ha att
utreda de frågor, som berörde verksamhetens organisation och finansiering, varvid
borde övervägas om verksamheten kunde anknytas till något statligt organ
och då närmast riksarkivet. Ett bibehållande av den hittillsvarande organisationsformen
borde dock inte uteslutas. De sakkunniga borde särskilt beakta
frågor rörande medelsförvaltningen. Dessutom underströks vikten av att de sakkunniga
prövade olika uppslag i syfte att garantera en väsentligt högre grad av
självfinansiering i framtiden. Vidare angavs, att de sakkunniga borde vara oförhindrade
att i samrad med Samfundet för Svenskt biografiskt lexikons utgivande
upptaga förhandlingar med företrädare för bokförlag eller tryckerier angående
samarbete i fråga om fortsatt offentliggörande i lämplig form av de personhistoriska
forskningsresultaten.

Slutligen betonades, att de sakkunniga under sitt arbete borde taga kännedom
om motsvarande verk i främmande länder, exempelvis Danmark, Nederländerna
och Förenta staterna.

II. Betänkandet

I utredningens betänkande redogöres till en början för den personhistoriska
forskningen i Sverige, för SBL:s tillkomst, hittillsvarande utveckling och aktuella
läge, för ett antal biografiska lexika i andra länder samt för några likartade
utgivningsföretag inom landet såsom Svenska akademiens ordbok och Sveriges
ortnamn. I dessa delar torde i huvudsak få hänvisas till betänkandet. Till en
början refereras vissa uppgifter m. m. rörande utländska biografiska lexika,
varefter följer en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i de avsnitt av
betänkandet, som avser principiella överväganden, riktlinjer och konkreta förslag.

Biografiska lexika i andra länder

Utredningen konstaterar, att vetenskapligt syftande biografiska lexika finns i
praktiskt taget alla kulturländer. Utredningen har jämlikt sina direktiv genom
biblioteksstudier och enkäter inhämtat uppgifter om några av dessa. De som

valts ut är främst lexika i de nordiska grannländerna — Danmark och Norge_

och de viktigare som för närvarande är under utgivning i Europa, nämligen i
Belgien, England, Frankrike och Tyskland. Utredningen framhåller, att de fullbordade
lexika i Nederländerna och USA också har ett visst intresse i sammanhanget.
I ett fall har utredningen vid besök på ort och ställe tagit del av redak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962 7

tionsarbete och andra hithörande frågor, nämligen beträffande Norsk biografisk
leksikon.

Efter en redogörelse för vart och ett av nämnda lexika lämnar utredningen
en systematisk översikt över vissa utgivningsdata m. m. Utredningen anför
härom bl. a. följande.

Alla behandlade lexika har väsentligen haft ett rent vetenskapligt syfte. Resultatet
har emellertid något varierat beroende på de redaktionella kontrollerna
och kraven på källforskningar. Inget lexikon har som uttalad princip, att artikeln
skall grundas på primärforskningar, men detta har ändå varit vanligt i flertalet
lexika, åtminstone i vissa avseenden. Kontroller sker i allmänhet mot tryckt
material. Det som motsvarar den svenska s. k. meritlistan kontrolleras —-eller
utarbetas — på grundval av folkbokföringsmaterial i Danmark, Norge och Tyskland.
Beträffande andra länder är förhållandena ej riktigt klara; dessa uppgifter

kontrolleras dock givetvis ingående. . ,

Följden är alfabetisk i alla lexika utom i det nederländska lexikonet och i
supplementet till det belgiska lexikonet, vilket på denna punkt tagit det förra
till förebild. I det nederländska lexikonet motiveras principen ej narmare; man
nöjer sig med att ange att detta systems nackdelar kan övervinnas genom ett
register till artiklar, som utkommit i varje band.

Utgivningstiden — den faktiska eller beräknade — framgår av följande tablå.

Land

Belgien .............

Danmark ..........

England ...........

Frankrike..........

Nederländerna .....

Norge .............

Tyskland ..........

USA ..............

Utgivningstid	År
1866—1938	72
1933—1944	11
1885—1900	15
1929—	(kan beräknas till	190)
1911—1937	26
1921—	(kan beräknas till	50)
1953—	(kan beräknas till	30)
1928—1936	8

Lexikonens omfång utan supplement och registerband är eller kan beräknas

till följande. Land	Antal band 27	Medelutgivning per år 1/3 bd
	26	2 bd
	63	4 bd
	(beräknas till 52)	V« bd
	10	V* bd
	(beräknas till 17)	V3 bd
	(beräknas till 15)	V2 bd
USA .........................	20	2V2 bd

Kronologiskt och regionalt skiljer sig nästan varje land beträffande urvalet.
Samtidigt som yngre länder har ett kronologiskt snävare urval, har de ofta.
breddat det regionalt och socialt. Ännu levande personer biograferas endast i
Danmark och Norge.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

Medellängden på en artikel i de olika lexika framgår av följande tabell, där
dels det egentliga medeltalet meddelas, dels hur stort detta är i förhållande till
det svenska lexikonets typografi.

Sverige......

Belgien .....

Danmark ....
England ....
Frankrike .. .
Nederländerna

Norge.......

Tyskland ....
USA ........

Medellängd sidantal	Medellängd antal typer	%	Medellängd
4,0 s.	10 400	100	4,0 S.
1,3 s.	5 200	50	2,0 s.
1,5 s.	3 900	37,5	1,5 s.
1 s.	4 900	47	1,9 s.
0,3 s.	2 280	22	0,9 s.
0,4 s.	2 840	27,3	1,1 s.
2,4 s.	6 240	60	2,4 s.
0,5 s.	2 450	23,5	0,9 s.
1,0 s.	5 200	50	2,0 s.

Medeltal 1,9 s.

Medeltal utan SBL 1,6 s.

r iTi" sk!llnad från alla utländska lexika har SBL illustrationer, vidare i princip
fullständiga bibliografier samt en särskild meritlista utbruten ur biografin. De
senare avdelningarna finns också i andra lexika men har ej nått samma omfång
och fullstandighet som i SBL. Vid jämförelse mellan olika lexika måste därför
hansyn tagas till dessa förhållanden.

Artiklarnas utformning avviker i SBL på flera sätt från motsvarande utomands.
I fem av de undersökta länderna, Belgien, England, Frankrike, Nederanderna
och USA, utgör artikeln i huvudsak en kronologisk redogörelse för
personens liv utan fasta indelningar. I Danmark, Norge och Tyskland finns ett
fast inledande avsnitt, som lämnar vissa grundläggande genealogiska uppgifter
som i allmanhet har utarbetats redaktionellt och kontrollerats mot primärmaterialet.
Inget av dessa senare lexika har en motsvarighet till SBL:s merithsta
med angivande av kontrollerade befordringsdata eller dylikt. Inga utländska
lexika avser att lamna en fullständig bibliografi över personens egna skrifter eller

^Tysklind* lUeratUr- En SärskiId ik°nografi finns i Danmark, Frankrike

Slaktartiklar återfinns i Danmark, Frankrike, Norge (endast släkttavlor),
lyskJand samt, nagon man i Belgien och England. I Tyskland används de medvetet
för att biografera personer av mindre betydelse. De är genomgående färre
till antalet och av avsevärt mindre omfång än i SBL.

Redaktionens arbetsuppgifter i alla lexika består av beställning, bearbetning
och kontroller av artiklar. Övriga arbetsuppgifter är av mycket liten vikt; institutionsarbete
förekommer endast i Sverige, då redaktionen endast där uppbyggts
pa detta vis. •r88

I alla länder förekommer, att redaktionen också skriver artiklar. Skrivande
redaktioner planerades i USA men kom ej till utförande och finns i England och
h ranknke. Redaktionen erhåller honorar för sina artiklar överallt utom i England,
Tyskland och USA. Redaktionens medarbetarskap synes bortsett från
sverige vara kvantitativt mest omfattande i England och Frankrike. Däremot
förekommer att redaktionen alltid utarbetar vissa delar som senare tillställs
författaren: detta galler det genealogiska avsnittet i Danmark, Norge och Tvskland.

Redaktionspersonalens storlek framgår schematiskt av följande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

Vetenskaplig personal:
heltid deltid

Sverige ........................................ 2

Belgien ........................................ 2

Danmark ...................................... 2

England (huvudsviten) .......................... 4

Frankrike ...................................... 1 1

Nederländerna .................................. 3

Norge .........................................

Tyskland ...................................... 7

USA ........................................... 5

Allmänna principfrågor beträffande SBL:s utgivning

Prognos angående utgivningstakten

Utredningen erinrar om att under den senare utgivningsperioden i medeltal
1,5 häfte per år utkommit, varvid endast sådana år räknats, då något häfte
utkommit. Med oförändrad utgivningstakt skulle det enligt de sakkunniga ta
190 år att fullborda SBL, den åtgångna tiden oberäknad. Därtill kommer enligt
utredningen den kontinuerliga tillväxten av materialet. Under förutsättning av
oförändrade urvalsprinciper kan tillväxten i enlighet med den av utredningen
gjorda beräkningen medföra, att tiden för att fullborda SBL skulle uppgå till ca
300 år. Utredningen framhåller, att det är omöjligt att göra några realistiska
beräkningar när det gäller en så avlägsen framtid. En prognos pa grundval av
nuläget ger enligt utredningen till resultat, att utgivningen under hittillsvarande
förutsättningar ej kan godtagas.

Behovet av ett vetenskapligt svenskt biografiskt lexikon

Inledningsvis erinrar utredningen om att SBL avser att ge vetenskapligt otadliga
framställningar över svenska personer och släkter, som i något avseende
spelat en roll eller gjort en insats, värda att uppmärksamma. Utredningen finner,
att den inhemska eller svenskt orienterade forskningen, de lärda verkens behov
samt jämförelsen med utländska förhållanden talar för en fortsatt utgivning av
SBL. Förutsättningarna för ett fullföljande är dock enligt utredningen å ena
sidan, att SBL kan utges inom en begränsad tidsrymd och till en kostnad, som
från olika synpunkter ter sig rimlig, å andra sidan, att lexikonet bibehåller sitt
vetenskapliga syfte och sin kvalitet.

Utredningen anför i övrigt i denna del bl. a. följande.

Innan urvalet av de i SBL ingående artiklarna bestäms, sker en ingående
prövning av personens eller släktens allmänna betydelse. Alla centrala uppgifter
och alla grundläggande personella uppgifter och diita hämtas direkt ur källmaterialet.
I förekommande fall ges fullständiga bibliografier eller anvisningar till
sådana över en persons skrifter. Vidare ges utförliga käll- och litteraturanvisningar
till varje artikel. Varje artikel utgör en självständig forskningsprodukt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

Genom sin målsättning skiljer sig SBL från andra biografiskt användbara
uppslagsverk, såsom Svenska män och kvinnor, och encyklopedier, t. ex. Nordisk
familjebok och Svensk uppslagsbok. Svenska män och kvinnor syftade till att
vara ett populärt biografiskt uppslagsverk. Vetenskaplig kvalitet på artiklarna
åsyftades alltså inte även om så småningom vissa grundläggande personella
uppgifter började hämtas ur folkbokföringsmaterial. Egentliga verkförteckningar
lämnas inte, och i de fall käll- och litteraturförteckningar förekommer är de
ytterst kortfattade.

Givetvis förekommer vetenskapligt givande artiklar i alla dessa verk, särskilt
då en specialist på vederbörande område har författat artikeln. Skillnaden mellan
de genomsnittliga artiklarna i dessa verk och i SBL är emellertid påtaglig.
Medan de förra måste anses återge gängse urval av personer, kanske med påfallande
tonvikt pa de senaste decennierna, utgör SBL en omprövning av hela
det biografiska materialet under hänsynstagande till den stora bredd och nyansering
i det historiska intresset, som numera råder. SBL blir i detta avseende
normerande för framtiden och därigenom också för andra uppslagsverk.

Likasa är skillnaderna stora beträffande artiklarnas utformning. Medan
Svenska män och kvinnor samt de andra encyldopedierna utgör sammanfattningar
av den rådande uppfattningen om en person och hans insats, lämnar SBL
en direkt på källmaterialet grundad, av en vetenskapsman författad framställning
av en person och hans insats. — Särskilt betydelsefulla är därvid artiklarna
över andra och tredje rangens personer, som mycket sällan närmare brukar
undersökas och vilkas biografi alltså ej i annat fall skulle ha blivit skriven.
Därigenom att alla grundläggande och alla personella uppgifter hämtas direkt
ur källmaterialet sker en mycket behövlig korrigering och kontroll av dessa,
vilka vanligen utan någon prövning överflyttats ur det ena arbetet till det
andra. I båda dessa avseenden blir SBL:s framställning grundläggande för
kommande undersökningar och kan aldrig förlora sitt intresse på samma sätt
som en osjälvständigt refererande artikel gör.

Till skillnad från flera andra länder saknar Sverige ett författarlexikon. För
tiden 1900—1955 finns visserligen B. Åhlén, Svenskt författarlexikon, att tillgå,
men det är numera avslutat och förtecknar ej uppsatser och dylikt. SBL syftar
i detta avseende till att ge fullständiga bibliografier eller anvisningar på sådana;
det syftar med andra ord till att bli ett kronologiskt helt täckande författarlexikon.
SBL saknar i detta avseende någon svensk motsvarighet.

Behov av vetenskapliga biografiska lexika har ansetts föreligga i praktiskt
taget alla länder, oavsett den samtidiga förekomsten av populära biografiska
uppslagsverk och allmänna encyklopedier.

Tillfällig nedläggning

Vid en omorganisation av SBL för att uppnå en snabbare utgivning behövs
enligt utredningen en viss övergångstid; denna bör dock bli jämförelsevis kort,
såvida inte syftet med den skall äventyras. Ett sådant uppehåll i utgivningen
kan därför enligt utredningen knappast betecknas som en tillfällig nedläggning.

Utredningen avvisar tanken på varje form av tillfällig nedläggning och anför
härom bl. a. följande.

En tillfällig nedläggning av längre varaktighet kan, om den innebär hd nedläggning
av redaktionens verksamhet och upphörande av anslagsbevillning, inte
medföra en ökning av utgivningens snabbhet utan snarare motsatsen. Det har

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

vidare klart visat sig, t. ex. beträffande Svenska akademiens ordbok, att en
alltför utdragen utgivningstid för med sig ett bortfall av abonnenter.

