Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
1
Nr 50
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen,
m. m.; given Stockholms slott
den 2 februari 1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet och
lagrådet hållna protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag
till
1) lag om ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen;
samt
2) lag om ändrad lydelse av 28 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås införandet av särskilda civilrättsliga och skatterättsliga
fusionsregler för jordbrukets kreditkassor. De nya bestämmelserna
syftar till att underlätta från rationaliseringssynpunkt önskvärda sammanslagningar
av sådana kassor.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 60
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1962
Förslag
till
lag om ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216)
om jordbrukskasserörelsen
Härigenom förordnas dels att 29, 58, 87 och 88 §§ lagen den 25 maj 1956
om jordbrukskasserörelsen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,
dels att i nämnda lag skall närmast efter 88 § införas en ny paragraf, betecknad
88 a §, av nedan angiven lydelse, dels att rubriken närmast före 87 §
samma lag skall flyttas och införas närmast före 89 § dels ock att närmast
före nyssnämnda 87 § skall införas en ny rubrik av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse)
29 §.
I stället---— gälla följande.
Av kreditkassas -—--ånyo vid
taga.
Till reservfonden -— --sina in
satser.
Nedsättning av reservfonden må,
förutom i fall som avses i 87 § 3
mom., beslutas allenast för täckande
av förlust, som enligt fastställd balansräkning
finnes hava uppstått på
kassans verksamhet i dess helhet och
som icke kan ersättas av befintliga,
till framtida förfogande avsatta medel.
58 §.
Har kreditkassa---kassan
godkändes,
eller har kassans hela rörelse överlåtits
till annan kassa,
eller har — —- — kassan återkallats,
eller har---tre månader,
och har---av rätten.
Genom rättens —--och postad
ress.
88 §.
Vad i 96—98 §§ lagen om ekonomiska
föreningar är stadgat om fusion
skall ej gälla jordbrukets kreditkassor.
(Föreslagen lydelse)
29 §.
I stället---gälla följande.
Av kreditkassas---ånyo vid
taga.
Till reservfonden — ---sina in
satser.
Nedsättning av reservfonden må,
förutom i fall som avses i 88 § 2
inom., beslutas allenast för täckande
av förlust, som enligt fastställd balansräkning
finnes hava uppstått på
kassans verksamhet! dess helhet och
som icke kan ersättas av befintliga,
till framtida förfogande avsatta medel.
58 §.
Har kreditkassa — ---- kassan
godkändes,
eller har---kassan återkal
lats,
eller har----— tre månader,
och har — — — av rätten.
Genom rättens ----- — och postad
ress.
Om fusion m. m.
87 §.
1 mom. Genom fusion må jordbrukskassa
uppgå i annan kreditkassa
och centralkassa i annan centralkassa.
Därvid skall vad i 96 och 98 §§
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
lagen om ekonomiska föreningar är
stadgat gälla; dock skall för fusionsavtals
verkställande fordras icke rättens
utan tillsynsmyndighetens tillstånd.
I stället för bestämmelserna i
97 § nämnda lag skall vid fusion mellan
kreditkassor gälla vad nedan i 2
mom. stadgas.
2 mom. Senast fyra månader efter
det på anmälan jämlikt 96 § 2 mom.
lagen om ekonomiska föreningar registrering
skett av beslut om godkännande
av fusionsavtal skall såväl den
övertagande som den överlåtande kassans
styrelse göra ansökan om tillsynsmyndighetens
tillstånd att bringa
fusionsavtalet till verkställighet. Vid
ansökningen skall fogas bevis att registrering
skett.
Tillsynsmyndighetens tillståndsprövning
skall grundas på ett bedömande
av huruvida fusionen kan anses
vara förenlig med deras intressen,
som äro insättare i eller eljest hava
fordringar å de av fusionen berörda
kassorna. Tillstånd må icke meddelas,
med mindre riksorganisationen
lämnat medgivande till fusionen eller,
då centralkassa övertager annan
kreditkassas rörelse, Konungen eller
myndighet Konungen förordnar prövat
övertagandet icke vara till skada
för det allmänna. Om ansökan, som
gjorts inom föreskriven tid, så ock
om beslut, som meddelats i anledning
av ansökningen, skall tillsynsmyndigheten
ofördröjligen avsända underrättelse
till länsstyrelsen.
Tillsynsmyndigheten skall ombesörja,
att kungörelse om beslut, varigenom
tillstånd lämnas till fusionsavtalets
verkställande, jämte besvärslmnvisning
ofördröjligen införes i allmänna
tidningarna och i tidning, som
är allmänt spridd inom de berörda
kassornas verksamhetsområden. Där
så finnes påkallat, må kungörelsen införas
i två eller flera sådana tidningar
som sist angivits.
Beslut, varigenom tillstånd givits,
skall inom sex månader sedan beslutet
vunnit laga kraft av båda kassor
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
87 §.
1 mom. Jordbrukskassa må övertaga
annan jordbrukskassas rörelse
eller del därav, såframt riksorganisationen
det medgivit.
Ej må centralkassa övertaga annan
kreditkassas rörelse eller del därav,
med mindre Konungen eller myndighet
Konungen förordnar prövat övertagandet
icke vara till skada för det
allmänna samt lämnat tillstånd därtill.
3 mom. Om del av kreditkassas rörelse
skall övergå till annan kassa, må
efter beslut av förstnämnda kassa och
med godkännande av tillsynsmyndigheten
och riksorganisationen eller,
såvitt gäller övergång endast mellan
jordbrukskassor inom samma centralkassas
verksamhetsområde, med
godkännande av riksorganisationen
ensam reservfonden nedsättas med
skäligt belopp.
87 §.
2 mom. Har kreditkassa övertagit
annan kassas rörelse helt eller delvis
och finnes bland sistnämnda kassas
tillgångar egendom, som kreditkassa
ej må förvärva, må den egendomen,
även om sådant fall ej är för handen
som i 40 eller 41 § sägs, förvärvas av
den övertagande kassan. Egendom
som kassan på detta sätt förvärvat
skall, i den mån egendomen ej, jämlikt
vad i nyssnämnda lagrum stadgas,
må av kassan behållas, åter av
-
nas styrelser anmälas för registrering.
Anmälan skall vara åtföljd av beslutet
i huvudskrift eller avskrift, så
ock av lagakraftbevis.
När beslut om tillstånd till fusionsavtalets
verkställande registrerats,
anses fusionen genomförd.
3 mom. Vid tillämpning i fråga om
fusion av kreditkassor av bestämmelserna
i 103 § 2 mom. lagen om
ekonomiska föreningar skall vad där
stadgas om rättens tillstånd i stället
avse tillsynsmyndighetens tillstånd.
88 §.
1 mom. Jordbrukskassa må övertaga
del av annan jordbrukskassas
rörelse, såframt riksorganisationen
det medgivit.
Ej må centralkassa övertaga del av
annan kreditkassas rörelse, med
mindre Konungen eller myndighet
Konungen förordnar prövat övertagandet
icke vara till skada för det allmänna
samt lämnat tillstånd därtill.
2 mom. Om del av kreditkassas rörelse
skall övergå till annan kassa, må
efter beslut av förstnämnda kassa
och med godkännande av tillsynsmyndigheten
och riksorganisationen eller,
såvitt gäller övergång endast mellan
jordbrukskassor inom samma centralkassas
verksamhetsområde, med
godkännande av riksorganisationen
ensam reservfonden nedsättas med
skäligt belopp.
88 a §.
Har kredilkassa övertagit annan
kassas rörelse helt eller delvis och finnes
bland sistnämnda kassas tillgångar
egendom, som kreditkassa ej må
förvärva, må den egendomen, även om
sådant fall ej är för handen som i 40
eller 41 § sägs, förvärvas av den övertagande
kassan. Egendom som kassan
på detta sätt förvärvat skall, i den
mån egendomen ej, jämlikt vad i
nyssnämnda lagrum stadgas, må av
kassan behållas, åter avyttras så snart
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
yttras så snart lämpligen kan ske och lämpligen kan ske och senast då avsenast
då avyttring kan äga rum utan yttring kan äga rum utan förlust för
förlust för kassan. kassan.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock skola
äldre bestämmelser alltjämt gälla då avtal att kreditkassas rörelse skall övertagas
av annan kassa träffats före nämnda dag.
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 28 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 28 § 3 mom. kommunalskaitelagen den 28 september
19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
28 §.
3 mom. Har bolag -----samma
tillfälle.
Har förening (överlåtande förening),
som är av beskaffenhet som
i 1 § lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska
föreningar sägs och som icke
driver penningrörelse eller yrkesmässig
handel med fastigheter, genom fusion
enligt 96 § 1 mom. nämnda lag
uppgått i annan sådan förening
(övertagande förening) och har den
övertagande föreningen genom fusionen
övertagit fordringar i rörelse,
skall såsom intäkt i den övertagande
föreningens rörelse räknas belopp,
varmed dessa fordringar i sistnämnda
förenings räkenskaper vid fusionstillfället
upptagits över de hos den
överlåtande föreningen i beskattningsavseende
gällande värdena vid
samma tillfälle. Härvid skall förening,
som vid sidan av sin egentliga verksamhet
driver sparkasserörelse genom
att från medlemmar mottaga
medel för förvaltning, icke på denna
grund anses driva penningrörelse.
1 Senaste lydelse se 1957: 72.
(Föreslagen lydelse)
28 §.
3 mom. Har bolag---samma
tillfälle.
Har förening (överlåtande förening),
som är av beskaffenhet som
i 1 § lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska
föreningar sägs och som icke
driver penningrörelse eller yrkesmässig
handel med fastigheter, genom
fusion enligt 96 § 1 mom. nämnda
lag uppgått i annan sådan förening
(övertagande förening) och har den
övertagande föreningen genom fusionen
övertagit fordringar i rörelse,
skall såsom intäkt i den övertagande
föreningens rörelse räknas belopp,
varmed dessa fordringar i sistnämnda
förenings räkenskaper vid fusionstillfället
upptagits över de hos den
överlåtande föreningen i beskattningsavseende
gällande värdena vid
samma tillfälle. Härvid skall förening,
som vid sidan av sin egentliga verksamhet
driver sparkasserörelse genom
att från medlemmar mottaga
medel för förvaltning, icke på denna
grund anses driva penningrörelse.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1962
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Vad i första punkten detta stycke
stadgas skall gälla jämväl vid fusion
enligt 87 § 1 mom. lagen den 25 maj
1956 om jordbrukskasserörelsen, oaktat
föreningarna driva penningrörelse.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPP§ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre
bestämmelser alltjämt skola gälla i fråga om 1962 års taxering och i fråga
om eftertaxering för år 1962 och tidigare år.
Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1962
7
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 december
1961.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning rörande
fusion mellan jordbrukets kreditkassor m. m. samt anför därvid följande.
I. Inledning
Den metod som användes när kreditkassa inom jordbrukskasserörelsen
slås samman med annan sådan kreditkassa kan beskrivas så att den överlåtande
kassan överlåter sina tillgångar och skulder, d. v. s. hela sin rörelse, till
den övertagande kassan, varjämte medlemmarna i den förstnämnda kassan
överföres till den sistnämnda. Den överlåtande kassans rörelse fortsättes av
den övertagande kassan medan den överlåtande likvideras. Metoden är en
tillämpning av allmänna civilrättsliga regler om överlåtelse, skuldövertagande
och likvidation.
Det finnes för jordbrukskassornas del inga speciella fusionsbestämmelser.
Tanken på sådana avvisades av jordbrukskasseutredningen (SOU 1955: 1
s. 145), enär utredningen ansåg att de specialregler om fusion som fanns i
annan lagstiftning inte lämpade sig för kreditinrättningar. Den hittills tilllämpade
metoden hade visat sig ändamålsenlig för de sammanslagningar av
jordbrukskassor, som sedan åtskillig tid förekommit i ganska stort antal.
Metoden hade praktiserats utan besvärande konsekvenser vare sig i skattehänseende
eller i annat hänseende.
I en den 6 mars 1961 ingiven skrift har Sveriges jordbrukskasseförbund,
som utgör riksorganisation inom jordbrukskasserörelsen, med bifogande av
en av hovrättsrådet P.-E. Furst på förbundets uppdrag utarbetad promemoria
angående fusion av kreditkassor framhållit, att vissa olägenheter, som följer
med den hittills tillämpade metoden för sammanslagning av kreditkassor, kan
komma att bli påtagliga när det gäller de sammanslagningar mellan centralkassa
och jordbrukskassor, som måste genomföras vid övergång till s. k. tvåledssystem
enligt 23 § lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen,
d. v. s. att centralkassorna under riksorganisationen arbetar utan jord
-
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 50 år 1962
brukskassor. Till olägenheterna hör att oförmånliga skattekonsekvenser kan
uppkomma, att det vid sammanslagning som ej är fusion krävs en viljeförklaring,
uttrycklig eller genom konkludent handling, av medlem i överlåtande
förening för att han skall bli medlem i övertagande, samt att likvidation av
överlåtande förening är obligatorisk. Dessa olägenheter anser förbundet kunna
övervinnas genom särskilda fusionsregler i civilrättsligt och skatterättsligt
hänseende för jordbrukets kreditkassor och hemställer, att sådana bestämmelser
måtte utfärdas i enlighet med i promemorian framlagda förslag.
Vid promemorian fogade författningsförslag torde såsom Bihang få fogas vid
statsrådsprotokollet för denna dag.
Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,
riksskattenämnden, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen,
lantbruksstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands
(med överlämnande av yttrande från Östergötlands och Södermanlands
handelskammare), Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Örebro, Västernorrlands och Norrbottens län, allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
hushållningssällskapens förbund, Svenska landskommunernas förbund
och Föreningen auktoriserade revisorer.
Jordbrukskasseförbundets förslag har i princip tillstyrkts vid remissbehandlingen.
Jag anhåller nu att få upptaga ärendet till behandling. II.
II. Civilrättsliga bestämmelser om fusion
Gällande rätt m. m.
Enligt 1 § lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen skall
rörelsens huvudsakliga ändamål vara att tillgodose jordbrukets kreditbehov
samt att främja sparverksamhet. I jordbrukskasserörelsen ingår dels jordbrukets
kreditkassor, vilka utgöres av jordbrukskassor och centralkassor för
jordbrukskredit, dels en riksorganisation, Sveriges jordbrukskasseförbund.
Kreditkassorna och riksorganisationen skall enligt uttrycklig bestämmelse i
jordbrukskasselagen registreras såsom ekonomiska föreningar. Vad om sådana
föreningar är i lag stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
kreditkassorna och riksorganisationen, såvitt ej annat följer av bestämmelserna
i jordbrukskasselagen.
Till medlem i jordbrukskassa får antagas den som äger eller brukar jordbruksfastighet
eller —- under vissa förutsättningar — annan fastighet inom
kassans verksamhetsområde samt vidare jordbruksorganisation och kommun
vars förvaltningscentrum är beläget inom kassans verksamhetsområde
(12 §). Till medlem i centralkassa far allenast antagas jordbrukskassa vars
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
styrelse har sitt säte inom centralkassans verksamhetsområde samt jordbruksorganisation
(22 §''). I riksorganisationen slutligen kan ej annan än centralkassa
för jordbrukskredit antagas som medlem (28 §).
