Kungl. Majds ''proposition nr 59 år 1962
1
Nr 59
Kungl. Majds proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1962/63 till journalistutbildning; given Stockholms
slott den 9 jebruari 1962.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen beröres inledningsvis vissa frågor, som sammanhänger med
utvecklingstendenserna på humanisternas arbetsmarknad. Bl. a. förordas viss
försöksverksamhet med tvåårig högre sekreterarutbildning i Lund.
På grundval av förslag av kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska
fakulteterna förordas anordnande i statlig regi av dels högre journalistutbildning
— omfattande fyra akademiska betyg, sex månaders praktiktjänstgöring
samt en ettårig institutsutbildning — dels journalistutbildning för personer
med studentexamen som grund. Två statliga journalistinstitut, ett i Stockholm
och ett i Göteborg, föreslås inrättade den 1 juli 1962. Utbildningskapaciteten
bör vid vart och ett av instituten bli ungefär 30 studerande på studentlinje
och 30 på akademikerlinje.
Till driftkostnader för de båda instituten under budgetåret 1962/63 äskas sammanlagt
omkring 460 000 kr.
1 — Ilihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr SO
2
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
februari 1962.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga angående anslag
för budgetåret 1962/63 till högre journalistutbildning och anför därvid följande.
I årets statsverksproposition, bilagan 10, ecklesiastikdepartementet, har Kungl.
Maj :t på min hemställan under punkten 220 föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1962/63 beräkna
till Högre journalistutbildning ett förslagsanslag av 460 000 kr.
Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.
I. Inledning
Med stöd av Kungl. Majrts bemyndigande den 3 juni 1960 tillkallade chefen
för ecklesiastikdepartementet samma dag åtta sakkunniga för att verkställa
närmare utredningar och successivt avgiva förslag angående anordnande av nya
former för utbildning helt eller delvis inom filosofisk fakultet.
Utredningen1 antog benämningen kommittén för nya utbildning sv äg ar vid de
filosofiska fakulteterna. Som första led i sitt arbete har kommittén den 1 juni
1961 avgivit betänkande angående »Akademisk sekreterarutbildning» (stencilerat).
Över betänkandet har, efter remiss, utlåtanden avgivits av kanslern för rikets
universitet efter hörande av vederbörande universitets- och högskolemyndigheter,
skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen,
gymnasieutredningen, studiesociala utredningen, socionomutbildningskommittén,
överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Malmöhus län samt länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län. Till överståthållarämbetets och berörda länssty
1
Rektorn vid universitetet i Uppsala, professorn därstädes T. Segerstedt, ordförande, direktören
F. Haldén, civilingenjören G. A. Hambraeus, ombudsmannen H. Håkansson, filosofie kandidaten
A. Högström, t. f. byrådirektören H. Å. Karlström, numera byråchefen P.-E. Rönquist och rektorn
B. Zachrisson.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962 3
relsers utlåtanden har fogats yttranden från vederbörande kommunala myndigheter.
Vidare har vissa organisationer och sammanslutningar m. m. beretts tillfälle
att yttra sig över betänkandet. Med anledning härav har yttranden avgivits av
Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna exportförening, Kooperativa förbundet,
Skånes handelskammare, Handelskammaren i Göteborg, Handelskammaren
i Gefle, Sveriges grossistförbund, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Sveriges redareförening, Svenska landskommunernas
förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen,
Handelns arbetsgivareorganisation, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges
förenade studentkårer (SFS), direktionen för handelshögskolan i Stockholm,
Hermods korrespondensinstitut samt NKI-skolan.
Som ett andra led i utredningsarbetet har kommittén den 12 juli 1961 avgivit
betänkande angående »Högre journalist- och reklamutbildning» (stencilerat).
Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av ledamöterna Håkansson och
Högström.
Över sistnämnda betänkande har, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret,
riksrevisionsverket, kanslern för rikets universitet efter hörande av
vederbörande universitets- och högskolemyndigheter, överstyrelsen för yrkesutbildning,
arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statens konsumentråd,
statens institut för konsumentfrågor, 1955 års universitetsutredning, studiesociala
utredningen samt socionomutbildningskommittén.
Vidare har vissa organisationer och sammanslutningar m. m. beretts tillfälle
att yttra sig över betänkandet. Med anledning härav har yttranden avgivits av
Tidningarnas arbetsgivareförening, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Svenska journalistförbundet, Sveriges
förenade studentkårer (SFS), Journalistinstitutet, Institutet för högre reklamutbildning,
Grafiska institutet, direktionen för handelshögskolan i Stockholm,
Svenska tidningsutgivareföreningen, Svenska försäljnings- och reklamförbundet,
Annonsbyråernas förening, Svenska annonsörers förening, Kooperativa förbundet,
Sveriges allmänna exportförening, Stockholms handelskammare, Skånes
handelskammare samt Sveriges public relations förening.
II. Riktlinjer och förslag m. m. rörande differentierad
humanistutbildning
Bakgrunden till kommitténs förslag
Till grund för kommitténs uppdrag har legat vissa allmänna riktlinjer, som
redovisats i en departementspromemoria av den 3 juni 1960. Ilärom anför kommittén
i huvudsak följande.
4
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962
I departementspromemorian hänvisas inledningsvis till 1955 års universitetsutrednings
betänkande »Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle» (SOU
1959: 45), i vilket antalet yrkesverksamma och yrkessökande humanister angives
komma att öka från ca 11 000 år 1959 till 27 000 år 1975. I anslutning till
universitetsutredningens sålunda gjorda uttalande anförde chefen för ecklesiastikdepartementet
i propositionen 1960:119 angående riktlinjer för utbyggande
av universitet och högskolor att han — med tanke på att läraryrket nu sysselsätter
ca 7 000 personer med humanistisk utbildning — fann det förståeligt, att
utredningen ställt sig tveksam till samhällets möjligheter att om 15 år erbjuda
fullgoda arbetsuppgifter åt 27 000 humanister. Departementschefen ville dock
icke på nuvarande stadium förorda inträdesspärr vid de humanistiska fakulteterna
bl. a. med tanke på det bestämda allmänna motståndet häremot, ett motstånd,
som skulle kunna tolkas så, att man anser, att det i framtiden kommer
att finnas betydligt vidgade möjligheter för humanister att få lämpliga arbetsuppgifter
utanför lärarbanan.
Universitetsutredningen anger i nämnda betänkande en rad yrkesområden,
där det borde finnas möjligheter för humanister att göra sig gällande. Listan
upptar följande: personalmän, utbildningsledare, reklammän, public relationmän,
försäljare, försäljnings- och reklampsykologer, bibliotekarier, kvalificerade sekreterare,
korrespondenter, översättare och journalister.
I anslutning till förslag av universitetsutredningen uppdrogs åt kommittén att
i nära samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen söka bedöma arbetsmarknadens
möjligheter att i framtiden tillgodogöra sig arbetskraft med någon form av humanistisk
utbildning. På grundval av dessa bedömningar borde kommittén utarbeta
lämpliga kombinationer av ämnen och kurser samt förslag till plan över studiegången
för vart och ett av de yrken eller yrkesområden, som upptas till behandling.
Med hänsyn till det starka önskemålet att snabbt få till stånd sådana nya,
till arbetsmarknadens krav bättre anpassade kurser och studievägar, borde kommittén,
sedan den fått en första överblick över det omfattande problemkomplexet,
successivt framlägga sina förslag.
Vid anmälan av frågan om anslag till extra utgifter vid universitet och högskolor
för budgetåret 1961/62 (prop. 1961:1 VIII ht, s. 558 ff.) underströk chefen
för ecklesiastikdepartementet med anledning av en framställning från ifrågavarande
kommitté den 30 september 1960, att försök med olika former av differentierad
humanistutbildning borde påbörjas snarast möjligt, samt uttalade i
övrigt bl. a., att det finge ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om vilka åtgärder,
som borde vidtagas i syfte att under budgetåret 1961/62 anordna försöksverksamhet
med nya former av utbildning helt eller delvis inom filosofisk fakultet.
Riksdagen godkände de sålunda uppdragna riktlinjerna för verksamheten
(SU 57, Rskr 179).
Kommittén har sedermera i skrivelse den 11 april 1961 framhållit, att kommittén
genom överläggningar med representanter för olika grenar av näringslivet
kommit till den uppfattningen, att man i större utsträckning än hittills måste
åstadkomma differentierade studiekurser i moderna språk. Dessa alternativa
kurser, vilka avsågs bli likvärdiga med standardkurserna i vederbörande ämnen,
borde enligt kommitténs uppfattning vara av väsentligt värde vid utbildningen
5
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962
av exempelvis kvalificerad sekreterarpersonal, reklammän, journalister, bibliotekarier
och översättare.
Genom beslut den 16 juni 1961 har Kungl. Maj:t föreskrivit bl. a., att under
läsåret 1961/62 skall vid universiteten i Uppsala och Stockholm — i huvudsaklig
anslutning till vad kommittén i nyssnämnda skrivelse föreslagit — försöksvis
anordnas alternativa studiekurser för betygsgraderna Godkänd och Med beröm
godkänd (i filosofisk ämbetsexamen och filosofie kandidatexamen) i ämnena
franska språket, spanska språket, italienska språket och, inom examensämnet
slaviska språk, i ryska språket samt vid universitetet i Stockholm jämväl i portugisiska
språket.
Universitetskanslern har med skrivelse den 31 oktober 1961 till ecklesiastikdepartementet
avgivit redogörelse för ifrågavarande försöksverksamhet. Av redogörelsen
framgår, att försöksverksamhet med differentierade studiekurser under
läsåret 1961/62 — förutom i de föreskrivna ämnena — anordnas vid
universitetet i Uppsala i ämnena engelska språket, nordiska språk och tyska
språket, vid universitetet i Lund i ämnet ryska språket, vid universitetet i
Göteborg i ämnet spanska språket samt vid universitetet i Stockholm i ämnet
tyska språket. Kanslern framhåller, att vissa uppgifter, främst det stora antalet
deltagare i alternativkurserna i engelska språket i Uppsala — 49 studerande
under höstterminen 1961 — tyder på att en förstärkning av stödåtgärderna för
försöksverksamheten är motiverad.
I propositionen 1961:82 angående handelsgymnasieutbildningen samt anslag
för budgetåret 1961/62 till de statsunderstödda handelsgymnasierna framlades
ett förslag om anordnande försöksvis av en akademisk se kr c ter civil t b ildn in g i samverkan
mellan universitetet i Uppsala och Uppsala stads handelsgymnasium.
Förslaget, som redovisats av en kommitté, tillsatt av stadsfullmäktige i Uppsala,
avsåg en kombination av viss akademisk utbildning och den handelsgymnasieutbildning,
som meddelas vid den ettåriga fackkursen. I propositionen förordades,
att eventuella merkostnader för handelsgymnasiets huvudman, orsakade av ifrågavarande
utbildning, skulle bestridas av statsmedel. Därvid åsyftades merkostnader
för inrättande av parallellavdelning för enbart den kombinerade utbildningen.
För dylik avdelning borde statsbidrag utgå med 100 % — i stället
för 78% — av bidragsunderlaget. Riksdagen godkände förslaget (SU 110, Rskr
279).
Kommitténs förslag
Kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna har i sitt
första betänkande, om akademisk sekreterarutbildning, föreslagit en ny utbildningsväg
utformad med hänsyn till främst näringslivets behov av kvalificerad
sekreterarpersonal. Utbildningen skall enligt förslaget omfatta fyra akademiska
betyg, en ettårig fackkurs vid handelsgymnasium samt minst fyra månaders
praktiktjänstgöring. Kommittén har föreslagit, att ifrågavarande sekreterarut
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
bildning skall ske på två linjer, den ena med språklig, den andra med samhällsvetenskaplig
inriktning. Det har förutsatts, att de akademiska studierna i bl. a.
moderna språk skall ske enligt differentierade studiekurser. Enligt kommitténs
uppfattning är det önskvärt, att akademisk sekreterarutbildning snarast möjligt
kommer till stånd på alla universitetsorter. Till handelsgymnasier eller motsvarande
utbildningsanstalter, där särskild fackkurs för den akademiska sekreterarutbildningen
anordnas, bör enligt kommittén statsbidrag beviljas enligt samma
grunder som godtagits beträffande den vid Uppsala stads handelsgymnasium
anordnade utbildningen.
I sitt andra betänkande avseende högre journalist- och reklamutbildning, har
kommittén framlagt förslag om viss akademisk utbildning av journalister och
reklammän. Kommitténs förslag rörande högre journalistutbildning,
för vilket närmare redogörelse kommer att lämnas i det följande, innebär
bl. a., att det befintliga journalistinstitutet i Stockholm förstatligas och ställes
under överinseende av kanslern för rikets universitet samt att ett nytt journalistinstitut
inrättas i Göteborg. Vid instituten skall utbildning meddelas på dels
studentlinje, dels akademikerlinje, varvid i stort sett samma ettåriga kursplan
skall tillämpas för båda linjerna. Stockholmsinstitutet föreslås få en utbildningskapacitet
av 30 studerande på vardera linjen, medan göteborgsinstitutet förordas
erhålla 15 utbildningsplatser på vardera linjen. Före påbörjande av institutsutbildningen
skall studerande på akademikerlinje ha avlagt fyra akademiska
betyg, varav två i ämnet statskunskap, samt ha fullgjort minst sex månaders
praktiktjänstgöring.
I fråga om den högre reklamutbildningen har kommittén föreslagit,
att det befintliga institutet för högre reklamutbildning i Stockholm förstatligas
och ställes under universitetskanslerns tillsyn, att ett nytt reklaminstitut
inrättas i Göteborg samt att principbeslut fattas om ett tredje reklaminstitut,
förlagt till Uppsala. Utbildningen vid instituten skall enligt förslaget ske på dels
studentlinje, dels akademikerlinje. Studerandeantalet har för vart och ett av de
tre instituten föreslagits bli 30 pa studentlinjen och 30 på akademikerlinjen, dvs.
sammanlagt 180. Enligt kommittén skall i huvudsak samma ettåriga kursplan
gälla för båda institutslinjerna. Studerande på akademikerlinje skall före påbörjande
av institutsutbildningen ha avlagt fyra akademiska betyg, varav två i
ämnet företagsekonomi, samt ha fullgjort minst åtta månaders praktikanttjänstgöring.
Yttranden
Vissa allmänna synpunkter rörande balansproblemen inför ett befarat
humanistöverskott framföres av bl. a. TCO, som anser, att det arbete som
utföres av kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna
inte får betraktas som tillräckligt för att lösa de aktuella problemen. Lämpliga
åtgärder bör enligt TCO:s mening sättas in, inte bara genom differentierad utbildning
på universitetsnivån utan kontinuerligt under hela skoltiden i form av
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
utvidgad yrkesorientering och anlagsprövning samt genom inrättande av utbildningsvägar
anpassade efter arbetslivets behov. En av de mest angelägna åtgärderna
finner TCO vara att utveckla utbildningsväsendet på gymnasienivån.
Vidare bör yrkeslinjer för studenter komma till stånd i ökad utsträckning. De
av kommittén föreslagna nya akademikerlinjerna erbjuder enligt TCO ingen
lösning av humanistproblemet; snarare synes studenterna därigenom stimuleras
att söka sig till de humanistiska fakulteterna. TCO hävdar, att det från samhällsekonomisk
synpunkt är rationellt att som motvikt astadkomma en särskilt
stark ökning av kapaciteten på studentlinjerna.