Inte heller synes det lämpligt att under en längre period utan utgivning låta
redaktionen arbeta med minskade anslag för att förbereda en snabbare utgivning
under en kortare period. Den avlastning av redaktionsarbetet från själva
utgivningsperioden, som i så fall skulle ske, torde inte bli sa stor, att den inte
förutsatte så ökade ekonomiska insatser för redaktionsarbetet under den egentliga
utgivningstiden, att de sammanlagda redaktionskostnaderna komme att
överstiga motsvarande vid en jämn utgivnings- och anslagsperiodisering. Artiklarna
bör ju vid tryckningen vara helt aktuella; har de legat en tid, finns ofta
anledning att överarbeta dem med hänsyn till nya forskningar eller åtminstone
att bearbeta käll- och litteraturförteckningen.

Tänkbara utgivningsjormer

Sedan utredningen uttalat sig för en fortsatt utgivning av SBL, behandlar den
frågan om i vilken form en fortsatt utgivning bör ske för att på det lämpligaste
sättet överensstämma med förut angivna förutsättningar. Eftersom det gäller
fullföljandet av ett redan påbörjat arbete, måste enligt utredningen mycket
starka skäl föreligga för att nuvarande utgivningssätt och därmed verkets enhetlighet
skall ändras. Utredningen avvisar tanken på att låta trycka artikellistor
— som har ren arbetskaraktär — och artikelkoncept i stället för att låta
utgivningen av SBL fortsätta.

Beträffande ett system med fri utgivningsföljd anför utredningen
bl. a. följande.

I diskussionerna om SBL:s omorganisation 1947—1950 berördes möjligheten
att låta redaktionen arbeta på två lag, varvid det ena skulle fortsätta den
hittillsvarande följden, medan det andra skulle börja en utgivning fr. o. m.
bokstaven N. Fördelen därmed skulle vara, att alfabetet snabbare täcktes.
Tillvägagångssättet är okänt vid utgivandet av biografiska lexika utomlands,
men har i Sverige praktiserats vid utgivandet av Diplomatarium Svecanum/
Svenskt diplomatarium. Inget hindrar emellertid, att två lag arbetar parallellt
utifrån den hittillsvarande följden och lyckas prestera lika stort arbetsresultat
som i det föreslagna fallet.

Likaså kan man tänka sig, att, sedan en fast planering bestämt varje häftes
omfång, utgivningen sker allteftersom ett häfte färdigställts, även om häftet
inte är det närmaste i följden. Tillvägagångssättet tillämpades under det tidigare
utgivandet av Svenska akademiens ordbok.

Man kan slutligen tänka sig, att varje artikel trycks och utsänds, när den är
färdigbearbetad och att på detta sätt banden successivt växer fram. Detta
förfarande skulle medföra, att den löpande följden ersattes av en kapselserie.

Emellertid innebär dessa förslag en ganska orolig utgivningsform; exemplet
från utgivandet av Svenska akademiens ordbok före dess omorganisation manar
sålunda knappast till efterföljd. Eftersom utredningen har tänkt sig en jämförelsevis
kort återstående utgivningstid, synes de fördelar, som förslagen skulle
kunna föra med sig, ända kunna uppnäs utan att sa radikala förändringar sker
av utgivningen.

Beträffande ett system med genomalfabetiserade band anför
utredningen bl. a. följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

Frågan om SBL skall utges i genomalfabetiserade band, innebärande att varje
band bildar en enhet med artiklar över hela alfabetet, har tidigare ingående
diskuterats, bl. a. i samfundets utredning till vitterhetsakademien 1948. Samfundets
utredning börjar med påpekandet, att vid återupptagandet av SBL
1937 en förfrågan i saken gjordes hos ledande historiker och vissa andra humanistei,
varvid flertalet uttalade sig för ett bibehållande av den alfabetiska
följden. Flera skäl talade dock enligt samfundet jör ett fritt system. Vinsten med
en alfabetisk artikelföljd vore rätt illusorisk vid en lång utgivningstid. Om ett
eventuellt supplement av SBL började utges, skulle ändå register behövas till
banden. Redaktionsarbetet skulle underlättas av ett fritt system, då därigenom
risken att fastna på besvärliga artiklar kunde undvikas. Vid ett alfabetiskt
system tog man också in artiklar över nyligen avlidna personer; dessa hade
v isat sig föråldras ganska snabbt, då det var förhållandevis svårt att ernå perspektiv
på personens gärning och objektivitet i bedömningen. Vid en alfabetisk
följd maste en del allmänna förhallanden — miljö etc. — tas in i en artikel,
vilka också fick behandlas i andra artiklar om personer i samma grupp. Vid ett
fritt system skulle man vidare lätt kunna ersätta en föråldrad artikel. Samfundet
tänkte sig dock att även i ett fritt system släkter skulle hållas samman och
samtliga däri förekommande personartiklar införas i kronologisk följd.

Starka skäl talade dock enligt samfundet även mot ett fritt system. Det
vore sålunda föga lämpligt att växla system i ett enhetligt verk. Enligt vad som
uppgetts från bibliotekshåll, användes också de osystematiserade lexika betydligt
mindre än de alfabetiskt upplagda. Den stora vinsten med ett bundet
system vore ju, att därigenom äntligen den försummade svenska biografin gjordes
till föremål för en systematisk genomarbetning, vilken vinst sannolikt skulle
gå förlorad i ett fritt system. Det kunde ifrågasättas, om verkligen redaktionsarbetet
underlättades, då all press försvann på artikelförfattaren. Valdes någon
form av systematisering inom ett fritt system, skulle därigenom samma svårigheter
återkomma som vid ett alfabetiskt system. Redaktionen skulle säkerligen
ej kunna undgå kritik för urvalet. Redaktionsarbetet hade hittills inriktats på
att fullfölja det alfabetiska systemet; en stor mängd artiklar på närmast följande
bokstäver förelag redan. För att halla SBL aktuellt under den långa utgivningstiden
kunde man i stället för ett fritt system tänka sig utgivningen av parallella
supplementband. Det vore slutligen ej helt en nackdel, att olika artikelförfattare
vid olika tidpunkt behandlade personer i samma grupp. Samfundet framhöll
sammanfattningsvis, att det i sin utredning velat redovisa de viktigaste skälen
för och emot ett fritt system men ej ta ställning i frågan.

Utredningen har i denna fråga funnit skälen för en bibehållen alfabetisk
artikelföljd väga tyngst, bl. a. eftersom nagra av nackdelarna därmed kan övervinnas
pa annat sätt. Flera skäl för ett fritt system bortfaller sålunda, om man
räknar med en väsentligt sänkt utgivningstid.

Däremot kan mindre ändringar i den alfabetiska följden diskuteras, vilka
skulle kunna bidra till att öka SBL:s tillgänglighet. Utredningen har efter viss
tvekan funnit det lämpligast, att nu gällande ordning även blir rådande i framtiden,
men finner det i så fall nödvändigt, att ett strikt alfabetiskt innehållsregister
över person- och släktartiklar intas i varje band.

Enligt utredningen kan sålunda vissa av fördelarna i de berörda utgivningssätten
uppnås genom en väsentligt påskyndad utgivning av SBL. Utredningen
förordar därför, att hittillsvarande utgivningsform tillämpas även i en kommande
svit.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 86 år 1962

Riktlinjer för en fortsatt utgivning

Prognosen för utgivningen och i betänkandet redovisad jämförelse med utländska
biografiska lexika visar enligt utredningen, att SBL:s fortsatta utgivningstid
måste radikalt sänkas. Med nuvarande utdragna utgivningstid äventyras
verkets enhetlighet och därmed en del av dess syfte.

Utredningen anser emellertid att det inte är möjligt att fullborda SBL på en
mycket kort tid utan att dess kvalitet och enhetlighet allvarligt äventyras. De
årliga kostnaderna för utgivningen skulle därtill bli synnerligen betungande.
Inte heller synes det finnas möjligheter att uppdriva ett tillräckligt antal kvalificerade
medarbetare för ett slutförande inom en knapp tidsmarginal.

Under hänvisning till dessa faktorer anser utredningen det ej vara möjligt att
beräkna den fortsatta utgivningstiden till mindre än 30 år. Utredningen föreslår
därför, att 30 år fixeras som den återstående utgivningstiden för SBL och att
från denna utgångspunkt begränsningar i urval och artikellängd samt rationaliseringar
i redaktionsarbetet sker. Dessa åtgärder får enligt utredningen vidtagas
dels för att den snabbare utgivningen skall möjliggöras, dels för att denna skall
kunna utföras till lägsta möjliga kostnad. Åtgärderna förutsättes ej skola ga ut
över SBL:s vetenskapliga syfte.

Utgivningsprinciper

Utredningen har granskat utgivningsprinciperna under hänsynstagande till
bl. a. de erfarenheter, som kan inhämtas från utgivandet av vetenskapliga biografiska
lexika i andra länder. De förslag till utgivningsprinciper, som utredningen
framför, har i stor utsträckning karaktären av rekommendationer med
utgångspunkt i utredningens förslag, att återstående utgivningstiden fixeras till
30 år och att till följd därav begränsningar i utgivning och redaktionsarbete
görs, vilka ej äventyrar SBL:s syfte.

TJrval

Med hänsyn till urvalet av personartiklar i biografiska lexika i andra länder
anser utredningen, att SBL:s nuvarande urvalsprinciper i stort sett ej kan
anses för generösa. Utredningen understryker tvärtom, i anslutning till sina
direktiv, värdet av den sociala och kronologiska breddning, som skett under
utgivningstiden. Utredningen anser urvalet i SBL socialt sett väl avvägt och
föredömligt, även i jämförelse med flera utländska biografiska lexika.

Det är enligt utredningen klart, att beskärningar av urvalet erbjuder större
möjligheter till begränsningar av redaktionsarbetet än sänkande av artikellängden.
De sakkunniga anser, att det finns vissa kategorier, som möjligen kan
uteslutas ur SBL utan att lexikonets syfte äventyras. Det gäller artiklar över
personer, som tillhör ett annat biografiskt lexikons urvalsområde. Dessa kategorier
är enligt utredningen 1) svensk-amerikaner, som gjort hela sin insats i

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

USA utan egentlig betydelse för Sverige, 2) utlandssvenskar, som gjort hela
sin insats utomlands utan egentlig betydelse för Sverige, 3) svenskar i Finland
efter 1809 (medtagande av denna kategori har endast planerats) och 4) utlänningar,
som rent tillfälligt varit i Sverige eller i svensk tjänst.

Beträffande personer av främst lokal betydelse föreslår utredningen, att dessa
alltjämt medtages under förutsättning att de gjort en mera betydande insats.

Såsom skett fr. o. m band 11 av SBL bör enligt utredningen SBL avse uteslutande
avlidna personer.

Utredningen finner, att skäl talar för bibehållande av släktartiklar vid en
fortsatt utgivning av SBL. Trots att sådana artiklar ej alltid förekommer i utländska
biografiska lexika, har de enligt utredningen blivit gängse i svenska
uppslagsverk. Det är emellertid, framhåller utredningen vidare, av vikt att
endast sådana släkter, som verkligen spelat en roll, blir föremål för artiklar.
De fristående släktöversikterna synes utredningen kunna utgå.

De något snävare urvalsprinciper, som utredningen föreslagit, skulle innebära,
att antalet återstående personartiklar minskar från ca 11 400 till ca 10 750. Vid
en fortsatt utgivningstid av 30 år kan antalet återstående personartiklar
med hänsyn tagen till den kontinuerliga tillväxten beräknas till ca 12 000. Antalet
återstående släktartiklar kan med relation 1:4 mellan släktartiklar och
personartiklar beräknas till ca 3 000. Utredningen understryker, att denna beräkning
ej endast bör betraktas som en prognos. Beräkningen föreslås i stället
bli normerande för urvalet av artiklar.

Artikelutformning: personartiklar

Utredningen föreslår, att personartikeln såsom hittills bör syfta till att ge
alla de upplysningar om en person, som erfordras för att man klart, snabbt
och pålitligt skall kunna få reda på vem han var och vari hans insats bestod.
Sålunda föreslås uppgifterna om födelse, död, utnämningar m. m. liksom alla
mera grundläggande uppgifter böra kontrolleras direkt mot källmaterialet. För
att personen och hans insats skall kunna levandegöras, står det enligt utredningen
klart, att utöver rena matrikeldata en mera berättande skildring fordras,
där personen och dennes insats bör sättas in i sitt sammanhang. Utredningen
understryker, att en koncentration pa det väsentliga bör ske i skildringen.
Artikeln bör avslutas med bibliografiska uppgifter till ledning för vidare forskning.
Utredningen framhåller, att det principiellt inte föreligger någon skillnad
mellan utredningens sålunda uppställda mål och det som gällt för SBL.

Personartikeln har kommit att besta av följande delar: 1) meritlista, 2) egentlig
biografi, 3) uppgifter om personens arkiv, brev och manuskript, 4) förteckning
över personens skrifter och dylikt ( i det följande kallad verkförteckning)
samt 5) käll- och litteraturförteckning. I huvudsak överensstämmer artikelns
uppdelning med vad som är fallet i andra biografiska lexika och synes enligt
utredningen väl motsvara artikelns syfte. En särskild meritlista förekommer

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

visserligen ej annorstädes, men utredningen finner detta vara en lovvärd rationalisering,
såvida den inte medför en dubblering av biografin.

Utredningen har med flera exempel velat visa att avsevärda beskämingar är
möjliga utan att artiklarnas kvalitet och fullständighet äventyras. I denna del
hänvisas till betänkandet (s. 192—215).

Utredningen framför tanken på att SBL endast genom en hänvisning skulle
redogöra för sådana personer, som nyligen vetenskapligt behandlats i lexikalisk
form i andra publikationer. En sådan artikel bör emellertid enligt utredningen
alltid innehålla meritlista och bibliografier.

Under hänvisning till att — såsom utredningen visat — i utländska biografiska
lexika den sammanräknade medellängden på en personartikel är 1,6 s.
(1,9 s. om SBL inräknas), omräknat till SBL:s hittillsvarande typografi, föreslår
utredningen, att medellängden på en personartikel minskas från 4 s. till 2 s.
med nuvarande typografi. Minskningen skulle kunna möjliggöras dels genom
förverkligande av de framförda förslagen till beskämingar, dels genom ökad
användning av hänvisningsartiklar, utformade på sätt framgår av betänkandet
s. 204—205. Viktigare artiklar bör givetvis enligt utredningen kunna bli avsevärt
längre än 2 s. Utredningen föreslår, att detta medeltal blir bindande för
lexikonutgivningen.

