Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1962
1
Nr 73
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal om fortsatt drift av Institutet för metallforskning
(Metallografiska institutet), m. m.; given Stockholms
slott den 23 februari 1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
Förslag framläggs om godkännande av ett mellan staten och Stiftelsen
Svensk järn- och metallforskning preliminärt ingånget avtal angående driften
av Institutet för metallforskning (Metallografiska institutet) under tiden
den 1 juli 1962—den 30 juni 1967. Avtalet syftar till en ej oväsentlig utvidgning
av verksamheten vid institutet — framför allt i fråga om grundforskning
på det metallfysiska området och angränsande områden — och
höjning i samband därmed av statsbidraget till driften.
Institutets utgiftsram om f. n. en milj. kr. om året föreslås höjd till 1,3 å
1,4 milj. kr., varav 300 000 kr. — mot omkring 20 000 kr. nu — förutsätts
skola bestridas av staten, minst 800 000 kr. av stiftelsen och 200 000 å 300 000
kr. av institutet genom inkomster av uppdrag. Till utrustningsanskaffning
skall stiftelsen enligt avtalsförslaget bidra med minst 400 000 kr. under avtalsperioden.
Som bidrag till verksamheten vid Institutet för metallforskning föreslås
i enlighet härmed anvisande å riksstaten för budgetåret 1962/63 av 300 000
kr.
I propositionen förutsätts att staten tillhandahåller institutet större lokaler
genom en tillbyggnad till den av institutet f. n. disponerade fastigheten.
Av byggnadskostnaderna föreslås staten skola betala 1,2 milj. kr. och stiftelsen
ev. överskjutande belopp intill en sammanlagd kostnad för byggnationen
av 1,9 milj. kr. Om byggnadskostnaderna skulle överstiga sistnämnda
belopp skall staten svara för 12/19 och stiftelsen för 7/19 av merbeloppet.
Anslag till byggnadsarbetena äskas emellertid inte i detta sammanhang.
1 Ilihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 73
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1962
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 februari 1962.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Holmqvist.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga angående godkännande
av avtal om fortsatt drift av Institutet för metallforskning (Metallografiska
institutet), m. m. samt anför därvid följande.
Kungl. Maj:t har i årets statsverksproposition (bil. 12, p. 42) föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till Metallografiska
institutet för budgetåret 1962/63 beräkna ett förslagsanslag av
22 000 kr. Denna fråga torde nu åter få behandlas.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade chefen för handelsdepartementet
den 11 november 1960 tre sakkunniga1 med uppdrag att verkställa
utredning rörande den fortsatta verksamheten vid Metallografiska institutet
och vissa därmed sammanhängande frågor, avseende bl. a. verkstadsindustriens
behov av centralt bedriven forskning.
De sakkunniga, som kallar sig metallforskningskommittén, har den 20 oktober
1961 avgivit ett delbetänkande angående verksamheten vid Metallografiska
institutet efter den 30 juni 1962, när nu gällande avtal om institutsdriften
upphör.
Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av statens tekniska
forskningsråd, Ingenjörsvetenskapsakademien, överstyrelsen för de tekniska
högskolorna, Jernkontoret, Metallografiska institutet, Sveriges industriförbund
och Sveriges Mekanförbund.
På grundval av innehållet i betänkandet och i de däröver avgivna remissyttrandena
lämnade chefen för handelsdepartementet — med stöd av Kungl.
Maj :ts bemyndigande den 8 december 1961 — i uppdrag åt metallforskningskommittén
att upptaga förhandlingar med vederbörande enskilda intressenter
om nytt avtal angående bidrag till verksamheten vid Metallografiska
institutet fr. o. m. den 1 juli 1962 samt att, under förbehåll för Kungl.
Maj :ts godkännande, för statens räkning teckna dylikt avtal.
Kommittén har med skrivelse den 26 januari 1962 överlämnat förslag till
avtal angående driften vid metallforskningsinstitutet under tiden den 1 juli
1 De sakkunniga var t. f. generaldirektören I. Löfqvist, numera avdelningschefen S. Lundberg
och överdirektören L. Simonsson.
3
Kungl. Maj. ts proposition nr 73 år 1962
1962—den 30 juni 1967, d. v. s. för en femårsperiod. Kommittén har samtidigt
överlämnat förslag till nya stadgar för institutet, vars namn fr. o. m.
1 juli 1962 blir Institutet för metallforskning. Avtalsförslaget torde såsom
bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.
I. Metallografiska institutets tillkomst och nuvarande förhållanden
Metallografiska institutet tillkom i början av 1920-talet. Forskningsarbetet
under de första decennierna var av relativt blygsam omfattning. Staten
tillhandahöll hyresfritt lokaler åt institutet och lämnade därutöver ett årligt
driftbidrag om 5 000 kr.
I början av 1940-talet blev hela frågan om ordnandet av den teknisktvctenskapliga
forskningen i landet föremål för utredning genom den s. k.
Malmska utredningen. Utredningen föreslog i ett delbetänkande (SOU 1943:
16), att Metallografiska institutet skulle utvidgas till ett centralt forskningsinstitut
för järn- och metallforskning, företrädesvis för forskning av grundläggande
art. Personalen vid institutet beräknades till 18 befattningshavare,
varav ungefär hälften skulle vara tekniskt-vetenskapligt utbildad. Utredningen
hade för statens del ingått ett preliminärt, den 23 februari 1943
dagtecknat avtal med Stiftelsen Svensk järn- och metallforskning, som bildats
av Jernkontoret, Sveriges mekanförbund, Metallindustriens forskningsförening
och Föreningen för stödjande av Metallografiska institutet. Enligt
utredningsförslaget skulle staten bekosta uppförandet av byggnader för institutet
och senare underhålla dessa samt lämna årliga bidrag motsvarande
kostnaderna för dels arvoden åt de av staten utsedda ledamöterna i institutets
styrelse, dels institutets uppvärmning. Industrien å sin sida skulle svara
för anskaffande av utrustning till institutet och för övriga egentliga driftkostnader.
Vad utredningen sålunda föreslagit godkändes av statsmakterna (se prop.
1943:245). Till byggnadsändamål ställdes därefter till förfogande av staten
sammanlagt 1 200 000 kr. Byggnaden uppfördes i byggnadsstyrelsens
regi och ligger på norra Djurgården i Stockholm. Statens avtalsenliga bidrag
till driften var under den första avtalsperioden begränsat till ca 10 000 kr.
om året, medan stiftelsens årliga driftbidrag utgjorde drygt 200 000 kr. Till
ulrustningsanskaffning anvisade stiftelsen något över 500 000 kr.
Avtalet av år 1943 skulle i första hand gälla till den 1 juli 1955. Det uppsades
emellertid inte då från någondera partens sida och förlängdes därmed
automatiskt att gälla till den 1 juli 1960.
Inför avtalets upphörande påkallade stiftelsen i april 1959 utredning och
förhandlingar om statens ekonomiska engagemang i institutsdriften efter
den 1 juli 1960. Stiftelsen förutsatte därvid en väsentlig utbyggnad av institutet
och ökning i samband därmed av statens årliga bidrag till driften. Som
moliv åberopades bl. a. att sedan år 1943 stiftelsen successivt hade ökat sitt
bidrag, så att detta jämte inkomster av uppdrag i verksamheten utgjorde ej
tf Ilihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 73
4 Kungl. Maj. ts proposition nr 73 år 1962
mindre än 800 000 kr. för år. Statens löpande bidrag var samtidigt blott
20 000 kr.
Ifrågavarande utredning och förhandlingar ombesörjdes av 1958 års forskningsinstitutkommitté.
Resultatet därav redovisades i en promemoria från
kommittén den 18 februari 1960. Däri föreslogs att frågan om utvidgning av
institutet och om ökning i samband därmed av det statliga stödet till grundforskning
borde närmare utredas av särskilt tillkallade sakkunniga och att
1943 års avtal i avvaktan på resultatet därav skulle få gälla till utgången av
juni 1962. Särskilt avtal om sådan förlängning hade träffats preliminärt
mellan kommittén och stiftelsen i februari 1960. Ifrågavarande särskilda avtal
godkändes av statsmakterna (se prop. 1960: 65; Rskr 158).
Gällande avtal och stadgar
Avtalet mellan Kungl. Maj :t och Stiftelsen Svensk järn- och metallforskning
av den 23 februari 1943, vilket avtal sålunda alltjämt gäller, innehåller
i huvudsak följande.
Institutets syfte skall vara att i nära samarbete med Jernkontoret, tekniska
högskolan i Stockholm samt andra industriella och vetenskapliga institutioner
bedriva central tekniskt-vetenskaplig forskning inom järn- och
metallindustriens och därmed sammanhängande områden.
Kungl. Maj :t — som upplåtit tomt och uppfört byggnad för institutet —
skall bestrida kostnaderna för uppvärmning och yttre underhåll av byggnaden
samt för skötsel av vägar, gräsmattor, planteringar o. dyl. Byggnaden
disponeras under avtalstiden av institutet. Kungl. Maj :t förbinder sig att utbetala
arvoden till statens representanter i institutets styrelse.
Siftelsen å sin sida har åtagit sig att bekosta och anskaffa erforderlig
utrustning för institutet. Stiftelsen skall härjämte bekosta institutets årliga
utgifter utöver de bidrag, som staten lämnar. Stiftelsens bidrag skall
vara så stort att institutets möjligheter för forskning kan utnyttjas ändamålsenligt.
