Kungl. Maj:ts proposition nr 79 är 1962

1

Nr 79

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående organisationen
av centrala sjukvårdsberedningen m. m.; given Stockholms
slott den 23 februari 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag rörande arbetsuppgifter och organisation
vid centrala sjukvårdsberedningen. Beredningen förutsättes alltjämt få
till huvuduppgift att fungera som centralt rådgivande rationaliseringsorgan
på hälso- och sjukvårdens område. Förslag framlägges att beredningen skall
avgöra ärenden om godkännande av förläggning av sjukhus och av ritningar
för sjukhus i samtliga fall då ärendet icke innefattar medicinsk
fråga av större principiell räckvidd. I fall av sistnämnda slag skall ärendet
kunna underställas medicinalstyrelsen för slutligt avgörande. Vidare förordas
att beredningen anlitas för byggnadsgranskning såvitt angår barnavårdsanstalter
och ålderdomshem. En betydande personalförstärkning föreslås
i syfte att bl. a. möjliggöra en väsentligt ökad insats i fråga om studier,
viss målforskning och andra åtgärder med generell räckvidd. Propositionen
innehåller slutligen förslag till medelsanvisningar för beredningen för budgetåret
1962/63.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 79

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 febru -

ari 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans-, ecklesiastik-,
jordbruks- och civildepartementen anför chefen för inrikesdepartementet,
statsrådet Johansson.

I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkterna 14 och 15, har
Kungl. Maj :t på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1962/63 beräkna dels till Centrala
sjukvårdsberedningen: Avlöningar ett förslagsanslag av 502 000 kr., dels
ock till Centrala sjukvårdsberedningen: Omkostnader ett förslagsanslag av
49 000 kr.

I samband med den preliminära anmälan av dessa anslagsfrågor framhöll
jag, att CSB-utredningen i juni 1961 avlämnat betänkande angående centrala
sjukvårdsberedningens arbetsuppgifter och organisation m. m. Då beredningen
av hithörande frågor icke kunnat slutföras i sådan tid att definitivt
förslag kunnat framläggas i statsverkspropositionen, förordade jag,
att centrala sjukvårdsberedningens avlönings- och omkostnadsanslag i riksstatsförslaget
preliminärt uppfördes med oförändrade belopp.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

I. Inledning

I skrivelse den 7 april 1959 framhöll centrala sjukvårdsberedningens styrelse
bl. a., att betydelsen av att beredningen på ett nöjaktigt och önskvärt
sätt kunde verka såsom centralt rådgivande rationaliseringsorgan på hälsooch
sjukvårdens område vuxit, inte minst sett mot bakgrunden av sjukhusväsendets
utveckling och de samhällsekonomiska följderna därav. Stora svårigheter
förelåg emellertid att inom ramen för gällande organisation fullgöra
uppgifterna i önskvärd omfattning. Särskilt beträffande mera långsiktig
planläggning samt studier av principiell natur saknades resurser för
att kunna fylla anspråken på vederhäftig rådgivning. Vidare hade stora

3

Kungl. Maj:ts proposition, nr 79 år 1962

svårigheter uppstått i fråga om bibehållande och rekrytering av personal.
Styrelsen ansåg därför, att en allsidig översyn av beredningens uppgifter
och organisation borde utföras.

Frågan om finansieringen av beredningens verksamhet har behandlats av
riksdagens revisorer i skrivelse den 15 december 1959. Revisorerna framhåller
bl. a., att tillkomsten av centrala sjukvårdsberedningen får ses som
ett uttryck för det intima samarbete som naturligt råder mellan staten och
övriga sjukvårdshuvudmän för lösande av sjukvårdsfrågorna. En konsekvens
härav bör emellertid vara, att utgifterna för beredningen bäres av de olika
huvudmännen med hänsyn till i vilken omfattning de utnyttjar dess kapacitet.
Beredningen bör sålunda erhålla ersättning för samtliga direkta och
indirekta kostnader, som föranledes av de utförda uppdragen, och därigenom
bli självbärande. Revisorerna föreslår, att frågan upptages till närmare
prövning.

I yttranden över revisorernas förslag har uttalats, att finansieringsfrågan
syntes böra upptagas till prövning i samband med den tidigare begärda
utredningen angående beredningens arbetsuppgifter och organisation.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades den 7 juli 1960
såsom sakkunniga för att utreda centrala sjukvårdsberedningens arbetsuppgifter
och organisation m. m. byråchefen E. G. Anneli, tillika ordförande,
landstingsdirektören E. L. Henrikson och dåvarande förste intendenten
hos Stockholms stads sjukvårdsstyrelse, numera sjukhusdirektören
K.-E. A. Wictorson. Som expert tillkallades samtidigt arkitekten M. E. Molander.
De sakkunniga, vilka antagit benämningen CSB-utredningen, har
med skrivelse den 15 juni 1961 avgivit betänkande med förslag angående
centrala sjukvårdsberedningens arbetsuppgifter och organisation m. m.
(stencilerat).

Över betänkandet har yttranden avgivits av försvarets sjukvårdsstyrelse,
socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska
centralbyrån, statskontoret, riksrevisionsverket, medicinalstyrelsen, centrala
sjukvårdsberedningen, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,
svenska landskommunernas förbund, Sveriges standardiseringskommission,
Sveriges industriförbund, förvaltningsutskotten i samtliga utom ett
landsting, Stockholms stads sjukvårdsstyrelse, Göteborgs sjukvårdsstyrelse,
Malmö stads sjukvårdsstyrelse, Norrköpings stads sjukvårdsstyrelse, Sveriges
läkarförbund, svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund,
tjäntemännens centralorganisation samt Sveriges akademikers centralorganisation.

I sitt betänkande nr 2 »Offentliga byggnader: Organisation och ekonomi»
(SOU 1957: 47) har statens bgggnadsbcsparingsutrcdning i ett avsnitt angående
det statsstödda byggandet uttalat, att på centrala sjukvårdsberedningen
borde läggas byggnadsgranskning, utöver i fråga om sjukhus, även beträffande
barnavårdsanstalter och ålderdomshem.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

I fråga om det statsstödda byggandet i övrigt och då närmast skolbyggnader
har utredningen förordat att man sökte sig fram till en liknande lösning
som på sjukhusområdet. Utredningen har därvid berört möjligheten
att utvidga centrala sjukvårdsberedningen till ett organ, som handhar
byggnadsärendena för det statsstödda byggandet överhuvudtaget. Utredningen
har emellertid funnit den riktiga vägen vara att på skolområdet
skapa ett särskilt organ, i princip uppbyggt efter samma linjer som centrala
sjukvårdsberedningen och med i stort sett samma arbetsuppgifter och samma
ställning i förhållande till fackmyndigheterna på detta område. Utredningens
förslag i berörda frågor samt däröver avgivna yttranden redovisas
nedan under III.

Riksdagens år 1960 församlade revisorer har behandlat standardiseringsverksamheten
inom statsförvaltningen. Revisorernas uttalande i vad avser
standardisering av sjukvårdsmateriel redovisas nedan under VI.

I skrivelse den 21 september 1961 har styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen
avgivit anslagsäskanden för budgetåret 1962/63.

II. Beredningens nuvarande uppgifter och organisation

Enligt gällande instruktion den 23 januari 1959 (nr 42) skall beredningen
vara centralt rådgivande rationaliseringsorgan på hälso- och sjukvårdens
område. Det åligger beredningen bland annat att handlägga ärenden, som
rör planläggning av den slutna vården inom sjukvårdsområdena samt av
anläggningar och byggnader inom hälso- och sjukvården, ävensom i övrigt
verka för att sådan planläggning sker ändamålsenligt; att genom standardisering
och på annat sätt verka för en ändamålsenlig materielförsörjning
ävensom att i övrigt handlägga frågor rörande materiel och annan utrustning
för hälso- och sjukvården; samt att bedriva organisations- och arbetsstudier
å sjukhus och därmed jämförliga anstalter. Härutöver har beredningen
att tillhandagå myndigheter samt huvudmän för sjukhus och därmed
jämförliga inrättningar och, i den utsträckning så lämpligen prövas
kunna ske, jämväl andra med råd och upplysningar rörande frågor, som
faller inom beredningens verksamhetsområde.

Ledningen av centrala sjukvårdsberedningen utövas av en styrelse, bestående
av ordförande —- som också är beredningens chef — och nio ledamöter,
förordnade av Kungl. Maj :t för viss tid, högst fyra år. Av ledamöterna förordnas
en efter förslag av medicinalstyrelsen, en efter förslag av byggnadsstyrelsen,
en efter förslag av försvarets sjukvårdsstyrelse, två efter förslag
av svenska landstingsförbundet, en efter förslag av svenska stadsförbundet,
en efter förslag av Sveriges standardiseringskommission och en efter
förslag av Sveriges industriförbund. Minst en av ledamöterna skall vara
sjukhusläkare. För en var av styrelseledamöterna skall finnas en personlig
suppleant, som utses i samma ordning som ledamöterna. Styrelsen utser
inom sig vice ordförande.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

Styrelsen har att planlägga och övervaka beredningens verksamhet. Det
ankommer på styrelsen att handlägga ärenden som angår anslagsäskanden
och andra frågor av större vikt, i vilka framställning eller utlåtande skall
avgivas till Kungl. Maj :t eller chef för statsdepartement; viktigare frågor
rörande arbetsordning, organisation och tjänsteföreskrifter samt frågor om
tillsättning av vissa högre tjänster och om disciplinära åtgärder in. m. Vidare
handlägges av styrelsen ärenden angående inom beredningen utarbetade
standardförslag och, om förslag avser svensk standard, överlämnande därav
till Sveriges standardiseringskommission för vidare åtgärd, beredningens
årsberättelse samt andra frågor, som ordföranden anser böra handläggas i
denna ordning.

Inom styrelsen skall vara inrättat ett arbetsutskott, bestående av ordförande
och ytterligare två ledamöter. Annan styrelseledamot eller suppleant
kan kallas att deltaga i utskottets handläggning och beslut i visst ärende.
Sålunda förstärks utskottet vid behandling av byggnadsärenden med den
efter förslag av byggnadsstyrelsen utsedde ledamoten. När fråga är om godkännande
av ritningar till barnhem, kallas representant för socialstyrelsen
att ingå i utskottet. Arbetsutskottet avgör ärenden som icke handlägges av
styrelsen, bland annat planläggnings- och utrustningsärenden. Styrelsen
kan emellertid bestämma, att beslutanderätten beträffande visst ärende
eller viss ärendegrupp i stället skall tillkomma tjänsteman hos beredningen.

Ledningen och samordningen av det löpande arbetet ankommer närmast
under arbetsutskottet på beredningens byråchef, som tillika är föreståndare
för beredningens planläggningsavdelning. Under byråchefen sorterar även
beredningens kansli.

För biträde med administrativa, kamerala och juridiska frågor samt protokollföring
finns inrättad en bisysslebefattning som sekreterare. Sekreteraren
är även rådgivare åt byråchefen.

Verksamheten vid beredningen bedrives på tre avdelningar, nämligen
en planläggningsavdelning, en materielavdelning och en arbetsstudieavdelning.

Som kompetenskrav för avdelningsföreståndare gäller examen vid teknisk
högskola eller däremot svarande kunskaper samt teoretisk utbildning
och praktisk erfarenhet inom avdelningens verksamhetsområde.

Personalen vid sjukvårdsberedningen omfattade den 1 juli 1961 17 heltidsanställda
befattningshavare, varav 12 i 17 eller högre lönegrad. I mån
av tillgång på medel äger beredningen härutöver för särskilda uppgifter
anlita sakkunniga, som ej är anställda hos beredningen.

III. Byggnadsbesparingsutredningens förslag jämte yttranden

Statens byggnadsbesparingsutredning -— som haft i uppdrag bl. a. att
avgiva dels förslag till kostnadsminskande åtgärder av teknisk natur, dels
förslag till sådana åtgärder av ekonomisk och organisatorisk natur samt dels

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

slutligen en omprövning av de gängse standardkraven för olika slag av byggnader
— har i sitt betänkande nr 2 »Offentliga byggnader: Organisation och
ekonomi» (SOU 1957: 47) i ett avsnitt angående det statsstödda byggandet
— efter att ha erinrat om att sjukvårdsberedningen kommit att efter underhandsöverenskommelse
med socialstyrelsen verkställa granskning i fråga
om barnhem — uttalat, att på beredningen borde läggas byggnadsgranskning,
utöver i fråga om sjukhus, även beträffande barnavårdsanstalter och
ålderdomshem. Därvid borde sättet för dessa senare ärendens handläggning
och förhållandet mellan beredningen och socialstyrelsen regleras efter
samma linjer som i fråga om sjukhusen och förhållandet till medicinalstyrelsen.

I fråga om ålderdomshemmen har utredningen anfört: »Man har från
socialvårdshåll men även från sjukvårdens sida ansett det angeläget att
avgränsa ålderdomshemmens klientel från sjukhusens och då främst kroniker-
och mentalsjukhemmens. Ej osannolikt kan en gemensam tillsyn
av byggandet på åldringsvårdens och sjukhusens områden underlätta ett
planmässigt utbyggande för vardera klientelets behov. Därtill kommer att,
oavsett de helt olika ändamålen för ett ålderdomshem och ett sjukhem,
mycket i fråga om byggnadsutformning, detaljer och teknik är likartat
och att sjukvårdsberedningens verksamhet avseende rationalisering, standardisering
o. dyl. kan ha direkt tillämpning på ålderdomshemmens planläggning.
»

I fråga om det statsstödda byggandet i övrigt, närmast skolbyggnader, har
utredningen funnit mycket starka skäl tala för att man skulle söka sig
fram till en liknande lösning som på sjukhusområdet. Utredningen har därvid
berört möjligheten att utvidga centrala sjukvårdsberedningen till ett
organ, som handhar byggnadsärendena för det statsstödda byggandet överhuvudtaget.
Verksamheten, speciellt den omfattande rationaliseringsverksamheten,
torde i princip vara av samma slag för skolbyggnader som för
sjukhus. Speciellt inom det nämnda verksamhetsområdet, men även då
det gäller byggnadstekniska och byggnadsekonomiska ärenden, skulle en
samordning verka personalbesparande och göra det möjligt att till organisationen
knyta mera allsidig sakkunskap på byggnadsområdet. Emellertid
framhåller utredningen att det gäller ur funktionssynpunkt ganska väsensskilda
objekt, och vidare är det i allmänhet andra slag av huvudmän — för
sjukhusen landsting och vissa städer men för skolorna i största utsträckning
primärkommunerna, ehuru landstingen är huvudmän för vissa skoltyper.
Den riktiga vägen synes därför enligt utredningen vara att på skolområdet
skapa ett särskilt organ, i princip uppbyggt efter samma linjer
som centrala sjukvårdsberedningen och med i stort sett samma arbetsuppgifter
och samma ställning i förhållande till fackmyndigheterna på detta
område. En samordning av vissa delar av verksamheten inom de båda orga -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

nisationerna, måhända också en viss personalunion i bådas ledning, kunde
dock säkerligen visa sig vara rationell.

De nu berörda frågorna har behandlats i remissyttranden av socialstyrelsen,
medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret,
statens sakrevision, centrala sjukvårdsberedningen, länsstyrelsen i Stockholms
län, förste provinsialläkaren i Stockholms län, statens socialvårdskonsulent
i första distriktet, länsstyrelsen i Malmöhus län, styrelsen för
svenska landskommunernas förbund, svenska väg- och vattenbyggares riksförbund
samt Värme-, ventilations- och sanitetstekniska föreningen. Utredningsmannens
förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran, såväl beträffande
utvidgningen av centrala sjukvårdsberedningens verksamhetsområde
som inrättandet av en central skolbyggnadsberedning, av byggnadsstyrelsen,
statens sakrevision och styrelsen för svenska landskommunernas förbund.

I vad angår sjukvårdsberedningen tillstyrkes utredningens förslag vidare
av statskontoret, medicinalstyrelsen — under den angivna förutsättningen
att erforderlig personal ställes till förfogande — och länsstyrelsen i Stockholms
län. Förste provinsialläkaren i Stockholms län tillstyrker att byggnadsgranskning
av ålderdomshem lägges på sjukvårdsberedningen. Däremot
förklarar sig socialstyrelsen icke kunna ansluta sig till förslaget i
denna del. Styrelsen anför härom.

Utredningsmannen har vidare föreslagit att till centrala sjukvårdsberedningen
skall överföras den på socialstyrelsen ankommande handläggningen
av frågor rörande byggande av ålderdomshem och barnhem. En sådan anordning
skulle enligt styrelsens mening medföra avsevärda risker för att
vårdsynpunkter och övriga sociala synpunkter på ifrågavarande betydelsefulla
verksamhet icke kommer att i erforderlig utsträckning bil beaktade.
Visserligen skulle enligt förslaget beredningens sammansättning ändras
så att däri även skulle inrymmas bland annat en representant för socialstyrelsen,
men denna förstärkning utgör enligt styrelsens mening ingen fullgod
ersättning för den verksamhet som nu bedrives på styrelsens socialvårdsbyrå
och barnavårdsbyrå. Genom den direkta kontakt, som där äger
rum mellan expertisen på respektive byråer och kommunernas representanter,
torde de senare erhålla en helt annan möjlighet att sätta sig in i de
funktionella krav, som måste ställas på ifrågavarande byggnader, än vad
kontakten med en central från åldringsvården och barnavården fristående
myndighet kan ge.

Socialvårdskonsulenten i första distriktet finner sig icke heller kunna
utan vidare tillstyrka förslaget om obligatorisk granskning av ålderdomshem
genom centrala sjukvårdsberedningen. Givet vore dock att det kunde vara
en fördel att ha beredningen med dess erfarenhet av anstaltsgranskning att
tillgå som rådgivande organ.

Centrala sjukvårdsberedningen anför.

På av utredningen nämnda skäl synes till centrala sjukvårdsberedningens
arbetsuppgifter icke böra läggas behandling av ärenden, som röra andra

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

typer av byggnader än sådana, som anknyta till sjukvårdsverksamheten. I
enlighet härmed har beredningen i princip intet att erinra mot handläggning
av ärenden, som röra barnavårdsanstalter och ålderdomshem utan anser
att överförandet av dessa till beredningen bör ge möjligheter till en positiv
utveckling inom respektive områden och till en ur det allmännas synpunkt
lämplig ordning vid prövningen av statsbidragens riktiga användning. Det
må erinras, att beredningen efter överenskommelse med socialstyrelsen sedan
några år de facto handlägger ärenden rörande barnavårdsanstalter.

Beredningen ansluter sig sålunda helt till betänkandets synpunkter på
frågan om handläggningen av byggnadsärenden hos myndigheter, som icke
ha betryggande tillgång till sakkunskap i byggnadsfacket. Det är uppenbart,
att en granskning, som enbart omfattar prövning av ingivna ritningsförslag,
icke heller är en i längden tillfredsställande ordning; en myndighet
med ansvar för det allmännas engagemang på området måste också kunna
verka för en utveckling inom detta område, som utifrån kommande krav
kunna påfordra, respektive själv genom sin ställning som överblickande och
initiativtagande organ kunna svara för utvecklingsarbetet när det gäller
driftstekniska, ekonomiska och byggnadsmässiga aspekter.

Förslaget om inrättande av en skolbyggnadsberedning tillstyrkes av länsstyrelsen
i Malmöhus län samt svenska väg och vattenbyggares riksförbund,
som anser att de goda erfarenheter som erhållits av sjukvårdsberedningens
verksamhet talar för att ett motsvarande organ även införes beträffande
skolbyggnader. Däremot uttalar Värme-, ventilations- och sanitetstekniska
föreningen, att förslaget om en central skolbyggnadsberedning bör bedömas
mot bakgrunden av att en motsvarande organisation finnes inom skolöverstyrelsen;
en ny organisationsform torde icke ge ett bättre arbetsresultat.

Skolöverstyrelsen biträder i princip utredningens förslag om inrättande av
en central skolbyggnadsberedning men anser, i motsats till utredningen, att
denna beredning bör utbyggas inom skolöverstyrelsen. För en sådan anordning
talar bl. a. det stora antalet ärenden avseende skolbyggandet inom överstyrelsens
verksamhetsområde, byggnadsfrågornas samband med frågor
om skolväsendets organisation inom berörda kommuner och behovet av
medverkan vid ifrågavarande ärendens behandling av inom överstyrelsen
tillgänglig pedagogisk och skolorganisatorisk expertis.

Statskontoret erinrar om att statens nämnd för byggnadsforskning erhållit
speciellt uppdrag att utreda möjligheterna att förbilliga de mindre
skolbyggnaderna och anför att viss försiktighet synes böra iakttagas vid
en utbyggnad av en mot centrala sjukvårdsberedningen svarande organisation
på skolbyggnadernas område. Statskontoret förordar i denna del en
försöksverksamhet i huvudsaklig överensstämmelse med av utredningsmannen
framlagt förslag men anser att organisationen, tillsvidare som
kommitté, bör anslutas till byggnadsstyrelsen, till dess man efter vunna erfarenheter
kan framlägga förslag om verksamhetens fortsatta bedrivande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

9

IV. CSB-utredningens förslag

1. Allmänna synpunkter

Den allmänna ramen för beredningens verksamhetsområde

Utredningen erinrar om att en avsevärd utveckling skett på senare tid
av rationaliseringsorganisationen hos de kommunala sjukvårdshuvudmännen
och deras centrala sammanslutningar. Mot bakgrunden härav berör
utredningen frågan, om icke rationaliseringsverksamheten på sjukvårdsområdet
skulle kunna överlåtas helt åt sjukvårdshuvudmännen och deras sammanslutningar.
Enligt utredningens uppfattning bör emellertid denna fråga
besvaras nekande. Sjukvårdshuvudmännens förbättrade resurser bör föranleda
en delvis ändrad inriktning av centrala sjukvårdsberedningens arbete
men icke någon begränsning av beredningens arbetsområde. Staten
är alltjämt huvudman för en avsevärd del av sjukvården, och dessutom föreligger
ett behov av ett samordnande organ för den decentraliserade sjukhusrationalisering
som torde komma att växa fram. Utan centrala sjukvårdsberedningen
som ett sådant samordningsorgan riskerar man både att
de för all sjukvård gemensamma frågorna blir obearbetade och att ett
dubbelarbete kommer till stånd beträffande de lokala frågor, som är aktuella
flerstädes.

I anslutning till byggnadsbesparingsutredningens tidigare redovisade förslag
diskuterar utredningen frågan om överförande på centrala sjukvårdsberedningen
av uppgiften att granska byggnadsanläggningar för barnavårdsanstalter
och ålderdomshem. För detta förslag finner utredningen tala i
första hand att den byggnadsmässiga utformningen är likartad för sjukvårdsanstalter
och de av byggnadsbesparingsutredningen angivna anstalterna.
Mot förslaget kan emellertid anföras att det får anses ligga ett värde i
att beredningen liksom nu får vara ett serviceorgan huvudsakligen åt inrikesdepartementet,
medicinalstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen. En utvidgning
av kretsen av uppdragsgivare skulle kunna minska möjligheterna för
beredningen att lämna fullgod service. Det ur utredningens synpunkt avgörande
skälet mot att helt godta byggnadsbesparingsutredningens förslag
har emellertid varit att utredningen funnit sig böra föreslå en avsevärd utbyggnad
av beredningens personalorganisation för att beredningen skall bli
i stånd att på tillfredsställande sätt fullgöra de uppgifter, som under alla
omständigheter måste ankomma på den. Därest på beredningen skulle läggas
även de av byggnadsbesparingsutredningen föreslagna uppgifterna, skulle
en ytterligare utbyggnad av personalorganisationen bli nödvändig. Detta
skäl gör sig dock gällande endast med mindre styrka i fråga om barnavårdsanstalterna,
emedan granskningen av dem inte är särskilt omfattande.
På grund härav och då denna granskning enligt praxis redan utföres av
beredningen tillstyrker utredningen att byggnadsgranskning såvitt angår

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

barnavårdsanstalter lägges på centrala sjukvårdsberedningen. För denna
ordning talar även att landstingen är huvudmän för barnhemmen. Frågan
på vilken myndighet granskningen av förslag till ålderdomshem bör läggas
har av utredningen lämnats öppen. Emellertid framhåller utredningen, att
— därest statsmakterna vid den slutliga prövningen skulle följa byggnadsbesparingsutredningens
förslag — centrala sjukvårdsberedningen måste
tillföras särskild personal utöver den utredningen föreslagit.