Universitetskanslern framhåller, att bl. a. arbetsmarknadsskäl talar för att de
av kommittén framlagda förslagen bör genomföras i sina huvuddrag. Enligt
kanslern svnes det dock berättigat att betrakta de nu framlagda förslagen som
i viss mån förslag till en försöksverksamhet.
Den övervägande delen av remissinstanserna intar en positiv hållning till förslaget
om akademisk sekreterarutbildning. Dock bryter sig
meningarna något i fråga om behovet av den föreslagna utbildningen. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län framhåller, att förslaget ej synes grunda sig på
initiativ från näringslivets sida. Överstathallarämbetet anser, att det bör undersökas,
om den nya linjen äger konkurrenskraft på arbetsmarknaden gentemot
existerande utbildningsvägar, t. ex. handelsgymnasieutbildningen. Universitetskanslern
finner det vanskligt att bedöma, om den föreslagna sekreterarutbildningen
kommer att bli av någon större betydelse på arbetsmarknaden. Mycket
kommer enligt kanslern att bero på vilka studerande som väljer sekreterarbanan.
Arbetsmarknadsstyrelsen förordar — med hänsyn till den starka efterfrågan på
kvalificerade korrespondenter och sekreterare — en successiv utbyggnad av
utbildningskapaciteten. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund
samt SACO konstaterar, att det inom näringslivet råder brist på kvalificerade
tjänstemän med god språkutbildning. Kooperativa förbundet och Svenska
försäkringsbolags riksförbund finner kommitténs förslag i första hand motiverat
med hänsyn till läget inom humanistsektorn. TCO och SFS hävdar, att tillskapandet
av nya utbildningsvägar måste baseras på arbetsmarknadsprognoser.
Medan remissinstanserna i allmänhet tillstyrker förslaget om en språkligt inriktad
sekreterarutbildning, är inställningen till en samhällsvetenskaplig linje
övervägande negativ.
Frågan om den ettåriga fackutbildningens tidsmässiga placering, vartill kommittén
ej tagit definitiv ställning, diskuteras av ett flertal remissinstanser. Från
flera håll hävdas, att fackutbildningen ej bör ske parallellt med de akademiska
studierna, enär möjligheterna till rationell schemaläggning och studiekoncentration
reduceras. Vissa instanser — bl. a. skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning
och gymnasieutredningen — anser, att fackkurscn med dess grundutbildning
bör komma i början av studierna. Därigenom skulle de studerande
som så önskar erhålla en avslutad yrkesutbildning utan alltför tidskrävande studier.
8
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962
Utbildningstidens längd diskuteras av bl. a. ekonomiska jakulteten i Lund,
som menar att studietiden bör kunna begränsas till fyra terminer genom en
koncentrerad studiegång. En sådan koncentrerad studiegång skulle kunna anordnas
i enlighet med ett av professorn i tyska språket vid universitetet i Lund
T. Ahldén framlagt förslag. I nämnda förslag framhålles, att sekreterarutbildningen
bör ge kunskap och färdighet i minst två främmande språk — varav
engelska obligatoriskt — samt innehålla en kurs i svenska språket och en översiktskurs
i ekonomi. Denna del av utbildningen föreslås förlagd till universitet,
medan den praktiska utbildningen — maskinskrivning, svensk och utländsk
stenografi samt kontorstcknik — bör förläggas utanför universiteten. Härtill
skulle komma vissa praktikmånader under ferietid. Även humanistiska fakulteten
i Lund förordar en lösning i enlighet med professor Ahldéns förslag. Universitetskanslern
finner däremot, att man bör avvakta erfarenheterna av den treåriga
utbildningen, innan man överväger att införa en tvåårig linje. Stadsfullmäktige
i Lund tillstyrker, att akademisk sekreterarutbildning kommer till stånd fr. o. m.
läsåret 1962/63, samt förklarar sig beredda att medverka vid anordnande av
sådan utbildning.
Kommitténs förslag rörande högre journalistutbildning har erhållit
ett i allt väsentligt positivt mottagande av remissinstanserna. En närmare
redovisning av yttrandena kommer att lämnas i det följande.
Förslaget om högre reklam utbildning tillstyrks genomgående av
remissinstanserna. 1955 års universitetsutredning anser emellertid, att den föreslagna
organisationen bör leda till en vidgning av reklamutbildningens allmänna
mål. Eftersom reklam verksamhet, bedriven under ansvar, i första hand måste
syfta till att ge konsumenterna korrekt och för dem värdefull information, synes
enligt universitetsutredningen reklamutbildningen böra innefatta jämväl kunskaper
rörande konsumtionens förutsättningar. En viss balans mellan producentoch
konsumentintressena synes med hänsyn härtill böra eftersträvas både i fråga
om utbildningens ämnesinnehåll och i fråga om sammansättningen av institutsstyrelserna
och utbildningsrådet.
Statens konsumentråd finner, att reklamutbildningen bör utformas så, att den
vid sidan av de företagsekonomiska marknadsföringsaspekterna även ger en god
insikt i de allmänna ekonomiska och sociala utvecklingstendenserna i samhället
samt beträffande konsumentens situation i detta sammanhang. Enligt rådets
uppfattning har kommittén i sitt förslag till akademisk utbildning inom ramen
för reklamutbildningen givit för stort utrymme åt det företagsekonomiska inslaget,
samtidigt som för liten hänsyn tagits till bl.a. de sociologiska, psykologiska
och nationalekonomiska aspekterna. Humanistiska fakulteten i Stockholm framför
önskemål om en undersökning rörande behovet av experter inom konsumentupplysning.
Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm anför, att det för
marknadsundersökningar krävs utbildning av annan karaktär än den av kommittén
föreslagna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962 9
Departementschefen
Då de framlagda kommittéförslagen bör ses i sitt större sammanhang vill jag,
innan jag redovisar mina ställningstaganden, uppehålla mig vid några kvantitativa
drag i utvecklingen på den högre utbildningens område.
Antalet personer i yrkesverksam ålder, som avlagt examen vid universitet eller
högskola, har beräknats stiga från ca 66 000 år 1960 till omkring 105 000 år 1970.
Beräkningen redovisades av 1955 års universitetsutredning i dess sjätte betänkande
(SOU 1959:45). Trots en så kraftig ökning av totalantalet akademiker
kan man förutse en under hela decenniet fortsatt brist på arbetskraft med högre
utbildning inom åtskilliga sektorer. Bristen kommer att vara kännbarast inom
främst de verksamhetsområden, till vilka personalen rekryteras från utbildningslinjer
med begränsad intagning. På ett område — humanisternas — synes
utvecklingen däremot leda till ett arbetsmarknadsläge, där bristen under senare
hälften av 1960-talet kan komma att ersättas av riklig tillgång på arbetskraft.
Enligt universitetsutredningen borde tillströmningen till humanistisk utbildning
med hänsyn till den framtida balansen på arbetsmarknaden icke fortsätta
att stiga utan tvärtom — även i absoluta tal — totalt sett minska. Utvecklingen
under de år som följt, sedan utredningen framlade sina riktlinjer och förslag
rörande den högre utbildningen under 1960-talet, har dock inte medfört någon
minskning av tillströmningen till humanistiska studier. Antalet nyinskrivningar
vid de humanistiska fakulteterna har under läsåren 1959/62 överskridit de av utredningen
framräknade talen med omkring 50 %.
Utredningen räknade med att antalet humanister i yrkesverksam ålder skulle
öka från i runt tal 15 000 år 1960 till ca 28 000 år 1970; efter ytterligare fem år
skulle antalet ha nått upp till omkring 38 000. Om de senaste årens inskrivningssiffror
inte är av tillfällig karaktär kan man emotse en i absoluta tal starkt
ökande examination vid de humanistiska fakulteterna. Den av utredningen
angivna nivån för år 1975 skulle under sadana omständigheter komma att vara
uppnådd redan i början av 1970-talet.
Av tillgängligt statistiskt material framgår, att omkring 75 % av de ungdomar
som under 1950-talet genomgått allmänbildande gymnasium fortsatt sina studier
vid universitet eller högskola. Flertalet av de studenter som gått vidare till
högre studier har sökt sig till de fria fakulteterna och närmare hälften har påbörjat
humanistiska studier.
I propositionen 1960: 119 angående riktlinjer för utbyggande av universitet och
högskolor m.m. framhöll jag bl. a., att jag trots de oroande perspektiven på
humanisternas arbetsmarknad cj ville förorda, att frågan om införande av en
inträdesspärr vid de humanistiska fakulteterna da skulle aktualiseras. I stället
borde man vidtaga andra åtgärder för att åstadkomma eu med hänsyn till
arbetsmarknaden rimlig avvägning av tillströmningen till skilda fakulteter, högskolor
och andra för studenter lämpliga utbildningsbanor.
I nämnda proposition föreslog jag ett handlingsprogram av i huvudsak bil -
10
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962
jande innebörd. Universitet och högskolor byggs under första hälften av 1960-talet ut i betydande omfattning med tyngdpunkten lagd på de utbildningslinjer
som har intagningsbegränsning. Den fortlöpande utbildnings- och yrkesprognostiska
utredningsverksamheten förstärkes. Yrkesvägledningen i gymnasiet intensifieras.
Det studiesociala stödet utformas med hänsyn till de likartade utgångspunkterna
för samtliga studerande vid skilda utbildningslinjer efter gymnasiestadiet.
Beträffande de gymnasiala skolformerna måste med hänsyn till de
stora dragen i utvecklingen de tekniska gymnasiernas och handelsgymnasiernas
intagningskapacitet ökas särskilt starkt under de närmaste åren. De statliga
insatserna på de icke-akademiska utbildningslinjernas område måste öka kraftigt
under 1960-talet. Riksdagen godkände detta handlingsprogram.
Riksdagsbeslutet 1960 avsåg bl. a. en väsentlig successiv utvidgning av de
tekniska högskolornas och handelshögskolornas utbildningskapacitet. Genom beslut
av 1961 års riksdag har även riktlinjer uppdragits för en avsevärd ökning
av de medicinska läroanstalternas utbildningskapacitet. Dessa och andra liknande
åtgärder för att ge fler studenter en yrkesutbildning syftande till verksamhet
inom de stora bristområdena har naturligtvis ännu blott till en del kunnat
dämpa köbildningen framför de spärrade utbildningsanstalterna. Studentantalet
och därmed efterfrågan på högskoleutbildning har stigit i snabbare takt
än antalet utbildningsplatser. Detta innebär, att studenter, som söker sig till
akademiska studier, i allt större utsträckning hänvisas till de fria fakulteterna.
Höstterminen 1961 valde 60% av dessa studenter humanistiska studier, 31%
naturvetenskapliga, 6 % juridiska och 3 % teologiska.
I syfte att åstadkomma bättre underlag för såväl utbildningsplaneringen som
yrkesvägledningen beslöt statsmakterna i fjol att bl. a. inrätta en särskild prognosdelegation
inom arbetsmarknadsstyrelsen. I fråga om yrkesvägledningens
resurser har för riksdagen framlagts skilda förslag om en betydande förstärkning.
Med beaktande av både arbetsmarknadens framtida personalbehov och de
utbildningssökandes studieönskemål har jag i överensstämmelse med det nyssnämnda
handlingsprogrammet i årets statsverksproposition förordat, att den
pågående kraftiga utbyggnaden av gymnasieorganisationen i betydande utsträckning
koncentreras till fackgymnasierna. Härigenom skulle en allt större
andel av de studerande få möjlighet att genomgå sådan gymnasieutbildning, som
leder direkt ut i yrkeslivet. Då strömmen av studerande från fackgymnasierna
till universiteten ännu visat sig vara relativt begränsad, torde man kunna utgå
från att den förutsatta omstruktureringen av gymnasiet på längre sikt även
kommer att leda till en något minskad press på de fria fakulteterna. Det bör dock
framhållas, att antalet examinerade vid de allmänbildande gymnasierna kommer
att starkt öka även under de närmaste åren.
I ett samhälle med en snabbt stigande allmän utbildningsnivå ter det sig
naturligt, att arbetskraft med studentexamen efterfrågas i ökad utsträckning.
För utbildningsplaneringen framstår det som angeläget, att fortlöpande inventeringar
sker av arbetsområden för vilka en ökad rekrytering av personer med
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
studentexamen såsom slutexamen skulle vara av speciellt värde. Särskilt med
hänsyn till risken av att ett skärpt konkurrensläge kan komma att uppstå för
humanistiskt utbildad arbetskraft synes det betydelsefullt, att ökad uppmärksamhet
ägnas åt olika möjligheter att avlänka en större del av studentströmmen
till yrkesutbildning utanför universiteten och högskolorna.
En kraftigt ökad tillgång på humanistiskt utbildad arbetskraft ger naturligtvis
anledning till vissa överväganden beträffande möjligheterna att på ett med
hänsyn till utbildningsgraden adekvat sätt utnyttja detta tillskott på arbetsmarknaden.
År 1960 fanns det omkring 15 000 humanister i yrkesverksam ålder.
Samtidigt motsvarade antalet lärare i humanistiska ämnen i högre skolformer
ca 8 000 tjänster. Medan antalet humanister i yrkesverksam ålder sannolikt
kommer att fördubblas under 1960-talet, synes enligt senast tillgängliga uppgifter
— jag avser därvid den inom kort publicerade prognosen »Lärare i läroämnen.
Behov och tillgång under 1960-talet», till vilken jag ämnar återkomma närmare
i annat sammanhang — antalet lärartjänster i humanistiska ämnen fram till år
1970 att teoretiskt sett kunna stiga till högst 13 000. I dessa ämnen, där bristen
nu motsvarar ca 1 000 tjänster, föreligger under perioden ett behov motsvarande
högst 4 000 nya tjänster. Det totala rekryteringsbehovet — dvs. utvidgningsbehovet
jämte ersättningsbehovet och utbytesbehovet — av lärare i läroämnen
med filosofisk ämbetsexamen eller motsvarande i humanistiska ämnen kan för
samtliga skolformer t. o. m. gymnasieålderns under 1960-talet förmodas motsvara
maximalt 6 000 ä 7 000 tjänster.
Med ledning av nu kända utvecklingstendenser torde man för ifrågavarande
period — om än med viss reservation — kunna räkna med att antalet
ledigblivande ämneslärartjänster i humanistiska ämneskombinationer kommer
att motsvara endast omkring en tredjedel av antalet under perioden avlagda
lägre examina i humanistisk fakultet. Fram till omkring mitten av 1960-talet
väntas lärarbristen i flertalet humanistiska ämnen bestå. Därefter kan ett tämligen
snabbt omslag på denna del av lärarbanan förmodas inträffa.
Det står sålunda fullt klart, att personer med examen från humanistisk fakultet
i framtiden kommer att få söka sysselsättning utanför lärarbanan i en helt
annan omfattning än för närvarande. Detta synes vara en i och för sig fullt rimlig
utveckling. Den expansion som vårt samhälle nu på eu mängd områden
genomgår bör givetvis avspeglas även i en på alla nivåer höjd utbildningsstandard
likaväl som den också kommer till direkt uttryck i form av krav från
arbetsgivarsidan på mer kvalificerade utbildningsmcriter hos de anställda.
Humanistiskt utbildad arbetskraft kan otvivelaktigt göra en betydelsefull insats
inom en rad yrken, där man hittills inte ansett sig ha anledning att utnyttja
personer med akademisk utbildning. Även för det allmänna och för organisationerna
erbjuder sig här ett tillfälle till rekrytering av kvalificerad personal. Jag
hyser därför den uppfattningen, att riklig tillgång på humanister i och för sig
inte behöver betyda humanistöverskott.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
Det skulle emellertid vara oriktigt att bagatellisera de omställningssvårigheter
som i detta avseende sannolikt kommer att uppstå på arbetsmarknaden under
en övergångsperiod.