För de kostnader, som stiftelsen sålunda åtagit sig att bestrida,
garanteras årliga anslag genom stiftelsen med minst 150 000 kr. Härutöver
står Metallografiska institutets fonder till förfogande för verksamheten;
dessa fonder uppgick år 1943 till ca 900 000 kr.
Stiftelsen skall vara öppen för svenska företag eller andra organisationer
inom det område, som är föremål för institutets verksamhet.
Enligt de av Kungl. Maj:t fastställda stadgarna för institutet gäller
bl. a., att institutets angelägenheter handhas av en styrelse om ordförande
och tio ledamöter. Kungl. Maj :t utser ordföranden och tre ledamöter
— vilka senare skall representera forskningsintressen som har samband
med institutet — medan Stiftelsen Svensk järn- och metallforskning utser
sju ledamöter.
Styrelsen utser föreståndare för institutet och tillsätter efter förslag av
denne övrig fast anställd personal. Styrelsen skall också fastställa löner och
anställningsvillkor för denna personal.
Under vissa förutsättningar bör bl. a. studerande och forskare vid svenska
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1962
universitet och högskolor beredas tillfälle att vid institutet utföra examenseller
forskningsarbeten.
Revision av Metallografiska institutets räkenskaper utövas av två revisorer
utsedda av stiftelsen.
Ändring av stadgarna må ske endast efter överenskommelse mellan Kungl.
Maj :t och stiftelsen.
Organisation
Institutet leds under styrelsen av en föreståndare. Personalen vid institutet
uppgick den 1 oktober 1961 till, föreståndaren oräknad, 35 personer.
Med hänsyn till de skiftande arbetsuppgifterna finns inte någon fast indelning
av personalen på avdelningar. Personalens sammansättning och fördelning
på arbetsgrupper framgår av denna sammanställning:
Forskare Assistenter Biträden Antal
1. Spektralanalys och röntgenspektrografi . . 1 1
2. Kemi................................ 1
3. Röntgendiffraktion .................... 1 1
4. Metallurgi ............................ 1 2
5. Mikroskopisk metallografi.............. 2 —
(1 halvtid)
6. Fysikalisk metallografi ................ 1 2
7. Metallfysik............................ 1 1
8. Korrosion ............................ 1 1
9. Hjälpavdelningar:
Kontor och bibliotek: kamrer, sekreterarebibliotekarie
och 3 biträden ............
Verkstad: verkmästare, instrumentmakare,
2 mekaniker, 2 biträden................
2 4
1 3
— 2
1 4
1 3
— 3
1 3
— 2 24
5
6 11
Summa 35
Personalens löner är inte anpassade till den statliga lönesättningen. Summan
av lönebeloppen för vid institutet anställd personal utgjorde budgetåret
1960/61 nära 634 600 kr.
Verksamhet
Institutets nuvarande verksamhet är i första hand inriktad på teknisk
forskning rörande järn och andra metaller. Inom institutet bedrivs såväl
grundforskning som målbunden forskning. Institutet är av stor betydelse
för undervisning och information på det metallografiska området. Beträffande
forskningsverksamheten på institutets olika sektioner har institutet
närmare uppgivit bl. a. följande.
1. Spektralanalys och röntgenspektrografi. Spektralanalys studeras med
tre huvudinriktningar, nämligen spårämnesanalys, direktvisande analysmetoder
med fotocellregistrering samt röntgenfluorescensanalys.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1962
2. Kemi. Sektionen är huvudsakligen sysselsatt med »våtkemiska» analysproblem
och arbetet är speciellt inriktat på analys av föroreningselement.
Jernkontorets forskningsuppgift beträffande bergskemiska analysmetoder
kräver även en stor arbetsinsats från sektionens sida. Härutöver utarbetas
analysmetoder för olika element — f. n. är elementen bor, titan, fosfor, arsenik,
niob och tantal aktuella.
d. Röntgendiffraktion. Arbetet är delvis koncentrerat kring studium av
så kallade elektronkoncentrationsfaser. Vidare utföres undersökningar med
Guinierkameror för monokromatisk strålning, speciellt studium av föroreningar
och identifiering av olika faser.
I anslutning till röntgenkristallografiska metoder arbetar sektionen även
med olika preparationsmetoder för aluminiumlegeringar, bl. a. smältning
i högvakuum med anlitande av högfrekvensugnar. De röntgenkristallogratiska
metoderna utnyttjas också i vissa andra arbeten på institutet. Även
t. ex. studium av olika karbidsystem ingår i sektionens arbetsuppgifter.
4. Metallurgi. Sektionen bearbetar problem i samband med gjuteriforskning
såsom användning av olivinsand som formmassa vid stålgjutning,
makrostruktur hos gjutgods av vissa kopparlegeringar, specifika volymen
för smältor av kopparbly-legeringar. Vidare utföres undersökningar rörande
gasbestämningsmetoder, särskilt bestämning av syre i stål, samt
smältmetoder. Sektionen framställer även härdbrottsskalor för Jernkonrets
räkning. En viktig del av sektionens verksamhet är en kontinuerlig modernisering
och uppföljning av olika ugnstyper och metallsmältningsmetoder.
5. Mikroskopisk metallografi. Under en lång följd av år har den för metallografien
centrala provberedningsmetodiken samt mikroskopitekniken bearbetats
och utvecklats.
Ett av Jernkontoret vid institutet placerat elektronmikroskop har använts
vid studium av metallers struktur. Medel till ett modernt elektronmikroskop,
som även medger transmissionsteknik, har erhållits från bl. a. institutets
intressenter.
Vid sektionen studeras även värmebehandlingens inverkan på kolstålets
mikrostruktur och hållfasthetsegenskaper.
6. Fysikalisk metallografi. Denna forskningsverksamhet är eu hörnsten
i institutets verksamhet. F. n. bearbetas problem i samband med fasomvandlingar,
korntillväxt samt utskiljningar i metaller. Genom studium i
mikroskop och elektronmikroskop och genom teoretisk behandling av vunna
resultat har viktiga slutsatser kunnat dras. I det långa loppet är resultaten
av betydelse för lösning av problem i samband med ståls hållfasthet, gjutlegeringar,
härdning, åldershärdande aluminiumlegeringar, varmhållfasta stål
och metaller i allmänhet. Genom donation har institutet kunnat anskaffa
en så kallad mikrosond, ett analysinstrument med vars hjälp områden av
omkring 0,001 X 0,001 mm kan analyseras beträffande de grundämnen som
är lika tunga eller tyngre än natrium. Ett stort antal betydelsefulla undersökningar
har redan kunnat utföras. Hittills har tillämpningarna rört sig
om frågor såsom identifiering av okända metallegeringar, studium av metallers
diffusion, studium av tunna ytskikt in. m. Tidvis arbetas inom denna
sektion även med konstruktion av inetallografiska instrument med stor
mätnoggrannhet, t. ex. dilatometrar.
7. Metallfysik. Stora ansträngningar görs f. n. att bygga ut metallfysiken
vid institutet. Målsättningen är att studera sammanhanget mellan metallernas
mikrostruktur och deras mekaniska egenskaper. Speciell vikt kommer
att läggas vid tillämpningen av dislokationsteorin samt experimentella undersökningar
över dislokationernas uppkomst och rörelse. Området ansluter
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1962
sig naturligt till den verksamhet som sedan läge bedrivs vid institutet över
omvandling i fast fas och över studium av metallernas mikrostruktur. Det
experimentella arbetet kommer att koncentreras på studium av dislokationer
i tunna metallfolier med hjälp av elektronmikroskopi med tillämpning av
transmissions tekniken. Väsentlig för problemställningen sammanhanget
mellan metallernas mekaniska egenskaper och mikrostruktur — är möjligheten
att under väldefinierade förhållanden kunna deformera metaller, speciellt
genom dragning.
En viktig fråga är möjligheten att framställa metaller och legeringar under
extremt rena förhållanden. Speciellt kommer institutet att försöka studera
inverkan av mycket små föroreningsmängder av elementen syre, kväve,
kol, bor och väte på metallernas mekaniska egenskaper. Undersökningarna
koncentreras till två problem. Dels studeras metallernas plastiska deformation,
varvid mikroskopi och elektronmikroskopi tillämpas och dislokationsstudier
utföres. Vidare undersökes ett antal väldefinierade enkla stål
i fråga om mikrostruktur inklusive dislokationsmönster i avsikt att utröna
sammanhanget mellan struktur och metallernas övriga egenskaper. På
lång sikt räknar institutet även med att grundligt kunna studera sådana problem
som sprödbrott, metallernas åldring, tidiga utskiljningsfenomen m. m.
Även studium av åldringsfenomen i aluminiumlegeringar med hjälp av
mikroresistometri har tagits upp vid institutet. Dessa undersökningar koncentreras
i första hand på aluminium-mangansystemet.
8. Korrosion. Den insats som hittills har gjorts bär rört atmosfärisk korrosion
av aluminiumlegeringar. F. n. är institutet icke utrustat för undersökningar
rörande elektrokemisk korrosion. Däremot har institutet vissa
möjligheter att ta upp sådana korrosionsproblem, för vilkas lösning fordras
metallfysikalisk erfarenhet och utrustning.