Jordbrukskassa och centralkassa för jordbrukskredit har till huvudsaklig
uppgift att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att bereda
kredit åt medlemmarna (6 och 17 §§). Jordbrukskassa får ej utan centralkassans
tillstånd förskaffa sig kredit av annan än centralkassan (13 §). Centralkassa
äger från allmänheten mottaga inlåning ävensom upptaga lån mot
förlagsbevis (17 §).
Kungl. Maj :t må lämna centralkassa tillstånd att inom sitt område eller
del därav själv utöva den verksamhet som eljest ankommer på jordbrukskassa
(23 §). Har sådant tillstånd lämnats äger centralkassan, såvitt gäller
det område som avses med tillståndet, antaga medlemmar enligt samma bestämmelser
som jordbrukskassa.
Jordbrukskasserörelsens riksorganisation är ett organ för central ledning,
samordning och kontroll av jordbrukets kreditkassor och deras verksamhet
(28 §).
Jordbrukskasserörelsen står under tillsyn av bank- och fondinspektionen
(5 §).
Såsom redan nämnts innehåller lagen om jordbrukskasserörelsen inte några
särskilda bestämmelser om fusion. Enligt 88 § skall vad i lagen om ekonomiska
föreningar är stadgat om fusion ej gälla jordbrukets kreditkassor.
1 87 § finnes dock vissa särskilda bestämmelser för det fall kreditkassa
övertar annan kreditkassas rörelse. Enligt 1 mom. får jordbrukskassa övertaga
annan jordbrukskassas rörelse eller del därav, såframt riksorganisationen
det medgivit. Centralkassa får ej övertaga annan kreditkassas rörelse
eller del därav, med mindre Kungl. Maj :t eller myndighet Kungl. Maj :t förordnar
prövat övertagandet icke vara till skada för det allmänna samt lämnat
tillstånd därtill. I 3 mom. stadgas att, om del av kreditkassas rörelse
skall övergå till annan kassa, den förstnämnda kassan får besluta nedsätta
reservfonden med skäligt belopp. Såsom förutsättning härför gäller dock att
beslutet om nedsättning av reservfonden godkänts av tillsynsmyndigheten
och riksorganisationen eller, såvitt gäller övergång endast mellan jordbrukskassor
inom samma centralkassas verksamhetsområde, av riksorganisationen
ensam.
Inte heller banklagen eller lagen om försäkringsrörelse innehåller särskilda
fusionsbestämmelser. Särskilda fusionsregler finnes däremot i aktiebolagslagen,
lagen om ekonomiska föreningar och sparbankslagen. För dessa
bestämmelser torde följande redogörelse här få lämnas.
Aktiebolagslagen
Bestämmelserna om fusion av aktiebolag är de äldsta. De genomfördes i
och med att 1944 års aktiebolagslag trädde i kraft den 1 januari 1948. Av de
tre paragrafer i aktiebolagslagen, som rör fusion, behandlar 174 § fusion av
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
helägt dotterbolag med moderbolag, 175 § fusion mellan andra aktiebolag än
moderbolag och helägt dotterbolag samt 176 § fusion av aktiebolag i likvidation
med annat aktiebolag. De regler, som är av störst intresse i här förevarande
fråga, är de som är upptagna i 175 §.
Innebörden av sistnämnda regler är att aktiebolag må till annat aktiebolag
överlåta alla sina tillgångar och skulder mot vederlag i penningar eller aktier
i det övertagande bolaget, såframt avtal om överlåtelsen godkänts av bolagsstämman
i det överlåtande bolaget samt rätten lämnar tillstånd till fusionen.
I och med att rättens tillstånd lämnats och blivit registrerat anses fusionen
genomförd. Ledningen för det överlåtande bolaget skall då föranstalta om
skifte av det vederlag, som det övertagande bolaget lämnat. Sedan skiftet
skett och slutredovisning avgivits skall bolaget anses upplöst. Likvidationsförfarande
av eljest gängse slag erfordras således ej.
Beträffande bestämmelserna i övrigt må tilläggas följande. Minst en vecka
före bolagsstämma i det överlåtande bolaget skall vissa för fusionsfrågans
bedömning viktiga handlingar hållas tillgängliga för aktieägarna, däribland
fullständigt förslag till fusionsavtal, senaste fastställda balansräkning med
flera redovisningshandlingar, en av bolagets samtliga styrelseledamöter och
verkställande direktör undertecknad särskild berättelse rörande fusionens
lämplighet m. m. samt yttrande av revisorerna över denna berättelse såvitt
den avser bolagets ställning. Dessa handlingar skall sedan också framläggas
på stämman.
Förslag till fusionsavtal kan godkännas genom beslut av en stämma. Därför
erfordras emellertid att samtliga aktieägare är ense om fusionen. Annars
erfordras beslut av två på varandra följande stämmor. För att bli giltigt skall
beslut om fusion vid den senaste stämman biträdas av minst två tredjedelar
av samtliga röstande. Dessa röstande skall dessutom företräda minst tre
fjärdedelar av det på stämman företrädda aktiekapitalet.
Aktieägare, som motsätter sig fusionen, kan vid stämman göra förbehåll
att hans aktier skall inlösas av de aktieägare som på stämman röstat för fusion.
Inom fyra månader från det fusionsbeslut fattats eller, efter klander, fastställts
skall beslutet anmälas för registrering.
Senast nya fyra månader efter det registrering skett skall såväl det överlåtande
som det övertagande bolaget hos rätten ansöka om tillstånd att få
bringa fusionsavtalet till verkställighet. Rätten skall genom proklamaförfarande
anmoda borgenär i det överlåtande bolaget, som vill göra förbehåll om
rätt till betalning för fordran, att senast viss dag näst efter utgången av sex
månader göra anmälan därom hos rätten. Om det efter tidens utgång visas
att alla borgenärer, som gjort förbehåll, fått betalt eller säkerhet ställts för
att de skall få det, skall rätten meddela sitt tillstånd.
Meddelat tillstånd skall, inom sex månader från det tillståndet vunnit laga
kraft, anmälas för registrering av båda bolagens styrelser.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
Lagen om ekonomiska föreningar
Bestämmelserna om fusion av ekonomiska föreningar, vilka upptogs i 1951
års lag om ekonomiska föreningar och trädde i kraft den 1 januari 1953, anknyter
nära till aktiebolagslagens fusionsbestämmelser. I föreningslagen
finns dock ingen motsvarighet till 174 § och dess regler om fusion mellan
moderbolag och dotterbolag; föreningslagen saknar stadganden om koncernförhållanden.
Om föreningar är medlemmar i varandra eller den ena äger en
dominerande anpart av insatserna i den andra, saknar i samband med fusion
rättsligt sett betydelse.
Bestämmelserna i 175 § aktiebolagslagen motsvaras i föreningslagen av bestämmelserna
i 96 och 97 §§. I sistnämnda paragrafer stadgas att föreningar
kan träffa avtal om att den ena föreningen (överlåtande föreningen) skall
uppgå i den andra föreningen (övertagande föreningen) på så sätt att dels
medlemmarna i den överlåtande föreningen blir medlemmar i den övertagande
dels den överlåtande föreningen utan likvidation upplöses samt alla
dess tillgångar och skulder övertages av den övertagande föreningen. Liksom
när det gäller fusion av aktiebolag fordras godkännande av stämman för den
överlåtande parten samt rättens tillstånd. När detta tillstånd lämnats och
blivit registrerat anses fusionen genomförd. Det behöver inte bli fråga om
någon fördelning av vederlag bland medlemmarna i den överlåtande föreningen;
dessa blir ju genom fusionen överförda till den övertagande. Detta
är en av de väsentliga skillnaderna mellan de två fusionsförfarandena. Den
avhänger, liksom andra skillnader, av att aktiebolag är kapitalsammanslutningar,
där tyngdpunkten i deltagandet ligger på det av deltagarna tillskjutna
kapitalet, medan föreningar är personsammanslutningar, där tyngdpunkten
i deltagandet ligger på medlemmarnas personliga aktivitet och medverkan
i föreningens verksamhet.
Fusionsbestämmelserna i föreningslagen motsvarar, som redan anmärkts,
i stort sett bestämmelserna i 175 § aktiebolagslagen, b usionsavtal, balansräkning,
förvaltningsberättelse och revisionsberättelse för sista räkenskapsåret,
särskild styrelseberättelse och yttrande av revisorerna skall hållas tillgängliga
för de röstberättigade i den överlåtande föreningen och därefter framläggas
på stämma, där fusionsbeslutet skall behandlas. En skillnad i förhållande
till aktiebolagslagens regler är att stadgandet i föreningslagen om tillhandahållande
och framläggande av balansräkning, förvaltningsberättelse
och revisionsberättelse alltid avser dessa handlingar jämväl för den övertagande
parten.
Om alla röstberättigade i den överlåtande föreningen är ense om beslut att
godkänna fusionsavtalet räcker det med godkännande på en stämma. I annat
fall fordras beslut å två på varandra följande stämmor och två tredjedels
majoritet av de röstande på den sista.
Medlem i den överlåtande föreningen, som inte vill vara med om fusionen,
har rätt att säga upp sig till utträde enligt 68 § andra stycket, d. v. s. inom
en frist av en månad från beslutet eller, om beslutet fattats av fullmäktige,
inom en månad från det han underrättats om beslutet.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
De fyramånadersfrister, som gäller för anmälan om registrering och sökande
av rättens tillstånd vid fusion av aktiebolag, har sin motsvarighet vid
fusion av föreningar. Reglerna om ansökan till rätten, för rättens proklamaförfarande
och dess tillsyn över att borgenärer som så önskar skall bli förnöjda
i samband med fusionen är så gott som likalydande i de två lagarna,
överensstämmelsen sträcker sig även till bestämmelsen att anmälan om registrering
av rättens beslut om tillstånd skall göras av båda de i fusionen deltagande
föreningarnas styrelser inom en frist av sex månader. Om ansökan
inte gjorts i rätt tid eller om beslutet om tillstånd inte anmälts för registrering
inom den härför stadgade tiden, skall länsstyrelsen förklara frågan om
fusion förfallen. Härom stadgas i 103 § 2 mom.
Liksom aktiebolagslagen ger föreningslagen möjlighet till fusion även när
ena parten trätt i likvidation. Bestämmelser därom är upptagna i 98 §.
S parbankslagen
Genom de fusionsbestämmelser, som upptogs i 78 § 1955 års sparbankslag,
tillkom för första gången regler, som är direkt avpassade för sammanslagning
av kreditinstitut. Dessa bestämmelser skiljer sig från aktiebolagslagens
och föreningslagens fusionsregler väsentligen därigenom att tillsynsmyndigheten
i stället för rätten skall lämna tillstånd till fusionen och att
intet proklamaförfarande erfordras.
Tillsynsmyndigheten skall göra en lämplighetsprövning, vid vilken för såväl
den överlåtande som den övertagande sparbankens del skall beaktas dels
insättares och andra fordringsägares intressen dels fusionens ändamålsenlighet
ur allmän synpunkt. Tillsynsmyndighet är för sparbankernas del vederbörande
länsstyrelse samt sparbanksinspektionen. Behörigheten att ge
tillstånd till fusion tillkommer länsstyrelsen i det län, där den överlåtande
banken har sitt säte, efter hörande av sparbanksinspektionen. Har sparbankernas
styrelser säte i skilda län skall även länsstyrelsen i det län där den
övertagande sparbankens styrelse har sitt säte höras.
Enligt 1948 års sparbankssakkunnigas förslag skulle en för affärsbanker,
sparbanker och jordbrukets kreditkassor gemensam bankinspektion bli tillsynsmyndighet
för sparbankerna i stället för länsstyrelsen och sparbanksinspektionen.
Därvid föreslogs att bankinspektionen skulle meddela tillstånd
till fusion.
Liksom föreningslagens fusionsbestämmelser anknyter sparbankslagens,
med de väsentliga avvikelser som nu anförts, nära till aktiebolagens. Då koncernförhållanden
inte kan förekomma mellan sparbanker saknas motsvarighet
till reglerna i 174 § aktiebolagslagen. Inte heller finns motsvarighet till
bestämmelserna i 176 § aktiebolagslagen, vilka reglerar fusion av aktiebolag
i likvidation med annat bolag. I propositionen med förslag till sparbankslag
uttalades, att den situation, som avses i sistnämnda lagrum, i varje fall för
sparbanksväsendets del ej hade sådana särdrag att inte de allmänna fusionsreglerna
skulle kunna tillämpas.
Sparbankerna har inte såsom aktiebolag och föreningar egenskapen av
13
Kungi. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
sammanslutningar. De är juridiska personer av särskilt slag. Deras väsentliga
underlag och innehåll är själva rörelsen och förmögenhetsmassan. Denna
förvaltas av styrelse och huvudmän som representanter för insättarna.
Styrelse och huvudmän äger icke sparbanken och har icke andel däri.
De regler som ges i 78 § sparbankslagen, kompletterade med detaljbestämmelser
i 45 § kungörelsen den 3 juni 1955 om sparbanker (SFS 1955: 422),
svarar således mot stadgandena i 175 § aktiebolagslagen (samt 96 och 97 §§
föreningslagen). Enligt dessa stadganden kan avtal träffas mellan två sparbanker,
att en överlåtande sparbanks alla tillgångar och skulder skall övertagas
av en annan genom fusion. För att fusionsavtalet skall kunna genomföras
måste det vara godkänt av huvudmännen i den överlåtande sparbanken.
Därjämte måste tillstånd lämnas av länsstyrelsen. I och med att tillståndet
registrerats, skall den överlåtande sparbanken anses upplöst samt dess tillgångar
och skulder ha övergått till den övertagande sparbanken.
Vad angår detaljbestämmelserna om fusion följer dessa samma mönster
som sina motsvarigheter i aktiebolags- och föreningslagarna. Fusionsavtal,
avskrift av den överlåtande sparbankens balansräkning, förvaltnings- och revisionsberättelser,
särskild styrelseberättelse samt yttrande av revisorerna
skall hållas tillgängliga för huvudmännen i den överlåtande sparbanken och
vid sammanträde, där frågan om fusion skall behandlas. Skulle samtliga
huvudmän acceptera fusionsavtalet erfordras blott ett sammanträde för giltigt
godkännande. Eljest måste fusionsfrågan tagas upp även på följande
sammanträde och fusionsavtalet där godkännas av minst två tredjedelar av
de vid sammanträdet närvarande huvudmännen.
De för andra fusioner gällande fyramånadersfristerna, den första för registrering
av beslutet om godkännande, den andra för ansökan om tillstånd,
återfinnes även i sparbankslagstiftningen liksom också bestämmelsen att
tillstånd skall begäras såväl av överlåtande som av övertagande part i fusionsavtalet.