De framlagda förslagen till beskämingar kommer enligt utredningen att medföra
viss minskning av redaktionsarbetet, t. ex. beträffande kontrollen av meritlista
och bibliografier, men däremot knappast någon egentlig tidsvinst i den
forskning, som en medarbetare får utföra vid författande av artiklar.

Artikelutformning: släktartiklar

Utredningen föreslår, såsom tidigare nämnts, att släktartiklar intages i SBL
även vid en fortsatt utgivning men att proportionen släktartiklar : personartiklar
sänks till 1 släktartikel på 4 personartiklar.

Samma beskämingar, som föreslagits beträffande personartiklarna, bör enligt
utredningen givetvis också i tillämpliga delar gälla släktartiklarna. Som en följd
av den föreslagna begränsningen i urvalet bör släktgrenar, som verkat utanför
Sverige och ej ingripit i svenskt samhälls- och kulturliv, omnämnas mycket
kortfattat. Ej heller är det enligt utredningen fullt konsekvent, att ännu levande
personer omnämnes i släktartiklarna.

Enligt utredningens mening föreligger stora möjligheter till beskämingar även
beträffande släktartiklarna. Samma möjligheter till koncentration på det väsentliga
och till förkortningar finns, inte minst när det gäller utformningen av släkttavlan.
Utredningen anser därför, att det är möjligt att fixera medellängden för
en släktartikel till 1 s. mot 2,2 s., som är medellängden i SBL:s två senaste band,
utan att därigenom syftet med dessa artiklar går förlorat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

Utredningen föreslår, att ett strikt alfabetiskt register över alla personartiklar
och personer, som utförligare namnes i släktartiklarna, införes i varje band av
SBL; det hittills ingående kronologiska registret synes däremot kunna utgå.
Utredningen anser vidare, att det skulle vara av stort värde, om ett särskilt
registerband kunde utarbetas till den fullbordade sviten av SBL.

Under de av utredningen i olika hänseenden angivna förutsättningarna beräknas
den återstående delen av SBL med nuvarande typografi och bortsett från
illustrationerna till ca 27 000 sidor =: 169 häften = 34 band. Hela verket i avslutat
skick skulle då omfatta ca 15 000 personartiklar eller 49 band jämte ett registerband.

Utredningen behandlar emellertid ingående frågan om den typografi, som
bör användas i SBL. Av flera skäl finner utredningen det lämpligt att SBL:s
typografi ändras så, att varje sida rymmer väsentligt mer än för närvarande.
Utredningen föreslår i detta syfte en sådan ändring av typografin, att varje sida
rymmer ca 4 600 typer mot nuvarande ca 2 600 typer. En sådan ändring innebär,
att av SBL skulle återstå drygt 19 band mot eljest kalkylerade 34 band. Utredningen
föreslår vidare, att illustrationerna bibehålies, då de kan beräknas öka
försäljningsmöjligheterna och eftersom de har ett värde för karaktäriseringen
av de biograferade. Härigenom ökar omfattningen av den återstående sviten av
SBL med tre band till sålunda sammanlagt ca 22 band.

Redaktionsarbetet

Utredningen anför, att riktlinjerna för SBL:s fortsatta utgivning under en tid
av 30 år medför, att redaktionen varje år bör publicera ca 400 personartiklar
och ca 100 släktartiklar. Ifragavarande riktlinjer beträffande utgivningstakten
har av utredningen — såsom tidigare nämnts — föreslagits bli normerande för
redaktionsarbetet.

Möjligheterna att lata redaktionen mera konsekvent bli en skrivande redaktion
har diskuterats inom utredningen, som dock finner att denna utväg inte går
att genomföra i praktiken. Emellertid är det känt från flera lexika, att det ibland
kan visa sig alldeles ogörligt att förvärva en författare till en artikel. För att
i ett sådant läge undvika en fördröjning av utgivningen, bör det enligt utredningen
finnas möjlighet att uppdra åt en redaktionsmedlem att på tjänstetid
författa en artikel.

Utredningen understryker, att alla möjligheter till rationaliseringar i redaktionsarbetet
måste uppmärksammas. Utredningen anför härom bl. a.

Urvalet bör salunda fastställas på grundval av en preliminär artikellista, som
underställts ett antal sakkunniga.

Meritlista, bibliografier och släktartiklar föreslås bli utarbetade inom redaktionen.
Liksom biografin föreslås de bli utarbetade med källhänvisningar.

Artikelförfattaren skall erhålla meritlista och bibliografier från SBL:s redak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

tion, som också biträder med forskningar i centrala arkiv och bibliotek. Dessa
åtgärder är bl. a. avsedda att förbättra möjligheterna att knyta ett tillräckligt
antal medarbetare till lexikonet. För att underlätta både deras och redaktionens
arbete föreslås, att särskilda anvisningar för medarbetare i SBL utarbetas.

All bearbetning av artikeln skall ske före sättningen. Kontroller och korrekturläsning
synes kunna utföras av mindre kvalificerad personal, i stor utsträckning
av kontorspersonalen.

För att redaktionen tillräckligt snabbt skall kunna få erforderliga uppgifter
från de lokala arkiven, bör ett system med fasta korrespondenter uppbyggas.

Utredningen anser, att redaktionsmedlemmarna ej såsom hittills bör ha möjlighet
att erhålla författararvode för artiklar, som de författar utom tjänsten.
Frågan om sådan ersättning bör dock enligt utredningen kunna omprövas,
sedan några års erfarenhet av lexikonarbetet vunnits. Utredningen anför härom
bl. a.

SBL:s huvudredaktör och redaktionssekreterare har haft möjlighet att utom
tjänsten författa artiklar i lexikonet och därvid erhålla arvode på samma sätt
som övriga artikelförfattare. Detta förhållande har varit föremål för starka
meningsbrytningar i den diskussion, som inleddes genom sakrevisionens anmärkningar
år 1955 mot redaktionens medelsförvaltning. —- I utländska lexika förekommer
såväl att redaktionsmedlemmar erhåller arvode för författande av
artiklar som att författande av ett obestämt antal artiklar ingår i deras tjänstgöring
och därför ej arvoderas utöver redaktionsarvodet. Redaktionsmedlemmarna
erhåller sålunda arvode som övriga artikelförfattare i Belgien, Danmark,
Frankrike, Nederländerna och Norge men däremot ej i England, Tyskland och
USA.

Redaktionspersonalen besitter å ena sidan onekligen en särskild kompetens
för författandet av artiklar i lexikonet; sådana artiklar torde ej behöva göras till
föremål för mera omfattande redaktionell bearbetning. Det vore därför önskvärt,
att personalen i större omfattning än vad den ordinarie arbetstiden ger
utrymme för, åtar sig artikelförfattande. Det är förhållandevis vanligt, att
vetenskapligt utbildad personal av den kategori, som de anställda vid lexikonredaktionen
tillhör, skaffar sig extra inkomster genom vetenskaplig eller populärvetenskaplig
författar- eller föreläsningsverksamhet. Under sådana omständigheter
finns onekligen visst fog för ståndpunkten att medge särskilda arvoden
för artikelförfattande vid sidan av det ordinarie arbetet. — Å andra sidan torde
det kunna bli svårt att hålla i sär sådana arbetsuppgifter, bl. a. författande av
personartiklar, som ingår i den reguljära avlönade tjänstgöringen, och sådant
arbete, som skulle arvoderas i särskild ordning. Det måste vidare betraktas som
helt avvikande från praxis, att redaktionens högt kvalificerade och jämförelsevis
högt avlönade personal erhåller extra arvode utöver en fast avlöning för arbete
med lexikonet; övertidsersättning utgår sålunda ej i liknande fall inom statsverket.
Utredningen har därför i dagens läge inte ansett det vara principiellt
lämpligt att tillämpa ett system med speciell arvodering vid sidan av avlöningen.

Utredningen vill emellertid inte förneka, att starka skäl talar för att personalens
särskilda sakkunskap nyttiggörs för lexikonets räkning så långt det över
huvud taget är möjligt. Frågan kan därför behöva omprövas sedan några års
erfarenheter av lexikonarbetet vunnits och då i samband med frågan, om personalen
i likhet med redaktörerna vid Svenska akademiens ordbok skall erhålla
möjlighet att få sin lön beräknad genom ackord.

2 — H i hang till riksdagens protokoll 19tVi. 1 sand. År SO

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

Personhistoriska institutet

Utredningen erinrar om att lexikonredaktionen för utgivningsverksamhetens
effektiva bedrivande lagt upp eller förvärvat vissa samlingar i likhet med vad
som mestadels varit fallet utomlands. Dessa samlingar består för närvarande av
ett huvudkortregister, bibliotek, två specialsamlingar, klipparkiv och egentligt
arkiv. Utredningen framhåller, att det, sedan denna verksamhet utvecklats,
visade sig att samlingarna hade egenvärde som hjälpmedel för personhistoriskt
orienterade undersökningar. Härigenom kom de att utvidgas även efter vissa
riktlinjer, som ej direkt syftade till den fortsatta utgivningen. Samlingarna och
den därtill knutna verksamheten benämnes numera Personhistoriska institutet.
Institutets främsta uppgift har enligt utredningens uppfattning dock hittills
varit att underlätta redaktionsarbetet.

Utredningen understryker i detta sammanhang värdet av ett personhistoriskt
institut för all historisk och övrig humanistisk forskning. Verksamheten synes
utredningen närmast jämförbar med den, som bedrives av andra liknande institutioner,
t. ex. stadshistoriska institutet, ortnamns- och personnamnsarkiven,
landsmåls- och folklivsarkiven etc.

Utredningen anser sig sålunda kunna konstatera ett förefintligt behov av en
personhistorisk forskningscentral av den typ som SBL:s redaktion erbjuder.
I dagens läge bör emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning redaktionens
centrala uppgift vara att på ett vetenskapligt tillfredsställande sätt fullborda
SBL, varför institutet och dess verksamhet tills vidare föreslås bli underordnad
denna uppgift. Praktiskt sett är det enligt utredningens mening mycket svårt
att dra en gräns mellan redaktionell verksamhet och institutsverksamhet. Skillnaden
ligger snarast i för vilket syfte institutet och dess samlingar utnyttjas.

Den av utredningen förordade utgivningstiden liksom det härav betingade
redaktionella arbetet bör enligt utredningen ange den ram, inom vilken lexikonets
ledning har att avväga institutsverksamhetens inriktning. Utredningen har
lämnat vissa rekommendationer beträffande forskningsservice, register, bibliotek
och andra samlingar i syfte att visa på möjligheter till rationaliseringar av
redaktionsarbetet. Skulle emellertid anspråken på institutet som forskningscentral
väsentligt öka, föreslår utredningen, att frågan om redaktionens ställning
som personhistorisk forskningscentral omprövas, innebärande att särskilda
tjänster inrättas och särskild stat utarbetas för institutet.

Verksamhetens ledning

Den nuvarande organisationen av ledningen av SBL måste enligt utredningen
betecknas som tämligen komplicerad: lexikonet utges av ett samfund, vars angelägenheter
främst handlägges av en styrelse, vilken inom sig utser ett arbetsutskott.
Dessutom finns ett särskilt redaktionsutskott samt ett fackmannaråd
vilka haft att bistå huvudredaktören. Samfundets verksamhet står under över -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 86 år 1962

inseende av vitterhetsakademien, som utser två ledamöter i styrelsen. Kompetensgränserna
mellan de olika organen är ej fullt klara.

Det måste enligt utredningens mening anses önskvärt, att den nuvarande
redaktionella överbyggnaden ersätts av en enklare, som med klara angivelser
av dess kompetensområde effektivt kan fungera som SBL:s högsta ledning i
alla frågor, såväl vetenskapliga som administrativa.

I direktiven för utredningen beröres möjligheten, att utgivandet av SBL
anförtros en redan existerande statlig myndighet. Härigenom skulle SBL:s
anställda bli tjänstemän i denna och myndigheten erhålla ledningen av utgivnings-
och institutsarbetet. De myndigheter, som i så fall kunde komma i fråga,
synes enligt utredningen vara riksarkivet och Kungl. biblioteket. Utredningen
avvisar dock denna tanke och anför härom följande.

Fördelen med en sådan anknytning vore, att redaktionen skulle avlastas från
åtskilliga administrativa uppgifter, som direkt skulle handläggas av ämbetsverket.
Nackdelen vore att man ej a priori kan förutsätta, att vederbörande
ämbetsverk, vars egentliga uppgifter ligger inom andra områden, är berett att
besluta i de ganska speciella frågor, som utgivandet av ett biografiskt lexikon
för med sig. Inom ämbetsverkets ram skulle i så fall troligen få konstitueras en
.särskild nämnd, som fungerade som SBL:s administrativa och vetenskapliga
ledning. Man kan också tänka sig en annan form av anknytning, som låter t. ex.
riksarkivet omhänderha förvaltningen av statsmedlen för SBL:s räkning. Detta
skulle medföra, att SBL visserligen avlastades en del räkenskapsuppgifter men
troligen samtidigt finge ha en särskild bokföring vid sidan av den officiella för
att i varje situation kunna överblicka budgetläget just från sin synpunkt. Den
tillsammantagna arbetsmängden för bokföring m. m. kan i så fall bli större än
om den underordnade inrättningen självständigt svarade för denna uppgift.

Utredningen föreslår, att SBL:s nuvarande organisation upphör och att för
det fortsatta utgivandet av SBL inrättas en fristående statlig institution. Uppgiften
att ansvara för verksamheten bör enligt utredningen åvila en särskild
styrelse, utsedd av Kungl. Maj:t och förslagsvis benämnd styrelsen för utgivande
av Svenskt biografiskt lexikon. Kungl. Maj:t föreslås även skola utse
SBL:s huvudredaktör, vilken bör ingå i styrelsen. Styrelsen föreslås vidare bli
ansvarig för utgivningen av SBL och i sista hand leda verksamheten vetenskapligt,
administrativt och ekonomiskt. Huvudredaktören bör dock enligt utredningen
svara för den direkta ledningen av den vetenskapliga verksamheten;
styrelsens roll i detta sammanhang får av hänsyn till arbetets effektiva bedrivande
inskränkas till ställningstaganden i principiella frågor och allmän översyn.

Beträffande styrelsens sammansättning och åligganden framhålles bl. a. följande.

Styrelsen bör ej omfatta ett större antal ledamöter; eu liten styrelse är från
effektivitetssynpunkt överlägsen. Å andra sidan bör styrelsen företräda såväl
vetenskaplig som administrativ och ekonomisk sakkunskap. Utredningen föreslår
därför, att SBL:s styrelse skall bestå av fem ledamöter, varvid huvudredaktören
skall vara självskriven ledamot.