9. Varmhållfasta legeringar. Vid institutet finns nu ett litet krypgrans
laboratorium
som finansieras av den så kallade varmhållfasthetskommittén.
1 kommittén finns representanter för olika företag intresserade av varmhållfasta
material. _r , , . ....
10—12. Pulvermetallurgi, eldfast keramik och gjuteritekmk. Vad betratfar
laboratorierna för pulvermetallurgi, eldfast keramik och gjuteritelcnik,
bekostas de två förstnämnda av Jernkontoret och den sistnämnda av mekanförbundet.
Arbetet är relativt oberoende av verksamheten vid institutet,
dock med det viktiga undantaget att laboratorierna utnyttjar institutets
resurser och att dess personal har möjlighet att delta i de diskussioner som
förs om aktuella arbetsuppgifter.
Ekonomi
Under de fyra räkenskapsåren 1957/58—1960/61 utgjorde institutets sammanlagda
inkomster respektive 816 805, 818 300, 872 959 och 890 71o
kr.
Från räkenskapsåret 1957/58 till räkenskapsåret 1960/61 utgjorde statens
årliga bidrag — medel från byggnadsstyrelsens delfond inte inräknade
___ 19 959, 17 174, 15 976 och 15 112 kr. Stiftelsens bidrag utgick hela tiden
med 688 800 kr. för år. Institutets årliga inkomster i övrigt — främst beslående
av ersättningar för uppdrag och av räntor — ökade under jämförelseperioden
från 108 046 kr. till 186 804 kr.
Kungl. Maj:t har till utrustningsanskaffning vid Metallografiska insti
•jf
Bi haag (ill riksdagens protokoll ISO2. I snml. AV 73
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1962
tutet anvisat den 9 december 1955 och den 2 maj 1957 sammanlagt 100 000
kr. från 1953 års fond för teknisk forskning. Institutet har även erhållit
bidrag till förvärv av utrustning från statens tekniska forskningsråd, stiftelser,
företag m. fl.
För innevarande räkenskapsår upptar den av institutsstyrelsen fastställda
budgeten (exklusive värmekostnader och arvoden till av Kungl. Maj :t
utsedda styrelseledamöter) inkomster om sammanlagt 870 800 kr., varav i
stiftelsebidrag 688 800 kr. samt beräknade inkomster av räntor och uppdrag
182 000 kr. Därutöver räknar institutsstyrelsen med att kunna disponera
124 200 kr. i besparingar från tidigare års stiftelsebidrag.
Under den förenämnda fyraårsperioden uppgick institutets sammanlagda
utgifter till respektive 783 079, 842 027, 720 087 och 969 209 kr. Av sistnämnda
belopp utgjorde 672 609 kr. löne- och pensionskostnader samt
296 600 kr. omkostnader. För innevarande räkenskapsår är utgifterna för
den löpande driften beräknade till 995 000 kr.
II. Metallforskningskommitténs betänkande
I betänkandet understryks inledningsvis att i vårt land järn- och metallindustrien
är en av de största och mest betydelsefulla industrigrenarna. En
viktig orsak till att den så väl kunnat hävda sig, ej minst i fråga om export,
har varit dess inriktning på kvalitetstillverkning. ökad teknisk forskning,
såväl grundläggande som målinriktad, erfordras emellertid för att denna
industri skall kunna hålla sig i nivå med den snabba tekniska utvecklingen
utomlands och i önskvärd omfattning få del av de tekniska framsteg som
där göres.
Verksamheten
Kommittén har för att bilda sig en uppfattning om forskningens villkor
och behov inom järn- och metallindustriområdet, inbegripet verkstadsindustrien,
och för att klarlägga de önskemål och krav som ställs på Metallografiska
institutets verksamhet, införskaffat uppgifter från berörda organisationer
in. fl. inom området. Uppgifter har inhämtats av tekniska högskolan
i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, föreståndaren för Uppsala
universitets kemiska institution, Jernkontoret, Sveriges mekanförbund,
Metallindustriens forskningsförening, Sveriges varvsindustriförening, Metallografiska
institutet, försvarets forskningsanstalt, AB Atomenergi, metallografiska
laboratoriet vid statens provningsanstalt, Tekniska Röntgencentralen
AB, statens tekniska forskningsråd samt Ingenjörsvetenskapsakademiens
korrosionsnämnd och svetskommission.
Av uppgiftsmaterialet framgår att den vid institutet utförda forskningen
varit av stor betydelse för järn- och metallindustrien. Allmänt framhålles
angelägenheten av att en utvidgning, särskilt av den grundläggande forsk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1962 9
ningen, kommer till stånd vid institutet. Ur uppgiftsmaterialet må här återges
följande.
Tekniska högskolan i Stockholm framhåller i sin skrivelse till kommittén,
att en relativt omfattande forskningsverksamhet inom de nu aktuella områdena
bedrivs vid avdelningarna för maskinteknik och bergsvetenskap.
Inom de närmaste åren kommer nya byggnader för nämnda avdelningar
att uppföras i närheten av Metallografiska institutet. De nya laboratorierna
blir väsentligt större än de nuvarande och väl utrustade ur forskningssynpunkt.
Högskolan förutsätter att den forskning, som kommer att bedrivas
inom högskolan, kommer att ske i intimt samarbete med institutet. I bilagt
yttrande från högskolans avdelningskollegium för bergsvetenskap anföres
bl. a., alt Metallografiska institutet och bergsavdelningen i hög grad
har möjligheter att stödja varandra och att på båda hållen planerade utvidgningar
inte motiverar någon som helst verksamhetsbegränsning för någondera
parten. Vid en utvidgning av verksamheten vid institutet borde
samling av forskningsaktiviteten ske mot särskilt de grundläggande avsnitten
inom metallfysisk och metallografi, vilka forskningsområden är av mycket
stor betydelse för det metalltekniska framåtskridandet. Forskningen
vid bergsavdelningen är i princip en fri forskning och därigenom kan i
många fall andra områden komma att bli behandlade än de som industrien
önskar klarlagda genom forskningen vid institutet i dess egenskap av
branschforskningsinstitut.
Chalmers tekniska högskola har till kommittén överlämnat ett yttrande
av avdelningskollegiet för maskinteknik vid högskolan, i vilket yttrande
framhålles, att institutets verksamhet bör utvidgas att omfatta och bilda
svensk skola för dislokationsteori och dislokationsforskning. Inhemsk forskning
på detta område saknas och fundamentala studier av bl. a. hållfasthets-
och bearbetningsproblein kan därför inte genomföras i modern mening.
Vidare bör institutet få resurser för deltagande i internationell forskning
på bl. a. det bearbetningstekniska området.
Föreståndaren för kemiska institutionen vid Uppsala universitet framhåller,
att den fortsatta utvecklingen av vår metallindustri är liksom all industriell
utveckling helt beroende av forskning. Den målbundna delen av denna
forskning bedrivs i vårt land i ganska stor utsträckning vid de olika
industriföretagen, som givetvis i första hand vill se sina forskningsuppgifter
insatta på aktuella praktiska problem. Den icke målbundna grundforskningen
på metallområdet har däremot i Sverige varit av en omfattning, som
i betraktande av järn- och metallindustriens stora betydelse är påfallande
ringa. Den kan knappast anses företrädd vid några industrilaboratorier och
bedrivs i mycket begränsad utsträckning och med stark specialisering vid
några universitets- och högskoleinstitutioner samt i något större skala vid
Metallografiska institutet. Den på grund av medelsbrist starka begränsningen
av grundforskningen vid Metallografiska institutet utgör en allvarlig
brist i vårt lands tekniska potential.
Den svenska stålindustriens allsidiga och kvalitetsbetonade inriktning
kräver enligt Jernkontorets uppfattning eu forskningsinsats på stålområdet
av lika stor omfattning som väl inom något annat land. Genom att de svenska
stålverken emellertid i allmänhet är små internationellt sett, kan de
inte var för sig bedriva grundläggande och mera långsiktig forskning i behövlig
omfattning. Behovet av gemensam forskning blir därför större i Sverige
än i de stora industriländerna. Genom Jernkontorets försorg har järnbruken
sedan lång lid tillbaka bedrivit gemensam forskning i egen regi och
även axlat huvuddelen av kostnaderna för Metallografiska institutet. Det sy
-
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 73 år 1962
nes för Jernkontoret vara naturligt att bygga vidare på den grund, som redan
finns vid institutet. Endast på det sättet är det möjligt att inom överskådlig
tid skapa ett institut som internationellt sett har en hög nivå och
där forskning kan bedrivas med tillräckligt avancerade metoder och till vilket
man har råd att anskaffa modern apparatur. En sådan miljö drar till
sig och kan kvarhålla verkligt kvalificerade forskare. På några begränsade
områden bör institutet leda utvecklingen, vilket ökar utbytet av de internationella
kontakterna även på angränsande områden.
Av de enhälliga svaren på en rundfråga, som Jernkontoret tillställt järnbruken,
framgår, att man anser, att Metallografiska institutet har en stor
uppgift att fylla för vidareutbildning av såväl personer som redan är anställda
inom industrien som personer som avser att senare taga sådan anställning
samt att man även vill ha möjligheter att vid institutet placera forskare
för att i intimt samarbete med institutets personal lösa egna aktuella
forskningsuppgifter.