Beslut om tillstånd skall av den beslutande länsstyrelsen kungöras i Postoch
inrikes tidningar samt i en eller flera tidningar med spridning inom de
berörda sparbankernas verksamhetsområden. Kungörelsen skall bl. a. innehålla
besvärshänvisning. Kungörelseförfarandet kan anses vara en form av
offentliggörande, som i viss mån ersätter proklamaförfarandet i aktiebolagsoch
föreningslagarna.
Slutligen skall inom samma sexmånadersfrist som i fråga om andra fusioner
registrering begäras av tillståndsbeslutet. Begäran måste göras både
av den överlåtande och den övertagande sparbanken.
Det må anmärkas att sparbankslagen i 79 § upptar regler för sammanslagning
i annan form än genom fusion, d. v. s. i liknande ordning som för jordbrukets
kreditkassor enligt 87 § jordbrukskasselagen. Sparbank förutsättes
i det angivna lagrummet kunna sammanslås även med penninginrättning
som ej är sparbank.
Huvudinnehållet i den motivering, som åberopats för sparbankernas fusionsregler,
kan sägas vara att de sammanslagningar av sparbanker, som är
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 50 år 1962
påkallade ur koncentrations- och rationaliseringssynpunkt, varit svåra att
genomföra med tillämpning av äldre metod. Särskilt har man på sparbankshåll
känslomässigt reagerat starkt mot nödtvånget att upplösa överlåtande
sparbank genom likvidation. Detta undgås genom ett fusionsförfarande och
dessutom vinnes att sammanslagningen kan gå fortare. En annan svårighet
som undgås med särskilda fusionsregler är att överskott kan överföras från
överlåtande sparbank till övertagande. Med tidigare ordning fick hänsyn tagas
till lagregler med inskränkningar i den fria dispositionsrätten över överskott
vid sparbanks upphörande.
Vad angår förläggandet av tillståndsgivningen till tillsynsmyndigheten i
stället för till rätten anfördes såsom motivering bl. a., att den undersökning
huruvida fordringsägare — i sparbank väsentligen insättare — åtnöjes med
fusion, vilken åsyftas med tillståndsprövningen, icke är genomförbar i fråga
om sparbanker. Det uttalades vidare, att sparbanks borgenärer i allmänhet
skulle ha vissa svårigheter att avgöra, om de borde godkänna fusionen. Båda
dessa omständigheter ansågs tala för att tillsynsmyndigheten såsom företrädare
för insättarna och borgenärerna borde undersöka, om dessas intressen
äventyrades genom fusionen. Mot att direkt inhämta insättarnas mening kan
också anföras, att denna kan anses ha kommit till uttryck genom att huvudmännen
såsom deras representanter godkänt fusionsavtalet.
Vid tillståndsprövningen skall insättarintressena inte bara i den överlåtande
sparbanken utan också i den övertagande beaktas. Därav beror bestämmelsen
att tillståndsprövande länsstyrelse skall inhämta yttrande från länsstyrelse
som har tillsyn över den övertagande sparbanken.
Prövningen av fusions ändamålsenlighet ur allmän synpunkt avser bl. a.
överväganden, huruvida fusionen är till fördel eller nackdel för sparbanksväsendet
såsom sådant eller för den bygd, vari de berörda sparbankerna verkar.
Denna prövning har ingen motsvarighet vid fusion av aktiebolag och
föreningar.
Promemorian
I promemorian framhålles att jordbrukskasserörelsen sedan åtskillig tid
genomgått en utveckling i riktning mot koncentration och rationalisering.
Denna utveckling har i jordbrukskasseledet tagit sig ett uttryck i sammanslagningar
till större enheter. Självfallet är det, uttalas i promemorian, av
betydelse både för rörelsen och ur allmän synpunkt att en sådan utveckling
kan fortgå och att den verkligen leder till en avsedd förstärkning av rörelsen.
För att det skall bli så är det, enligt promemorian, i sin tur av vikt, att
de ombildningar som erfordras inte utsätter rörelsen för risk att lida avbräck
i form av förluster av medlemmar och kapital eller för menliga skattepåföljder
— annat än i den mån sådant är oundvikligt med hänsyn till
andras intressen och rättssäkerhetens krav. I händelse det blir fråga om att
tillämpa tvåledssystem enligt 23 § jordbrukskasselagen blir, framhålles det
vidare, denna synpunkt särskilt aktuell. En sådan övergång kan betraktas
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1962
som ett fortsättande i särskild och intensiv form av den koncentration och
rationalisering som pågått. I promemorian erinras om, att vikten av att i
samband med sådan övergång undvika förluster underströks i proposition
nr 122 till 1956 års riksdag med förslag till lag om jordbrukskasserörelsen
in. m. Därvid uttalades, att ändringen till tvåledssystem borde syfta till en
förstärkning av rörelsens effektivitet och att man således alltid borde söka
undvika, att kassarörelsen såsom sådan genom övergång till tvåledssystem
fick vidkännas avgång av medlemmar eller eget kapital eller att annan för
rörelsen menlig följd av övergången uppkom.
Som motivering för begäran om särskilda fusionsbestämmelser för jordbrukets
kreditkassor, liknande dem för sparbanker, anföres i promemorian,
att viss risk för förlust av medlemmar och kapital föreligger vid sammanslagning
enligt nuvarande metod. Denna risk, framhålles det, har påtagligt
framträtt till följd av ett i NJA I 1958 s. 438 återgivet avgörande av högsta
domstolen. Med hänsyn till detta rättsfall får det antagas, att det vid sådan
sammanslagning som ej är fusion kräves en viljeförklaring, uttrycklig eller
genom konkludent handling, av medlem i överlåtande förening för att han
skall bli medlem i övertagande. Enligt promemorian finnes en »känslomässig»
reaktion mot likvidering av upphörande kassa, liknande sparbanksväsendets
mot likvidering av upphörande sparbank. Den har måhända ej behövt
bli så stark vid de likvidationer av enstaka jordbrukskassor som följt i de
hittillsvarande sammanslagningarnas spår. Skall det bli fråga om likvidation
av ett antal jordbrukskassor, vilka samtidigt uppgår i centralkassan vid övergång
till tvåledssystem, blir förhållandet kanske annorlunda. Då kan det,
framhålles i promemorian, tänkas, att allmänheten blir oroad och drar felaktiga
slutsatser om likvidationernas innebörd. Därför kan även kassarörelsen
som skäl för särskilda fusionsbestämmelser åberopa berättigad motvilja
mot likvidation eller intresse att slippa det hot mot rörelsens goodwill som
likvidation kan medföra. Därefter anföres.
Risken för förlust av medlemmar och kapital framträder därigenom att
det vid sammanslagningen enligt nuvarande metod torde erfordras en viljeförklaring,
uttrycklig eller genom konkludenta handlingar, för att medlem i
överlåtande jordbrukskassa skall bli medlem i övertagande centralkassa. Sannolikt
skulle det i vanliga fall inte bli så svårt att skaffa dylika förklaringar
av de berörda medlemmarna. De flesta torde vara låntagare och därför intresserade
att gå över. Även de andra torde mestadels av eget intresse och av
lojalitet mot kasserörelsen kunna påräknas vilja vara verksamma för att gå
över och alltså gärna lämna den erforderliga viljeförklaringen. Emellertid
kan del inte hållas för uteslutet alt en del jordbrukskassemedlemmar under
särskilda omständigheter skulle visa sig obenägna alt på erforderligt sätt
vara aktiva för att komina över från jordbrukskassa till centralkassa. Det
kan t. ex. tänkas att medlemmar i tider av kapitalknapphet skulle finna det
frestande att inte göra framställning om medlemskap i cenlralkassa i syfte
att vid likvidationen få ut sin andel i jordbrukskassan.
I promemorian framhålles att med fusionsregler av samma slag som i föreningslagen
minskas den risk för försvagning som kan anses föreligga med
nuvarande ordning. Med sådana regler skulle nämligen jordbrukskassemed
-
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 50 år 1962
lemmarna vid fusion av jordbrukskassa med centralkassan överföras automatiskt
till sistnämnda kassa. De skulle visserligen ha en ovillkorlig rätt
att utträda, om de så ville. Men medlem, som önskade begagna denna rätt,
måste vara aktiv för att begagna sig av rätten. Han måste säga upp sig till
utträde inom den frist av en månad, som är fastställd i 68 § föreningslagen.
I fall, då kassans medlemmar själva deltager i stämma och inte representeras
av fullmäktige, måste medlemmen för att få rätt att utträda dessutom
vara aktiv på så sätt att han röstar mot fusionen på den stämma där det
slutliga fusionsbeslutet fattas. Detta följer av stadgandet i 96 § föreningslagen,
enligt vilket rätten att utträda förutsätter att »medlemmen ej samtyckt
till fusionen». Det torde, framhålles i promemorian, vara föga sannolikt
att medlemmar annat än i ganska sällsynta undantagsfall kommer att
utveckla det mått av aktivitet, som erfordras för att begagna utträdesrätten.
Det torde knappast behöva påräknas, att utträdesmöjligheten i besvärande
omfattning kommer att användas i direkt syfte att få ut andel i jordbrukskassa.
En sådan användning skulle, enligt promemorian, i långt högre
grad än vid sammanslagningar enligt gällande metod te sig som ett påtagligt
utslag av bristande lojalitet och solidaritet.
I promemorian konstateras vidare, att för kasserörelsen de särskilda fusionsreglerna,
förutom att de minskar risken för avtappning av medlemmar
och eget kapital, har den fördelen att det automatiska överförandet av
medlemmarna befriar den övertagande kassan från arbetet och besväret med
att biträda medlemmarna med att ge uttryck åt sin vilja att gå över och från
det besvär det innebär att under en tid vara oviss, huruvida de som icke
förklarat sig gå över är att betrakta som medlemmar eller icke. För medlemmarna
är, enligt promemorian, systemet med fusion också till fördel,
eftersom de i det vida övervägande antalet fall kan beräknas vilja bli automatiskt
överförda och i återstående fall har en liberalt tilltagen rätt att
utträda.
Beträffande frågan om myndighets tillstånd till fusionen anföres inledningsvis
i promemorian.
Vad angår hittills behandlade frågor i samband med sammanslagning
har förutsatts att kasserörelsen skulle få fusionsbestämmelser av samma
slag som andra ekonomiska föreningar. Dessa bestämmelser synes lämpliga
intill dess de reglerar spörsmålet om myndighets tillstånd till fusionen.
I den delen kräves enligt dessa bestämmelser rättens tillstånd. Rättens
befattning innebär en kontroll att ingen borgenär blir lidande på fusionen
och innefattar som huvudåtgärd ett omfattande proklamaförfarande,
avsett att varsko överlåtande föreningsborgenärer, såväl kända som okända.
De okända borgenärerna skall av överlåtande föreningen upptagas i en
förteckning, som ingives till rätten.
I promemorian uttalas, att proklamaförfarande och rättens befattning
med jordbrukskassas likvidation sakligt sett är skäligen obehövligt. Något
större besvär vållar däremot förfarandet varken kasserörelsen eller vederbörande
domstol, bortsett från tidsutdräkt och kungörande m. m. Härom
anföres.
17
Kungl. Maj. ts proposition nr 50 år 1962
Den likvidation av överlåtande kassa, som skall äga rum vid sammanslagning
enligt nu tillämpad metod, innefattar ett proklamaförfarande av likartat
slag som fusionens. Förfarandet torde regelmässigt te sig som en
ganska tom formalitet. Jordbrukskassa kan inte ha några insättare som
borgenärer, eftersom sådan kassa enligt 30 § jordbrukskasselagen icke äger
för egen räkning driva inlåning från allmänheten. Dess möjlighet att överhuvudtaget
ha borgenärer är ytterligare begränsad enligt 13 § jordbrukskasselagen,
som gör jordbrukskassas rätt att förskaffa sig kredit beroende
av centralkassans tillstånd.
I den mån jordbrukskassa har fordringsägare — hyresvärd, leverantörer
av material etc. — övertages betalningsförpliktelsen genom fusionsavtalet
av centralkassan. Formellt har dylik fordringsägare rätt att vägra åtnöjas
med utbytet av gäldenär. Men i praktiken torde han icke komma att göra
detta eftersom centralkassa normalt torde få betraktas som en borgenär
med notorisk vederhäftighet. Cessionen kan knappast ens teoretiskt tänkas
lända borgenär till förfång. Desto mindre är sådant förfång att befara som
jordbrukskassa är subsidiärt ansvarig för centralkassas skulder enligt 11 §
jordbrukskasselagen. Genom att centralkassa övertager jordbrukskassas skuld
kommer således både centralkassans och anslutna jordbrukskassors resurser
att borga för att fordringsägare blir förnöjd.
1 promemorian konstateras att, om fusionsbestämmelser införes, av de
angivna skälen den i föreningslagen upptagna ordningen för myndighets
tillstånd blir närmast meningslös. När det gäller fusion av jordbrukskassa
med centralkassa i samband med övergång till tvåledssystem, borde det,
framhålles i promemorian, i och för sig inte behövas någon tillståndsprövning
alls av myndighet utöver den som Kungl. Maj :t verkställer enligt 23 §
jordbrukskasselagen.
Emellertid har, framhålles vidare, fusionsbestämmelser uppgift att fylla
även vid kassefusioner i andra sammanhang, t. ex. i fall av fusion av centralkassor.
I sådana fall behövs en tillståndsprövning av myndighet. Prövningen
bör avse såväl kontroll att insättare och andra fordringsägare inte blir lidande
som bedömning av fusionens lämplighet ur allmän synpunkt. Den
bör därför vara av samma karaktär som motsvarande prövning vid fusion
av sparbanker. Samma skäl som beträffande sparbankerna talar, enligt promemorian,
i dessa fall för att prövningen utföres av tillsynsmyndighet liksom
för att proklamaförfarande icke bör förekomma. För enhetlighetens
skull och för att genomgående tillgodose krav på kontroll från det allmänna
av fusioner bör vidare tillsynsmyndighetens tillstånd vara förutsättning
även för fusion av jordbrukskassa med centralkassa i samband med övergång
till tvåledssystem. Tillsynsmyndigheten bör bereda jordbrukskasserörelsens
riksorganisation tillfälle att yttra sig i fusionsärende och tillsynsmyndighetens
beslut bör i vanlig ordning kunna överklagas jämlikt 82 § jordbrukskasselagen
av envar, vars intressen beröres av beslutet.
Sammanfattningsvis föreslås i promemorian, att särskilda fusionsbestämmelser
skall införas för jordbrukets kreditkassor, att dessa bestämmelser
skall bli av samma innehåll som motsvarande bestämmelser för ekonomiska
föreningar såvitt gäller fusionens innebörd och fusionsavtalets godkän
2
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 50
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
nande av överlåtande förening, att bestämmelserna däremot i fråga om myndighets
tillstånd skall utformas på samma sätt som sparbankernas fusionsregler,
att således tillsynsmyndigheten för jordbrukets kreditkassor, dvs.
bank- och fondinspektionen, skall pröva fråga om tillstånd samt att tillståndsprövningen,
som ej skall innefatta proklamaförfarande, skall ske i
samma ordning och ha samma innebörd som motsvarande prövning av sparbankers
fusion. Dock föreslås att de nya fusionsbestämmelserna inte skall
tillämpas på kreditkassor som trätt i likvidation.
