Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1962

1

Nr 47

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för
Flyttning au Stockholms örlogsbas (Muskövarvet) för
budgetåret 1962/63 m.m.; given Stockholms slott den
26 januari 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen äskas till flyttning av Stockholms örlogsbas (Muskövarvet)
för budgetåret 1962/63 ett investeringsanslag av 30 miljoner kronor. I
anslutning härtill redovisas verkställda utredningar rörande lokalisering
m. m. av en anläggning för underhåll av motortorpedbåtar m. fl. fartyg i
anslutning till Muskövarvet samt rörande behoven av verkstad sutrymmen
m. m. inom Muskövarvet. Förslag framlägges om begränsning av Musköanläggningen
genom att utesluta anläggningen för underhåll av motortorpedbåtar
m. m.

1—3196 62 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 47

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1962

Utdrag av protokollet över försvarsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 26 januari 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson,
Holmqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, fråga angående anslag
för budgetåret 1962/63 till flyttning av Stockholms örlogsbas (Muskövarvet)
m. m. och anför därvid följande.

Inledning

1953 års riksdag har efter ett av Kungl. Maj:t på grundval av 1948 års
örlogsbasutrednings betänkande framlagt förslag i propositionen 1953: 200
angående flyttning av Stockholms örlogsbas beslutat att örlogsbasen skall
flyttas till Stockholms södra skärgård, varvid örlogsvarvet skall förläggas till
Muskö. Kostnaderna för anordnandet av varvet på Muskö angavs därvid till
189 miljoner kronor i 1950 års prisläge. Efter förslag av Kungl. Maj:l i
1954, 1956 och 1957 års statsverkspropositioner har riksdagen under investeringsanslaget
Flyttning av Stockholms örlogsbas (Muskövarvet) anvisat
sammanlagt 900 000 kr. för vissa förberedelse- och utredningsarbeten. Vidare
har riksdagen efter förslag i statsverkspropositionen B för 1958 för
påbörjande av en första etapp av örlogsvarvets utbyggnad anvisat 1 000 000
kr. under förevarande anslag.

Enligt beslut vid 1959 års riksdag (prop. 1, bil. 25, p. 34; SU 44; rskr.
115) skall utbyggnaden av Muskövarvet ske i huvudsak enligt ett av chefen
för marinen i skrivelse den 8 november 1958 framlagt förslag till utformning
av varvet. Målsättningen är att varvet i krig tillsammans med övriga
resurser inom marinkommando Ost skall tillgodose det erforderliga krigsreparationsbehovet
för fartyg inom marinkommandot. I fred skall rutinmässig
skötsel och arbeten, som motsvarar normalt årsunderhåll, kunna förläggas
till varvet. Mera omfattande arbeten skall endast utföras om så påkallas
för utfyllnad av sysselsättningen. I övrigt skall dylika arbeten utföras
vid annat marint eller civilt varv.

Den av marinchefen föreslagna varvsanläggningen omfattade — förutom
tunneldockor, två för jagare och en för ubåtar, vilka utförts med anlitande

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1962

3

av medel under investeringsanslaget Anordnande av vissa fartygstunnlar —
enheter för verkstäder, förråd, administration m. m. samt en skyddad anläggning
för motortorpedbåtar och minsvepare, innefattande jämväl en slip,
samt skyddad uppehållsplats för ett mindre antal motortorpedbåtar eller
tilläggsplats för färja samt lastplats för reparationsgruppernas transportbåtar.
I anslutning till varvsanläggningen skulle anordnas vissa kajer
och pirar samt vissa friliggande byggnader för förläggningsändamål m. in.
Förbindelserna mellan Musköanläggningen och fastlandet borde enligt marinchefen
anordnas såsom färjled. Totalkostnaden för Musköanläggningen,
utförd enligt marinchefens förslag, angavs enligt prisläget den 1 april 1957
till 106 miljoner kronor utöver de medel, som till och med budgetåret 1958/
59 disponerats för utbyggnaden av varvsanläggningen. Utanför kostnadsramen
skulle falla kostnaderna för bogserbåt och färjor. Utbyggnaden av
varvsanläggningen förutsattes ske under budgetåren 1959/65. Sedan utbyggnaden
slutförts kunde av Stockholms örlogsvarv disponerade anläggningar,
byggnader och markområden på Galärvarvet, Skeppsholmen och Beckholmen
friställas.

I anslutning till chefens för marinen förenämnda förslag anförde forti!''ikationsförvaltningen
i skrivelse den 15 november 1958, att ämbetsverket
bedömde det möjligt att bedriva utbyggnaden av den av chefen för marinen
föreslagna varvsenheten på Muskö i sådan takt, att anläggningen kunde
vara färdig att tagas i bruk under sjätte budgetåret räknat från och med
budgetåret 1959/60, dock under förutsättning, bland annat, att erforderliga
årskvoter ställdes till förvaltningens förfogande. De erforderliga årskvoterna
angavs för budgetåren 1959/65 till (13 + 18 + 21 + 23 + 20 + 11=) 106
miljoner kronor.

Vid anmälan av det av chefen för marinen framlagda förslaget i 1959 års
statsverksproposition (bil. 25, s. 42—43) tillstyrkte departementschefen, att
utbyggnaden av Muskövarvet skulle fortsättas i huvudsak enligt det framlagda
förslaget. Utbyggnaden borde verkställas under en sexårsperiod med
början budgetåret 1959/60. Beträffande kommunikationsfrågan anförde
departementschefen att han icke hade något att erinra mot att en av fortifikationsförvaltningen
föreslagen landsvägsförbindelse koinme till stånd.

Efter förslag i 1959—1961 års statsverkspropositioner har riksdagen under
investeringsanslaget Flyttning av Stockholms örlogsbas (Muskövarvet)
till utbyggnad av varvet i enlighet med förenämnda plan anvisat (13,o +
15,5 + 20,0 = ) 48,5 miljoner kronor. De av riksdagen sålunda anvisade medlen
har enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade beslut, senast den 30 juni
1961, utnyttjats för i följande sammanställning angivna byggnads- och anläggningsarbeten.

4

Kungl. May.ts proposition nr 47 år 1962

Kostnad

Väg och färjläge vid Hammersta samt färjläge å Muskö ............ 2 800 000

Landsvägsförbindelse fastlandet—Yxlö—Muskö ..................... 12 700 000

Kajer och pirar m. m....................................................... It 500 000

Utsprängning av enheter för verkstäder m. m......................... 15 000 000

Inbyggnadsarbeten och installationer .................................... 6 000 000

Byggnader ovan jord ......................................................... 500 000

Summa kr. 48 500 000

Genom beslut den 14 oktober 1960 har Kungl. Maj:t vidare medgivit, att
armétygförvaltningens rörelsekapital må anlitas för att förskottsvis bestrida
kostnader för anskaffning av ett parti spontplank samt maskinutrustning
för arbetena å Muskövarvet intill en sammanlagd kostnad av 9 miljoner
kronor, vilken kostnad slutligt skall bestridas av anslag som framdeles anvisas
för utbyggnaden av Muskövarvet.