Jernkontoret framhåller, att verkstadsindustrien har ett stort gemensamt
forskningsbehov och att ett tillgodoseende härav genom att inrätta ett antal
verkstadsteknologiska avdelningar vid Metallografiska institutet är mindlämpligt.
En stor del av de Verkstadstekniska problemställningarna hör
nämligen hemma på helt andra områden än dem som nu står på institutets
program eller naturligt kan infogas i detta med dess huvudsakliga
inriktning på materialforskning inom metallområdet.
Sveriges mekanförbund finner det önskvärt, att Metallografiska institutet
ges ökade resurser. Forskningen vid institutet har i främsta rummet betydelse
för järnindustrien och metallverken och huvuddelen av forskningsuPP§iflerna
är blott av indirekt betydelse för verkstäderna, säger mekanförbundet.
Följande i huvudsak nya forskningsuppgifter skulle dock vara av
direkt betydelse för verkstadsindustrien, nämligen skärande bearbetning och
plastisk bearbetning i relation till dislokationsteorin, mikrostruktur m. m.;
skärståls struktur, varmhållfasthetsegenskaper o.d.; sammanhanget mellan
metallernas struktur och hållfasthet samt värmebehandlingens inverkan
på metallernas struktur, hållfasthet och inre spänningar; mekanismen vid
sprödbrott, åldring hos metaller, krypbrott, utmattningsbrott; metallfysikahska
synpunkter på mekanismen vid nötning; metallfysikaliska korrosionsundersökningar;
inverkan av små halter av föroreningar på gjutna metallers
egenskaper samt grundläggande undersökningar beträffande formmaterial
för gjutning. — Forskning för verkstadsindustrien bör, enligt förbundets
bestämda mening, bedrivas vid ett från Metallografiska institutet
fristående institut.
Metallindustriens forskningsförening framhåller, att tyngdpunkten i institutets
verksamhet ligger inom områdena för mikroskopisk metallografi,
fysikalisk metallografi och metallfysik. Enligt föreningens uppfattning torde
dessa områden även för framtiden få betraktas som institutets centrala
verksamhetsgrenar. Härutöver finns behov av forskning inom följande speciella
områden, nämligen högtemperaturmetallografi, högrena metallers
egenskaper, metalloxiders egenskaper samt halvledarfysik.
Enligt Sveriges varvsindustriförening är en utbyggnad av institutets avdelning
för metallfysik med uppgift att studera sammanhanget mellan metallernas
mikrostruktur och deras mekaniska egenskaper av största intresse
och stödes av föreningen. Forskningen vid institutet kan ge resultat som
möjliggör ett riktigare materialval saväl vid skrovbyggnad som fartygsinaskineritilIverkning,
vilket kan ha både teknisk och ekonomisk betvdelse
Metallografiska institutet framhåller, att en ökning av verksamheten
främst i fråga om grundforskning synes oundgängligen nödvändig. Endast
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 73 är W62
en bråkdel av de inånga önskemål om forskningsuppgifter, som framkommer
bl. a. inom institutets råd och från olika statliga organisationer och
företag kan tas upp på grund av brist på medel, personal och utrymme.
Områden där ökad insats krävs är främst grundläggande metallfysik men
även beträffande metallfysikaliska korrosionsproblem, varmhållfasta material,
pulvermetallurgi, högtemperaturmetallografi, forskning beträffande
reaktormetallerna uran, ^irkonium, beryllium och plutonium samt gemensamma
metodikfrågor behövs en gemensam insats utöver vad som f. n. göres.
Försvarets forskningsanstalt har ett betydande intresse för stora delar av
institutets verksamhet inom områdena metallografi och metallfysik. Som
exempel på specifika forskningsområden av intresse för anstalten namnes
kemiska analysmetoder (spec. röntgenfluorescens), strukturanalys, gitterfel
och dessas inverkan på fasta kroppars fysikaliska och mekaniska egenskaper
(spec. dislokationsteori), fasomvandlingar vid mycket höga tryck, diffusionsteori,
varmhållfasta legeringar, tunna skikt (tillverkning och egenskaper),
pulvermetallurgi, eldfastkeramik och korrosion.
Det praktiska utnyttjandet av atomenergin är i väsentlig grad beroende
av att en rad olika materialproblem kan lösas, säger AB Atomenergi, och
framhåller vidare att Metallografiska institutet fyller en viktig funktion vid
sidan av det arbete på materialforskningsområdet, som äger rum dels vid
universitet och högskolor, dels vid bruks- och företagslaboratorier. Bolaget
anser, att en utvidgning av materialforskningen inom landet bör komma
till stånd och att inriktningen och avgränsningen av verksamheten vid Metallografiska
institutet även vid en förstärkning av resurserna därvid i huvudsak
bör bevaras. Tyngdpunkten av verksamheten bör dock förskjutas
mot grundforskning, särskilt på det metallfysikaliska området. Den dyrbara
och i vissa fall svårskötta apparatur, som institutet förfogar över, är i viss
utsträckning unik i landet och väsentlig för verksamheten vid många företag
och institutioner. En utvidgad verksamhet vid institutet beträffande
främst de grundläggande forskningsproblemen inom metallfysiken skulle
komplettera bolagens mera målbundna verksamhet. Då så är lämpligt avser
bolaget att även i fortsättningen ge forskningsuppdrag åt institutet.
Metallografiska laboratoriet vid statens provningsanstalt anser det motiverat,
att institutets forskningsverksamhet utökas inom nuvarande områden,
och Tekniska Röntgencentralen AB framhåller, att institutets verksamhet
är synnerligen värdefull för svensk industri.
Metallforskningskommittén är ense med uppgiftslämnarna om att åtgärder
bör vidtagas för att utvidga institutets verksamhet. Särskilt angeläget är
det enligt kommittén, att verksamheten intensifieras inom området för melallfysik
och angränsande områden, såsom mikroskopisk metallografi och
fysikalisk metallografi.
Den verksamhet som nu bedrivs vid Metallografiska institutet och som
planeras för framtiden har, framhåller kommittén, direkt betydelse för materialtillverkarna
men är även väsentlig för verkstadsindustrien. För sistnämnda
industri är forskning rörande bearbetning och formgivning av järn
och metaller — i detta sammanhang kallad verkstadsteknisk forskning —
av mera direkt betydelse. Det är kommitténs mening, att verkstadsteknisk
forskning i princip inte bör utföras vid Metallografiska institutet, enär den
Verkstadstekniska forskningen uppenbarligen är skiljaktig från den forskning
som utföres vid metallforskningsinstitutet och fordrar annan utrust
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1362
ning. Kommittén avser att i ett senare betänkande behandla den Verkstadstekniska
forskningens lämpliga organisation. Några svårare gränsdragningsfrågor
mellan den planerade materialforskningen vid Metallografiska institutet
och verkstadsteknisk forskning vid ett eventuellt nytt branschforskningsinstitut
synes icke behöva uppkomma. Verkstadsteknisk forskning är
nämligen inriktad på utveckling av tillverkningsmetoder, medan forskningen
vid institutet i huvudsak gäller egenskaper hos material. Vid sådana typiska
gränsområden som svetsning och pulvermetallurgi torde utan svårighet
samplanering ske mellan berörda forskningsorgan, så att metallfysikaliska
undersökningar beträffande materialet behandlas vid Metallografiska
institutet och bearbetningstekniska undersökningar vid andra forskningsorgan.
Metallografiska institutet har bl. a. metallfysikalisk korrosionsforskning
på sitt program. Eftersom lösningen av problemen på detta område fordrar
ingående kännedom om metallfysikaliska förlopp, anser kommittén det vara
av vikt att denna gren av korrosionsforskningen, vilken inte behandlas av
annat offentligt forskningsorgan i landet, blir föremål för fortsatt och intensifierad
forskning vid institutet. Dyrbar för sådan forskning erforderlig utrustning
finns redan där.
Jernkontorets kommittéer för pulvermetallurgi, eldfast keramik samt
varmhållfasta legeringar arbetar inom institutets lokaler och utnyttjar dess
resurser i fråga om utrustning etc. Metallforskningskommittén anser, att
lokaler och utrustning även i fortsättningen bör ställas till förfogande vid
institutet för bedrivande av forskning på områden, som på ett naturligt sätt
kan samordnas med den egentliga verksamheten vid institutet. Vissa problem
i samband med eldfast material behandlas också vid silikatforskningsinstitutet.
Behov av samordning och samplanering på forskningsområdet
föreligger därför. Åtminstone delvis synes detta behov redan vara tillgodosett
genom att en ledamot av silikatforskningsinstitutets styrelse även
är ledamot i Metallografiska institutets råd.
Personal, utrustning och lokaler
En utvidgad grundläggande forskningsverksamhet vid Metallografiska
institutet kräver enligt kommittén förbättrade resurser i fråga om institutets
personal, utrustning och lokaler. Kommittén redovisar tre utvidgningsningsalternativ,
vilka beräknas medföra årliga merutgifter för löner
och omkostnader på 200 000, 400 000 respektive 800 000 kr. Frågan om vilket
alternativ, som skall väljas, och hur de samlade kostnaderna för institutsdriften
skall fördelas mellan staten och stiftelsen bör bli föremål för
förhandlingar mellan parterna. Med hänsyn till den betydelse, som allmänt
tillmätes forskningen på hithörande område, finner kommittén angeläget,
att en kraftig utvidgning av verksamheten vid institutet kommer till stånd.