Det är ett primärt samhällsintresse att individen får möjlighet att efter begåvning
och intresse fritt välja sin utbildningsväg. I ett läge då det blir uppenbart,
att man först på mycket lång sikt kommer att kunna uppnå balans på en
viss arbetsmarknadssektor, kan det likväl bli nödvändigt att överväga vissa
reglerande åtgärder. På humanistsektorn kan redan inom de närmaste åren ett
sådant läge uppstå.
Min avsikt har varit att här redovisa vissa tendenser i stort på humanisternas
arbetsmarknad. Det framgår av min redogörelse, att läget inom relativt snar
framtid kan komma att te sig allvarligt. Jag vill dock med skärpa understryka,
att det i propositionen 1960: 119 framlagda, av statsmakterna beslutade handlingsprogrammet
— som självfallet måste betraktas som ett program på tämligen
lång sikt — ännu i endast begränsad utsträckning haft möjlighet att påverka
utvecklingen. Det ter sig emellertid synnerligen angeläget, att bl. a. de yrkesvägledande
organen i sin verksamhet noga beaktar utvecklingstendenserna på humanistsektorn.
Behovet av en med hänsyn till olika verksamhetsområden differentierad utbildning
inom de filosofiska fakulteterna har under senare år belysts i skilda
sammanhang. I propositionen 1960: 119 anslöt jag mig till universitetsutredningens
uppfattning, att en efter arbetsmarknadens behov bättre anpassad humanistutbildning
skulle komma till stånd. I konsekvens härmed tillkallade jag i
juni 1960, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande, särskilda sakkunniga för
att verkställa närmare utredningar och successivt avge förslag angående anordnande
av nya former för utbildning helt eller delvis inom filosofisk fakultet. De
sakkunniga — kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna
— avgav på hösten samma år förslag rörande differentierade studiekurser
i vissa moderna språk. De försök med sådana kurser som igångsatts vid universiteten
i Uppsala och Stockholm fr. o. m. början av innevarande läsår bör bl. a.
ses som en första åtgärd för att undvika överproduktion av läraraspiranter i
berörda ämnen. Alternativa studiekurser kan självfallet anordnas inom en rad
ämnen utanför språkämnena och får därför anses skapa en av de viktigaste förutsättningarna
för anordnande av nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna.
Därjämte torde det också vara möjligt att, redan med stöd av gällande
bestämmelser, åstadkomma ändamålsenliga examenskombinationer över sektionsoch
fakultetsgränserna. Vid min medelsberäkning under anslaget till extra utgifter
vid universitet och högskolor i årets statsverksproposition har jag beaktat,
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
att särskilda anordningar i samband med försöksverksamhet vid de filosofiska
fakulteterna kan bli aktuella även under nästa budgetår.
Kommittén har under år 1961 överlämnat två betänkanden, det ena angående
akademisk sekreterarutbildning, det andra rörande högre journalist- och reklamutbildning.
Tillkallandet av de sakkunniga betingades, såsom jag nyss antytt,
främst av önskemål om att skapa nya utbildningsvägar, som skulle göra personer
med humanistisk grundutbildning mera direkt användbara pa arbetsmarknaden.
De sakkunniga har därför haft att pröva bl. a. möjligheterna att kombinera olika
former av utbildning vid filosofisk fakultet med praktisk yrkesutbildning av
skilda slag. Samtliga de förslag, som kommittén framlagt i dessa båda betänkanden,
avser kombinerad treårig utbildning, förlagd delvis till universitet, delvis
till fackutbildningsanstalter.
Fördelarna med en kombinerad utbildning synes betydande, när det gäller
humanisternas möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Huvudidén med
de sålunda avsedda kombinationsstudierna erbjuder emellertid vissa generella
problem. Det kan nämligen ifrågasättas, vilken slutlig effekt ett genomförande
av kombinerade utbildningsvägar får på tillströmningen till de humanistiska
fakulteterna. En fackutbildning placerad före den akademiska utbildningen kan
visserligen få till följd, att en viss avgång till yrkesverksamhet sker redan efter
fackkursens slut. En dylik studieordning kan emellertid också tänkas stimulera
till fortsatta universitetsstudier utöver dem som krävs för att den tänkta kombinerade
utbildningen skall kunna avslutas. Om fackutbildningen förlägges efter
de föreskrivna akademiska studierna är det möjligt, att de studerande i valet
mellan att fortsätta till en fullständig akademisk examen och att — efter tentamina
i vissa ämnen — övergå till fackstudier föredrar det förstnämnda alternativet.
För att i någon mån motverka en sådan utveckling torde det krävas, att
universiteten får möjlighet att utfärda avgångsbetyg för fullbordade akademiska
studier inom ramen för en kombinerad utbildning. Det från avlänkningssynpunkt
sannolikt effektivaste alternativet — yrkesinriktad utbildning parallellt med de
teoretiska studierna — torde av praktiska skäl vara svårt att genomföra, om
inte hela utbildningen förlägges till en och samma läroanstalt. I den mån kombinerade
utbildningslinjer enligt kommitténs modell åstadkommes, är det nödvändigt,
att ifrågavarande problem fortlöpande bevakas av berörda myndigheter.
Detta understryker också behovet av ett effektivt system för registrering av de
studerande.
Kommittén har föreslagit en treårig högre sek r eterar utbildn
i n g, bestående av fyra akademiska betyg, en ettårig fackkurs vid handelsgymnasium
samt minst fyra månaders praktiktjänstgöring. En försöksverksamhet
med sekreterarutbildning av denna typ har inletts fr. o. m. början av innevarande
läsår genom samarbete mellan universitetet i Uppsala och Uppsala stads
handelsgymnasium.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
Vid en sekreterarutbildning av den kombinerade typ som kommittén föreslagit
torde problemet om avlänkningseffekten bli särskilt aktuellt. Det synes nämligen
rimligt att antaga, att åtskilliga studerande med handelsgymnasieexamen och
studenter med ettårig fackkurs vid handelsgymnasium, vilka normalt sett skulle
ha sökt sig direkt till förvärvsarbete, kan komma att fortsätta sina studier
för att erhålla akademisk sekreterarkompetens. Det särskilda värdet av en
sådan vidareutbildning kan diskuteras, detta även med hänsyn till att handelsgymnasieutbildningen
nu skall bli treårig. Det torde däremot i och för sig
vara av stor betydelse, om studenter från allmänbildande gymnasium finge möjlighet
att genomgå en från de synpunkter jag här anfört tillfredsställande upplagd
sekreterarutbildning; dels skulle erhållas ett lämpligt utbildningsalternativ
inför ett skärpt läge på humanisternas arbetsmarknad, dels skulle dessa studerande
kunna få en utbildning, anpassad efter näringslivets behov.
Vissa remissinstanser har, i betraktande av att den av kommittén tänkta
utbildningsvägen skulle få konkurrera med närbesläktade utbildningslinjer,
ifrågasatt själva behovet av den avsedda sekreterarutbildningen. Övervägande
antalet remissinstanser har beträffande den i kommittéförslaget ingående samhällsvetenskapliga
linjen av sekreterarutbildningen ställt sig synnerligen kritiska.
För egen del är jag, mot bakgrunden av vad jag nu anfört, inte beredd att
taga slutlig ställning till kommitténs förslag om en reguljärt organiserad akademisk
sekreterarutbildning.
Den försöksverksamhet med sådan utbildning, som pågår i Uppsala i huvudsaklig
överensstämmelse med vad kommittén nu föreslagit, bör enligt min
mening fortsätta åtminstone t. o. m. vårterminen 1964. Ett nytt ställningstagande
längre fram men före nämnda tidpunkt kan bli aktuellt med hänsyn
till bl. a. att den första årskullen med treårig handelsgymnasieutbildning då
examineras. För den fortsatta verksamheten på området är det av största betydelse,
att uppgifter insamlas bl. a. om de studerandes benägenhet att fullfölja
sina studier till en fullständig akademisk examen.
Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande har framkommit bl. a. ett
förslag från ekonomiska och humanistiska fakulteterna i Lund angående utformningen
av en tvåårig högre sekreterarutbildning, grundad på
studentexamen från det allmänna gymnasiet. Förslaget — som utarbetats av
professorn i tyska språket vid Lunds universitet T. Ahldén — avser universitetsutbildning
med enterminskurser i minst två främmande språk, av vilka engelska
skall vara obligatoriskt ämne. Dessa kurser skall enligt förslaget motsvara fordringarna
för betygsgraden Godkänd i filosofie kandidatexamen. Därjämte föreslås
halvterminskurser i svenska språket samt i ytterligare ett ämne, benämnt
ekonomi. Vidare skulle ingå dels fackkurser — förlagda utanför vederbörande
universitet — i maskinskrivning, svensk och utländsk stenografi samt kontorsteknik,
dels praktik under ferietid.
Detta förslag finner jag principiellt sett vara av intresse. Jag vill i sammanhanget
erinra om att vid de danska handelshögskolorna finns en särskild tvåårig
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
korrespondentutbildning med samordnad teoretisk och praktisk undervisning. Då
högre sekreterarutbildning enligt min uppfattning bör ha till syfte att i första
hand ge de studerande god färdighet i att behandla de främmande språken i tal
och skrift, synes det mig motiverat, att försök anordnas med sådan högre sekreterarutbildning,
som i sin helhet eller till väsentligaste delen är förlagd till läroanstalt
utanför universitet. De båda lundafakulteternas förslag torde böra överarbetas
med detta som mål.
Stadsfullmäktige i Lund har i sitt yttrande över kommitténs ifrågavarande
betänkande uttalat sig positivt till medverkan vid anordnande av viss undervisning
inom ramen för akademisk sekreterarutbildning i Lund. Det bör i samband
med den av mig förordade överarbetningen undersökas om Lunds stads
yrkesskola, som nu för ettårig sekreterarkurs för elever med studentexamen erhåller
statsbidrag enligt gällande bestämmelser för central yrkesskola, möjligen
kan tänkas ombesörja undervisning även för en tvåårig sekreterarutbildning av
antytt slag. Som kursledare torde i vissa ämnen universitetslärare kunna utnyttjas.
Med hänsyn till att tvååriga sekreterarkurser kan förutses få ett regionalt
rekryteringsunderlag, förutsätter jag, att för sådan utbildning, anordnad vid
statsunderstödd yrkesskola, skall kunna utgå statsbidrag enligt de för central
yrkesskola gällande grunderna.
Det synes mig angeläget att en försöksverksamhet med organisatoriskt samordnad
utbildning vid tvåårig sekreterarkurs om möjligt anordnas i Lund
redan fr. o. m. början av läsåret 1962/63. Det bör ankomma på överstyrelsen för
yrkesutbildning att tillsammans med länsskolnämnden i Malmöhus län, skolmyndigheterna
i Lund samt de lokala universitetsmyndigheterna föranstalta om
att en sådan verksamhet igångsättes.
Kommittén har i sitt betänkande om högre journalist- och reklamutbildning
föreslagit dels inrättande av statliga journalist- och reklaminstitut, dels anordnande
av särskilda treåriga akademikerlinjer för blivande journalister och reklammän.
Till kommitténs förslag om högre journalistutbildning
återkommer jag i ett följande avsnitt.
I fråga om högre reklam utbildning förordar kommittén bl. a., att
Institutet för högre reklamutbildning i Stockholm, vilket är organiserat som en
stiftelse, förstatligas, att ett nytt reklaminstitut inrättas i Göteborg samt att
principbeslut fattas om ett tredje reklaminstitut, förlagt till Uppsala. Jämte
ettåriga utbildningslinjer av den typ som finns vid det nuvarande stockholmsinstitutet
bör enligt kommittén inrättas särskilda akademikerlinjer med utbildning
omfattande dels fyra akademiska betyg, av vilka två i företagsekonomi och
två i valfria ämnen, dels åtta månaders praktikanttjänstgöring, dels slutligen
ettårig fackutbildning vid statligt reklaminstitut.
Även om tillgängliga prognoser rörande behovet av reklam personal ej är helt
tillfredsställande underbyggda, är det troligt, att efterfrågan på personer med
högre utbildning av betydelse för reklamverksamhet — främst humanister och
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
samhällsvetare — kommer att öka mycket kraftigt. Arbetsmarknadsskäl talar
sålunda i och för sig för att utbildningskapaciteten på detta område vidgas.
Det kan från vissa synpunkter hävdas att sådan utbildning skulle vara en
uppgift i första hand för näringslivet och dess organisationer. Häremot kan med
skäl invändas, att det även för samhället är ett intresse att medverka i reklamutbildningen
eftersom denna utbildning med avseende på målet i princip inte
skiljer sig från annan statlig utbildningsverksamhet för näringslivets behov.
Begreppet reklam har emellertid en vidare mening än enbart kommersiell
marknadsföring. Folkrörelser, organisationer samt statliga och kommunala organ
intresserar sig alltmer för uppgiften att via media av olika slag vinna förståelse
för och skapa kunskap om sina strävanden. För att denna sida skall kunna
hävda sig är det naturligtvis riktigt, att berörda sektorer får tillgång till välutbildad
personal för saklig upplysning. Även detta utgör ett vägande skäl för
att staten bör engagera sig i utbildningen.
Den av kommittén föreslagna utformningen av reklamutbildningen innebär,
att studierna i betydande utsträckning skulle koncentreras kring de rent företagsekonomiska
problemen. Detta har väckt viss kritik vid remissbehandlingen.
Några remissinstanser har understrukit, att alltför ringa hänsyn tagits till
sociologiska och psykologiska aspekter samt till konsumenternas intressen. Universitetsutredningen
har i sitt yttrande över kommittéförslaget sålunda anfört
att en viss balans mellan producent- och konsumentintressen bör eftersträvas i
fråga om bl. a. ämnesinnehållet vid en dylik utbildning.
För egen del ansluter jag mig till de här berörda kritiska synpunkterna. Jag
vill dessutom tillägga att jag finner det nödvändigt, att — om staten skall
engagera sig i utbildningen — de sidor av reklamverksamheten, som kan sägas
vara skadliga, bl. a. genom att de verkar med andra medel än dem som åsyftar
korrekt vägledning, utbildningsmässigt med all kraft motverkas. Det synes mig
med hänsyn till vad jag här anfört nödvändigt, att en översyn av kommitténs
förslag verkställes, innan ett slutligt ställningstagande sker till det framlagda
förslaget.
Kommitténs arbete har präglats av strävan att åstadkomma en för humanistiskt
inriktade studerande kvalificerad utbildning, avsedd för yrkesverksamhet
på andra områden än skolväsendet. När det gäller möjligheterna att anordna
utbildningsvägar av större kvantitativ betydelse som alternativ till lärarbanan
möter självfallet stora svårigheter. Trots detta är det angeläget, att fortlöpande
studier sker av olika möjligheter att åstadkomma lämplig praktisk yrkesutbildning
i anslutning eller som alternativ till humanistiska studier.
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962 ] 7
III. Journalistutbildning
Kommitténs utredning och förslag
Allmänna synpunkter
Kommittén redovisar inledningsvis följande synpunkter på utbildningen av
journalister.