Utredningens ståndpunkt är således den, att arbetsområdet för centrala
sjukvårdsberedningen även i fortsättningen i huvudsak bör vara hälso- och
sjukvården. Det framhålles att detta arbetsområde till följd av sjukvårdens
fortgående utbyggnad automatiskt kommer att växa.

Arbetsuppgifter och arbetsformer

Utredningen framhåller att centrala sjukvårdsberedningen under de första
åren av sin verksamhet arbetade så gott som uteslutande med uppgifter, som
syftade till generellt verkande anordningar. Efter hand anförtroddes beredningen
emellertid individuella ärenden, som successivt ökat och numera i
stor utsträckning lamslagit det egentliga rationaliseringsarbetet. Sålunda
tar granskningen av planerade sjukhusbyggnadsföretag snart sagt hela
planiäggningsavdelningens kapacitet i anspråk, och på materielavdelningen
har granskningen av olika utrustningsförslag tidvis tvingat till nedläggande
av den egentliga standardiseringsverksamheten. Granskning av personalplaner
samt begränsade lokala undersökningar på uppdrag av vederbörande
huvudman har inom arbetsstudieavdelningen lagt hinder i vägen för generella
grundläggande studier.

En förklaring till berörda förhållanden finner utredningen vara att den
egentliga rationaliseringsverksamheten givit beredningen särskilda förutsättningar
att handlägga även de individuella ärendena. Det råder ett naturligt
samband mellan dessa båda huvuduppgifter. Det skulle därför vara
felaktigt att helt befria beredningen från de individuella uppgifterna för att
skapa möjligheter till ökade rationaliseringsinsatser med generell verkan.

I 1959 års sjukhusstadga, 3 §, föreskrives att ansökan om godkännande
av förläggning av sjukhus och av ritningar för sjukhus skall inges till centrala
sjukvårdsberedningen samt att beredningen — då ansökan avser anläggande
av lasarett, sanatorium, epidemisjukhus eller mentalsjukhus —
med eget yttrande skall överlämna ansökningshandlingarna till medicinalstyrelsen
för avgörande. Så skall också ske i fråga om sådant ärende angående
anläggande av annat sjukhus eller till- eller ombyggnad av sjukhus,
som kan anses vara svårbedömbart från medicinsk synpunkt, medan ärendena
i övriga fall skall avgöras av beredningen. Utredningen framhåller att
det har legat utanför dess uppdrag att överväga sakliga ändringar i ifrågavarande
godkännandeförfarande, men föreslår en jämkning i det formella
förfarandet, innebärande att godkännandet i samtliga fall anförtros centrala

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

sjukvårdsberedningen. Härvid skulle påkallas ändring av 8 § sjukhuslagen
av innebörd att anläggning av sjukhus icke må påbörjas förrän sjukhusets
förläggning ävensom ritningar för sjukhuset samt för större till- eller ombyggnad
godkänts av beredningen efter samråd med medicinalstyrelsen.
Utredningen förutsätter att vederbörande befattningshavare hos centrala
sjukvårdsberedningen liksom hittills samråder med medicinalstyrelsen
samt att medicinalstyrelsen i föreskrifter av arbetsordningskaraktär närmare
reglerar skyldighet för vederbörande föredragande hos styrelsen att
avge skriftligt signum. Sådant skulle dock icke erfordras beträffande sjukhusbyråchefen,
som även är ledamot av centrala sjukvårdsberedningens arbetsutskott.
I arbetsordningen bör vidare anges i vilka fall ärendet av styrelsens
föredragande skall underställas generaldirektören.

Utredningen framhåller, att förslaget icke innebär någon inskränkning
av medicinalstyrelsens befogenheter utan endast att den formella proceduren
ersättes med ett smidigare förfarande.

Utredningen har övervägt att komplettera ett sålunda ändrat godkännandeförfarande
med rätt för sjukhushuvudmännen att hos medicinalstyrelsen
anföra besvär över beslut av sjukvårdsberedningen om vägrat godkännande.
Då sjukhushuvudmännen emellertid har rätt att anföra besvär
hos Kungl. Maj :t över alla beslut av arbetsutskottet och utredningen finner
det kunna förutsättas att Kungl. Maj:t regelmässigt kommer att inhämta
yttrande av medicinalstyrelsen i besvärsärenden av denna typ, har utredningen
funnit sig kunna avstå från förslag om sådan särskild besvärsrätt.

Granskning av utrustningsförslag för sjukvårdsanläggningar finner utredningen
liksom hittills böra ankomma på materielavdelningen. Utredningen
föreslår emellertid, att hittills stundom förekommande remisser till
beredningen beträffande förslag, som framlagts av utrustningskommittéer
och -delegationer, vilka tillsatts av Kungl. Maj :t, liksom beträffande andra
inrättningar än sjukvårdsanstalter, skall upphöra.

Utredningen förordar en förstärkning av beredningens möjligheter till
rådgivande verksamhet i allmänna organisationsfrågor. Den nuvarande arbetsstudieavdelningen
skulle därvid utbyggas till en organisationsavdelning,
i vilken även skulle finnas expertis i fråga om allmänna organisationsprinciper
och -metoder. Efter en sådan utbyggnad föreligger intet principiellt
hinder mot att föreslagna personalplaner för sjukvårdsinrättningar
i hittillsvarande omfattning remitteras till beredningen.

Enligt utredningens uppfattning krävs för ett allsidigt rationaliseringsarbete
— utöver sakkunskap beträffande de tre element som i första hand
bestämmer den praktiska verksamheten vid sjukvårdsanstalterna, nämligen
byggnaderna, utrustningen och personalens insatser — även en mer allmänt
inriktad utredningsverksamhet. För detta ändamål föreslås inrättande
av en utredningsavdelning. Denna avdelning bör stå under ledning av
beredningens chefstjänsteman och i första hand vara inställd på nutida

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

samhällskännedom med speciell erfarenhet av social- och sjukvårdsutveckling.
Avdelningen måste tillika ha grundlig kännedom om offentlig administration
och företagsekonomi. Dess huvuduppgift bör vara att noga
följa hälso- och sjukvårdens utveckling och inriktning samt att verka för
att de personella och materiella resurserna samordnas och såvitt möjligt anpassas
efter utvecklingen.

I anslutning till förslaget om en utredningsavdelning erinrar utredningen
om att chefen för ecklesiastikdepartementet vid anmälan av propositionen
1961: 108 angående ökad utbildning av läkare och tandläkare m. m.
framhållit vikten av studier i fråga om önskvärd framtida utbildning och
numerär för olika personalkategorier inom hälso- och sjukvården. Utredningen
finner att beredningen genom tillkomsten av ifrågavarande avdelning
skulle erhålla ökade möjligheter till en betydelsefull insats på detta
område och ifrågasätter, om icke ett effektivt arrangemang skulle vinnas
genom att chefen för beredningen anförtroddes att vara den sammanhållande
och initiativtagande kraften inom ett »prognosutskott», som till en
början borde göra en allmän värdering kvalitativt och kvantitativt av uppgifter
som förekommer på sjukhusen. Vidare borde utskottet överväga
vilka rationaliseringsmöjligheter som med nuvarande personaluppsättning
kan finnas beträffande verksamheten vid sjukhusen. Sedan en grund för
fortsatt prognosarbete på detta sätt utarbetats under medverkan av beredningens
samtliga avdelningar, borde i prognosutskottet i ett senare skede
av arbetet ingå bl. a. chefen för medicinalstyrelsens utbyggda statistiska avdelning,
en representant för arbetsmarknadsstyrelsens allmänna prognosverksamhet
och en representant för statistiska centralbyrån.

Utredningen framhåller, att centrala sjukvårdsberedningen medverkar i
det internationella arbetet inom hälso- och sjukvården men att resurserna
varit för små. En ökad insats på detta område anses som en angelägen uppgift.
Särskilt önskvärt, bl. a. för undvikande av dubbelarbete, är ett intensifierat
samarbete med de nordiska grannländerna.

Befattningshavarnas medverkan i nationell och internationell utbildningsverksamhet
har enligt utredningen någon gång mötts med tveksamhet
med hänsyn till att uppgiften inte direkt ålagts dem i instruktionen. Denna
uppgift är en för beredningens verksamhet nödvändig funktion, som med
tillräcklig personaluppsättning bör utvecklas vidare. Det är även troligt
att sjukhushuvudmännen liksom hittills kommer att finna det önskvärt
att beredningen är representerad vid av dem anordnade kurser m. in.

En riktpunkt vid utredningsarbetet har i enlighet med direktiven varit
att undersöka möjligheterna att vid beredningen skapa en på forskning och
praktiska försök baserad rationaliserings- och utredningsverksamhet. Utredningen
anför i denna fråga, att beredningen gjort en betydande insats
såvitt angår kombinerad utrednings-, forsknings- och försöksverksamhet,
men att det är ställt utom allt tvivel att beredningens kapacitet icke på

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

långt när motsvarar behovet. Vad som i första hand saknats är tillräckliga
personella resurser.

Forskningen inom beredningen — till sin natur styrd målforskning — bör
liksom hittills vid behov söka kontakt med grundforskningen på området.
Då verksamheten kan avse uppgifter, som skall tillgodoses av de statliga
forskningsråden, föreslås att hinder ej skall föreligga för att forskning i
beredningens regi erhåller bidrag från dessa forskningsråd, i första hand
från rådet för byggnadsforskning och det medicinska forskningsrådet.
Sjukvårdsberedningen bör liksom hittills sträva efter att fullgöra sin rådgivande
uppgift på ett så enkelt och föga formbundet sätt som omständigheterna
tillåter. Samma synpunkt bör anläggas på samarbetet med och gränsdragningen
mot de centrala statliga rationaliseringsorganen, statskontoret
och riksrevisionsverket. Beredningen bör hålla statskontoret å jour med
sina väsentliga uppgifter, publikationer bör utbytas i den mån de är av
intresse för den korresponderande institutionen, och samråd bör ske vid
uppläggning av kurser. På motsvarande sätt bör erfarenheter utbytas mellan
riksrevisionsverket och materielavdelningen i frågor som angår upphandling.

Vissa personalfrågor

Utredningen framhåller, att en utomordentligt stark ökning av intresset
för systematisk rationaliseringsverksamhet ägt rum under de senaste 20
åren både inom statsförvaltningen och hos kommuner och enskilda företag.
Härigenom har den allmänna bristen på tekniker blivit särskilt accentuerad
i fråga om rationaliseringspersonal. Det allmänna löneläget för sådan personal
har undergått en väsentlig höjning. Avgången av personal från beredningen
har på senare år varit omfattande. Utredningen lämnar exempel
på att befattningshavare vid övergång till annan anställning fått löner
som vida överstigit dem som beredningen kunnat erbjuda — sålunda har
lönesprång förekommit från A 23 till B 4 och från A 17 till A 26—27. En
lönelyftning med fyra lönegrader på A-planen har varit vanlig, när befattningshavare
som fått sin praktiska utbildning hos beredningen övergått
till annan tjänst hos offentlig arbetsgivare.

Svårigheten att behålla tjänstemännen hos beredningen har ökat genom
det i instruktionen stadgade förbudet att utan tillstånd i varje särskilt fall
åtaga sig uppdrag av kommun eller enskild i ärende, som är eller kan bli
föremål för handläggning av beredningen, vilket förbud upprätthålles noggrant.
Någon ändring härutinnan ifrågasättes icke av utredningen.

När tjänster eller förordnanden ledigförklarats, har det ofta hänt att inga
sökande med föreskriven eller önskvärd kompetens anmält sig.

Nu berörda förhållanden har medfört att personalen på de olika avdelningarna
tidvis inte ens räckt till för rutinuppgifterna, än mindre för att ta
några initiativ.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

Utredningen finner det mot bakgrunden av anförda förhållanden nödvändigt
att en allmän lönelyftning kommer till stånd. Härutöver torde det i
vissa fall kunna bli nödvändigt att använda kontraktsanställning för den
tekniska personalen både vid nyanställning och för att behålla rutinerade
befattningshavare. Om denna anställningsform tillämpas torde det ej bli
nödvändigt att införa högstlönegradssystem vid beredningen. Av chefstjänstemännen
bör genomgående krävas sådana kvalifikationer, att anställningsformen
med förordnande för viss tid torde böra användas.

2. Beredningens ledning och administration in. in.

Styrelsen och arbetsutskottet

Den breda representation, som styrelsen innehåller, anses värdefull och
önskvärd. På grund av den arbetsfördelning, som genomförts mellan styrelsen
och arbetsutskottet, har styrelsens storlek icke medfört några svårigheter.
Dock kan styrelsen icke lämpligen göras större än den f. n. är, och
utredningen anser sig icke kunna förorda att önskemål om representation
från vissa intresseorganisationers sida tillmötesgås.

I fråga om styrelsens sammansättning föreslår utredningen, att den på
förslag av försvarets sjukvårdsstyrelse förordnade ledamoten får utgå; hans
plats bör övertagas av en av utredningen föreslagen chefstjänsteman, överdirektör,
vilken även bör ingå i arbetsutskottet.

Ledamöterna i arbetsutskottet bör tillerkännas särskild ersättning utöver
dagarvode enligt kommittékungörelsen i form av årsarvode av minst 2 400
kr. till ordföranden och minst 1 200 kr. till envar av de båda särskilt utsedda
ledamöterna.

Beredningens administrativa ledning

Utvecklingen i riktning mot allt mer ökade uppgifter har medfört en
ständigt stegrad belastning av beredningens chefstjänsteman. Denne har till
följd härav måst i stor utsträckning överlåta åt de bägge andra avdelningscheferna
att självständigt svara för sina avdelningar. Det är enligt utredningen
uppenbart att en sådan delegation icke kan drivas för långt utan att
översynen över beredningens verksamhet i dess helhet försvåras och därmed
den enhetliga ledningen av verksamheten äventyras. Detta innebär
särskilt stora risker i en institution, där de olika avdelningarna bör samarbeta
så intimt som i centrala sjukvårdsberedningen.

Jämsides med nödvändigheten att bereda chefen för planläggningsavdelningen
avlastning i hans arbetsbörda kommer vid den föreslagna väsentliga
utbyggnaden av beredningen behovet av en enhetlig, kvalificerad admi -

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

nistrativ ledning och rådgivning att öka. Vid samråd med beredningens
arbetsutskott har enighet rått om att beredningens ledning på tjänstemannaplanet
måste förstärkas. Enligt ett av beredningen förordat alternativ
skulle beredningen liksom hittills stå under ledning av chefen för planläggningsavdelningen.
Denne skulle därvid beredas lättnad i sin arbetsbörda
genom att de båda sektioner, som planläggningsavdelningen bör bestå av,
vardera ställes under ledning av en tjänsteman i byråchefs ställning. Enligt
ett annat, av utredningen framfört alternativ skulle chefsskapet för beredningen
anförtros en kvalificerad administrativ chefstjänsteman. Utredningen
anför härtill i huvudsak följande.

Chefstjänstemannen skulle inför styrelsen och arbetsutskottet föredra
eller själv avgöra administrativa, kamerala och juridiska ärenden. Även om
dessa ärenden med beredningens hittillsvarande omfattning icke varit betungande
kommer de vid den utbyggnad som utredningen föreslår att öka
både i svårighetsgrad och omfattning. Särskilt skulle det åligga chefstjänstemannen
att tillse och verka för att samordning i erforderlig utsträckning
äger rum mellan beredningens olika avdelningar. Tillhörighet till en viss
avdelning anser utredningen härvidlag utgöra en psykologisk belastning,
medan det betraktas som en avgjord fördel om chefstjänstemannen står
höjd över avdelningarna.

En andra uppgift för chefstjänstemannen skulle vara alt utåt företräda
beredningen, vilket för närvarande är en omfattande uppgift för chefen för
planläggningsavdelningen. Utredningen har funnit att representationen endast
i mindre utsträckning avser rent tekniska ämnen samt att dess tyngdpunkt
i stället ligger på frågor om hälso- och sjukvårdens allmänna organisation.
I sammanhang där tekniska frågor är aktuella är det uppenbart att
beredningen även i fortsättningen bör företrädas av vederbörande avdelningschef.
Vad åter angår de allmänna frågorna förefaller det som om en tjänsteman
med skyldighet att ha kännedom om alla avdelningarnas arbete skulle
vara bättre lämpad att föra beredningens talan än en avdelningschef med
ledningen av beredningens arbete närmast som en bisyssla.

Centrala sjukvårdsberedningens utvecklingsarbete bör i avsevärd utsträckning
bedrivas i utskott eller interna arbetslag. Tillsynen över att denna
komplicerade utredningsapparat fungerar väl och utan störningar är en viktig
uppgift av övervägande administrativ natur.

Slutligen bör den omfattande utredningsverksamhet som ansetts nödvändig
i propositionen 1961: 108 stå under ledning av beredningens chefstjänsteman
som sammanhållande kraft. Av ledaren för detta arbete bör
icke i första hand krävas teknisk skolning utan allmän kännedom om sjukvårdsförhållanden
samt stor administrativ erfarenhet.

Utredningen har sålunda funnit att övervägande skäl synes tala för att
beredningens ledning på tjänstemannaplanet anförtros en administrativ
chefstjänsteman. Det alternativt redovisade förslaget anses icke ge chefen
för planläggningsavdelningen den lättnad i arbetsbördan som är nödvändig.
Alt anställa ytterligare eu kvalificerad arkitekt i 11 1, vilket enligt detta
förslag skulle bli nödvändigt, synes ur andra synpunkter icke helt motiverat.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

Som ovan nämnts föreslås chefstjänstemannen ingå som ledamot i beredningens
styrelse och arbetsutskott. Med hänsyn till arbetsuppgifternas art
föreslås placering i överdirektörs tjänsteställning och lönegrad Bp 5.

Om en överdirektörstjänst inrättas kan den nuvarande arvodesbefattningen
som sekreterare indragas.

3. Facka vdelningarna

Planläggningsavdelningen

På avdelningen ankommer som en huvuduppgift att handlägga ärenden
som rör planläggning av den slutna vården inom sjukvårdsområdena samt
av anläggningar och byggnader inom hälso- och sjukvården, ävensom att i
övrigt verka för att sådan planläggning sker ändamålsenligt.

Från början har avdelningen strävat efter att ge arbetet formen av generella
råd och anvisningar i tryckta publikationer. Sådana råd och anvisningar
har under årens lopp utgivits rörande planläggning och utformning
av obstetrik- och gynekologiavdelningar, lokaler för den förebyggande
mödra- och barnavården, öron-, näs- och halsavdelningar, röntgenavdelningar,
central- och distriktstandpolikliniker, hem för kroniskt sjuka,
centraldispensärer, provinsialläkarmottagningar, blodgivarcentraler, ortopediska
kliniker, bilokaler inom vårdavdelningar m. m. Arbetet härmed har
i regel bedrivits i arbetsgrupper, särskilt bildade för varje projekt. Man har
därvid i stor utsträckning anlitat medarbetare utanför beredningen. Medicinalstyrelsens
godkännande brukar i regel inhämtas innan publikationerna
går till trycket.

Den snabba utvecklingen gör att utgivna generella anvisningar i regel bör
överses med ganska korta mellanrum — 3—5 år —- för att i förekommande
fall revideras. Bristen på arbetskraft har på senare tid gjort det omöjligt
för planläggningsavdelningen både att i erforderlig utsträckning överse anvisningar
av äldre årgångar och att slutföra arbete på vissa nya publikationer.

En annan huvuduppgift inom avdelningen är granskning av individuella
ärenden rörande ny-, om- och tillbyggnad av sjukhus m. m. enligt sjukhusstadgans
föreskrifter. Denna gren av verksamheten har kommit att bli
kvantitativt dominerande.

Mycket tidigt började beredningen sträva efter informellt samråd med
huvudmännens förvaltningsorgan samt av dem anlitade arkitekter och
andra konsulter så snart som möjligt efter det ett projekt tagits upp till
övervägande. Denna tidiga kontakt kan ur huvudmannens synpunkt leda
till att kostnader för ritningar och annan projektering inbesparas. Allt flera
förvaltningschefer och sjukhusarkitekter har därför tagit för vana att redan
innan bearbetningen av ett projekt börjar samråda med planläggningsavdelningen.
Vid sådant informellt samråd — som anses kräva mera tid än

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

granskningen av formellt ingivna framställningar — kan principiella problem
och detaljer diskuteras och behandlas under lång tid med upprättande
av åtskilliga skisser och utkast, innan förslaget är moget att underställas
beredningens slutliga prövning. Denna prövning är därvid väl förberedd
och kan ske med mindre tidsåtgång.

Vid sin rådgivning och granskning beträffande nya anläggningar har beredningen
först att överväga behovs- och lokaliseringsfrågor under beaktande
av den översiktliga planeringen inom sjukvårdsområdet. För ändamålet
krävs bl. a. kännedom om tendenserna i befolkningsutvecklingen, lokaliseringsströmmarna
och sjukdomsfrekvenserna. Beredningen är otillräckligt
rustad i dessa avseenden, som kräver en så kvalificerad utredningsapparat
att den kan följa de stundom ganska snabba förändringarna. Vidare har
beredningen att pröva frågan om sjukhusområdet i stort disponerats på
ändamålsenligt sätt. En sådan prövning — som även blir nödvändig vad angår
till- och ombyggnadsföretag — sker bäst vid besök på platsen och nödvändiggör
ofta sådant besök. Underdimensioneringen av avdelningen har
emellertid framtvingat en begränsning i detta hänseende. Härefter har planläggningsavdelningen
att i samråd med medicinalstyrelsen granska dimensionering,
utformning och placering av de skilda enheterna och organen
med hänsyn till en rationell drift.

Sedan år 1954 insamlar planläggningsavdelningen kontinuerligt från
sjukvårdshuvudmännen uppgifter om de verkliga kostnaderna för avslutade
sjukhusbyggnadsföretag. Dessa uppgifter systematiseras och tillställs
huvudmännen.

Slutligen svarar avdelningen för vård och bearbetning av beredningens
arkiv, som förutom sjukhusritningar omfattar akter till avgjorda ärenden,
ett bibliotek om för närvarande cirka 250 band behandlande främst sjukhusadministration
och sjukhusbyggande, och ett tidskrift sbestånd omfattande
ett 30-tal tidskrifter.

För att planläggningsavdelningen skall få möjligheter till en önskvärd
mera långsiktig verksamhet föreslår utredningen som tidigare nämnts bl. a.
att uppgifterna som beredningens verkställande tjänsteman överföres till
en administrativ chefstjänsteman. Vidare förordas att arbetet med statistik,
arkiv och bibliotek förlägges till ett för beredningen gemensamt kansli.
Planläggningsavdelningen bör därefter dimensioneras för dels de uppgifter,
som den med hittillsvarande personaluppsättning kunnat bemästra, och
dels uppgifter, syftande till en mera allmänt verkande planläggning.

I fråga om granskningen av sjukhusritningar uttalas, att den i första
hand bör avse principiella frågor och anordningar för att åstadkomma god
driftsekonomi.

Inom den översiktliga planläggningen är en angelägen uppgift att verkställa
översyn av hittills utfärdade råd och anvisningar och att utarbeta nya
sådana för ytterligare ett stort antal områden. För underlättande av er2
— Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 79

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

forderliga detaljstudier föreslås inrättande av ett ritkontor vid avdelningen.
Vunna resultat bör enligt utredningens mening publiceras i större utsträckning
än hittills; den f. n. tillämpade principen att endast utge resultat av i
viss mån normerande karaktär bör vidgas, så att även annat material med
resultat av allmänt intresse för sjukvårdsvärlden utges av trycket.

