Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1962

1

Nr 81

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag angående
inköp av obligationer i Förenta Nationernas obligationslån,
given Stockholms slott den 23 februari 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen ministern för
utrikes ärendena hemställt.

GUSTAF ADOLF

Östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen äskas ett investeringsanslag om 30 milj. kr. för inköp av
obligationer i ett av Förenta Nationerna emitterat obligationslån. Emissionen
har beslutits av generalförsamlingen vid dess sextonde möte hösten 1961
för att stärka organisationens ansträngda finansiella ställning.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 81

2

Kungl. Maj ds proposition nr 81 år 1962

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 23 februari 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern
för utrikes ärendena följande.

Redan under Förenta Nationernas femtonde generalförsamling hösten

1960 hade generalsekreterare Hammarskjöld klargjort att FN snabbt gick
mot en ekonomisk kris och att organisationen med det snaraste måste återges
likviditet och efter dess ändamål avpassade ekonomiska resurser. FN:s
finansiella svårigheter bottnade i att vissa stater underlät att betala av generalförsamlingen
beslutade bidrag till de båda specialkonton som upprättats
för att täcka kostnaderna för FN:s militära engagemang i Ghaza och Kongo.

Läget försämrades ytterligare under 1961. För att bestrida löpande utgifter
tvingades organisationen att tillfälligt låna ur fonder, som hade upprättats
för teknisk biståndsverksamhet ävensom för andra ändamål utan samband
med de militära engagemangen. Det kunde inte förväntas att dessa fonders
styrelser skulle vara villiga att låta de medel, som FN kortfristigt upplånat,
förvandlas till mera långfristiga lån och därmed begränsa eller omöjliggöra
genomförandet av de projekt för vilka medlen avsetts. Samtidigt
stod det klart, att inflytande bidrag från medlemmarna inte på långt när
förslog för att driva FN-verksamheten. Än mindre räckte de till för att amortera
redan ingångna skuldförbindelser.

I ett anförande inför generalförsamlingens budgetutskott den 11 december

1961 antydde t.f. generalsekreterare U Thant, att de starkt ökade finansiella
svårigheter som mött FN under senare år nu blivit så allvarliga, att de hotade
att förlama organisationen och hindra den att genomföra dess huvudsyften
och godkända program. Särskilda åtgärder måste vidtagas för att konsolidera
skulderna och säkra den framtida finansieringen av organisationens
verksamhet. Han meddelade, att skillnaden mellan FN:s kortfristiga
skulder och tillgängliga medel för att betala dessa skulder i slutet av 1956
uppgick till 9,3 milj. dollar. Mot slutet av år 1957 hade bristen vuxit till 21,2
milj. dollar, medan den i slutet av år 1960 belöpte sig till icke mindre än
86,9 milj. dollar för att i slutet av år 1961 uppgå till 107,5 milj. dollar. Det
beräknades att detta underskott, under förutsättning att organisationens

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1962

verksamhet bibehålies på nuvarande nivå, skulle komma att uppgå till omkring
170 milj. dollar per den 30 juni 1962. Generalsekreteraren menade därför,
att det är oundgängligen nödvändigt att generalförsamlingen vidtager
mått och steg för att återupprätta organisationens solvens och frambringa de
likvida medel som erfordras för att FN skall kunna uppfylla sina förpliktelser.
Mot FN:s skulder enligt förenämnda redovisning stod vid årsskiftet
1961—62 organisationens fordran mot vissa av dess medlemmar på obetalda
medlemsbidrag m. m. om tillhopa ca 86 milj. dollar.

U Thant framhöll vidare, att FN står inför en överhängande risk att göra
bankrutt, om inte dels oguldna bidrag erlägges utan dröjsmål, dels effektiva
åtgärder omedelbart vidtages i syfte att möjliggöra en reglering av utestående
skulder och alt förbättra kassasituationen samt för att skapa resurser
för att finansiera den verksamhet som godkänts av generalförsamlingen
och är avsedd att fortsättas. Den nuvarande situationen krävde enligt
U Thant icke blott att den nuvarande krisen övervinnes utan även att man
löser finansieringsspörsmålet på längre sikt.