Hittills har akademiker och andra personer med högre utbildning utgjort en
relativt liten andel av hela antalet journalister. De flesta tidningar har vid anställande
av journalister fäst avseende främst vid tidigare praktik och ådagalagd
fallenhet för yrket, mindre vid examina och formell utbildning. Man har ansett,
att vad som främst fordras för att lyckas i yrket, är naturlig fallenhet. Nödvändig
yrkeskunskap har ansetts bäst kunna inhämtas genom aspiranttjänstgöring.
Utvecklingen i vårt samhälle leder dock, här liksom på andra håll, till krav
på bättre kunskaper och bättre utbildning. Samhällslivets alltmer invecklade
struktur, de ökade kontakterna med de främmande kulturkretsar, som utvecklingsländerna
utgör, den numera behövliga journalistiska presentationen av forskningsresultat
inom humaniora, inom natur- och läkarvetenskap samt av händelser
på teknikens områden, de ofta svåra problem, som möter vid konsumentupplysning,
allt bidrar till att skärpa kraven på dagens och morgondagens journalister.
Det kommer alltså att behövas journalister med insikter inom snart sagt alla
områden. Samhällsvetenskaperna har dock en särskild betydelse, och det är
önskvärt, att en journalist förutom fackkunskaper besitter goda kunskaper inom
åtminstone en del av dessa. Statskunskap träder härvid i förgrunden jämte de
intilliggande ämnena nationalekonomi, sociologi och statistik. Det bör dock
starkt betonas, att dessa i viss mån centrala ämnen ej får bli dominerande. I
framtiden kommer med all sannolikhet varje något större redaktion att finna
det värdefullt att hos sig ha medarbetare, som bedrivit akademiska studier i helt
skilda ämnen.
Behovsberäkningar
Som grundval för kommitténs bedömning av utbildningsbehovet har tjänat
en undersökning rörande den nuvarande arbetskraftens sammansättning och
fördelning samt prognoser över det framtida behovet av journalister inom olika
verksamhetsområden. Undersökningarna har utförts av arbetsmarknadsstyrelsens
prognossektion. Vid arbetet med prognosen har — med vissa modifikationer —
antagits, att de utvecklingstendenser som hittills kunnat registreras kommer att
bestå under de närmast följande tjugo åren. Resultatet av undersökningen
redovisas av kommittén i följande tabeller.
Av tabell 1 framgår enligt kommittén, att den framtida ökningen av journalistkårens
storlek kommer att falla nästan helt på för journalister relativt nya
områden, medan det främsta traditionella verksamhetsområdet, dagspressen,
kommer att få en relativt sett starkt minskad betydelse. Orsaken härtill anser
kommittén vara framför allt den rationalisering och den nedläggning av mindre
och svagare tidningar, som nu pågår.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1062. 1 saml. Nr 69
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
Tabell 1. Journalistkårens storlek och fördelning på verksamhetsområden
vid olika tidpunkter.
V erksamhetsområde |
Personalstocken |
|||||||||
1960 |
1965 |
1970 |
1975 |
1980 |
||||||
antal |
% |
antal |
% |
antal |
% |
antal |
% |
antal |
% |
|
Dagspress ........ |
2 217 |
59,0 |
2 224 |
51,3 |
2 245 |
45,7 |
2 317 |
41,8 |
2 430 |
39,0 |
Veckopress........ |
172 |
4,6 |
247 |
5,7 |
320 |
6,5 |
392 |
7,1 |
472 |
7,6 |
Fackpress ........ |
400 |
10,7 |
449 |
10,4 |
497 |
10,1 |
545 |
9,8 |
594 |
9,5 |
Nyhetsbyråer ..... |
117 |
3,1 |
120 |
2,8 |
120 |
2,4 |
120 |
2,2 |
120 |
1,9 |
Förlag ........... |
195 |
5,2 |
255 |
5,9 |
310 |
6,3 |
370 |
6,7 |
425 |
6,8 |
Industri .......... |
337 |
9,0 |
540 |
12,5 |
740 |
15,1 |
930 |
16,8 |
1 130 |
18,1 |
Radio-TV......... |
317 |
8,4 |
502 |
11,6 |
682 |
13,9 |
870 |
15,7 |
1 064 |
17,1 |
Summa |
3 755 |
100,0 |
4 337 |
100,0 |
4 914 |
100,0 |
5 544 |
100,0 |
6 235 |
100,0 |
Tabell 2. Nyrekryteringsbehov per år under tiden 1961/80.
V erksamhetsområde |
1961/65 . |
1966/70 |
1971/75 |
1976/80 |
Dagspress......................... |
105 |
122 |
130 |
145 |
Veckopress ........................ |
14 |
17 |
20 |
24 |
Fackpress ......................... |
16 |
17 |
16 |
17 |
Nyhetsbyråer...................... |
1 |
— |
— |
1 |
Förlag ............................ |
12 |
11 |
13 |
13 |
Industri .......................... |
37 |
45 |
45 |
52 |
Radio-TV ......................... |
23 |
28 |
39 |
48 |
Summa nyrekrytering |
208 |
240 |
263 |
300 |
Kommittén pekar på att — såsom framgår av tabell 2 — dagspressen trots
dess relativt sett minskade betydelse även i fortsättningen kommer att absorbera
huvudparten eller ungefär hälften av de nytillkommande journalisterna.
Kommittén framhåller, att det inte varit möjligt att göra en fullständig fördelning
på utbildningskategorier, då det saknas statistiskt underlag för specificerade
antaganden rörande utbildningen. Ett hypotetiskt antagande har dock
gjorts rörande utvecklingen av andelen akademiker inom de olika verksamhetsområdena.
Resultatet härav redovisas i tabell 3.
Den i tabell 3 visade utvecklingen skulle enligt kommittén innebära, att ca
28 % av nyrekryteringen under 1960-talet och ca 33 % under 1970-talet skulle
bestå av akademiker.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962 19
Tabell 3. Andelen akademiker av personalstocken vid olika tidpunkter.
V erksamhetsområde |
Andel akademiker |
||||
1960 |
1965 |
1970 |
1975 |
1980 |
|
% |
% |
% |
% |
% |
|
Dagspress ........................ |
10 |
12 |
14 |
16 |
18 |
Veckopress ....................... |
10 |
12 |
14 |
16 |
18 |
Fackpress ........................ |
10 |
12 |
14 |
16 |
18 |
Nyhetsbyråer ..................... |
10 |
12 |
14 |
16 |
18 |
Förlag ........................... |
50 |
55 |
55 |
60 |
60 |
Industri .......................... |
10 |
12 |
14 |
16 |
18 |
Radio-TV ........................ |
37 |
40 |
40 |
45 |
45 |
På grundval av detta antagande har rekryteringsbehovet av akademiker
på journalisternas yrkesområde beräknats till 58 per år under åren 1961—
65, 67 per år 1966—70, 89 per år 1971—75 samt 96 per år 1976—80. Ett verksamhetsområde,
som ej införts i beräkningarna, är pressombudsmännens. Det
omfattar 75 ä 100 personer och kan enligt kommittén tänkas växa i framtiden,
något som skulle innebära en viss ökning av det totala rekryteringsbehovet.
Trots att det statistiska underlaget enligt kommittén på vissa ställen är svagt,
anser kommittén beräkningarna fullt rimliga. Siffrorna för rekryteringsbehovet
och för behovet av akademiskt utbildade är enligt kommitténs mening snarast
tilltagna i underkant. Som nyss nämnts har i beräkningarna inte beaktats pressombudsmännens
verksamhetsområde. Ej heller har hänsyn tagits till den starka
expansion av den systematiska public relation-verksamheten som både på konsultplanet
och inom företagen ägt rum under de senaste åren. Denna utveckling
kommer enligt kommitténs uppfattning med all sannolikhet att fortsätta samt
medföra ökad efterfrågan på journalister.
Nuvarande utbildning
Utbildningen av journalister har hittills till allra största delen utgjorts av
lärlingsutbildning, som haft formen av aspiranttjänstgöring. Den ordnade, systematiska
utbildningen har varit ganska obetydlig. Om den hittillsvarande utbildningen
anför kommittén i huvudsak följande.
Aspiranttjänstgöringen skall enligt kollektivavtal mellan Tidningarnas arbetsgivareförening
och Svenska journalistförbundet omfatta journalistisk heltidsanställning
under 18 månader. Om särskilda skäl föreligger, kan aspiranttiden
förkortas eller slopas. Aspiranttjänsten skall innefatta allsidig journalistisk utbildning,
såvitt möjligt under handledares överinseende. Denne skall vid lämpliga
tidpunkter skriftligen meddela företaget respektive aspiranten sin uppfatt
-
2* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 69
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
ning om aspirantens lämplighet för yrket. Aspiranttjänstgöringen har i de allra
flesta fall kommit att förläggas till landsortstidningar och mindre tidningar, på
grund av att bl. a. de stora stockholmstidningarna ej ansett sig kunna ställa
några aspirantplatser till förfogande.
Journalistkursen vid Göteborgs universitet. Redan år 1938 inrättades vid
Göteborgs högskola en speciell »journalistlinje». Den innebar, att studenter, som
ämnade söka sig till pressen, kunde få sina studier för fil. kand.-examen tillrättalagda
med speciell hänsyn till journalistyrkets krav. Den första egentliga journalistkursen
anordnades läsåret 1946/47. En sådan kurs har sedan ordnats varje
år. Den har i första hand varit avsedd för studerande vid Göteborgs universitet,
men även icke-studenter har fått deltaga. Deltagarantalet har i allmänhet rört
sig om 20—25. De två sista åren har undervisningen omfattat 100 timmar, vilka
fördelats ungefär lika på teoretisk och praktisk undervisning. Avsikten har
inte varit att erbjuda någon fullständig yrkesutbildning utan snarare att ge de
studenter, som funderar på journalistbanan, en inblick i och åtminstone elementära
kunskaper för yrket. Kursledare har varit en aktiv journalist, som själv
svarat för ca hälften av undervisningen. Även övriga lärare har till större del
utgjorts av aktiva journalister.
Vissa fortbildningskurser. Hösten 1946 arrangerade Tidningsutgivareföreningen,
Publicistklubben och Journalistföreningen en treveckors fortbildningskurs
för journalister, vilken rönte livlig uppskattning. Mera omfattande allmänna
kurser hölls åren 1950 och 1951 i Stockholm av de tre pressorganisationerna i
samarbete med Stockholms högskola. År 1956 hölls nästa stora allmänna kurs i
samma regi. Det kan vidare nämnas, att under åren 1950—1956 korta specialkurser
har hållits i bl. a. samhällsekonomi, aktuella familjefrågor, utrikespolitik
och atomkraft.
Poppius’ journalistskola i Stockholm startades 1947 och drivs i enskild regi
under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning. Undervisningen kan betraktas
som förberedelse till aspirantanställning på redaktion. Kurserna bedrives som
kvällsundervisning i 14 veckor. Inträdesvillkor är realexamen, normalskolekompetens
eller avgångsbetyg från enhetsskolans årskurs 9g, helst kompletterat
med studier i samhällskunskap eller något främmande språk.
Journalistinstitutet. År 1955 tillsatte Tidningsutgivareföreningen, Svenska
journalistförbundet och Publicistklubben eu journalistutbildningskommitté, som
år 1957 avgav ett yttrande med förslag och riktlinjer för anordnande av journalistisk
grundutbildning. Detta förslag resulterade i upprättandet
av Journalistinstitutet i Stockholm, vilket startade sin verksamhet hösten 1959.
Institutet är organiserat som en stiftelse och understött av pressens organisationer,
enskilda företag, Sveriges radio AB m. fl. Institutet åtnjuter visst statsunderstöd
genom överstyrelsen för yrkesutbildning. Undervisningen är organisatoriskt
samordnad med den som sker vid Grafiska institutet och Institutet
för högre reklamutbildning. Kurstiden vid institutet är två terminer (ca 700 timmars
undervisning). Som inträdesfordringar gäller studentexamen eller motsvarande
kunskaper, minst tre månaders journalistpraktik samt kunnighet i
maskinskrivning. Under läsåret 1959/60 genomgick 27 elever institutet, varav
20 hade studentexamen. Höstterminen 1960 antogs av ett hundratal sökande 32
elever. Kursavgiften är 350 kr. per termin. Eleverna kan erhålla statlig studiehjälp.
Genomgång av journalistinstitutet medför förkortning av den avtalsenliga
aspiranttjänstgöringen med 15 månader.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962
Förslag om högre journalistutbildning
21
Vid sina överväganden av frågan om högre utbildning av journalister, har kommittén
funnit, att en sådan utbildning bör omfatta både akademiska studier och
en fullgod yrkesutbildning. Då det här gäller att skapa en attraktiv studieväg
för studerande vid humanistisk fakultet, anser kommittén, att den sammanlagda,
genomsnittliga studietiden ej bör vara längre än tre år — den tid, som normalt
erfordras för att avlägga en akademisk grundexamen. Kommittén har vid sin
bedömning funnit, att ett läsårs studier fordras för att inhämta nödvändig
yrkeskunskap.
Kommittén förordar således, att det — jämte en journalistisk grundutbildning
av det slag som nu meddelas vid Journalistinstitutet i Stockholm — skapas en
speciell studieväg för sådana humanister, som har håg och fallenhet för den
journalistiska banan. På denna studieväg förmedlas den rena yrkesutbildningen
av institut motsvarande det nuvarande stockholmsinstitutet. För inträde på
journalistinstituts ettåriga akademikerlinje bör enligt kommittén krävas dels
att minst fyra akademiska betygsenheter förvärvats, varav två i ämnet statskunskap,
dels att minst sex månaders praktiktjänstgöring på tidningsredaktion
fullgjorts.
Akademiska studier
Två obligatoriska betygsenheter i statskunskap. Kommittén betonar, att det
överväldigande flertalet journalister i sitt arbete ständigt kommer i kontakt
med den offentliga förvaltningen och dess arbete, med organisationsväsendet,
med socialpolitiken och dess problem, med politiska teorier och åskådningar,
opinionsbildning etc. Vid den journalistiska behandlingen av hithörande frågor
synes det enligt kommittén vara en avgjord fördel att ha den teoretiska bakgrund,
som akademiska studier kan ge. På denna grund förordar kommittén,
att två betyg i statskunskap skall krävas för inträde på journalistinstitut. Mot
detta ställningstagande skulle enligt kommittén kunna invändas, att det är
önskvärt, att den framtida journalistkåren som helhet betraktad erhåller en så
bred allmänbildning och kunskapsbas som möjligt, och att det här gäller att för
studerande med en mängd skilda intressen och ämnesinriktningar åstadkomma
en attraktiv studieväg samt att det från dessa synpunkter är angeläget, att
studierna bindes så litet som möjligt. Dessa synpunkter uppväger emellertid
enligt kommitténs uppfattning icke de nyss anförda skälen för att kräva två
betyg i statskunskap. Härom anför kommittén i övrigt huvudsakligen följande.
De förut nämnda områdena inom statskunskapen bör enligt kommitténs uppfattning
studeras ingående, medan mindre vikt kan fästas vid de författningshistoriska
delarna. Kommittén betraktar det som önskvärt, att de studerande,
som ämnar inrikta sig på journalistyrket, beredes möjlighet att förvärva två
betyg i statskunskap enligt cn alternativ studieplan, som lägger huvudvikten
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
just vid inledningsvis nämnda ämnesdelar. Varje universitet bör vid utformandet
av en dylik alternativ studieplan äga frihet att lägga tyngdpunkten på den ena
eller den andra ämnesdelen. Det är därvid väsentligt, att en sådan alternativ
studieplan icke utformas så, att den studerande därigenom låses vid ett visst
yrkesval.