Vid sidan av fusionsreglerna föreslås i promemorian bibehållande av möjligheten
till sammanslagning utan fusion. Reglerna om sådan sammanslagning
är, som redan nämnts, upptagna i 87 §. Härom anföres.
Vad gäller sammanslagning av hela kassor, kan det antagas att fusion i
framtiden i allmänhet kommer att användas om möjlighet därtill öppnas. För
sammanslagning mellan del av kassa och annan kassa föreligger emellertid
även efter ett genomförande av de föreslagna fusionsbestämmelserna ett
påtagligt behov av de nuvarande reglerna i 87 §. Någon direkt anledning att
göra fusionsförfarandet obligatoriskt vid sammanslagning av hela kassor
synes ej föreligga. Inte heller synes införandet av fusionsbestämmelser ge
anledning att ändra det sakliga innehållet i 87 §. Bestämmelserna om godkännande
och tillstånd enligt de föreslagna fusionsreglerna avviker visserligen
från motsvarande bestämmelser i nuvarande 87 §, men avvikelserna
synes kunna motiveras både sakligt och med hänvisning till de skilda reglernas
olika tillkomst och sammanhang. Reglerna i nuvarande 87 § 1 och
3 mom. har på grund av dessa överväganden, efter vissa formella jämkningar
upptagits under 88 §. Den nuvarande 88 § skall utgå.
Sveriges jordbrukskasseförbund har i särskild skrivelse ytterligare utvecklat
skälen för ett bibehållande av nuvarande regler för sammanslagning
av del av en kassa med en annan kassa. Förbundet anför.
Förbundet har intet att erinra mot att, i samband med införandet av fusionsbestämmelser
för kreditkassorna, nuvarande — i 87 § lagen om jordbrukskasserörelsen
intagna — regler för kreditkassas övertagande av annan
kreditkassas hela rörelse upphäves. Om det går alt göra de för fusion
(»totalfusion») avsedda reglerna tillämpliga även vid kreditkassas övertagande
av del av annan kassas rörelse (»delfusion»), hemställer förbundet
att sådana regler för »delfusion» skapas; är detta icke möjligt, vidhåller
förbundet sitt krav på att nuvarande regler bibehålies, när det gäller övertagande
av del av kreditkassas rörelse. Förbundet anser det nämligen vara
ett väsentligt intresse för kasserörelsen att också i fortsättningen kunna genomföra
sammanslagning av del av kassa med annan kassa, även om fusionsbestämmelser
ej skulle gå att tillämpa. Varje jordbrukskassa har ett
geografiskt avgränsat verksamhetsområde, vilket icke kan ändras utan att del
av kassans rörelse samtidigt överföres till annan kassa. Vid sammanslagning
av två kassor är det många gånger till fördel för vissa medlemmar,
som har bättre kommunikationer till en tredje kassas kontor, att bliva överförda
till denna kassa. Fördelen av att vid sådant överförande av del avkassas
rörelse till annan kassa kunna tillämpa hittillsvarande bestämmelser,
om fusionsregler ej kan göras tillämpliga, anser förbundet avgjort överväga
de olägenheter, som i form av medlemsminskning eller skattekonsekvenser
skulle kunna uppkomma i sådana fall.
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1962
Beträffande bestämmelsernas närmare utformning hänvisas i promemorian
till ett däri intaget förslag till lag angående ändring i lagen om jordbrukskasserörelsen
(se Bihang). I lagförslaget har fusionsbestämmelserna
upptagits under en ny 87 §, som sålunda givits ett helt nytt innehåll. I anslutning
härtill anföres att 96 § föreningslagen synes kunna göras helt tilllämplig
även för fusion av kreditkassor. I enlighet med den metod som
kommit till användning i jordbrukskasselagen göres därför i promemorieförslaget
hänvisning till nämnda paragraf, med påpekande allenast att fusionsavtal
mellan kassor skall godkännas av tillsynsmyndigheten i stället
för av rätten. Vidare föreslås, att bestämmelserna i 98 § föreningslagen om
fusion med förening, som trätt i likvidation, inte skall äga tillämpning på
kreditkassor.
Slutligen anföres i promemorian.
De bestämmelser, som skall reglera myndighets tillståndsgivning har, med
vissa jämkningar på grund av kassornas egenskap av ekonomiska föreningar,
mycket nära anslutits till motsvarande bestämmelser i 78 § 3 mom. sparbankslagen
samt 45 § sjätte stycket sparbankskungörelsen. Fusionsbestämmelserna
för jordbrukets kreditkassor kommer således att bli av alldeles
samma slag, som de redan existerande fusionsbestämmelserna för andra
motsvarande juridiska personer.
Stadgandena i nuvarande 87 § 2 mom. bör efter ett införande av fusionsbestämmelser
gälla såväl vid fusion som annan sammanslagning. De föreslås
därför bli upptagna i en särskild ny paragraf, betecknad 88 a §. Momentets
utbrytning leder till en följdändring av formell art i 29 §.
En ny rubrik »Fusion m. m.» föreslås bli insatt före 87 §. Rubriken »Särskilda
bestämmelser» föreslås placerad mellan 88 a § och 89 §.
I särskild skrivelse har Sveriges jordbrukskasseförbund hemställt att de
nya bestämmelserna måtte träda i kraft så snart som möjligt och framhållit
att det ur förbundets synpunkt icke är väsentligt att ikraftträdandet förlägges
till kalenderårs eller kalenderkvartals början.
Remissyttrandena
Samtliga hörda myndigheter och organisationer tillstyrker i princip att
särskilda bestämmelser om fusion införes i jordbrukskasselagen. Vissa erinringar
mot förslagets utformning har dock gjorts i en del remissyttranden.
Från remissyttrandena torde följande få här återgivas.
Bank- och fondinspektionen säger sig för sin del — utan att därmed ta
ställning till frågan om lämpligheten av en framtida övergång till tvåledssystem
— i princip kunna tillstyrka att fusionsbestämmelser införes även
för jordbrukskasserörelsens del och att dessa utformas i huvudsaklig överensstämmelse
med det framlagda förslaget. Inspektionen anför vidare.
Som utredningsmannen nämnt har inom kasserörelsen sedan länge pågått
en organisatorisk koncentrationsprocess. Antalet jordbrukskasseenheter
har sålunda under 1940- och 50-talen minskat med 179. Denna fas i utvecklingen
är ännu icke avslutad. Ytterligare ett antal sammanslagningar
2f llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 50
20
Kungl. Majts proposition nr 50 år 1962
av jordbrukskassor kan väntas bli aktuella inom den närmaste tiden. Härtill
kommer att en övergång till ett tvåledssystem på sina håll ifrågasatts,
en åtgärd som ju kräver en sammanslagning av jordbrukskassor även med
det närmaste överordnade ledet centralkassan.
Tidigare har några speciella regler om fusion icke ansetts erforderliga;
först genom 1956 års jordbrukskasselagstiftning tillskapades några enkla
regler, som hade avseende på sammanslagning av jordbrukskassor. Ett avgörande
av Högsta Domstolen 1958 (NJA 1958 s. 438) riktade emellertid
uppmärksamheten på vissa svagheter i den gällande lagstiftningen, vilka
gjort det klart att denna icke erbjöd en tillräckligt smidig lösning av fusionsfrågan,
i alla händelser icke i det fall en övergång till tvåledssystem
ifrågasattes. Det är mot bakgrunden av den i korthet beskrivna utvecklingen
som det föreliggande förslaget får bedömas. Detta anknyter till förebilder
såväl i lagstiftningen om ekonomiska föreningar som i sparbankslagstiftningen.
Enligt sparbanksinspektionen är ett fusionsförfarande vid sammanslagning
av kreditkassor förenat med bestämda fördelar och saknar påvisbara
nackdelar. Härutinnan överensstämmer, framhålles i yttrandet, inspektionens
uppfattning med den, som kommit till uttryck i promemorian. I den
mån en koncentration av jordbrukets kreditkassor framstår som önskvärd
ur enskild eller allmän synpunkt synes därför enligt inspektionens mening
även möjlighet till sammanslagning med den innebörd, som utmärker fusionsinstitutet,
böra slå till buds. Inspektionen framhåller vidare.
I förevarande förslag ha reglerna om fusion i väsentliga delar konstruerats
efter förebild av fusionsbestämmelserna i sparbankslagen. Sparbanksinspektionen
kan icke heller finna att något hinder däremot föreligger. I fusion
shänseende finnes visserligen den beaktansvärda skillnaden mellan sparbanker
och jordbrukets kreditkassor, att de senare är privatägda, men detta
förhållande synes ej beröra utformningen av lagbestämmelserna om själva
förfarandet, även om det kan få konsekvenser ur skattesynpunkt. Vid tillkomsten
av föreningslagen har det ej heller förutsatts annat än att regleringen
av föreningsmedlemmarnas ekonomiska intressen vid fusionsöverlåtelse
skall ske helt i avtalet därom och därför icke behöver föranleda någon
föreskrift i lagen. Detsamma torde gälla även i detta fall.
Även om sammanslagningar av kreditkassor redan nu är fullt genomförbara,
säger sig överståthållarämbetet inte vilja ifrågasätta annat än att
ett införande av särskilda rättsregler om fusion skulle innebära åtskilliga
fördelar. Därvid framstår det enligt ämbetets mening otvivelaktigt som
mest ändamålsenligt att — på sätt som skett i det i promemorian framlagda
förslaget — anknyta till bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
Sveriges lantbruksförbund och hushållningssällskapens förbund anser att
det saknas skäl att för jordbrukskassorna utesluta tillämpningen av 98 § lagen
om ekonomiska föreningar. Det torde, framhåller förbunden, kunna bli
aktuellt att genom fusion låta en jordbrukskassa, som är i likvidation, gå
upp i en annan kreditkassa.
Beträffande förslaget, att medlemmarna i den överlåtande kassan automatiskt
skall bli medlemmar i den övertagande, ifrågasätter länsstyrelsen i
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
Göteborgs och Bohus län, med hänsyn till innehållet i 22 §ii gallande lag
om jordbrukskasserörelsen, om inte tillstånd till fusion bör kompletteras
med regler, varav uttryckligen framgår att, efter jordbrukskassas uppgående
i centralkassa för jordbrukskredit, centralkassan äger, såvitt avser det
område där jordbrukskassan haft sin verksamhet, antaga medlemmar enligt
samma bestämmelser som jordbrukskassa.
Beträffande tillsynsmyndighetens prövning anser bankoch
fondinspektionen, att fusionens ändamålsenlighet ur allmän synpunkt
inte skall prövas, och anför därvid.
Enligt 87 § 2 mom. i förslaget skall tillsynsmyndighetens tillståndsprövning
grundas icke blott på ett bedömande av huruvida fusionen kan anses
förenlig med deras intressen, som är insättare i eller eljest har fordringar
å de av fusionen berörda kassorna, utan även huruvida fusionen framstår
som ändamålsenlig ur allmän synpunkt. Bestämmelsen ar hamtad från /8 §
3 mom. sparbankslagen och är en naturlig konsekvens av det procedere,
som enligt denna lag tillämpas vid tillkomsten av en sparbank. I detta hanseende
gäller att tillsynsmyndigheten för sparbankerna — i detta fall länsstyrelsen
— skall vid meddelande av fastställelse a sparbanks reglemente
pröva, huruvida sparbanken är nyttig för det allmänna (7 §). Vidare må
länsstyrelsen meddela sparbank tillstånd till avdelningskontor i kommun,
där sparbanken icke förut driver rörelse, endast om sparbanksverksamheten
i kommunen finnes kunna vara till nytta för det allmänna. En motsvarande
prövning tillkommer emellertid ej inspektionen, nar det galler jordbrukets
kreditkassor. Enligt 10 § jordbrukskasselagen faststalles jordbrukskassas
verksamhetsområde av riksorganisationen (Sveriges jordbrukskasseförbund)
Vid bildandet av jordbrukskassa skall stadfastelse a dess stadgar
sökas hos länsstyrelsen. I ärendet skall visserligen tillsynsmyndigheten (inspektionen)
höras, men dess granskning avser att stadgarna överensstämmer
med jordbrukskasselagen samt lag och författning i övrigt ävensom att stadgarna
innehåller föreskrifter som gör kassan agnad att fullgöra små uppgifter
(7 §) och är sålunda rent formell; någon prövning av kassans nytta
för det allmänna göres varken av länsstyrelsen eller inspektionen. Centra -kassas verksamhet åter bestämmes helt av Kungl. Maj :t, som stadfaster sådan
kassas stadgar och i samband därmed gor en formell och materiell
prövning (18 §). — Av det nu sagda framgår att jämförelsen med sparbankerna
när det gäller fusionens ändamålsenlighet från allmän synpunkt icke
är bindande för jordbrukskasserörelsens del. Denna passus bor dartor utgå
ur 87 § 2 mom. andra stycket av förslaget.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter om inte vid ansökan om
tillstånd att bringa fusionsavtal i verkställighet bör fogas förteckning över
den överlåtande kassans borgenärer, därest detta inte framgår av fusions
-
avtalet.
Frågan om kreditkassors sammanslagning utan fusion har
berörts i ett par remissyttranden. Bank- och fondinspektionen anmäler en
från förslaget avvikande mening och anför.
Utredningsmannen har påvisat, att vissa nackdelar är förenade med den
hittills tillämpade metoden för sammanslagning av kassor och har dartor
föreslagit införandet av särskilda fusionsbestämmelser. rIrols detta föreslås
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
i 88 § lagförslaget, att de nuvarande reglerna — som innebär att kassa genom
avtal kan överlåta hela sin rörelse eller del därav till annan jordbrukskassa
efter riksorganisationens medgivande — skall bibehållas vid sidan
av de nya fusionsbestämmelserna. Detta är ägnat att förvåna. De gamla bestämmelserna
kommer inte längre att fylla någon funktion utom möjligen
regeln om nedsättning av reservfond. Inspektionen frågar sig om den gamla
metoden överhuvudtaget längre går att tillämpa efter det förut nämnda
avgörandet av Högsta Domstolen, av vilket framgår att en kollektiv överöring
av medlemmarna från den överlåtande till den övertagande kassan
icke tangre är möjlig annat än genom regelrätt fusion. Konsekvensen härav
norde vara att nuvarande 87 § 1 och 3 mom. upphäves och att således motsvarande
88 § i förslaget utgår.
Sveriges Inntbruksförbund uttalar i denna fråga följande.