Vid tidigare generalförsamlingsmöten har det visat sig förenat med betydande
svårigheter att uppnå erforderlig majoritet för resolutioner avseende
finansieringen av de militära engagemangen i Gliaza och Kongo.

Vid den återupptagna femtonde generalförsamlingen under våren 1961
tillsattes därför en arbetsgrupp för budgeten, vars huvudsakliga mandat var
att företaga en översyn av metoderna för täckande av kostnaderna för dylika
s. k. fredsbevarande aktioner. I arbetsgruppen, där bl. a. Sverige var medlem,
kunde emellertid ingen enighet uppnås beträffande dessa metoder. Gruppens
rapport till generalförsamlingen återspeglade samma meningsskiljaktigheter
som tidigare varit rådande i frågan. Ett förslag, som framförts i
arbetsgruppen men som icke utfördes mera i detalj, avsåg upprättandet av
en frivillig fond för finansiering av fredsbevarande aktioner.

Generalförsamlingen inskränkte sig vid sitt sextonde möte under hösten
1961 till alt taga arbetsgruppens rapport ad notam. Generalförsamlingen antog
dessutom resolutioner, enligt vilka generalsekreteraren bemyndigades att
fortsätta den militära insatsen i Ghaza och Kongo i oförändrad omfattning

intill utgången av år 1962. Beträffande finansieringen beslöts den 20 december
1961 att kostnaderna för första halvåret 1962 skulle uldcbiteras på medlemsstaterna
enligt den för FN:s ordinarie budget gällande bidragsskalan,
dock med vissa reduktioner för mindre betalningskraftiga stater i likhet med
vad som skett under föregående år. Finansieringsresolutionerna antogs utan
svårigheter och med starkare majoritet än under föregående församlingsmöte.
Att så kunde ske torde framför allt ha berott på den omständigheten
att förslag samtidigt förelåg om att FN skulle upplaga ett obligationslån.

Resolutionsförslaget om obligationslånet framlades av Canada, Danmark,
Etiopien, Jugoslavien, Malajiska Förbundet, Nederländerna, Norge, Pakistan
och Tunisien. Det behandlades i budgetutskottet under tiden 16—19 december.
På förslag av Chile tillfogade utskottet eu bestämmelse av innebörd alt
lånet inte får bli prejudicerande för den framlida finansieringen av FN:s ut -

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 År 1962

gifter. Den sovjetiske delegaten framhöll bl. a. att Sovjetunionen, därest förslaget
antoges, ämnade reservera sin hållning i framtiden beträffande finansieringen
av FN-verksamheten i dess helhet. Från latinamerikansk sida gjordes
försök att införa reduktionsregler beträffande ränte- och amorteringsbeloppen
i ordinarie budgeten i enlighet med vad som gäller beträffande bidragen
till Ghaza- och Kongo-styrkorna. Framförda förslag härom drogs emellertid
tillbaka utan omröstning.

Generalförsamlingen antog resolutionen om obligationslånet (1739 XVI)
den 20 december 1961. 58 stater — däribland de nordiska— röstade för, 13
emot (östblocket, Cuba, Frankrike) och 24 nedlade sin röst.

Genom denna resolution har generalsekreteraren bemyndigats att med
hänsyn till föreliggande extraordinära omständigheter och utan prejudicerande
betydelse för den framtida finansieringen av FN:s utgifter upptaga ett
obligationslån, uppgående till högst 200 milj. dollar med en löptid av 25 år
och med en årlig ränta av 2 procent. Härigenom inflytande medel må användas
för ändamål, som normalt tillgodoses av FN:s rörelsefond. I FN:s ordinarie
budget fr. o. m. år 1963 skall inkluderas ett belopp, som täcker ränta
och amortering på lånet. För amorteringarna har en glidande skala upprättats.
Bland resolutionens övriga bestämmelser märkes, att obligationerna
skall lyda på US-dollar eller annan valuta som generalsekreteraren beslutar.
De skall erbjudas medlemmar av FN, fackorganen och Internationella atomenergiorganet
(IAEA) samt, om i särskild ordning -så bestämmes, icke affärsdrivande
institutioner eller sammanslutningar. Försäljningen skall i
princip vara slutförd och betalningen erlagd senast den 31 december 1962.
Avtal om köp kan dock slutas med klausul om betalning under år 1963.

