Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1962
1
Nr 80
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 22 april 1960 (nr
77) angående bgggnadsforskningsavgift, m. m.; given
Stockholms slott den 26 januari 1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till förordning om ändring i förordningen
den 22 april 1960 (nr 77) angående byggnadsforskningsavgift,
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Torsten Nilsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I syfte att skapa underlag för en utökning av forsknings- och rationaliseringsverksamheten
inom byggnadsfacket föreslås vissa ändringar i förordningen
angående byggnadsforskningsavgift. Ändringarna innebär, att den
övre gränsen för avgiftspliktig lön höjes från 15 000 till 22 000 kronor
samt att procenttalet för avgiftsuttaget höjes från 0,15 till 0,20 procent. Avgifterna
stiger härigenom med ca 50 procent. En motsvarande ökning av
statens tillskott till forskningsverksamheten föreslås ske genom uppräkning
av anslaget till byggnadsforskning.
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 80
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1962
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 22 april 1960 (nr 77)
angående byggnadsforskningsavgift
Härigenom förordnas beträffande förordningen den 22 april 1960 angående
byggnadsforskningsavgift, dels att 2 § skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives, dels att 3 § skall upphöra att gälla, dels att i 4 och 5 §§
ordet »riksförsäkringsanstalten» skall ersättas med ordet »riksförsäkringsverket»,
dels ock att de båda sistnämnda paragraferna skola betecknas 3
och 4 §§.
(Gällande lydelse)
2
Byggnadsforskningsavgift utgår
för kalenderår med femton hundradels
procent av den lön i penningar
eller naturaförmåner i form av kost
eller bostad, som arbetsgivare under
året utgivit till arbetstagare, för vilken
arbetsgivaren skall påföras avgift
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
och vilken vid debitering i
riksförsäkringsanstalten av dylik
avgift är att hänföra till någon av de
i anstaltens premietariff under näringsgrenen
byggnadsindustri
upptagna undergrupperna
husbyggnad (kodnummer 401) och
byggnadshantverk m. m. (kodnummer
403).
Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift
skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren
under året ej uppgått
till trehundra kronor, och ej heller
till arbetstagares lön i vad lönen
överstiger femtontusen kronor för
år räknat.
Angående debitering------
(Föreslagen lydelse)
§•
Byggnadsforskningsavgift utgår
för kalenderår med tjugu hundradels
procent av den lön i penningar
eller naturaförmåner i form av kost
eller bostad, som arbetsgivare under
året utgivit till arbetstagare, för vilken
arbetsgivaren skall påföras avgift
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
och vilken vid debitering i
riksförsäkringsverket av dylik avgift
är att hänföra till någon av de
i verkets premietariff under näringsgrenen
byggnadsindustri
upptagna undergrupperna
husbyggnad (kodnummer 401) och
byggnadshantverk m. m. (kodnummer
403).
Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift
skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren
under året ej uppgått till
trehundra kronor, och ej heller till
arbetstagares lön i vad lönen överstiger
tjugutvåtusen kronor för år
räknat.
— särskilt stadgat.
3
Kungi. Maj:ts proposition nr 80 år 1962
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1963; dock skola äldre
bestämmelser alltjämt äga tillämpning
beträffande byggnadsforskningsavgift
för år 1962 eller tidigare
år.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1962
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 januari
1962.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holm
QVIST.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om höjd byggnadsforskningsavgift
samt om anslag för budgetåret 1962163 till byggnadsforskning
och anför därvid följande.
I årets statsverksproposition (Bil. 7 p. 85) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Byggnadsforskning
för budgetåret 1962/63 beräkna ett anslag av 530 000 kr. Vid anmälan
i statsrådet av denna anslagsfråga nämnde jag, att jag hade för avsikt att
föreslå Kungl. Maj :t att förelägga årets riksdag en proposition angående
höjd byggnadsforskningsavgift. Vidare anförde jag, att förevarande anslag
borde bestämmas under hänsynstagande till avgiftens storlek och att anslaget
därför borde i statsverkspropositionen endast upptagas med ett preliminärt
belopp. Jag anhåller att nu få upptaga dessa frågor till behandling.