8rund av_ det i jordbrukskasseförbundets promemoria angivna rättstallet
NJA I 1958: 438 torde det icke längre vara möjligt att bibehålla regeln
tran 87 § jordbrukskasselagen, som intagits i 88 § 1 mom. förslaget, om man
vid en deloverlåtelse vill nå det resultatet, att genom avtalet medlemmarna
i det mot överlåten rörelsedel svarande geografiska området skall överföras
till den övertagande kreditkassan. Denna regel synes nämligen enligt jord
r
rilon^aSorw»\rec^n^n^oens Stänkande (s. 144) och vederbörande proposition
fs. 205 -Öb) vila på antagandet, att en förening eller kassa skulle genom
torenmgsmassigt beslut kunna överföra medlemmar till en annan förening,
vo o i ta antaSaade icke godtagits av Högsta Domstolen, torde förslagets
. s 1 mom- enligt Lantbruksförbundets mening böra utformas så att fusionsreglerna
gäller i tillämpliga delar och att de av »delfusionen» direkt
berörda medlemmarna ej behöver göra särskilda inträdesansökningar till
den övertagande kassan.
Sparbanksinspektionen påpekar, att i och med att, enligt promemorieförslaget,
97 § lagen om ekonomiska föreningar — såvitt avser kreditkassorna
— ersättes med särskilda föreskrifter i nya 87 § 2 mom. jordbrukskasselagen
torde ock böra föreskrivas, att bestämmelserna i 103 § 2 mom.
föreningslagen skall äga motsvarande tillämpning på fusion enligt 87 § 2
mom. jordbrukskasselagen. Det är att märka, framhåller inspektionen, att i
tredje stycket av sistnämnda lagrum föreslagna bestämmelser korresponderar
med stadgandena i 103 § 2 mom. föreningslagen.
Departementschefen
När en kreditkassa inom jordbrukskasserörelsen överlåter sina tillgångar
och skulder, d. v. s. hela sin rörelse, till en annan sådan kassa, sker detta med
tillämpning av allmänna civilrättsliga regler om överlåtelse, skuldöverlagande
och likvidation. Några särskilda regler om fusion finnes inte för kreditkassornas
del. Kreditkassorna är registrerade som ekonomiska föreningar,
men enligt lagen om jordbrukskasserörelsen gäller icke fusionsreglerna
i föreningslagen vid sammanslagning av jordbrukets kreditkassor. Något
behov av speciella fusionsregler för kreditkassornas del ansågs nämligen inte
föreligga vid tillkomsten av 1956 års lag om jordbrukskasserörelsen.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
Sveriges jordbrukskasseförbund bär nu hemställt om särskilda fusionsregler
i civilrättsligt och skatterättsligt hänseende för jordbrukets kreditkassor.
Vid framställningen har fogats en promemoria med förslag till sådana
bestämmelser jämte en ingående utredning om behovet därav.
Förslaget har i princip tillstyrkts vid remissbehandlingen. Vissa erinringar
beträffande den närmare utformningen har dock gjorts.
Den av jordbrukskasseförbundet förebragta utredningen ger vid handen
att den metod för sammanslagning av jordbrukets kreditkassor, som hittills
tillämpats, är förenad med vissa praktiska olägenheter. Dessa olägenheter
består i att vid sådan sammanslagning medlemmarna i den överlåtande kassan
inte automatiskt blir medlemmar i den övertagande samt att det kräves
ett likvidationsförfarande för att upplösa den överlåtande kassan. Jag
kan i likhet med samtliga remissinstanser tillstyrka att sådana bestämmelser
införes i jordbrukskasselagen att dessa olägenheter undanröjes.
Då kreditkassorna är registrerade såsom ekonomiska föreningar synes det
naturligt att, såsom i promemorian föreslagits, låta fusionsreglerna i lagen
om ekonomiska föreningar bli tillämpliga vid sammanslagning av kreditkassor
med de ändringar, som betingas av de speciella förhållandena vid
fusion av dylika kassor.
Det i promemorian framförda förslaget att för verkställande av fusion
mellan kreditkassor skall i stället för rättens tillstånd krävas tillstånd av
tillsynsmyndigheten, d. v. s. bank- och fondinspektionen, har inte föranlett
några erinringar från remissinstansernas sida. Även enligt min mening synes
det lämpligt att i detta hänseende söka anslutning till regler, som redan
finnes för ett annat slag av kreditinstitut, nämligen sparbanker. Beträffande
den prövning som tillsynsmyndigheten skall ha att göra vid fusion av
kreditkassor vill jag dock framhålla följande.
Enligt bestämmelserna i 87 § 1 mom. jordbrukskasselagen får jordbrukskassa
icke övertaga annan jordbrukskassas rörelse med mindre riksorganisationen
lämnat sitt medgivande. För att centralkassa skall få övertaga annan
kredilkassas rörelse kräves vidare att Kungl. Maj:t eller myndighet
Kungl. Maj :t förordnar prövat övertagandet icke vara till skada för det allmänna
samt lämnat tillstånd därtill. Enligt min mening bör även i fortsättningen
prövningen, huruvida fusionen är ändamålsenlig och lämplig, liksom
hittills ankomma på riksorganisationen respektive, då fråga är om fusion
med centralkassa, på Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj:t
förordnar. Härmed avses exempelvis överväganden, huruvida fusionen är
till fördel eller nackdel för jordbrukskasserörelsen som sådan eller för den
bygd, vari de berörda kassorna verkar. Vad jag nu förordat innebär att den
prövning, som enligt gällande bestämmelser skall ske av riksorganisationen
respektive Kungl. Maj:t vid sammanslagning av kreditkassor, bibehålies
i fusionsfallet. Innan ansökan om tillstånd till fusion upptages till
prövning har således tillsynsmyndigheten att tillse att medgivande eller tillstånd
som nu sagts föreligger. För övergång till ett tvåledssystem, d. v. s. då
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 50 år 1962
centralkassa övertager och själv utövar den verksamhet som eljest ankommer
på jordbrukskassa, fordras enligt 23 § jordbrukskasselagen Kungl.
Maj :ts tillstånd, vilket måste beaktas, då ansökan om tillstånd till dylik fusions
verkställande prövas.
Bank- och fondinspektionens tillståndsprövning skall grundas på ett bedömande
av huruvida fusionen kan anses vara förenlig med deras intressen,
som är insättare i eller eljest har fordringar å de av fusionen berörda kassorna.
Beträffande ansökningshandlingarna vid sökande av tillstånd till fusion
har i ett remissyttrande ifrågasatts om inte en förteckning över den överlåtande
kassans borgenärer bör bifogas. Sådan borgenärsförteckning krävs
visserligen vid fusion av aktiebolag och av ekonomiska föreningar men är
där betingad av att rätten skall skicka skriftlig underrättelse till varje känd
borgenär. Då något dylikt underrättelseförfarande av skäl som i promemorian
framhållits inte synes erforderligt vid fusion av kreditkassor, saknas
anledning kräva avgivande av borgenärsförteckning.
I anledning av att en länsstyrelse ifrågasatt om inte uttryckligen bör stadgas,
att centralkassa vid övergång till tvåledssystem äger antaga medlemmar
enligt samma bestämmelser som jordbrukskassa, vill jag framhålla att
ett sådant stadgande redan finnes i 23 § jordbrukskasselagen och givetvis
blir tillämpligt då jordbrukskassa genom fusion uppgår i centralkassa. Även
i dylikt fall fordras, som redan framhållits, Kungl. Maj :ts tillstånd för övergång
till ett tvåledssystem.
Förslaget i promemorian innehåller en särskild bestämmelse om att vad
i 98 § lagen om ekonomiska föreningar stadgas ej skall gälla jordbrukets
kreditkassor, d. v. s. att fusion inte skall få ske om kreditkassa redan trätt i
likvidation. Frågan torde för jordbrukskasserörelsens del inte ha någon
större praktisk betydelse, men å andra sidan saknas enligt min mening
anledning att betaga kreditkassa som trätt i likvidation möjligheten till
fusion. Jag finner därför inte anledning förorda att ett sådant stadgande införes.
De i promemorian föreslagna fusionsreglerna i övrigt synes med vissa
ändringar av redaktionell natur kunna godtagas. På sätt sparbanksinspektionen
föreslagit synes dock böra stadgas att det vid tillämpning av bestämmelserna
i 103 § 2 mom. lagen om ekonomiska föreningar — d. v. s. att frågan
om fusion förfaller om ansökan om rättens tillstånd inte i tid anmälts
för registrering m. m. — i fråga om fusion av kreditkassor gäller tillsynsmyndighetens
tillstånd.
Beträffande frågan huruvida man i jordbrukskasselagstiftningen vid sidan
av det nya fusionsinstitutet bör bibehålla de nuvarande reglerna om
sammanslagning av kreditkassor delar jag den av bank- och fondinspektionen
uttalade åsikten, att det inte finnes anledning att ha två metoder för
sammanslagning av kreditkassor. Sedan den föreslagna lagstiftningen trätt i
kraft bör en kreditkassa kunna överlåta sin rörelse till en annan kassa endast
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
med tillämpning av fusionsbestämmelserna. Däremot vill jag med hänsyn
till vad Svenska jordbrnkskasseförbundet anfört inte motsätta mig att tidigare
bestämmelser alltjämt får gälla när kreditkassa övertager del av annan
kreditkassas rörelse. Att för dylika delfusioner, som kan antagas vara
relativt sällan förekommande, införa särskilda regler i syfte att möjliggöra
ett automatiskt överförande av medlemmar anser jag icke böra ifrågakomma.
De speciella fusionsreglerna bör förbehållas de fall då den överlåtande
föreningen genom fusionen upplöses. Jag tillstyrker således att nuvarande
regler för sammanslagning av kreditkassor bibehålies såvitt gäller delfusioner.
Den föreslagna lagstiftningen synes böra träda i kraft dagen efter den,
då lagen utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Någon anledning
att uppskjuta ikraftträdandet till den 1 januari 1963 synes inte föreligga.
Äldre bestämmelser bör dock gälla då beslut om sammanslagning
av kassor träffats före ikraftträdandet.
III. Skatterättsliga bestämmelser om fusion
Gällande rätt m. m.
I skattelagarna har intagits bestämmelser, som reglerar inkomstbeskattningen
vid vissa fusioner mellan aktiebolag och mellan ekonomiska föreningar.
En kortfattad redogörelse för dessa bestämmelser torde här få
lämnas.
Fusion mellan aktiebolag
Genom beslut av 1950 års riksdag infördes i skattelagarna bestämmelser,
som reglerar skattekonsekvenserna vid fusion enligt 174 § 1 mom. aktiebolagslagen,
d. v. s. vid fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag.
Vid utformningen av dessa bestämmelser har den grundläggande principen
varit, att moderbolagets skattemässiga ingångsvärden för de från dotterbolaget
övertagna tillgångarna skall vara lika med de i beskattningshänseende
gällande värdena hos dotterbolaget vid fusionstillfället. Dotterbolagets med
obeskattade vinstmedel upplagda dolda reserver skall övergå till moderbolaget
och skattemässigt behandlas, som om de uppstått hos moderbolaget.
I femte punkten av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen uttryckes
denna princip sålunda, att moder- och dotterbolag skall anses ha utgjort en
skattskyldig.
Beträffande vid fusionen övertaget varulager stadgas i 29 § 1 mom. kommunalskattelagen,
att om moderbolaget vid fusionen av dotterbolaget övertagit
råämnen eller varor till förädling, förbrukning eller försäljning i rörelsen,
skall värdet av samma råämnen eller varor upptagas till belopp,
motsvarande det hos dotterbolaget i beskattningshänseende gällande värdet
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
å dessa tillgångar vid fusionstillfället. Normalt innebär detta, att varulagret
skall övertagas till dotterbolagets bokförda värden. Har vid fusionen lagret
upptagits hos moderbolaget till ett högre värde, föreligger en uppskrivning
och moderbolagets nettointäkt skall ökas med det överskjutande beloppet.
Om moderbolaget upptagit lagret till ett lägre värde, föreligger däremot en
nedskrivning och nettointäkten skall i stället reduceras motsvarande. Det är
att märka att »uppskrivningen» eller »nedskrivningen» påverkar moderbolagets
och inte dotterbolagets taxering.
Beträttande övertagna fordringar gäller enligt bestämmelserna i 28 §
8 mom. kommunalskattelagen, att — om desamma hos moderbolaget upptagits
till högre värden än de hos dotterbolaget i beskattningshänseende gällande
-— det överskjutande beloppet beskattas såsom intäkt i moderbolagets
rörelse. I lagen har inte upptagits några bestämmelser om hur man skall
förfara, när fordringarna överförts till lägre belopp än det som för dotterbolaget
gällt i beskattningsavseende. Emellertid torde i dylikt fall gälla, att
ett motsvarande avdrag skall medgivas, därest de allmänna förutsättningarna
för avdrag för avskrivning föreligger.
Dotterbolaget kan vid inkomsttaxeringen ha medgivits avdrag för i räkenskaperna
verkställda reserveringar för framtida kostnader såsom pensionstörptiktelser,
garantiförbindelser o. dyl. Om moderbolaget i samband med
tusionen övertager dessa förpliktelser äger moderbolaget inte få avdrag —
vare sig på förhand eller vid förpliktelsernas infriande — för vad hos dotterbolaget
redan avdragits. Däremot äger moderbolaget rätt till avdrag för
sådana kostnader som inte omfattas av det hos dotterbolaget avdragna.
Detta har reglerats på det sätt att i 28 § 4 mom. kommunalskattelagen upptagits
en bestämmelse av innebörd, att ett belopp, motsvarande de hos dotterbolaget
gjorda reserveringarna för nu ifrågavarande ändamål, skall räknas
som intäkt i moderbolagets rörelse. Men moderbolaget har samtidigt
tillagts rätt till ett motsvarande avdrag under förutsättning att sistnämnda
bolag visar att det efter fusionen vidkänts eller kommer att få vidkännas
ifrågavarande kostnader, därvid i sistnämnda fall en häremot svarande
synlig avsättning skall ha gjorts i moderbolagets räkenskaper, samt att sistnämnda
bolag inte redan tillgodoförts avdrag för dessa kostnader eller denna
avsättning.
I punkt 3 b av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen stadgas, att
— beträffande vid fusion övertagna inventarier och andra liknande tillgångar
— såsom anskaffningsvärde för moderbolaget skall upptagas det vid
fusionstillfället gällande skattemässiga restvärdet hos dotterbolaget.
I punkt 5 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen stadgas, att
beträffande värdeminskningsavdrag för patenträtt och liknande tidsbegränsad
rättighet skall föreskrifterna i punkt 3 av nämnda anvisningar äga motsvarande
tillämpning.
I punkt 4 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen har upptagits
den föreskriften, att om moderbolaget genom fusionen övertagit skog från
dotterbolaget, skall det för dotterbolaget vid fusionstillfället gällande in
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
gångsvärdet och ingående virkesförrådet för skogen gälla såsom ingångsvärde
resp. ingående virkesförråd för moderbolaget.
Genom bestämmelse i 4 § förordningen om statlig inkomstskatt har moderbolaget
berättigats göra avdrag för sådan dotterbolagets skatt, som sistnämnda
bolag — därest det inte genom fusionen upplösts -— varit berättigat
avdraga. I 2 § samma förordning har å andra sidan föreskrivits, att moderbolaget
skall skatta för sådan restituerad, avkortad eller avskriven skatt,
för vilken dotterbolaget skulle varit skattskyldigt.