Vid anmälan av förenämnda investeringsanslag i 1961 års statsverksproposition
(bil. 26, s. 34—35) framhöll departementschefen, att den minskning
av det av fortifikationsförvaltningen för budgetåret 1961/62 äskade beloppet
som föreslagits komme att medföra en försening av Muskövarvets färdigställande.
Först sedan en inom fortifikationsförvaltningen pågående omarbetning
av arbetsplanen för varvet slutförts kunde konsekvenserna av den
minskade medelstilldelningen närmare angivas. En viss begränsning av det
tidigare framlagda förslaget till utbyggnad av varvet borde emellertid företagas.
Sålunda borde den i 1958 års förslag förutsatta anläggningen för motortorpedbåtar
m. fl. fartyg icke komma till utförande.

Vid behandling av ifrågavarande i 1961 års statsverksproposition upptagna
investeringsanslag Flyttning av Stockholms örlogsbas (Muskövarvet)
beslöt statsutskottet (uti. 1961: 43, s. 15—16) bland annat föreslå riksdagen
att, med bifall till två i ämnet väckta motioner, i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla, att frågan om det framtida ordnandet av en anläggning
för motortorpedbåtar m. fl. fartyg snarast utreddes. Härvid borde även kostnaderna
för erforderliga byggnadsåtgärder närmare angivas. Förslag i ämnet
borde i en nära framtid underställas riksdagens prövning. Riksdagen beslöt
i enlighet med utskottets förslag. Genom beslut den 2 juni 1961 uppdrog
Kungl. Maj :t åt chefen för marinen att, i samråd med fortifikationsförvaltningen
och marinförvaltningen, undersöka på vilket sätt krigs- och fredsunderhåll
m. m. av motortorpedbåtar borde anordnas, därest anläggningen
för motortorpedbåtar m. fl. fartyg icke skulle komma till utförande inom
Muskövarvet. Mot bakgrunden härav borde utredas drift- och anläggningskostnaderna
vid skilda lösningar av ifrågavarande underhållsuppgifter. Särskild
redovisning skulle lämnas för de ekonomiska konsekvenserna av att i
fred förlägga huvuddelen av underhållsarbetet å flottans fartyg till det under
byggnad varande varvet på Muskö och Karlskronavarvet Aktiebolags
anläggningar i Karlskrona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1962 5

Resultaten av marinchefens med anledning av uppdraget verkställda utredning
har med eget yttrande överlämnats av överbefälhavaren med särskild
skrivelse den 9 december 1961.

Med skrivelse den 8 december 1961 har vidare godsägaren Edvin R. Håkansson1
redovisat resultaten av en med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 15 september 1961 verkställd prövning av behovet av verkstadsutrymmen
m. m. inom Muskövarvet.

I det följande upptar jag var för sig fortifikationsförvaltningens förslag
till medelsäskanden under investeringsanslaget Flyttning av Stockholms örlogsbas
(Muskövarvet) för budgetåret 1962/63 samt marinchefens och Håkanssons
utredningar.

Fortifikationsförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1962/63

Fortifikationsförvaltningen erinrar om att ämbetsverket av Kungl. Maj:t
anbefallts att i samband med anslagsäskandena inkomma med fullständiga
kostnadsberäkningar och tidsplan för beslutade arbeten å Muskövarvet. Ämbetsverket
hänvisar till att det i skrivelse den 24 november 1960 anmält att
konsekvenserna av att anslagen för Musköutbyggnaden anvisats med lägre
belopp än som förutsatts ej närmare kunde överblickas förrän en omarbetning
av arbetsplanen för varvets utbyggnad verkställts. Som underlag för
denna arbetsplan visade det sig emellertid nödvändigt att verkställa en översyn
av kostnadsberäkningarna för arbetena i deras helhet. Fortifikationsförvaltningen
anför i anslutning härtill följande.

Då arbetena på Muskövarvet igångsattes 1959 var projekterings- och konstruktionsarbetet
endast i obetydlig grad påbörjat. En helt genomförd projektering
av beskaffenhet att utgöra ett hållbart underlag för en fullständig
kostnadsberäkning skulle bedömningsvis ha krävt en tid av tre år. Arbetena
inom den av 1959 års riksdag beslutade kostnadsramen påbörjades sålunda
efter en preliminär kostnadsberäkning. Efter hand som det därefter igangsatta
projekteringsarbetet fortskridit, har ett stort antal problem av principiell
och detaljnatur uppträtt, gällande såväl funktionsfrågor som fortifikatorislca
och rent tekniska frågor, vilka var för sig krävt sin lösning under
hänsynstagande till anläggningens totalsammanhang. Principdiskussionerna
rörande anläggningens funktion har bland annat lett till viss omdisposition
och omplacering av lokalerna, rörhållandena pa platsen m. m. har givit anledning
till vissa ändringar beträffande ingångar och inre kommunikationer,
varför situationsplanen bör ta ett i lörhallande till 1958 ars förslag icke oväsentligt
avvikande utseende.

Fortifikationsförvaltningen anmäler, att den översyn av kostnaderna förarbetena
på Muskö so nr igångsattes i början av år 1961, har verkställts
sä långt det varit möjligt vid tidpunkten för anslagsäskandenas ingivande.
— Det underlag sotn nu står till förfogande är avsevärt fullständigare än

1 Håkansson har tidigare varit teknisk direktör i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB.

2—3i96 62 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 47

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1962

vid tidigare kostnadsberäkningar. Fortfarande återstår dock stora delar av
det projekterings- och konstruktionsarbete som är nödvändigt för en fullständig
kostnadsberäkning. Med ledning av tillgängligt underlag bedömer
emellertid fortifikationsförvaltningen atL totalkostnaderna kommer alt uppgå
till cirka 160 miljoner kronor i samma prisläge (den 1 april 1957) som de
år 1958 beräknade kostnaderna, 106 miljoner kronor. Kostnadsökningen synes
enligt ämbetsverket i huvudsak vara att hänföra till fyra faktorer, nämligen
dels standardhöjning till följd av bland annat ökade militära och tekniska
krav, dels minskad årlig anslagstilldelning i förhållande till den år
1958 uppgjorda kostnadsfördelningsplanen, dels den omständigheten att i
fråga om vissa större objekt antagna förutsättningar för de uppgjorda kostnadsberäkningarna
visat sig icke vara hållbara, dels ock projekteringsläget
vid tidigare kostnadsberäkningar.

I anslutning härtill anmäler fortifikationsförvaltningen, att en omarbetning
av arbetsplanen för Musköarbetena icke kan utföras förrän förnyad
ställning tagits till totalkostnaderna för arbelena samt till frågan i vilken
utsträckning i de i det föregående antydda kraven bör tillgodoses.