Utredningen räknar vidare med att avdelningen kommer att få lämna
betydande medverkan i det föreslagna prognosutskottet.

Enligt utredningens förslag bör arbetsuppgifternas olika karaktär —
dels forsknings- och utvecklingsarbete, dels granskningarbete -—- markeras
genom att avdelningen byggs upp med en forskningsdetalj och en granskningsdetalj,
vilket dock ej bör föranleda någon skarp gränsdragning i fråga
om fördelningen av arbetet inom avdelningen.

Planläggningsavdelningens personalstat omfattade den 1 juli 1961 1 byråchef
Bo 1, tillika beredningens administrativa chef, 1 arkitekt Ae 26 (personlig
tjänst), 1 förste byråarkitekt Ae 23 (vakantsatt), 1 byråingenjör Ae 19,
1 ingenjör Ae 17 samt 1 kanslibiträde Ae 7. Utredningen behandlar frågan
om biträdespersonalen under ett avsnitt angående beredningens kansli. För
planläggningsavdelningen föreslås i övrigt följande personalsammansättning: -

1 byråchef .......................

....... Bp 3

F orsk ningsdetal j en:

1 chefsarkitekt .................

Bp 1

1 förste forskningsingenjör.........

....... Ao 24

1 forskningsingenjör .............

Ae 21

1 inspektör (sjuksköterska) .......

....... Ae 21

Granskningsdetaljen:

1 arkitekt .......................

....... Ae 26

1 byråingenjör ...................

Ae 21

Ritkontor:

1 tekniker .......................

....... Ae 11

Härutöver föreslås en uppräkning av medelsanvisningen till arvoden till av
beredningen anlitade experter m. m. från 48 500 till cirka 130 000 kr., bl. a.
för att konsulter för t. ex. värme, ventilation och sanitet skall kunna anlitas
i större utsträckning i deltidsanställningar.

Personalplanen kommenteras i huvudsak sålunda.

Arbetet vid beredningen ställer mycket stora krav på särskilt avdelningschefernas
kunskapsomfång, erfarenhet och omdöme. Inom varje avdelning
möter personalen ofta nya problem och nya typer av undersökningar. Även
för rutinmässiga uppgifter —— till dem får räknas granskning av ritningar
samt utrustningsförslag och personalplaner för sjukvårdsinrättningar —-erfordras lång erfarenhet och gott omdöme hos vederbörande tjänsteman.

För avdelningsföreståndare vid planläggnings- liksom vid materielavdelningen
bör nuvarande kompetenskrav på examen vid teknisk högskola
eller däremot svarande kunskaper samt teoretisk utbildning och praktisk

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

19

erfarenhet inom avdelningens verksamhetsområde behållas. Då de allmänna
kraven på chefen för planläggningsavdelningen inte får sättas lägre än på
de tekniska ledamöterna i byggnadsstyrelsen bör han placeras som byråchef
i Bp 3.

Forskningsdetaljen, som främst avses bedriva utredningsverksamhet som
grundval för åtgärder i rådgivnings- och granskningshänseende, bör stå
under ledning av en arkitekt med tjänstebenämningen chefsarkitekt och
löneställningen Bp 1. Till sitt biträde bör han ha två forskningsingenjörer,
den ene placerad som förste forskningsingenjör i Ao 24 och den andre som
forskningsingenjör i Ae 21. För dessa tjänster bör i allmänhet krävas civilingenjörsexamen
eller motsvarande, men även gymnasie- eller institutsingenjörer
med stor erfarenhet skall kunna komma i fråga. Då sjuksköterskor
har särskilt god inblick i sjukvårdsanstalternas funktioner, bör till
forskningsdetaljen också knytas en väl kvalificerad sjuksköterska. Av befattningshavaren
— som föreslås få tjänstebenämningen inspektör och löneställningen
Ae 21 — bör krävas omfattande praktisk erfarenhet och i regel
också genomgången husmorsutbildning.

Granskningsdetaljen, vars huvudsakliga uppgift blir att handlägga individuella
granskningsärenden, bör stå under ledning av en arkitekt, som med
hänsyn till kraven på stor erfarenhet och — på grund av de kontroversiella
arbetsuppgifterna — säkert omdöme bör placeras i Ae 26. Till sitt biträde
bör han ha dels en ingenjör i Ae 21 och dels, på det för hela avdelningen gemensamma
ritkontoret, en tekniker i Ae 11.

Materielavdelningen

Avdelningens huvuduppgifter är standardisering samt granskning av utrustningsförslag
till byggnader för hälso- och sjukvården.

Chefen för materielavdelningen är av beredningens styrelse utsedd till
fullmäktig i Sveriges standardiseringskommission och ledamot av kommissionens
tekniska nämnd. Avdelningens befattningshavare medverkar också i
olika standardkommittéer och andra organ anknutna till kommissionen.
Härigenom är beredningen ansluten till och medverkande både i det nationella
standardiseringsarbetet i stort och i det internationella.

Materielavdelningen har övertagit och fört vidare det standardiseringsarbete
som bedrevs av dess närmaste föregångare, sjukhusens standardiseringskommitté.
Den nära 30-åriga verksamheten inom sjukvårdsmaterielområdet
gör denna standard till en av landets äldsta branschstandard. Avdelningen
har sålunda att hålla aktuell en omfattande samling standardpublikationer
avseende ett materielområde av synnerligen skiftande sammansättning,
vilken i förkortad sammanställning kan exemplifieras sålunda:
papper (blanketter), textilier (vävnader och konfektion), järn och stål
(kantiner, köksredskap, husgeråds- och vårdavdelningsartiklar, sängar),
porslin (sanitets- och matporslin), glas (medicinflaskor etc.), trä (möbler)
samt speciell sjukvårdsutrustning av plast och gummi. Det är under sådana
förhållanden naturligt alt arbetet med revision av gällande standard kommer
att inta cn dominerande ställning i avdelningens arbete.

Framställning att beredningen skall fastställa standard för visst varuslag
eller i visst avseende görs i regel av tjänstemän inom hälso- och sjuk -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

vårdsförvaltningen, men kan också konuna från centrala statliga myndigheter
—• t. ex. fångvårdsstyrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse — eller
enskilda tillverkare. Ärendet anmäls i beredningens arbetsutskott och överlämnas
— om åtgärd finnes påkallad — till materielavdelningen för beredning.

Nationella svenska standard är såvitt angår sjukvårdsområdet dels svensk
standard, fastställd av standardiseringskommissionen, och dels CSB-standard
eller svensk sjukhusstandard, som fastställs av sjukvårdsberedningens
styrelse. Till den senare gruppen hänförs materiel med speciell anknytning
till sjukvården eller därmed jämförlig verksamhet, till den förra materiel
av mera allmän karaktär.

I vissa fall ombesörjes den tekniska utredningen av standardiseringskommissionens
fackorgan. I de flesta fall verkställer emellertid materielavdelningen
själv utredningen genom kommittéer eller utskott på motsvarande
sätt som när planläggningsavdelningen skall utarbeta »Råd och anvisningar».
Varje sådan arbetsgrupp skall alltid innehålla representanter för
forskning, fabrikation, försäljning och förbrukning.

Vid utarbetande av grundstandard — som avser att fixera nomenklatur
och andra beteckningar, måttenheter, toleranser, provningsbestämmelser
och -metoder m. fl. faktorer som ofta kan beröra ett helt varuområde —■
måste man så gott som undantagslöst söka samarbete med vetenskapligt
arbetande institutioner med stora tekniska resurser. Statens provningsanstalt
har här gjort en betydande insats, men även forskningslaboratorier vid
tekniska högskolor och privata industrier har lämnat avsevärd medverkan.
Dylika utredningar är ofta mycket tidskrävande.

Även vid utarbetande av individuella standard, avseende enskilda varuslag,
krävs stort tekniskt kunnande och grundliga utredningar, men forskningsresurserna
kan här i regel vara mera begränsade.

Personalkostnaderna vid försöksverksamhet i samband med standardiseringsarbete
har för beredningens del vållat mindre svårigheter än kostnaderna
för materielförbrukningen, bl. a. för provtillverkningar och praktiska
prov. Trots stort tillmötesgående från den enskilda sektorn har det
inträffat att man av kostnadsskäl nödgats avstå från angelägna standardiseringsprojekt.
Utredningen anser det ofrånkomligt att under beredningens
omkostnadsstat upptas en särskild post till ersättning för materielkostnader
vid standardisering med ett belopp som för materielavdelningens del
inte bör sättas lägre än till omkring 30 000 kr. för år.

Sedan utkast till standardpublikation godkänts av arbetsutskottet inhämtas
yttrande över utkastet av en vid krets av tänkta förbrukare. Medicinalstyrelsen
har vid mentalsjukhusen utsett särskilda kontaktmän med
beredningen, men även ledningen för och personal vid övriga sjukhus samt
tillverkare och försäljare avger remissyttranden. Det definitiva förslaget
överlämnas i förekommande fall till standardiseringskommissionen för att
fastställas som svensk standard eller fastställs av styrelsen som svensk
sjukhusstandard eller CSB-rekommendation.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

Sammanlagt har sjukhusens standardiseringskommitté och beredningen
utarbetat omkring 370 standardpublikationer. Sedan beredningens tillkomst
har sålts omkring 330 000 sådana publikationer. Behovet av ytterligare
standardisering är det oaktat mycket stort.

Standardiseringsföreskrifterna behöver liksom planläggningsavdelningens
Råd och anvisningar ses över med jämna mellanrum, i regel 3—5 år. Tillvägagångssättet
vid en sådan översyn är i princip detsamma som vid utarbetandet
av nya standard. Vid översynen finner man att vissa standard
är relativt tidlösa, men flertalet är i behov av revidering med hänsyn till
utvecklingen av materiel och tillverkningsmetoder. I sådana fall dras den
ursprungliga standarden in samtidigt som en ny reviderad standard fastställs.
Otillräckliga personalresurser har emellertid tvingat beredningen att
dra in vissa föråldrade standard utan att man mäktat utarbeta reviderade
standard. Under senare tid har avdelningen dock tillförts viss personalförstärkning.

Att standardiseringsarbetet på senare år endast kunnat ägnas mindre
uppmärksamhet sammanhänger även med att granskningen av utrustningsförslag
för sjukhus och jämförliga inrättningar kommit att ta allt större
del av avdelningens kapacitet i anspråk. Denna granskning bedrivs i samråd
med den förslagsställande institutionen och nödvändiggör ofta resor
till denna. Den har främst avsett de statliga mentalsjukhusen och undervisningssjukhusen.
Avdelningens assistent Ag 17 har sedan år 1956 haft
sin tjänstgöring helt förlagd till numera mentalsjukvårdsberedningen.

Granskningsverksamheten avser behovsprövning och prisgranskning. Besparingar
har vunnits främst genom materielavdelningens större kännedom
om kvalitets- och materielfrågor samt om lämpliga inköpskällor. Utredningen
framhåller önskvärdheten av att sådan kännedom i största möjliga
utsträckning sprids genom publikationer.

Avdelningen utövar även en omfattande rådgivningsverksamhet. Råd har
på senare år i starkt ökande utsträckning begärts från både förbrukarsidan
— vid uppgörande av upphandlingsprogram — och producentsidan — vid
uppläggande av tillverkningsprogram inom industrin. Materielavdelningen
har därigenom kunnat sammanföra intressenter och medverka till underhandslösningar
på materielområdet. Enligt utredningens uppfattning är det
av synnerlig vikt att beredningen ges möjlighet att utveckla rådgivningsfunktionen,
som kan medföra beaktansvärda vinster för nationalhushållet.

Någon ändring av arbetsuppgifternas natur bör enligt utredningen icke
ske; däremot är det önskvärt att proportionerna förskjuts så alt det egentliga
standardiserings- och normeringsarbetet intensifieras och omfattningen
av granskningen utav utrustningsförslag begränsas till principiella avgöranden
och beträffande detaljer till rent statliga institutioner. Om möjligt
bör avdelningen likväl återuppta en tidigare påbörjad verksamhet med utgivande
av materiel- och utrustningsurval för olika enheter.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

Utredningen ifrågasätter om det icke skulle kunna underlätta förståelsen
för standardisering och bidra till att sprida kännedom om denna verksamhet
om beredningen erhåller en modellkammare och demonstrationssal för
utställning av standardiserade produkter.

Avdelningens personalstat omfattade den 1 juli 1961 1 byrådirektör
Ao 24, 1 byråingenjör Ae 21, 2 ingenjörer Ae 17, 1 assistent Ag 17 och 1
biträde i reglerad befordringsgång.

Utredningen, som framhåller att en personalförstärkning är erforderlig
för att avdelningen skall kunna fullgöra sina uppgifter, föreslår följande
personalplan (frågan om biträdespersonal behandlas i samband med frågan
om beredningens kansli).

1 byråchef Bp 1

1 förste forskningenjör Ao 24 (för standardiseringsarbete)

1 forskningsingenjör Ae 21 (för standardiseringsarbete)

1 avdelningsingenjör Ao 23 (för granskning av utrustningsförslag)

1 byråingenjör Ae 21 (för granskning av utrustningsförslag)

2 ingenjörer Ae 19

Till förslaget anföres i huvudsak följande.

För avdelningschefen förutsättes nuvarande kompetenskrav behållas,
d. v. s. examen vid teknisk högskola eller däremot svarande kunskaper samt
teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet inom avdelningens verksamhetsområde.
I fråga om kompetens för de båda befattningarna som förste
forskningsingenjör resp. forskningsingenjör bör gälla motsvarande krav
som för forskningsingenjörerna vid planläggningsavdelningen. För den
verksamhet, som avser utarbetande av råd och anvisningar \ utrustningsfrågor
jämte remitterade utrustningsförslag beträffande statliga institutioner,
är behovet av omfattande teoretisk skolning mindre framträdande; vad
som i första hand krävs är omfattande erfarenhet av utrustningsfrågor samt
praktisk blick och inriktning.

Arbetsstudieavdelningen utbygges till en organisationsavdelning

På förslag av statens sjukhusutredning av år 1943 överfördes en av dess
arbetsstudiegrupper till beredningen fr. o. in. budgetåret 1947/48 och bildade
där en provisorisk avdelning, benämnd arbetsstudieavdelningen, vilken
fr. o. in. budgetåret 1955/56 inordnades i beredningen som en permanent,
fristående avdelning.

Arbetsstudieavdelningen bedriver organisations- och arbetsstudier å sjukhus
och därmed jämförliga inrättningar. Fram till år 1955 upptogs befattningshavarnas
tid till större delen av olika rationaliseringsundersökningar
m.m. för sjukhusutredningen. Efter denna tid har avdelningen dels på
eget initiativ utfört generella undersökningar och dels efter anhållan i varje
särskilt fall av huvudman eller institutionsstyrelse utfört speciella undersökningar.

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

Av hittills verkställda generella undersökningar må nämnas arbetsstudier
i tvätterier, dels för rationalisering och dels för ackordsättning, studier rörande
varmhållning och distribution av mat, vaktmästares och transportpersonals
arbete, tandteknikernas arbete inom folktandvården samt badverksamheten
vid kroppssjukhusen, om skrivbiträden (sekreterare) åt läkare
och i anslutning därtill om behovet av diktafoner, om lokaler för dietmatlagning
samt om distribution av tvättgods. Omkring den 1 juni 1961
har en handledning rörande städningsarbetet på sjukhus färdigställts. Den
i redogörelsen för planläggningsavdelningen nämnda utredningen rörande
operationsavdelningar, som är grundläggande och mycket omfattande, har
under flera års tid nästan helt sysselsatt ingenjören på arbetsstudieavdelningen.
En aktiv medverkan av arbetsstudieavdelningen påkallas i mycket
av de båda andra avdelningarnas arbete.

Redogörelser rörande resultaten av generella undersökningar överlämnas
stundom till medicinalstyrelsen för godkännande. Därefter publiceras de i
facktidskrift eller årsbok, varjämte de kan utmynna i råd och anvisningar
vilka tillställs sjukhusen och deras huvudmän.

Speciella undersökningar har sedan arbetsstudieavdelningens tillkomst
utförts vid mer än 60 sjukvårdsinrättningar. De har avsett både totalstudier,
d. v. s. allt arbete som förekommer inom viss arbetsenhet, samt detalj-
och frekvensstudier. Som exempel på områden som granskats kan
nämnas vårdavdelningar, röntgenavdelningar, arbetsterapilokaler och förlossningshem
samt arbetsuppgifter för olika personalkategorier såsom sjuksköterskor
och sjuksköterskeelever samt manlig ekonomipersonal. Resultatet
av en dylik undersökning tillställs uppdragsgivaren i en rapport. Ofta
medverkar avdelningen vid genomförandet av de föreslagna åtgärderna.

Då alla arbetsstudier grundas på lokala undersökningar måste ingenjörerna
vid avdelningen vistas mycket på resor. För lokala undersökningar,
som utförts på begäran av huvudmän för andra sjukhus än statens, skall
till beredningen erläggas ersättning med 60 kr. för varje tjänstgöringsdag,
som erfordrats för undersökningarna.

Utredningarna ger stundom anledning till konstruktionsverksamhet, som
går ut på att framställa mera ändamålsenlig utrustning än den dittills brukade.
Själva tillverkningen av provexemplar och modeller har utförts av
industrier utan kostnad för beredningen.

Utredningen framhåller vikten av efterundersökningar. Erfarenheterna
av dem visar att avdelningen bör ges möjlighet att kontinuerligt följa olika
metoder och system. Endast därigenom kan man få skilda tillvägagångssätt
grundligt undersökta och belysta ur ekonomisk-organisatorisk, hygienisk
samt patient- och personalvårdssynpunkt.

Arbetsstudieavdelningen har fått en efter hand växande remissbörda.
Remisserna avser i regel personalbehov och föreslagen personaluppsättning
för ny- eller ombyggda anstalter eller avdelningar, men det förekommer

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

också att de avser frågor om taxesättning o. dyl. Ej sällan föranleder en
remiss en tidskrävande undersökning på platsen. Utredningen framhåller
att ett genomarbetat remissyttrande förutsätter kännedom inte endast om
arbetsstudiernas metodik utan även om allmänt organisationsarbete.

Liksom de båda andra avdelningarna har arbetsstudieavdelningen fått
en ökande rådgivande uppgift.

Utredningen föreslår, att verksamheten vid avdelningen lägges om både
i fråga om inriktning och arbetsområde.

Tyngdpunkten bör förskjutas från rena arbetsstudier till organisationsproblemen
i stort, vari arbetsstudierna skulle ingå endast som en väsentlig
del.

I direktiven har uttalats, att avdelningen icke i så hög grad som f. n.
bör vara inriktad på begränsade uppdrag för huvudmännens räkning. Till
denna åsikt har representanter för svenska landstingsförbundet och svenska
stadsförbundets sjukvårdsdelegation anslutit sig vid överläggningar med
utredningen. Sannolikheten anses tala för att sådana undersökningar i allt
större utsträckning kommer att kunna utföras genom sjukvårdshuvudmännens
eller deras centrala organisationers försorg. Avdelningen torde emellertid
liksom hittills få svara för den statliga sektorn.

En del av avdelningens kapacitet beräknas komma att tagas i anspråk
för att skaffa fram underlag till det föreslagna prognosutskottets ställningstaganden.
Arbetet härmed skulle i stor utsträckning beröra grundläggande
frågor såsom arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som
bör anförtros skilda personalkategorier, vilken utbildning de bör få och
deras sannolikt erforderliga numerär.

Avdelningen avses komma att fylla funktionen som centralorgan på
sjukhusrationaliseringsområdet. Beredningen skulle alltså på detta område
få i huvudsak motsvarande ställning som statskontoret på området för statlig
rationaliseringsverksamhet. Det innebär bl. a. att beredningen skulle
tillse att resultaten av grundläggande undersökningar kommer till sjukvårdshuvudmännens
och de särskilda organisationsavdelningarnas kännedom.
Avdelningen bör med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen
på området utomlands och förmedla resultat av värde för svenska förhållanden
till de kommunala sjukvårdshuvudmännen. Ytterligare bör avdelningen
till undvikande av dubbelarbete söka hålla god kontakt med de
kommunala motsvarigheterna. Ärliga konferenser och med lämpliga mellanrum
anordnade kurser torde härvidlag vara av värde.

Den ändrade karaktären av verksamheten vid avdelningen bör markeras
genom att benämningen arbetsstudieavdelning ändras till organisationsavdelning.

Avdelningens personal består sedan inrättandet av tre ingenjörer, varav
numera 1 förste byråingenjör Ao 23 och 2 byråingenjörer Ae 19, varjämte
tillkommit 1 biträde i reglerad befordringsgång. Avdelningen har dock

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

under långa tider tillförts arbetshjälp därigenom, att svenska landstingsförbundet
och medicinalstyrelsen tillhandahållit ingenjörer för särskilda
undersökningar.

Enligt utredningens förslag skulle personalplanen för organisationsav -

delningen upptaga följande tjänster:

1 byråchef .......................

Bp 1

1 byrådirektör ...................

....... Ae 24

1 förste forskningsingenjör

....... Ae 24

1 ingenjör .......................

....... Ae 21

1 inspektör (sjuksköterska)

....... Ae 21

Som chef för organisationsavdelningen bör enligt utredningen förordnas
en på sjukvårdsområdet förvaltningssakkunnig, rationaliseringsinriktad
person med utbildning på det organisationstekniska och administrativa området.
Då kraven inte bör sättas lägre än på cheferna för statskontorets rationaliseringsbyråer
bör vederbörande placeras som byråchef i Bp 1. Byrådirektören
bör ha i stort sett motsvarande kvalifikationer. Förste forskningsingenjören
avses vara främste representant för arbetsstudiemetodiken. Inspektören
bör ha stor praktisk erfarenhet och dokumenterad organisationstalang
samt, om möjligt, teoretisk utbildning på organisationsområdet.

4. Kansliet

Det gemensamma kansliet står under byråchefens ledning. Dess personal
består av 1 kontorist Ae 9 och 1 biträde i reglerad befordringsgång.

Beredningens registratur samt räkenskaps- och kassaväsen handhas av
kontoristen, som därjämte biträder byråchefen med att ta om hand in- och
utländska studiegrupper och enskilda besökande. Hon förbereder byråchefens
beslut om medelsanvisning och utanordningar och biträder honom vid
belastningskontrollen. Självständigt svarar hon för bokföring, kassakontroll
och bokslut samt för avlöningsuträkning, matriklar och inventarieredovisning.

Utredningen föreslår att kansliet bygges ut till ett utredningsorgan med
uppgift att följa hälso- och sjukvårdens allmänna utveckling samt att
verka för att resurserna såvitt möjligt anpassas efter utvecklingen. Organet
— som avses stå under den administrative chefstjänstemannens ledning
— skulle i första hand lämna de tre fackavdelningarna inom beredningen
bistånd men även kunna ta självständiga initiativ.

Kansliet skulle vidare övertaga arbetet med den statistik rörande byggnadskostnaderna
för sjukvårdsinrättningar, vilken f. n. handhas mom
planläggningsavdelningen, och även ombesörja erforderliga statistiska specialundersökningar
som komplettering till den av medicinalstyrelsens statistiska
avdelning publicerade översiktliga statistiken över driftkostnaderna
vid landets sjukvårdsanstalter. Det tekniska arbetet bör härvid om möjligt
utföras av statistiska centralbyrån.

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1962

Till kansliet föreslås även hänföras den för rationaliseringsverksamheten
mycket viktiga uppgiften att samla och arkivera ritningar till ny-, till- och
^byggnader av sjukhus samt vården av beredningens bibliotek. Slutligen
föreslås kansliet få till uppgift att samordna informationsmaterialet från
de olika avdelningarna samt att tillse, att detta material på effektivaste sätt
befordras till trycket.