Två betyg i fritt valda ämnen. I fråga om två av de fyra betygsenheter, som
enligt kommittén bör krävas för inträde på journalistinstitutets akademikerlinje,
föreslås ett helt fritt ämnesval. Kommittén har funnit det sannolikt, att
det i framtiden kommer att fordras allt större kunskaper av den enskilde journalisten.
Det torde enligt kommitténs uppfattning också vara rimligt att förutsätta,
att det på journalistkåren som helhet kommer att ställas krav på orientering
inom ett mycket stort antal områden. Kommittén finner det därför önskvärt,
att det runt det centrala ämnet statskunskap blir en vid spridning av
ämnen, bland vilka de studerande bör få välja efter sin intresseinriktning. Kommittén
erinrar i detta sammanhang om möjligheterna att i vissa ämnen —
främst moderna språk — följa alternativa studiekurser.
Praktiktjänstgöring
För närvarande krävs för inträde på journalistinstitutet minst tre månaders
praktik på tidningsredaktion. På grund av den starka konkurrensen om elevplatserna
vid institutet kan inträde dock endast vinnas av sökande, som har en
betydligt längre praktiktid.
Kommittén förordar, att minst sex månaders praktik på redaktion skall krävas
för inträde på journalistinstitut. Kommittén rekommenderar vidare, att dessa
sex månader fullgöres hos högst två arbetsgivare, att en del av praktiktiden fullgöres
så snart som möjligt efter studentexamen samt att en del av praktiktiden
om möjligt fullgöres under annan tid än sommarmånaderna. Som motivering för
sin ståndpunkt anför kommittén i huvudsak följande.
Vid kommitténs kontakter med företrädare för journalistinstitutet och berörda
branschorganisationer har den enhälliga uppfattningen framkommit, att tre månader
är en alltför kort praktiktid. Från journalistinstitutets sida har framhållits,
att det av pedagogiska skäl är önskvärt, att alla elever före institutsstudierna
hunnit förvärva en grundläggande praktisk erfarenhet av yrket och dess
krav. Sådan erfarenhet torde inte kunna förvärvas på kortare tid än sex månader.
Genom praktiktjänstgöring av denna omfattning torde även felaktiga yrkesval
kunna undvikas. En enkät som företagits bland journalistinstitutets elever visar,
att flertalet av dessa anser tre månaders praktik otillräcklig. De allra flesta
förordar, att minst sex månaders praktik kräves för inträde vid institutet.
Ifråga om uppdelningen av praktiktiden på olika arbetsgivare och perioder
kan å ena sidan anföras, att praktiktjänstgöringen utbildningsmässigt torde bli
effektivare, om den splittras så litet som möjligt. Å andra sidan är det givet, att
det kan vara till fördel för de studerande att få pröva på olika arbetsuppgifter
och förhållanden vid tidningar av skiftande art och storlek. Den givna rekom
-
23
Kungl. Majrts proposition nr 59 år 1962
mendationen torde vara en praktisk avvägning mellan dessa båda synpunkter
och är avsedd att tjäna som riktpunkt för de studerande. — Rekommendationen,
att en del av praktiktiden bör fullgöras så snart efter studentexamen som möjligt,
har tillkommit, därför att det måste anses betydelsefullt, att de studerande
på ett tidigt stadium får tillfälle att pröva, om de passar för och trivs med yrket.
— Sommarmånaderna är i viss utsträckning att betrakta som lagsäsong för tidningarna.
Om en del praktikanter kunde förlägga någon del av sin tjänstgöring
till annan tid än sommarferier, skulle detta göra det lättare för tidningarna att
ta emot alla praktiksökande. Praktikanterna torde också kunna erhålla bättre
handledning på andra tider än sommaren, da manga av de ordinarie befattningshavarna
har semester.
Det kan enligt kommittén inte uteslutas, att antalet för den här föreslagna
journalistutbildningen intresserade blir större, än vad både antalet praktikplatser
och antalet institutsplatser medger. Därigenom kan besvärliga problem uppstå
vid fördelningen av tillgängliga praktikplatser. Kommittén finner det med hänsyn
härtill önskvärt, att tidningsbranschens organisationer bildar en central
praktiknämnd för behandlingen av olika med praktiktjänstgöringen sammanhängande
problem. Den angelägnaste uppgiften bör härvid vara att stimulera
tidningsföretagare att tillhandahålla praktikplatser i tillräcklig utsträckning.
Även frågor rörande praktikanters handledning och arvodering synes böra ligga
inom ramen för en sådan nämnds verksamhet.
Institutsstudier
Enligt kommittén skall journalistinstitut meddela den teoretiska och praktiska
fackutbildningen för journalistyrket. Institutsutbildningen förutsätts bli ettårig,
dvs. av samma omfattning som den nuvarande vid stockholmsinstitutet. Det
föreslås, att utbildningen i framtiden skall bedrivas enligt två linjer, studentlinje
och akademikerlinje. Kommittén anser, att samundervisning för de båda linjerna
bör kunna bedrivas i viss utsträckning.
Elev, som förvärvat akademiskt betyg i visst ämne, bör enligt kommittén
kunna erhålla befrielse från motsvarande undervisning vid institut. I stället skall
sådan elev såsom seminariearbete författa uppsats eller behandla ett praktikfall,
utföra en undersökning e. d. Kvalitetskraven ställes därvid i proportion till den
tid vederbörande varit befriad från undervisning.
Kursplanen omfattar för närvarande ca 700 timmar. Den har enligt vad
kommittén erfarit fungerat tillfredsställande, och kommittén föreslår inte någon
egentlig förändring av dess omfång eller innehåll. Vad beträffar undervisningen
på studcntlinjen, förutsätter kommittén, att den skall bedrivas på i huvudsak
samma sätt, som hittills skett vid Journalistinstitutet i Stockholm.
I följande sammanställning redovisas kommitténs förslag till kursplan för dels
studentlinje — motsvarande nu gällande kursplan vid Journalistinstitutet i
Stockholm — dels akademikerlinje.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
Kursplan för utbildning vid statligt journalistinstitut
m n e Timantal
Världen av i dag, aktuell orientering............................... 30
Psykologi, sociologi och massmedia................................ 36
Presstruktur och tidningsekonomi ................................. 10
Samhället, organisationerna och pressen (bortfaller för akademikerlinjen) 50
Samhällsekonomi och allmän företagsekonomi...................... 42
Aktuell samhällsdebatt........................................... 12
Pressrätt (bortfaller för akademikerlinjen).......................... 8
Pressetik ....................................................... g
Den moderna reklamen .......................................... g
Konsumentupplysning och textreklam ............................. 16
Grafisk teknik .................................................. 30
Journalistiska elementa och dagspressjournalistik (för akademikerlinjen
172 timmar) .................................................. Ig7
Byråjournalistik................................................. 12
Veckopressjournalistik ........................................... 52
Radio- och TV-journalistik....................................... 50
Fackpressjournalistik ............................................ 15
Presshistoria .................................................... Ig
Språkvård och stilistik ............................................ 25
Källkritik (inklusive semantik) ................................... 25
Studiebesök..................................................... 50
Seminarieövningar (endast akademikerlinjen)....................... 30
Summa timmar å studentlinjen 684
Summa timmar å akademikerlinjen 641
Antal timmar totalt 1 325
Dimensioneringsfrågor
Utbildningskapaciteten
Vid bedömningen av journalistutbildningens dimensionering har kommittén
utgått från de i det föregående redovisade beräkningarna rörande det framtida
behovet av journalister. Ett nyrekryteringsbehov av ca 200 journalister om året
har beräknats för perioden 1961—65. Eftersom andelen akademiker och personer
med annan högre utbildning är ganska ringa inom journalistkåren, synes det
enligt kommittén vara realistiskt att antaga, att en stor del av rekryteringsbehovet
även under de närmaste åren kommer att fyllas med personer, vilka
rekryterats den traditionella vägen via aspiranttjänstgöring. Det årliga behovet
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
av journalister med akademisk utbildning, inom det nyssnämnda totala rekryteringsbehovet,
har för de närmaste åren uppskattats till omkring 60.
Kommittén anför vidare, att efterfrågan på journalister, som diplomerats från
Journalistinstitutet i Stockholm, hittills varit stor. Flertalet av eleverna har
sålunda fått sin anställningsfråga ordnad redan under studietiden; varje elev har
i regel haft två ä tre erbjudanden om anställning att välja mellan.
Med hänsyn till vad som här anförts framlägger kommittén ett förslag, som
innebär, att ifrågavarande institutsutbildning dimensioneras så, att fr. o. m. läsåret
1962/63 årligen 90 utbildningsplatser anordnas, av vilka 45 på akademikerlinje
och 45 på studentlinje. Kommittén finner det rimligt att förutsätta, att ett
så stort antal institutsutbildade journalister utan svårigheter kommer att finna
lämplig sysselsättning.
Journalistinstitutet i Stockholm
Journalistinstitutet i Stockholm har startats på enskilt initiativ samt organiserats
och bekostats av branschens organisationer och företag. Den utbildning
som där bedrivs har hittills varit helt fristående. Såsom framgått av det föregående
skall enligt kommitténs förslag parallellt med den nuvarande utbildningsformen
anordnas en högre journalistutbildning, i vilken institutsstudier skall
utgöra en integrerande del. Kommittén erinrar om att statsmakterna i ökad
utsträckning påtagit sig kostnaderna för såväl teoretiska som praktiska utbildningsvägar;
journalistutbildningen anses inte böra intaga någon särställning i
detta avseende. Även från studiesocial synpunkt anser kommittén det motiverat,
att staten övertar ansvaret för journalistutbildningen.
I fråga om stockholmsinstitutets dimensionering föreslår kommittén, att institutet
utvidgas så, att det fr. o. m. höstterminen 1962 kan ta emot 60 elever per
år, av vilka 30 på akademikerlinje och 30 på studentlinje. Förslaget innebär, att
institutets kapacitet förutsätts bli fördubblad.
Journalistinstitut i Göteborg
Ett statligt journalistinstitut i Stockholm synes — enligt kommittén — på
grund av brist på lärare och lokaler inte kunna byggas ut till större kapacitet
än 60 studerande per år, åtminstone inte inom nära framtid. Det synes kommittén
inte heller önskvärt att koncentrera institutsutbildningen till en enda
studieort. Enligt kommitténs mening bör sådan utbildning förläggas till orter
med universitet och med ett antal inte alltför små tidningar.
I Göteborg har alltsedan läsåret 1946/47 anordnats journalistkurser vid universitetet.
Kommittén finner, att den erfarenhet, som på så sätt samlats om
möjligt bör tillvaratagas. För en förläggning av ett journalistinstitut till Göteborg
talar enligt kommittén också den starka ökning av antalet studerande,
som under de senaste åren inträffat vid den humanistiska fakulteten där.
Mot denna bakgrund har kommittén ansett sig böra föreslå, att ett journa -
26 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
listinstitut förläggs till Göteborg. Det bör enligt kommitténs förslag inleda sin
verksamhet fr. o. m. höstterminen 1962 samt bereda utbildning åt 30 elever per
år, av vilka 15 på akademikerlinje och 15 på studentlinje.
För frågor rörande bl. a. utvidgningen av utbildningskapaciteten i Stockholm
och uppbyggandet av ett journalistinstitut i Göteborg har i betänkandet föreslagits
tillsättande av en organisationskommitté om fyra till sex personer. I denna
kommitté bör enligt förslaget ingå representanter för bl. a. universiteten, universitetskanslersämbetet
samt berörda organisationer.
Organisatoriska frågor m m
Tillsynsmyndighet och stadgar m. m.
Journalistinstitutet i Stockholm star under överinseende av överstyrelsen för
yrkesutbildning. Kommittén finner det emellertid med hänsyn till den högre
journalistutbildningen önskvärt, att institutsutbildningen nu underställs kanslern
för rikets universitet. Härigenom underlättas samordningen av ifrågavarande
universitets- och institutsstudier. Som motivering anföres vidare, att undervisningen
vid instituten i viss utsträckning skall bedrivas i högskolemässiga former.
Kommittén presenterar i sitt betänkande även ett förslag till stadga för journalistinstituten.
Häri upptages bl. a. frågorna om styrelser, utbildningsråd, rektorer,
lärare och övrig personal. För kommitténs förslag i dessa avseenden skall
redogörelse lämnas i det följande.
I fråga om examinationen föreslår kommittén bl. a., att elev som godkänts i de
i vederbörande kursplan föreskrivna tentamina och genomgått där föreskrivna
särskilda kurser skall äga rätt att erhalla diplom. För studerande som genomgått
akademikerlinje vid journalistinstitut skall enligt förslaget diplomet utfärdas vid
vederbörande fakultets kansli. Av diplomet skall framgå såväl akademiska betyg
som fullgjord praktiktjänstgöring och genomgången institutsutbildning. Diplom
för studerande som genomgått studentlinje vid journalistinstitut skall utfärdas
av vederbörande institut samt utvisa dels fullgjord praktiktjänstgöring, dels
genomgången institutsutbildning.
Styrelse och utbildningsråd
Då institutens lärarpersonal till största delen avses bestå av timlärare, saknas
enligt kommittén förutsättningar för att skapa ett organ motsvarande lärarkollegier
för ledningen av institutens verksamhet. Kommittén anser det därför
nödvändigt att ställa instituten under ledning av särskilda styrelser. För att
instituten väl skall kunna fylla sin uppgift att meddela kvalificerad yrkesutbildning,
avpassad efter branschens behov, finner kommittén det önskvärt, att styrelserna
— liksom för närvarande stockholmsinstitutets styrelse _ erhåller
representanter för branschorganisationerna.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
Vart och ett av journalistinstituten skall enligt kommitténs förslag ställas
under ledning av en styrelse bestående av ordförande jämte lägst atta, högst nio
av Kungl. Maj:t för tre år utsedda ledamöter. Respektive instituts rektor skall
vara självskriven styrelseledamot. Om instituts rektor ej är ordinarie lärare vid
vederbörande humanistiska fakultet, skall Kungl. Maj:t efter förslag av kanslern
förordna en ledamot av fakulteten att som nionde ledamot ingå i institutets
styrelse. En styrelseledamot skall enligt förslaget utses som representant för
konsumentintressen, medan en ledamot skall tillsättas efter gemensamt förslag
av Tidningarnas arbetsgivareförening och A-pressens samorganisation samt en
ledamot efter förslag av vardera Svenska tidningsutgivareföreningen, Svenska
journalistförbundet, Publicistklubben, Föreningen svensk fackpress samt Sveriges
radio AB.
De erfarenheter och kunskaper, som medlemmarna i den nuvarande stiftelsen
för Journalistinstitutet i Stockholm besitter, bör enligt kommitténs uppfattning
tillvaratagas även sedan staten övertagit ansvaret för journalistutbildningen. Det
är vidare angeläget, att instituten kan hålla fortlöpande kontakt med utvecklingen
inom publicistiken. Med hänsyn till bl. a. vad som här anförts föreslår
kommittén, att ett för instituten gemensamt rådgivande organ — utbildningsrådet
för journalistutbildning — inrättas. Ledamöterna i rådet, vilket föreslås
omfatta lägst 15, högst 20 personer, skall enligt kommittén utses av Kungl.
Maj :t — efter förslag av branschens organisationer — för perioder om fem år.
Bland rådets uppgifter bör ingå att yttra sig över förslag till kursplaner o. d.
samt att framlägga förslag till ändringar rörande undervisningen och i fråga om
institutens organisation.