Kostnadsökningar, som är att hänföra till standardhöjning, uppskattas
till 10 å 20 miljoner kronor. Härom anför fortifikationsförvaltningen
bland annat följande.

Liksom vid all annan projekteringsverksamhet har det beträffande
Muskövarvet varit en naturlig strävan att åstadkomma en anläggning, som är
i möjligaste mån modern vid den tidpunkt då den skall tagas i bruk. Därigenom
undvikes nämligen ytterst kostnadskrävande arbeten för en senare
modernisering — i den män dylika arbeten av tekniska skäl över huvud
taget kan genomföras. Arbetena för Muskövarvet, som började planeras år
1948 och påbörjades år 1959 med en då beräknad utbyggnadstid av 6 år,
kommer att kunna färdigställas i slutet av 1960-talet, d. v. s. i stort sett 20 år
efter planläggningsarbetets påbörjande, ett förhållande som torde få anses
vara unikt. Med den ytterligt snabba militärtekniska utvecklingen som bakgrund
och förutsättning är det uppenbart, all moderniserings- och standardhöj
ningsfrågor under dessa omständigheter kommer att få osedvanligt stor
ekonomisk inverkan under det fortlöpande projekteringsarbetet, om anläggningen
skall kunna fylla rimliga krav på modernitet vid 1960-talets slut.

Standardhöjningen i förhållande till de ursprungliga planerna, vilken är
resultatet av ett flertal faktorer, tar sig uttryck i volymsökningar, mer
komplicerade och/eller mer motståndskraftiga byggnads- och installationskonstruktioner
ävensom en allmän kvalitetshöjning på arbetena i deras helhet.
En stor del av standardhöjningen kan hänföras till ändringar i gällande
lagstiftning och skärpta krav från tillsynsmyndigheter av olika slag. Bland
annat har volymsökningar och kostnadsökande konstruktioner tillkommit
för tillgodoseende av säkerhetskrav i verkstäder, drivmedelsförråd och ammunitionsförråd.
Hälsovårdsmyndigheterna kräver numera trekammarsystein
i reningsanläggningen, vilken kommer att medföra en väsentlig volyms-
och inredningsökning i nämnda anläggning.

En speciell och betydelsetull form av standardhöjning i inoderniseringssyfte
hänför sig till frågan om ökat skydd mot vapenverkan, överbefälhava -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 är 1962

rens överväganden beträffande anläggningen har emellertid senare lett till
alt densamma — med hänsyn bland annat till dess betydelse lör marinens
krigsreparationsresurser på ostkusten —- bör få ett kraftigare skydd än som
ursprungligen planerats. Delta medför krav på helt andra konstruktioner
än de ursprungligen avsedda, vilket i sin tur innebär att kostnaderna för
Musköanläggningen avsevärt kommer att öka. Någon exakt kostnadsberäkning
låter sig tills vidare icke göras eftersom praktisk erfarenhet på området
hittills i stort sett saknas och konstruktionerna alltjämt är under utarbetande.
Uppskattningsvis kan emellertid kostnadsökningen av denna anledning
bedömas till storleksordningen 5 å 10 miljoner kronor.

Den inom alla tekniska områden kontinuerligt pågående utvecklingen
med syfte på förbättringar i fråga om kvalitet, effektivitet, bekvämlighet,
säkerhet, driftskostnader o. s. v. är från kostnadssynpunkt av väsentlig betydelse.
Det gör sig gällande inom byggnadsbransch^ i sin helhet och ar
speciellt påtagligt beträffande installationsfacken.På goda grunder kan kostnaderna
för denna standardhöjning betecknas som automatiska pa samma
sätt som den indexmässiga kostnadsstegringen brukar benämnas automatisk.
Eftersom en avsevärd tidrymd ligger mellan Muskövarvets skiss- och
utförandestadier kommer den automatiska standardhöjningen att fa ett relativt
stort inflytande på anläggningskostnaderna.

I fråga om kostnadsökningar, som grundar sig på den minskade årliga
anslagstilldelningen och som anger storleksordningen 6 å 8 miljoner
kronor, anföres i huvudsak följande.

För arbetena på Muskövarvet skulle under budgetåren 1959/63 enligt fortifikationsförvaltningens
år 1958 ingivna kostnadsfördelningsplan medelstilldelningen
sammanlagt ha utgjort (13 -f- 18 -t- 21 + 23 =) 75 miljoner kronoi.
Under förutsättning att riksdagen beslutar enligt fortifikationsförvaltningens
förslag för budgetåret 1962/63 kommer den verkliga medelstilldelningen
för samma tidsperiod att bli sammanlagt (13 + 15,5 + 20 + 20,5 —)
69 miljoner kronor. I samband härmed är del emellertid att observera, att de
beviljade anslagen jämväl haft att täcka den indexmässiga kostnadsökningen,
varigenom den årliga byggnadsvolymen i motsvarande grad minskat.
För de arbeten, som utförts intill den 1 juli 1961, utgör nämnda merkostnad
cirka 3 miljoner kronor. För resterande arbeten intill den 1 juli 1963 är kostnadsökningen
ännu okänd, men redan i dagens prisläge uppgår den till
cirka 5,5 miljoner kronor och kan med säkerhet bedömas ytterligare stiga.
Den totala minskningen av byggnadsvolymen under de fyra första åren representeras
sålunda, lågt räknat, av beloppen (6 + 3 + 5,5 =) 14,5 miljoner
kronor. Beloppet motsvarar ungefärligen eu årskvot och kommer sålunda i
och för sig att medföra en förlängning av arbetstiden med cirka ett år.

Den minskade medelstillgången föranledde på hösten 1960 en nedskärning
av arbetarslyrkan med 50 %, fördelad över eu övergångsperiod under vintern
1960—61. Härvid tillvaratogs alla möjligheter att i motsvarande grad
nedskära den administrativa personalstyrkan. Arbetsplanen måste samtidigt
i väsentliga delar läggas om, vilket medförde allvarliga störningar i arbelsrylmen.
Dessutom måste den stordrift som tidigare var planerad begränsas
till drift i avsevärt mindre skala, vilket innebar betydande kostnadsökningar
per arbetsenhet. De härigenom uppträdande sekundärverkningarna
på arbelsvolyinen gör att förlängningen av arbetstiden kan beräknas uppgå
till två år.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr //7 år 1962

Fortifikationsförvaltningen anmäler vidare att beträffande två av de
större delobjekten, nämligen kajer och pirar samt vägförbindelsen fastianMuskö,
har förutsättningarna för tidigare kostnadsberäkningar visat
sig icke vara hållbara. Enligt nu föreliggande beräkningar blir nämnda objekt
betydligt dyrare än tidigare beräknats. Kostnadsökningarna bedömes
till 8 respektive 15 miljoner kronor. Härom anföres i huvudsak följande.