Sjukvårdsberedningen är en underförvaltning till statskontoret. Ehuru
denna anordning ur beredningens synpunkt inte medfört olägenheter finner
utredningen det stämma bättre med den allmänna tendensen vid omorganisationen
av statskontoret och tidigare riksräkenskapsverket att beredningen
görs till huvudförvaltning och alltså erhåller dragningsrätt å statsverkets
checkräkning i riksbanken.

Utredningens förslag till personalplan för kansliet, innebärande även att
beredningens biträdespersonal sammanföres dit, omfattar följande nytill -

kommande tjänster.

1 byrådirektör............................ Ae 26

1 förste byråsekreterare .................. Ae 21

1 assistent .............................. Ae 15

1 kansliskrivare .......................... Ae 10

1 kanslibiträde .......................... Ae 7

2 biträdestjänster i reglerad befordringsgång.

Härtill har utredningen anfört i huvudsak följande.

Till chef för kansliet bör väljas en person med akademisk utbildning i
samhällsvetenskaperna och med grundlig kännedom om utredningsarbete.
Däremot synes det inte nödvändigt att han är statistiker av facket; de statistiska
bearbetningarna bör nämligen utföras antingen av medicinalstyrelsens
statistiska avdelning eller vid statistiska centralbyrån. Han bör
vara språkkunnig för att kunna biträda överdirektören vid representationen
mot utländska studiedelegationer och fackmän.

Av ledaren för verksamheten att sätta beredningens arkiv och bibliotek
i stånd kan krävas kompetens av två slag. Antingen kan tjänsteinnehavaren
vara biblioteksutbildad med vana vid teknisk litteratur och tekniskt
material, eller kan han vara ingenjörsutbildad med intresse för och
någon utbildning i bibliotekstjänst. Befattningshavaren bör vara publiceringssinnad
och tillse, att resultat av allmänt intresse delges fackpressen.
För uppgiften bör inrättas en tjänst som förste byråsekreterare i Ae 21. Till
sitt biträde behöver arkivföreståndaren en assistent med förmåga att själv
uppgöra ritningar av olika slag.

Tjänsten som kansliskrivare är avsedd för en sekreterare åt den administrative
chefstjänstemannen (överdirektören). Av befattningshavaren bör
krävas goda språkkunskaper och rutin som sekreterare och stenograf.

Kanslibiträdet Ae 7 avses biträda byrådirektören med sammanställningar
av mera komplicerat utredningsmaterial.

Härutöver föreslår utredningen dels höjning av tjänsten som kontorist

^ med hänsyn till att beredningen föreslås bli huvudförvaltning och

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

till den ökade omfattningen av göromålen — till första kansliskrivare Ao 12,
dels ock ordinariesättning av den f. n. hos planläggningsavdelningen befintliga
kanslibiträdestjänsten Ae 7. Innehavaren av sistnämnda tjänst avses
vara arbetsledare för biträdena i reglerad befordringsgång, vilkas antal
föreslås utökas från 3 till 5 på grund av den föreslagna förstärkningen
av den tekniskt skolade personalen.

5. Vissa för beredningen gemensamma frågor

Finansieringen av beredningens verksamhet

Som ovan nämnts har riksdagens revisorer i skrivelse den 15 december
1959 bl. a. avhandlat frågan om finansieringen av centrala sjukvårdsberedningens
verksamhet. Revisorerna har därvid bl. a. uttalat.

Som (av en föregående redogörelse framgår) uppgingo de å riksstaten
för senaste budgetåret redovisade kostnaderna för centrala sjukvårdsberedningen
till i runt tal 400 000 kronor, vilket innebär att praktiskt taget samtliga
utgifter för ifrågavarande verksamhet bestritts av statsmedel. Det är
emellertid att märka, att sjukvårdsberedningens avdelningar till alldeles
övervägande del tagas i anspråk av andra sjukvårdshuvudmän än staten.

Det är naturligt att det råder ett intimt samarbete mellan staten och
övriga sjukvårdshuvudmän för lösande av sjukvårdsfrågorna. Inrättandet
av centrala sjukvårdsberedningen som ett gemensamt serviceorgan får
också ses som ett uttryck för detta samarbete. En konsekvens härav bör
emellertid vara — såsom bl. a. statskontoret förutsatte vid beredningens
tillkomst — att utgifterna för centrala sjukvårdsberedningen böra bäras av
de olika huvudmännen med hänsyn till den omfattning i vilken de utnyttja
beredningens kapacitet. Beredningen bör med andra ord få full ersättning
för utfört arbete och därigenom bli självbärande. Till grund för debiteringen
bör ligga en särskild taxa, uppbyggd på sådant sätt att vederbörande i första
hand bär att betala de direkta utlägg som förorsakats av respektive uppdrag.
Sådana direkta omkostnader äro — förutom lön åt den personal som arbetar
med uppdragen — utgifter för resor, expenser och utrustning. Beredningen
har emellertid också indirekta utgifter, såsom administrationskostnader
in. m. Dessutom har statsverket indirekta omkostnader som icke föras på
beredningens anslag, såsom lokalhyra och pensionskostnader. Samtliga nu
nämnda utgifter böra täckas genom den ifrågavarande taxan. Därest revisorernas
här skisserade förslag genomföres, böra på riksstaten i foitsättningen
för sjukvårdsberedningen — som av praktiska skäl lämpligen bör
behålla ställningen som ett statligt organ — upptagas anslag med endast
formella belopp. Alternativt kan tänkas att till beredningen inflytande inkomster
bokföras på särskild titel under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet».

Revisorerna föreslog, att frågan snarast skulle upptagas till närmare pi övning,
varvid exempelvis statens sakrevision borde erhålla i uppdrag att framlägga
förslag till lämplig taxa.

Yttranden över revisorernas förslag har avgivits av statskontoret, statens

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1962

sakrevision, medicinalstyrelsen, centrala sjukvårdsberedningen, svenska
stadsförbundet och svenska landstingsförbundet, vilka samtliga tillstyrkt
eller lämnat revisorernas förslag om utredning utan erinran.

Statens sakrevision fann frågan om avgiftsbeläggning böra bedömas på
något olika sätt beträffande de olika avdelningarnas arbete. Ämbetsverket
ville starkt ifrågasätta om den i det allmännas intresse i lag påbjudna granskningen
av sjukhusbyggnadsföretag vore av sådan natur, att den borde avgiftsbeläggas.
Med visst fog skulle däremot ersättning för materielavdelningens
granskning av utrustningsförslag till sjukhus — vilken granskning icke är
reglerad av några i författning meddelade föreskrifter — kunna anses motiverad.
Då nästan all granskning vid avdelningen hänförde sig till statliga
eller statsunderstödda institutioner hade denna fråga dock icke någon större
praktisk betydelse. För den del av arbetsstudieavdelningens organisationsoch
arbetsstudier, som utfördes på begäran av viss huvudman eller institutionsstyrelse,
borde ersättning uttagas för med uppdraget förenade såväl
direkta som indirekta kostnader. Det undandrog sig sakrevisionens bedömande,
huruvida det vore lämpligt eller möjligt att uttaga avgift för konsultationer
och andra former av beredningens rådgivande verksamhet.

Sjukvårdsberedningens arbetsutskott framhöll att flera av de angelägnaste
uppgifterna — att samla erfarenheter inom arbetsområdet, ta egna initiativ
till forskning och utredning av betydelsefulla frågor, idka litteraturstudier
och sprida kunskaper i fråga om planläggning, materiel och organisation till
samtliga sjukhushuvudmän, arkitekter, tillverkare m. fl. — kunde sägas
innebära en allmännyttig funktion, vilken normalt ej utfördes mot avgift.
Vissa uppgifter i revisorernas uttalande om i vilken omfattning olika huvudmän
betjänades av beredningen hade grundats på en skrivelse från beredningen,
vilken skrivelse givit anledning till missuppfattning. Möjligheten att
finansiera planläggningsavdelningens kostnader genom upptagande av en
avgift enligt taxa bedömde beredningen som orealistisk. Likaså syntes det
beredningen uteslutet att höja priset på materielavdelningens standardpublikationer
så att samtliga standardiseringskoslnader bleve täckta. De principiella
utredningarna på arbetsstudieavdelningen, inklusive den på avdelningen
ankommande allmänna rådgivningsverksamheten, hade dittills ansetts
vara av ett sådant allmännyttigt och riksgiltigt intresse som är konstitutivt
för en statsuppgift.

Svenska stadsförbundet accepterade i princip tanken att uppdragsgivaren
skall svara för de med uppdragets fullgörande förenade direkta kostnaderna.
Däri borde dock ej inrymmas de kostnader, som är hänförliga till den
beredningen ålagda statliga granskningsverksamheten. Det framhölls att
denna granskningsverksamhet krävde att beredningen till sitt förfogande
hade högt kvalificerad personal samt att, för att sådana kvalifikationer
skulle kunna uppfyllas, det erfordrades icke blott tillgång till ett omfattande
erfarenhetsmaterial utan även forskningsverksamhet samt tillfälle till
jämförande utländska studier. Kostnaderna härför borde ej belasta uppdragen
från huvudmännen.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet avvisade tanken, att de kommunala
sjukvårdshuvudmännen skulle bestrida kostnaderna för planläggningsavdelningens
granskningsverksamhet. Vidare framhöll förbundsstyrelsen
att, om kostnader som icke kunde hänföras till uppdrag från enskilda huvudmän
skulle betraktas som indirekta kostnader och sålunda tagas i be -

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

traktande vid fastställande av taxan, en snedbelastning skulle uppstå till
nackdel för de huvudmän, som anlitade beredningens tjänster. Detta kunde
tänkas leda till den icke önskvärda utvecklingen att anlitandet av beredningen
skulle minska, varvid också dess möjligheter att följa utvecklingen
och att fungera som service- och forskningsorgan skulle bli beskurna.

Riksdagen beslöt att revisorernas uttalande, med hänsyn till att CSButredningen
kommit till stånd, icke skulle föranleda någon åtgärd.

Vid utredningens förberedande överläggningar med kansliet hos statens
sakrevision har enighet rått om att vissa delar av beredningens arbete är av
den karaktär att staten ensam bör stå för kostnaderna. Beträffande andra
delar — t. ex. undersökningar av arbetsstudieavdelningen på begäran av
huvudman eller institutionsstyrelse — borde ersättning däremot kunna
uttagas av huvudmannen. Sakrevisionen har för dessa delar till övervägande
rekommenderat det finansieringssystem, som tillämpas vid Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut. Detta system innebär att i anslagshänseende
en skiljelinje dras mellan institutionens allmänna verksamhet
och dess uppdragsverksamhet. För bestridande av synliga utgifter i den
allmänna verksamheten uppförs på vanligt sätt ett anslag till Avlöningar
och ett till Omkostnader. Däremot sammanförs alla de med uppdragsverksamheten
förenade synliga utgifterna för avlöningar och omkostnader under
ett anslag med rubriken Uppdragsverksamhet. Anslaget för uppdragsverksamheten
får disponeras av institutionen intill ett belopp som svarar
mot inflytande inkomster efter avdrag av de på uppdragsverksamheten belöpande
osynliga kostnaderna i form av pensions- och kapitalkostnader m. m.

I fråga om formen för huvudmännens bidrag till uppdragsverksamheten
har utredningen funnit att taxor icke kan komma ifråga. Det för en rättvis
taxesättning erforderliga underlaget för beräkning av de verkliga kostnaderna
för varje uppdrag finns inte vid beredningen och kan svårligen
åvägabringas. Allmän verksamhet och uppdragsverksamhet griper vid
beredningen in i varandra på ett sätt, som måste göra varje försök att
särskilja dem osäkert och slumpartat. Denna ståndpunkt har vid överläggningar
även intagits av vederbörande representanter för styrelsen for
svenska landstingsförbundet och för svenska stadsförbundets sjulcvårdsdelegation.

Man har från de kommunala huvudmännens sida också bestämt motsatt
sig att bestämda bidrag skulle få disponeras av beredningen först efter
avdrag av viss del för osynliga kostnader. Ett sådant system skulle enligt
representanternas uppfattning kunna betecknas som ett omvänt statsbidrag,
innebärande att de kommunala sjukvårdshuvudmännen skulle bidraga till
eu statlig verksamhet som inte direkt tillgodoser något intresse för dem.

Utredningen har kommit till den uppfattningen att bidrag från huvudmannahåll
icke kan krävas i fråga om beredningens allmänna konsultations-
och rådgivningsverksamhet, planläggningsavdelningens granskning av

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

ritningar till sjukhusbyggnadsförslag eller materielavdelningens verksamhet.
I sistnämnda avseende erinrar utredningen om att Sveriges standardiseringskommission
— som erhåller statsbidrag uppgående till ungefär samma
belopp som summan av till sjukvårdsberedningen anvisade anslag _

bl. a. har att verka för att fastställd svensk standard kommer till användning
inom statens och kommunernas verk och inrättningar utan att därför
krävs någon ekonomisk medverkan från kommunerna (bortsett från priset
på standardpublikationer). Likaså har utredningen funnit att verksamheten
vid den föreslagna organisationsavdelningen — vilken betraktas som ett
komplement till det centrala statliga rationaliseringsorganet — i princip
tillgodoser ett statligt intresse, oaktat att den kommer även kommunala
sjukvårdshuvudmän tillgodo.

Utredningen föreslår sålunda att den nu gällande principen att beredningens
allmänna verksamhet helt skall bekostas av staten alltfort skall gälla.
Detta innebär dock icke att det icke skulle finnas verksamheter vid beredningen
som enligt utredningens mening bör helt eller delvis ersättas av uppdragsgivaren.
Det i statens intresse utförda arbetet kan nämligen ej sällan
bli av särskilt värde även för icke-statlig uppdragsgivare.

I fråga om sådan verksamhet vid beredningen som bör helt eller delvis ersättas
av uppdragsgivaren anför utredningen i huvudsak följande.

Lj allt för sällan förekommer, att en sjukhushuvudman begär en utredning
som beredningen finner vara av intresse även för andra sjukhushuvudmän.
För sådana fall, där det föreligger ett starkt statligt intresse av att en
viss fråga blir allsidigt belyst men ett lika starkt intresse för sjukhushuvudmannen
att få konkreta rekommendationer att tillämpa för ett visst projekt,
föreslås att beredningen skall berättigas träffa avtal med den kommunala
sjukhushuvudmannen om att kostnaderna skall delas mellan staten och
huvudmannen på sätt som i varje fall finnes skäligt.

Ehuru organisationsavdelningens befattning med begränsade, lokala undersökningar
på begäran av vederbörande huvudman bör starkt inskränkas,
får man räkna med att sådana undersökningar tills vidare stundom kan förekomma.
I dessa fall föreslås att ersättning uttages enligt arkitekttaxan. Detta
innebär att uppdragsgivaren skall ersätta beredningen efter timlönen för
vederbörande befattningshavare för den tid som åtgått, vartill kommer ett
visst pålägg för allmänna omkostnader. I förekommande fall skulle härutöver
utgående resekostnads- och traktamentsersättningar ersättas.

Vidare kan beredningen planera undersökningar, vilka av landstingsförbundet
och stadsförbundets sjukvårdsdelegation bedöms vara av ett så allmänt
intresse för de kommunala sjukvårdshuvudmännen att dessa kan förutsättas
vara beredda att delta i kostnaderna. Utredningen föreslår att beredningen
skall berättigas att, i den mån sådana planer föreligger, underställa
förbundet och delegationen sammanställningar av dem, åtföljda av kostnadsberäkningar,
med begäran att de centrala organisationerna rekommenderar

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

landstingen och städerna utanför landsting att deltaga i kostnaderna enligt
en fördelningsprincip som bestäms av de båda centralorganisationerna. Förslaget
innebär att beredningen årligen skulle till styrelsen för landstingsförbundet
och till stadsförbundets sjukvårdsdelegation inge en plan över projekt
och att de bägge centrala instanserna skulle för rekommendation utvälja
vad de fann vara av största intresse för sina uppdragsgivare. Av förbunden
rekommenderade belopp borde inkasseras av beredningen, sedan de enskilda
sjukhushuvudmännen beslutat godtaga rekommendationerna. Influtna medel
bör redovisas å diversemedelstitel, »Bidrag från sjukvårdshuvudmän»,
och redogörelse för medlens användning skulle budgetårsvis i efterhand tillställas
—• förutom riksrevisonsverket — landstingsförbundet och sjukvårdsdelegationen.
Användningen av medlen avses ske enligt de villkor varom beredningen
kan överenskomma med huvudmannaorganisationerna. Staten
bör icke uppställa några villkor eller ifrågasätta att någon del skall disponeras
för att täcka del av kostnaderna för beredningens allmänna verksamhet.

Vid fortsatta överläggningar med representanter för landstingsförbundets
styrelse och stadsförbundets sjukvårdsdelegation har dessa förklarat sig beredda
att i princip rekommendera sina huvudmän att godta ovan angivna
finansieringssystem. Utredningen har även underrättat kansliet hos statens
sakrevision, som emellertid förklarat sig icke kunna tillstyrka systemet.

Av beredningen utgivna publikationer bör i fortsättningen liksom hittills
prissättas med utgångspunkt från att försäljningspriset för den del av upplagan,
som inte gratis tillhandahålls statsmyndigheter och institutioner
utomlands, skall täcka den direkta framställningskostnaden för hela upplagan,
ökad med 50 procent till allmänna omkostnader. Motsvarande regel
bör gälla beträffande andra av beredningen tillhandahållna smärre nyttigheter,
såsom samlingspärmar, mönster, ritningskopior o. dyl. Tillräckliga
skäl svnes inte föreligga för att beredningen skall hålla ett lägre pris på sina
standardpublikationer än Sveriges standardiseringskommission. En jämkning
härutinnan bör alltså komma till stånd.

Utredningen utgår från att det får betraktas som en skyldighet för samtliga
sjukvårdshuvudmän att liksom hittills kostnadsfritt ställa relationsritningar
till sjukhusbyggnadsföretag till beredningens förfogande.

Inkomster, andra än de nyss behandlade bidragen från de kommunala
sjukvårdshuvudmännen, skall liksom hittills redovisas som särskilda uppbördsmedel
under beredningens omkostnadsanslag. Beredningens styrelse
bör alltjämt bibehållas vid skyldigheten att bestämma ersättningen för av
beredningen tillhandahållna nyttigheter.

Lokalförhållanden m. m.

Sjukvårdsberedningen har sina lokaler i en våning om 15 rum och kök i en
privat fastighet vid Strandvägen i Stockholm. Lokalerna har länge varit allt -

32

Kiingl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

för trånga och —- tillsammans med personalbrist — bl. a. hindrat den erforderliga
utbyggnaden av beredningens bibliotek och arkiv.

Utredningen har under hand bett byggnadsstyrelsens intendentsbyrå att
vid sin planläggning av rumsanskaffningen preliminärt räkna med ett behov
för beredningen på 40 rum för tjänstemän samt sessionssal, utrymmen för
bibliotek och arkiv, lunchrum samt eventuellt omkring 100 in2 för en modellkammare
tillika demonstrationssal.

F. n. abonnerar beredningen på 5 olika telefonlinjer, som sammanförs till
en för beredningen gemensam växel. Arrangemanget är föga kostnadskrävande
och har fungerat nöjaktigt.

Med hänsyn till den föreslagna utbyggnaden av beredningen och då en
telefonväxel ur servicesynpunkt erbjuder fördelar, har från telefonbyrån i
Stockholm begärts anbud på en automatisk växel. Telefonbyrån har erbjudit
alternativt en 40 nummers automatisk växel, vilken blir för liten för den
utbyggda beredningen, eller en 90 nummers sådan växel, vilken ansetts bli
onödigt stor och kostnadskrävande. När televerket kan erbjuda även en 50
nummers växel synes en sådan böra anskaffas för beredningen.

Kostnadsberäkningar

Den sammanlagda personalstyrkan vid beredningen utgjordes i juli 1961
av 17 befattningshavare. Utredningens förslag innebär att antalet skulle
ökas till 33.

Verksamhetens utbyggnad föranleder en bestående höjning beträffande
avlönings- och omkostnadsanslagen.

Avlöningskostnaderna, beräknade efter 1961 års löneläge och i förekommande
fall efter näst högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, anges
av utredningen till 1 100 000 kr., vilket innebär en ökning från det för budgetåret
1961/62 beräknade beloppet 502 000 kr. med 598 000 kr. ökningen
betingas som framgått av det föregående främst av den väsentligt ökade
personalstyrkan men även av en uppräkning av posten till Arvoden till av
beredningen anlitade experter till i runt tal 130 000 kr. Utredningen anför
att ökningen kan synas stor; beaktar man emellertid att 1 100 000 kr. kan
beräknas utgöra endast omkring 5 promille av de offentliga utgifterna för
hälso- och sjukvården, blir den andel som det allmänna föreslås satsa på
detta rationaliseringsorgan icke särskilt hög.

I fråga om omkostnadsanslaget föreslår utredningen en ökning av det för
budgetåret 1961/62 beräknade beloppet 49 000 kr. med 78 000 kr., således till
127 000 kr. Därvid har räknats med ett bruttobelopp av 138 000 kr., varifrån
avgår inkomster av försålda publikationer 6 000 kr. och ersättning för verkställda
undersökningar 5 000 kr. Under anslaget föreslås en uppräkning av
bl. a. posten till reseersättningar med 20 000 kr., varav en del efter medgivande
av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall bör få användas för resor utom

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

landet. Medelsbehovet för publikationstryck beräknas fördubblat från 6 000
till 12 000 kr. Vidare bör uppföras en post till ersättning för materialier,
avsedd att täcka utgifter för provtillverkningar o. dyl. Medelsbehovet under
denna post uppskattas till 5 000 kr. för vardera planläggnings- och organisationsavdelningen
samt till 30 000 kr. för materielavdelningen. Utredningen
räknar icke med någon ökning av de särskilda uppbördsmedlen för första
verksamhetsåret.

Den av beredningen nu förhyrda våningen kommer att bli för liten efter
den föreslagna utbyggnaden av organisationen. För flyttning till nya lokaler
och inredning av dessa m. m. beräknar utredningen ett belopp av engångsnatur
på 90 000 kr. Härav avses för inredning av bibliotek 10 000 kr.
och för inredning av arkivlokal likaledes 10 000 kr., för inredning av rum för
16 nya befattningshavare och för 5 arvodesavlönade konsulter och experter
samt dessa rums utrustning i erforderlig utsträckning med skriv- och räknemaskiner
m. m. 50 000 kr., för snabbtelefonanläggning och ritningsapparatur
10 000 kr. och till inredning av sessionssal samt flyttningskostnader
jämte andra med flyttningen sammanhängande utgifter 10 000 kr. Härutöver
tillkommer i en framtid kostnad för en telefonväxel.

V. Yttranden över CSB-utredningens betänkande

1. Allmänna synpunkter

Inledande synpunkter

Uppfattningen att centrala sjukvårdsberedningens hittillsvarande resurser
varit otillräckliga för att motsvara de ökade krav som hälso- och sjukvårdens
expansion ställt har kommit till uttryck i ett stort antal yttranden.
Utredningens grundtanke att beredningen alltjämt skall vara det centrala
rådgivande rationaliseringsorganet inom detta område och erhålla en väsentlig
förstärkning för att kunna göra en vidgad insats har också i det
närmaste undantagslöst tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Statskontoret
framhåller att den av beredningen bedrivna verksamheten efter hand måste
få alltmer ökad betydelse ur samhällsekonomisk synpunkt. Arbetsmarknadsstyrelsen
understryker betydelsen av en fortlöpande långsiktig planläggningsverksamhet
inom sjukhusväsendet även med tanke på förtidsplanering
för att möjliggöra en snabb ökning av investeringarna då detta
är önskvärt med hänsyn till arbetsmarknads- och konjunkturläget. Sveriges
industriförbund uttalar att möjligheterna till arbetskraftsbesparande rationalisering
och organisatoriska förbättringar torde vara särskilt goda under
det uppbyggnadsskede sjukvården f. n. befinner sig i. Enligt förbundets mening
förefaller rationaliseringsinsatserna inom sjukhusväsendet hittills ha
varit relativt små, vilket även anses ha varit en bidragande orsak till stegringarna
i sjukvårdskostnaderna. Ehuru en förstärkning synes angelägen
3—- Rihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 79

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

ifrågasätter förbundet dock dels om icke en konkret arbetsmängdsberäkning
och en någorlunda klar arbetsfördelning inom beredningen måste redovisas,
innan en ny organisation fastställes, dels om icke nyanställning av personal
bör ske etappvis efter en i förväg utarbetad plan.