2* — Bihang till riksdagens protokoll 1902. 1 sand. AV SO

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

I det vetenskapliga redaktionsarbetet föreslås styrelsen ingripa endast så tillvida,
att den beslutar i principfrågor och andra för utgivningen av SBL särskilt
betydelsefulla frågor, Den bör dock, då särskilda skäl därtill föreligger, ha möjlighet
att ingripa i redaktions- och institutsarbetet och bör följaktligen hållas
underrättad om verksamhetens fortgång, exempelvis genom redogörelser av
huvudredaktören.

Alla ärenden, som sammanhänger med SBL:s ställning som en fristående,
självständig inrättning, föreslås i princip bli handlagda av styrelsen. Det gäller
bl. a. ärenden ang. framställningar till Kungl. Maj:t och förlagsfrågor. För
att inte göra verksamheten för tungrodd bör alla mindre betydande och löpande
ärenden delegeras till huvudredaktören. Styrelsen föreslås vidare bli beslutande
i viktigare personalärenden, som ärenden ang. anställning utom anställning av
huvudredaktör, längre tjänstledighet och avsked ävensom frågor ang. avstängning
och entledigande. Styrelsen föreslås likaså ha ansvaret för medelsförvaltningen
och bör därvidlag själv ta ställning i viktigare ärenden, t. ex.
rörande större eller för längre tid bindande utgifter.

Den utformning, som SBL:s ledning har föreslagits få, gör det erforderligt,
att Kungl. Maj:t utfärdar en instruktion för styrelsen. Vissa moment, som kan
ingå i en instruktion, finns i de föreskrifter för erhållande av statsbidrag, vilka
är fastställda i regleringsbrevet. Instruktionen bör endast uppta de väsentliga
dragen i styrelsens verksamhet. För redaktionen och dess arbete kan om så
erfordras, en särskild arbetsordning utfärdas.

I anledning av den föreslagna formella ändringen av verksamhetens ledning
förutsätter utredningen, att redaktionens befintliga samlingar i form av register,
bibliotek, arkiv, lager m. m. överföres från samfundet till den föreslagna statliga
institutionen.

Förlagsfrågor

Utredningen har konfererat med ett antal förlag för att utröna möjligheterna
att etablera en utgivning av SBL under samma förutsättningar som hittills.
Därvid har utredningen konstaterat, att det ej är möjligt att få ett förlag att
bekosta SBL:s tryckning och försäljning mot att förlaget erhåller försäljningsvinsten
med mindre än att särskilt bidrag av statsmedel utgår till förlaget.
I detta läge finner utredningen det av principiella och ekonomiska skäl mera
tilltalande, att ett förlag engageras i utgivningen endast på så vis, att det har
lexikonet i distribution.

Personalfrågor och anslagsbehov m. m.

Redaktionspersonal m. rrv.

Under hänvisning till föreslagna rationaliseringar i redaktionsarbetet och till
arbetskapaciteten inom utländska biografiska lexika anser utredningen det
rimligt, att en vetenskaplig redaktionsmedlems årliga arbetskapacitet beräknas
till ca 85 personartiklar jämte släktartiklar och direkt institutsarbete. Denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

beräkning leder enligt utredningen till att SBL för en återstående utgivningsperiod
på 30 år kommer att behöva nio fast anställda befattningshavare, nämligen
en huvudredaktör, två redaktörer, två amanuenser, en kontorist, två kanslibiträden
och en expeditionsvakt.

Utredningen föreslår, att filosofie licentiatexamen eller däremot svarande
kunskaper skall krävas som kompetensvillkor för anställning som redaktör och
filosofie kandidatexamen för anställning som amanuens. Examen bör helst
vara avlagd i historia; detta ämne skall åtminstone ingå i lägre examen. Utredningen
finner att dessa kompetenskrav överensstämmer med motsvarande krav
för närmast liknande statstjänster.

Beträffande befattningshavarnas —■ utom huvudredaktörens — arbetsuppgifter
anföres bl. a. följande.

De uppgifter, som kommer att handläggas av den vetenskapliga personalen,
är olika kvalificerade. Med hänsyn till det stora antalet kvalificerade redigeringsuppgifter
bör tjänsten som biträdande redaktör återinföras; tjänsten kan liksom
vid Svenska akademiens ordbok benämnas redaktör. Flertalet förberedande
arbeten i samband med artikelskrivning, redigering och forskning liksom kontrollerna
bör kunna skötas av en amanuens eller av en assistent, eventuellt
även av en mera rutinerad bland kontorspersonalen.

På samma sätt är kontorspersonalens arbetsuppgifter ganska varierande. De
mera krävande, biträde vid beredningen av allmänna ärenden, protokollsregistrering,
räkenskapsföring och biträde vid handläggning av personalärenden
samt skötsel av bibliotek och arkiv motiverar sålunda inrättande av förslagsvis
en tjänst som kontorist. Inom kontorsarbetet finns en del jämförelsevis
enkla maskinskrivningsuppgifter, inplockning av kort etc. Flertalet maskinskrivningsuppgifter
är emellertid mera krävande, varför tjänster som kanslibiträde
i första hand bör inrättas; kanslibiträden bör också sköta den tidsödande
och ansvarsfulla finläsningen av korrekturen. Slutligen förefaller det
lämpligt att inrätta en tjänst som expeditionsvakt för budskickning
och hämtning av arkivalier och böcker samt för stencilering och andra enklare
kontorsuppgifter. — En kontorsanställd på två vetenskapliga medarbetare får
betraktas som en rimlig proportion. Med hänsyn till vissa för SBL speciella
förhållanden såsom den stora mängden utskrifter av artiklar, som kommer att
behövas, den tidsödande korrekturläsningen och det direkta institutsarbetet
synes dock behovet av kontorspersonal böra beräknas med en viss avrundning
uppåt.

Huvudredaktören föreslås placerad i lönegrad Be 3 och redaktörerna i lönegrad
Ae 24. Beträffande dessa befattningshavares löneställning anföres i övrigt
huvudsakligen följande.

Med hänsyn till arbetsuppgifterna och redaktionens föreslagna storlek förefaller
det motiverat, att huvudredaktören tillerkännes samma lön som professor.
Lönefrågan får ses i belysning av den stora vikten av att en lämplig ledare av
det fortsatta lexikonarbetet förvärvas. Det beror i mycket hög grad på denne,
om utgivningen skall kunna fullföljas efter föreslagna riktlinjer.

Så stora krav bör ställas på innehavaren av tjänst som redaktör, att han bör
jämställas med t. ex. en förste arkivarie och sektionsföreståndare i riksarkivet

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

och förste bibliotekarie vid de vetenskapliga biblioteken. För redaktörstjänst vid
SBL bör krävas samma kompetens som för dessa liksom för odisputerad lektor,
varför det är rimligt, att en redaktör erhåller samma lön.

Utredningen rekommenderar, att en beräkning av redaktörernas löner efter
ackord prövas, sedan utgivningsverksamheten en tid varit i funktion och erforderligt
underlag för en beräkning erhållits.

Ersättningen till sådan medarbetare utanför redaktionen, som har att författa
artiklar, bör enligt utredningen beräknas på hela personartikeln — även på
meritlista och bibliografier — eftersom det är medarbetarens skyldighet att
överse och eventuellt komplettera dessa. Artikelarvodet föreslås bli bundet till
lektorslönen och utgå med något större belopp för den första sidan av en artikel
än för de följande. Arvodena har beräknats efter den av utredningen föreslagna
typografien.

Anslagsbehov m. m.

Utredningens förslag innebär, såsom framgått av det föregående, att SBL
kommer att bli helt beroende av statsanslag. Utredningen framhåller, att den
på olika sätt — utan att avkall gjorts på de vetenskapliga kraven — sökt
begränsa kostnaderna för utgivande av lexikonet. Genom en jämförelsevis kort
återstående utgivningsperiod, stramare utgivningsprinciper och rationaliseringav
redaktionsarbetet anser utredningen, att det sammanlagda behovet av statsanslag
för hela utgivningen kan kraftigt begränsas.

Utredningen förutsatte, att de i betänkandet redovisade förslagen skulle
träda i tillämpning redan fr. o. m. budgetåret 1961/62. Den föreslagna omläggningen
av verksamheten bör enligt utredningen, speciellt i fråga om utökningen
av personalen, lämpligen ske successivt. Utredningen föreslår därför, att den
nya organisationen för utgivande av SBL skall utbyggas under en treårsperiod.
Härvid förutsättes, att under första utbyggnadsåret — förutom till nuvarande
befattningshavare — i främsta rummet medel anvisas för tjänsten som huvudredaktör
och att återstående tjänster inrättas under de båda följande budgetåren.

Utredningen förutsätter, att utgivningen av SBL återupptages under den
avsedda uppbyggnadsperioden. Med hänsyn till att personalorganisationen då
är under uppbyggnad, kan enligt utredningen utgivningen givetvis ej ske i den
omfattning, som beräknats bli möjlig under ett normalår. Härigenom synes
utgivningen totalt sett komma att fördröjas med ett år utöver tidigare beräknade
30 år.

Utredningens förslag för SBL:s utgivande beräknas erfordra en årlig medelsanvisning
vid full utbyggnad (fr. o. in. tredje utbyggnadsåret) av i runt tal
274 000 kr., om lönekostnaderna beräknas enligt den för budgetåret 1961/62
gällande lönenivån. Därtill kommer vissa engångskostnader, sammanlagt ca
35 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

I följande tablå sammanfattas de beräknade kostnaderna.

Beräknade årliga kostnader vid juli utby ggna.d
samt engångskostnader

Avlöningar

1) 1 huvudredaktör, Be 3..................

2) 2 redaktörer, Ae 24 ....................

3) 2 amanuenser, Af 15—Ae 19.............

4) 1 kontorist, Ae 9 .......................

5) 2 kanslibiträden, Ae 7 ..................

6) 1 expeditionsvakt, Ae7 .................

7) arvode till ordföranden .................

8) sammanträdesarvoden ..................

9) artikelarvoden .........................

10) forskningskostnader ....................

11) övertids- och vikariatsersättningar.......

47 232
59 856
41 712
13 788
24 888
12 444

2 400
1 000

44 000
6 000

3 500 256 820

12) reseersättningar m. m.

13) sjukvård m. m........

14) bokinköp och -bindning

15) expenser ............

16) tryckningskostnader ..

Omkostnader

............... 2 000

.................. 400

............ 5 000

.................... 9 700

........... 30 000

Summa kostnader kr

47 100
303 920

17) försäljningsintäkter

Inkomster

................. 30 000

Summa nettokostnader kr.

273 920

Engångskostnader för full utbyggnad

18) inredning och utrustning

19) särskilt tryckningsanslag

.. 10 000
ca 25 000

Summa engångskostnader kr.

35 000
35 000

Utrednin gens kommentarer till kostnadsberäkningarna

Av utredningens kommentarer till de i tablån upptagna kostnaderna inhämtas
sammanfattningsvis följande.

Punkterna 1—6. Beträffande motiveringen för dessa tjänster hänvisar utredningen
till vad som anförts angående redaktionspersonalen. o .

Punkterna 7—8. Ledamöterna i styrelsen för SBL föreslås komma i åtnjutande
av sammanträdesarvode samt övriga ersättningar jämlikt kommittekungörelsen.
Härför beräknas 1 000 kr. per år. Styrelsens ordförande, som tar
tänkas ha mera fortlöpande kontakt med redaktionsverksamheten, bor däremot
erhålla särskilt arvode, förslagsvis 2 400 kr. per år.

Kungl. Majrts proposition nr 86 år 1962

Punkt 9. Utredningen föreslår, att till artikelförfattare utanför redaktionen
köi utga ett arvode av 105 kr. för artikelns första sida och 90 kr. för envar av

följande sidor, varvid arvodena beräknats efter föreslagen typografi.__Enligt

prognosen skall årligen 400 personartiklar färdigställas, upptagande ett utrymme
på 450 s. (föreslagen typografi). Av dessa kan ungefär hälften beräknas
erfordra det högre artikelarvodet. Från dessa utgångspunkter kan det årliga
anslagsbehovet för artikelarvoden uppskattas till 44 000 kr.

Punkt 10. De forskningskostnader, som upptagits såsom en särskild anslagspost,
består av kostnader för att erhålla de grundläggande uppgifterna i främst
meritlista och släktartikcl. De av dessa uppgifter, som kan erhållas i arkiv och
bibliotek i Stockholm, bör insamlas redaktionellt. Det är uppgifter från landsarkiv
och andra institutioner i landsorten, som kan föranleda forskningskostnaderna.
— En underhandsförfrågan från utredningens sida till landsarkiven —
de institutioner till vilka redaktionen i alldeles övervägande grad kommer att
vända sig — har givit vid handen, att dessa för närvarande är så starkt belastade
av forskningsärenden, att förfrågningar från SBL, även om de får förtur vid besvarande
som kommande från en statlig inrättning, ej alltid kan beräknas bli
omedelbart besvarade. För att utgivningen ej skall hindras genom svårigheter
att i rätt tid få fram behövliga uppgifter, kan det bli nödvändigt, att redaktionen
förvärvar ett ombud för att utföra önskade efterforskningar. Utredningen föreslår,
därför, att 6 000 kr. årligen utgår för att täcka förekommande forskningskostnader.

Punkt 12. Anslagsposten föreslås avse redaktionens forskningsresor utanför
Stockholm. Eftersom forskningarna i landsorten främst bör ske genom brevförfrågningar
och genom ombud vid de olika arkiven och dessa även, om så är
möjligt, skall få göra smärre utredningar för redaktionens räkning, beräknas
anslagsbehovet bli lägre än hittills. Emellertid kan det förutsättas, att vissa
krävande utredningar måste göras av redaktionsmedlemmar. Vidare skall från
denna post i förekommande fall bestridas resekostnader för styrelseledamöter,
bosatta pa annan ort än Stockholm. För resekostnader beräknas under dessa
förutsättningar utgå 2 000 kr ./år.

Punkt 14. Anslagsposten till bokinköp och bokbindning beräknas till en början
till 8 500 kr. och bör därefter enligt utredningen kunna sänkas till 5 000 kr.
per år.