På sikt kommer säkerligen en mycket betydande utökning av forskningen
att bli nödvändig. Med beaktande av rådande brist på kvalificerade forskare
ävensom ovissheten om forskningens organisation och lokalisering
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1962
i eu framtida stormarknad vill kommittén emellertid i dagens läge förorda
en successiv utbyggnad av institutet, varvid såsom en forsta etapp alternativet
med en driftkostnadsökning av 400 000 kr. kan laggas till grund for
förhandlingarna. . Mn
En utvidgning enligt alternativet med en driftkostnadsokmng av 400 000
kr. skulle möjliggöra för institutet att anställa fyra nya akademiker, varav
två kvalificerade forskare, samt assistent- och biträdespersonal till antal
av 8 eller sammanlagt 12 personer. Ett genomförande av detta alt®™a 1V
motiverar en engångsanskaffning av utrustning till belopp av 466 000 kr.
En intensifierad verksamhet vid institutet kräver en relativt omfattande
utökning av lokalutrymmena. Genom att gjuteriindustriens centrallaboratorium,
som f. n. disponerar vissa lokaler i institutets byggnad, under ar
1962 flyttar till Jönköping frigöres utrymmen om sammanlagt 150 m2.
Dessa lokaler är av förhållandevis låg standard, övergångsvis torde de enligt
vad institutet upplyst dock kunna begagnas. Enligt vad kommittén
inhämtat torde det ej vara uteslutet att institutet tillfälligt kan få disponera
lokaler i näraliggande byggnader. Kommittén finner det emellerti
uppenbart, att institutets behov av utökade lokaler inte på längre sikt kan
tillgodoses genom nu angivna provisoriska lösningar. Stiftelsen Svens
järn- och metallforskning har också i skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 november
1960, vilken skrivelse överlämnats till kommittén att tagas i övervägande
vid fullgörande av kommitténs uppdrag, föreslagit, att en tillbyggnad
till institutet uppföres. Kommittén anser, att ett ökat lokalbehov för
institutet bör i första hand tillgodoses genom tillbyggnad av institutets nuvarande
byggnad. Lokalfrågan kan vid de tre angivna driftkostnadsalterna
tiven
lösas inom den nuvarande tomten.
Kommittén erinrar om att det i gällande avtal om verksamheten vid
institutet förutsättes, att Kungl. Maj :t såvitt möjligt håller byggnadstom
i anslutning till institutet reserverad för framdeles erforderlig utvidgning.
Kommittén har därför samrått med Riksmarskalksämbetet, Djurgår snämnden
och representanter för tekniska högskolans byggnadskommitté
för att undersöka möjligheterna att reservera ett mindre markområde
öster om institutets nuvarande tomt för en framtida ytterligare utbyggna
av institutet. Med hänsyn till högskolans utbyggnadsplaner bedömer kommittén
förutsättningar saknas för utvidgning av institutet i denna riktning.
. .
Därest i enlighet med vad djurgårdsmyndigheterna angivit en utbyggnad
av institutet åt norr inte kan ske utöver föreliggande förslag till tillbyggnad,
måste vid en utvidgning som kräver ökning av den nuvarande
tomten övervägas en förflyttning av institutet till annan plats.
Avtalsfrågor
Metallforskningskommittén framhåller, att grundforskning ar eu nödvändig
förutsättning för att målforskning i längden skall kunna bedrivas
med framgång. Eftersom grundforskningen i regel sysslar med frågor av
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1962
mera allmängiltig karaktär och dess resultat i de flesta fall inte kan bli
föremål för patentering eller på annat sätt förbehållas enskilda företag,
kan man inte vänta sig, att företagen själva bedriver sådan i erforderlig
omfattning. I enlighet med denna uppfattning, bör det enligt kommittén
principiellt sett ankomma på näringslivet att driva och bekosta målforskningen,
medan däremot grundforskningen bör betraktas som ett allmänt
intresse och åtnjuta statens ekonomiska stöd. Verksamt dylikt stöd lämnas
också sedan länge åt flera branscher via de statsunderstödda forskningsinstituten.
Metallografiska institutet intar emellertid en sämre ställning
i statsbidragshänseende än övriga institut.
Kommittén understryker att statsmakternas politik under senare tid har
kännetecknats av en allmän strävan att förbättra villkoren för den tekniska
forskningen. Sålunda har efter förslag av 1955 års universitetsutredning
ökade medel ställts till forskningens förfogande. Branschforskningsinstituten
har inte omfattats av den upprustningen. I stället har instituten
— dock ej Metallografiska institutet — i samband med att respekti\e
avtal löpt ut, erhållit ökat statligt stöd, närmast för grundläggande
forskning. Verksamheten vid Metallografiska institutet har likväl byggts
l,t ganska väsentligt sedan i början av 1940-talet. Det har skett med tillskott
från de berörda industrierna. Medan den Malmska kommittén år 1943
räknade med en årskostnad för institutet på 224 000 kr., varav statens
andel beräknades utgöra 10 000 kr., uppgick årskostnaderna för 1960/61
till cirka 1 000 000 kr., varav statens andel utgjorde cirka 20 000 kr. Viss
del av årskostnadernas ökning beror visserligen på löne- och prishöjningar
men även om hänsyn härtill tages är den reella ökningen avsevärd. ^
Med hänsyn till vad nu sagts anser kommittén, att en betydande del av
kostnaderna för den förordade intensifieringen av forskningen vid institutet
bör bestridas av staten.
Stiftelsen har i förevarande sammanhang tagit upp frågan om vissa
statliga bolags deltagande i kostnaderna för institutets verksamhet. I anledning
härav framhåller kommittén som sin åsikt, att denna fråga lämpligen
bör lösas genom förhandlingar mellan stiftelsen och respektive bolag.
I betänkandet framlägger inte kommittén några förslag om statsstödets
omfattning och om regleringen av ett sådant stöd, enär förhandlingar förutsättes
skola föras härom. Vissa principiella synpunkter i fråga om avtalets
utformning i stort anföres dock av kommittén.
Med utgångspunkt från gällande avtal för övriga branschforskningsinstitut
kan ett avtal angående statens och stiftelsens åtaganden för " Metallografiska
institutet i vad gäller institutets driftkostnader principiellt
utformas på två sätt, anför kommittén, nämligen antingen enligt den avtalstyp,
som gäller för silikatforskningsinstitulet med mera generella regler
beträffande statsstödets användning, eller enligt den mera detaljreglerade
avtalstyp, som gäller för övriga institut. Kommittén anser, att statsstödet
till Metallografiska institutets verksamhet genom ett avtal av silikatforskmngsinstitutets
typ smidigare än vid ett avtal av den tvp som gäl
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1962
ler för övriga institut kan inom fastställd kostnadsram anpassas till verksamhetens
växlande behov av medel till löner och andra utgifter. Ett avtal
av silikatforskningsinstitutets typ synes kommittén därför vara att föredraga.
Härvid skulle även skapas förutsättningar för en beräkningsmässigt
enkel metod för fördelning av kostnadsposterna. Vid avvägningen av
statens och stiftelsens insatser för att täcka Metallografiska institutets
driftkostnader torde, med hänsyn till att kostnadskrävande byggnadsarbeten
och utrustningsanskaffningar är aktuella, särskild hänsyn tas till byggnads-
och utrustningskostnadernas fördelning.
Kommittén understryker i sammanhanget vikten av att Kungl. Maj :t i
fortsättningen, liksom nu, har erforderlig insyn i institutets verksamhet.
Revision av Metallografiska institutets räkenskaper utövas enligt stadgarna
av två revisorer utsedda av stiftelsen. Kommittén anser, att revisionsbestämmelserna
vid ökat statsstöd bör utformas så att revisionen utövas av
två revisorer, av vilka den ene utses av Kungl. Maj:t och den andre av
stiftelsen.
III. Yttrandena
Statens tekniska forskningsråd tillstyrker, att en upprustning av Metallografiska
institut kommer till stånd. Rådet delar också uppfattningen att
en utökad verkstadsteknisk forskning inte bör förläggas till Metallografiska
institutet.
Även om en etappvis utbyggnad av institutet förefaller vara den för
ögonblicket lämpligaste lösningen, vill rådet framhålla att de stora marknadsenheterna
snarare accentuerar behovet av en utbyggnad än motiverar
återhållsamhet i utbyggnadsprogrammet. Det är av vikt att utöver
beslutet om en första utbyggnadsetapp principbeslut samtidigt fattas om
fortsatt utbyggnad av institutet. Rådet finner således det av kommittén
förordade alternativet, som beräknas medföra en årlig merkostnad om
400 000 kr., vara att anse som ett minimiförslag. Rådet förutsätter därvid,
att frågan om statliga företags bidrag till institutet löses på samma sätt
som för övriga företag inom näringslivet utan att någon del av dessa bidrag
inräknas i det generella statliga bidraget. — Rådet vill bestämt tillstyrka,
att avtalet får en sådan utformning, att institutets styrelse, inom den givna
ekonomiska ramen, får största möjliga grad av handlingsfrihet.