Kostnadsberäkningen för kajanläggningen i 1958 års förslag var baserad
på ett normalutförande med böjfast spont. De stora djupen till fast botten,
ävensom de ogynnsamma bottenförhållandena i övrigt, omöjliggjorde dock
ett tillämpande av den avsedda normalkonstruktionen. Förhållandena krävde
eu helt ny konstruktionstyp. Att denna måste bli dyrare än den ursprungligen
avsedda var redan under konstruktionsarbetet uppenbart. Fortifikationsförvaltningen
anlitade Stockholms Stads Hamnstyrelses chefskonstruktör
för att utreda frågan om lämplig konstruktion. Efter att ha prövat och
jämtört användbara förslag, stannade fortifikationsförvaltningen slutligen
vid den nu under utförande varande konstruktionen med s. k. cellspont såsom
den tekniskt lämpligaste och från kostnadssynpunkt förmånligaste. På
gi und av de svåra förhållandena på platsen har förändringar successivt måst
vidtagas i konstruktionen och först under den senaste liden har möjlighet
förelegat alt närmare beräkna kostnaderna för kajens färdigställande. Del
visar sig härvid, att slutkostnaderna kan beräknas komma att med cirka
8 miljoner kronor överstiga det för ett normalutförande beräknade beloppet,
10 miljoner kronor.

Vägförbindelsen fastlandet—Muskö beräknades — därest den snabbt
kunde lärdigställas — medföra ett mot kostnaden för vägen svarande förbilligande
av de totala anläggningskostnaderna. Man ansåg också alt vägen
för framtiden skulle få stor betydelse för basens drift och för den personal,
som skulle tjänstgöra vid Musköbasen, liksom även allmänt sett för öbelolkningen.
På grundval av konsultutredningar kostnadsberäknades vägförbindelsen
till ett totalt belopp av 11,5 miljoner kronor. Kostnadsöversynen
utvisar emellertid en betydande avvikelse från konsulternas kostnadsberäkningar
— delvis beroende på ovan antydd störning av arbetsrylinen och
övergång till begränsad drift — och slutkostnaderna torde överskrida de beräknade
med cirka 9 miljoner kronor. På grund av denna kostnadsökning
och den minskade medelstilldelningen för budgetåren 1900/63 har planen beträlfande
tidpunkten för vägens färdigställande måst frångås och vägen beräknas
nu kunna öppnas för trafik först i mitten av 1963. Detta innebär i
sin lur, att den tidigare beräknade besparingen beträffande kostnaderna för
arbetena på Muskö avsevärt reduceras och nu av fortifikationsförvaltningen
uppskattas till högst 5 miljoner kronor, innebärande en kostnadsökning med
cirka 6 miljoner kronor. Det väsentliga värdet av vägen får under nuvarande
förhållanden anses ligga i den stora betydelse för den färdiga Musköbasen
och den peisonal, soin skall tjänstgöra där, som den otvivelaktigt kommer
att ta. I detta sammanhang bör icke heller helt bortses från vägens värde
för öbefolkningen, såväl den bofasta som sommargäster.

Den totala kostnadsökningen, uppgående till cirka 54 miljoner kronor, kan
med till förfogande stående underlag beräknas mer exakt endast beträffande
de delar som hänför sig till kajer och pirar samt vägförbindelsen fastlandet
—Muskö. Beträffande övriga i det föregående omnämnda delposter kan på

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 cir 1962

dessa belöpande anpart i totalbeloppet endast angivas med mycket grov uppskattning.
En under dessa förutsättningar gjord sammanställning av den totala
kostnadsökningens fördelning skulle te sig på följande sätt.

Delpost

Uppskattad kostnadsökning
miljoner kronor

lägst

högst

genom-

snitt

5

10

7,5

5

10

7,5

6

8

7

8

8

8

15

15

15

9

9

9

Summa

48

60

54

Under åberopande av den motivering, som återgivits i det föregående,
föreslår fortifikationsförvaltningen att den tidigare beräknade kostnaden för
Muskövarvet, 106 miljoner kronor enligt prisläget den 1 april 1957, uppräknats
till nu bedömd kostnad i motsvarande prisläge, nämligen 160 miljoner
kronor.

Fortifikationsförvaltningen anmäler, att härutöver erfordras medel för
täckande av den indexmässiga kostnadsstegringen under tiden den 1 april
1957—den 1 maj 1961. Med utgångspunkt i kostnadsberäkningen tör Muskövarvet
enligt den av 1959 års riksdag fastställda kostnadsramen, 106 miljoner
kronor, uppgår kostnadsstegringen till 13,83 miljoner kronor. Med utgångspunkt
åter i den nu föreslagna kostnadsramen, 160 miljoner kronor,
uppgår kostnadsstegringen till 21,48 miljoner kronor. Då riksdagen hittills
anvisat 48,5 miljoner kronor för utbyggnad av Muskövarvet, erfordras således
för fullföljande av arbeten (160 000 000 + 21 480 000 — 48 500 000 =)
132 980 000 kr.

Fortifikationsförvaltningen hemställer, all för budgetåret 1962/63 för
fortsatt utbyggnad av Muskövarvet anvisas 20 500 000 kr.

Överbefälhavaren föreslår i yttrande, att anslagen till Musköarbetena uppräknas
till en nivå av cirka 40 miljoner kronor från och med budgetåret
1962/63 och till dess arbetena är slutförda. En ökning av nuvarande anslagsnivå
kan emellertid icke inrymmas inom nuvarande kapitalbudgetramen.
Överskjutande del, cirka 20 miljoner kronor per år, bör utgå vid sidan av
ramen med hänsyn till de besparingar som totalt sett därigenom skulle
kunna göras. När Muskövarvet färdigställts frigöres mycket värdefulla
markområden på Skepps- och Kaslellholmarna samt pa Djurgarden. Utökad
verksamhet i enlighet med vad som föreslagits skulle även medlöra alt
dessa värdefulla markområden skulle kunna frigöras för andra ändamål
inom överskådlig tid.

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 47 år 1962

Chefens för marinen utredning rörande krigs- och fredsunderhållet av motortorpedhåtar m. m.

Chefens för marinen utredning har utförts i samråd med marinförvalLningen
och fortifikationsförvaltningen i vad rör dessa ämbetsverks förvaltningsområden.
Härvid har marinförvaltningen utrett frågorna om anordnandet
av fredsunderhållet av motortorpedbåtar man., drift- och anläggningskostnaderna
(utom byggnader) vid skilda lösningar av fredsunderhållsuppgifterna
samt de ekonomiska konsekvenserna av att i fred förlägga huvuddelen
av underhållet av flottan till Muskövarvet och till Karlskronavarvet AB.
Frågor om drift- och anläggningskostnader för byggnader vid skilda utföranden
av anläggningen har behandlats av fortifikationsförvaltningen.