Punkt 15. Städningskostnaderna kan uppskattas till 2 000 kr. per år, vartill
bör komma 300 kr. för extra städning en gång om året. — Åtgången på papper,
kort och annan skrivmateriel kan förutsättas bli stor under den fortsatta utgivningen.
Att nå en mera preciserad uppskattning av anslagsbehovet är svårt.
Behovet har beräknats uppgå till 3 500 kr. per år. — En fullt utbyggd redaktion
får förutsättas behöva disponera sex telefoner, en i varje rum. Kostnaderna för
telefon kan i sa fall beräknas till 2 400 kr. per år. — Skötsel av skrivmaskiner
(rengöring m. in.) kostar för närvarande ca 80 kr. per maskin och år. Varje
kontorsanställd får förutsättas disponera en skrivmaskin, vilket gör tre skrivmaskiner.
Därtill kommer de skrivmaskiner, som disponeras av tillfällig personal.
Anslagsbeho\ et har beräknats till 500 kr. per ar. För vård och förnvelse av
skrivmaskiner m. fl. inventarier föreslås årligen utgå 1 000 kr.

Det sammanlagda årliga anslagsbehovet för expenser blir alltså (2 300 4-3 500 + 2 400 + 1 500 =) 9 700 kr.

Punkt 16. Utredningen baserar sin beräkning av tryckningskostnaderna på sitt
förslag att tryckningen av SBL skall bekostas av statsmedel och att ett förlag
får lexikonet i distribution. Vid eu försäljning av ca 1 000 exemplar per häfte kan

Kungl. May.ts proposition nr 86 år 1962

försäljningsintäkterna beräknas täcka tryckningskostnaderna, 10 000 kr. per
häfte. Under senare tid har omgående sålts omkring 500 exemplar av ett häfte.
Vid en försäljning av denna omfattning skulle erfordras ca 5 000 kr. i tryckningsbidrag
per häfte, dvs. årligen ca 15 000 kr. Utredningen förutsätter emellertid, att
en intensiv abonnentvärvning kommer att bedrivas, sa att behovet av ett särskilt
tryckningsbidrag kraftigt minskar för att efter en kortare övergångsperiod
upphöra. Tryckningskostnaderna bör då kunna täckas av försäljningsintäkterna,
i vilka även ingår inkomsterna från försäljningen av äldre häften.

Punkt 18., Uppbyggnadsperioden föranleder vissa engångsanvisningar för
främst inredande av arbetslokaler och anskaffande av kontorsmateriel, referenslitteratur
m. in. för de nyinrättade tjänsternas innehavare. Engångsanvisningarna
härför kan enligt utredningen beräknas uppgå till ca 10 000 kr.

Punkt 19. Såsom framgår av kommentarerna till punkt 16 kommer under en
kortare övergångstid tryckningskostnaderna att överstiga intäkterna av försålda
häften av SBL. Utredningen beräknar denna mellanskillnad till 5 000 kr. per
häfte vid en försäljning av nuvarande omfattning. Vid en försäljning av ca 1 000
häften skulle dock tryckningskostnaderna helt kunna bestridas av försäljningsintäkterna.
För bestridande under uppbyggnadstiden av den del av tryckningskostnaderna,
som ej kan täckas av försäljningsintäkterna, erfordras enligt utredningen
särskilda medelsanvisningar. Storleken synes med den av utredningen
förutsatta utvecklingen av SBL kunna beräknas till 20 000—25 000 kr.

Utredningen konstaterar, att frågan om redaktionens lokalbehov och möjligheterna
att lösa denna är av betydelse vid de ekonomiska bedömningarna. Redaktionen
disponerar för närvarande i riksarkivet ett större och ett mindre
rum jämte vissa hyll- och förvaringsutrymmen. I riksarkivets nya lokaler är tre
ordinära rum samt ett litet rum reserverade för redaktionen. Med hänsyn till
den föreslagna personalorganisationen synes enligt utredningens bedömning
redaktionen böra disponera minst sex rum. Det är med hänsyn till redaktionsarbetet
önskvärt, att redaktionslokalerna även i fortsättningen kan vara förlagda
till riksarkivet. Såvitt utredningen kunnat utröna, synes möjligheter finnas att
lösa lokalfrågan i samband med riksarkivets inflyttning i nya lokaler. Under
mellantiden synes enligt utredningen provisoriska arbetslokaler få anskaffas
genom byggnadsstyrelsens försorg.

En översikt över det av Samfundet för Svenskt biografiskt lexikons utgivande
anmälda anslagsbehovet för budgetåret 1962/63 lämnas i ett följande avsnitt.

III. Yttranden

Remissinstansernas inställning till det framlagda förslaget om fortsatt utgivning
av SBL är genomgående positiv. I viktigare principiella frågor ansluter sig
i stort sett remissinstanserna till utredningens tankegångar och rekommendationer.
På enstaka punkter möter utredningens förslag kritik, stundom från varandra
motsatta utgångspunkter.

Kungl. Maj ds proposition nr 86 år 1962

Riksarkivet understryker lexikonets omistlighet och framhåller den besparing
av forskningstid och forskarmöda, som ett dylikt verk med solid förankring i
primärmaterialet medför på lång sikt. Liknande synpunkter framföres med vissa
variationer av ett stort antal remissinstanser.

Ingen av de remissinstanser, som tar ställning i huvudfrågan — om statens
fortsatta engagemang i lexikonet — avstyrker ett sådant åtagande. Statskontoret
riktar ingen erinran mot förslaget, att lexikonet skall fullföljas, men anmäler avvikande
uppfattning i fråga om vissa enskildheter i förslagen i övrigt. Statens
sakrevision anser sig inte kunna ta ställning till själva frågan om behovet av ett
uppslagsverk av detta slag.

Riktlinjer, utgi v n i n g s t i d m. m. Beträffande de riktlinjer för den
fortsatta utgivningen, som utredningen anvisat, är remissinstansernas bedömning
överlag välvillig. Statskontoret anser det sålunda riktigt att den återstående
utgivningstiden fixeras och att med utgångspunkt i en viss tidsram riktlinjer
fastställes för arbetets bedrivande. Statskontoret tillstyrker därför vad som
förordats rörande utformningen av sådana riktlinjer, nämligen begränsningar av
urvalet, avkortning till hälften av medellängden på personartiklarna, en stramare,
mera lexikalisk skrivning m. m. Även riksarkivet ger i huvudsak sitt stöd
åt betänkandets program för utgivningen.

Vitterhetsakademien finner inget att erinra mot utredningens riktlinjer, helst
som därigenom fastslås, att åtgärderna förutsätts ej skola gå ut över lexikonets
vetenskapliga syfte. Statens humanistiska forskningsråd anser i likhet med flera
andra remissinstanser det vara av största vikt, att lexikonet fullföljes i en ej
alltför avvikande form och att utgivningstakten ökas. Samfundet för Svenskt
biografiskt lexikons utgivande tillstyrker med vissa förbehåll, att SBL:s och
Personhistoriska institutets framtid tryggas i anslutning till utredningens förslag.
Samfundet anser, att direktiven för redaktionen bör vara så elastiskt utformade
som möjligt. Svenska akademien understryker vikten av att rationaliseringsåtgärderna
ej får gå ut över lexikonets kvalitet. Statens sakrevision framhåller att
en i hög grad önskvärd kostnadssänkning skulle kunna åstadkommas om utredningens
förslag till riktlinjer antogs. Statskontoret anför beträffande den fortsatta
utgivningen följande.

Statskontoret utgår från att styrelsen för lexikonet i sina petita redogör för
arbetets fortskridande men vill föreslå, att redogörelse därutöver årligen skall
lämnas till ecklesiastikdepartementet rörande uppnådda resultat, möjligheterna
att hålla den föreskrivna tidsramen, efterföljandet av fastställda direktiv, t. ex.
om den genomsnittliga artikellängden, etc. I detta sammanhang får statskontoret
ge uttryck åt den uppfattningen, att Kungl. Maj:t förhållandevis detaljerat bör
fastställa de riktlinjer efter vilka arbetet skall bedrivas.

Vetenskapsakademien finner det rimligt att flertalet av de i förslaget upptagna
detaljfrågorna närmare regleras mellan styrelsen och huvudredaktören.

Flertalet remissinstanser accepterar, att den fortsatta utgivningstiden maxi -

Kungl. Maj ds proposition nr 86 år 1962

meras till 30 år. Vikten av att den under hittillsvarande förhållanden beräknade
utgivningstiden sänkes betonas allmänt. Statens organisationsnämnd anför sålunda,
att den av utredningen föreslagna tiden för verkets fullföljande, 30 år,
förefaller väl avvägd med hänsyn till alla på detta problem inverkande omständigheter.

Skogs- och lantbruksakademien framhåller, att utgivningstiden måhända ej
går att beräkna kortare. Riksbibliotekarien understryker, att en längre utgivningstid
än 30 år skulle vålla ytterligare olägenheter i de vetenskapliga bibliotekens
arbete.

Gentemot utredningens beräkning yppar Samjundet för Svenskt biografiskt
lexikons utgivande viss tveksamhet under hänvisning till svårigheten att få
fram tillräckligt antal leveransvilliga och lämpliga artikelförfattare. Riksarkivet
och krigsarkivet understryker också, att den återstående utgivningstiden synes
väl knappt tilltagen; krigsarkivet betecknar beräkningen självfallet som en
arbetshypotes, som knappast har reellt underlag. Likaså anser Svenska akademien,
att utgivningstiden mera realistiskt bör beräknas till 40 än 30 år under
hänvisning till svårigheterna att få lämpliga artikelförfattare, den tid som åtgår
för att utbilda redaktionspersonalen m. m. Personhistoriska samfundet anför, att
tidsfaktorn ej får vara avgörande utan endast hänsynen till det reella biografiska
stoffet.

Beträffande den av utredningen diskuterade men förkastade möjligheten att
tillfälligt nedlägga utgivningen anför statens organisationsnämnd att det, om
utgivningen skall fortsättas, synes lämpligt att arbetet med lexikonet inte avbrytes
för kortare eller längre tid.

Utredningens förslag till något ändrade principer för urvalet godtages av
statskontoret och sakrevisionen. Riksbibliotekarien, överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket
i Uppsala och skolöverstyrelsen lämnar också dessa förslag i
huvudsak utan erinran. Svenska akademien betonar alltmänt värdet av ett brett
urval. Samverkande bildningsförbunden framför liknande synpunkter och anför.

Beträffande urvalsprinciperna önskar Samverkande bildningsförbunden starkt
understryka vikten av att den sociala breddning som kan spåras i de under
senare tid utgivna delarna av verket ytterligare accentueras. Med tillfredsställelse
kan konstateras, att i de utkomna delarna synnerligen värdefulla artiklar
finns om representativa personer verksamma inom folkrörelserna, såsom nykterhets-,
frikyrko- och arbetarrörelserna. Även pionjärer vilka icke är att beteckna
som centralgestalter har uppmärksammats, varigenom deras ofta förbisedda insatser
kommer att bevaras till eftervärlden.

I en del speciella frågor — angaende urval, artikellängd, hänvisningsartiklar,
beskärningar i bibliografierna och kronologiskt register — har vissa remissinstanser
framfört från utredningen avvikande uppfattningar. I det följande
redovisas endast ställningstaganden beträffande utredningens förslag i fråga om
urval och hänvisningsartiklar.

Utredningens förslag, att sådana svenskar, som gjort hela sin insats utomlands

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1962

utan egentlig betydelse för Sverige, skall uteslutas, har föranlett vissa erinringar.
Vetenskapsakademien, statens humanistiska forskningsråd, krigsarkivet, Personhistoriska
samfundet och Svenska historiska föreningen, vilka anser att urvalet
av utlandssvenskar ej far ske mekaniskt, kan ej ansluta sig till utredningens
generella regel. Nationalmuseum, Samfundet för Svenskt biografiskt lexikons
utgivande, Stockholms stadsarkiv och Svenska historiska föreningen finner den
föreslagna begränsningen beklaglig, särskilt om den skulle drabba svenskamerikanare;
sistnämnda samfund medger dock att urvalet i detta hänseende i de
senast utgivna banden varit i frikostigaste laget. Ingeniörsvetenskapsakademien
och Samverkande bildningsförbunden finner det angeläget, att kategorin utlandssvenskar
och svenskättlingar blir fylligare representerad än hittills.

Nationalmuseum hyser farhågor för att den föreslagna uteslutningen av utlänningar,
som mera tillfälligt vistats i Sverige, kan föranleda uteslutandet av
ett antal konstnärer.

Utredningens rekommendation att lexikonet ej skulle behandla svenskar i
Finland efter 1809 avvisas av Samverkande bildningsförbunden, som ifrågasätter
om inte gränsen boide sättas vid 1918, och Stockholms stadsarkiv. Krigsvetenskapsakademien
beklagar att en sådan gränsdragning måst göras, men biträder
utredningens förslag på denna punkt.

För att underlätta urvalet inom respektive kategorier erbjuder Musikaliska
akademien och Skogs- och lantbruksakademien sig att biträda den blivande
lexikonredaktionen som sakkunniga.

Statens humanistiska forskningsråd anser, att urvalet av släktartiklar kan
beskäras starkare än utredningen föreslagit.

Förslaget att endast ytterst kortfattat biografera en person, som finns behandlad
vetenskapligt och i någorlunda likartad form i annat sammanhang,
kritiseras starkt och biträds uttryckligen endast av Tekniska museet. Förslaget
betecknas antingen som otillfredsställande eller avvisas med olika motiveringar
av ett flertal remissinstanser. Sålunda anför vitterhetsakademien huvudsakligen
följande.

Detta förfaringssätt synes vara ett mycket allvarligt avsteg från principen att
SBL bör meddela en vetenskapligt pålitlig redovisning för en persons betydelse
och gjorda insatser. Läsaren kan inte förutsättas utan svårighet ha tillgång till
den hänvisade litteraturen om denna skulle omfatta allehanda mer eller mindre
speciella tidskrifter eller ett verk av »Svenskt konstnärslexikons» dyrbarhet.

Liknande synpunkter anföres av riksarkivet, nationalmuseet, Nordiska museets
nämnd, överbibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund
samt vid Göteborgs stadsbibliotek, skolöverstyrelsen, krigsarkivet, Svenska akademien,
Personhistoriska samfundet samt Samfundet för Svenskt biografiskt
lexikons utgivande. Sistnämnda samfund anser dock, att berörda artiklar kan
hållas något kortare än vad eljest skulle ha varit fallet. Kritiska mot denna del
av förslaget är vidare Svenska historiska föreningen och Sveriges allmänna biblioteksförening.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 86 år 1962

Utredningens förslag, att artiklarnas bibliografier skall utarbetas inom redaktionen,
har rönt motsägelse från några remissinstanser. Riksbibliotekarien anför
sålunda under hänvisning till det kvalificerade arbetet, att dessa — åtminstone
verkförteckningen — bör utarbetas av en rutinerad biblioteksman och lämpligen
som hittills som fritidsuppgift anförtros en tjänsteman vid de vetenskapliga
biblioteken. Yrkanden i samma riktning framföres av Vetenskapsakademien och
Samfundet för Svenskt biografiskt lexikons utgivande.