Gällande bestämmelser
Enligt beslut av statsmakterna utgår sedan år 1954 en särskild avgift i
syfte att främja forsknings- och rationaliseringsverksamhet inom byggnadsfacket
(byggnadsforskningsavgift). Gällande bestämmelser om sådan
avgift är meddelade i förordningen den 22 april 1960 (nr 77) angående
byggnadsforskningsavgift, vilken från och med den 1 januari 1961 ersätter
tidigare gällande bestämmelser i ämnet. De vid angivna tidpunkt genomförda
ändringarna av bestämmelserna var huvudsakligen av teknisk natur och
avsåg ej någon utsträckning av avgiftsskyldigheten eller höjning av avgiften.
Skyldighet att erlägga avgift åvilar enligt 1 § i förordningen den som
yrkesmässigt bedriver byggnadsverksamhet under sådana förhållanden,
att han är att anse såsom arbetsgivare enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,
så ock kommun, vilken såsom arbetsgivare i nämnda lags mening bedriver
byggnadsverksamhet. Från avgiftsskyldighet är staten befriad. Avgiftsplikten
är enligt förordningens 2 § knuten till de i riksförsäkrings
-
5
Kungl. Maj.ts proposition nr SO år 1962
verkets premietariff för yrkesskadeförsäkringen under näringsgrenen byggnadsindustri
upptagna två undergrupperna husbyggnad och byggnadshantverk
m. m.
Avgiften utgår för kalenderår med femton hundradels procent av den
lön, som arbetsgivare under året utgivit till arbetstagare, för vilken arbetsgivaren
skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och vilken
vid debitering i riksförsäkringsverket av dylik avgift är att hänföra till
någon av de förut nämnda undergrupperna i premietariffen (2 §). Vid
beräkning av byggnadsforskningsavgift skall hänsyn icke tagas till arbetstagare,
vars lön hos arbetsgivaren under året ej uppgått till trehundra
kronor, och ej heller till arbetstagares lön i vad lönen överstiger femtontusen
kronor för år räknat (2 §).
Byggnadsforskningsavgifterna debiteras och uppbäres enligt bestämmelserna
i förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd
av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension m. m.
Influtna byggnadsforskningsavgifter överföres till en av statskontoret
förvaltad fond, benämnd fonden för byggnadsforskning.
Staten lämnar tillskott till kostnaderna för forskningsverksamheten i
form av årligt anslag på driftbudgeten. Även dessa anslagsmedel överföres
till fonden. Anslaget uppgår innevarande budgetår till 530 000 kronor.
För forskningsverksamheten har inrättats två statliga organ, statens råd
för byggnadsforskning och statens institut för byggnadsforskning. Rådet
har bl. a. att verka för att forskning och rationalisering inom byggnadsområdet
i första hand inriktas på särskilt viktiga uppgifter, att för forskningsoch
försöksverksamhet lämna bidrag till institutioner och enskilda samt att
draga försorg om att resultaten av verksamheten blir på lämpligt sätt
offentliggjorda. Rådet bedriver ej forskning i egen regi. Institutet har till
uppgift att bedriva forsknings- och försöksverksamhet, företrädesvis i
fråga om sådana för utvecklingen inom byggnadsområdet väsentliga problem,
vilka ej är föremål för uppmärksamhet från andra forskningsinstitutioners
eller enskilda forskares sida.
Även inkomsterna av den verksamhet, som rådet och institutet bedriver,
skall tillföras fonden för byggnadsforskning.
Av fonden skall, i enlighet med av Kungl. Maj :t fastställda stater, bestridas
kostnaderna för rådet och institutet. Fonden står i övrigt till förfogande
för rådet, som äger besluta om fondmedlens användning för byggnadsforskning
och publikationsverksamhet avseende sådan forskning.
Förslag av statens råd för byggnadsforskning
Statens råd för byggnadsforskning har i skrivelse den 3 februari 19fil
lagt fram förslag om höjning av byggnadsforskningsavgiften.
Rådet framhåller, att investeringarna i byggnader och anläggningar ökat
avsevärt under det sista årtiondet och att de kan antagas komma att ytter
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1962
ligare kraftigt öka. Investeringarna, som år 1952 uppgick till 6Va miljarder
kr hade år 1959 stigit till 11 Va miljarder kr och uppskattas för år 1960 till
närmare 13 miljarder kr. Byggnadsforskningen bör under 1960-talet få sådan
omfattning, att den ändamålsenligt kan tjäna en byggnadsverksamhet,
som ökar i samma takt som under 1950-talet. En sådan ökning skulle
innebära, att investeringarna i byggnader och anläggningar år 1970 uppgår
till ca 20 miljarder kr. Vidare måste byggnadsbranschen under 1960-talet
anpassa sig till en väsentligt vidgad industrialisering och söka begränsa
stegringen av underhållskostnaderna. Många hithörande problem kräver en
starkt utvidgad forskning, som inte i tillräcklig omfattning kan väntas
komma till stånd utan stöd av rådet.