Enligt chefens för marinen direktiv skulle undersökningarna hänföra sig
till en beräknad tidpunkt för utflyttning från Stockholms örlogsvarv av den
I juli 1967. Utgångspunkten skulle vara att i en separat anläggning för inotortorpedbåtar
m. fl. fartyg skulle kunna utföras arbeten av samma art och
i samma omfatLning, som avsetts kunna utföras vid Muskövarvet med däri
ingående särskild sliptunnel. Såsom plats för förläggning av den separata
anläggningen angavs fem alternativa platser i Stockholms södra skärgård.

Marinförvaltningen hävdar att det är nödvändigt att driva en separat anläggning
i fred. I denna bör i princip allt underhåll av stridsfartyg av de aktuella
typerna av fartyg (motortorpedbåtar, minsvepare m. fl.) äga rum.
Övriga typer av fartyg (färjor, bogserbåtar m.fl.) bör däremot tillföras anläggningen
endast i syfte att ge jämn sysselsättning åt arbetsstyrkan medan
övrigt underhåll av dessa fartyg bör förläggas till Muskövarvet. Som motiv
för sin uppfattning anför marinförvaltningen.

Enligt 1958 års plan skall till sliptunneln vid Muskövarvet förläggas alll
underhåll av de aktuella fartygstyperna (motortorpedbåtar m. fl. fartyg) tillhörande
marinkommando Ost samt dessutom service inklusive haverireparationer
på rustade fartyg baserade inom Hårsfjärdsområdet.

Förläggandet av fredsunderhållet för ifrågavarande fartygstyper måste i
många fall bli en kompromiss mellan driflsekonomiska synpunkter och beredskapskrav.
Om sliptunneln icke kommer till stånd inom Muskövarvet
utan en motsvarande anläggning förlägges till annan plats medför detta
även behov av en separat verkstadsanläggning, som i viss mån dubblerar
verkstadsanhiggningen å Muskö. Det är uppenbart att det är oekonomiskt att
i fred driva båda verkstäderna. Av de faktorer som bidrager till de högre
driftskostnaderna kan nämnas:

a) Såväl driftövervakning som verkstadsledning måste finnas på den separata
anläggningen. Om sliptunneln utföres vid Muskö, reduceras kostnaderna
härför samtidigt som specialarbetare bättre kan utnyttjas.

b) »Stordriftens fördelar» kan inte utnyttjas, vilket medför bland annat
att arbetarna inte kan ges samma service beträffande specialverktyg och
material.

c) Svårigheter kommer att uppstå att planera bägge anläggningarna för
full och jämn sysselsättning. Tillfällig omflyttning av arbetare och/eller arbetsobjekt
ger större kostnader.

Med hänsyn härtill måste det sett ur enbart ekonomisk synpunkt vara

11

Kangl. Maj:ts proposition nr 47 dr 1962

fördelaktigt att fördela alla de arbeten, soin kan utföras i den separata verkstadsanläggningen,
till Muskövarvet och Karlskronavarvet Aktiebolag, varvid
Muskövarvet borde förses med tillräckligt stor ovanjordsslip och andra
resurser samt förlägga den separerade berganläggningen i »malpåse». Det
är emellertid inte möjligt att förlägga en verkstad med så mångskiftande
arbetsuppgifter det bär är fråga om i malpåse utan att åsidosätta kravet pa
krigsberedskap. I praktiken rör det sig om månaders intrimning innan en
verkstad i malpåse överhuvudtaget kan fullgöra sina uppgifter i krig. En
verkstad av detta slag kan inte inom rimlig tid bringas att fungera i krig
utan att en arbetarstam i fred har sitt kontinuerliga arbete där. Den fredstjänstgörande
personalen maste utgöra kärnan i den arbetarstyrka, som skall
verka där i krig. Marinförvaltningen anser det med hänsyn härtill nödvändigt
att driva den separata verkstadsanläggningen även i fredstid. Däremot kan
fredsdriften begränsas utan att kraven på krigsberedskap åsidosattes. I
princip bör detta göras genom att en relativt liten arbetarstyrka tilldelas
verkstäderna inom den separata tunneln och principen bör vara att denna
personal bör vara utvald, så att den i krigstid kan tjänstgöra i första hand
som arbetande förmän.

Chefen för marinen delar marinförvaltningens ifrågavarande uppfattning.
Han understryker, att det icke är möjligt att ta ställning till fredsunderhållets
ordnande utan att koppla samman denna fråga med beredskapssynpunkter.
Generellt gäller att den militära lredsorganisationen skall byggas
upp med sikte på krigsorganisationens behov, vilket i sin tur betyder alt
fredsunderhållet skall ordnas på ett sätt som medger en snabb omställning
och anpassning till krigsreparationstjänstens speciella krav.

Marinchefen hävdar, att oavsett om en anläggning för motortorpedbåtsunderhåll
förlägges till Muskö eller till annan plats måste samma arbeten
kunna utföras i anläggningen och samma skydd mot vapenverkan erhållas.
Härom anföres bland annat följande.

Musköanläggningen är en underhållsanstalt, vars verkstadsresursei skall
kunna tillgodose icke blott anstaltens och de spridda krigsreparationsplatsernas
behov utan även kunna förstärka andra inom marinkommando Ost
befintliga civila reparationsorgan enligt krigsplanläggningen. Dessa spiidda
resurser utgör ett betydelsefullt komplement till Muskövarvet och avses
främst för fullgörande av mindre komplicerade reparationer. Mera kvalificerade
uppgifter samt mera tidskrävande sådana måste av operativa och
tekniska skäl förläggas till en anstalt av Muskövarvets kapacitet och skyddsnivå
Därav följer, att om en del i denna balanserade enhet brytes ut tor all
ersättas på annat håll, måste vid oförändrad målsättning ett ur alla synpunkter
fullvärdigt substitut tillskapas. Genom enbart förstärkning av t. ex.
de spridda resurserna är detta sålunda icke möjligt. Endast en anläggning,
som kan utföra arbeten av samma art och i samma omfattning, som annars
avselts kunna utföras vid Muskövarvet med en däri ingående sliptunnel kan
betraktas som mot målsättningen svarande alternativ. Lägre än så kan målsättningen
ej sättas för ordnandet av ifrågavarande speciella fartygs krigsunderhåll,
för vilket nu tillfredsställande resurser saknas.

Enligt marinförvaltningens utredning beräknas de årliga driftkostnaderna
för det fall, att sliptunneln förlägges till Muskövarvet, till H,a miljoner

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1962

kronor. Om tunneln förlägges till annan plats antas driftkostnaderna med
hänsyn till som nödvändig bedömd ökning den indirekt produktiva personalen
m. m. komma att öka med cirka 1 miljon kronor för år. Ytterligare
maskinutrustning till en bedömd nettokostnad av cirka 1,7 miljon kronor
tillkommer också för den händelse anläggningar måste utföras för sig.