Personhistoriska institutet. Utredningens syn på redaktionens
funktion som personhistoriskt institut har med ett undantag mött gensvar hos
samtliga de remissmyndigheter, som yttrat sig om denna fråga. I flera yttranden
understrykes institutets växande betydelse för svensk biografisk forskning; så är
fallet i yttranden av riksarkivet, riksbibliotekarien, vitterhetsakademien, Personhistoriska
samfundet, Samfundet för Svenskt biografiskt lexikons utgivande
och Tekniska museet.

En negativ inställning till institutsverksamheten har däremot statskontoret,
som bl. a. anför.

Ett personhistoriskt institut synes från början icke alls ha varit avsett; detsamma
var av mindre omfattning ända fram till 1950 men har sedan tagit allt
större del av redaktionens tid i anspråk. Detta måste ha bidragit till att, sedan
arbetet på lexikonet återupptogs 1937, namn på endast ca två bokstäver (De—
Fe) utgivits. Utredningen har visserligen ansett, att institutet får underordnas
lexikonet, men har å andra sidan sagt, att skulle utvecklingen gå därhän, att
forskningsärendena starkare öka — en utveckling som icke förefölle osannolik —
borde personhistoriska institutets förhållanden omprövas i så måtto, att institutet
erhölle särskild stat och särskild personal avdelades för dessa uppgifter. —
En sådan utveckling torde böra förhindras. Skall det uppställda målet, färdigställande
av lexikonet på 30 år, uppnås, måste säkerligen uppmärksamheten och
insatserna koncentreras till själva lexikonet och institutet i möjligaste mån lämnas
åt sidan. Forskning, som icke äger direkt samband med lexikonets fullföljande,
synes därför icke böra förekomma. Samlingarna bör självfallet stå
öppna för envar, men den nuvarande serviceverksamheten synes som sådan icke
äga samband med arbetet på lexikonet.

Verksamhetens ledning. Utredningens förslag, att verksamheten
skall förstatligas och att redaktionen skall utgöra en fristående inrättning, ledd
av en av Kungl. Maj:t tillsatt styrelse, har inte, utom i några detaljfrågor, mött
erinringar vid remissbehandlingen. Statskontoret hävdar dock, att riksarkivet
bör omhänderha förvaltningen av anslagsmedlen.

Beträffande styrelsens sammansättning påpekar bl. a. riksarkivet, skolöverstyrelsen,
Personhistoriska samfundet, Samfundet för Svenskt biografiskt lexikons
utgivande och Svenska historiska föreningen vikten av att vetenskaplig
expertis blir företrädd. Riksarkivet önskar utse en ledamot av styrelsen. Likaså
anser vitterhetsakademien att akademien bör bli företrädd i styrelsen, ett

3 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1962. 1 saml. Nr 86

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

yrkande som också framföres av Samfundet för Svenskt biografiskt lexikons utgivande.

Personalbehov. Statskontoret finner det i likhet med utredningen riktigt,
att anslaget höjes successivt och att de nya tjänsterna inrättas efterhand.
Statskontoret framför vissa förslag till ändringar av personalen och anför i det
sammanhanget:

Förutom den allmänna återhållsamhet, som statskontoret vill förorda rörande
inrättandet av tjänster, får ämbetsverket uttala följande. Särskilt som utredningen
själv framhållit, att flertalet förberedande arbeten i samband med artikelskrivning,
redigering och forskning liksom kontrollerna bör kunna skötas av en
amanuens eller av en assistent, eventuellt även av en mera rutinerad bland
kontorspersonalen, synes den ena av de två amanuenstjänsterna böra utbytas
mot en högre biträdesbefattning, förslagsvis kansliskrivare. Det synes vidare
uppenbart, att — då enkla maskinskrivningsuppgifter, inplockning av kort o. d.
förekommer i icke obetydlig utsträckning — den ena kanslibiträdestjänsten bör
utbytas mot en biträdestjänst i reglerad befordringsgång. Statskontoret avstyrker,
att för lexikonets redaktion tillskapas en särskild vaktmästartjänst. Redaktionen
synes däremot böra äga rätt att i mån av behov anlita riksarkivets vaktmästarpersonal.

Även statens sakrevision anser, att viss minskning av personalen är möjlig
genom att kassa- och bokförings- samt administrativa och mera servicebetonade
uppgifter överlåtes på riksarkivet.

Sakrevisionen liksom statens organisationsnämnd och Samfundet för Svenskt
biografiskt lexikons utgivande betonar osäkerhetsmomenten i en på detta stadium
gjord beräkning och finner, att definitiv ställning till personalbehovet kan
tagas först sedan verksamheten pågått en tid. Att nu åstadkomma en exaktare
beräkning än vad utredningen framlagt, anser statens organisationsnämnd knappast
vara möjlig.

Ändringsförslag beträffande personalens sammansättning har även väckts av
statens humanistiska forskningsråd och Svenska historiska föreningen, som under
hänvisning till förmodade rekryteringssvårigheter föreslår, att de båda amanuenstjänsterna
ändras till en redaktörstjänst och en kontoristtjänst. Statens
lönenämnd anser, att den ena kanslibiträdestjänsten bör utbytas mot en kontorsbiträdestjänst.

Tekniska museet rekommenderar, att lexikonets personella resurser ökas utöver
utredningens förslag under hänvisning till nu rådande svårigheter att erhålla
tillfälliga medarbetare för vetenskapliga arbeten av denna typ.

Vissa lönefrågor. Förslaget om huvudredaktörens lönegradsplacering
har i allmänhet ej mött några invändningar utom från statskontoret och statens
lönenämnd, vilka anser att tjänsten ej bör placeras högre än i lönegrad B 1.
Statskontoret anför härvidlag följande.

Utredningen har ansett det arbete huvudredaktören skall utföra som vetenskapligt
synnerligen krävande och att han med hänsyn till arbetsuppgifterna och
redaktionens föreslagna storlek bör ha samma lön som professor. Levnads -

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

teckningarna skall emellertid författas av specialister utom redaktionen, vilken
skulle stå för släktartiklarna och för meritlistan och de tre avslutande avsnitt
som behandlar vederbörandes arkiv, m. m., hans skrifter samt källor och litteratur
om personen. Iordningsställandet härav förefaller knappast ge täckning för
omdömet »vetenskapligt synnerligen krävande arbetsuppgifter». Då vidare krav
på disputation icke skulle ställas och redaktionen förutsatts bli av ringa storlek,
synes anledning icke föreligga att inplacera huvudredaktören i samma lönegrad
som professor eller överbibliotekarie vid universitetsbiblioteken i Uppsala och
Lund, vilka sistnämnda tjänstemän för övrigt så sent som 1959 uppflyttades från
lönegrad B 1 till B 3.

Några remissinstanser hävdar, att större kompetenskrav än de som utredningen
föreslagit måste ställas på huvudredaktören. Personhistoriska samfundet
förutskickar sålunda, att denne utom stipulerade examina bör besitta hög vetenskaplig
kompetens. Samfundet för Svenskt biografiskt lexikons utgivande framför
samma krav och tillägger, att kompetensen bör vara styrkt genom utgivna
skrifter eller tjänstgöring i ledande befattning i de lärda verken. Svenska historiska
föreningen vill sätta de formella kraven högre och föreslår antingen minst
docentkompetens eller innehav av minst tjänst som förste arkivarie eller motsvarande
vid de lärda verken. Längst går riksarkivet, som i denna fråga yttrar.

Huvudredaktörens uppgifter blir av den art, att de av innehavaren kräver en
vetenskaplig kompetens av professorsgrad och en organisatorisk förfarenhet av
förlagschefstvp. Det är livligt att hoppas, att en ledare med dessa kvalifikationer
står att förvärva.

Vissa frågor i övrigt. Statens sakrevision hävdar, att artikelarvoden
till befattningshavare vid redaktionen i princip icke skall utgå. Nordiska museets
nämnd och Stockholms stadsarkiv betonar det intrikata i denna fråga;
nämnden anser, att ett definitivt ställningstagande snarast bör ske.

Mot utredningens förslag att artikelarvode tills vidare ej skall utgå till redaktionspersonal
uttalar sig riksarkivet, Vetenskapsakademien, krigsarkivet, Personhistoriska
samfundet, Samfundet för Svenskt biografiskt lexikons utgivande,
Svenska historiska föreningen samt vitterhetsakademien, som anför bl. a. följande.

Var och en som haft att redigera ett alfabetiskt samlingsverk vet nogsamt
hurusom i vårt land på vissa forskningsområden tillgången på arbetskraft är så
minimal, att det kan röra sig om 1—2 personer; i vissa fall finns ingen alls
specialsakkunnig. Att förmå dessa auktoriteter, vilkas arbetsprogram ofta är
fulltecknat för år framåt, till medarbetarskap i ett biografiskt lexikon, vars
honorarmöjligheter för övrigt givetvis aldrig kan konkurrera med vad t. ex. cn
matematiker, en medicinare e. d. annars kan få sin arbetstid uppskattad till, kan
ställa redaktören inför svårigheter, som endast kan redas upp genom att han
själv med sin breda biografiska sakkunskap och sin beprövade rutin ingriper och
påtager sig författarskapet. Samma är förhållandet, om ett utlovat bidrag uteblir;
den tilltänkte författaren kan ha blivit sjuk eller på annat sätt förhindrad.
Ty, och detta är det väsentliga, redaktören bär ansvaret för att det alfabetiska
systemet fungerar; det tekniska maskineriet rullar mekaniskt och obarmhärtigt

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 86 år 1962

vidare, lexikonhäftet skall ut i avtalad tid, men i den alfabetiska följden saknas
alltjämt artiklar, till vilka redaktören icke inom den begränsade tiden kan
skaffa annan författare än sig själv. Att förbjuda honom dylikt författarskap
skulle för lexikonet vara katastrofalt.

Det synes för en på erfarenhet av redaktörsansvar grundad uppfattning självklart
och nödvändigt, att redaktören får tillfälle att på sin från tjänstearbetet
lediga arbetstid uppträda som artikelförfattare, och detta — på grund av hans
självfallet stora erfarenhet som personhistoriker — givetvis med minst samma
ekonomiska ersättning som varje annan författare. Akademien anser det dock
ofrånkomligt, att styrelsens medgivande i varje förekommande fall inhämtas vid
utanordning av arvode för övertidsarbete.

Utredningens förslag angående personalens — utom huvudredaktörens —
löneställning har i stort sett ej föranlett några invändningar. Statens humanistiska
forskningsråd och Svenska historiska föreningen föreslår dock, att redaktörerna
placeras i lönegrad Ae 26. Skolöverstyrelsen och statens organisationsnämnd
förordar den av utredningen berörda möjligheten, att den vetenskapliga
personalens löner måtte beräknas enligt ackordsprincipen.

Den av utredningen föreslagna höjningen av artikelarvodena och indexregleringen
av dessa har med något undantag accepterats av remissinstanserna.
Krigsarkivet framhåller i detta sammanhang vikten av godtagbara arvoden för
att utgivningstakten skall kunna ökas. Statens humanistiska forskningsråd och
Svenska historiska föreningen anser höjningen ofrånkomlig.

Tekniska museet föreslår arvodet ytterligare höjt under hänvisning till svårigheten
att få goda medarbetare i vetenskapliga verk av denna typ. Stockholms
stadsarkiv anser, att arvodet bör bestämmas efter mera nyanserade normer.

Statskontoret biträder förslaget om höjda artikelarvoden men håller det för
uteslutet, att fullt artikelarvode även skall beräknas på de delar av en artikel,
till vilka redaktionen har föreslagits skola utarbeta en preliminär framställning.
Statskontoret avstyrker vidare bestämt förslaget om arvodets indexreglering.

Utredningen har föreslagit, att vissa mindre belopp skall kunna utbetalas till
enskilda för forskningar vid t. ex. de lokala arkiven. I fråga om detta förslag anför
statskontoret följande.

Att landsarkiven skulle undantagas från övriga myndigheters skyldighet att
till lexikonet lämna upplysningar synes icke godtagbart från principiella utgångspunkter,
och så mycket mindre som det här ofta torde vara frågan om en relativt
enkel kontroll av fakta ingående i meritlistan. Begär lexikonet, att mera djupgående
forskningar skall göras, torde det få ankomma på vederbörande landsarkivarie
att från fall till fall — eventuellt efter av riksarkivet meddelade riktlinjer
—- ta ställning till om forskningen skall anses som ett arbete i tjänsten
eller icke. Från denna utgångspunkt kan statskontoret icke tillstyrka att en
särskild anslagspost till forskningskostnader uppföres. I den mån kostnader för
forskning, verkställd av tjänstemän hos landsarkiven eller andra myndigheter
och institutioner, uppkommer, synes desamma böra bestridas från posten till
.artikelarvoden.

Kungl. Maj ds proposition nr 86 år 1962

Utredningens förslag beträffande tryckning och försäljning av lexikonet biträds
av statskontoret och statens sakrevision. Sistnämnda myndighet anser dock att
det av utredningen rekommenderade arrangemanget först bör försöksvis prövas
under en kortare tid varefter en omprövning bör ske.

Akademien för de fria konsterna anser, att förnyade förlagskontakter bör tas,
då ett förlag kan slutföra utgivning till måhända ytterligare reducerade utgifter
för statsverket.

Statskontoret och skolöverstyrelsen föreslår, att en reklamkampanj igångsättes
för att öka antalet abonnenter. Skolöverstyrelsen anser en ökad spridning vara
av vikt för att lexikonet skall kunna fylla sitt syfte.

Utredningens förslag om ändrad typografi tillstyrkes av samtliga remissinstanser
som särskilt yttrat sig i frågan.

Riksarkivet framhåller i lokalfrågan, att i den under arbete varande nybyggnaden
vissa utrymmen reserverats för lexikonet och Personhistoriska institutet.
I de där planerade forskarutrymmena av olika slag synes enligt riksarkivets
mening även en avsevärt utvidgad personal kunna förses med arbetsplatser.

IV. Anslagsberäkningar för budgetåret 1962/63

Samfundet för Svenskt biografiskt lexikons utgivande har med skrivelse den
3 augusti 1961 anmält frågan om anslagsbehov för budgetåret 1962/63 till utgivande
av SBL och till Personhistoriska institutets verksamhet. Samfundet, som
baserat sin anmälan på utredningens förslag, har i nämnda skrivelse anfört bl. a.
följande.