I punkt 5 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen slutligen har
införts en bestämmelse av innehåll att skattepliktig realisationsvinst eller
avdragsgill realisationsförlust inte skall anses uppkomma genom fusionen.
Det framhålles i promemorian, att denna föreskrift är att se mot bakgrunden
av, å ena sidan, det resonemanget att överlåtelse genom fusion kan i
princip jämställas med försäljning och, å andra sidan, att moderbolaget
efter fusionen bör så behandlas som om moder- och dotterbolaget redan
före fusionen varit samma skattesubjekt. Även om moderbolaget innehaft
aktierna i dotterbolaget kortare tid än fem år, kan någon skattepliktig realisationsvinst
på grund av fusionen alltså inte uppkomma för moderbolaget.
I sistnämnda anvisningspunkt föreskrives vidare, att om moderbolaget avyttrat
genom fusionen övertagen egendom, skall vid bedömandet av frågan
om skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust så
anses, som om moder- och dotterbolaget utgjort en skattskyldig. Detta innebär
bl. a. att såsom tidpunkt för förvärvet av tillgången i fråga skall anses
tidpunkten för dotterbolagets förvärv av densamma, att såsom anskaffningskostnad
skall gälla dotterbolagets anskaffningskostnad, att till anskaffningskostnaden
skall läggas kostnaden för ny-, till- eller ombyggnad av fastighet
även under den tid dotterbolaget ägt densamma, samt att från vid realisationsvinstberäkningen
avdragsgilla kostnader skall dragas vid taxeringen
åtnjutna värdeminskningsavdrag även under den tid dotterbolaget ägt tillgången
i fråga.
De särskilda skattereglerna gäller emellertid inte om något av de bolag
som fusionerar driver penningrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter.
Fusion mellan ekonomiska föreningar
Genom beslut av 1957 års riksdag infördes i skattelagarna särskilda bestämmelser
även vid fusion av ekonomiska föreningar, som är av beskaffenhet
som i 1 § 1951 års lag om ekonomiska föreningar sägs. Dessa bestämmelser
motsvarar i stort sett de bestämmelser som gäller vid fusion enligt 174 §
1 mom. lagen om aktiebolag och för vilka redogörelse redan lämnats och har
intagits i samma paragrafer i skattelagarna.
Liksom då fråga är om fusion av aktiebolag gäller de speciella fusionsreglerna
i skattelagarna vid fusion av ekonomiska föreningar endast under
förutsättning att inte någon av föreningarna driver penningrörelse eller
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
yrkesmässig handel med fastigheter. Förening som vid sidan av sin egentliga
verksamhet driver sparkasserörelse genom att från medlemmar mottaga medel
för förvaltning skall dock inte på denna grund anses driva penningrörelse.
lntörandet i skattelagarna av särskilda bestämmelser vid fusion av ekonomiska
föreningar föranleddes av ett av regeringsrätten den 3 februari 1955
meddelat utslag med anledning av besvär över ett av riksskattenämnden
den 21 april 1954 meddelat förhandsbesked i taxeringsfråga. Frågan gällde
skattekonsekvenserna vid fusion av ekonomiska föreningar. Förhandsbeskedet
var grundat på att — med visst undantag — de i skatteförfattningarna
för fusion av helägt dotterbolag med moderbolag enligt 174 § aktiebolagslagen
gällande bestämmelserna i tillämpliga delar borde gälla även vid fusion
enligt 96 § föreningslagen.
Regeringsrätten förklarade emellertid i sitt utslag, att verkningarna i
skattehänseende av fusion mellan ekonomiska föreningar borde bedömas
som om den överlåtande föreningens tillgångar övergått till den övertagande
föreningen genom ett med köp eller byte jämförligt fång. överlåtande
förening skulle enligt utslaget vara skattskyldig för skattepliktig inkomst,
som belöpte på tiden före fusionens genomförande. För beräkning
härav skulle särskilt bokslut för denna tid upprättas. I bokslutet skulle intäkten
av rörelse — utom såvitt angick fast egendom — beräknas med hänsyn
till de i fusionsavtalet upptagna värdena på föreningens tillgångar.
Medlem i överlåtande förening skulle vara skattskyldig såsom för utdelning,
för vad han uppbar vid fusionen i form av andelar i den övertagande
föreningen, kontanter och annat, allt i den mån värdet därav översteg inbetald
insats i den överlåtande föreningen.
Vid tillkomsten av 1951 års lag om ekonomiska föreningar hade förutsatts
att de däri upptagna fusionsbestämmelserna inte skulle föranleda några
skattekonsekvenser. Då det genom regeringsrättens förenämnda utslag
visade sig att denna förutsättning icke höll streck, upptogs frågan om att
ändra skattelagstiftningen.
De år 1957 i skattelagarna införda särskilda fusionsreglerna för ekonomiska
föreningar innebär i korthet följande.
Som huvudprincip gäller att man betraktar de fusionerande företagen
såsom en skattskyldig med de konsekvenser i olika hänseenden som detta
för med sig. För såväl den överlåtande föreningen som den övertagande
föreningen skall på grund härav intäkt av rörelse beräknas utan hänsyn
till de i fusionsavtalet angivna värdena å de tillgångar, som genom fusioneringen
övergår från den ena till den andra föreningen. För den överlåtande
töreningen leder detta till att föreningen genom fusioneringen icke anses tillförd
intäkt utan vid tidpunkten för fusionens genomförande kan upptaga
tillgångar m. m. efter samma principer som i tidigare bokslut.
För den övertagande föreningen gäller även såtillvida detsamma som den
icke genom fusioneringen som sådan anses tillförd intäkt. Avgörande är
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
till vilket värde den övertagande föreningens tillgångar m. m. införes i den
övertagande föreningens räkenskaper. Härför avgörande kan i sin tur vara
det sammanlagda insatsbelopp, som den överlåtande föreningens medlemmar
gottskrives såsom insats i den övertagande föreningen. Gottskrives
medlemmarna ett sammanlagt belopp motsvarande högst den överlåtande
föreningens eget kapital, d. v. s. dess insatskapital och öppna reserver, kan
den övertagande föreningen införa den överlåtande föreningens tillgångar
m. m. till värden motsvarande de bokförda värdena därå hos den överlåtande
föreningen. Inga skattekonsekvenser behöver då uppstå för den övertagande
föreningen.
Skulle denna åter gottskriva de överförda medlemmarna ett sammanlagt
insatsbelopp överstigande den överlåtande föreningens eget kapital och kan
den övertagande föreningen icke genom att anlita öppna reserver täcka
skillnaden, återstår för den övertagande föreningen icke annat än att upptaga
värdena å de övertagna tillgångarna till belopp överstigande bokförda
värdena hos den överlåtande föreningen. Skattekonsekvenserna för den övertagande
föreningen inträder då efter vad som gäller rörande uppskrivning
av värden å tillgångar hos skattskyldig. Den övertagande föreningen har
alltså att såsom intäkt och därmed en tillkommande post upptaga det belopp,
varmed fordringar, lager samt maskiner och inventarier upptages över
de hos den överlåtande föreningen i beskattningsavseende gällande värdena
vid samma tillfälle, dock med rätt att vid sitt efterföljande bokslut verkställa
av- och nedskrivningar därå liksom å sina övriga tillgångar efter
vanliga regler.
För normalfallet, nämligen då de medlemmar av den överlåtande föreningen,
som övergår till den övertagande föreningen, såsom insats i denna
icke gottskrives högre sammanlagt insatsbelopp än den övertagande föreningens
eget kapital, behöver fusioneringen således icke leda till några
skattekonsekvenser för någon av de i fusioneringen deltagande föreningarna.
Vid fusion skall enligt 1957 års lagstiftning medlem i överlåtande förening
åtnjuta förmånen, att såsom utdelning i intet fall skall anses större belopp än
som motsvarar vad medlemmen erhållit kontant eller eljest i annat än andelar
i den övertagande föreningen (38 § 1 mom. sista stycket kommunalskattelagen).
Promemorian
I promemorian konstateras till att börja med att jordbrukets kreditkassor
torde få anses vara »av beskaffenhet som i 1 § lagen om ekonomiska
föreningar sägs», ehuru de på grund av sin särart till en del är underkastade
särskilda bestämmelser. De faller emellertid klart utanför tillämpningsområdet
för de år 1957 i lagstiftningen införda fusionsreglerna på grund av
undantaget i fråga om förening, som driver penningrörelse.
>1 Iiihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 50
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
Det påpekas vidare att skattelagarnas fusionsregler inte heller är tililämpliga
vid sammanslagningar av affärsbanker och sparbanker. Enligt
promemorian kan emellertid dylika företag undvika skattekonsekvenser
vid fusioner. Härom anföres.
Vid sammanslagningar av affärsbanker, vilka regelmässigt sker mellan
banker som till varandra står eller ställts i förhållande helägt dotterbolagmoderbolag,
torde det emellertid vara möjligt att undvika skattekonsekvenser
genom att före fusionen överföra överskottsmedel från banken-dotterbolaget
till banken-moderbolaget genom utdelning å dotterbolagets aktier.
Skattefrihet för sådan utdelning torde nämligen åtnjutas jämlikt 54 § andra
stycket kommunalskattelagen.
Vad angår sparbanker torde dessa —- under förutsättning att överföring
av tillgångar sker till de hos överlåtande sparbanken vid fusionstillfället
bokförda värdena — undgå skattekonsekvenser vid fusion på den grund atL
i dem icke finnes ägarintressen av något slag.
I promemorian erinras om att i proposition nr 122 till 1956 års riksdag
med förslag till lag om jordbrukskasserörelsen m. m. underströks, att tilllämpningen
av 23 §, d. v. s. övergång till tvåledssystem, ej fick medföra avgång
av medlemmar eller eget kapital eller annan för kasserörelsen menlig följd.
Vidare anföres i promemorian att beskattningskonsekvenserna vid fusion
av kreditkassor synes komma att medföra oöverstigliga hinder för tilllämpning
av fusionsinstitutet. Uttalandet i 1956 års proposition ger, enligt
promemorian, vid handen, att det ansetts uteslutet att hinder på grund av
skattelagstiftningen skulle föreligga. Skattekonsekvenser skulle medföra
minskning av de fusionerande kassornas eget kapital och därmed också en
minskning av den säkerhet som vederbörande centralkassa erbjuder sina
insättare. De skulle innebära just en sådan menlig följd som enligt uttalandet
borde undvikas. Beskattningen skulle träffa redan beskattad, såsom
kapital avsatt intäkt. Fusionen är, framhålles i promemorian, en rent strukturmässig
ändring i kasserörelsens inre organisation.
Såsom argument för att kassorna skall få skattelättnader just i den form,
som meddelas genom 1957 års lagstiftning, d. v. s. efter mönster av vad som
gäller vid fusion av helägt dotterbolag med moderbolag anföres ytterligare
i promemorian, att centralkassa och anslutna jordbrukskassor står i ett
faktiskt koncernförhållande till varandra; i själva verket utgör de redan
i de flesta hänseenden, såsom vid beräkning av inlåningsunderlag och kassareserv,
ansvarighet gentemot centralkassans borgenärer och för övrigt vid
så gott som hela den bankmässiga verksamhetens bedrivande, en faktisk enhet.
Detta argument torde enligt promemorian ge särskild tyngd åt kravet
på skattelättnad vid fusioner i samband med övergång till tvåledssystem.
Det kan emellertid, framhålles vidare, med visst fog dessutom påstås att
alla rörelsens kassor står i ett faktiskt koncernförhållande till varandra
och att det därför föreligger osedvanligt starka skäl att medgiva skattelättnad
vid fusioner av kassor överhuvudtaget.
I promemorian hemslälles, att — därest fusionsregler i enlighet med
förslaget införes i jordbrukskasselagen — 1957 års lagstiftning skall ut
-
31
Kungl. Maj. ts proposition nr 50 år 1962
vidgas så att den kommer att omfatta även fusioner av kreditkassor. Skattereglerna
bör enligt promemorian träda i kraft den 1 januari 1962 och
tillämpas redan vid 1962 års taxering.
Remissyttrandena
Förslaget till särskilda skatteregler vid fusion av jordbrukets kreditkassor
har tillstyrkts av samtliga remissinstanser.
I några remissyttranden har dock ifrågasatts om inte fusionsreglerna i
skattelagarna borde utsträckas till att gälla alla ekonomiska föreningar,
som driver penningrörelse. Sålunda anför sparbanksinspektionen.
Det har i den framställningen åtföljande promemorian icke utretts vad
den egentliga anledningen skulle vara till att ekonomisk förening — och
aktiebolag — som driver penningrörelse eller yrkesmässig handel med las
tigheter undantagits från de skattelättnader vid fusion, som galla tor dylika
sammanslutningar i övrigt. När fråga nu uppstår om undanröjande av
undantaget i fråga för kreditkassornas del synes grunden för detsamma
först böra klargöras. Upprinnelsen torde, såvitt inspektionen kan finna, vara
att söka i ett uttalande av 1949 års utskiftningsskattesakkunmga i ett den
30 november 1949 avgivet betänkande (SOU 1949:56) dar som motivering
för att skattelättnader vid fusion icke skola gälla för de fall, då nagotdera
av de fusionerande bolagen driver bl. a. penningrörelse, anfores följande.
»Denna vtterligare begränsning har föranletts av praktiska skal för att m jliggöra
en enkel beräkning av dotterbolagets utskiftningsskatteskuld vid
fusionstillfället och för att icke komplicera de tillagg till kommunalskattelagen
m. in., som enligt de sakkunnigas mening bliva erforderliga, därest
lättnader i utskiftningsskatlehänseende medgivas vid fusion. För de bolag,
som genom denna begränsning undantagas från lattnader, torde emellertid
fusion sbestämmelserna knappast ha någon storre betydelse.» Samma motivering
har tydligen senare fått gälla även med avseende pa ekonomiska föreningar.
Det förefaller sålunda för kreditkassornas del huvudsakligen vara
kompliceringen av tilläggen till kommunalskattelagen m. m. som s u e
kvarstå som hinder för den likställighet i skattehänseende, som nu ifragasättes.
Vari kompliceringen närmare skulle bestå har icke angivits. Fmellertid
uttalas i den i proposition 1957: 46 relaterade departementspromemorian,
att ifrågavarande undantagsbestämmelse torde sakna egentlig praktisk
betydelse, när fråga är om föreningar. Utgående från att detta ar
riktigt vill sparbanksinspektionen ifrågasatta, om det icke ar lämpligare att
nu upphäva undantagsställningen för ekonomisk förening, som driver penningrörelse,
i stället för att enligt föreliggande förslag gora ytterligare ett
undantag från undantaget — utöver det som redan gjorts för förening, som
vid sidan av sin egentliga verksamhet driver sparkasserorelse genom att
från medlemmar mottaga medel för förvaltning.