Möjligheterna att utvidga forskningen begränsas emellertid av bristen på
personal och institutionella resurser. Rådet har verkställt detaljerade undersökningar
av den möjliga kapaciteten hos högskolor och forskningsinstitut
och därvid funnit, att en byggnadsforskning, som motsvarar 7
miljoner kr (i 1961 års penningvärde) bör vara möjlig att uppnå år 1964/65.
De aktuella forskningsuppgifterna sammanfattar rådet på följande sätt.
Rådet kommer att kraftigt stödja informationsverksamheten. Samhällsplanenngsforskningen
fordrar kraftigt ökade insatser. Verksamheten skall
koncentreras till regional planering, lokalplanering och planeringsmetodik.
Forskningen avseende material och konstruktioner skall förstärkas på
följande områden: ljudisolering, brandskydd, ytbehandling, fuktskador,
analys av klimatologiska påverkningar, grundläggning, värmeisolering samt
fogar i elementbyggeri.
Viktiga forskningsuppgifter på installationsområdet berör främst tre
delområden: värmealstring-värmedistrihution, småhusvärme och ventilation.
ökade krav ställes på grundläggande funktionsstudier, forskning på
underhållsområdet och egenskapsredovisning.
Aktuella problem beträffande produktion är bl. a. produktionsplanering,
produktivitetsmätningar och transporter på byggplatsen samt kvalitetsfrågor.
Aktuella uppgifter på förvaltningsområdet är bl. a. ekonomisk redovisning
och värdeminskning.
Rådet framlägger härefter en plan för forskningen under de närmaste
åren. Enligt denna plan skulle utgifterna för forskningen under åren 1960/
61—1964/65 öka från 4,5 till 7 miljoner kr med följande fördelning på de
olika forskningsområdena.
1960/61 |
1964/65 |
|
Miljoner kr |
||
Allmän information ........................ |
0,7 |
1,2 |
Samhälls- och byggnadsplanering |
0,7 |
1,0 |
Material och konstruktioner .................... |
1,6 |
2,3 |
Installationer |
0,6 |
1,0 |
Produktion och förvaltning |
0,5 |
1,0 |
Rådets administration, kontakt- och programar-bete ..................................... |
0,4 |
0,5 |
Totalt
4,5
7,0
7
Kungl. Maj.ts proposition nr SO år 1902
Den i planen angivna ökningen av forskningsvolymen förutsätter en höjning
av byggnadsforskningsavgiften. Ytterligare skäl för en sådan höjning
är det förhållandet, att byggnadsforskningsavgifterna vid stigande löneoch
kostnadsnivå inte ökar i samma takt som lönerna, eftersom en stor
del av byggnadsarbetarna har en årslön som överstiger 15 000 kr och denna
del ökar för vart år lönerna stiger. Den stigande produktiviteten inom
byggnadsindustrin medför, att byggnadsvolymen per arbetare ökar utan
att byggnadsforskningsavgifterna påverkas härav. Samtidigt härmed ökax
forskningsbehovet per enhet byggnadsarbete.
Rådet hemställer, att byggnadsforskningsavgiften från och med den 1
januari 1962 höjes från 0,15 till 0,25 procent av den avgiftspliktiga lonen.
Avgiftssumman beräknas därvid stiga från 2,9 till 4,8 miljoner kr för år.
Vidare förutsätter rådet, att en häremot svarande höjning av statsanslaget
till 900 000 kr skall genomföras från och med budgetåret 1962/63. Tillsammans
med diverse inkomster om 300 000 kr skulle härigenom de sammanlagda
årliga inkomsterna komma att uppgå till 6 miljoner kr.