Fortifikationsförvaltningens kostnadsberäkningar har utförts i prisläget
den 1 april 1957, d. v. s. samma prisläge som ligger till grund för kostnadsberäkningarna
i 1958 års plan för utbyggnad av Muskövarvet. Sliptunneln
vid Muskövarvet är i 1958 års plan upptagen till en kostnad av 12,7 miljoner
kronor. Häri inkluderas vissa mindre utrymmen samt skyddad lastningsplats
(tilläggsplats för färjor och lastningsplats för krigsreparationsgrupper).
Kostnaden för lastningsplatsen beräknas till 0,6 miljon kronor och bör
för att få en rättvisande jämförelse borträknas från totalkostnaden. Kostnaden
för den del av anläggningen som är gemensam för olika alternativ
blir sålunda (12,7 — 0,6=) 12,i miljoner kronor. Därest sliptunneln icke
förlägges till Muskövarvet kan vissa tillfartstunnlar utgå, vilket innebär en
kostnadsminskning för Muskövarvet av cirka 1,6 miljon kronor. Därest anläggningen
förlägges till annan plats än Muskö måste för underhållsverksamheten
nödvändiga verkstäder, förråd m. fl. utrymmen för en uppskattad
kostnad av 11,3 miljoner kronor tillkomma. Den samtidigt möjliga minskningen
av verkstadskomplexet på Muskö bedömes av marinförvaltningen
icke kunna bli av sådan omfattning att den nämnvärt inverkar på merkostnadernas
storlek. Vidare tillkommer kostnader för markförvärv, kaj, vägar,
stängsel och friliggande byggnader för en uppskattad kostnad av 2,5 miljoner
kronor. Slutligen beräknas kostnaderna för etablering av den nya arbetsplatsen
till cirka 1 miljon kronor. Kostnaderna för anordnande av skyddad
lastningsplats på Muskö, vilken blir erforderlig om sliptunneln där ej kominer
till stånd, uppskattas till 4,5 miljoner kronor. Kostnadsjämförelse mellan
de olika alternativen åskådliggöres av följande sammanställning.

a)

Anläggningen förlagd till Muskövarvet
Sliptunnel (inklusive lastningsplats)
Tillfartstunnel ...................

Kostnad

................ 12 700 000

............... 1 600 000

Summa kr. 14 300 000

b) Anläggningen förlagd till annan plats

Sliptunnel (exklusive lastningsplats) .....

Verkstäder, förråd in. m........................

Markförvärv samt utvändiga anläggningar

Etablering av arbetsplats ....................

Skyddad lastningsplats på Muskö ...........

12 100 000
11 300 000
2 500 000
1 000 000
4 500 000

Summa kr. 31 400 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 dr 1962

13

Placeras ifrågavarande anläggning till annan plats än Muskö ökar således
byggnadskostnaderna med (31 400 000— 14 300 000 =) 17 100 000 kr.
Till följd härav kommer också de årliga underhållskostnaderna att öka med
cirka 200 000 kr.

Chefen för marinen som icke bär något att erinra mot marinförvaltningens
och fortifikationsförvaltningens beräkningar konstaterar, att en separat
anläggning skulle medföra en stegring av de årliga driftkostnaderna
med cirka 1,2 miljon kronor och av engångskostnaderna med 18,8 miljoner
kronor.

Vad slutligen angår de ekonomiska konsekvenserna av att i fred förlägga
större delen av underhållsarbetet på flottans fartyg till Muskövarvet och
Karlskronavarvet Aktiebolag har marinförvaltningen vid utförandet av undersökningen
valt att belysa frågan om underhåll jämte moderniseringar och
ombyggnader av flottans fartyg och dessa arbetens förläggande till en eller
annan underhållsanstalt, varvid även beaktats möjligheterna att utnyttja
civila varv och verkstäder.

De årliga kostnaderna för underhåll av flottans strids- och trängfartyg
med vapen och annan utrustning uppgår, framhåller marinförvaltningen,
för närvarande till cirka 17 miljoner kronor. Nytillkomna fartyg och övrig
flytande materiel tilldelas visst marinkommando, varvid fartyget samtidigt
överlämnas till vederbörande regionala förvaltning, som därvid bland annat
erhåller i uppdrag att underhålla detsamma. Till grund för fördelningen ligger
i första hand operativa bedömanden, varvid möjlig hänsyn tages till
fredsmässiga synpunkter på underhållsverksamheten.

Marinförvaltningen lämnar härefter en redogörelse för de faktorer —
bland annat beredskapskrav som utgör grunden för planläggningen i stort —
som påverkar val av underhållsanstalt, ävensom synpunkter på lämplig
principiell fördelning av underhållsarbeten till olika underhållsanstalter
eller civila varv. Mot bakgrund härav skisserar marinförvaltningen sammanfattningsvis
följande fördelning av underhållet av flottans fartyg och
båtar mellan Muskövarvet, Karlskronavarvet Aktiebolag, Göteborgs örlogsvarv.

På Muskövarvet och Göteborgs örlogsvarv bör i huvudsak ankomma dc.ls
underhåll av inom respektive marinkommando beredskapsförlagda stridsoch
trängfartyg inklusive generalbesiktningar, dels årsöversyner på respektive
marinkommando tillhöriga rustade strids- och trängfartyg, dels service
åt rustade fartyg, när dessa opererar i anslutning till respektive varv, dels
generalöversyner och mindre moderniseringar på respektive marinkommando
tillhöriga mindre och medelstora stridsfartyg samt trängfartyg, dels ock
underhåll av respektive marinkommando tillhöriga flytande transportmateriel
och båtar inklusive generalöversyner .

På Karlskronavarvet Aktiebolag bör i huvudsak ankomma samma underhållsuppgifter
på marinkommando Syd tillhöriga strids- och trängfartyg

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1962

soin i det föregående angivits för Muskövarvet samt dessutom vissa generalöversyner
och moderniseringar på andra marinkommandon tillhöriga fartyg,
i första hand större enheter.

I anslutning härtill anför marinförvaltningen vidare.

En fördelning enligt vad som i det föregående angivits bedömes i fred ge
en godtagbar underhällsekonomi och dessutom innebära en tillfredsställande
rustningsberedskap vid mobilisering ävensom god underhållsberedskap
för krig, bland annat genom lämplig uppbyggnad av de regionala förvaltningarna
i fred. Ett förläggande av väsentligt större underhållsandel till
Muskövarvet skulle med krav på jämn årsbelastning på verkstäderna med
nödvändighet innebära en förskjutning av stora långtidsobjekt (generalöversyner
och moderniseringar) från Karlskronavarvet Aktiebolag till
Muskövarvet. Krav skulle härvid ställas på utökade verkstad sanläggningar
med ökade investeringar som följd. Ett förläggande av väsentligt större underhållsvolym
till Karlskronavarvet Aktiebolag än ovan föreslagits skulle
innebära totalt ökade underhållskostnader, då örlogsvarvet på Muskö därmed
skulle minskas till en för rationell fredsverksamhet oekonomisk slorlek.
Muskövarvets kapacitet skulle dessutom nedgå i sådan utsträckning,
att den rustade flottans krav på underhållsservice inom Hårsfjärdsområdet
icke skulle kunna tillgodoses. Det skulle medföra ökade kostnader på grund
av fartygsförflyttningar eller materieltransporter samt i vissa fall försämrat
utbildningsresultat. Beredskapskraven på anläggningen skulle ej heller kunna
innehållas, varjämte en minskning av verkstadens fredskapacitet skulle
medföra onormalt långa reparationstider vid utnyttjande av densamma för
haverireparationer, generalöversyner eller årsöversyner på rustade fartyg.