Kammarrätten erinrar om den försiktighet, varmed bestämmelserna om
skatteeftergift vid fusion efter hand utbyggts, och den restriktivitet, som
från början och alltjämt präglar dessa skatteregler. Härom anföres.
När fråga är om aktiebolag, aktualiseras vid fusion i första hand utskiftningsskatleproblem,
i andra hand inkomslskatteproblem. Forsta gången
lagstiftaren lämnade föreskrifter i hithörande ämnen kan sagas vara, nar
32
Kungl. Maj. ts proposition nr 50 år 1962
1948 års riksdag bemyndigade Kungl. Maj :t att efter särskild prövning enligt
närmare angivna riktlinjer dispensera från utskiftningsskatt vid sammanslagning
av försäkringsföretag. Sedermera utsträcktes bemyndigandet
att avse jämväl inkomstskatt, som aktualiserades genom sammanslagningen.
För de s. k. allmänna aktiebolagen, dvs. huvudsakligen andra än försäkrings-
och bankaktiebolag, erhölls eu skattemässig reglering genom en lagstiftning
först vid 1950 års riksdag och inte redan i samband med att civilrättsliga
fusionsbestämmelser upptogs i den nya aktiebolagslagen av år
1944. Utskiftningsskatten tilldrog sig därvid i första hand uppmärksamhet
och relativt invecklade regler om befrielse från denna skatt eller om uppskov
med dess erläggande tillskapades. Samtidigt gavs emellertid även regler
för bedömandet av genom fusion aktualiserade inkomstskatteproblem,
närmast i syfte att erhålla garanti för att obehöriga skatteförmåner inte
skulle uppkomma i fall, där utskiftningsskattelättnader lämnades.
De nu antydda bestämmelserna gavs eu från flera synpunkter restriktiv
utformning. De fick avseende endast å fall av fusion enligt 174 § 1 mom.
aktiebolagslagen, dvs. då fråga är om moderbolag och helägt dotterbolag.
Vidare får inte något av bolagen driva penningrörelse eller yrkesmässig
handel med fastigheter. Sistnämnda inskränkningar uppbärs av hänsyn till
den situation, som uppkommer då två bolag sammanslås och dotterbolaget
innehar värdepapper eller fastigheter av varulagers natur, medan tillgångar
hos moderbolaget av detta slag skattemässigt är av annan natur.
Vad härefter angår ekonomiska föreningar, gavs de civilrättsliga fusionsreglerna
i 1951 års föreningslag men de åtföljdes inte omedelbart av några
skattebestämmelser. Ett utslag i Regeringsrätten den 3 februari 1955 aktualiserade
emellertid en skattelagstiftning i ämnet, vilken kom till stånd år
1957. Med hänsyn till gällande skattemässiga behandling av vinstmedel, som
utskiftas från ekonomisk förening, blev därvid tal allenast om reglering av
inkomstbeskattningen vid fusion. De nya bestämmelserna anknöt nära till
motsvarande regler vid fusion av aktiebolag. Undantag för förening, som driver
penningrörelse eller handlar med fastigheter, upptogs sålunda och av
i huvudsak enahanda skäl som gjorde sig gällande när fråga var om aktiebolag.
Det nu återgivna finner kammarrätten ge en bild av utvecklingen fram
till regler för aktiebolag och ekonomiska föreningar av principiellt mycket
snarlik konstruktion och med inbördes överensstämmande begränsningar.
Det remitterade förslaget innebär enligt kammarrättens uppfattning ett delvis
genombrytande av begränsningsreglerna för de ekonomiska föreningarnas
vidkommande, nämligen såvitt gäller jordbrukskassor.
Vid ett ställningstagande till den ifrågasatta lagändringen anser kammarrätten
i första hand böra övervägas, huruvida de skäl, som uppbär den regel
enligt vilken skatteeftergift för jordbrukskassor nu ej ifrågakommer, innefattar
materiella invändningar mot den ifrågasatta skattelagstiftningen.
Kammarrätten kan inte finna att så är förhållandet. Inskränkningen i fråga
är — som framgår av det förut sagda — tillkommen med tanke på sådana
situationer, där den överlåtande föreningen i motsats till den övertagande
innehar tillgångar av visst slag, som är av varulagers natur. I förevarande
fall är de båda kontrahenterna vid fusionen i nämnda hänseende likställda.
Med hänsyn härtill och då det synes kammarrätten vara ett samhälleligt in
-
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
tresse att underlätta rationella strukturförändringar inom jordbrukskasseområdet,
finner sig kammarrätten vilja i och för sig tillstyrka den begarda
författningsändringen.
Möjligtvis kan emellertid, framhåller kammarrätten, resas invändningar
av annan art mot ett genomförande av lagstiftningen i nu föreslagen ordning.
Kammarrätten åsyftar det förhållandet att det kan finnas med
jordbrukets kreditkassor jämförbara aktiebolag eller ekonomiska föreningar,
för vilka skatteeftergifter skulle vara i lika mån befogade. Kammarrätten
tänker då i första hand på kreditinstitut eller andra företag som
driver penningrörelse, men det kan även vara anledning beakta företag,
som ställts utanför skattelältnadsbestämmelserna enär de yrkesmässigt
handlar med fastigheter. Det kan därför göras gällande, att den nu aktuella
frågan borde prövas i ett vidare sammanhang till undvikande av en lagstiftning,
som till äventyrs kan te sig som ett gynnande av vissa associationer
framför andra. Kammarrätten är emellertid inte beredd att utifrån
sistnämnda synpunkter göra något ställningstagande mot vad nu ifrågasatts
till genomförande. Härför erfordras enligt kammarrättens uppfattning
uppgifter, vartill kammarrätten saknar tillgång, utvisande vidden av de
olägenheter, som nuvarande regler medför för jordbrukets kreditkassor,
samt intresset för andra sammanslutningar att erhålla motsvarande lättnader.
Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län och överståthållarämbetet. Sistnämnda myndighet anför vidare.
Emellertid gäller här fråga om införandet av särskilda permanenta beskattningsregler
för sammanläggandet av endast vissa föxetag. För försäkringsföretagens
del har till förhindrande eller undanröjande av en icke
önskvärd inkomstbeskattning i samband med fusion mellan försäkiingsföretag
vilka ur allmän synpunkt bedömts såsom önskvärd i enlighet med
proposition nr 175 till 1949 års riksdag, Kungl. Maj :t bemyndigats att efter
särskild framställning medgiva befrielse från den skyldighet att erlagga
statlig och kommunal inkomstskatt, som därvid må uppkomma. Ehuru det
icke synes böra ifrågakomma att vid fusioner och sammanslagningar av
jordbrukets kreditkassor tillämpa ett sådant förfarande, synes det emellertid
icke vara opåkallat — för att undvika ett flertal specialregler — att
ställa frågan, huruvida icke beskattningskonsekvenserna vid företagssammanslutningar
borde prövas och regleras i ett större sammanhang.
Beträffande den tidpunkt, när bestämmelserna bör träda i kraft, framhåller
riksskattenämnden följande.
Då fusion enligt de nya reglerna skall kunna ske först efter utgången av
år 1961 skulle det vid 1962 års taxering kunna bli aktuellt att tillampa
28 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen i dess nya lydelse allenast
beträffande kreditkassa med räkenskapsår, som utgår under januari eller
februari 1962, och verkställa fusion under denna tid. Då det emellertid enligt
vad riksskattenämnden inhämtat icke förekommer att jordbrukets kreditkassor
ha räkenskapsår, som icke sammanfalla med kalenderår, och det
sålunda icke kan komma i fråga att tillämpa de nya reglerna vid 1962 års
taxering, torde övergångsbestämmelsen till ändringen i kommunalskattelagen
böra givas det innehållet, att lagen träder i kraft den 1 januari 1962
men alt äldre bestämmelser skola tillämpas vid 1962 års taxering.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
Departementschefen
De skatteproblem, som kan uppkomma vid fusioner, är av mycket skiftande
slag och därför svåra att i detalj reglera. I skattelagstiftningen har emellertid
efter hand införts särskilda bestämmelser som reglerar skattekonsekvenserna
vid vissa slag av fusioner men detta har skett först sedan det
visat sig att ett påtagligt behov av en reglering förelegat. De skatterättsliga
fusionsreglerna har på grund härav hittills kommit att begränsas till fusioner
enligt 174 § 1 mom. aktiebolagslagen och 96 § 1 mom. lagen om ekonomiska
föreningar.
Dessa särskilda fusionsregler gäller emellertid inte bolag eller förening,
som driver penningrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter. Att undantag
gjorts för dylika företag beror på att speciella skatteproblem uppkommer
då i fusionen deltar företag, som driver rörelse av angivet slag. Tillgång
som hos det överlåtande företaget utgjort anläggningstillgång kan
hos det övertagande företaget bli lagertillgång eller tvärtom. Ett sådant behov
av fusionsregler för nu ifrågavarande företag, som motiverat en detaljreglering
av dessa skatteproblem, har hittills inte visats föreligga.
Av den i promemorian lämnade redogörelsen framgår att skattekonsekvenserna
vid fusion mellan jordbrukets kreditkassor måste befaras försvåra genomförandet
av dylika fusioner. Då det är angeläget att de fusionsbefrämjande
föreskrifter, som jag nyss föreslagit skola införas i jordbrukskasselagen,
inte motverkas av skattelagstiftningen, synes särskilda bestämmelser
som reglerar skattekonsekvenserna vid dylika fusioner nu böra meddelas.
Jordbrukets kreditkassor är registrerade som ekonomiska föreningar och
fusionen skall enligt förslaget till civilrättslig lagstiftning genomföras i huvudsak
enligt de bestämmelser som gäller vid fusion av ekonomiska föreningar.
Kreditkassorna driver emellertid penningrörelse och omfattas därför
inte av de nuvarande skatterättsliga fusionsreglerna.
Den verksamhet, som jordbrukets kreditkassor får bedriva, är i detalj
reglerad i jordbrukskasselagen. Man har därför helt andra möjligheter att
bedöma skattekonsekvenserna vid fusion mellan dylika kassor än när fråga
äT om fusion mellan andra föreningar, där endera eller båda driver penningrörelse.
Några speciella skatteproblem uppkommer inte på den grund att
kassorna driver penningrörelse. De tillgångar, som vid fusionen övergår från
en kassa till en annan, kan inte ändra karaktär från anläggningstillgångar
till varulager eller tvärtom. Det behöver därför inte möta några betänkligheter
att låta de för icke penningdrivande föreningar gällande fusionsreglerna
bli tillämpliga även för jordbrukets kreditkassor. Jag kan sålunda tillstyrka
att på sätt i promemorian föreslagits regler av denna innebörd införes i skattelagarna.
Bestämmelserna synes böra träda i kraft samtidigt med de nya
fusionsreglerna i jordbrukskasselagen och tillämpas första gången vid 1963
års taxering.
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
Tilläggas må att frågan om reglering av skattekonsekvenserna i Övriga
fall av fusion, vilka icke nu omfattas av de skatterättsliga fusionsreglerna,
självfallet inte kan lösas i detta sammanhang. Det synes även lämpligt avvakta
de förslag, som allmänna skatteberedningen kan komma att framlägga,
innan frågan om fusionsregler vid inkomstbeskattningen göres till föremål
för närmare ställningstagande.
IV. Departementschefens hemställan
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till
1) lag om ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen;
samt
2) lag om ändrad lydelse av 28 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).
Författningsförslagen torde som Bilaga1 få fogas vid statsrådsprotokollet
för denna dag.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets u -låtande över det under 1) omförmälda förslaget till lag om ändring i lagen
den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen måtte för det i 87 §
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Olof Sundström
1 I bilagan intaget förslag till lag om ändrad lydelse av 28 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), som överensstämmer med det vid propositionen fogade lagförslaget,
har här uteslutits.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
Bilaga
Förslag
till
lag om ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216)
om jordbrukskasserörelsen
Härigenom forordnas dels att 29, 87 och 88 §§ lagen den 25 mai 1956 om
jordbrukskasserörelsen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives
tit a“ LnaTda af Ska11 närmast efter 88 § införas en ny paragrafbetecknad
88 a §, av nedan angiven lydelse, dels att rubriken närmast före 87 §
samma lag skall flyttas och införas närmast före 89 § de/s ock att närmast
fore nyssnämnda 87 § skall inforas en ny rubrik av nedan angiven lydelse
(Nuvarande lydelse)
29 §.
I stället---gälla följande.
Av kreditkassas---ånyo vid
taga
Till
reservfonden---sina in
satser.
Nedsättning av reservfonden må,
förutom i fall som avses i 87 § 3
mom., beslutas allenast för täckande
av förlust, som enligt fastställd balansräkning
finnes hava uppstått på
kassans verksamhet i dess helhet och
som icke kan ersättas av befintliga,
till framtida förfogande avsatta medel.
(Föreslagen lydelse)
29 §.
I stället---gälla följande.
Av kreditkassas---ånyo vid
taga.
Till reservfonden---sina in
satser.
Nedsättning av reservfonden må,
förutom i fall som avses i 88 § 2
mom., beslutas allenast för täckande
av förlust, som enligt fastställd balansräkning
finnes hava uppstått på
kassans verksamhet i dess helhet och
som icke kan ersättas av befintliga,
till framtida förfogande avsatta medel.
88 §.
Vad i 96—98 §§ lagen om ekonomiska
föreningar är stadgat om fusion
skall ej gälla jordbrukets kreditkassor.
Om fusion m. m.
87 §.
1 mom. Genom fusion må jordbrukskassa
uppgå i annan kreditkassa
och centralkassa i annan centralkassa.
Därvid skall vad i 96 och 98 §§
lagen om ekonomiska föreningar är
stadgat om fusion gälla, dock att för
fusionsavtals verkställande skall fordras
icke rättens utan tillsynsmyndighetens
tillstand. 1 stället för bestämmelserna
i 97 § nämnda lag skall vid
fusion mellan kreditkassor gälla vad
nedan i 2 mom. stadgas.
2 mom. Senast fyra månader efter
det på anmälan jämlikt 96 § 2 mom.
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
37
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
lagen om ekonomiska föreningar registrering
skett av beslut om godkännande
av fusionsavtal skall såväl den
övertagande som den överlåtande kassans
styrelse göra ansökan om tillsynsmyndighetens
tillstånd att bringa
fusionsavtalet till verkställighet. Vid
ansökningen skall fogas bevis att registrering
skett.
Tillsynsmyndighetens tillståndsprövning
skall grundas på ett bedömande
av huruvida fusionen kan anses
vara förenlig med deras intressen,
som äro insättare i eller eljest hava
fordringar å de av fusionen berörda
kassorna. Tillstånd till fusionsavtals
verkställande må icke meddelas, med
mindre riksorganisationen lämnat sitt
medgivande till fusionen eller, då centralkassa
övertager annan kreditkassas
rörelse, Konungen eller myndighet
Konungen förordnar prövat övertagandet
icke vara till skada för det allmänna
samt lämnat tillstånd därtill.