Generalsekreteraren torde komma att använda de medel som erhålles vid
försäljning av obligationer för att i första hand konsolidera FN:s nu utestående
skulder samt för att, i den mån medlen förslår, täcka kostnader för
FN:s militära engagemang i Ghaza och Kongo under andra halvåret 1962.
Så kan ske antingen genom att dessa medel användes direkt för de militära
en§agemangen eller på så sätt att de tillföres FN:s rörelsefond, vilken sedan
utnyttjas för att bekosta operationerna. Därest obligationsförsäljningen inte
ger tillräckligt resultat måste generalförsamlingen under hösten 1962
fatta särskilt beslut om retroaktiv utdebitering av kostnaderna för Gliazaoch
Kongo-engagemangen under andra halvåret 1962. Om å andra sidan tillräckliga
medel erhålles och om dessutom kostnaderna för FN:s militära engagemang
kan under årets lopp väsentligen nedbringas, torde det enligt FNsekretariatet
vara möjligt att undvika särskilda medelstillskott för de militära
kostnaderna i Ghaza och Kongo.

Med skrivelse den 10 januari 1962 inbjöd FN:s generalsekreterare den
svenska regeringen att teckna obligationer i FN-lånet.

Sveriges ständiga ombud vid FN underrättade den 31 januari 1962 t.f. generalsekreterare
U Thant att svenska regeringen ämnade föreslå riksdagen
att Sverige skulle teckna obligationer i FN:s obligationslån till ett belopp av

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1902

omkring 5,8 milj. dollar. Svaret avgavs samtidigt som Danmarks och Norges
ständiga ombud vid FN meddelade generalsekreteraren sina regeringars
beslut, innebärande obligationsköp för 2,5 respektive 1,8 milj. dollar.

Departementschefen

Överläggningar har ägt rum mellan myndigheterna i Sverige, Danmark,
Finland och Norge angående deltagande i FN:s obligationslån. Därvid har
konstaterats, att alla länderna i princip är villiga att teckna obligationer intill
belopp, som svarar mot minst dubbla bidragskvoten för respektive länder.
Då den svenska bidragskvoten utgör 1,3 procent resulterar den angivna
beräkningsgrunden i ett belopp av 5,2 milj. dollar. Med hänsyn till önskvärdheten
att stödja FN i dess beträngda ekonomiska läge förordar jag att Sverige
tecknar obligationer till ett belopp av 30 milj. kr. Likvid för obligationerna
skall erläggas i US-dollar. Hela eller större delen av det svenska obligationsköpet
bör ske under loppet av år 1962. Betalningen torde i tidshänseende
få samordnas med framläggandet av specificerade svenska motkrav
gentemot FN för utgifter för svensk trupps deltagande i FN:s militära aktioner
i Ghaza och Kongo. De krav som kan komma att framställas under år
1962 torde komma att belöpa sig till minst 20 milj. kr.

Kostnaderna för obligationslånet bör bestridas genom anslag å kapitalbudgeten,
fonden för låneunderstöd. Under denna fond torde a tilläggsstat II
för budgetåret 1961/62 upptagas ett investeringsanslag av 30 milj. kr. till
Inköp av FN-obligationer.

Med åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de åtgärder som
erfordras för inköp av obligationer intill ett värde av
30 000 000 kr. i Förenta Nationernas obligationslån,

dels ock till Inköp av FN-obligationer å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1961/62 under fonden för låneunderstöd
anvisa ett investeringsanslag av 30 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse hilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
L. Eckerberg

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag G20312