Chefen för marinen biträder vad marinförvaltningen sålunda anfört. Marinchefen
hävdar, att till grund för fördelningen av fartyg till marinkommandon
ligger, och måste i första hand ligga, operativa bedömanden. All möjlig
hänsyn tas dock därvid till fredsmässiga synpunkter. Den förvaltningsorganisation
som i fred måste byggas upp kring sålunda fördelade fartyg kan
därigenom anpassas till den organisation som verksamheten i krig påkallar.
Marinchefen understryker, att beredskapskravet måste utgöra grunden för
planläggningen i stort. Det är angeläget att löpande tillsyn, årsöversyner
och generalbesiktningar på beredskapsförlagda fartyg, vilka så långt sig
göra låter fördelats efter verksamhetsområdet (utgångsgrupperingen) i krig
sker med utnyttjande av de till buds stående i första hand egna verkstadsresurserna
inom respektive marinkommandon. Även generalöversyner på
mindre och medelstora fartyg bör ske och sker också i regel på varv med
utgångspunkt i fartygens marinkommandotillhörighet. Genom detta system,
anför marinchefen, intrimmas underhållsanstalterna redan i fred på de
objekt de skall betjäna i krig, varigenom nödvändiga förutsättningar föreligger
för en snabb omställning till krigsreparationstjänst inom för just
dessa fartyg aktuella baseringsområden. Härigenom undviks också kostnadskrävande
och tidsödande bogseringar i fred, som dessutom innebär onödiga
risktaganden.

Sammanfattningsvis anför chefen för marinen att den fråga som ur stats -

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1962

makternas synpunkt torde vara av avgörande betydelse vid valet mellan en
tunnel vid Muskö eller en separat anläggning, synes vara om kostnadsskillnaden
motsvarar mervärdet av en separat anläggning. Chefen för marinen
vill härom uttala den åsikten, att det är tilltalande ur operativ synpunkt med
en större spridning av de skyddade resurserna. Det måste dock påpekas,
att en utslagning av den mot konventionella medel nära nog hundraprocentigt
säkra Musköanläggningen skulle kräva en kärnvapeninsats av operativt
betydande omfattning. Mot bakgrund av de avsevärt högre anläggnings- och
driftkostnaderna för en separat anläggning synes denna operativa fördel ej
slå i rimlig proportion till kostnadsskillnaden mellan de båda diskuterade
alternativen. Vidare och inte minst angeläget att framhålla är, att Musköprojektet
är genomtänkt och väl förberett. Det är en inplanerad del i en
större anläggning, på vilken arbetet hunnit mycket långt. Det kan bland
annat därför förverkligas inom rimlig tid, villcel inte torde kunna ske om
annan tillfredsställande lösning på ifrågavarande fartygs krigs- och fredsunderhåll
skall åstadkommas. Chefen för marinen förordar därför Musköalternativet.

Yttrande

Överbefälhavaren anför att den operativa planläggningen pekar hän mot
ett ökat behov av underhållsanstalter i krig för molortorpedbåtar inom marinkommando
Osts område. Den av chefen för marinen och marinförvaltningen
nu framlagda utredningen om fördelning av underhållsarbeten i fred
mellan Muskövarvet och Karlskronavarvet Aktiebolag synes ge underlag för
att bestämma lämplig arbetsvolyin vid de båda varven. En underhållsanstalt
för motortorpedbåtar och andra lätta fartyg inom marinkommando Ost med
den av marinchefen föreslagna fredskapaciteten tillstyrkes därför, överbefälhavaren
framhåller, att operativa synpunkter och heredskapskrav måste
tillmätas avgörande betydelse för lokalisering av de marina underhållsanstalterna.
Skulle det i framtiden uppstå svårigheter att hålla en för både
Muskövarvet och Karlskronavarvet tillfredsställande beställningsvolym, bör
detta icke tillåtas medföra minskning av kapacitet och beredskap för underhållsarbeten
inom marinkommando Ost.

Vad härefter angår frågan om placering och utformning av ifrågavarande
underhållsanstalt för motortorpedbåtar in. in. framhåller överbefälhavaren
alt det är av vital betydelse, alt utflyttning av Stockholms örlogsvarv slutföres
snarast möjligt. Med hänsyn till flottans fortgående strukturförändring,
genom vilken motortorpedbåtar och liknande fartygstyper kommer atl
utgöra en i betydelse och antal ökande del av sjöstridskrafterna, är det likaledes
av största vikt, all i underhållsanstalterna i Stockholms skärgård ingår
en anläggning för service och reparationer i fred och krig för nämnda fartygstyper.
Den föreslagna anläggningen för underhåll av motortorpedbåtar
in. in. bör utformas som bergtunnel. En ovanjordsanläggning av det slag

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1962

som tidigare övervägts såsom ett alternativ bör icke komma till utförande
vare sig på Muskö eller annan plats, då merkostnaden är relativt liten för
erhållande av ett gott, ehuru i vissa avseenden begränsat skydd. Utöver eu
sådan anläggning bör lcrigsreparationstjänsten samtidigt säkras genom alt
Muskövarvet kompletteras genom fortsatt utbyggnad av krigsförtöjningsoch
spridda krigsreparationsplatser. I valet mellan en anläggning vid
Muskövarvet och en ersättning för denna på annan plats skall värdet av det
skydd mot kärnladdningars verkan, som en delning av Muskövarvet medför,
vägas mot väsentligt ökade kostnader. Skillnaden mellan erforderlig insats
av kärnladdningar för att allvarligt skada eller helt slå ut ett samlat Muskövarv
och att åstadkomma samma verkan mot två skilda anläggningar är —
med den kunskap som numera erhållits om kärnladdningars verkan och om
storleken av stormakternas innehav — icke avgörande för bedömningen åsen
angripares möjlighet att åstadkomma avsett resultat. Det väsentliga avgörandet
i denna fråga torde vara, om angriparen över huvud beslutar att
tillgripa kärnladdningar. Då ett uppförande av en separat anläggning dels
skulle medföra en ytterligare kostnad av cirka 19 miljoner kronor samt dessutom
medföra risk för ytterligare försening av örlogsvarvets utflyttning och
därmed förlängning av det nuvarande svaghetstillståndet och därmed ökade
driftskostnader, förordar överbefälhavaren att ifrågavarande anläggning för
underhåll av motortorpedbåtar in. in. kommer till utförande inom Muskövarvet
enligt 1958 års plan för utformning av varvsenhet på Muskö.