För en järn- och stålindustri som den svenska, vars enheter internationellt
sett är små men som trots detta ägnar sig åt en tillverkning som
täcker nästan alla de hundratals olika stålkvaliteter som finns tillgängliga
på världsmarknaden, är det enligt Ingenjörsvetenskapsakademien angeläget
att ha nära anknytning till ett välutrustat forskningscentrum med
inriktning på grundläggande frågor. De svenska järn- och stålverken är
för små för att kunna ägna dessa problem tillräckligt studium. En jämförelse
med förhållandena i andra länder visar att det endast är de mycket
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1962
stora koncernerna som anser sig kunna bedriva forskning av grundläggande
art.
Metallforskningen befinner sig i snabb expansion och med viss rätt torde
kunna sägas, att de två senaste decenniernas utveckling lett fram till en
ny syn på metallernas natur, särskilt i fråga om deras mekaniska och magnetiska
egenskaper. Akademien noterar därför med tillfredsställelse, att
institutets forskning på dessa områden under senare år intensifierats,
och anser det riktigt att de fält, som närmast bör komma i fråga för utvidgad
forskning, är metallfysik och fysikalisk metallografi. Beträffande korrosionsforskningen
gäller enligt akademien att studiet av den »torra» korrosionens
problem (spänningskorrosion och gaskorrosion) bör förläggas till
institutet, medan forskning rörande »våt» (elektrokemisk) korrosion bör
bedrivas på annat håll.
Akademien tillstyrker, att den föreslagna upprustningen av institutet
under medverkan av statsmakterna snarast kommer till stånd.
Överstyrelsen för de tekniska högskolorna förordar, att Metallografiska
institutet utbygges i enlighet med det i betänkandet föreslagna 400 000-kronorsalternativet
och anser sig även i övrigt i princip kunna tillstyrka kommitténs
förslag.
överstyrelsen överlämnar även yttranden från kollegienämnderna vid
tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola.
Den förstnämnda högskolans kollegienämnd har intet att erinra mot
kommitténs förslag men framhåller beträffande institutets förläggning att
den nuvarande och planerade organisationsformen med ett intimt samarbete
med bergsavdelningen vid högskolan är av så fundamental betydelse
för verksamheten såväl inom Metallografiska institutet som inom
bergsavdelningen, att en förflyttning av institutet till en annan plats helt
skulle ändra de allmänna förutsättningarna för forskningens gynnsamma
bedrivande på detta område. Nämnden finner det därför oundgägligen
nödvändigt, att en sådan lösning av institutets utbyggnadsplaner utformas,
att ett kvarliggande på nuvarande plats möjliggöres, och framhåller
att de nya planerna för utbyggnaden av bergsavdelningen utgått från
institutets nuvarande belägenhet.
Kollegienämnden vid Chalmers tekniska högskola ansluter sig i princip
till kommitténs förslag men framhåller att även 800 000-kronorsalternativet
är blygsamt i proportion till motsvarande utländska forskning och
den aktuella svenska industriens storlek.
Jernkontoret noterar med tillfredsställelse metallforskningskominitténs
positiva inställning till den verksamhet som bedrives vid Metallografiska
institutet samt kommitténs förståelse för att institutets forskningsresurser
betydligt förstärkes.
Vid bedömning av lokalbehovet bör enligt Jernkontoret hänsyn tas inte
endast till den egentliga verksamheten vid institutet inom föreslagen driftkostnadsram
utan även till de gästforskare av skilda slag, som man i säkerligen
ökad omfattning önskar placera där, samt vidare till de forsk
-
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1962
ningsgrupper, vilka f. n. arbetar i Jernkontorets regi vid institutet. En
beaktansbärd ökning av dessa gruppers verksamhet blir säkerligen ävenledes
nödvändig. Starka önskemål har redan uttalats härom i vad det gäller
pulvermetallurgi och speciellt varmhallfasta legeringar.
Metallografiska institutet finner metallforskningskommitténs förslag utgöra
en lämplig grund för avtalsdiskussioner. En utvidgning av verksamheten
enligt 400 000-kronorsalternativet, förefaller realistisk som ett steg mot
den fördubbling av nuvarande verksamhet, som på längre sikt torde vara
ofrånkomlig.
Institutet anser inte, att ett eventuellt branschforskningsinstitut för
verkstadsteknisk forskning bör inrymmas inom institutets ram men framhåller
att gränsdragningsfrågorna härvidlag ingående måste diskuteras,
enär t. ex. frågor beträffande metallernas bearbetning och deformation berör
centrala delar av institutets metallfysikaliska forskning. Institutet anser,
att ett gemensamt planeringsorgan för berörda forskningsområden bör
bildas.
Sveriges industriförbund anser det vara av vikt att en betydande utbyggnad
av Metallografiska institutets verksamhet kommer till stånd, varvid
ökade resurser i fråga om personal, utrustning och lokaler bör ställas till
förfogande. Det synes Industriförbundet härvid naturligt att bidragen för
täckande av institutets kostnader i långt större utsträckning än vad nu är
fallet bestrides av staten. Vid fördelning av bidragen bör enligt förbundets
mening beaktas, dels de stora kostnader industrien hittills har svarat för i
fråga om institutets drift, dels de normer i bidragshänseende som gäller för
andra liknande institut, dels ock det förhållandet att uppskattningsvis en
tredjedel av de uppdrag, som bearbetats vid institutet, kommer från statliga
företag och institutioner.
Sveriges Mekanförbund tillstyrker kommitténs förslag. Förbundet understryker
vikten av att tillräckliga tomtutrymmen reserveras för institutet,
så att framtida ytterligare utvidgningar blir möjliga att genomföra.
IV. Metallforskningskommitténs förslag till avtal och stadgar
Metallforskningskommitténs betänkande och yttrandena över detsamma
prövades av Kungl. Maj:t i december 1901. Genom beslut den 8 nämnda
månad lämnade Kungl. Maj :t i uppdrag åt kommittén att dels upptaga
förhandlingar med vederbörande enskilda intressenter om nytt avtal angående
bidrag till verksamheten vid Metallografiska institutet fr. o. m. den
1 juli 1962, dels att — under förbehåll för Kungl. Maj:ts godkännande —
för statens räkning teckna dylikt avtal.
I de för förhandlingsuppdraget lämnade direktiven framhölls att järnoch
metallindustrien är en av våra största industrigrenar och att Metallografiska
institutet arbetar som ett serviceorgan åt denna industri, vars konkurrenskraft
påverkas ej minst av att vi på forskningsområdet kan hålla
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1962
jämna steg med utlandet. Främst ur dessa synpunkter vore en utvidgning
av Metallografiska institutet motiverad. En ökning av den årliga löne- och
omkostnadsstaten från f. n. ca 1 milj. kr. till 1,4 milj. kr. syntes därvid innebära
en rimlig avvägning. Kostnaderna för det häremot svarande behovet
av ny utrustning uppskattades till 500 000 kr. Angående kostnaderna
för erforderlig tillbyggnad till den av institutet f. n. disponerade fastigheten
erinrades i direktiven om att i betänkandet nämnts siffran 1 200 000
kr. Angående fördelningen mellan staten och stiftelsen av de samlade kostnaderna
för utvidgning av institutets verksamhet borde förhandlingar äga
rum.
Med skrivelse den 26 januari 1962 redovisar metallforskningskommittén
att som resultat av förhandlingarna ett preliminärt avtal har träffats med
Stiftelsen Svensk järn- och metallforskning angående den fortsatta driften
av Metallografiska institutet. Avtalet förutsättes skola träda i kraft den
1 juli 1962 och gälla för en tid av fem år, under förutsättning att det dessförinnan
godkänns såväl av Kungl. Maj:t som av de organisationer, som
bildar stiftelsen.
Förhandlingsparterna har varit ense om att den i metallforskningskommitténs
betänkande den 20 november 1961 föreslagna utvidgningen av institutets
verksamhet enligt alternativet ökning med 400 000 kr. skall genomföras
under avtalstiden, ökningen förutsättes emellertid skola ske
successivt och därvid med drygt 300 000 kr. för budgetåret 1962/63. Enär
institutets löne- och omkostnadsstat för budgetåret 1960/61 omfattar ca
970 000 kr., skulle driftkostnaderna nämnda budgetår komma att uppgå
till omkring 1 300 000 kr. Fr. o. m. budgetåret 1963/64 till avtalstidens slut
förutsättes utgifterna — i takt med stigande intäkter — öka med ca 25 000
kr. för år, så att löne- och omkostnadsstaten för budgetåret 1966/67 omfattar
kostnader å sammanlagt 1 400 000 kr.
Såsom gäller f. n. skall staten enligt avtalsförslaget tillhandahålla lokaler
åt institutet och bestrida kostnaderna för yttre underhåll av institutets
by8§nad samt för skötsel av tomt o. d. Därutöver föreslås staten avtalsenligt
skola lämna ett årligt driftbidrag av 300 000 kr. till institutets verksamhet.
Från bidraget skall bestridas kostnaderna jämväl för de av Kungl.
Maj :t utsedda ledamöterna i institutets styrelse samt för av Kungl. Maj :t
förordnad revisor för granskning av institutets räkenskaper. Stiftelsen å
sin sida har förbundit sig att med ett anslag av minst 800 000 kr. för år
bidraga till institutets drift.
På grundval av uppgifter från institutet har övriga intäkter, nämligen avkastning
av fonder och inkomster av uppdrag för budgetåret 1962/63 uppskattats
till sammanlagt ca 200 000 kr. Som antytts räknas med att dessa
inkomster under avtalstiden kommer att öka med ca 25 000 kr. för år. För
budgetåret 1966/67 blir därvid summan av dessa intäkter 300 000 kr.