Enligt en av rådet upprättad översiktsplan över inkomster och utgifter
för tiden 1960/61—1964/65 skulle den avsedda ökningen av forskningen
till en kostnad av 7 miljoner kr under verksamhetsåret 1964/65 kunna
komma till stånd, om den föreslagna höjningen av avgiften och statsanslaget
genomföres samt vissa reserverade medel förbrukas. Den angelägna uppgiften
att bygga upp en allmän reserv av forskningsmedel måste således
uppskjutas. Rådet förutskickar därför, att avgiftshöjningen kan komma
att visa sig inte vara tillfyllest på längre sikt. Begränsningen av avgiftspliktig
lön till 15 000 kr bör enligt rådets mening snarast upphöra och rådet
avser att senare återkomma till denna fråga.
Sedermera har rådet i särskild framställning angående anslag för budgetåret
1962/63 till byggnadsforskning anfört, att höjd byggnadsforskningsavgift
kan utgå tidigast från och med den 1 januari 1963. På grund härav
bör den av rådet tidigare föreslagna höjningen av anslaget till 900 000 kr
under nästa budgetår endast avse den senare hälften av året. I enlighet
härmed hemställer rådet, att anslaget för budgetåret 1962/63 uppföres med
715 000 kr.
Remissyttranden
Över det av statens råd för byggnadsforskning framlagda forslaget om höjning
av byggnadsforskningsavgiften har yttranden avgivits av riksförsäkringsanstalten,
bostadsstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning,
byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverkct, kollegienämnderna
vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola,
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska
landstingsförbundet, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Hyresgästernas
sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. (HSB),
8 Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1962
Svenska riksbyggen, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska byggnadsindustriförbundet,
Näringslivets byggnadsdelegation och Svenska byggnadsarbetareförbundet.
Behovet av ökad forskning på byggnadsområdet vitsordas allmänt
av remissorganen, av vilka en del framför synpunkter och önskemål
beträffande olika forskningsuppgifter. I några yttranden beröres också frågan
om resurserna för ökad forskning.
Statens institut för byggnadsforskning anför en rad exempel på uppgifter
för forskningen och framhåller, att de var för sig utgör forskningsområden,
som kräver ekonomiska och personella resurser långt utöver dagens möjligheter.
Att forskningen brottas med rekryteringsproblem har stundom anförts
som skäl för en begränsning av anslagen. Institutet påpekar, att en sådan
begränsning, avspeglad i forskarens oförmånliga och osäkra anställningsformer,
torde vara den svåraste rekryteringshämningen.
Liknande synpunkter framföres av Näringslivets byggnadsdelegation,
som framhåller, att på längre sikt tillgången på forskare och institutionella
resurser måste bli beroende av hur mycket pengar som ställs till förfogande
for forskningen. En ökning av anslagen till byggnadsforskningen är sålunda
ägnad att öka intresset hos enskilda personer, företag och organisationer för
denna forskningsgren.
Kollegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm anför, att byggnadsmetoderna
förändras i snabb takt och att därför kunskapsunderlaget
ofta visat sig otillräckligt med påtagliga missgrepp och kapitalförstöring
som foljd. Underlåtenhet att bedriva erforderlig grundläggande forskningsverksamhet
kan betyda onödiga kostnader, som mångdubbelt överstiger
kostnaden för den nödvändiga forskningen. Behovet av väsentligt ökad
forskning på byggnadsområdet och därmed också behovet av ökade ekonomiska
resurser för forskningen synes vara uppenbart. Nämnden ansluter
sig helt till byggnadsforskningsrådets uppfattning, att forskningsverksamheten
bör utbyggas.
Statskontoret finner det i och för sig vara välbetänkt, att forskningsverksamheten
inom byggnadsbransch^ intensifieras och att det från statsmakternas
sida tillses, att tillräckliga medel finns för ändamålet.
Den föreslagna höjningen av byggnadsforskningsavgift
e n har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av bostadsstyrelsen, riksräkenskapsverket,
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund, SABO, Svenska riksbyggen, Svenska byggnadsarbetareförbundet,
Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Svenska byggnadsindustriförbundet.
De två sistnämnda har lämnat sitt tillstyrkande under den uttryckliga
förutsättningen, att de grundläggande konkurrensprinciperna rörande
fördelning av forskningsmedlen blir tillämpade.
Kollegienämnden vid Chalmers tekniska högskola vill starkt understödja
byggnadsforskningsrådets hemställan i vad den avser att möjliggöra utökad
Ktingl. Maj:ts proposition nr 80 år 1962 9
forskning men tar inte ställning till utformningen av systemet för debitering
av avgifter.