Om ansökan, som gjorts inom föreskriven
tid, så ock om beslut, som
meddelats i anledning av ansökningen,
skall genom tillsynsmyndighetens
försorg underrättelse ofördröjligen
avsändas till länsstyrelsen.
Tillsynsmyndigheten skall ombesörja,
att kungörelse om beslut, varigenom
tillstånd lämnas till fusionsavtalets
verkställande, jämte besvärshänvisning
ofördröjligen införes i allmänna
tidningarna och i tidning, som
är allmänt spridd inom de berörda
kassornas verksamhetsområden. Där
så finnes påkallat, må kungörelsen införas
i två eller flera sådana tidningar
som sist angivits.
Beslut, varigenom tillstånd givits,
skall inom sex månader sedan beslutet
vunnit laga kraft av båda kassornas
styrelser anmälas för registrering.
Anmälan skall vara åtföljd av tillsynsmyndighetens
beslut i huvudskrift
eller avskrift, så ock av lagakraftbevis.
När beslut om tillstånd till fusionsavtalets
verkställande registrerats,
anses fusionen genomförd.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
87 §.
1 mom. Jordbrukskassa må övertaga
annan jordbrukskassas rörelse
eller del därav, såframt riksorganisationen
det medgivit.
Ej må centralkassa övertaga annan
kreditkassas rörelse eller del därav,
med mindre Konungen eller myndighet
Konungen förordnar prövat övertagandet
icke vara till skada för det
allmänna samt lämnat tillstånd därtill.
3 mom. Om del av kreditkassas rörelse
skall övergå till annan kassa, må
efter beslut av förstnämnda kassa och
med godkännande av tillsynsmyndigheten
och riksorganisationen eller,
såvitt gäller övergång endast mellan
jordbrukskassor inom samma centralkassas
verksamhetsområde, med
godkännande av riksorganisationen
ensam reservfonden nedsättas med
skäligt belopp.
87 §.
2 mom. Har kreditkassa övertagit
annan kassas rörelse helt eller delvis
och finnes bland sistnämnda kassas
tillgångar egendom, som kreditkassa
ej må förvärva, må den egendomen,
även om sådant fall ej är för handen
som i 40 eller 41 § sägs, förvärvas av
den övertagande kassan. Egendom
som kassan på detta sätt förvärvat
skall, i den mån egendomen ej, jämlikt
vad i nyssnämnda lagrum stadgas,
må av kassan behållas, åter avyttras
så snart lämpligen kan ske och
senast då avyttring kan äga rum utan
förlust för kassan.
3 mom. Vid tillämpning i fråga om
fusion av kreditkassor av bestämmelserna
i 103 § 2 mom. lagen om
ekonomiska föreningar skall vad där
stadgas om rättens tillstånd i stället
avse tillsynsmyndighetens tillstånd.
88 §.
1 mom. Jordbrukskassa må övertaga
del av annan jordbrukskassas
rörelse, såframt riksorganisationen
det medgivit.
Ej må centralkassa övertaga del av
annan kreditkassas rörelse, med
mindre Konungen eller myndighet
Konungen förordnar prövat övertagandet
icke vara till skada för det allmänna
samt lämnat tillstånd därtill.
2 mom. Om del av kreditkassas rörelse
skall övergå till annan kassa, må
efter beslut av förstnämnda kassa
och med godkännande av tillsynsmyndigheten
och riksorganisationen eller,
såvitt gäller övergång endast mellan
jordbrukskassor inom samma centralkassas
verksamhetsområde, med
godkännande av riksorganisationen
ensam reservfonden nedsättas med
skäligt belopp.
88 a §.
Har kreditkassa övertagit annan
kassas rörelse helt eller delvis och finnes
bland sistnämnda kassas tillgångar
egendom, som kreditkassa ej må
förvärva, må den egendomen, även om
sådant fall ej är för handen som i 40
eller 41 § sägs, förvärvas av den övertagande
kassan. Egendom som kassan
på detta sätt förvärvat skall, i den
mån egendomen ej, jämlikt vad i
nyssnämnda lagrum stadgas, må av
kassan behållas, åter avyttras så snart
lämpligen kan ske och senast då avyttring
kan äga rum utan förlust för
kassan.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre
bestämmelser alltjämt skola gälla då beslut att kreditkassas rörelse skall
övertagas av annan kassa träffats före nämnda dag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1962
39
Bihang
Till promemorian fogat förslag till lag
angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216)
om jordbrukskasserörelsen
Härmed förordnas dels att 29, 87 och 88 §§ lagen den 25 maj 1956 om
jordbrukskasserörelsen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,
dels att i nämnda lag skall införas en ny paragraf betecknad 88 a § av
nedan angiven lydelse, dels att överskriften vid 87 § samma lag skall flyttas
och införas vid 89 § dels ock att vid nyssnämnda 87 § skall införas ny överskrift
enligt nedanstående.
29 §.
I stället--— — gälla följande.
Av kreditkassas---- — ånyo vidtaga.
Till reservfonden----sina insatser.
Nedsättning av reservfonden må förutom i fall som avses i 87 § 2 mom.
beslutas allenast för täckande av förlust, som enligt fastställd balansräkning
finnes hava uppstått på kassans verksamhet i dess helhet och som icke
kan ersättas av befintliga, till framtida förfogande avsatta medel.
Om fusion m. m.
87 §.
1 mom. I fråga om fusion av kreditkassa med annan kreditkassa skola
stadgandena i 96 § lagen om ekonomiska föreningar äga tillämpning med
den ändring beträffande 1 mom. första stycket sista punkten, att för fusionsavtals
verkställande icke fordras rättens utan tillsynsmyndighetens tillstånd.
I stället för bestämmelserna i 97 § nämnda lag skola de föreskrifter
tillämpas som meddelas i 2 mom. nedan. Vad i 98 § lagen om ekonomiska
föreningar stadgas skall ej gälla jordbrukets kreditkassor.
2 mom. Senast fyra månader efter det på anmälan jämlikt 96 § 2 mom.
lagen om ekonomiska föreningar registrering skett av beslut om godkännande
av fusionsavtal, skall såväl den övertagande som den överlåtande
kassans styrelse göra ansökan om tillsynsmyndighetens tillstånd att bringa
fusionsavtalet till verkställighet. Vid ansökningen skall fogas bevis, att beslutet
blivit registrerat.
Tillsynsmyndighetens tillståndsprövning skall grundas på ett bedömande
av huruvida fusionen dels kan anses vara förenlig med deras intressen, som
äro insättare i eller eljest hava fordringar å de av fusionen berörda kassorna
dels framstår som ändamålsenlig ur allmän synpunkt. Innan beslut
meddelas skall jordbrukskasserörelsens riksorganisation hava beretts tillfälle
avgiva yttrande i ärendet.
Om ansökan, som gjorts inom föreskriven tid, så ock om beslut, som meddelats
i anledning av ansökningen, skall genom tillsynsmyndighetens försorg
underrättelse ofördröjligen avsändas till länsstyrelsen.
På tillsynsmyndigheten skall ock ankomma att ombesörja, att kungörelse
om beslut, varigenom tillstånd lämnas till fusionsavtalets verkställande,
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
jämte besvär shänvisning ofördröj ligen införes i allmänna tidningarna och
i tidning, som är allmänt spridd inom de berörda kassornas verksamhetsområden.
Där så finnes påkallat, må kungörelsen införas i två eller flera
sådana tidningar, som sist angivits.
Beslut, varigenom tillstånd givits, skall inom sex månader sedan beslutet
vunnit laga kraft av såväl den övertagande som den överlåtande kassans
styrelse anmälas för registrering. Anmälningen skall vara åtföljd av tillsynsmyndighetens
beslut i huvudskrift eller avskrift, så ock av lagakraftbevis.
När beslut om tillstånd till fusionsavtalets verkställande registrerats, anses
fusionen genomförd.
88 §.
1 mom. Jordbrukskassa må genom avtal som icke avser fusion enligt
87 § övertaga annan jordbrukskassas rörelse eller del därav, såframt riksorganisationen
det medgivit.
Ej må centralkassa genom avtal som icke avser fusion enligt 87 § övertaga
annan kreditkassas rörelse eller del därav, med mindre Konungen eller
myndighet Konungen förordnar prövat övertagandet vara ändamålsenligt ur
allmän synpunkt samt lämnat tillstånd därtill.
2 mom. Om del av kreditkassas rörelse enligt avtal som icke avser fusion
enligt 87 § skall övertagas av annan kassa, må efter beslut av den överlåtande
kassan samt med godkännande av tillsynsmyndigheten och riksorganisationen
eller, såvitt gäller avtal mellan jordbrukskassor inom samma centralkassas
verksamhetsområde, med godkännande av riksorganisationen ensam,
reservfonden i den överlåtande kassan nedsättas med skäligt belopp.
88 a §.
Har kreditkassa övertagit annan kreditkassas rörelse helt eller delvis och
finnes bland den överlåtande kassans tillgångar egendom, som kreditkassa
ej må förvärva, må den egendomen även om sådant fall ej är för handen som
i 40 eller 41 § sägs, förvärvas av den övertagande kassan. Egendom som
kassan på detta sätt förvärvat skall, i den mån egendomen ej, jämlikt vad i
nyssnämnda lagrum stadgas, må av kassan behållas, åter avyttras så snart
lämpligen kan äga rum utan förlust för kassan.
Särskilda bestämmelser
89 §.
Enskildas förhållanden---— mål yppas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
41
Till promemorian fogat förslag till lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 28 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
28 §.
3 mom. Har bolag--— samma tillfälle.
Har förening (överlåtande förening), vilken är av beskaffenhet som i 1 §
lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar sägs, genom fusion enligt
96 § 1 mom. nämnda lag uppgått i annan sådan förening (övertagande
förening) och har den övertagande föreningen genom fusionen övertagit
fordringar i rörelse, skall såsom intäkt i den övertagande föreningens rörelse
räknas belopp, varmed dessa fordringar i sistnämnda förenings räkenskaper
vid fusionstillfället upptagits över de hos den överlåtande föreningen i
beskattningsavseende gällande värdena vid samma tillfälle. Den sålunda
stadgade ordningen för beräkning av intäkt skall dock icke gälla beträffande
förening, som driver yrkesmässig handel med fastigheter, och heller icke
beträffande annan förening, vilken driver penningrörelse, än kreditkassa
varom förmäles i lagen den 27 maj 1956 om jordbrukskasserörelsen. Förening,
som vid sidan av sin egentliga verksamhet driver sparkasserörelse genom
att från medlemmar mottaga medel för förvaltning, skall icke på denna
grund anses driva penningrörelse.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1962 och skall äga tillämpning
jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering verkställes i
första instans år 1962.
1 Senaste lydelse se 1957: 72.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 22 januari
1962.
N ärvarande:
justitierådet Regner,
regeringsrådet Jarnerup,
justitieråden af Trolle,
Bomgren.
Enligt lagrådet den 13 januari 1962 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 15
december 1961, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändring i lagen den 25 maj 1956 om jordbrukskasserörelsen.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av tf kammarrättsassessorn S. Wernlund.
Förslaget föranledde följande yttranden.
Justitieråden Regner, af Trolle och Bomgren:
Enligt 87 § 1 mom. skall tillstånd till fusionsavtals verkställande meddelas
av tillsynsmyndigheten. I 2 mom. angives att, då centralkassa övertager
annan kreditkassas rörelse, tillstånd icke må meddelas med mindre Konungen
och eller myndighet Konungen förordnar prövat övertagandet icke vara
till skada för det allmänna samt lämnat tillstånd därtill. Bestämmelserna
giva vid handen, att sistnämnda prövning skall föregå tillsynsmyndighetens
avgörande. Med hänsyn till det sagda synes det vara olämpligt, att Kungl.
Maj :ts eller den utsedda myndighetens beslut betecknas såsom tillstånd.''
Särskild beteckning å sådant beslut torde över huvud ej vara erforderlig.
Lagrådet hemställer därför, att i 2 mom. orden »samt lämnat tillstånd därtill»
få utgå.
Regeringsrådet Jarnerup:
Enligt det remitterade förslaget skall tillstånd till fusion lämnas av tillsynsmyndigheten,
d. v. s. bank- och fondinspektionen, som därvid har att
pröva, huruvida fusionen kan anses förenlig med insättares eller andra
fordringsägares intressen. Tillstånd till fusion, varigenom centralkassa övertager
annan kreditkassas rörelse, må icke meddelas med mindre Kungl. Maj :t
eller myndighet Kungl. Maj :t förordnar prövat övertagandet icke vara till
skada för det allmänna samt lämnat tillstånd därtill.
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
Därest Kungl. Maj:t icke delegerar sin prövningsrätt till underordnad
myndighet, skall sålunda Kungl. Maj:t göra en förprövning, huruvida hinder
från allmän synpunkt möter mot fusionen, medan en lägre förvaltningsmyndighet
skall — efter prövning av ärendet med hänsyn till borgenärerna
samt från författningssynpunkt och eljest formellt — slutligt avgöra detsamma.
En dylik ordning kan icke anses tillfredsställande.
En förbättring synes kunna ernås därigenom, att även prövningen av fusionsärendet
från allmän synpunkt i lagen anförtros åt tillsynsmyndigheten;
redan enligt förslaget kan prövningen såsom ovan nämnts delegeras till annan
myndighet, varvid tillsynsmyndigheten närmast torde komma i fråga.
Väljes denna lösning, bör även prövning enligt 88 § 1 mom. andra stycket
i förslaget verkställas av tillsynsmyndigheten.
Anses prövningen av fusionsärendet från allmän synpunkt böra normalt
förbehållas Kungl. Maj:t, synes en bättre ordning beträffande handläggningen
kunna vinnas, om även det slutliga avgörandet får ankomma på
Kungl. Maj :t, som då alltid bör höra tillsynsmyndigheten.
Lagrådet:
I anledning av de föreslagna ändringarna i 87 och 88 §§ lärer i 58 § böra
uteslutas det där såsom anledning till likvidation upptagna fallet, att kassas
hela rörelse överlåtits till annan kassa. Beaktas detta, föranledes därav
jämkning i lagförslagets ingress.
Ur protokollet:
Birgitta Liljefors
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1962
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 februari 1962.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 22 januari
1962 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 15 december 1961 remitterade
förslaget till lag om ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen
och anför därvid följande.
Såsom lagrådet framhållit bör de i departementsförslaget upptagna ändringarna
i 87 och 88 §§ föranleda ändring även i 58 §. Vad i övrigt uttalats
inom lagrådet bör enligt min mening icke föranleda annan ändring i departementsförslaget
än den som förordats av lagrådets flesta ledamöter. Jag
tillstyrker således den av dessa ledamöter föreslagna ändringen i 87 § 2
mom.
Föredraganden hemställer härefter att förslaget till lag om ändring i lagen
den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen — med nyss nämnda
ändringar jämte vissa redaktionella jämkningar i övrigt — samt förslaget
till lag om ändrad lydelse av 28 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) måtte genom proposition framläggas för riksdagen.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Th. Hellström
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 611376