Därest under avtalstiden lönerna för befattningshavare, som är underkastade
statens allmänna avlöningsreglemente, allmänt skulle ökas eller
minskas med mer än 15 procent, jämfört med de för år 1961 gällande lö
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 73 år 1962
nerna för sådana befattningshavare, skall på yrkande av avtalspart storleken
av statens resp. stiftelsens årliga bidrag kunna bli föremål för nya
förhandlingar.
Kostnaderna för erforderlig tillbyggnad till den av institutet f. n. disponerade
fastigheten har tidigare av stiftelsen uppskattats till 1 200 000 kr.,
kostnaderna för fast inredning oräknade. Kommittén anser sig inte nu kunna
göra något uttalande om den närmare utformningen av tillbyggnaden
eller på föreliggande material göra en kalkyl över kostnaderna för densamma.
Enligt kommitténs mening bör först ett byggnadsprogram utarbetas
genom byggnadsstyrelsens försorg, varefter anslagsfrågan i vanlig ordning
lår underställas statsmakternas prövning. Emellertid bör redan nu beslutas
att en tillbyggnad skall äga rum. Större lokaler är nämligen en förutsättning
för utvidgning enligt kommittéförslaget av institutets verksamhet.
Samtidigt bör bestämmas hur byggnadskostnaderna skall fördelas mellan
staten och stiftelsen. I det förenämnda med stiftelsen preliminärt ingångna
avtalet har i enlighet härmed förutsatts att en tillbyggnad till institutet
skall uppföras snarast möjligt under avtalstiden och i huvudsak utformas
enligt de riktlinjer, som stiftelsen angivit i ett tidigare förslag till Kungl.
Maj :t. Av kostnaderna härför skall staten svara för högst 1 200 000 kr. och
stiftelsen för ev. överskjutande belopp intill en sammanlagd kostnad för
byggnationen m. m. av 1 900 000 kr. d. v. s. för högst 700 000 kr. Därest
byggnadskostnaderna skulle komma att överstiga 1 900 000 kr., fördelas
merkostnaderna på staten med 12/19 och på stiftelsen med 7/19. Ritningar
för tillbyggnaden skall, innan byggnadsarbetena påbörjas, vara godkända
av såväl stiftelsen som av vederbörande statliga organ.
För att utvidgningen av verksamheten skall kunna genomföras i avsedd
omfattning och takt anser kommittén det nödvändigt, att tillbyggnaden
kommer till stånd utan dröjsmål. Stiftelsens delegerade har även vid förhandlingarna
understrukit vikten för berörda industrier av att tillbyggnaden
snabbt genomföres. För en eventuell framtida ytterligare utbyggnad av
lokalerna framhåller kommittén angelägenheten av att statsmakterna undersöker
möjligheterna att reservera mark norr om den nuvarande tomten.
I fråga om kostnaderna för inredning och utrustning i anslutning till
den utvidgade verksamheten förutsättes i avtalsförslaget att stiftelsen under
avtalsperioden svarar för sådana kostnader med ett belopp av minst
400 000 kr.
Metallforskningskommittén har också i samråd med stiftelsen utarbetat
förslag till nya stadgar för institutet. Förslaget ansluter i allt väsentligt till
vad som gäller f. n.
Metallografiska institutets styrelse, som av kommittén erhållit del av det
preliminärt träffade avtalet och stadgeförslaget, har sagt sig inte ha något
att erinra mot dessa.
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 73 år 1962
V. Departementschefen
Metallografiska institutet, som tillkom år 1921, ombildades till ett branschforskningsinstitut
i början av 1940-talet på grundval av förslag av den s. k.
Malmska utredningen. Det enskilda näringslivets stöd till institutet förmedlas,
på samma sätt som i fråga om de övriga statsunderstödda branschforskningsinstituten,
genom en stiftelse — Stiftelsen Svensk järn- och metallforskning
— vilken för ändamålet bildats av intresserade företag och sammanslutningar.
Förhållandet mellan staten och stiftelsen regleras genom ett
avtal, som jämte av Kungl. Maj:t fastställda stadgar även reglerar verksamheten
vid institutet. Nu gällande avtal om Metallografiska institutet upphör
att gälla den 30 juni 1962.
Metallografiska institutets syfte är enligt avtalet att i nära samarbete
med Jernkontoret, tekniska högskolan i Stockholm samt andra industriella
och vetenskapliga institutioner utföra tekniskt-vetenskaplig forskning inom
den svenska järn- och metallindustriens och därmed sammanhängande områden.
Vid institutet sysselsätts ett trettiotal personer. Till löner och omkostnader
åtgår drygt en milj. kr. för år. Därav svarar stiftelsen för i runt
tal 800 000 kr., medan 200 000 kr. utgöres av fondräntor och inkomster i
institutets uppdragsverksamhet. Stiftelsen svarar avtalsenligt för erforderlig
utrustningsanskaffning. Staten har upplåtit tomt och uppfört byggnad
för institutet. Det löpande statsbidraget — via förevarande riksstatsanslag
och staten för statens allmänna fastighetsfond — uppgår till drygt 20 000
kr. för år, motsvarande kostnaderna för uppvärmning och yttre underhåll
av byggnaderna samt skötsel av vägar, planteringar och liknande ävensom
vissa styrelsearvoden.
Frågan om verksamheten vid Metallografiska institutet efter den 30 juni
1962, när nu gällande avtal upphör, har varit föremål för utredning genom
särskilda sakkunniga, metallforskningskommittén, varefter förhandlingar
om nytt avtal har ägt rum mellan kommittén som företrädare för staten
och Stiftelsen Svensk järn- och metallforskning. I kommitténs uppdrag har
även ingått att pröva och med företrädare för stiftelsen ta upp frågan om
verkstadsindustriens behov av centralt bedriven forskning. Resultaten av
utredningen och förhandlingarna har av kommittén redovisats dels i ett
stencilerat betänkande den 20 oktober 1961, dels i särskild skrivelse den
26 januari 1962. Till skrivelsen har fogats ett ■— under förutsättning av
Kungl. Maj :ts godkännande — träffat preliminärt avtal om verksamheten
vid metallforskningsinstitutet under tiden den 1 juli 1962—den 1 juli 1967,
d. v. s. en femårsperiod.
Med hänvisning framför allt till järn- och metallindustriens mycket betydelsefulla
plats i svenskt näringsliv förordar kommittén, att forskningsverksamheten
vid Metallografiska institutet — som i det nya avtalet be
-
21
Kungl. Maj. ts proposition nr 73 år 1962
nämns Institutet för metallforskning — under avtalsperioden byggs ut väsentligt,
främst avseende grundläggande forskning inom metallfysiken och
vissa angränsande områden. Vad gäller verkstadsindustriens behov av centralt
bedriven forskning anser kommittén, att med hänsyn till ämnesgrenarnas
artskildhet dylik forskning i princip inte bör bedrivas parallellt med den
metallografiska forskningen inom institutets ram. Det är kommitténs avsikt
att i ett senare betänkande behandla den Verkstadstekniska forskningens
lämpliga organisation.
Kommittén föreslår att institutets nuvarande kostnadsram för nästa avtalsperiod
ökas med 300 000 kr. för budgetåret 1962/63 och därefter med
25 000 kr. för vart och ett av de efterföljande fyra budgetåren, så att vid
avtalsperiodens slut institutsdriften räknat för helt år omfattar 1,4 milj.
kr. I avtalsförslaget förutsätts att av de samlade kostnaderna för driften
stiftelsen bidrar med minst 800 000 kr. och staten med 300 000 kr. för år.
Staten skall därjämte — via staten för statens allmänna fastighetsfond
bestrida kostnaderna för yttre underhåll av byggnaden och för skötsel av
parkeringsplatser, planteringar m. in., med tillhopa ca 10 000 kr. om året.
Återstoden avses skola täckas genom fondavkastning och inkomster av uppdrag.
Dessa vägar inflyter f. n. omkring 200 000 kr. om året. Nämnda inkomster
förutsätts emellertid komma att öka under avtalstiden och mot slutet
av perioden uppgå till 300 000 kr. för helt år. Stiftelsen kommer att svara
för behövlig utrustningsanskaffning under avtalstiden. Kostnaderna härför
anges till sammanlagt minst 400 000 kr. — Den utökade forskningsverksamheten
motiverar större lokalutrymmen. Sadana skall enligt avtalet tillhandahållas
institutet snarast möjligt genom tillbyggnad till den av institutet
f. n. disponerade fastigheten på norra Djurgården. Byggnadskostnaderna
förutsätts skola bestridas av staten intill ett belopp av 1,2 milj. kr., medan
eventuellt överskjutande belopp, intill en sammanlagd kostnad för byggnationen
av 1,9 milj. kr., skall betalas av stiftelsen. Skulle byggnadskostnaderna
bli mer än 1,9 milj. kr., avses att staten skall svara för 12/19 och stiftelsen
för 7/19 av merbeloppet.