Hallands läns landstings förvaltningsutskott berör frågan om verksamhet
av ifrågavarande slag med bästa framgång bedrives som en statlig uppgift
eller om en decentralisering kan vara fördelaktig ur resultatsynpunkt
och uttalar som sin uppfattning att verksamheten alltfort bör bedrivas
centralt, bl. a. emedan mycket omfattande samlad erfarenhet från ett stort
underlagsområde är en förutsättning för att något väsentligt skall kunna
åstadkommas på detta område, vartill kommer att den hittillsvarande organisationsformen
synes vara att föredraga med tanke på önskvärdheten av
att rationaliseringsresultat snabbast möjligt göres tillgängliga för alla därav
intresserade. Däremot uttalar Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott
starka tvivel på lämpligheten av en utbyggnad av beredningen efter
de av utredningen förordade linjerna — vilka befaras leda till tillskapande
av ett ämbetsverk, arbetande i stela former — och finner att ett konsulterande
organ, för ändamålet skapat av landstingsförbundet, stadsförbundet
och eventuellt även andra intressenter, snarare synes vara att föredraga.
Utskottet är av den åsikten att man i största möjliga utsträckning skall undvika
att ha fast anställda tjänstemän för uppgifter, som har med den snabba
utvecklingen på sjukvårdsbyggenskapens område att göra.

Den allmänna ramen för beredningens verksamhetsområde

Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i frågan om granskning av
byggnadsanläggningar för barnavårdsanstalter har anslutit sig
till uppfattningen att denna granskning bör ske hos sjukvårdsberedningen.

Sålunda uttalar medicinalstyrelsen att, med hänsyn till att barnavårdsanstalterna
ej sällan är jämförbara med sjukvårdsinrättningar, enligt styrelsens
mening starka skäl talar för att beredningen bör få tillfälle att
granska byggnadsanläggningarna jämväl för dylika anstalter. Statskontoret,
svenska landstingsförbundet samt förvaltningsutskotten hos Kristianstads,
Älvsborgs, Skaraborgs, Kronobergs och Värmlands läns landsting biträder
likaså förslaget eller lämnar det utan erinran. Skaraborgs läns landstings
förvaltningsutskott ifrågasätter härutöver, huruvida icke jämväl byggnadsfrågor
rörande anstalter för psykiskt efterblivna borde inrangeras under beredningen.

Emellertid har även erinringar mot förslaget framförts från några instanser.

Socialstyrelsen erinrar om sitt ovan redovisade yttrande över byggnadsbesparingsutredningens
betänkande. Vad styrelsen anfört däri anser styrelsen
alltjämt gälla. Emellertid anser styrelsen samtidigt att det skulle vara

35

Kungi. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

av stort värde, om även i fortsättningen den sakkunskap, som centrala sjukvårdsberedningen
besitter, kommer byggnadsverksamheten på barnavårdens
område till godo. Styrelsen förordar därför, att styrelsen — i enlighet
med vad som f. n. tillämpas — också i fortsättningen får anlita centrala
sjukvårdsberedningen såsom remissmyndighet, då det gäller byggnadsanläggningar
för barnhem. Styrelsen framhåller, att övriga barnavårdsredningen
icke bör påläggas nya arbetsuppgifter utanför hälso- och sjukvårdsberedningen.

Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott betonar att beredningen
icke bör påläggas nya arbetsuppgifter utanför hälso- och sjukvårdens
ram.

Ålderdomshemmen anses av medicinalstyrelsen böra falla utanför
ramen för beredningens verksamhet. Socialstyrelsen framhåller att dess
socialvårdsbyrå — förut statens fattigvårdsinspektör i socialdepartementet
— under en period av 40 år lett utvecklingen av ålderdomshemsvården
och att styrelsen under årens lopp fått en omfattande praktisk erfarenhet
av planeringsarbete på området och god överblick över utvecklingstendenserna.
Ålderdomshemsplaneringen utgör resultatet av en samverkan
mellan socialstyrelsen, länsstyrelserna, kommunerna och de av
kommunerna anlitade arkitekterna. I detta samspel utgör givetvis byggnadstekniska
och ekonomiska synpunkter ett viktigt moment, men minst
lika viktigt för ett gott resultat är att samhälls- och människovårdande synpunkter
får göra sig gällande. Med hänsyn icke minst till de sistnämnda synpunkterna
bör enligt socialstyrelsens mening den nuvarande ordningen, vilken
hittills synes ha fungerat tillfredsställande, bibehållas. Skulle en samverkan
med centrala sjukvårdsberedningen emellertid anses erforderlig bör
denna ske i samma form som styrelsen förordat för barnhemmens del.

Styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen förklarar sig visserligen dela
utredningens betänkligheter mot en sålunda föreslagen utökning men anser
sig likväl icke böra motsätta sig densamma under förutsättning dels att
verksamheten, liksom hittills i fråga om barnavårdsanstalterna, inskränkes
till en byggnadsteknislc granskning ur funktionella synpunkter och dels att,
efter vunna erfarenheter, beredningens personalresurser anpassas efter den
ökning av arbetsvolymen, som särskilt ärendena rörande ålderdomshem kan
väntas medföra.

Statskontoret, svenska landstingsförbundet och svenska landskommunernas
förbund tillstyrker att beredningens granskningsverksamhet utvidgas
att även omfatta förslag till ålderdomshem, och Hallands läns landstings
förvaltningsutskott har ej heller funnit anledning till erinran häremot.
Värmlands läns landstings förvaltningsutskott understryker, utan bestämt
ståndpunktstagande i frågan, att flera skäl talar för att beredningen skall
utföra denna granskning. Statskontoret anför vidare, att behov av ett centralt
organ för handhavande av tekniskt utvecklingsarbete med avseende

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

å skolbyggnader kunnat konstateras, och att möjligheten att tillskapa ett
rationaliseringsorgan för såväl sjukvårdsanläggningar soin skolbyggnader
bör beaktas.

Arbetsuppgifter

I åtskilliga remissyttranden framhålles önskvärdheten av att betydligt
ökat utrymme lämnas för arbete med mer generell syftning. Dock anför
Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott att detta icke får medföra
att de mera rutinbetonade uppgifterna tillmätes alltför underordnad betydelse.
Forskning och planering utan kontakt med det praktiska arbetet på
sjukvårdsinrättningar torde enligt utskottet kunna leda till mindre ändamålsenliga
förslag och riktlinjer. Likaså betonar Skaraborgs läns landstings
förvaltningsutskott att bl. a. granskningsverksamheten medfört att hos beredningen
kunnat samlas stor kunskap och erfarenhet i vad gäller sjukhusbyggnadernas
ändamålsenliga utformning.

Statskontoret har uttalat att beredningens huvuduppgift bör vara att
dels hos sig samla all tillgänglig kunskap om sjukhusbyggnader och deras
inredning och funktion m. m., dels att med ledning av inhämtade erfarenheter
fortlöpande revidera standarden för svenska sjukhus.

Svenska stadsförbundet framhåller särskilt behovet av samordning
utifrån en gemensam grundsyn av det fortlöpande rationaliserings- och
planeringsarbete, som bedrivs av skilda huvudmän, och förväntar att möjligheter
för ökade insatser i detta avseende skall skapas som ett resultat
av utredningen.

Utredningens förslag att det formella godkännandet av förläggning av
sjukhus och av ritningar för sjukhus helt skall anförtros sjukvårdsberedningen
har biträtts eller lämnats utan erinran av statskontoret samt förvaltningsutskotten
i Östergötlands, Kronobergs, Skaraborgs och Kopparbergs
läns landsting. Statskontoret ifrågasätter, med hänsyn till att medicinalstyrelsen
är representerad inom beredningens styrelse och arbetsutskott,
om icke föreskriften om samråd med medicinalstyrelsen kan utgå
ur förslaget. Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott uttalar, att
förslaget icke synes innefatta någon större inskränkning i medicinalstyrelsens
befogenheter och ej heller i dess möjligheter att inverka på beredningens
handläggning av ärenden av sådan vikt att medicinalstyrelsens
mening bör inhämtas. Beträffande övriga ärenden synes utredningens förslag
medföra, att det nu tämligen omständliga förfarandet ersättes med ett
smidigare sådant.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott anser det kunna starkt ifrågasättas,
huruvida särskilt godkännande av central myndighet av uppgjorda
förslag till sjukhusbyggnader skall erfordras. Därest så emellertid alltjämt
anses erforderligt förordas den av utredningen föreslagna ändringen.

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

Stockholms stads sjukvårdsstyrelse och Stockholms låns landstings förvaltningsutskott
finner det vara av mindre vikt vilken myndighet som svarar
för det formella godkännandet av ett planerat sjukhus under förutsättning
att ett beslut av granskningsmyndigheten blir bindande för den myndighet,
som sedermera har att inspektera anläggningen och verksamheten,
samt föreslår att huvudmännen medges rätt att få sina mot arbetsutskottets
beslut framställda erinringar prövade av beredningens styrelse. Det förutsättes
härvid, att styrelsens beslut skall kunna överklagas hos Kungl. Maj :t.

Svenska landstingsförbundet samt förvaltningsutskotten i Jönköpings,
Malmöhus, Hallands, Älvsborgs och Västernorrlands läns landsting ställer
sig tveksamma eller avvisande till förslaget. Såsom skäl framhålles bl. a.
att nuvarande ordning fungerar väl, att bestämmelserna är så nya att ytterligare
erfarenheter bör avvaktas innan en ändring vidtages samt att det
är tveksamt om en sådan ändring skulle medföra en mera avsevärd rationalisering.

Medicinalstyrelsen är ej heller beredd tillstyrka förslaget utan framhåller,
att beredningen i princip även fortsättningsvis bör ha karaktären av
centralt rådgivande organ.

En liknande uppfattning redovisas av centrala sjukvårdsberedningens
styrelse och av Sveriges läkarförbund. Styrelsen uttalar, att det enbart torde
vara praktiska skäl som förestavat den nuvarande ordningen, innebärande
att medicinalstyrelsen avlastas de mindre viktiga ärendena av ifrågavarande
art. Att lagstiftarna ansett godkännandet i princip böra ankomma på medicinalstyrelsen
torde böra ses mot bakgrunden av medicinalstyrelsens
egenskap av central tillsynsmyndighet på hälso- och sjukvårdens område.
Enligt styrelsens mening måste det föreligga mycket tyngande skäl för ett
frångående av nu gällande regler, och några sådana anser styrelsen icke ha
förebragts. Därtill kommer den mycket betydelsefulla omständigheten, även
antydd av utredningen, att beredningens funktion som serviceorgan åt sjukhushuvudmännen
många gånger tvivelsutan blir lidande av att beredningen
i samma ärende skall vara såväl den rådgivande som den beslutande myndigheten.
Erfarenheterna under den korta tid det nuvarande förfarandet
tillämpats talar enligt beredningens mening icke för den föreslagna ändringen.

Läkarförbundet anför, att det måste anses ankomma på medicinalstyrelsen,
som har högsta överinseendet över hälso- och sjukvårdsväsendet i
landet, att taga slutlig ställning till av huvudmännen framlagda förslag
till nya och utvidgade vårdinrättningar, och i konsekvens härtill bör ett
särskilt granskningsorgan knytas till medicinalstyrelsen. Därtill skulle en
utvidgning av beredningens befogenheter inom granskningsverksamheten
verka hämmande på beredningens möjligheter att otvunget bidraga till utveckling
och rationalisering av sjukvården, vilka uppgifter med rätta starkt
betonats i utredningsdirektiven. Det måste ur principiella synpunkter vara

38

Kungl. l\Iaj:ts proposition nr 79 år 1962

oriktigt, att organ som huvudsakligen är rådgivande även skall fatta slutliga
avgöranden i samma ärenden som rådgivningen tidigare gällt. Om
ifrågavarande ärenden påförs beredningen bör de kunna besvärsvägen föras
vidare till medicinalstyrelsen.

Statskontoret biträder förslaget att till sjukvårdsberedningen icke bör
rutinmässigt remitteras utrustningsförslag från av Kungl. Maj :t
tillsatta kommittéer (delegationer) eller dylika förslag avseende andra inrättningar
än sjukvårdsanstalter. Även försvarets sjukvårdsstyrelse delar
helt utredningens synpunkt att begränsning av denna ärendegrupps omfattning
bör ske.

Beträffande utredningens förslag rörande ett prognosutskott
framhåller bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, att undersökning f. n. pågår inom
styrelsens prognossektion framför allt beträffande sjuksköterskekårens
sammansättning och arbetsförhållanden. Denna undersökning, som sker
i nära samarbete med medicinalstyrelsen, avser att bilda underlag för en
prognos över denna och andra personalkategorier inom sjukvården. Med
hänsyn till det påbörjade arbetet och då det synes ändamålsenligt att prognosverksamheten
för olika personalkategorier hålles samman inom ett
och samma organ, finner styrelsen icke påkallat att ytterligare ett organ
inrättas för prognosarbetet inom ifrågavarande område. Däremot finner
styrelsen lämpligt att även centrala sjukvårdsberedningen ingår i den expertgrupp,
som bildats för ifrågavarande undersökningar.

Likaså anför statistiska centralbyrån att det ej synes rationellt att splittra
prognosverksamheten genom inrättande av ett från arbetsmarknadsstyrelsen
skilt prognosorgan. Centralbyrån finner det mera motiverat att ge arbetsmarknadsstyrelsens
prognossektion i uppdrag att, eventuellt i en fastare
organiserad arbetsgrupp, ta upp ifrågavarande arbetsuppgifter, varvid
samråd givetvis bör ske med såväl centrala sjukvårdsberedningen som
medicinalstyrelsens statistiska avdelning. Centralbyrån är representerad i
den prognosdelegation inom arbetsmarknadsstyrelsen, som har att leda
prognossektionens arbete, och även i övrigt har ett intimt samarbete etablerats
mellan prognossektionen och olika avdelningar inom centralbyrån.
Om det emellertid skulle anses nödvändigt att för andra uppgifter än befolknings-
och personalprognoser inrätta ett prognosutskott och om statistiska
centralbyråns medverkan därvid anses önskvärd ansluter sig centralbyrån
principiellt till tanken att ställa expertis till förfogande i fråga om
arbetsuppgifter, som ligger inom ämbetsverkets verksamhetsområde. Medicinalstyrelsen
anför härutöver att styrelsen icke anser det ändamålsenligt
att till sjukvårdsberedningen förlägga prognosarbete inom sjukhusvårdens
område i betraktande även av att beredningen i sin verksamhet
icke har utblick över alla delar av hälso- och sjukvården.

Svenska landstingsförbundet och Västernorrlands läns landstings för -

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

valtningsutskott framhåller, att en viktig del av beredningens verksamhet
bör vara att genom konferenser och kurser och genom beredande av möjlighet
till praktisk tjänstgöring träna och utbilda personal, som arbetar i
den av huvudmännen bedrivna kontinuerliga organisations- och rationaliseringsverksamheten.
Liknande synpunkter framförs från förvaltningsutskotten
i Östergötlands, Jönköpings, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs
läns landsting.

I fråga om bedrivandet av forskning vid beredningen anför Stockholms
stads sjukvårdsstyrelse och Stockholms läns landstings förvaltningsutskott,
att begreppet forskning i förevarande sammanhang synes väl pretentiöst.
Viktigare är, att beredningen förses med sådana resurser att erfarenheter
från olika forskningsfält samordnas samt att in- och utländska framsteg
inom sjukvården bevakas. I den mån beredningen vill engagera sig i rena
forskningsuppgifter bör, som utredningen framhållit, kontakt sökas med
grundforskningen.

Svenska stadsförbundets styrelse förklarar sig fästa avsevärd vikt vid att
beredningen ges resurser att kunna ägna sig åt en betydande forskningsoch
försöksverksamhet. Likaså finner Blekinge läns landstings förvaltningsutskott
angeläget att beredningen har möjlighet att ägna sig åt forskning
på ifrågavarande områden.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott anser att det icke nog kraftigt
kan understrykas att de väsentliga uppgifterna för sjukvårdsberedningen
är forsknings- och försöksverksamhet, och framhåller, att det även
måste vara betydelsefullt att nära kontakter knyts med de statliga forskningsråd,
som är verksamma inom områden, som på något sätt berör sjukvården.

Styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen nämner ifråga om funktioner
vid beredningen som bör ytterligare poängteras särskilt publiceringsverksamheten,
som bör vidgas starkt för att de inom beredningen samlade
erfarenheterna och forskningsresultaten effektivt skall kunna komma huvudmännen
till del. Samma synpunkter möter i flera remissyttranden från
huvudmannahåll. Likaså betonas av flera huvudmän värdet av det informella
samråd som äger rum mellan deras tjänstemän och konsulter samt
beredningens befattningshavare.

Sveriges läkarförbund har upptagit frågan om arbetsformer och därvid
positivt bedömt utredningens förslag om bibehållande av utskott eller arbetsgrupper
för utredning av aktuella ärenden. Genom dessa utskott bör
beredningen också få tillgång till erforderlig medicinsk sakkunskap. Förbundet
framhåller emellertid att en kontinuerlig medverkan av sådan expertis
synes nödvändig i flera avseenden j framförallt har erfarenheter från
senare år givit vid handen att planerings-, utrustnings- och övriga materielfrågor
samt ärenden rörande arbetsformer vid sjukhus nästan undantagslöst
är förenade med viktiga hygieniska problem, som ofta icke kan förutses

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1962

av den tekniska expertisen vid beredningen. Det vore därför lämpligt att
till beredningen knyta expert av detta slag, som kontinuerligt hade att bevaka
beredningens arbete ur hygienisk synpunkt.

Vissa personalfrågor

De remissmyndigheter, som uttalat sig om lönesättningen vid beredningen,
har alla framhållit angelägenheten av att den kvalificerade personalen
erbjudes konkurrenskraftiga löner. TCO anför att beredningen blivit en
utbildningsanstalt, från vilken befattningshavarna så snart möjlighet givits
har övergått till andra arbetsgivare, som erbjudit avsevärt bättre löne- och
anställningsvillkor. Enligt Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott
har under de senare åren kunnat märkas en bristande konsekvens vid behandlingen
av likartade ärenden, vilket enligt utskottet torde få tillskrivas
alltför täta ombyten av befattningshavare till följd av den låga lönesättningen.
Statskontoret erinrar om föreliggande möjligheter att i vissa fall
reglera anställningsvillkoren genom kontraktsanställning, och även svenska
landstingsförbundet samt förvaltningsutskotten i Östergötlands, Hallands,
Västernorrlands och Norrbottens läns landsting finner en friare lönesättning
önskvärd.

2. Beredningens ledning och administration m. m.

Styrelsen och arbetsutskottet

Mot förslaget att den på förslag av försvarets sjukvårdsstyrelse utsedde
styrelseledamoten skulle utgå har erinringar framförts av nämnda ämbetsverk
och av medicinalstyrelsen, varjämte centrala sjukvårdsberedningen
starkt ifrågasatt lämpligheten av en dylik ändring.

Försvarets sjukvårdsstyrelse anför, att krigsmaktens direkta intresse för
detaljplanering av stora sjukvårdsinrättningar minskat i aktualitet enär
större sjukhus i krigsmaktens regi successivt avvecklats. Då emellertid
sjukvården i krig i stor utsträckning måste baseras på i fred verksamma
sjukhus, måste landets sjukvårdsresurser och även den forsknings- och försöksverksamhet
m. m. som bedrivs i den civila sektorn vara väl kända av
försvarets sjukvårdsledning för att landets samlade resurser skall kunna
rätt utnyttjas vid krig. Krigsmakten måste i allt högre grad kräva att få
aktivt medverka i standardiseringsverksamheten. Det torde vara av oskattbart
värde för de myndigheter, som har att ansvara för krigsplanläggningen
av olika delar av totalförsvarets sjukvård, att vara väl insatta i såväl
pågående utredningar m. m. som de resurser som landets fredstida sjukvård
i sin helhet har. Samarbetet bör icke försvåras genom att sjukvårdsstyrelsen
saknar representant i beredningens ledning, utan detta samarbete
bör snarare underlättas och utvidgas.

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

Medicinalstyrelsen anser att gemensamma intressen på materielområdet
talar för att en representant för försvarets sjukvård allt fortfarande bör
ingå som ledamot i beredningens styrelse.

Centrala sjukvårdsberedningen erinrar om att den militära sjukvården
i fred fortfarande har många och betydande uppgifter. Beredningen har i
sina renodlat civila uppgifter i många fall berikats genom att försvarets
sjukvård haft en företrädare i beredningens styrelse; särskilt gäller detta
standardiseringsfrågor och vissa andra på materielavdelningen ankommande
ärenden. Däremot anser beredningen i likhet med utredningen att chefstjänstemannen
bör ingå såväl i styrelsen som i arbetsutskottet.

Svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet och förvaltningsutskottet
i Västernorrlands läns landsting tillstyrker att representanten för
försvarets sjukvårdsstyrelse utgår ur beredningens styrelse samt föreslår
att den ledigblivande platsen förbehålles representant för huvudmännen.
Landstingsförbundet och utskottet anför härtill att huvudmännen inom en
nära framtid torde komma att få överta ansvaret för jämväl tjänstelakarväsendet
och den slutna mentalsjukvården och bör tillförsäkras ett mot
sitt ansvar och sina uppgifter svarande inflytande i beredningens ledning.
Även Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott uttalar att en ökad representation
för sjukvårdshuvudmännen i beredningens styrelse torde vara
befogad och önskvärd.

Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott föreslår att chefen för
planläggningsavdelningen — om han blir föreståndare för beredningen
även ingår i styrelsen.

Beredningens administrativa ledning

I frågan om inrättande av en chefstjänstemannabefattning för bl. a. samordnande
uppgifter har flera skilda förslag och åsikter kommit till uttryck.

Centrala sjukvårdsberedningens styrelse anger två tänkbara alternativ till
de båda av utredningen diskuterade förslagen rörande chefstjänsten, nämligen
dels en teknisk chefstjänstemannabefattning, fristående från de tre
fackavdelningarna, och dels en ordning varigenom vilken som helst av avdelningsföreståndarna
kan beklädas med uppdraget som föreståndare för
beredningen. Styrelsen anför att behovet av tillgång till juridiskt skolad och
erfaren arbetskraft icke synes vara större än att det kan täckas genom tillfälligt
anlitad arbetskraft, och att det vid representation i allmänhet krävs
att beredningen företrädes utåt av personer med sakkunskap på de områden,
som i varje särskilt fall är aktuella. Styrelsen finner det vara av värde om
chefstjänstemannen kan bygga sin auktoritet på ett tekniskt kunnande
snarare än ett juridiskt-administrativt kunnande. Styrelsen anser sig icke
kunna biträda förslaget om en särskild administrativ chefsbefattning och
finner övervägande skäl tala för — om en exklusiv chefsbefattning skulle

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

anses erforderlig —- att befattningshavaren bör ha teknisk grundutbildning.
Styrelsens majoritet förordar emellertid att chefskapet för beredningen,
åtminstone tills vidare, förenas med chefskapet för någon av de tre tekniska
avdelningarna. Vederbörande föreslås för sitt uppdrag erhålla förståndararvode,
som icke bör vara lägre än 3 600 kr. för år. En minoritet inom styrelsen
har anmält avvikande mening till förmån för alternativet med en
från fackbyråerna och kanslisektionen fristående chefstjänstemannabefattning
med tekniskt-organisatorisk inriktning.