Rektorer, lärare och övrig personal
Den långsiktiga planeringen, utvecklingsarbetet samt övervakningen av undervisning
och examination hör till de uppgifter, som enligt betänkandet bör avila
journalistinstitutens rektorer. Kommittén föreslår, att rektor skall tillsättas av
Kungl. Maj :t efter förslag av vederbörande instituts styrelse.
Till rektorer vid journalistinstituten bör enligt kommittén om möjligt utses
personer med docentkompetens — företrädesvis akademiska lärare i ämnen av
stor betydelse för utbildningen. Instituts rektor föreslås få rätt att närvara och
yttra sig i fakultet och undervisningsnämnd, när spörsmål, som berör utbildningen
av journalister, behandlas. Kommittén anser, att härigenom goda möjligheter
kan skapas för ett fruktbart samarbete mellan institut och universitet.
Enligt kommitténs uppfattning bör rektoraten vid instituten utformas som deltidsbefattningar.
Till vardera av rektorerna föreslås utgå ett årsarvode av
12 000 kr.
Kommittén betonar svårigheterna att erhålla lärare, som har erforderliga
kunskaper i tillräckligt många av institutsämnena för att kunna bindas till
heltidstjänster vid instituten. Vid Journalistinstitutet i Stockholm har man
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
dock haft tillgång till en heltidsanställd huvudlärare och kursledare. I övrigt
har lärarpersonalen där utgjorts av timarvoderade lärare.
Med all sannolikhet måste — enligt kommittén — under överskådlig framtid
större delen av undervisningen vid journalistinstituten meddelas av timlärare.
Kommittén finner emellertid, att det erfordras en heltidsanställd lärare vid respektive
institut, vilken under rektor har att svara för den dagliga ledningen av
undervisningen, för de löpande kontakterna med timlärare och elever samt för
enklare administrativa göromål. I överensstämmelse med dessa synpunkter föreslår
kommittén, att vid vart och ett av instituten inrättas en heltidstjänst som
kursledare i lönegrad Ae 26. Undervisningsskyldigheten föreslås av kommittén bli
150 timmar per år. Kursledare bör enligt förslaget tillsättas av Kungl. Maj:t efter
förord av vederbörande instituts styrelse.
Kommittén föreslår vidare, att styrelserna skall ges rätt att i erforderlig mån
anställa extra lärare (timlärare). Till dessa lärare bör i princip utgå arvode som
för lektorsundervisning vid universitet, dvs. för närvarande 75 kr. per timme.
Vid tillsättande av kursledare och övriga lärare bör, enligt vad kommittén särskilt
framhåller, hänsyn främst tagas till de sökandes yrkesskicklighet och pedagogiska
förmåga.
Behovet av kontorspersonal m. in. har av kommittén bedömts motsvara en
anställd per 30 elever. Bland uppgifterna för denna personal kan nämnas handhavande
av löpande utbetalningar, sekreterararbete åt rektor och kursledare
samt biträde vid handläggning av inträdesansökningar. Av denna personal kommer
att krävas — förutom skicklighet i stenografi och maskinskrivning — goda
kunskaper i engelska, tyska och franska samt bokföring. Med hänsyn till de
ansvarsfulla arbetsuppgifterna anser kommittén det nödvändigt, att det vid
vartdera av instituten inrättas en tjänst som kontorist i lönegrad Ae 9. Ytterligare
personalbehov bör enligt kommittén kunna tillgodoses genom inrättande
av kanslibiträdestjänster i lönegrad Ae 7. Vederbörande instituts styrelse bör
bemyndigas anställa personal för nämnda befattningar, framhåller kommittén,
som vidare förutsätter, att den ytterligare arbetskraft som kan befinnas erforderlig
för kamerala och expeditionella uppgifter samt bibliotekariesysslor får
anställas inom ramen för anslag till extra personal.
Lokalfrågor
JouTnalistinstitutet i Stockholm disponerar för närvarande tillsammans med
institutet för högre reklamutbildning och grafiska institutet lokaler i konstfackskolans
byggnad vid Valhallavägen. Den föreslagna utbyggnaden av journalistinstitutet
kan enligt kommittén inte ske utan tillgång till större lokalutrymmen.
Kommittén förordar, att byggnadsstyrelsen fr. o. in. den 1 juli 1962 i vanlig ordning
förhyr erforderliga lokaler för institutets räkning. En mera definitiv lösning
av lokalfrågan förutsätts kunna ske exempelvis genom att institutet inrymmes
i någon av Stockholms universitets nybyggnader vid Frescati eller i någon av de
lokaler, som blir lediga vid universitetets utflyttning.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
Beträffande det föreslagna journalistinstitutet i Göteborg utgår kommittén
från att lokalfrågan på kortare sikt löses med hjälp av provisoriska lokaler, förhyrda
av byggnadsstyrelsen. På längre sikt synes enligt kommittén möjligheter
föreligga för institutet att erhålla lokaler antingen i den planerade nybyggnaden
för samhällsvetenskapliga ämnen vid universitetet i Göteborg eller i en aktualiserad
nybyggnad för handelshögskolan i Göteborg.
Kostnadskalkyler
Kommittén har i sitt betänkande framlagt vissa kostnadskalkyler. I fråga om
årliga driftkostnader för det föreslagna journalistinstitutet i Stockholm
redovisar kommittén följande beräkningar, baserade på en förutsatt årlig
utbildningskapacitet av 60 studerande, av vilka 30 på akademikerlinje och 30
på studentlinje.
Löner och arvoden
Rektorsarvode.................................................. 12 000
Kursledare i Ae 26 ............................................... 33 192
Timarvoden om 75 kr. för ca 1100 timmars undervisning............ 82 500
Kontorist i Ae 9 ................................................. 13 788
Kanslibiträde i Ae 7............................................. 12 444
Kostnader för extra personal, övertidsersättningar m.m. (inklusive
arvode om 6 000 kr. till bibliotekarie) ........................... 12 000
Materiel
Möbler, kontors- och undervisningsmateriel (inklusive kostnader om
8 000 kr. för tryckning av övningstidning)....................... 12 000
Böcker och tidskrifter............................................ 2 000
Expenser....................................................... 15 000
Summa årliga driftkostnader 194 924
För det föreslagna journalistinstitutet i Göteborg, som av kommittén förordats
få en årlig utbildningskapacitet av 30 studerande — av vilka 15 på akademikerlinje
och 15 på studentlinje — har de årliga driftkostnaderna beräknats
till 129 788 kr. Den jämfört med stockholmsinstitutet lägre kostnadsnivån nås
genom begränsning av den timarvoderade undervisningen till ca 650 timmar,
reducering av kontorspersonalen med ett kanslibiträde, inskränkning av kostnaderna
för extra personal, övertidsersättningar m.m. till 5 000 kr. samt genom
beräkning av lägre belopp för materiel och expenser.
Under det första verksamhetsåret kommer enligt kommittén att uppstå
engångskostnader för anskaffning av möbler, kontorsinventarier och
kontorsmaskiner samt varaktig undervisningsmateriel, t. ex. projektorer och
bandspelare. Dessa kostnader har av kommittén beräknats uppgå till 35 000 kr.
för stockholmsinstitutet och till 23 000 kr. för göteborgsinstitutet.
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1063. 1 sand. Nr 59
30
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962
De merkostnader som universiteten åsamkas genom anordnande av alternativa
studiekurser m. m. i samband med den högre journalistutbildningen kommer
enligt kommitténs bedömning att bli ganska obetydliga. Större delen av
dessa kostnader förutsätts kunna bestridas genom tillämpning av gällande bestämmelser
rörande tilldelning av lärarkrafter m. m. i ämnen inom filosofisk
fakultet.
Kommittén föreslår även en viss förstärkning av universitetslcanslersämbetets
resurser. Förslaget avser eu anslagsförstärkning med 30 000 kr., vilket ungefär
motsvarar lönen till en förste byråsekreterare i lönegraden A 23. Beloppet är
beräknat med utgångspunkt i att de i betänkandet föreslagna journalist- och
reklaminstituten inrättas och ställes under överinseende av kanslern.
Särskilt yttrande
I ett särskilt yttrande rörande de obligatoriska betygsenheterna i ämnet statskunskap
framför ledamöterna Håkansson och Högström huvudsakligen följande
synpunkter.
Kommittén har varit enig om att föreslå, att fyra akademiska betygsenheter
obligatoriskt skall ingå i den akademiska journalistutbildningen. Inte heller har
det rått några delade meningar om de tre huvudsynpunkter, som bör vara vägledande
vid fördelningen mellan olika ämnen och ämnesområden av dessa fyra
enheter, nämligen att journalistutbildningen bör ge goda samhällsvetenskapliga
insikter, att valet av ämnen för de fyra betygsenheterna bör vara så fritt som
möjligt samt att de akademiska studierna bör vara så fördjupade, att de åtminstone
i ett ämne når tvåbetygsnivån.
Kommitténs majoritet har vid avvägningen mellan dessa synpunkter stannat
för att binda två av de fyra betygsenheterna till ämnet statskunskap och låta
valet av ämnen för de två övriga vara helt fritt. Denna avvägning synes oss inte
vara den lyckligaste. Skälen är följande:
1) Det finns inte något enskilt akademiskt ämne, som ensamt kan ge en bred
samhällsvetenskaplig orientering. Ämnet statskunskap kan kanske sägas ge den
bästa kännedomen om samhällets institutionella och politiska uppbyggnad. Men
ämnena nationalekonomi, sociologi och statistik ger andra insikter, som för
journalisten inte kan sägas vara mindre viktiga, då det gäller den breda orienteringen
i det moderna samhället. Den samhällsvetenskapliga utbildningen inom
ramen för den akademiska journalistutbildningen bör således inte obligatoriskt
koncentreras till statskunskap. Även om det är tillrådligt att den blivande
journalisten har betyg i statskunskap, bör de studerande, som valt andra samhällsvetenskapliga
ämnen, inte utestängas från den akademiska journalistutbildningen.
2) Den fördjupning av utbildningen, som tvåbetygsstudierna anses innebära i
förhållande till ettbetygsstudierna, bör för den blivande journalisten inte nödvändigtvis
vara förlagd till de samhällsvetenskapliga ämnena. De samhällsvetenskapliga
insikter, som är nödvändiga för journalisten, är av orienterande
slag och förutsätter — om man bortser från vad som gäller för specialisten —
i och för sig inte någon fördjupning. För journalisten torde fördjupningen som
sådan vara lika värdefull, till vilket ämne den än förlägges.
3) Det är, som kommittén i sin helhet varit enig om, önskvärt att journalistkåren
in corpore har en bred allmänbildning och en gedigen kunskapsbas inom
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
skilda ämnesområden. Det gäller därför att skapa en attraktiv studieväg för
personer, som förenar intressen och fallenhet för journalistik med insikter på de
mest skilda områden. Därför bör tvåbetygsstudierna kunna bedrivas i annat än
samhällsvetenskapligt ämne. Av de fyra betygsenheterna bör endast en obligatoriskt
bindas till ett av ämnena statskunskap, nationalekonomi., sociologi och
statistik. Den blivande journalisten bör visserligen rekommenderas att ha ett
betyg i statskunskap och för orienteringens bredd sammanlagt två betygsenheter
i samhällsvetenskapliga ämnen, men studerande med tyngdpunkten i sina studier
på andra ämnesområden bör inte utestängas från den akademiska journalistutbildningen.
Yttranden rörande journalistutbildning
Kommitténs förslag om anordnande av högre journalistutbildning hälsas genomgående
med tillfredsställelse av remissinstanserna, vilka finner det värdefullt,
att en ny utbildningsväg för bl. a. studerande inom humanistisk fakultet
kommer till stånd och att staten blir huvudman för denna utbildning. Statskontoret,
som tillstyrker kommittéförslaget i dess huvudsakliga delar, uttalar,
att det framstår som ett angeläget samhällsintresse, att utbildningen av journalister
erhåller en standard som står i rimlig relation till det ökade inflytande
dessa utövar på opinionsbildningen. Från principiella synpunkter kan man invända,
framhåller styrelsen för Journalistinstitutet i Stockholm, att det varit
önskvärt att pressen själv kunnat påtaga sig kostnaderna för den föreslagna
utbyggnaden. Styrelsen finner dock, att ekonomiska skäl starkt talar för att
staten övertar ansvaret för journalistutbildningen.
De behovsberäkningar, som redovisas i betänkandet, karakteriseras
av ett flertal remissinstanser såsom osäkra. Journalistinstitutets styrelse anser
prognosen vara svagt underbyggd. Styrelsen framhåller emellertid, att beräkningar
som gjorts inom branschen visar, att det årliga nyrekryteringsbehovet
avsevärt överstiger det föreslagna antalet utbildningsplatser vid de båda instituten.
SACO anser, att kommitténs förslag under inga omständigheter kan leda
till överproduktion av journalister. Sveriges public relationsförening konstaterar,
att journalistutbildning är den för även pressombudsmän och public relationsmän
lämpligaste utbildningsvägen.
I fråga om tillströmningen av studerande räknar statskontoret med betydligt
högre tal än vad arbetsmarknadsstyrelsen kommit fram till i sin av kommittén
åberopade utredning.
Den föreslagna utformningen av den akademiska delen av den
högre journalistutbildningen behandlas ingående i remissyttrandena.
Inför förslaget, att två betyg i statskunskap skall obligatoriskt ingå i utbildningen,
ställer sig flertalet remissinstanser negativa. Kritiska synpunkter
anföres av bl. a. universitetskanslern, humanistiska fakulteten i Lund, humanistiska
fakulteten i Stockholm, statens konsumentråd, statens institut för konsumentfrågor,
Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund.
32
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962
SACO, SFS, lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm och Sveriges allmänna
exportförening. Humanistiska fakulteten i Göteborg finner däremot nämnda
förslag motiverat. Vissa instanser framhåller, att statskunskap bör kunna ingå
som obligatoriskt ämne men i så fall med ett betyg. Denna synpunkt företräds
av bl. a. statskontoret, ekonomiska fakulteten i Lund och journalistinstitutets
styrelse.
TCO förordar krav på minst ett betyg i statskunskap samt minst två betyg
totalt i samhällsvetenskapliga ämnen. Enligt TCO — och flera andra remissinstanser
— bör dessutom fordras två betyg i något av de i utbildningen ingående
ämnena. TCO anser det angeläget, att kraven i fråga om universitetsstudierna så
utformas, att man genom dessa studier dels åstadkommer en fast grund för att
både garantera en bestämd yrkesinriktning och täcka de för journalistutbildningen
centrala ämnena, dels ger möjligheter för de blivande journalisterna att
välja ämnen efter fallenhet och med hänsyn till pressens skiftande behov.
Humanistiska fakulteten i Uppsala har övervägt ett förslag om att nordiska
språk skulle göras till obligatoriskt ämne men har i likhet med flertalet akademiska
myndigheter kommit fram till att valet av ämnen bör få göras helt fritt.
Humanistiska fakulteten i Lund, humanistiska fakulteten i Stockholm och matematisk-naturvetenskapliga
fakidteten i Stockholm finner, att utbildning av journalister
med naturvetenskaplig inriktning skulle utgöra ett värdefullt tillskott för
pressen. Denna åsikt delas av SACO och SFS, som anser, att möjlighet bör ges de
studerande att få medtaga halvbetygskurser inom ramen för de fyra betygen.