Innehållet i det på grundval av förhandlingarna träffade preliminära
avtalet om institutsdriften m. m. under nästa avtalsperiod överensstämmer
i allt väsentligt med de av kommittén i betänkandet den 20 oktober 1961
lämnade rekommendationerna angående omfattningen av verksamheten vid
institutet och om storleken av resp. statens, stiftelsens och institutets bidrag
till driften in. in. Betänkandet har vid remissbehandlingen tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av de myndigheter och organisationer, som yttrat
sig över detsamma.
Järn- och metallindustrien, vari även innefattas verkstadsindustrien, är
en av våra största och mest betydelsefulla industrigrenar, ej minst i fråga
om export. Den måhända viktigaste orsaken till att denna industri så väl
har kunnat hävda sig på världsmarknaden är dess inriktning på kvalitelstillverkning.
Den hårdnande internationella konkurrens, som är att förutse
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1962
bl. a. som en följd av den europeiska marknadsutvecklingen, gör det angeläget,
att kraven på kvalitet i produktionsledet upprätthålles. Intensifierad
forskning inom skilda grenar av tekniken är en av vägarna att främja
svensk industriproduktion och stärka vårt lands konkurrenskraft på de utländska
marknaderna. Insikten härom har under de senaste åren medverkat
till en väsentlig ökning av de statliga ekonomiska insatserna till forskningsändamål,
framför allt grundforskning. Även branschforskningsinstituten
har fått del i den upprustningen. Av olika skäl har emellertid Metallografiska
institutet kommit att släpa efter i detta hänseende, jämfört med
exempelvis trä-, konserverings- och textilforskningsinstituten.
Med hänsyn bl. a. till dessa omständigheter har jag i likhet med kommittén
och remissinstanserna funnit det motiverat, att verksamheten vid
Metallografiska institutet byggs ut och att i samband därmed staten väsentligt
ökar sitt ekonomiska stöd till driften m. m. Jag godtar även kommitténs
bedömning, att verkstadsteknisk forskning ej lämpligen bör sammanföras
med den metallografiska forskningen inom institutets ram och
att frågan om tillgodoseende av verkstadsindustriens behov av centralt bedriven
forskning behandlas senare.
Vad gäller den närmare omfattningen av verksamheten vid Institutet för
metallforskning under nästa avtalsperiod och fördelningen på resp. staten,
stiftelsen och institutet av kostnaderna för driften och för erforderlig utrustningsanskaffning
anser jag att den preliminära uppgörelsen innefattar
en rimlig avvägning. Jag finner mig även böra godtaga vad som föreslagits
och avtalats i fråga om utökning av institutets nuvarande lokaler och om
fördelningen av kostnaderna därför. Av detta följer att byggnadsfrågan
skall handläggas i den ordning som gäller för statliga byggnadsärenden.
Med hänsyn härtill och då betänkandet och avtalsförslaget ej heller i
övriga delar föranleder någon erinran från min sida, förordar jag att Kungl.
Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att godkänna avtalet för statens
del. Därest under avtalstiden behov av smärre jämkningar i avtalet skulle
uppkomma, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att för statens del besluta
om erforderliga ändringar.
Kommittén har även lagt fram förslag till nya stadgar för institutet. Innehållet
ansluter i allt väsentligt till vad som gäller f. n. Det torde liksom
tidigare få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta i denna fråga.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna vid statsrådsprotokollet
fogat avtal med Stiftelsen Svensk järn- och metallforskning;
b)
till Institutet för metallforskning för budgetåret 1962/
63 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
300 000 kr.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1962
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Nils van der Heeg
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1962
Bilaga
Avtal mellan Kungl. Maj:t och Stiftelsen Svensk järn- och metallforskning
angående driften av Institutet för metallforskning
§ 1‘.
Kungl. Maj :t och Stiftelsen Svensk järn- och metallforskning åtaga sig
att i enlighet med detta avtal svara för driften av Institutet för metallforskning,
vilket institut i tidigare avtal mellan parterna benämnts Metallografiska
institutet.
Institutets syfte är att i nära samarbete med Jernkontoret, tekniska högskolan
i Stockholm, universitetet i Stockholm samt andra industriella och
vetenskapliga institutioner bedriva tekniskt-vetenskaplig forskning rörande
järn och andra metaller, ävensom att i samband härmed medverka till
vidareutbildningen av tekniker och forskare inom områden, som beröras
av institutets verksamhet.
§ 2.
Institutets verksamhet regleras av detta avtal, som i förhållande till tidigare
avtal förutsätter en vidgad forskningsinsats, samt genom stadgar,
vilka för att vara gällande skola fastställas av Kungl. Maj :t, ävensom genom
arbetsordning och kompletterande föreskrifter i övrigt, vilka utfärdas
av institutets styrelse.
§ 3.
Kungl. Maj :t, som låtit uppföra byggnad för institutet, förbinder sig att
under den tid avtalet gäller hyresfritt till institutets förfogande ställa dels
denna byggnad med därtill hörande tomt, dels den tillbyggnad till nämnda
byggnad som enligt § 4 avses att uppföras, dels ock de ytterligare lokaler,
som staten kan låta institutet få disponera.
§ 4.
Det förutsättes, att en tillbyggnad till den i § 3 angivna byggnaden skall
uppföras snarast möjligt under avtalstiden.
Tillbyggnaden skall i huvudsak utformas enligt de riktlinjer, som stiftelsen
föreslagit i skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 november 1960, och
uppföras genom försorg av byggnadsstyrelsen, som härvid skall samråda
med institutets styrelse.
Innan byggnadsarbetena påbörjas, skola ritningar för tillbyggnaden vara
godkända av stiftelsen samt vederbörande statliga organ.
Staten svarar för byggnadskostnaderna intill ett belopp av 1 200 000 kronor
och stiftelsen med vad därutöver kan erfordras, dock med högst 700 000
kronor eller sålunda intill ett belopp av 1 900 000 kronor. Därest byggnadskostnaderna
skulle överstiga 1 900 000 kronor, fördelas överskjutande kostnader
på staten med tolv nittondelar och på stiftelsen med sju nittondelar.
Byggnadskostnaderna skola, förutom programmering och projektering,
omfatta såväl egentliga byggnadsarbeten som röjning, schaktning, sprängning
för grund, yttre rörledningar, planering och vägar samt installationer
för värme, kraft och belysning, ventilation, gas, vatten, avlopp, hissar, drag
-
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 73 år 1962
skåp ävensom övrig fast inredning. Med fast inredning, skall förstås sådan
inredning, som enligt byggnadsstyrelsens meddelande 1953:8 skall bekostas
med medel från byggnadsanslag.
Tillbyggnaden med fast inredning blir statens egendom.
§ 5.
Stiftelsen svarar med ett belopp av minst 400 000 kronor för anskaffning
under avtalstiden av sådan utrustning som kräves med anledning av den
planerade utvidgningen av verksamheten samt tillbyggnaden, nämligen instrument,
apparater och maskiner samt möbler, flyttbara laboratoriebord
och sådan erforderlig inredning därutöver, som enligt byggnadsstyrelsens
meddelande 1953:8 skall bekostas med medel från utrustnings- och inredningsanslag.
Vad sålunda anskaffats blir stiftelsens egendom.
§ 6.
Vid institutet skall finnas anställd en föreståndare samt den personal
i övrigt, som institutets styrelse med hänsyn till behovet och tillgången på
avlöningsmedel bestämmer.
§ 7.
Kungl. Maj :t bidrager till kostnaderna för institutets verksamhet med
ett årligt belopp av 300 000 kronor. Kungl. Maj :t bestrider även kostnaderna
för yttre underhåll av byggnad, som institutet disponerar, ävensom
skötsel av vägar, parkeringsplatser, gräsmattor, planteringar o. dyl.
§ 8.
Den forskningsverksamhet, till vilken staten på ovan angivet sätt bidrager,
skall företrädesvis avse problem av grundläggande och principiellt
intresse inom institutets verksamhetsområde.
§ 9.
Stiftelsen åtager sig att medverka till organisation och administrering
av institutets verksamhet, på sätt som i stadgarna närmare angives och
så att institutets möjligheter för forskning utnyttjas ändamålsenligt. Stiftelsen
förbinder sig att med årliga anslag om minst 800 000 kronor bidraga
till verksamheten.
§ 10.
Därest under avtalstiden lönerna för befattningshavare, som äro underkastade
statens allmänna avlöningsreglemente, allmänt skulle ökas eller
minskas med mer än 15 % jämfört med de för år 1961 gällande lönerna
för dessa befattningshavare, skola på yrkande av avtalspart bidragen enligt
§§ 7 och 9 bliva föremål för nya förhandlingar.
§ 11-
Stiftelsen skall vara så uppbyggd, att varje svenskt företag inom det område,
som är föremål för institutets verksamhet, har möjlighet att genom
bidrag till stiftelsen efter samma grunder, vilka gälla för övriga stödjande
industriföretag, bliva delaktigt i forskningsverksamheten.
§ 12.
Detta avtal skall gälla till utgången av juni månad 1967.
Uppsäges avtalet icke senast ett år före avtalstidens utgång, skall det
anses förlängt för fem år.
26 Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1962
§ 13.
Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1962, under förutsättning att det
dessförinnan godkännes såväl av Kungl. Maj :t som av de organisationer,
som bilda stiftelsen.
Stockholm den 24 januari 1962
För För
Kungl. Maj:t och Kronan Stiftelsen Svensk järn-och metallforskning
Ivar Löfqvist E. Wijkander
/Tryggve Foghelin
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620311