Medicinalstyrelsen och Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott ansluter
sig till den av majoriteten inom beredningens styrelse uttalade uppfattningen,
medan standardiseringskommissionen följer minoritetslinjen.

Statskontoret finner att en särskild administrativ chefstjänst bör inrättas,
tills vidare som en arvodestjänst. På innehavaren av denna tjänst bör enligt
ämbetsverkets mening komma uppgiften att utföra de undersökningar, som
enligt utredningsförslaget skulle ankomma på kansliet.

Inrättande av en administrativ chefstjänst förordas av förvaltningsutskotten
i Kronobergs läns landsting, Kalmar läns norra landsting och Västerbottens
läns landsting och vidare av förvaltningsutskotten i Värmlands och
Örebro läns landsting, vilka båda sistnämnda remissmyndigheter emellertid
ifrågasätter om tjänsten bör placeras i så hög lönegrad som utredningen
föreslagit.

Svenska landstingsförbundet samt Skaraborgs och Västernorrlands läns
landstings förvaltningsutskott förklarar sig icke ha blivit övertygade om
behovet av en överdirektörstjänst. Det framhålls bl. a., att de administrativa,
kamerala och juridiska ärendena torde kunna föredragas av den föreslagne
föreståndaren för beredningens kansli, medan samordningsarbetet
— under styrelsen och arbetsutskottet, som får förutsättas i första hand
bära ansvaret därför — skulle kunna ledas av en avdelningschef, som samtidigt
är chef för beredningen. Det synes naturligt att föreståndarskapet
ålägges chefen för planläggningsavdelningen, vilken redan i utredningens
förslag erhållit förmånligare löneställning än övriga avdelningsföreståndare.
Genom avdelningens uppdelning på två detaljer med var sin chef synes
chefskapet för avdelningen väl medgiva förening med föreståndarskapet
för beredningen. Även Kalmar läns södra landstings och Hallands läns
landstings förvaltningsutskott ifrågasätter behovet av en överdirektörstjänst
och om icke uppgiften att vara beredningens chef kan åläggas
chefen för planläggningsavdelningen. Stockholms läns landstings förvaltningutskott
och Stockholms stads sjukvårdsstyrelse ifrågasätter om icke
en lämplig lösning skulle vara att inrätta tjänst som överdirektör förenad
med chefskapet för planläggningsavdelningen.

Sveriges läkarförbund anser att den för beredningens verksamhet i sin
helhet ansvarige chefen — vilken enligt förbundets mening icke bör ha
ansvar för en egen avdelning utan frikopplas för att kunna samordna och

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

effektivisera beredningens verksamhet, vilket är högst väsentligt med de
nya arbetsuppgifter som avses skola tillföras beredningen även bör
fungera som ledare för ett för verksamheten gemensamt organ, benämnt
direktion eller motsvarande, i vilket bör ingå avdelningscheferna, representanter
för beredningens styrelse och eventuellt även för medicinalstyrelsen.

3. Fackavdelningarna

Styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen föreslår att beredningen —-med undantag för kansliet, som bör vara en fristående sektion indelas i
byråer med en byråchef som chef för varje byrå. För dessa befattningshavare
bör gälla de kompetensfordringar utredningen föreslagit. Som tidigare
nämnts föreslås en av byråcheferna tillika vara beredningens högste
chefstjänsteman. Styrelsen framhåller vidare, att det beträffande de tre
fackavdelningarnas interna organisation och personalstyrka givetvis föreligger
en direkt relation mellan målsättningen och resurserna. Ifråga om
granskningsuppgifterna finns möjlighet att bedöma behovet i förhållande
till efterfrågan. Beträffande de övriga arbetsuppgifterna avgör de tillgängliga
resurserna helt hur snabbt en fråga kan lösas. En avvägning måste
således ske mellan vad som krävs tidsmässigt och de resurser som kan
ställas till förfogande. Den av utredningen föreslagna personalramen av
sammanlagt 33 befattningshavare är beredningen villig acceptera även i
medvetande om att en sådan personalstyrka ej kan vara tillräcklig på lång

sikt. _

Örebro läns landstings förvaltningsutskott finner det böra ifrågasattas,
om den föreslagna vidgade personalorganisationen blir tillfyllest.

SACO — som i likhet med TCO förutsätter att förhandlingar i sedvanlig
ordning kommer till stånd beträffande anställnings- och avlöningsvillkor —
förklarar sig icke ha någon erinran mot utredningens förslag i vad avser
organisationsfrågor. Däremot anför svenska sjukhusförvaltningens tjanstemannaförbund,
att den föreslagna planeringen av materiel- och orgamsationsavdelningarna
icke synes tillräckligt framsynt i betraktande av att
huvudmannaskapet för mentalsjukvården inom en snar framtid avses
övergå till landstingen och de statliga engagemangen i sjukvårdsväsendet
därigenom starkt inskränkes. Förbundet understryker betydelsen av att
till planläggnings- och organisationsavdelningarna som konsulter även
knytes representanter från sjukhusadministratörernas led, bl. a. för upprätthållande
av kontakt mellan den centrala myndigheten och sjukhusens
huvudmän.

Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott finner angeläget, att personalen
icke fastlåses vid de olika avdelningarna utan att eu viss elasticitet
finnes. Utskottet har särskilt fäst sig vid den relativt ringa personal, som
knytes till den för sjukhushuvudmännen viktiga granskningsdetaljen, men

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

förutsätter att vid anhopning av granskningsärenden en förstärkning av
detaljens personal kan ske genom tillfällig överföring av personal från
andra avdelningar.

Planläggningsavdelningen

Den föreslagna utbyggnaden av avdelningen har icke mött principiella
erinringar. Medicinalstyrelsen framhåller att angelägna och betydande arbetsuppgifter
för både planläggnings- och materielavdelningarna föreligger
på såväl sjukvårdens som tandvårdens område. Styrelsen tillstyrker
förslaget att en välkvalificerad sjuksköterska skall anställas vid vardera
av dessa båda avdelningar. Som tjänstebenämning föreslås konsulent. Däremot
anser styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen att tillgång till
en välkvalificerad sjuksköterska på organisationsavdelningen (-byrån) bör
tillfredsställande täcka behovet för hela beredningen. I övrigt föranleder
förslaget icke annan erinran från beredningens sida än att teknikertjänsten
bör sättas i lönegrad Ae 15 i st. f. Ae 11 med hänsyn till att något
högre krav maste ställas beträffande mångsidigheten hos tjänstens inneha\
are, da denne bör kunna lämna ritningsservice åt beredningens samtliga
avdelningar.

Vissa lönesättningsfrågor behandlas vidare dels av Kronobergs läns
landstings förvaltningsutskott, som ifrågasätter om placering som byråchef
i Bp 3 är tillfyllest i fråga om chefen för planläggningsavdelningen med
hänsyn till befattningens vikt och de kvalifikationer som, fordras av
tjänstens innehavare, dels ock av Värmlands läns landstings förvaltningsutskott,
som beträffande de båda föreslagna sjukskötersketjänsterna hos
beredningen ifrågasätter om placering i lönegrad 21 är berättigad. Till jämförelse
framhålles att husmoder vid centrallasarett med självständigt, ansvarsfyllt
arbete som personalföreståndare m. m. är placerad tre lönegrader
lägre.

I fråga om arbetsuppgifterna vid avdelningen betonar Stockholms stads
sjukvårdsstyrelse samt förvaltningsutskotten i Stockholms och Värmlands
lans landsting vikten av att en kontinuerlig revision sker av publicerade råd
och anvisningar. Försvarets sjukvårdsstyrelse föreslår att forsknings- och
utvecklingsarbete centraliseras till planläggningsavdelningen och icke delas
mellan denna och kansliet.

Materielavdelningen

Mot utredningens förslag om förstärkning av avdelningens resurser har
icke några erinringar framförts. Emellertid betonar styrelsen för centrala
sjukvårdsberedningen, att förslaget måste ses som ett minimiförslag och
att varje beskärning äventyrar möjligheterna att medhinna det mest nöd -

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

vändiga arbetet. TCO anför att det synes lämpligt att en inspektör stjänst
(sjuksköterska) inrättas jämväl vid materielavdelningen för utarbetande
av förslag till standardmateriel för sjukhusen.

Gentemot utredningens uttalande angående begränsning av detaljgranskning
av utrustningsförslag till att avse statliga institutioner anför förvaltningsutskottet
i Kalmar låns norra landsting att det synes önskvärt, att
även de kommunala sjukvårdshuvudmännen lämnas möjlighet att få
utrustningsförslag granskade av materielavdelningen. Malmöhus läns landstings
förvaltningsutskott anför att en dylik begränsning av detaljgranskningen
redan i dagens läge torde komma att medföra en icke önskvärd
begränsning av erfarenheterna från det praktiska sjukvårdsarbetet. Härtill
kommer att en stor del av ifrågavarande statliga institutioner möjligen
kommer att överföras till annan huvudman. Ett flertal remissinstanser —
svenska landstingsförbundet samt förvaltningsutskotten i Jönköpings, Hallands,
Älvsborgs, Skaraborgs och Västernorrlands län samt Kalmar läns
södra landsting har härutöver framhållit angelägenheten av att beredningen
skall kunna bistå landstingen med rådgivning i frågor rörande dyrbara,
ibland mera sällan förekommande eller relativt oprövade utrustningsdetaljer
för exempelvis laboratorier, röntgenkliniker och andra specialkliniker.
Landstingsförbundet samt förvaltningsutskotten i Jönköpings och Västernorrlands
läns landsting uttalar vidare, att det vore värdefullt om beredningen
tar initiativ till utprovning av olika för sjukhusen avsedda utrustningsartiklar,
och Sveriges industriförbund förordar att beredningen får
tillräckliga anslag för provtillverkning, som bör ske i samråd med industrin.
Styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen anför, att styrelsen är fullt
medveten om det angelägna för huvudmännen att äga tillgång till ett av
merkantila hänsyn obundet sakkunnigorgan för rådgivning i utrustningsfrågor
av större vikt. Frågan är emellertid synnerligen svårlöst, dels med
hänsyn till bristen på högkvalificerade tekniker över huvud och dels därför
att ifrågavarande materielområde trots sin speciella natur är så stort, att
den ifrågasatta rådgivningen måste kräva insatser av ett flertal experter.
Det synes böra ankomma på styrelsen att tills vidare söka tillgodose det berörda
behovet med tillhjälp av utomstående experter men att beakta och
undersöka frågan om anställande av särskild personal för ändamålet samt
inkomma till Kungl. Maj:t med eventuella förslag. Försvarets sjukvårdsstyrelse
framhåller, att styrelsen genom sin omfattande försöksverksamhet
vid försvarets olika truppförband har viss möjlighet att biträda beredningen
med bl. a. praktisk utprovning.

Den stora betydelsen av en utvidgad standardiseringsverksamhet och
kontinuerlig översyn av gällande standard framliålles bl. a av svenska
landstingsförbundet — som även understryker vikten av att den snabba utvecklingen
i fråga om prefabricerade förbandsmateriel in. in. och materiel
för engångsbruk följes — Sveriges industriförbund och Sveriges standardi -

46

Kiingl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

seringskommission. Försvarets sjukvårdsstyrelse erinrar om att styrelsen i
särskild framställning till Kungl. Maj :t framhållit önskvärdheten av att
standardiseringen av krigsmaktens sjukvårdsmateriel bedrives i ökad takt,
att styrelsens resurser härför förstärkes och att det intima samarbete, som
är nödvändigt med i första hand försvarets klassifikationscentral och centrala
sjukvårdsberedningen, förbättras. Styrelsens strävan är att för användning
vid krigsmaktens sjukvårdsenheter fastställa materiel av samma
eller likartad typ som den som användes vid landets fredssjukhus, allt i den
mån sa är möjligt med hänsyn till de speciella förhållanden, som råder vid
rörliga förband under krig.

Organisationsavdelningen

Utredningens förslag att den nuvarande arbetsstudieavdelningen bygges
ut till en organisationsavdelning har icke mött erinran från remissmyndigheternas
sida. Medicinalstyrelsen och Sveriges läkarförbund har emellertid
funnit avgränsningen till utredningsavdelningen vara oklar. Medicinalstyrelsen
finner det mest ändamålsenligt att utredningsavdelningens arbetsuppgifter
i huvudsak tillföres organisationsavdelningen, som därvid eventuellt
borde ges en mera adekvat benämning, förslagsvis driftsavdelningen. Då
tyngdpunkten i avdelningens arbetsuppgifter ligger på det företagsekonomiska
området bör avdelningschefen vara en erfaren företagsekonom. —
Även läkarförbundet ifrågasätter om icke organisations- och utredningsavdelningarna
bör sammanföras till en.

Förslaget om organisationsavdelningens arbetsuppgifter föranleder ingen
erinran från statskontoret, som anför att den föreslagna personalnumerären
torde vara tillräcklig under förutsättning att det till statliga sjukhus begränsade
fältarbetet får tämligen liten omfattning. Även styrelsen för centrala
sjukvårdsberedningen delar i stort sett utredningens syn på arbetsuppgifterna
för avdelningen. Dock bör uppgifterna med fördel även kunna
omfatta sådan prognos- och utredningsverksamhet, som ej är att direkt
hänföra till någon av de övriga byråerna. Vidare anser styrelsen det vara
önskvärt — med hänsyn dels till den betydelse i fältarbete vunna erfarenheter
har för organisationsproblemen i stort, dels ock till den statliga sjukhussektorns
förhållandevis ringa omfattning —- att beredningen erhåller
något ökade möjligheter till fältmässiga arbetsstudier och andra lokala undersökningar
med principiell inriktning. På grund härav bör avdelningen
(byrån) tillföras ytterligare två ingenjörer i lönegrad Ae 19.

Malmöhus och Värmlands läns landstings förvaltningsutskott anser ej
heller att en begränsning av fältarbetet till enbart statliga institutioner är
att förorda. Sistnämnda remissmyndighet anför bl. a.

För att dessa studier skall kunna bli av verklig betydelse fordras, att det
organ, som skall utföra dem, står i ständig kontakt med den verksamhet

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

som skall utredas. Det är särskilt angeläget i en tid som den nuvarande, då
behandlingsprinciper undergår snabba växlingar och nya tillskott till den
terapeutiska arsenalen gör att sjukdomspanoramat snabbt kan förändras.
Inom de sjukhus som tillhör den statliga sektorn — å ena sidan mentalsjukhus,
å andra sidan vissa undervisningssjukhus — är förhållandena i många
avseenden helt olika dem vid de viktigaste av de av landstingen in. fl.
drivna sjukhusen, lasaretten. Det vore därför, enligt utskottets mening,
olyckligt om beredningen skulle tvingas att alldeles överge uppgiften att utföra
arbets- och organisationsstudier vid sjukhus inom den sistnämnda
gruppen.

Svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet delar utredningens
uppfattning att det lokala rationaliseringsarbetet vid sjukhusen visserligen
får förutsättas komma att bedrivas genom sjukvårdshuvudmännen
och deras organisationer men att det föreligger behov av ett centralorgan på
sjukhusrationaliseringens område. Landstingsförbundet uttalar bl. a., att en
viktig del av beredningens verksamhet på detta område bör vara att genom
konferenser och kurser och genom beredande av möjlighet till praktisk
tjänstgöring träna och utbilda personal, som arbetar i den av huvudmännen
bedrivna kontinuerliga organisations- och rationaliseringsverksamheten.

Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott — som även skulle ha
funnit det värdefullt om det ankommit på beredningen att medverka vid viss
utbildning för fältets räkning av rationaliseringsexperter på sjukhusväsendets
område — framhåller som synnerligen angeläget att garantier skapas
för att beredningen och dess organisationsavdelning verkligen hålls kontinuerligt
informerade om den hithörande verksamhet, som bedrivs i de
olika kommunförbundens regi. Även Örebro läns landstings förvaltningsutskott
understryker att ett intimt samarbete erfordras mellan beredningens
organisationsavdelning och de enskilda landstingens organisations- och
rationaliseringspersonal.

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott och Stockholms stads
sjukvårdsstyrelse betonar, att avdelningen bör befrias från sådana rutinuppgifter,
som även vid statliga sjukhus bör kunna lösas inom ramen för
sjukhusens administrativa ledning.

TCO anför, att det bör ankomma på organisationsavdelningen att upprätta
normer för personalberäkning, med angivande av bl. a. arbetsförlopp, arbetsmängd
och arbetsfördelning, men att avdelningen däremot inte bör
granska och därmed påverka de enskilda sjukvårdsanstalternas personalstater,
vilka hör få fastställas fritt under hänsynstagande till förhållandena
på det lokala planet.

Enligt svenska sjukhus förvaltningens tjänstemannaförbunds mening bör
avdelningen tillförsäkras större kapacitet än den i förslaget tilltänkta, om ett
redan nu förutsett ökat studiebehov skall kunna tillgodoses.

Detaljer i personalförslaget har i huvudsak lämnats utan kommentar.
Medicinalstyrelsen har emellertid tillstyrkt förslaget om inrättande av en

48

Kungi. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

för sjuksköterska avsedd tjänst vid avdelningen, medan Värmlands läns
landstings förvaltningsutskott — som framgår av vad som sagts under avsnittet
om planläggningsavdelningen — framfört viss erinran rörande tjänstens
lönesättning.

4. Kansliet

Utredningens förslag rörande kansliets uppbyggnad sammanhänger väsentligen
med tanken att tillskapa ett utredningsorgan. I sistnämnda fråga
har skilda meningar framkommit under remissbehandlingen.

Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen för remissmyndigheternas
uttalanden rörande den medverkan beredningen föreslagits lämna i
ett »prognosutskott», har från flera håll uttalats att denna verksamhet
bör bedrivas inom arbetsmarknadsstyrelsens prognossektion. Beredningens
tilltänkta arbete på ifrågavarande område hade förutsatts komma att i
stor utsträckning åvila den föreslagna utredningsavdelningen.

Som ovan nämnts har medicinalstyrelsen funnit mest ändamålsenligt att
utredningsavdelningens arbetsuppgifter i huvudsak tillföres organisationsavdelningen.
Likaså har Sveriges läkarförbund ifrågasatt om icke dessa
båda avdelningar borde sammanföras till en. Statskontoret — som förutsätter
inrättande av en administrativ chefstjänstemannabefattning — håller
före att det lämpligen bör ankomma på innehavaren av chefstjänsten att utföra
de med utredningsavdelningen avsedda undersökningarna. Ämbetsverket
utgår från att chefstjänstemannen till sitt förfogande har erforderlig
biträdespersonal samt att arkivet uppbyggts på funktionsdugligt sätt.

Styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen har livligt biträtt den föreslagna
förstärkningen av kansliet — enligt styrelsens förslag en fristående
sektion benämnd kanslisektionen —■ vilken styrelsen finner påkallad även
om kansliets arbetsuppgifter icke utökas i den omfattning som skulle bli
följden, om beredningen ålades en utökad prognosverksamhet. Svenska
landstingsförbundet samt förvaltningsutskotten i Malmöhus, Hallands och
Västernorrlands läns landsting har tillstyrkt inrättande av en utredningsavdelning
eller lämnat förslaget härutinnan utan erinran. Bl. a. anses det
värdefullt att specialutredningar görs beträffande aktuella problem i vad
gäller såväl anläggning som drift. Försvarets sjukvårdsstyrelse förordar viss
återhållsamhet beträffande ökningen av kansliets personal och uppgifter
till förmån för den angelägnare reformen att förstärka planläggnings- och
materielavdelningarnas resurser.

De remissmyndigheter, som uttalat sig rörande beredningens statistiska
verksamhet — statistiska centralbyrån, statskontoret, svenska landstingsförbundet
och förvaltningsutskotten i Jönköpings, Älvsborgs och Västernorrlands
län — har genomgående förordat att detta arbete ålägges medicinalstyrelsens
statistiska avdelning. Statistiska centralbyrån erinrar om att hit -

49

Kungl. Maj ds proposition nr 79 år 1962

hörande frågor såväl vad avser utredningsarbetet som den löpande statistiken
rörande byggnadskostnader för sjukvårdsinrättningar in. in. kan komma
att beröra delegationens för statistikfrågor arbetsområde, och centralbyrån
förutsätter att delegationen i förekommande fall underställes ärendena.

Värmlands läns landstings förvaltningsutskott har framhållit att det är
angeläget att beredningens arkiv sättes i stånd så att det kan bli den betydelsefulla
tillgång, som ursprungligen eftersträvades, liksom också att
biblioteket ordnas på ett sätt som bättre än det hittills praktiserade gör
tidskriftslitteraturen tillgänglig ej endast för dagens tillfälliga önskemål
utan även för framtida behov. Svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund
förutsätter att ett centralt sjukhusadministrativt bibliotek nu upprättas
hos beredningen och att anslagsmedel i erforderlig omfattning anvisas
för såväl nyuppsättning som fortlöpande anskaffning.

Utredningens förslag till personalstat för kansliet har i sin helhet berörts
av styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen, som biträder utredningens
förslag med följande undantag, nämligen dels i vad avser den för arkiv- och
biblioteksgöromålen avsedda tjänsten, vilken bör vara placerad i lönegrad
23 för att bästa möjliga arbetskraft skall erhållas, dels ock i vad avser den
av utredningen föreslagna assistenten i 15 lönegraden för ritningsarbete,
i vars ställe styrelsen föreslår en assistent i 17 lönegraden för biträde vid
arbete med publiceringen av beredningens skrifter. Den på planläggningsavdelningen
tjänstgörande teknikern förutsättes vid behov skola biträda
jämväl övriga byråer och kanslisektionen vid där eventuellt förekommande
ritningsarbete. Statskontoret och Värmlands läns landstings förvaltningsutskott
finner den under kansliet uppförda byrådirektör stjänsten kunna
utgå och förutsätter därvid att vissa av de för denna befattning avsedda
arbetsuppgifterna kan överföras på den administrative chefstjänstemannen.

I frågan huruvida beredningen bör bli huvudförvaltning förklarar sig
riksrevisionsverket icke ha något att erinra häremot, förutsatt att beredningens
kansli erhåller den förstärkning som föreslås i betänkandet.

5. Gemensamma frågor
Finansieringen av beredningens verksamhet

Utredningens ståndpunkt att centrala sjukvårdsberedningens allmänna
verksamhet alltfort skall helt bekostas av staten men att kostnaderna för
undersökningar in. m. i vissa fall skall fördelas mellan staten och uppdragsgivare
eller sjukvårdshuvudmännen gemensamt och i andra fall bestridas
av vederbörande huvudman har icke mött annan erinran än att Sveriges
standardiseringskommission ifrågasatt, om icke kommunerna borde
lämna elt fortlöpande bidrag till standardiseringsarbetet inom beredningens
materielavdelning, då resultaten av detta arbete i väsentlig grad kommer
kommunerna till godo.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 79

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 19(12

I fiåga om formen för uttagande av bidrag från huvudmännen har huvudintresset
i yttrandena knutits till förslaget om bidrag till undersökningar
av allmänt intresse efter rekommendation av de centrala organisationerna.
Huvudprinciperna i detta förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av centrala sjukvårdsberedningens stgrelse, svenska landstingsförbundet,
svenska stadsförbundet och samtliga huvudmannarepresentanter, som yttrat
sig härom, nämligen förvaltningsutskotten i Stockholms, Kronobergs] Hallands,
Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Örebro läns landsting samt
Stockholms stads sjukvårdsstyrelse. Dock förordas av centrala sjukvårdsberedningens
styrelse, förvaltningsutskotten i Stockholms och Skaraborgs
läns landsting samt Stockholms stads sjukvårdsstyrelse den modifikationen,
att respektive huvudmannaorganisation centralt svarar för den kostnad som
befinnes böra bäras av de anslutna huvudmännen. Bl. a. anföres att en
administrativ och kameral förenkling torde uppnås härigenom, varjämte
ett snabbt ställningstagande synes kunna åstadkommas i de fall en ny och
brådskande utredning aktualiseras av beredningen eller huvudmannaorganisationerna
under löpande år.