Kring kommitténs förslag rörande instituts utbildningen råder i
stort sett enighet. Statskontoret ifrågasätter dock, om den föreslagna översikten
i ämnet pressrätt kan anses motsvara det stora ansvar som i detta hänseende
åvilar journalister. TCO ställer sig frågande till huruvida bl. a. de tidningsadministrativa
problemen kommer att bli tillräckligt belysta enligt den av kommittén
förordade kursplanen. Statens konsumentråd erinrar om behovet av utbildning
rörande konsumentupplysning.
Möjligheterna att anordna gemensam undervisning för akademiker- och studentlinjerna
behandlas av journalistinstitutets styrelse. Vissa föreläsningar bör
enligt styrelsen kunna ske gemensamt, medan undervisning i seminarieform
samt studiebesök bör ske linjevis liksom även den praktiskt inriktade undervisningen.
Önskvärdheten av att institutsutbildningen får tillgodoräknas som två akademiska
betyg i filosofie kandidatexamen understryks av såväl statskontoret
som journalistinstitutets styrelse. Institutsutbildningen bör enligt socionomutbildning
skommittén och STCO göras tillgänglig även för socionomer, vilka
bör beredas tillträde till akademikerlinje på samma grunder som universitetsstuderande.
Mindre konsistoriet i Stockholm anser, att avlagd akademisk examen
bör berättiga till inträde vid instituten.
Den praktiktid som föreslagits som villkor för tillträde till journalistinstitut
bör enligt journalistinstitutets styrelse få den omfattning som kommittén
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
rekommenderat, dvs. utgöra sex månader. Styrelsen anser det även lämpligt, att
praktiktjänstgöringen får delas upp på två företag. Vidare hävdar styrelsen
vikten av att den föreslagna centrala praktiknämnden inrättas.
SACO är av den uppfattningen, att praktiktiden bör begränsas och att praktiktjänstgöringen
ej bör få läggas till grund för gradering av de sökandes meriter.
Organisationen anför bl. a. följande.
Om man anser sig nödsakad att kräva en mera omfattande praktik, bör denna
äga rum i läroanstaltens regi. Därvid bör samma system kunna tillämpas som
för närvarande användes vid socialinstituten och lärarhögskolorna: de studerande
genomgår en första etapp av den teoretiska utbildningen, varefter de
ägnar en termin åt praktiktjänstgöring vald i samråd med läroanstalten; praktiktiden
åtföljes av en avslutande etapp av teoretisk utbildning. En sådan konstruktion
borde även för journalistutbildningen kunna medföra optimalt utbyte
av den tid som ägnas åt utbildningens olika beståndsdelar och möjliggöra ett verkligt
samspel mellan den teoretiska utbildningen och den praktiska tjänstgöringen.
Studiesocialt stöd bör enligt SFS utgå till studerande vid journalistinstituten
efter samma system, som tillämpas för universitetsstuderande. Journalistinstitutets
styrelse och TCO förordar, att nämnda förmaner skall gälla för
studerande vid institutens båda linjer. Studiesociala utredningen uttalar, att
studiehjälpens utformning och gränsdragningen mellan olika studiehjälpssystem
ej bör få påverka valet av utbildningslinje. Då utredningen får anledning att —
i samband med sin översyn av vissa gränsdragningsproblem — överväga även
här aktuella samordningsfrågor, anser den det ej motiverat att nu föreslå en
temporär lösning.
I fråga om lokaliseringen av journalistinstituten råder bland remissinstanserna
enighet kring kommitténs förslag.
Lokalfrågan är för journalistinstitutet i Stockholm möjlig att lösa provisoriskt,
enligt vad byggnadsstyrelsen framhåller. Lokalproblemet i Göteborg
anser byggnadsstyrelsen däremot vara så svarlöst, att statsmakternas beslut om
tidpunkten för inrättande av det föreslagna institutet bör göras beroende av
möjligheten att lösa lokalfrågan.
Remissinstanserna har i sina yttranden tagit upp en rad organisatoriska
frågor. Sålunda framhåller statskontoret, att journalistinstituten med
hänsyn till bl. a. lokalsituationen bör sammanföras med de humanistiska fakulteterna.
Universitetskanslern och mindre konsistoriet i Stockholm finner, att de
båda instituten bör ställas under kanslerns överinseende, eftersom huvuddelen av
den högre journalistutbildningen sker vid universitet. Praktiska skäl talar nämligen
enligt kanslern för att tillsynen över hela utbildningen sker genom en
myndighet. Riksrevisionsverket uttrycker däremot tveksamhet inför förslaget
om att överföra tillsynsuppgiften från överstyrelsen för yrkesutbildning Lill universitetskanslern.
Humanistiska fakulteten i Stockholm avstyrker förslaget om
ändrad tillsynsmyndighet. Tillsynen över institutsutbildningen bör enligt fakulteten
ordnas på liknande sätt som för den praktiska lärarutbildningen. Överstyrelsen
för yrkesutbildning finner det rimligt, att densamma far kvarstå som
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
tillsynsmyndighet, enär styrelsen äger dels överblick över näringslivets utbildningsvägar,
dels erfarenhet av den hittillsvarande utbildningen på området.
Såväl styrelser som utbildningsråd vid journalistinstituten har enligt statskontoret
gjorts alltför manstarka i det av kommittén presenterade förslaget. En
styrelse omfattande nio till elva personer samt ett arbetsutskott med förslagsvis
fem ledamöter anses av statskontoret vara en effektivare organisationsform.
Humanistiska fakulteten i Göteborg, matematisk-naturvetenskapliga fakulteten
i Stockholm och SACO anför liknande synpunkter. Journalistinstitutets styrelse
föreslår, att representanter för veckopressen beredes plats i styrelserna. Statens
konsumentråd förordar, att konsumenterna ges representation i både styrelser
och utbildningsråd; konsumentrådet bör därvid erhålla förslagsrätten. Mindre
konsistoriet i Stockholm uttrycker önskemål om att universiteten blir representerade
med två ledamöter i institutens styrelser.
Kommitténs förslag om arvoderade rektorsbefattningar vid instituten diskuteras
av bl. a. SACO, som finner, att frågan om rektoratens utformning måste
ytterligare övervägas. Journalistinstitutets styrelse ansluter sig till kommitténs
mening, att rektorerna bör vara akademiska lärare. Styrelsen biträder kommitténs
förslag även rörande personalorganisationen i övrigt; bibliotekssysslorna torde
dock kunna anförtros åt någon inom kontorspersonalen. Enligt humanistiska fakulteten
i Stockholm bör man av rektorerna i första hand kräva yrkesskicklighet,
i andra hand akademisk kompetens.
Pressforskning bör enligt humanistiska fakulteten i Göteborg räknas
till journalistinstitutens verksamhetsområde. För att journalistundervisningen
skall kunna hållas på en tillfredsställande nivå är det — framhåller fakulteten
ytterst önskvärt, att även den praktiskt inriktade undervisningen har kontakt
med forskningen inom området.
Departementschefen
De former av journalistutbildning, som nu förekommer i vårt land, har tillkommit
på privat initiativ. Vid Journalistinstitutet i Stockholm, vilket är organiserat
som en enskild stiftelse, meddelas sedan hösten 1959 en ettårig fackutbildning
med studentexamen eller motsvarande som grund. I Göteborg har under
ett antal ar anordnats särskilda journalistkurser med anknytning till universitetet.
Kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna har i sitt
betänkande om högre journalist- och reklamutbildning föreslagit, att Journalistinstitutet
i Stockholm förstatligas samt att ett statligt journalistinstitut inrättas
i Göteborg. Utbildningen vid instituten skall enligt kommittén ske på studentlinje
och akademikerlinje. Studier vid sistnämnda linje avses ingå i eu högre
journalistutbildning. Kommittén har förutsatt, att i stort sett samma ettåriga
kursplan skall gälla för båda linjerna. Högre journalistutbildning skall enligt för
-
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
slaget omfatta fyra akademiska betyg, av vilka två i statskunskap och tva i
valfria ämnen, samt sex månaders praktiktjänstgöring och därefter en ettårig
fackutbildning vid journalistinstitut.
Kommittén har grundat sitt ställningstagande på en bedömning av det framtida
behovet av personer med journalistutbildning, fördelade på olika verksamhetsområden.
Därvid har särskilt beaktats behovet av journalister med akademisk
utbildning. Andelen yrkesverksamma journalister med högre utbildning
beräknas successivt öka inom samtliga av undersökningen berörda områden. Av
redogörelsen framgår, att inom t. ex. dagspressen — det traditionellt största
verksamhetsområdet — endast omkring 10 % av journalisterna nu är akademiskt
utbildade. Detta är enligt vad jag erfarit en låg siffra jämfört med förhållandena
i vissa andra västeuropeiska länder. Vid remissbehandlingen av förslaget har
också allmän enighet rått om behovet av kvalificerad utbildning för journalister.
För egen del finner jag det klart påvisat, att behov föreligger av kvalificerad,
för journalistisk verksamhet särskilt anpassad utbildning. Jag anser det vidare
från allmänna synpunkter vara ett väsentligt intresse, inte minst med hänsyn
till det inflytande som pressen utövar på opinionsbildningen, att personer, som
avser att ägna sig åt journalistisk verksamhet av olika slag, ges tillfälle till yrkesinriktade
fackstudier på högskolenivå. För ett genomförande av förslaget om
den högre journalistutbildningen talar även önskvärdheten av att bereda humanister
möjligheter till nya utbildningsvägar.
De av kommittén uppdragna riktlinjerna för anordnande i statlig regi av
journalistutbildning synes mig väl ägnade att läggas till grund för ett beslut i
ärendet. Remissinstanserna har också i fråga om riktlinjerna för utbildningen i
huvudsak instämt i vad kommittén förordat. Beträffande enskildheter i de av
kommittén framlagda förslagen finner jag vissa modifikationer vara nödvändiga.
På redan anförda skäl är jag emellertid beredd att nu förorda, att journalistutbildning
i statlig regi anordnas vid särskilda institut samt att sådan utbildningsverksamhet
igångsättes i Stockholm och Göteborg fr. o. m. läsåret 1962/63.
I överensstämmelse med kommitténs förslag förordar jag, att ettårig institutsutbildning
sker på dels studentlinje, dels akademikerlinje. Sasom kommittén
föreslagit bör för tillträde till förstnämnda linje krävas studentexamen eller motsvarande
samt sex månaders praktiktjänstgöring. Inträdeskraven vid akademikerlinjen
— det avslutande momentet i högre journalistutbildning — bör i enlighet
med förslaget fastställas till fyra akademiska betyg samt sex månaders
praktiktjänstgöring. Till frågan om de akademiska studiernas inriktning aterkommer
jag i det följande. Som en övergångsanordning förordar jag, att sökande
till journalistinstitut läsåret 1962/63 bör kunna förklaras behörig, även om
vederbörande fullgjort kortare praktiktid än den föreskrivna.
Kommittén har vid sin bedömning av utbildningsbehovet inom olika verksam -
hetsområden utgått från antagandet om cn årlig genomsnittlig rekrytering under
1960-talets första hälft av omkring 200 journalister; 60 av dessa har bedömts ha
behov av högre utbildning. Med utgångspunkt häri rekommenderar kommittén,
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
att journalistutbildningen i statlig regi dimensioneras så, att på studentlinje
inrättas 30 utbildningsplatser i Stockholm och 15 i Göteborg samt på akademikerlinje
likaledes 30 i Stockholm och 15 i Göteborg. Journalistinstitutet i Stockholm
skulle sålunda enligt kommittéförslaget bli dubbelt så stort som journalistinstitutet
i Göteborg.
Beträffande detta förslag vill jag först helt allmänt uttala, att en fixerad
kapacitet i fråga om en utbildning av denna art i och för sig inte synes motiverad.
Det är för det första önskvärt att så många som möjligt av de studerande,
som avser att ägna sig åt journalistisk verksamhet beredes tillfälle att genomgå
kvalificerad fackutbildning. För det andra synes den föreslagna utbildningen
lämplig ä\en för studerande, vilka ämnar söka sig till yrkesområden som är
besläktade med journalistyrket. Ett i huvudsak fritt tillträde till de båda linjerna
vore därför enligt min mening i princip att föredraga. Vissa praktiska svårigheter
bl. a. bristen på lokaler — gör dock ett sådant system för närvarande
omöjligt. Utbildningskapaciteten maste pa grund härav tills vidare begränsas.
Jag förordar därför att kapaciteten nu angives till omkring 60 studerande vid
vart och ett av instituten. Mitt förslag innebär sålunda att göteborgsinstitutets
utbildningskapacitet bör bli densamma som stockholmsinstitutets. Tillgängliga
utbildningsplatser bör fördelas med ungefär hälften på vardera linjen. Om det
visar sig, att inte alla utbildningsplatser på en linje kan besättas med kompetenta
sökande, bör de lediga platserna såvitt möjligt utnyttjas genom utvidgad intagning
på den andra linjen.
Den begränsning av intagningskapacitcten, som tills vidare blir nödvändig,
innebär naturligtvis med hänsyn till den förväntade tillströmningen — att
särskilda meritvärderingsregler måste skapas. Jag anser mig inte ha anledning
att i detta sammanhang närmare beröra hithörande spörsmål men vill likväl
göra vissa påpekanden. Då det gäller en yrkesutbildning av detta slag, är det
enligt min mening olämpligt att låta studiemeriter fälla avgörandet vid intagningen.
Därför bör akademiska betyg utöver de för akademikerlinjen föreskrivna
fyra betygsenheterna inte få tillgodoräknas. Betydande vikt bör fästas vid
lämpligheten för den yrkesverksamhet det här gäller. Härvid bör hänsyn tagas
till betyg från den obligatoriska praktiktjänstgöringen. Lämpligheten synes även
kunna prövas med hjälp av vissa psykotekniska prov.
Till studerande som med godkänt resultat genomgått journalistutbildning på
studentlinje bör i enlighet med kommitténs förslag utfärdas diplom av vederbörande
institut. Vid högre journalistutbildning bör enligt min mening — sedan
den studerande fullgjort de akademiska studierna inom ramen för ifrågavarande
utbildning — berörd fakultet utfärda särskilt avgångsbetyg. Kommittén har
föreslagit att vederbörande fakultets kansli skall utfärda diplom för studerande
som genomgått akademikerlinje vid journalistinstitut. Det synes mig mera ändamålsenligt,
att intyg om examen, grundat på bl. a. nyssnämnda särskilda avgångsbetyg,
i detta fall meddelas av vederbörande institut. Sådan examen bör
förslagsvis benämnas akademisk journalistexamen.
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
Utbildningen av journalister bör givetvis till betydande del koncentreras kring
samhället, dess uppbyggnad, funktioner och problem. Som nämnts i det föregående
har kommittén föreslagit, att vid högre journalistutbildning två av de
fyra akademiska betygen skall avläggas i ämnet statskunskap, medan de båda
övriga skall få väljas fritt. Mot denna ståndpunkt har två av kommitténs ledamöter
reserverat sig. Dessa anser, liksom även många remissinstanser, att en så
stark koncentration till ämnet statskunskap ej är motiverad med hänsyn till
pressens behov. I flera remissyttranden hävdas, att ämnesvalet bör få göras så
fritt som möjligt; utöver samhällsvetenskapliga och övriga humanistiska ämnen
bör även naturvetenskapliga ämnen kunna ingå i utbildningen.