Den föreslagna avgiftshöjningen tillstyrkes vidare av statens institut för
byggnadsforskning. Institutet bedömer dock höjningen som mycket återhållsam
mot bakgrunden av ett av institutet för den närmaste femårsperioden
utarbetat arbetsprogram, vilket innefattar en ökning av arbetsvolymen
med 20—25 procent per år.
I ett par yttranden framföres önskemål om en större ökning av byggnadsforskningsrådets
ekonomiska resurser än vad rådet föreslagit. Sålunda anser
byggnadsstyrelsen, att — utöver den föreslagna avgiftshöjningen —- erforderliga
åtgärder bör vidtagas så att till rådets förfogande för verksamhetsåret
1964/65 står ett belopp av 7 miljoner kr jämte viss reserv.
Kollegienämnden vid Stockholms tekniska högskola framhåller, att den
beslutade utbyggnaden av byggnadsfackavdelningarna vid de tekniska högskolorna
inte kommer att vara fullt genomförd förrän mot slutet av 1960-talet. Det kan därför övervägas om inte avgiftshöjningen borde ske successivt
och automatiskt med förslagsvis 0,05 procent vartannat år tills en nivå
av minst 0,35 procent uppnåtts. Härigenom skulle höjningen kunna ske i
närmare anslutning till högskolornas utbyggnad och större medelstillgång
kunna påräknas sedan forskningsresurserna blivit helt utbyggda.
Viss tvekan beträffande förslaget har uttryckts av Svenska landstingsförbundet,
som påpekar, att i framställningen icke lämnats någon redovisning
för de huvudsakliga forskningsresultat som uppnåtts sedan byggnadsforskningsavgiften
infördes. Förbundet finner det därför vanskligt att bedöma,
vilka resultat man kan vänta sig genom en höjd avgift. Oavsett detta kan
ur olika synpunkter tveksamhet föreligga mot den föreslagna avgiftshöjningen.
Förbundet vill emellertid inte direkt motsätta sig densamma.
Förslaget till avgiftshöjning avstyrkes av tre remissorgan.
Statskontoret framhåller, att erfarenheter av det nya, från och med år
1961 gällande avgiftssystemet ännu inte vunnits. Följaktligen saknas tillräckligt
underlag för att nu fatta beslut om höjning av avgiften. Statskontoret
anser, att spörsmålet om avgiftsprocentens storlek bör övervägas i
samband med en blivande prövning av frågan om begränsningen av den
avgiftspliktiga lönen. Vidare framhåller ämbetsverket, att den fortgående
industrialiseringen inom byggnadsproduktionen synes innebära att allt flera
produktionsmoment kan komma att undandragas avgiftsbeläggning. Denna
fråga bör beaktas i samband med övriga omständigheter av betydelse för
bestämmande av en avgift, som ger erforderliga inkomster.
HSB anser det vara i princip felaktigt, att de höjda avgifterna uteslutande
skall betalas av dem som redan har de högsta bostadskostnaderna, nämligen
de boende i nyuppförda hus. Med hänsyn till att forskning på bostadsbyggnadsområdet
lika väl som på andra områden inom samhället är av stort
allmänt intresse, bör finansiering väsentligen ske över statsbudgeten.
10
Kiingl. Maj:ts proposition av 80 år 1962
Även Näringslivets bgggnadsdelegation framhåller, att byggnadsforskningen
i hög grad berör allmänna intressen och att den med hänsyn härtill
borde -— i den mån forskningen icke ingår såsom ett normalt led i byggnadsföretagens
verksamhet — bestridas av statsmedel. Det förhållandet, att
byggnadsforskningen finansieras med en särskild avgift, medför att någon
avvägning mellan utgifterna för denna forskning och annan statsstödd
forskning inte förekommer. Möjligheterna att pröva om behov av medlen
föreligger i den omfattning som svarar mot inkomsterna minskas härigenom.
Genom den föreslagna höjningen och den förutskickade ytterligare
höjningen av avgiften framträder finansieringssystemets olägenheter allt
starkare. Avgiftsfinansieringen kan i än högre grad än tidigare ifrågasättas
efter den allmänna varuskattens införande. Den dubbelbeskattning som
härigenom uppkommer drabbar dessutom särskilt hyresgäster i nyuppförda
fastigheter med i förhållande till äldre bostäder högre hyror. Delegationen
kan inte tillstyrka att avgiften nu höjes. I stället bör frågan om ett slopande
av avgiften och dess ersättande med en finansiering över statsbudgeten
upptagas till övervägande.