Riksrevisionsverket finner sig icke kunna tillstyrka förslaget, att de
bidragsmedel, som inflyter vid vissa undersökningar, skulle få användas på
sätt beredningen kan överenskomma med huvudmannaorganisationerna.
Dessa medel bör villkorslöst tillföras statsverket. Beträffande de former
under vilka detta bör ske finner riksrevisionsverket övervägande skäl
tala för att en övergång sker från hittills tillämpat nettoredovisningssystem
till bruttoredovisning och att samtliga inkomster således tillförs riksstatens
inkomstsida på särskild titel under rubriken Uppbörd i statens verksamhet.
Ämbetsverket förordar att anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal upptages förslagsvis och att Kungl. Maj :t utverkar riksdagens
bemyndigande att få medgiva överskridande vid en icke beräknad utvidgning
av utrednings- och uppdragsverksamheten. Detta skulle möjliggöra
en av förhållandena påkallad rörlighet i medelstilldelningen för beredningens
verksamhet. Ämbetsverket kan icke tillstyrka bifall till förslaget
att ersättning för vissa begränsade lokala undersökningar får utgå enligt
den fastställda arkitekltaxan. Ersättningen bör i stället nära anpassas
till den taxa som fastställts beträffande Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut. Vad beträffar undersökningar av sådant allmänt intresse
för kommunala sjukvårdshuvudmän att de bör delta i kostnaderna för
dem, torde ersättning icke lämpligen kunna utgå i form av taxa utan
med belopp varom beredningen har att träffa överenskommelse med huvudmännen.
Då även dessa bidrag enligt riksrevisionsverkets mening bör
redovisas brutto å riksstatens inkomstsida förutsättes att beredningen
beaktar samtliga undersökningskostnader i sina anslagsäskanden och icke
blott, såsom utredningen synes ha räknat med, den del av kostnaderna som
skäligen bör belöpa på statsverket. I fråga om medelsanvisning av engångs -

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

natur i samband med den föreslagna upprustningen av sjukvårdsberedningen
finner verket lämpligt att medlen anvisas under särskilt reservationsanslag.

Lokalförhållanden

Byggnadsstyrelsen framhåller att enda möjligheten att lösa lokalproblemen
torde vara förhyrning, som endast synes kunna ske i nybyggnad.
Detta innebär att styrelsen bör få kännedom om lokalbehovet två till tre
år innan det blir aktuellt.

VI. Departementschefen

Centrala sjukvårdsberedningen tillkom genom beslut av 1943 års riksdag
(prop. nr 1943: 220). Beslutet innebar, att dåvarande sjukhusens standardiseringskommitté
och centrala sjukhusarkivet sammanslogs till en
enhet.

Sjukhusens standardiseringskommitté —- som bildats pa initiativ av
svenska landstingsförbundet och svenska sjukhusföreningen — liade till
huvudsaklig uppgift att genom standardisering söka åstadkomma för det
svenska sjukhusväsendet ändamålsenlig sjnkhusmateriel, förenkla tillverkningen
samt underlätta sjukvårdsinrättningarnas inköp, underhåll och
handhavande av sådan materiel och därigenom medverka till att kostnaderna
för sjukhusdriften begränsades. Medel till kommitténs verksamhet
hade erhållits genom bidrag från staten, svenska landstingsförbundet, svenska
stadsförbundet, städer utanför landsting, vissa industrier, svenska röda
korset m. fl.

Centrala sjukhusarkivets verksamhet hade reglerats genom ett avtal mellan
staten, å ena, samt svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet,
å andra sidan. Arkivet hade till uppgift att samla, registrera och
systematiskt bearbeta uppgifter av olika slag rörande sjukhusväsendet inom
och utom landet i avsikt att ernå standardisering och rationalisering på
det sjukhustekniska området samt att på grundval av förefintligt material
kostnadsfritt tillhandahålla upplysningar inom området för sin verksamhet
åt myndigheter, organisationer och enskilda. Staten svarade ensam för
arkivets löpande utgifter.

I propositionen nr 1943:220 uttalades, att övervägande skäl talade för
att kommittén och arkivet sammanslogs till ett organ, centrala sjukvårdsberedningen.
Erforderligt samarbete förutsattes skola äga rum mellan medicinalstyrelsen
och beredningen, som även skulle stå under medicinalstyrelsens
överinseende. Beträffande sättet för bestridande av kostnaderna föi
beredningen hade från ett par håll framhållits, att landstingen och städeina
utanför landsting komme att få den största nyttan av beredningens verk4*
— Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 79

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1962

samhet och i följd därav borde ansvara för större delen av utgifterna för
densamma. Departementschefen betonade angelägenheten av att arbetet på
ifrågavarande område kunde bedrivas under mindre ovissa ekonomiska
förhållanden än dittills och förordade att staten övertog det ekonomiska
ansvaret för verksamheten.

Centrala sjukvårdsberedningens arbetsuppgifter — som i första hand
förutsattes bli desamma som dittills ankommit på standardiseringskommittén
och sjukhusarkivet — skulle enligt propositionen fördelas på två
avdelningar, standardiserings- och arkivavdelningarna (numera materielresp.
planläggningsavdelningarna). Vissa nya arbetsuppgifter skulle emellertid
tillföras beredningen, bl. a. granskning av förslag till inventarieutrustning
för sjukhus samt viss rådgivande verksamhet beträffande planläggningen
av den slutna sjukvården.

En viss utvidgning av beredningens verksamhetsområde skedde genom
beslut av 1947 års riksdag, innebärande att till beredningen skulle provisoriskt
anslutas en avdelning för arbetsstudier och organisationsundersökningar
på sjukvårdens område. Med hänsyn till avdelningens provisoriska
karaktär borde kostnaderna tills vidare bestridas från ett särskilt anslag.
För de lokala undersökningar, som utfördes på begäran av huvudmän för
andra sjukhus än statens, borde utgå särskild ersättning. Fr. o. m. budgetåret
1955/56 är arbetsstudieavdelningen inordnad som en avdelning i beredningen.

Sjukhus väsendets snabba utveckling har medfört en fortlöpande ökning
av anspråken på beredningens tjänster. Till den ökade arbetsbördan har
även i hög grad medverkat att en omfattande ärendegrupp — granskning
av ärenden rörande ny-, om- och tillbyggnad av sjukhus m. m. -—- efter
överenskommelse mellan byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen och beredningen
överförts från förstnämnda ämbetsverk till beredningen. Denna
anordning har sedermera kodifierats genom 1959 års sjukhuslagstiftning.
Utvecklingen mot en ökande arbetsvolym har bidragit till en markant förskjutning
av beredningens verksamhet. Beredningens resurser har icke varit
tillräckliga för att vid sidan av handläggningen av individuella ärenden
även de samhällsekonomiskt betydelsefulla principiella studierna och långsiktiga
rationaliseringsprojekten skulle kunna drivas i önskvärd utsträckning.
Härtill har även bidragit att stora svårigheter uppstått i fråga om
bibehållande och rekrytering av personal.

Med anledning av dessa förhållanden, vilka redovisats av beredningens
styrelse i skrivelse den 7 april 1959, tillkallades år 1960 sakkunniga för
att utreda beredningens arbetsuppgifter och organisation m. m. Härvid
borde en riktpunkt vara att vid beredningen skapa en på forskning och
praktiska försök baserad rationaliserings- och utredningsverksamhet. För
planläggningsavdelningen borde möjligheterna undersökas att åstadkomma
resurser för en mera långsiktig planläggningsverksamhet. Materielav -

53

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1962

delningen borde organiseras så att en fortlöpande översyn av standardiseringen
av sjukhusmateriel kunde ske för att hålla den i nivå med utvecklingen.
Arbetet på arbetsstudieavdelningen borde inte i så hög grad som
dittills vara inriktat på att utföra begränsade uppdrag för huvudmännens
räkning, utan man borde i första hand bedriva sådana studier, som kunde
tjäna utvecklingen på sjukhusväsendets område. En översyn borde göras
beträffande ledningen för beredningen och den härtill knutna administrativa
och kamerala organisationen. Sättet för finansieringen av beredningens
verksamhet skulle vidare utredas, varvid borde övervägas huruvida kostnaderna
skulle täckas av de olika huvudmännen genom särskilda avgifter,
genom direkta bidrag eller på annat sätt.

CSB-utredningen avlämnade i juni 1961 betänkande angående beredningens
arbetsuppgifter och organisation m. m. På grundval av utredningens
förslag samt vid remissbehandlingen och den inom departementet verkställda
bearbetningen framkomna synpunkter avser jag nu att framlägga förslag
till riktlinjer rörande beredningens arbetsuppgifter och organisation.
Förslaget syftar till en betydande förstärkning av beredningens resurser.

Utredningen har förordat, att den allmänna ramen för beredningens
verksamhetsområde även i fortsättningen i huvudsak
bör vara hälso- och sjukvården. Emellertid har utredningen — i
anslutning bl. a. till ett av byggnadsbesparingsutredningen framlagt förslag
och delvis också till en i samråd med socialstyrelsen redan utvecklad praxis
— föreslagit att byggnadsgranskning såvitt angår barnavårdsanstalter lägges
på beredningen. Byggnadsbesparingsutredningen har rekommenderat
att även byggnadsgranskning rörande ålderdomshem överföres till beredningen.
CSB-utredningen har framfört vissa principiella betänkligheter
häremot, främst baserade på synpunkten att en utvidgning av kretsen av
uppdragsgivare skulle kunna minska möjligheterna för beredningen att
lämna fullgod service, men har för egen del lämnat frågan öppen under
framhållande av att för denna granskningsuppgift skulle erfordras personalförstärkning
utöver den av utredningen i övrigt föreslagna.

Jag vill här erinra om att frågan om huvudmannaskapet för ålderdomshemsvården
och om dennas inriktning och målsättning är föremål för överväganden
inom socialpolitiska kommittén. En överflyttning av huvudmannaskapet
från primärkommunerna till landstingen kan därigenom komma att
aktualiseras inom en nära framtid.

I detta sammanhang vill jag även erinra om ett annat av byggnadsbesparingsutredningen
framlagt förslag, nämligen att för skolbyggnadsväsendet
borde inrättas ett organ med uppgifter i huvudsak motsvarande
dem sjukvårdsberedningen tilldelats inom sitt verksamhetsområde. Fråga
har därvid uppkommit, huruvida sjukvårdsberedningens arbetsfält borde
utvidgas till att omfatta även skolbyggnadsväsendet eller om ett särskilt
organ bör tillskapas för sistnämnda område.

54

K ung t. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

Starka skäl talar otvivelaktigt för att skapa en enhetlig form för byggnadsteknisk
och byggnadsekonomisk granskning inom hela området för det
statsstödda byggandet. En utvidgning av beredningens arbetsuppgifter i en
sådan riktning skulle emellertid kräva såväl en omorganisation som en väsentlig
utbyggnad av beredningen och bör därför inte nu ifrågakomma.
Det torde emellertid böra uppdragas åt statskontoret att i samråd med beredningen
samt övriga berörda ämbetsverk och andra intressenter närmare utreda
förutsättningarna för och möjligheterna till att genom ändrade former
för handläggning i vissa delar av ifrågavarande ärenden på bvggnadsområdet
åstadkomma en angelägen samordning och rationalisering av
denna verksamhet från bl. a. byggnadstekniska och byggnadsekonomiska
synpunkter. I avvaktan på resultatet av en dylik utredning torde beredningens
uppgifter liksom hittills böra i första hand omfatta hälso- och
sjukvården. Det synes emellertid naturligt att beredningen i mån av resurser
även bör medverka inom angränsande vårdområden med likartade tekniska
problem och rationaliseringsfrågor. Jag kan sålunda förorda, att beredningens
arbetsområde skall utvidgas till att även omfatta granskning
i fråga om barnavårdsanstalter och ålderdomshem.

I vad angår beredningens arbetsuppgifter inom den sålunda angivna ramen
får huvudfrågan anses vara att uppnå en lämplig avvägning mellan
individuella ärenden och åtgärder med generell syftning. Såsom utredningen
framhållit råder ett naturligt samband mellan dessa grenar av verksamheten.
Det bör därför icke komma ifråga att inskränka beredningens
befattning med individuella ärenden i sådan mån att den allsidiga kontakten
med de för sjukvårdsverksamheten utslagsgivande faktorerna äventyras.
Omfördelning av de nuvarande resurserna kan icke företagas i sådan
utsträckning att behovet av ökad allmän rationaliseringsverksamhet därmed
skulle tillgodoses i avgörande mån. Detta behov bör i stället föranleda
en betydande totalförstärkning av beredningens resurser.

Emellertid föreligger skäl att i vissa delar jämka omfattningen av de
individuella ärendena.

Utredningen har föreslagit att det formella godkännandet av förläggning
av sjukhus och av ritningar för sjukhus enligt sjukhuslagstiftningen helt
skulle läggas på beredningen. Vid remissbehandlingen har dock från vissa
håll anförts betänkligheter mot att beslutanderätten i godkännandeärenden
skulle ligga hos samma organ som har att utöva den rådgivande funktionen.

För egen del finner jag föga rationellt att ärenden efter handläggning
i centrala sjukvårdsberedningen med deltagande av en representant för
medicinalstyrelsen i vissa fall därefter överlämnas till medicinalstyrelsen
för förnyad prövning. Den av utredningen föreslagna ordningen synes innebära
en önskvärd förenkling av handläggningsgången. Uppenbart är emellertid
att medicinalstyrelsen i egenskap av central tillsynsmyndighet på
hälso- och sjukvårdens område alltfort måste kunna utöva ett stort reellt
inflytande på dessa ärenden. Särskilt gäller detta då medicinska frågor av

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

större principiell räckvidd berörs. I övriga fall synes medicinalstyrelsens
inflytande bli tillgodosett dels genom att styrelsens sjukhusbyråchef är ledamot
av beredningen och dess arbetsutskott, dels genom det samråd som
regelmässigt förekommer på föredragandeplanet. Ej heller kan jag dela
farhågorna att den rådgivande verksamheten skulle bli lidande på att beredningen
även skulle utöva viss beslutanderätt. För övrigt har beredningen
sedan 1959 beslutanderätt i viss utsträckning. De svårigheter, som i princip
kan tänkas uppstå till följd av en förening av rådgivande och beslutande
funktion, synes mig i mycket hög grad sammanhänga med de former i vilka
verksamheten bedrives. Om samarbete mellan beredningen och vederbörande
sjukvårdshuvudmän upptages på ett tidigt stadium av ett byggnadsprojekt
och kontinuerligt upprätthålles under ärendets gång — något som ur flera
synpunkter är önskvärt och även överensstämmer med den praxis som utvecklats
— torde det slutliga godkännandebeslutet i regel få övervägande
formell innebörd. Det får anses ligga en beaktansvärd fördel i att samma
intentioner, som är vägledande i ett godkännandeärende, kommer till uttryck
även i rådgivningen.

Jag förordar således, att frågor om godkännande av förläggning av sjukhus
och av ritningar för sjukhus skall avgöras av sjukvårdsberedningen i
samtliga fall där ärendet icke innefattar medicinsk fråga av större principiell
räckvidd; där så är fallet bör ärendet kunna underställas medicinalstyrelsen
för slutligt avgörande.

Med hänsyn till det samråd i olika former, som förutsättes äga rum mellan
medicinalstyrelsen och beredningen i dylika ärenden, finner jag icke
skäl föreslå rätt att anföra besvär hos medicinalstyrelsen över beslut av beredningen
om vägrat godkännande. Besvär torde få föras i vanlig ordning
hos Kungl. Maj :t.

Utredningen har föreslagit att ett prognosutskott inrättas för att bedriva
undersökningar angående utbildning och numerär för olika personalkategorier
inom hälso- och sjukvården, i anslutning till vad föredragande departementschefen
anfört härom i propositionen nr 1961: 108. Ett flertal
remissmyndigheter har i denna fråga erinrat om att studier pa detta område
redan bedrivs inom arbetsmarknadsstyrelsens prognosdelegation. Jag
anser mig kunna förutsätta att behovet av undersökningar av ifrågavarande
art blir täckt inom ramen för den i prognosdelegationen bedrivna
verksamheten. Det synes emellertid lämpligt att sjukvårdsberedningen medverkar
i detta arbete.

Som utredningen framhållit måste det betraktas som en angelägen uppgift
att beredningen aktivt medverkar i det internationella arbetet inom
hälso- och sjukvården och särskilt upptar ett utvidgat samarbete med de
nordiska grannländerna. Jag vill här erinra om att Kungl. Maj :t nyligen
_på grundval av en inom inrikesdepartementet den 16 februari 1962 upprättad
promemoria -— förelagt Nordiska rådet ett förslag till vidgat nordiskt
samarbete på sjukhusplaneringens område.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

En betydelsefull uppgift för beredningen bör vara att anordna eller medverka
i kurser och konferenser i syfte att utbilda rationaliseringspersonal
för verksamhet hos sjukvårdshuvudmännen eller deras centrala organisationer
samt att lämna sådan personal tillfälle att följa och deltaga i beredningens
arbete.

Det måste betraktas som ytterst väsentligt — icke minst med hänsyn till
de starkt stegrade sjukvårdskostnaderna — att beredningen har möjlighet
att kontinuerligt tillgodogöra sig de resultat, som forskning och studier
inom hithörande område avsätter. Icke sällan torde emellertid de uppgifter
beredningen ställs inför vara av den arten att de förutsätter egna forskningsinitiativ
från beredningens sida eller i vart fall utrednings- eller försöksverksamhet
med kvalificerad metodik. Beredningen bör därför ha möjlighet
att taga initiativ till och själv bedriva forskning som direkt sammanhänger
med aktuella praktiska uppgifter. En mängd uppgifter väntar här
på att närmare undersökas. De snabba framstegen på medicinens område
skapar ständigt sjukvårdsadministrativa anpassningsproblem. Jag vill här
endast peka på så betydelsefulla spörsmål som frågor rörande samarbetet
mellan sluten och öppen vård och principer för uppbyggnad av vårdenheter
för att därmed antyda räckvidden av ett bland många arbetsfält. Åtskilliga
frågeställningar är naturligtvis av den art att de bör överlämnas åt
universitetsinstitutioner eller andra forskningsinstitutioner. I princip bör
möjlighet finnas att för forskning inom beredningens område uppbära bidrag
av forskningsrådsmedel. Det är uppenbart att forskningsverksamheten
i många fall förutsätter medverkan från sjukvårdshuvudmännens och
industrins sida, t. ex. genom att huvudmännen skapar goda försöksbetingelser
på fältet och att tillverkare ställer modeller och provexemplar till förfogande.

Jag ansluter mig helt till vad utredningen anfört angående önskvärdheten
av att beredningens rådgivande uppgifter icke försvåras av formbundenhet
samt att informationer och erfarenheter utbyts mellan beredningen
och övriga centrala rationaliseringsorgan.

Jag övergår nu till att behandla frågor om beredningens ledning
och administration.

Ledningen av beredningen bör liksom hittills utövas av en styrelse som
i princip bör ha samma befogenheter som för närvarande. Beträffande styrelsens
numerär har utredningen icke föreslagit någon ändring och framhållit
att nagon utökning av det nuvarande antalet ledamöter icke bör ske.

I några remissyttranden har uttryckts önskemål om en utvidgad huvudmannarepresentation.
Denna fråga får bedömas mot bakgrunden av dels
beredningens allmänna verksamhetsområde dels synpunkten att styrelsen
för att kunna fungera smidigt icke bör vara alltför stor. Förslaget om utvidgning
av verksamhetsområdet till att i vissa hänseenden omfatta även
barnavårdsanstalter och ålderdomshem synes mig i och för sig icke påkalla

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

ökad representation. -— På de skäl försvarets sjukvårdsstyrelse in. fl. myndigheter
angivit synes det uppenbart att fortsatt representation för nämnda
styrelse måste betraktas som önskvärd. Med det ställningstagande jag i det
följande kommer att redovisa i frågan om beredningens administrativa
ledning kan jag ej förorda att beredningens föreståndare ingår i dess styrelse.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig böra föreslå att
beredningens styrelse tills vidare skall ha oförändrad numerär och sammansättning.
Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att besluta i denna
fråga.

Någon ändring av arbetsutskottets sammansättning synes icke påkallad,
särskilt i betraktande av att även annan ledamot av styrelsen eller suppleant
för sådan ledamot kan kallas att deltaga i utskottets handläggning och beslut
i vissa ärenden. Jag förutsätter, att chefen för medicinalstyrelsens
sjukhusbyrå skall vara ledamot av utskottet.

Till frågan om inrättande av en administrativ chefsbefattning med överdirektörs
tjänsteställning har remissmyndigheterna givit tillkänna mycket
skilda åsikter. För egen del är jag medveten om att en förstärkning på det
administrativa planet är påkallad. Emellertid räknar jag med att det löpande
administrativa arbetet i betydande utsträckning -skall kunna överföras
på beredningens till en särskild kanslisektion utbyggda kansli. Vid
sådant förhållande håller jag för sannolikt — ehuru starka skäl även talar
för en fristående chefstjänstemannabefattning — att uppgiften att vara föreståndare
för beredningen tills vidare skall kunna förenas med uppgiften
att vara chef för någon av beredningens tre fackavdelningar utan att detta
i alltför hög grad skall inkräkta på vederbörandes verksamhet inom avdelningen.
Jag förordar således, att det skall uppdragas åt någon av ifrågavarande
chefer — vilka nedan kommer att föreslås få byråchefs ställning

_. att tillika vara beredningens föreståndare. Emellertid torde frågan böra

upptagas till förnyad prövning därest en utvidgning av beredningens verksamhetsområde
skulle aktualiseras efter förutnämnda utredning.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta i fråga om arvode till
arbetsutskottets ledamöter och till fackbyråchef för sådant uppdrag, som
avses i föregående stycke.

Jag övergår härefter till att behandla de nuvarande fackavdelningarnas
organisation och uppgifter.

Huvudlinjerna i utredningens förslag i ifrågavarande del har genomgående
godtagits av remissmyndigheterna. Jämfört med nuvarande förhållanden
innebär de i huvudsak dels att en betydande utbyggnad i personellt
hänseende bör komma till stånd för att bl. a. möjliggöra en väsentligt ökad
insats i fråga om mer långsiktigt arbete, dels att arbetsstudieavdelningens
område utökas till att omfatta organisationsfrågor i allmänhet. Till dessa
linjer vill jag ge min fulla anslutning. I enlighet med av beredningens styrelse
framlagt förslag torde de tre avdelningarna höra organiseras som
byråer, vardera under ledning av en byråchef. I samband med denna om -

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

läggning torde avdelningarnas namn ändras så att de tydligare anger respektive
huvudsakliga arbetsområde. Jag föreslår således, att planläggningsavdelningen,
materielavdelningen och arbetsstudieavdelningen skall
benämnas byggnadsbyrån, utrustningsbyrån respektive organisationsbyrån.

Byggnadsbyråns huvuduppgifter bör vara dels att verkställa studier och
utredningar samt att på grundval härav utarbeta råd och anvisningar och
i övrigt utöva rådgivande verksamhet i frågor som rör planläggning av
sluten vård inom sjukvårdsområdena samt av anläggningar och byggnader
inom hälso- och sjukvården och närmast angränsande områden, dels ock
att verkställa granskning av ritningar till dylika anläggningar och byggnader.

Som utredningen framhållit måste stor vikt läggas vid att utfärdade råd
och anvisningar snarast revideras i den mån utvecklingen lett fram till nya
resultat. Jag förutsätter att den i det följande föreslagna personalorganisationen
skall göra det möjligt både att verkställa sådan kontinuerlig översyn
och att i stor utsträckning upptaga studier inom tidigare ej behandlade
områden. Stor uppmärksamhet måste ägnas åt att sjukvårdshuvudmännen
snabbt beredes tillfälle att taga del såväl av beredningens egna
resultat som av på andra håll vunna erfarenheter, som kan vinna praktisk
tillämpning inom landet.