Den tid som institutet fått ägna åt upprustning och komplettermgsarbeten har
varit betydelsefull, men nuvarande interimstillstånd bör enligt samfundets
mening ej förlängas. Med den oklarhet som råder beträffande den iramtida
utformningen är det praktiskt taget omöjligt att beställa lexikonartiklar, da
inga kvalificerade författare önskar binda sig för arbeten, vilkas publicermgstid
är oviss. Ej heller är det nu möjligt att redaktionellt bearbeta förefintligt material
då urvals- och redaktionsprinciper för framtiden ej preciserats Vissa allmänna
förberedelser kan visserligen göras i form av upprättande och kallkontroll
av meritlistor till biografier, som under alla förhållanden kommer att medtagas.
Risk för dubbelarbete eller föregripande av den kommande omorganisationen
föreligger dock. Personhistoriska institutet har efterhand fatt ett egenvärde som
forskningsinstitution, men det är från början upplagt som och ämnat att vara
ett stöd för lexikonutgivningen och har här sin främsta uppgift. En direkt inriktning
av verksamheten på lexikonutgivning måste anses som det bästa sattet att
tillvarata de gjorda investeringarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

För budgetaret 1962/63 har samfundet förordat en medelsanvisning av i runt
tal 200 000 kr. Beloppet fördelar sig enligt följande.

Avlöningar

1) 1 huvudredaktör B 3 ..............................

2) 1 redaktör Ae 26 ..................................

3) 1 amanuens Af 15—Ae 19 ..........................

4) 2 kanslibiträden, varav ett med halvtidsanställning,Ae 7

5) 1 kontorsbiträde Af 1—Ae 5 ........................

6) arvode till ordföranden............................

7) sammanträdesarvoden ............................

8) artikelarvoden ................................

9) forskningskostnader ............................

10) övertids- och vikariatersättningar...................

Omkostnader

11) reseersättningar m. m............................... 1400

12) sjukvård m. m..................................... 200

13) bokinköp och -bindning............................ g 500

14) expenser.......................................... 8 500

15) tryckningskostnader ............................... 16 000

16) inredning av arbetslokaler m. m. (engångsanvisning) .. 5 000 39 600

Summa utgifter kr. 204 370

Inkomster

17) försäljningsintäkter ....................................... 5 0oo

Summa nettoutgifter kr. 199 370

Beträffande motiveringarna till nu redovisade äskanden hänvisar samfundet i
huvudsak till kommitténs betänkande.

Ur samfundets framställning inhämtas vidare bl. a. följande.

Punkt 2.'' Sedan betänkandet avfattades, har de med redaktörerna vid SBL
jämförda tjänsterna som förste arkivarie och sektionsföreståndare i riksarkivet
och förste bibliotekarie vid de vetenskapliga biblioteken höjts till lönegrad 26,
varför samfundet föreslår samma lönesättning för lexikonredaktörerna.

Punkt 8. Betänkandet uppskattar det årliga anslagsbehovet för artikelarvoden
under fullt utbyggd verksamhet till 44 000 kr. Samfundet har för budgetåret
1962/63 kalkylerat med drygt halva beloppet. En viss förhöjning av de indexreglerade
artikelarvodena har redan genom löneförhöjningar ägt rum. Det föreslagna
beloppet — 25 000 kr. — torde enligt samfundet ungefär motsvara 1V2
lexikonhäfte med ändrad typografi.

Punkt 11. Under det första arbetsåret kommer huvudredaktören att behöva
resa forhalkndevis mycket för att knyta kontakter med forskare och medarbetare
samt för allmän orientering.

Punkt 13. Betänkandet föreslår, att nu utgående anslag av 8 500 kr. bibehålies
tills vidare till dess Personhistoriska institutet erhållit rätt till vissa bokleveranser
och bytesförbindelserna utbyggts.

47 232
33 192
20 856
19 974
10 116

2 400
1 000

25 000

3 000

2 000 164 770

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1062

Punkt U. De för verksamheten erforderliga expenserna kan enligt samfundet
ej stå i direkt proportion till redaktionens storlek. Samfundet har i förhallande
till betänkandets kalkyler räknat med lägre kostnader för städning och telefoner
men däremot tillkommer vissa omkostnader för transporter, stadsbud, hjalp med
postärenden o. d., då någon expeditionsvakt ej ingår i den för budgetaret
1962/63 föreslagna personalen.

Punkt 15. Beräkningen av tryckningskostnaderna blir enligt samfundet beroende
av den kommande överenskommelsen med tryckeri och förlag. Betänkandet
beräknar tryckningskostnaderna till 10 000 kr. per häfte. Samfundet kalkylerar
med viss förhöjning av kostnaderna. Utgivningen under budgetåret 1962/63

beräknas till 1V2 häfte. . . ... .

Punkt 16. I betänkandet föreslås en engångsanvisnmg av 10 000 kr. till inredande
av arbetslokaler och anskaffande av kontorsmateriel, referenslitteratur
m. m. För den utbyggnad av redaktionen, som är aktuell för budgetåret 1962/63,
anser samfundet att halva beloppet är tillfyllest.

Punkt 17. Inkomster av försäljning av lexikonhäften har beräknats efter ett
häfte med så gott som oförändrat pris och oförändrad försäljning. Med den
ökade kapacitet per häfte, som den föreslagna nya typografien kommer att
innebära, och med hänsyn till allmänna prisstegringar kan dock enligt samfundet
det hittillsvarande prenumerantpriset av nio kr. per häfte anses för lagt.
Å andra sidan finner samfundet det tveksamt, om det är möjligt att räkna med
omgående försäljning av 500 exemplar av det första häftet.

V. Departementschefen

Statens åtaganden i fråga om Svenskt biografiskt lexikon har tidigare, framföi
allt under 1950-talet, blivit föremål för uppmärksamhet i skilda sammanhang.
Jag erinrar här om dåvarande statskontorets och statens sakrevisions uttalanden
i ärendet, vilka jag inledningsvis berört i min föregående framställning. Den då
förda diskussionen om företaget orsakades främst av den langsainma utgivningstakten
och statsverkets med hänsyn därtill relativt betydande kostnader för
verket. Det var bl. a. den ogynnsamma prognosen beträffande möjligheterna att
inom rimlig tid färdigställa lexikonet, som föranledde mig att 1958 inhämta
Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga med uppdrag
att utreda hela frågan om ett fortsatt statligt stöd åt den personhistoriska forskning
och publiceringsverksamhet, som representeras av detta verk.

I direktiven för utredningen framhöll jag bl. a., att de sakkunniga borde allvarligt
överväga om de vid lexikonarbetets bedrivande vunna forskningsresultaten
kunde göras tillgängliga i annan form än genom SBL. Vidare underströk
jag att, därest utredningen skulle ge vid handen, att verket i någon form borde
fullföljas, det skulle ankomma på de sakkunniga att pröva lämpligheten av att
utgivandet temporärt vilade, varigenom eventuellt förutsättningar för ett avsevärt
snabbare utgivande framdeles kunde skapas. Jag antydde även, att man
som alternativ till nuvarande bundna alfabetiska utgivningsform kunde tänka
sig ett system, där varje återstående häfte genomalfabetiserades, innebärande att
varje band bildade en enhet med artiklar över hela alfabetet.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 86 år 1962

Genom det av 1958 års utredning angående SBL framlagda betänkandet haten
värdefull kartläggning skett av den personhistoriska forskning av detta slag,
som bedrives i Sverige och ett antal andra länder. Utredningen förordar fortsatt
statligt stöd åt utgivningen av lexikonet. Verksamhetens ledning föreslås ankomma
pa en självständig statlig institution. Den återstående utgivningstiden
har av utredningen ansetts kunna förkortas högst väsentligt, under förutsättning
att vissa av utredningen förordade förslag och rekommendationer följes.

Utredningens arbete har rönt ett gynnsamt mottagande av remissinstanserna.
Sålunda har de myndigheter — statskontoret, statens sakrevision och riksräkenskapsverket
— som tidigare kommit i särskild beröring med problem i samband
med lexikonutgivningen intagit en positiv hållning till flertalet av de av utredningen
framlagda riktlinjerna och förslagen. Det samlade resultatet synes mig
väl ägnat att läggas till grund för en bedömning av frågan om fortsatt statligt
stöd åt nu ifrågavarande forskning och publiceringsverksamhet.

Utredningen understryker, att SBL — såsom lexikonet hittills utformats —
motsvarar högt ställda anspråk både när det gäller urvalet och den vetenskapliga
kvaliteten. I likhet med utredningen anser jag, att ett biografiskt lexikon med
de egenskaper som utmärker verket fyller ett väsentligt behov inom viktiga
delar av vårt samhällsliv. Främst behövs sålunda ett vetenskapligt biografiskt
lexikon för historisk och annan humanistisk forskning. Även för medicinsk,
naturvetenskaplig och teknisk forskning med personhistorisk anknytning torde
lexikonet tack vare sitt breda urval av biograferade personer ha ett betydande
värde. Också den akademiska undervisningen har kunnat dra nytta av SBL.
Lexikonet har därigenom en viktig funktion att fylla för verksamheten vid landets
bibliotek, arkiv och museer. Verket bör otvivelaktigt vara av värde också
för skolor, organisationer, kommuner och företag. Det biografiska intresset hos
många enskilda bör i detta sammanhang även framhållas.

Utredningen har i anslutning till direktiven ingående diskuterat formerna fölen
publicering av de forskningsresultat, som framkommer vid lexikonarbetet.
Enligt utredningen kan de fördelar, som vinnes genom en annan utgivningsform
än den hittillsvarande, även erhållas vid en snabbare utgivning av verket i
nuvarande alfabetiska form. Vidare anser utredningen, att det ej heller finns
tillräckligt starka skäl för att genom en ny utgivningsform bryta verkets enhetlighet.
Tanken på att genom en tillfällig nedläggning av utgivningen skapa förutsättningar
för en snabbare utgivning framdeles avvisas bestämt av utredningen.

Utredningen har funnit att en oförändrad utgivningstakt under vissa hittills
gällande förutsättningar i övrigt skulle kunna leda till en så avsevärd återstående
utgivningstid som ca 300 år. Enligt utredningens bedömning står den nuvarande
artikellängden och lexikonets omfång över huvud taget i särklass vid en internationell
jämförelse. Utredningen föreslår, att återstående utgivningstid begränsas
till kortast tänkbara tid med hänsyn till de årliga kostnaderna och möjligheterna
att erhålla kompetenta medarbetare. Denna målsättning leder enligt
utredningen fram till att den återstående utgivningstiden för lexikonet borde

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

kunna fixeras till 30 år. Med utgångspunkt i denna utgivningstid har utredningen
ingående diskuterat riktlinjerna för lexikonverksamhetens bedrivande.
Förutsättningen har härvid varit, att SBL:s vetenskapliga syfte ej äventyras
genom de av utredningen föreslagna åtgärderna. En begränsning av utgivningstiden
framtvingar emellertid — såsom utredningen visar — att utgivningsprinciperna
måste ändras och redaktionsarbetet även i övrigt rationaliseras. För att
möjliggöra den angivna utgivningstakten kräves enligt uredningen att nu utgående
årsanslag av 80 000 kr. under en period av tre budgetår successivt höjes
till ca 275 000 kr. Härutöver beräknas engångsanvisningar om tillhopa 35 000 kr.
Årsanslag av nämnda storlek skulle enligt utredningen behöva utgå till dess
verket efter en 30-årig återstående utgivningstid fullbordats. Härvid förutsättes,
att — utom under de första åren — kostnaderna för tryckning av lexikonet helt
skall kunna bestridas av de intäkter, som uppstår vid försäljning av lexikonhäften.
Det är nämligen enligt utredningen ej möjligt att få ett förlag att bekosta
SBL:s tryckning och försäljning om ej särskilt bidrag av statsmedel utgår till
förlaget. Utredningen föreslår därför, att ett förlag engageras i utgivningen
endast på så vis, att det omhänderhar distributionen.

Det är redan mot bakgrunden av vad jag tidigare anfört rörande behovet och
värdet av lexikonet nödvändigt, att en radikal förkortning av den återstående
utgivningstiden sättes som villkor för fortsatt statligt engagemang på längre
sikt. De vägar utredningen anvisat, för att en sådan förkortning skall kunna nås,
finner jag i allt väsentligt ändamålsenliga. Med hänsyn till angelägenheten av
att landet erhåller en fullständig nationalbiografi av den vetenskapliga halt, som
kännetecknar SBL, är jag därför beredd förorda, att staten åtager sig kostnaderna
för fortsatt utgivning av SBL i huvudsaklig överensstämmelse med de av
utredningen angivna riktlinjerna och rekommendationerna. Jag ansluter mig
sålunda till utredningens förslag, att den återstående utgivningstiden bör begränsas
till högst 30 år, och förutsätter att arbetet skall kunna fullföljas i huvudsak
inom ramen för den av utredningen tänkta organisationen. Den förordade årliga
kostnadsramen vid full utbyggnad anser jag mig sålunda i stort sett kunna
godtaga. Jag är emellertid inte beredd att i detalj taga ställning till andra frågor
om medelsanvisning än dem som avser nästa budgetår. I det följande avser jag
att på grundval av den anmälan av anslagsbehovet för budgetåret 1962/G3, som
styrelsen för Samfundet för Svenskt biografiskt lexikons utgivande — med utgångspunkt
i utredningens förslag — ingivit, förorda erforderlig medelsanvisning
för nämnda budgetår. Dessförinnan vill jag beröra vissa enskildheter i förslagen.

Jag delar utredningens uppfattning, att nuvarande organisation av ledningen
av SBL måste betecknas som tämligen komplicerad och inte helt ändamålsenlig.
Utredningens förslag, att för det fortsatta utgivandet av SBL inrättas en fristående,
helt statlig institution, synes mig väl tillgodose det uppställda syftet.
Jag biträder därför detta förslag och föreslår att institutionen benämnes svenskt

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

biografiskt lexikon. Ansvaret för förvaltningen samt ledningen av redaktionens
arbete bör såsom utredningen föreslagit åvila en särskild av Kungl. Maj:t utsedd
styrelse. Den omedelbara ledningen av verksamheten bör åvila en huvudredaktör.
Styrelsen bör bestå av fem ledamöter, av vilka huvudredaktören bör vara
självskriven. I styrelsen bör ingå företrädare för humanistisk forskning och för
landets arkivväsen. Jämväl administrativ och ekonomisk sakkunskap bör vara
representerad i styrelsen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda
närmare föreskrifter om styrelsens sammansättning och uppgifter.