Enligt min uppfattning bör de akademiska studierna inom ramen för högre
journalistutbildning i åtminstone ett ämne nå upp till tvåbetygsnivån. Jag anser
också att ifrågavarande studier bör avse minst två ämnen. Vidare finner jag det
angeläget, att blivande journalister erhåller gedigna kunskaper på det i vid mening
samhällsvetenskapliga området. I övrigt bör det finnas utrymme för den
studerande att göra sitt ämnesval efter eget intresse. Mot bakgrunden av vad
jag här sagt föreslår jag, att minst två av de fyra obligatoriska betygen hämtas
från något eller några av följande ämnen: ekonomisk historia, företagsekonomi,
geografi, särskilt kulturgeografi, nationalekonomi, psykologi, sociologi, statistik
och statskunskap. Av dessa ämnen bör enligt min mening statskunskap ingå med
minst ett betyg. De båda återstående betygsenheterna bör få väljas fritt. Jag
förutsätter, att studierna i statskunskap — och även i vissa övriga ämnen —
kommer att kunna bedrivas efter alternativa studiekurser, som utformats för
ändamålet.
I fråga om institutsutbildningen har kommittén lagt fram ett detaljerat förslag
till kursplan, enligt vilket undervisningen kommer att ges ungefär samma innehåll
på båda linjerna. Förslaget, som återgivits i det föregående, har i stort sett
tillstyrkts av remissinstanserna. I likhet med kommittén finner jag, att kursplanen
bör omfatta ca 700 timmars undervisning på vardera linjen. Utformningen
av kursplanerna torde i huvudsak böra åvila ledningen för vederbörande
institut; kommitténs förslag synes kunna tjäna som underlag vid detta arbete.
Vid institutsutbildningen bör även tillgodoses behovet av undervisning rörande
radio- och televisionsjournalistik. Jag förutsätter, att Sveriges radio AB kommer
att ställa lokaler, apparater och personal till förfogande för journalistutbildningen
i både Stockholm och Göteborg på samma sätt som hittills skett för Journalistinstitutet
i Stockholm.
Instituten kommer sannolikt att för sin undervisning behöva utnyttja såviil
akademiska lärare som universitetslokaler. Överenskommelse om dylika arrangemang
torde kunna träffas mellan de lokala universitetsmyndigheterna och ledningen
för vederbörande institut.
Den direkta ledningen av journalistinstituten bör enligt kommittén utövas av
särskilda av Kungl. Maj:t utsedda styrelser om högst tio ledamöter. Kommittén
har även föreslagit inrättande av ett för instituten gemensamt utbildningsråd
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
med 15—20 ledamöter. Vidare har förordats, att bl. a. berörda organisationer
skall äga förslagsrätt beträffande ledamöter av såväl styrelser som råd.
I likhet med statskontoret anser jag, att ledningen för respektive institut bör
anförtros en styrelse, som inom sig har att utse ett mindre arbetsutskott. Styrelsen
bör bestå av förslagsvis tolv ledamöter. Det av kommittén föreslagna utbildningsrådets
funktioner bör enligt min mening åligga styrelserna. Rektor för
journalistinstitut bör ingå som självskriven ledamot av såväl styrelse som arbetsutskott.
I båda dessa organ bör konsumentintressen, pressorganisationerna samt
universitetet på orten vara representerade. De båda styrelserna bör fungera som
bl. a. anslagsäskande instanser samt tillsammans bereda för instituten gemensamma
frågor. Bland aktuella sådana spörsmål vill jag nämna frågor som rör
utbildningskapacitet och intagningsnormer vid instituten, vidareutbildning av
publicister samt randutbildning avsedd för personal inom exempelvis radio och
television.
Frågor om bl. a. samordning av institutens kursplaner i vissa ämnen med
universitetens bör handläggas av universitetskanslersämbetet. Något behov av
en särskild tillsynsmyndighet för instituten synes enligt min mening, med hänsyn
till bl. a. den ställning som de avsedda styrelserna kommer att få, icke föreligga.
I ett föregående avsnitt har jag berört frågan om åtgärder i syfte att avlänka
en del av studentströmmen från humanistiska studier av traditionell typ till nya
utbildningsvägar. Under hänvisning till vad jag därvid uttalat om kombinerad
universitets- och institutsutbildning vill jag i detta sammanhang tillägga, att
vissa skäl kan anföras för att all journalistutbildning på längre sikt anordnas helt
inom ramen för fristående institut. I likhet med universitetskanslern men närmast
från denna utgångspunkt anser jag att den av mig förordade uppläggningen
av den högre journalistutbildningen i viss mån bör få karaktär av försöksverksamhet.
Jag behandlar härefter frågor om medelsbehovet för nästa budgetår till de två
journalistinstituten. Jag ingår därvid först på frågan om medelsbehovet till
avlöningar till rektorer, lärare och övrig personal.
Rektoraten vid ifrågavarande institut har av kommittén föreslagits bli utformade
som deltidsbefattningar med arvode om 12 000 kr. per år. Någon undervisningsskyldighet
har inte föreslagits ingå i rektors uppgifter. Kommittén
anser, att till rektorer om möjligt bör utses personer med docentkompetens,
företrädesvis akademiska lärare i ämnen av stor betydelse för utbildningen.
Enligt kommitténs förslag skall en huvudlärare i lönegrad Ae 26 fungera som
kursledare med 150 timmars undervisningsskyldighet, medan timarvoderade
lärare skall meddela sammanlagt över 1 000 timmars undervisning. Timlärarna
skulle, om kommitténs förslag följes, få ombesörja mer än 80 % av undervisningen.
Från organisatorisk synpunkt finner jag det föreslagna systemet inte helt tillfredsställande.
Vid journalistinstitut skall meddelas såväl teoretisk som praktiskt
inriktad undervisning. För att en fast organisation skall kunna åstadkommas,
anser jag det nödvändigt, att två heltidstjänster inrättas vid varje institut.
39
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962
Innehavaren av den ena tjänsten bör vara huvudlärare i teoretiska ämnen och
tillika fungera som rektor, medan den andre bör ha huvudansvaret för den praktiskt
inriktade utbildningen. Det undervisningsbehov, som ej kommer att kunna
täckas genom dessa lärare, bör tillgodoses genom timarvoderade lärare. Med
hänsyn till innehållet i den utbildning, som skall meddelas vid instituten, är det
önskvärt, att specialister inom olika områden i viss utsträckning skall kunna
knytas till instituten. Jag har funnit, att vid den av mig förordade organisationen
tillräckligt utrymme härför kommer att föreligga.
Den av kommittén eftersträvade anknytningen till universiteten torde kunna
vinnas genom att exempelvis — såsom berörts i det föregående — universitetet
på studieorten erhåller representation i institutets styrelse. Vidare bör rektor vid
journalistinstitut, såsom kommittén föreslagit, äga rätt att närvara och yttra
sig i fakultet och undervisningsnämnd, när frågor som berör utbildningen av
journalister behandlas.
I anslutning till vad jag här anfört föreslår jag, att vid vart och ett av
journalistinstituten inrättas en tjänst som rektor, tillika huvudlärare i teoretiska
ämnen. Undervisningsskyldigheten bör bestämmas till 175 timmar. Jag förordar,
att rektorstjänsterna placeras i lönegrad Bp 1. Till vederbörande tjänstinnehavare
bör därjämte utgå särskild avlöningsförstärkning av 1 380 kr. för år. Tjänsterna
bör efter förslag av vederbörande styrelse tillsättas av Kungl. Maj:t. För
behörighet till rektorstjänst vid journalistinstitut bör uppställas krav på avlagt
godkänt disputationsprov. Dispens från detta krav bör kunna meddelas av
Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall.
Vid ifrågavarande institut bör vidare finnas en huvudlärare, som äger väl
vitsordad journalistisk erfarenhet. Jag föreslår därför, att vid vart och ett av
instituten inrättas en tjänst som lektor i praktiska ämnen med placering i lönegrad
Ae 24. Dessa tjänster bör tillsättas i samma ordning som rektorstjänsterna.
Arbetsuppgifterna för lektorerna bör omfatta — förutom undervisning
— bl. a. praktikförmedling, anordnande av studiebesök och föreståndarskap
för kurstidning. Det bör ankomma på vederbörande instituts styrelse att besluta
i fråga om tjänstgöringsskyldighetens fördelning på undervisning och övriga
arbetsuppgifter.
Resterande undervisning — uppskattningsvis omkring 700 timmar vid vartdera
av instituten — i såväl teoretiska som praktiska ämnen bör, såsom jag
tidigare nämnt, meddelas av timarvoderade lärare av olika slag. För sådan undervisning
beräknar jag medel med sammanlagt 52 500 kr. för vartdera institutet.
Med hänsyn till att det här gäller en delvis helt ny utbildningsform synes det
mig angeläget, att under institutens uppbyggnadsperiod möjlighet föreligger att,
såvitt gäller lärarorganisationen, övergångsvis vidtaga särskilda anordningar. Det
bör därför ankomma på Kungl. Maj:t, att — om så visar sig erforderligt —
efter förslag av vederbörande instituts styrelse medgiva avvikelse från den av
mig förut förordade lärarorganisationen, allt inom ramen för de medel, som kan
komma att anvisas för ändamålet.
40
Kungl. Maj:ts -proposition nr 59 år 1962
Kontorsgöromålen vid journalistinstituten torde få en betydande omfattning
och delvis bli av kvalificerad natur. Med hänsyn härtill beräknar jag för varje
institut medel till dels en kontorist i lönegrad Ae 9, dels ett kanslibiträde i lönegrad
Ae 7. Kontoristen bör ombesörja bl. a. sekreterararbete och viss bokföring,
medan kanslibiträdet bör biträda vid bl. a. biblioteksarbetet. För vissa arvoden,
extra personal, övertidsersättningar m. m. beräknar jag medel om sammanlagt
14 000 kr. vid respektive institut. Vederbörande instituts styrelse torde böra
överväga om den kamerala verksamheten helt eller delvis kan samordnas med
förslagsvis i’espektive universitet. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att inom
ramen för de medel, som kan komma att anvisas, besluta bl. a. härom.
Vid bifall till vad jag förordat bör på personalförteckning under dels ett förslagsanslag,
benämnt Journalistinstitutet i Stockholm: Avlöningar, dels ett förslagsanslag,
benämnt Journalistinstitutet i Göteborg: Avlöningar, uppföras följande
tjänster, nämligen en som rektor i Bp 1 och en som lektor i Ae 24.
För nästa budgetår beräknar jag hela avlöningsanslaget för journalistinstitutet
i Stockholm till 168 000 kr. samt hela avlöningsanslaget för journalistinstitutet i
Göteborg till 166 000 kr. De båda anslagen bör fördelas på olika poster i enlighet
med avlöningsstaterna i efterföljande hemställan.
För bestridande av institutens utgifter för omkostnader bör för nästa
budgetår anvisas dels ett förslagsanslag, benämnt Journalistinstitutet i Stockholm:
Omkostnader, dels ett förslagsanslag, benämnt Journalistinstitutet i Göteborg:
Omkostnader. Under dessa anslag bör upptagas poster till löpande utgifter
av olika slag, inklusive utgifter för materiel, samt till vissa engångskostnader för
anskaffning av möbler, kontorsinventarier, kontorsmaskiner m. m. Kommitténs
beräkning av det totala medelsbehovet för stockholmsinstitutet har ej givit mig
anledning till erinran. Då jag i det föregående föreslagit, att göteborgsinstitutet
ges samma utbildningskapacitet som jag förordat för stockholmsinstitutet, anser
jag mig böra beräkna lika stora belopp under båda omkostnadsanslagen. Vart
och ett av ifrågavarande anslag torde sålunda för nästa budgetår böra uppföras
med 64 000 kr., varav 35 000 kr. som engångsanvisning. Vid bifall till här framlagda
förslag ankommer det på Kungl. Maj:t att fastställa omkostnadsstater för
instituten.
De merkostnader som universiteten åsamkas genom anordnande av alternativa
studiekurser m. m. i samband med den högre journalistutbildningen torde som
kommittén förutsatt i allt väsentligt kunna bestridas genom tillämpning av
gällande bestämmelser rörande tilldelning av lärarkrafter m. m. i ämnen inom
filosofisk fakultet.
Den av kommittén föreslagna särskilda förstärkningen av universitetskanslersämbetets
resurser anser jag mig inte kunna tillstyrka, enär arbetsbelastningen vid
ämbetet endast i obetydlig utsträckning synes komma att öka med anledning
av tillkomsten av en högre journalistutbildning.
I fråga om det studiesociala stödet till studerande vid journalistinstituten är
jag — med hänsyn till det pågående arbetet inom studiesociala utredningen —
41
Kungl. Maj:ts •proposition nr 59 år 1962
icke beredd att nu föreslå någon slutlig lösning. Tills vidare bör de studerande
vid studentlinje erhålla studiesocialt stöd — stipendier och lån — enligt allmänna
studiehjälpsreglementet på samma sätt som hittills varit fallet vid Journalistinstitutet
i Stockholm. Studerande vid institutens akademikerlinje bör komma
i åtnjutande av samma låneförmåner som studerande vid universiteten.
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat torde det få ankomma på
Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder som erfordras, för att den föreslagna
verksamheten skall kunna starta fr. o. m. läsåret 1962/63. Bl. a. bör uppdragas
åt byggnadsstyrelsen att fullfölja vissa numera preliminärt träffade överenskommelser
om lokaler för de föreslagna journalistinstituten i Stockholm och Göteborg.
IV. Hemställan
Under åberopande av vad jag anfört och förordat i det föregående hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
I. a) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för anordnande
av dels högre journalistutbildning, dels journalistutbildning
för personer med studentexamen eller motsvarande;
b) besluta, att i Stockholm skall den 1 juli 1962 inrättas en
statlig läroanstalt för journalistutbildning, benämnd journalistinstitutet
i Stockholm;
c) besluta, att i Göteborg skall den 1 juli 1962 inrättas en
statlig läroanstalt för journalistutbildning, benämnd journalistinstitutet
i Göteborg;
II. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med
vad jag föreslagit i det föregående fastställa personalförteckning
för journalistinstitutet i Stockholm, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1962/63;
b) godkänna följande avlöningsstat för journalistinstitutet i
Stockholm, att tillämpas tills vidare fr.o.m. budgetåret 1962/63:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 33 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:
a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis . . 76 000
b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal . . 34 500
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 23 100
4. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis
...................................... 1 4*00
Summa kr. 168 000
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962
c) till Journalistinstitutet i Stockholm: Avlöningar för budgetåret
1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 168 000 kr.;
d) till Journalistinstitutet i Stockholm: Omkostnader för budgetåret
1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 64 000 kr.;
III. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med
vad jag föreslagit i det föregående fastställa personalförteckning
för journalistinstitutet i Göteborg, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1962/63;
b) godkänna följande avlöningsstat för journalistinstitutet i
Göteborg, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . . 33 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:
a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis .. 75 000
b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal .. 33 500
3. Rörligt tillägg, förslagsvis...................... 23 100
4. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis
...................................... j 400
Summa kr. 166 000
c) till Journalistinstitutet i Göteborg: Avlöningar för budgetåret
1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 166 000 kr.;
d) till Journalistinstitutet i Göteborg: Omkostnader för budgetåret
1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 64 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Inga Bäcklin
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962 43
INNEHÅLL
Sid.
I. Inledning ..................................................... 2
II. Riktlinjer och förslag m. m. rörande differentierad humanistutbildning 3
Bakgrunden till kommitténs förslag.............................. 3
Kommitténs förslag............................................ 5
Yttranden .................................................... 6
Departementschefen ........................................... 9
III. Journalistutbildning ........................................... 17
Kommitténs utredning och förslag............................... 17
Yttranden .................................................... 31
Departementschefen ........................................... 34
IV. Hemställan ................................................... 41