Vidare delar jag utredningens uppfattning att granskningsarbetet i första
hand bör inriktas på principfrågor och åtgärder till befrämjande av god
driftsekonomi.

Beredningens arkiv och bibliotek bör överflyttas från nuvarande planläggningsavdelningen
till kanslisektionen, som även skall ombesörja sådant
statistiskt arbete, som icke lämpligen bör hänskjutas till medicinalstyrelsens
statistiska avdelning eller statistiska centralbyrån.

Bygg''nadsbyråns — liksom hela beredningens — verksamhet bör i hög
grad präglas av serviceinställning. De arbetsformer som redan sedan länge
utvecklats, med tonvikt på smidiga och informella kontakter, synes mig i
hög grad lämpliga att föras vidare och om möjligt ytterligare utvecklas.

Utredningen har föreslagit att arbetsuppgifternas olika karaktär markeras
genom att byggnadsbyrån uppdelas i en forskningsdetalj och en granskningsdetalj.
En sådan uppdelning torde emellertid motverka den smidighet
vid fördelning av uppgifter, som bör eftersträvas för att en jämn arbetsbelastning
och snabbast möjliga handläggning av ärendena skall uppnås.
Det synes tillräckligt att ange de olika befattningshavarnas huvuduppgifter.

Utredningens personalförslag anser jag mig till stora delar kunna biträda.
Byråchefsbefattningen bör höjas från Bo 1 till Bo 3. Nuvarande
kompetenskrav för tjänsten torde böra behållas oförändrade.

För utvecklingsarbete bör finnas en tjänst som avdelningsdirektör i Be 1,
vars innehavare bör vara arkitekt, en tjänst som byrådirektör (förste byrå -

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

ingenjör, byråingenjör) i högst Ae 24 och en tjänst som förste byråingenjör
(byråingenjör) i högst Ae 23. För de båda sistnämnda tjänsterna bör i regel
krävas civilingenjörsexamen. Läroverks- eller institutsingenjör med stor
praktisk erfarenhet från detta eller likartat verksamhetsområde skall emellertid
även kunna komma i fråga till tjänsterna.

För granskningsarbete bör finnas eu avdelningsdirektörstjänst i Be 1, \ars
innehavare skall vara arkitekt, samt en tjänst som byråingenjör i högst
Ae 21.

På det för byrån gemensamma ritkontoret bör finnas en tjänst som ingenjör
i högst Ae 15. Jag förutsätter att ritkontoret i mån av behov även
skall tillhandagå beredningens övriga båda byråer samt kanslisektionen.

Utredningens förslag om inrättande av en inspektörstjänst för sjuksköterska
å byggnadsbyrån anser jag mig tills vidare icke kunna biträda.
Beredningens behov av expertis från sjuksköterskeområdet torde få tillgodoses
i första hand genom att en motsvarande tjänst inrättas å organisationsbyrån
och i övrigt genom anlitande av särskilda sakkunniga.

Vid bifall till nyssnämnda förslag kan följande tjänster å den nuvarande
planläggningsavdelningen indragas, nämligen den personliga arkitekttjänsten
i Ae 26, den f. n. vakantsatta tjänsten som förste byråarkitekt
i Ae 23, en tjänst som byråingenjör Ae 19 samt en tjänst som ingenjör i
Ae 17.

Till frågan om biträdespersonalen återkommer jag i samband med mitt
förslag rörande kanslisektionen.

Utrustningsbyråns huvuduppgifter blir standardiseringsaibete samt
granskning av utrustningsförslag.

Jag vill här erinra om att riksdagens år 1960 församlade revisorer föreslagit
att åtgärder måtte vidtagas i syfte att effektivisera den statliga standardiseringsverksamheten.
Revisorerna framhåller bl. a. att arbetet vid upprättande
av upphandlingsunderlag och programhandlingar, vid leveranskontroll
och besiktning, kompletterings- och reservdelsanskaffningar o. s. v.
förenklas då man följer standard samt att kontinuitet inom produktionen
gynnas, medan å andra sidan krav på nykonstruktioner eller annat frångående
av standard torde innebära olägenheter för produktion och försäljning
och kan resultera i att endast ett fåtal eller till och med icke några
anbudsgivare alls anmäler sig till tävlan vid leverans. I andra fall kan, då
standard icke kommit till användning, komplettering av leveranser omintetgöras
eller förorsaka avsevärt förlängda leveranstider och ökade kostnader.
Några av de myndigheter revisorerna tillfrågat har särskilt framhållit
betydelsen av ökade resurser i syfte att få fram standardiserad sjukvårdsmateriel.
Även revisorerna har kommit till den uppfattningen att alltjämt
åtskilligt finns att uträtta på förevarande område. Revisorerna understryker
vidare betydelsen av'' ett organiserat samarbete myndigheterna emellan
då del gäller förslag till intern eller annan standard.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

I anledning av revisorernas uttalande har statsutskottet (utlåtande nr
1961: 154) förklarat sig vara av den uppfattningen att ett intensifierat
samarbete i organiserade former myndigheterna emellan utgör ett verksamt
medel att avlägsna eller avhjälpa de brister som ännu vidlåder verksamheten
på ifrågavarande område.

Som utredningen framhållit är nuvarande materielavdelningens befattningshavare
aktivt engagerade i samarbete med andra standardiseringsorgan.
Jag förutsätter att beredningen kommer att beakta möjligheterna att
ytterligare utvidga detta samarbete.

I fråga om granskningsarbete i utrustningsfrågor har vissa remissinstanser
anfört betänkligheter mot utredningens förslag att detaljfrågor skulle
prövas endast i vad avser rent statliga institutioner. Bland annat har anförts
att den statliga sjukvårdande verksamheten icke täcker hela sjukvårdsområdet
och att den ifrågasatta begränsningen skulle leda till att
befattningshavarnas praktiska erfarenhet skulle förlora i allsidighet. Vidare
har från flera håll särskilt framhållits önskvärdheten av att beredningen
kan lämna råd till de kommunala huvudmännen i principiella frågor rörande
dyrbara utrustningsdetaljer för exempelvis laboratorier, röntgenkliniker
och andra specialkliniker och även ta initiativ till utprovning av för
sjukhusen avsedda utrustningsartiklar.

För egen del finner jag i likhet med utredningen lämpligt att granskningsverksamheten
i viss mån begränsas. I statliga utrustningskommittéer
ingår i regel en befattningshavare från beredningen. Det bör åligga
honom att bl. a. bevaka att utrustningsförslag utarbetas med beaktande
av beredningens intentioner. Remisser till beredningen i dylika fall torde
icke ''sara ägnade att tillföra diskussionen ytterligare väsentliga synpunkter.

I andra fall bör däremot som regel utrustningsförslag beträffande statliga
sjukhus remitteras. Härmed torde även önskemålet att bereda vederbörande
granskare allsidig erfarenhet bli i viss mån tillgodosett. Beträffande
kommunala undervisnings- och andra sjukhus bör beredningens uppgifter
avse rådgivning och granskning i större principiella frågor. Som beredningen
anfört torde medverkan från utomstående expertis ofta bli erforderlig
i sådana fall.

Utredningens personalförslag, som främst syftar till att bereda möjligheter
till en utökad standardiseringsverksamhet, kan jag i huvudsak biträda,
dock bör ingenjörstjänsterna genomgående extraordinariesättas och
högstlönegradssystem tillämpas. Lika litet som vid byggnadsbyrån bör någon
sektionsindelning fastställas. Ehuru tjänsterna primärt avses för i det
följande angivna arbetsuppgifter bör således arbetsfördelningen kunna anpassas
efter det aktuella läget vid varje tidpunkt.

Jag förordar således att vid byrån inrättas en tjänst som byråchef i Bo 1,
för standardiseringsarbete en tjänst som byrådirektör (förste byråingenjör,
byråingenjör) i högst Ae 24 och en tjänst som byråingenjör i högst Ae 21,

61

Kungi. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

för granskningsarbete en tjänst som förste byråingenjör (byråingenjör) i
högst Ae 23 och en tjänst som byråingenjör i högst Ae 21 samt för allmänna
uppgifter två ingenjörstjänster i högst Ae 19. Vid bifall härtill kan indragas
en tjänst som byrådirektör i Ao 24, en tjänst som byråingenjör i Ae 21, två
ingenjörstjänster i Ae 17 samt en assistenttjänst i Ag 17.

Kompetenskraven för byråchefen bör vara desamma som gäller för
nuvarande avdelningsföreståndaren. För tjänsterna för standardiseringsarbete
bör krävas civilingenjörsexamen; dock skall tjänsterna även kunna
besättas med läroverks- eller institutsingenjörer med stor praktisk erfarenhet
från detta eller likartat verksamhetsområde.

Organisationsbyrån avses skola fungera som centralorgan inom sjukhusrationaliseringen.
Dess verksamhet bör vara inriktad på att dels förmedla
erfarenheter från inhemskt och utländskt rationaliseringsarbete på detta
område, dels ock bedriva egna organisations- och arbetsstudier.

Som utredningen framhållit och ett flertal remissmyndigheter bekräftat
talar sannolikheten för att organisationsstudier med mer lokalt begränsad
syftning i ökad utsträckning kommer att kunna utföras genom sjukvårdshuvudmännens
eller deras centrala organisationers försorg. Genom att hålla
nära kontakt med det arbete som sålunda utföres bör byrån kunna få tillgång
till ett omfattande material varur synpunkter av mer allmänt intresse
kan utvinnas och bearbetas för att delges huvudmännen. Byråns egen fältverksamhet
bör icke vara i princip begränsad till den statliga sektorn utan
uppdrag från de kommunala huvudmännen — särskilt sådana uppdrag som
kan vara ägnade att belysa mer allmänna frågeställningar — bör kunna
mottagas.

Jag förordar, att vid byrån inrättas en tjänst som byråchef i Be 1 och en
tjänst som byrådirektör (förste byråsekreterare, byråsekreterare eller
förste byråingenjör, byråingenjör) i högst Ae 24, en tjänst som förste byråingenjör
(byråingenjör) i högst Ae 23, vars innehavare avses i första hand
bedriva arbetsstudieverksamhet, en tjänst som byråingenjör i högst Ae 21,
en tjänst som byråinspektör i Ae 19 — avsedd för sjuksköterska — samt
en tjänst som ingenjör i högst Ae 19. Vid bifall härtill kan indragas en
tjänst som förste byråingenjör i Ao 23 samt två byråingenjörstjänster i
Ae 19.

Kanslisektionen avses skola svara för beredningens administrativa och
kamerala arbete, för den allmänna utredningsverksamhet rörande hälsooch
sjukvården som kan bli påkallad som underlag för fackbyråernas arbete
m. in. samt för vård och bearbetning av beredningens arkiv och bibliotek.
Vidare skall sektionen dels utföra sådant statistikarbete som icke bör
ankomma på medicinalstyrelsens statistiska avdelning eller statistiska centralbyrån,
dels ock biträda fackbyråerna i deras publiceringsverksamhet.

Som tidigare nämnts bör frågan om beredningens administrativa ledning
upptagas till förnyad prövning om det efter av statskontoret verkställd ut -

62

Kungi. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

redning skulle befinnas lämpligt att utvidga beredningens verksamhetsområde
till att omfatta även skolbyggnadsväsendet m. m. Vid en sådan prövning
kan även uppstå fråga om fördelningen av de administrativa uppgifterna
mellan en chefstjänsteman och kanslisektionens ledare. I avvaktan på
resultatet av ifrågavarande utredning föreslår jag, att kanslisektionen skall
förestås av en byrådirektör (förste byråsekreterare, byråsekreterare) i högst
Ae 24. I samband härmed bör nuvarande arvodesbefattning som sekreterare
indragas.

För arkiv- och biblioteksgöromål föreslår jag inrättande av en tjänst som
assistent i Ae 17.

Under kanslisektionen redovisas beredningens biträdespersonal.

Beredningen bör vara huvudförvaltning med dragningsrätt å statsverkets
checkräkning i riksbanken. Det ökade ansvar som därmed kommer att
åvila kassören — vilken även fullgör registratorsgöromål — och den ökning
i arbetsvolymen som följer av beredningens utbyggnad bör föranleda utbyte
av den nuvarande kontoristtjänsten i Ae 9 mot tjänst som förste kansliskrivare
i Ao 12. Vidare bör inrättas en tjänst som sekreterare åt beredningens
föreståndare. Med hänsyn till att innehavaren bör ha goda språkkunskaper
för att kunna biträda föreståndaren med utländsk korrespondens
bör tjänsten upptagas som kontorist i Ae 9. Den nuvarande tjänsten som
kanslibiträde i Ae 7 bör ordinariesättas. Den ökning av biträdesgöromålen
som kommer att följa av förstärkningen av den tekniska personalen bör
föranleda inrättande av två nya tjänster som biträde i reglerad befordringsgång.

Vederbörande personalorganisationer har förklarat sig ej ha erinran mot
de av mig i det föregående föreslagna lönegradsplaceringarna.

Jag förutsätter att hinder icke skall föreligga mot att föra vissa tjänster
på övergångsstat i den utsträckning genomförandet av föreslagen personalorganisation
kan påkalla.

I fråga om de grundläggande principerna för beredningens finansiering
delar jag utredningens uppfattning att beredningens allmänna verksamhet
får anses utövas i ett allmänt intresse och bör bekostas av staten, men att
vissa arbeten är av den karaktären att ersättning eller bidrag bör utgå från
huvudmännen.

Beträffande den icke-statliga delen av beredningens finansiering har utredningen
uttalat sig för dels att beredningen skall berättigas sluta avtal
med sjukvårdshuvudman om kostnadsfördelning i sådana fall, där huvudmannen
begär en undersökning som även kan anses påkallad i allmänt intresse,
dels att lokala, begränsade undersökningar som på huvudmans begäran
utförs av organisationsbyrån skall ersättas enligt arkitekttaxan, dels
ock att bidrag på rekommendation av landstings- respektive stadsförbundet
skall kunna lämnas av huvudmännen att användas för allmänna undersökningar
enligt överenskommelse som kan träffas. Sistnämnda bidragsform

63

Kungi. Maj. ts proposition nr 79 år 1962

har föreslagits efter samråd med nämnda förbund och har genomgående
lämnats utan erinran i de kommunala huvudmännens remissyttranden,
varemot riksrevisionsverket uttalat att användningen av bidragsbelopp icke
skall bindas genom överenskommelser utan att beloppen bör tillföras statsverket
villkorslöst. Då det emellertid förutsättes, att ifrågavarande undersökningar
skall beröra endast sådana frågor som beredningen själv vill
sätta upp på sitt arbetsprogram, finner jag icke risk föreligga att ett dylikt
bidragssystem skulle ha någon ogynnsam inverkan på inriktningen av beredningens
arbete. Jag har därför icke någon annan erinran mot detta förslag
än att det synes önskvärt att beslut om bidrag och utbetalande därav
för enkelhetens skull sker via de centrala organisationerna. Ej heller har
jag någon erinran mot förslaget att beredningen i av utredningen angivet
fall skall vara berättigad träffa avtal med viss huvudman om bidrag. Däremot
finner jag det kunna ifrågasättas huruvida arkitekttaxan utgör en tillfredsställande
ersättningsnorm vid organisationsbyråns lokala undersökningar.
Jag förordar, att det får ankomma på Kungl. Maj :t att om så befinnes
lämpligt fastställa särskilda taxegrunder, avpassade efter beredningens
särprägel.

I fråga om redovisningssystemet förordar jag i likhet med riksrevisionsverket
att övergång sker till bruttoredovisning och samtliga inkomster således
tillföres riksstatens inkomstsida på särskild titel under rubriken Uppbörd
i statens verksamhet. En sådan anordning kommer i och för sig att
påkalla en uppräkning av beredningens anslag. Då beredningens utökade
verksamhet under den första tiden torde komma att åsyfta främst att konsolidera
läget beträffande interna arbetsuppgifter, föreslår jag dock för
nästa budgetår ingen ökad medelsanvisning för detta ändamål.

Vad beträffar lokalfrågan är uppenbart att de nu förhyrda lokalerna
kommer att bli otillräckliga efter beredningens utbyggnad. Utredning angående
anskaffning av nya lokaler har påbörjats inom byggnadsstyrelsen.
För att möjliggöra utrustning av sådana lokaler föreslår jag i likhet med
utredningen ett belopp av 90 000 kr.

Till kostnadsberäkningarna för budgetåret 1962/63 för de av mig framlagda
förslagen samt i anledning av petitaframställningen av beredningens
styrelse återkommer jag i följande avsnitt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att godkänna de förslag till riktlinjer för organisationen
av centrala sjukvårdsberedningen, som angivits i det föregående.

64

Kungi. Maj. ts proposition nr 79 år 1962

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1962/63

1. Centrala sjukvårdsberedningen: Avlöningar

Anslag Nettoutgitt

1960/61 ............................ 428 000 392 819

1961/62 (statsliggaren s. 1044) ...... 502 000

1962/63 (förslag) .................. 970 000

Yrkande

Styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen (skr. 21/9 1961) hemställer,
att anslaget uppräknas med 530 500 kr.

Beredningens förslag överensstämmer i huvudsak med utredningens, dock
med följande avvikelser:

Förslag

Utredningen

Beredningen

1.

a) 1 överdirektör Bp 5 ...

+

52 584

_

b) föreståndararvode ..................

—

+

3 600

c) 1 inspektör Ae 21 byggnadsbyrån . . .

+

28 416

—

d) 1 tekniker Ae 11 resp. Ae 15 .....

+

16 956

+

20 856

e) 2 byråingenjörer Ae 19 indrages......

—

51 264

—

f) 1 förste byråsekreterare Ae21 resp.

Ae 23 ................

+

28 416

+

31 512

g) 1 assistent Ae 15 resp. Ae 17 ........

+

20 856

+

23 124

2.

arvoden till av beredningen anlitade ex-

perter ................................

+

81 192

+

26 500

3.

vikariatsersättningar ..................

+

17 088

+

21 000

4.

avrundning ..........................

+

152

Summa kr. + 194 244 + 126 744

Skillnad kr. 67 500

Motiv

2. Styrelsen anser i likhet med utredningen att redan under första verksamhetsåret
efter den tilltänkta omorganisationen en intensifiering bör
komma till stånd i fråga om sådana utredningar, som kräver anlitande av
utomstående expertis, men räknar med en viss begränsning jämfört med
utredningens beräkningar.

3. ökningen är beräknad efter cirka 5 procent av den med omorganisationen
förenade ökningen av avlöningskostnaderna.

Departementschefen

De av mig i föregående avsnitt förordade ändringarna i fråga om sjukvårdsberedningens
personal påkallar en ökning av medelsanvisningen med

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

omkring 426 500 kr. Vidare bör i enlighet med styrelsens förslag beräknas
en ökning av delposten till Arvoden till av beredningen anlitade experter
med avrundat 26 000 kr., för vikariatsersättningar 21 000 kr. och för kompensation
för höjda folkpensionsavgifter 7 000 kr. Ett till arvoden till
gransknings- och standardiseringssakkunniga beräknat belopp av 7 500 kr.
bör ej vidare utgå.

I enlighet med riksrevisionsverkets förslag torde icke-ordinarieposten
böra upptagas förslagsvis.

Anslaget torde böra uppföras med (502 000 + 473 000) avrundat 970 000
kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för centrala sjukvårdsberedningen,
som föranledes av vad jag i det föregående förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för centrala sjukvårdsberedningen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1962/63:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...................................... 104 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ................ 86 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis................................ 566 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 200 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 14 000

Summa kr. 970 000;

c) till Centrala sjukvårdsberedningen: Avlöningar för
budgetåret 1962/63 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 970 000 kr.

2. Centrala sjukvårdsberedningen: Omkostnader

Anslag Nettoutgift

1960/61 ............................ 41 000 34 826

1961/62 (statsliggaren s. 1045) ...... 49 000

1962/63 (förslag) .................. 190 000

Yrkande

Styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen (skr. 21/9 1961) hemställer
att anslaget uppräknas med 141 000 kr.

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

Utgifter

1960/61

Anslag

1961/62

Förslag

Ökning

1.

Sjukvård m. m...........

863

1000

2 000

+ 1 000

2.

Reseersättningar ........

12 930

23 000

35 000

+ 12 000

3.

a) Bränsle, lyse och vatten

928

1 000

2 000

+ 1 000

b) Övriga expenser ......

25 996

29 000

130 000

+ 101 ooo

4.

P ublikationstryck

661

6 000

12 000

+ 6 000

5.

Ersättningar för materialier

20 000

+ 20 000

+ 141 000

Motiv

1) Höjningen betingas av personalökningen.

2) Styrelsen beräknar att ökningen av reseverksamheten under det första
verksamhetsåret efter omorganisationen kommer att bli mer begränsad än
vad utredningen antagit. Styrelsen hemställer att ett belopp av 10 000 kr.
efter medgivande av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall får användas till resor
utom landet.

3 b) För utgifter av engångskaraktär för nya lokalers inredning och utrustning
samt flyttningskostnader beräknas 90 000 kr.

4) Styrelsen förutsätter att redan nästa budgetår en förhållandevis stark
ökning av publiceringsverksamheten skall kunna genomföras.

5) Igångsättning av provtillverkningar beräknas bli ganska tidskrävande
särskilt med hänsyn till erforderlig planering. Styrelsen föreslår därför f. n.
en begränsning till hälften av det för sådan tillverkning av utredningen beräknade
medelsbehovet.

I fråga om särskilda uppbördsmedel beräknar styrelsen oförändrade inkomstbelopp.

Departementschefen

I enlighet med vad jag föreslagit i föregående avsnitt bör för inredning
och utrustning av nya lokaler samt för flyttningskostnader beräknas
90 000 kr.

För internordiska resor beräknar jag 8 000 kr.

Styrelsens beräkning av det totala medelsbehovet föranleder ingen erinran
från min sida.

Anslaget torde sålunda böra uppföras med (49 000 + 141 000) 190 000 kr.
Jag hemställer att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Centrala sjukvårdsberedningen: Omkostnader för
budgetåret 1962/63 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 190 000 kr.

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
B. Segerfalk

68

Kungi. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning .................................................... 2

II. Beredningens nuvarande uppgifter och organisation .................. 4

Hl. Byggnadsbesparingsutredningens förslag jämte yttranden .............. 5

IV. CSB-utredningens förslag ...............................

1. Allmänna synpunkter .....................................

Den allmänna ramen för beredningens verksamhetsområde .

Arbetsuppgifter och arbetsformer .............................. 10

Vissa personalfrågor ......................................... 13

2. Beredningens ledning och administration m. m................... 14

Styrelsen och arbetsutskottet.................................... 14

Beredningens administrativa ledning ............................ 14

3. Fackavdelningarna .............................................. 16

Planläggningsavdelningen ..................................... 16

Materielavdelningen ..................................... 19

Arbetsstudieavdelningen utbygges till en organisationsavdelning . . 22

4. Kansliet ............................................... 25

5. Vissa för beredningen gemensamma frågor ........................ 27

Finansieringen av beredningens verksamhet .................... 27

Lokalförhållanden m. m................................. 31

Kostnadsberäkningar ................................. 32

V. Yttranden över CSB-utredningens betänkande ........................ 33

1. Allmänna synpunkter ................................ 33

Inledande synpunkter ................................... 33

Den allmänna ramen för beredningens verksamhetsområde ........ 34

Arbetsuppgifter ............................................. 36

Vissa personalfrågor................................... 49

2. Beredningens ledning och administration m. m..................... 40

Styrelsen och arbetsutskottet.................................. 40

Beredningens administrativa ledning ............................ 41

3. Fackavdelningarna ...................................... 43

Planläggningsavdelningen ...................................... 44

Materielavdelningen ................................ 44

Organisationsavdelningen ...................................... 46

4. Kansliet ..................................... 4g

5. Gemensamma frågor................................ 49

Finansieringen av beredningens verksamhet.................. 49

Lokalförhållanden ............................ gj

VI. Departementschefen .................................. 51

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1962/63 .......................... 64

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM «2
201589

O) Cd Cd