I den nuvarande organisationen har, såsom framgått av min redogörelse i det
föregående, en personhistorisk forsknings- och servicecentral vuxit fram. Denna
enhet benämnes Personhistoriska institutet. I anslutning till vad jag här anfört
beträffande syftet med ett fortsatt statligt åtagande i fråga om lexikonutgivningen
vill jag något beröra frågan om detta instituts ställning. Utredningen
understryker vikten av att Personhistoriska institutets verksamhet underordnas
de krav, som en starkt påskyndad lexikonutgivning föranleder. Samtidigt föreslår
emellertid utredningen, att — därest anspråken på institutet som forskningscentral
skulle öka — frågan om redaktionens ställning som personhistorisk
forskningscentral omprövas. Utredningens uppfattning om redaktionens funktion
som personhistoriskt institut har i stort sett mött gensvar hos de remissmyndigheter,
som yttrat sig i denna fråga. Statskontoret däremot finner att sådan forskning,
som inte äger direkt samband med lexikonets fullföljande, ej bör förekomma.

För egen del anser jag det vara av största vikt, att insatserna koncentreras
till själva lexikonarbetet och att den personhistoriska forskningscentral, som
redaktionen till en del kommit att utgöra, helt underordnas de krav, som en
forcerad utgivning av SBL ställer. Personhistoriska institutets uppgifter torde
därför i huvudsak sammanfalla med de uppgifter, som kommer att åvila redaktionen
för SBL. Några skäl att i fortsättningen bibehålla benämningen personhistoriska
institutet på e n integrerande del av den samlade verksamheten anser
jag därför inte föreligga.

Beträffande utredningens anvisningar för utformningen av den återstående
sviten — vilka jag redan tidigare ansett mig kunna i huvudsak godtaga — vill
jag här endast tillägga följande.

Med hänsyn till vad utredningen anfört rörande den nuvarande alfabetiska
huvudformen finner jag ingen anledning till erinran mot förslaget att denna form
bibehålies.

Urvalsprinciperna har av flera remissinstanser ansetts vara alltför snäva.
Sålunda finner några instanser den föreslagna begränsningen beklaglig, exempelvis
om den skulle drabba kategorien svensk-amerikaner. Också beträffande
andra grupper, som utredningen ansett böra uteslutas, har röster höjts för att
ifrågavarande grupper borde medtagas. Förslaget angående hänvisningsartiklar
— innebärande i huvudsak, att vissa artiklar endast skulle innehålla grundläggande
data och i övrigt hänvisa till andra biografiska lexikon eller motsva -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 86 år 1962 39

rande verk — betecknas av flera remissinstanser som otillfredsställande; i några
fall avvisas förslaget.

I sak har jag ingenting att invända mot vad utredningen anfört och föreslagit
angående utgivningsprinciperna och däribland sålunda principerna för urvalet.
Jag anser det dock inte uteslutet, att det i enstaka fall kan visa sig motiverat
att göra undantag från utredningens förslag och rekommendationer i dessa hänseenden.
Möjligheterna härtill torde dock bli starkt begränsade om den av mig
godtagna tidsramen icke skall sprängas. Denna ram har såsom nämnts uppställts
just med utgångspunkt i att de av utredningen föreslagna begränsningarna
i allt väsentligt verkligen genomföres. I detta sammanhang vill jag till ledning
för det fortsatta arbetet understryka, att det vid bifall till mitt förslag bör
ankomma på styrelsen att med beaktande av vad jag i det föregående anfört
rörande riktlinjerna så organisera lexikonarbetet, att verket kan från början
fullföljas i nu avsedd utgivningstakt. Jag utgår från att styrelsen årligen i samband
med sina anslagsäskanden lämnar en redogörelse för lexikonarbetets fortskridande
och därvid analyserar situationen speciellt med avseende på den beräknade
utgivningstiden.

Jag vill även understryka det angelägna i att styrelsen tillvaratar alla möjligheter
att öka inkomsterna av försäljningen av SBL. Utredningen förutsätter att
det fr. o. m. tredje utbyggnadsåret skall bli möjligt att medelst försäljningsintäkterna
bekosta SBL:s tryckning. I likhet med statskontoret och skolöverstyrelsen
är jag av den meningen, att en upplysningskampanj snarast bör startas
för att antalet abonnenter och därigenom intäkterna skall kunna ökas i avsedd
omfattning. Jag återkommer till denna fråga.

Redaktionens personalorganisation skall enligt utredningens förslag vid full
utbyggnad omfatta följande tjänster, nämligen en som huvudredaktör i B 3,
två som redaktör i A 24 samt två som amanuens i reglerad befordringsgång
ävensom en som kontorist, två som kanslibiträde och en som expeditionsvakt.
De nu — med arvoden motsvarande vissa löner för statstjänstemän — anställda
befattningshavarna utgöres av en redaktionssekreterare och två kanslibiträden,
av vilka ett med halvtidstjänstgöring. Utredningen har dimensionerat redaktionens
personal med utgångspunkt i att biografierna författas av tillfälliga medarbetare
utanför redaktionspersonalens krets. Av denna anledning räknar utredningen
med att för arvoden till artikelförfattare årligen måste anvisas 44 000 kr.
Utredningen föreslår vidare som ett led i en rationalisering av forskningsarbetet,
att årligen 6 000 kr. anvisas för arvodering av forskningsbiträden vid främst
landsarkiven. Härjämte föreslår utredningen att medel anvisas till bl. a. arvode
till styrelsens ordförande, sammanträdesarvoden samt övertids- och vikariatsersättningar.

För att det av mig förordade utgivningsprogrammet skall kunna genomföras,
måste redaktionen ledas av en både vetenskapligt och administrativt högt kvalificerad
kraft. Jag förordar med hänsyn därtill, att den av mig redan tidigare

Kungl. Maj:t.s proposition nr 86 år 1962

förutsatta tjänsten som huvudredaktör placeras i lönegrad B 1. Innehavaren bör
på förslag av styrelsen förordnas av Kungl. Maj:t för viss tid, förslagsvis sex år,
med möjlighet att, där så visar sig lämpligt, kunna få förordnandet förlängt.

Enligt utredningens förslag skulle tjänst som redaktör placeras i lönegraden
Ae 24. Sedan betänkandet framlades, har tjänsterna som förste arkivarie och
sektionsföreståndare i riksarkivet och förste bibliotekarie vid de vetenskapliga
biblioteken, med vilka utredningen jämställt tjänst som redaktör, placerats i
lönegraden A 26. Jag har därför funnit det motiverat, att vid inrättande av
tjänst som redaktör sådan tjänst placeras i Ae 26.

Utredningen föreslår, att avlagd filosofie licentiatexamen eller därmed jämförliga
kunskaper inom SBL:s område skall uppställas som behörighetskrav för
erhållande av tjänst som huvudredaktör eller redaktör vid lexikonet. Jag biträder
detta förslag.

Statskontoret har bl. a. uttalat, att en av de båda föreslagna amanuenstjänsterna
synes böra utbytas mot en högre biträdestjänst. Frågan härom bör enligt
min mening framdeles övervägas av den blivande styrelsen i samband med utarbetande
av förslag till anslagsäskanden.

Med anledning av vad bl. a. statens sakrevision anfört rörande den kamerala
verksamheten har jag låtit närmare undersöka möjligheterna till viss samordning
i detta hänseende mellan riksarkivet och den förordade nya institutionen.
Jag förutsätter, att kassa- och bokföringsarbetet samt vissa därmed sammanhängande
administrativa göromål skall kunna ombesörjas av befattningshavare
vid riksarkivet, varigenom en viss minskning av den för dessa uppgifter avsedda
arbetskraften vid den föreslagna institutionen kan ernås.

I likhet med statskontoret finner jag att arbetsuppgifterna för en av de avutredningen
föreslagna kanslibiträdestjänstema inte motiverar högre tjänst än
tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.

Tillräckliga skäl har enligt min mening ej anförts för inrättande av en särskild
tjänst som expeditionsvakt vid den nya statliga institutionen. Alla möjligheter
till samordning med riksarkivet i fråga om vaktmästarsyssloma bör först prövas,
innan ställning tages till denna del av förslaget.

Utredningen föreslår, att artikelarvodena göres beroende av de förändringar
som lektorslönerna är underkastade. Vidare rekommenderar utredningen, att
frågan om en beräkning av redaktörernas löner efter ackord sprincipen prövas
sedan utgivningsverksamheten varit i funktion en tid. För egen del anser jag
mig inte kunna tillstyrka, att beslut fattas om en automatisk anpassning av
ifrågavarande arvoden till vissa löner. Det bör enligt min mening ankomma på
styrelsen att inom ramen för de resurser, som kan ställas till förfogande för
ändamålet, bestämma artikelarvodenas storlek.

Ett spörsmål, som beträffande SBL tidigare vållat meningsbrytningar och
som utredningen i enlighet med direktiven tagit upp till behandling, gäller
redaktionsmedlemmarnas skyldigheter och rättigheter i fråga om författande

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

av artiklar. Jag biträder helt utredningens uppfattning, att redaktionsmedlemmarna
endast i undantagsfall bör anmodas att författa artiklar för lexikonet.
Vid remissbehandlingen har ett betydande motstånd rests mot utredningens förslag,
att redaktionens medlemmar i sådana fall inte skall äga rätt till särskild
gottgörelse för ifrågavarande arbete. Trots de invändningar som utredningens
förslag i denna del mött — jag erinrar exempelvis om vad vitterhetsakademien
uttalat — förordar jag på de av utredningen anförda principiella skälen, att i de
fall, då det blir nödvändigt att redaktionsmedlem anlitas som författare, arbetet
bör anses tillhöra tjänstgöringsskyldigheten.

Jag förutsätter, att den nya lexikonredaktionen kan inrymmas i riksarkivets
lokaler. Det torde böra ankomma på styrelsen att i lokalfrågan samråda med
riksarkivet och byggnadsstyrelsen.

I likhet med utredningen utgår jag från att samfundets samlingar i form av
bibliotek, arkiv, register, lager m. m. skall fr. o. m. den 1 juli 1962 utan kostnad
för statsverket överlåtas på den föreslagna statliga institutionen.

Jag övergår nu till att behandla den anmälan om anslagsbehovet för nästa
budgetår, som samfundet ingivit, och hänvisar därvid till de punkter i samfundets
framställning, som jag tidigare refererat.

Under hänvisning till vad jag tidigare anfört rörande tjänsten som huvudredaktör
föreslår jag att en sådan tjänst, med placering i Bp 1, inrättas fr. o. m.
nästa budgetår (p. 1).

I anslutning till samfundets förslag förordar jag vidare, att fr. o. m. nästa
budgetår inrättas dels en tjänst som redaktör i Ae 26, dels en tjänst som amanuens
i reglerad befordringsgång eller assistent (p. 2 och 3). Beträffande kompetenskraven
i fråga om tjänst som amanuens eller assistent samt inplacering i
lönegrad av eventuell assistenttjänst torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att
framdeles meddela beslut.

Därjämte förordar jag, att medel beräknas för en extra ordinarie tjänst som
kanslibiträde och en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång (p. 4
och 5).

Medelsanvisningcn till övertids- och vikariatsersättningar (p. 10) samt till
expenser (p. 14) bör nästa budgetår begränsas till 1 000 kr. respektive 6 900 kr.

I övrigt godtager jag de av samfundet gjorda kalkylerna (p. 6, 7, 8 och 9 samt
11, 12, 13, 15, 16 och 17) och beräknar i enlighet därmed erforderliga medel.
Jag vill, med anledning av vad samfundet i sin motivering under punkten 13
anfört rörande Personhistoriska institutet, erinra om mitt ställningstagande i det
föregående till frågan om denna enhets ställning.

Utöver den medelsanvisning, som jag med anledning av samfundets framställning
förordat, beräknar jag 2 000 kr. till kompensation för höjda folkpensionsavgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

För nästa budgetår erfordras till följd av vad jag här föreslagit en sammanlagd
medelsanvisning av 192 000 kr. Beloppet torde böra anvisas i form av ett
förslagsanslag till avlöningar och ett förslagsanslag till omkostnader. Under sistnämnda
anslag bör såsom särskilda uppbördsmedel upptagas beräknade inkomster
av försäljningsverksamheten. I jämförelse med medelsanvisningen för innevarande
budgetår innebär det förordade beloppet en höjning med (192 000 —
80 000 =) 112 000 kr.

Slutligen vill jag återkomma till frågan om åtgärder i syfte att öka antalet
abonnenter.

Å delposten Bidrag till utgivande av Svenskt biografiskt lexikon av reservationsanslaget
Understöd för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker
fanns vid utgången av budgetåret 1960/61 en reservation av i runt tal 75 000 kr.
Under hänvisning till vad jag tidigare anfört förordar jag, att — om riksdagen
ej har något att erinra däremot — Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen för
den nya institutionen skall äga rätt att under budgetåret 1962/63 av då förefintlig
reservation disponera högst 25 000 kr. för ändamål, som sammanhänger
med igångsättande av SBL:s fortsatta utgivning, främst för en upplysningskampanj.
Återstoden av vid kommande budgetårsskifte befintlig reservation
kommer enligt gällande regler att överföras till budgetutjämningsfonden.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna de av mig i det föregående förordade riktlinjerna
för fortsatt utgivande av svenskt biografiskt lexikon;

II. besluta att en statlig institution, benämnd svenskt biografiskt
lexikon, skall inrättas fr. o. m. den 1 juli 1962;

III. bemyndiga Kungl. Maj:t att upprätta personalförteckning
för den nya institutionen i enlighet med vad jag i det
föregående förordat;

IV. godkänna följande avlöningsstat för ifrågavarande institution,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 36 400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis...................... 3 4,00

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal..... 60 500

4. Särskild ersättning till tillfällig personal......... 28 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 28 700

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis
...................................... 2 000

Summa kr. 159 000

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 86 år 1962

V. att till Svenskt biografiskt lexikon: Avlöningar för budgetåret
1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 159 000 kr.;

VI. att till Svenskt biografiskt lexikon: Omkostnader för budgetåret
1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 33 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Inga Bäcklin

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1962

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning ..................................................... 2

II. Betänkandet .................................................. 6

III. Yttranden .................................................... 25

IV. Anslagsberäkningar för budgetåret 1962/63 ...................... 33

V. Departementschefen ........................................... 35

Ivar Hseggströms Tryckeri AB • Stockholm 1962

0*0304