I fråga om den tidpunkt, då beslutad avgiftshöjning kan
få effekt på uppbörden av avgifterna, erinrar riksförsäkringsanstalten
om bestämmelserna i förordningen angående uppbörd av
avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension in. m. Byggnadsforskningsavgiften
ingår i förekommande fall i arbetsgivaravgift enligt
förordningen. Arbetsgivaravgift, som uppbäres av anstalten, debiteras
under året näst efter utgiftsåret såsom slutlig avgift. I avräkning på den
slutliga avgiften skall arbetsgivaren under utgiftsåret erlägga preliminär
avgift. Denna skall i regel motsvara den under nästföregående år debiterade
slutliga avgiften. Under vissa förutsättningar kan dock särskild beräkning
av preliminär avgift för visst år göras. Arbetet med debitering av preliminär
arbetsgivaravgift för år 1962 har emellertid fortskridit så långt, att en
höjning av byggnadsforskningsavgiften från och med 1962 kan påverka den
preliminära avgiften och därmed föranleda ökade inkomster först från och
med år 1963. Om icke särskild beräkning av den preliminära avgiften för
sistnämnda år göres, får höjningen ingen verkan förrän från och med år
1964. Med hänsyn till det anförda finner anstalten det uppenbart, att rådets
prognos över avgiftsinkomsterna budgetåren 1960/61—1964/65 icke är hållbar.
Anstalten upplyser i detta sammanhang, att de byggnadsforskningsavgifter,
som ingår i den preliminära arbetsgivaravgiften för år 1961, uppgår
till ca 3,2 miljoner kr.
Departementschefen
Forsknings- och rationaliseringsverksamheten på byggandets område
erhåller sedan år 1954 finansiellt stöd genom den s. k. byggnadsforsknings
-
Kungl. Maj.ts proposition nr SO år 1962
11
avgiften samt ett särskilt anslag av statsmedel. Avgiften beräknas på viss
del av lönesumman inom byggnadsindustrin och utgår f. n. med 0,15 % av
detta underlag. Avgifterna uppgår till drygt 3 miljoner kr för år. Statens
anslag är för innevarande budgetår upptaget till 530 000 kr.
Statens råd för byggnadsforskning har gjort framställning om höjning av
såväl byggnadsforskningsavgiften som statens anslag till byggnadsforskning.
Därvid har rådet anfört, att den snabbt fortgående ökningen av byggnadsverksamheten
och utvecklingen av nya byggnadsmetoder framkallat
behov av ökad forskning på området. Bland de myndigheter och organisationer,
som yttrat sig över rådets förslag till avgiftshöjning, råder i stort sett
enighet om att forskningsverksamheten och de ekonomiska resurserna för
densamma bör utökas.
För egen del ansluter jag mig till denna uppfattning. Det torde vara allmänt
erkänt, att forskningen på detta område är av stor betydelse för möjligheterna
att förbättra och förbilliga byggandet. Med hänsyn till storleken
av kostnaderna för byggnadsverksamheten blir forskningsresultaten av stor
vikt ur samhällsekonomisk synpunkt. Särskilt på bostadsbyggandets område
är de av direkt betydelse också för den enskilde. En ökning av forsknings-
och Tationaliseringsverksamheten på byggandets område framstår
därför som angelägen.
Vissa frågor rörande inriktningen av forskningsverksamheten på olika
uppgifter har behandlats av rådet och en del av remissorganen. Med anledning
härav vill jag erinra om att gällande förutsättningar för denna forskningsverksamhet
innebär, att fördelningen av tillgängliga forskningsmedel
på skilda ändamål ej skall bindas av detaljerade direktiv från statsmakternas
sida. I enlighet härmed anser jag mig inte böra ta ställning till rådets
och remissorganens uttalanden i detta avseende.
Rådets förslag om höjning av byggnadsforskningsavgiften har mött erinringar
av principiell art från ett par remissorgan, som hävdar att forskningen
inte bör finansieras genom avgifter utan genom anslag på statsbudgeten.
Som skäl för denna uppfattning anföres bl. a., att forskningen berör
allmänna intressen och att avgifterna i sista hand får betalas av de boende
i nybyggda hus. Med anledning härav vill jag framhålla, att forskningsavgifternas
effekt på den enskildes boendekostnader är så ringa, att den
torde sakna praktisk betydelse. Samtidigt är det uppenbart, att den nytta
forskningsverksamheten medför i första hand kommer bostadskonsumenterna
till del. Jag finner inte anledning föreligga att nu frångå det hittillsvarande
finansieringssystemet. I likhet med flertalet av remissorganen förordar
jag, att ökade ekonomiska resurser ställes till forskningens förfogande
genom en höjning av byggnadsforskningsavgiften.
Storleken av de årliga avgiftsinkomsterna är beroende av två faktorer,
avgiftsunderlaget och uttagsprocenten. Avgiftsunderlaget påverkas av bl. a.
den övre gränsen för avgiftspliktig lön, f. n. 15 000 kr. Byggnadsforsknings
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1962
rådet har föreslagit, att uttagsprocenten skall höjas från 0,15 till 0,25 procent.
I fråga om den nämnda övre gränsen har rådet uttalat den åsikten, att
denna begränsning av avgiftsunderlaget bör slopas. Rådet har dock inte
framlagt något förslag härom.
Kungl. Maj :t har tidigare denna dag beslutat att till lagrådet remittera
ett förslag till lag om allmän försäkring m. in. Vid anmälan av denna fråga
har jag bl. a. föreslagit en höjning till 22 000 kr av det högsta lönebelopp,
som skall beaktas vid bestämmande av arbetsgivares avgifter till sjukförsäkringen
och yrkesskadeförsäkringen. Det synes lämpligt, att motsvarande
höjning genomföres beträffande de löner, som utgör underlag för bestämmande
av byggnadsforskningsavgiften. En sådan ändring medför, enligt
inom riksförsäkringsverket utförda beräkningar, en ökning av avgiftsunderlaget
med ca 12,5 procent.
Rådet för byggnadsforskning har med sitt förslag avsett att uppnå en
årlig inkomst av byggnadsforskningsavgifter uppgående till 4,8 miljoner
kr. Jag förordar, att uttagsprocenten för avgiften höjes i den omfattning
som erfordras för att den årliga inkomsten av avgifterna skall komma att
uppgå till ungefär nämnda belopp. Med hänsyn till den föreslagna höjningen
av gränsen för avgiftspliktig lön kan, enligt verkställda beräkningar, denna
inkomstsumma uppnås vid en uttagsprocent av 0,20. Jag vill tillägga, att
inkomstsumman kan komma att öka genom fortsatta lönestegringar samt
ökat antal arbetstagare inom byggnadsindustrin.
Vad jag här förordat i fråga om avgiftsunderlaget och uttagsprocenten
föranleder vissa ändringar i 2 § i förordningen angående byggnadsforskningsavgift.
Ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1963. Härvid förutsätter
jag, att riksförsäkringsverket gör en särskild beräkning av den preliminära
avgiften för år 1963, så att avgiftshöjningen får effekt redan under
nämnda år. — Med hänsyn till de bestämmelser, som numera gäller
i fråga om besvär över riksförsäkringsverkets beslut angående debitering
och uppbörd av arbetsgivaravgifter, bör 3 § utgå ur förordningen.
Ett förslag till förordning om ändring i förordningen angående byggnadsforskningsavgift
har upprättas inom socialdepartementet.
Vad härefter angår statens anslag till byggnadsforskningen anser jag, att
det bör ökas i samma omfattning som forskningsavgiften, dvs. med ca 50
procent. Jag föreslår, att anslagshöjningen för helt budgetår bestämmes till
270 000 kr. För budgetåret 1962/63 bör dock med hänsyn till tidpunkten för
avgiftshöjningen endast hälften av detta belopp beräknas och anslaget alltså
upptagas med (530 000 + 135 000 =) 665 000 kr.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) antaga nämnda inom socialdepartementet upprättade
förslag till förordning om ändring i förordningen den 22
april 1960 (nr 77) angående byggnadsforskningsavgift;
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1962
b) till Byggnadsforskning för budgetåret 1962/63 under
femte huvudtiteln anvisa ett anslag av 665 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
lan Lagergren