Utredning angående behovet av verkstadsutrymmen m. m. vid Muskövarvet

Utredningsmannen framhåller, att planerade verkstadsutrymmen för plåtslageri-,
maskin- och televerkstäder med tillhörande underavdelningar är
väl dimensionerade, placerade och utrustade för den arbetsstyrka, cirka
450 man, som avses att sysselsättas i verkstäderna under fredstid. Efter
komplettering av maskinparken till en kostnad av högst 3 miljoner kronor
hör verkstadskomplexet vara ett väl lämpat organ att utföra de flesta tänkbara
arbeten i form av underhåll, reparation och ombyggnadsarbeten å fartyg
tillhörande marinkommando Ost. Verkstädernas storlek anser utredningsmannen
vara ett minimum för krigsbehov, då anläggningens kapacitet
ökas till tredubbel produktion genom skiftarbete. Den tekniska utformningen
av de omfattande anläggningarna för ventilation, vatten-, gas- och elförsörjningen
är av ändamålsenlig och driftsäker standard. Genom att verkstadstunnlarna
är lika utformade finnes möjligheter till flexibilitet. Vid behov
kan alltså en avdelning i verkstaden utökas på bekostnad av en annan
avdelning. Transport- och lyftanordningar inom verkstäderna samt transportvägar
till dockanläggningar och utfarter är väl planlagda och dimensionerade.
Utredningsmannen finner således, efter noga företagen kontroll av planeringen
i verkstadsavdelningarna, ingen anledning att göra några tillägg
eller ändringar. Planeringen är väl genomtänkt och effektiv och därigenom

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1962

mera lönande än vad som nu är förhållandet vid marinverkstäderna i Stockholm.

Dockanläggningarna anser utredningsmannen vara av stort värde och ett
imponerande ingenjörsarbete. Med sina tekniska finesser och sin ändamålsenliga
utformning utgör dockanläggningarna ett betydande tillskott till
docksättningsmöjligheterna av marinens fartyg, samtidigt som arbetet i desamma
bör kunna drivas mera rationellt och därmed snabbare än i tidigare
dockanläggningar. Den planerade sliptunneln för motortorpedbåtar och
minsvepare är ur verkstadsteknisk synpunkt riktigt placerad och därmed
direkt inlemmad i verkstadskomplexet. Om sliptunneln av strategiska skäl
skulle förläggas till annan plats, tillkommer en betydande merkostnad för
anläggningen, samtidigt som den årliga driftskostnaden ökas. Samtidigt
bortfaller de planerade anordningarna i denna tunnel för skyddad inlastning
och utrustning av de rörliga reparationsgrupperna. Frågan om sliptunneln
har den största betydelse för arbetets bedrivande på Muskö, varför den snarast
bör avgöras.

Utredningsmannen finner, att utsprängnings- och anläggningsarbetena
på Muskö borde kunna bedrivas rationellare om arbetsstyrkan kunde utökas.
Härigenom skulle också varvets färdigställande påskyndas. För att så
skall kunna ske måste emellertid anslagen för Muskövarvet ökas. Utredningsmannen
förklarar slutligen, att han ansluter sig till den av chefen för
marinen år 1958 framlagda planen för utbyggnad av Muskövarvet med däri
ingående särskild sliptunnel för motortorpedbåtar.

Departementschefen

Riksdagen fattade år 1953 beslut om utflyttning av Stockholms örlogsvarv
till Muskö. Totalkostnaden angavs då till 189 miljoner kronor i 1950
års prisläge. Till och med budgetåret 1958/59 anvisades emellertid endast
relativt obetydliga belopp, vilka främst avsågs för fortsatta utredningar.

Till 1959 års statsverksproposition anmälde jag ett av chefen för marinen
på mitt uppdrag utarbetat förslag om en mera begränsad utbyggnad av
Muskövarvet. Jag tillstyrkte, att utbyggnaden av Muskövarvet skulle fortsättas
i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget. Totalkostnaden för
utbyggnaden uppskattades till 106 miljoner kronor enligt prisläget den 1
april 1957. Varvsanläggningen skulle omfatta — förutom tre tunneldockor
—- enheter för verkstäder, förråd, administration in. in., en skyddad anläggning
för motortorpedbåtar och minsvepare, kajer och pirar m. m. samt
tillfartsväg. Utbyggnaden av varvsanläggningen förutsattes enligt marinchefens
förslag ske under budgetåren 1959/65 och de erforderliga årskvoterna
för utbyggnad av varvsanläggningen under budgetåren 1959/65 angavs av
fortifikationsförvaltningen till 13 +18 +21 + 23 -1- 20 + 11 eller sammanlagt
106 miljoner kronor.

För utbyggnad av varvet enligt angivna program har 1959—1961 års

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1962

riksdagar under investeringsanslaget Flyttning av Stockholms örlogsbas
(Muskövarvet) anvisat (13 + 15,5 + 20=) 48,5 miljoner kronor. Dessa

medel har utnyttjats främst för utbyggnad av kajer och pirar samt landsvägsförbindelse
fastlandet—Muskö, ävensom för utsprängning av verkstadskomplexet,
mbyggnadsarbeten och installation m. m. Däremot har medel
hittills icke anvisats för anläggningen för motortorpedbåtar in. in.

Vid anmälan av frågan i 1961 års statsverksproposition hävdade jag, att
inotortorpedbåtsanläggningen icke borde komma till utförande. På förslag
av statsutskottet beslöt emellertid 1961 års riksdag att hos Kungl. Maj :t
anhålla att frågan om det framtida ordnandet av en anläggning för motortorpedbåtar
m. fl. fartyg snarast utreddes, varvid även kostnaderna för
erforderliga byggnadsåtgärder närmare borde angivas. Genom beslut den
2 juni 1961 uppdrog Kungl. Maj :t åt chefen för marinen att i samråd med
fortifikationsförvaltningen och marinförvaltningen verkställa utredning rörande
det sätt på vilket underhåll av motortorpedbåtar m. fl. fartyg borde
anordnas, därest förutnämnda sliptunnel å Muskö icke skulle komma till
utförande. Resultatet av marinchefens utredning har överlämnats av överbefälhavaren
med särskild skrivelse den 9 december 1961.

I sina medelsäskanden för budgetåret 1962/63 har fortifikationsförvaltningen
anmält, att ämbetsverket i enlighet med av Kungl. Maj :t meddelat
uppdrag såsom underlag för utarbetande av en ny arbetsplan för Muskövarvet
verkställt en översyn av kostnadsberäkningarna i deras helhet. Totalkostnaderna
har härvid bedömts komma att uppgå till cirka 160 miljoner
kronor enligt prisläget den 1 april 1957 (oförändrat prisläge i förhållande
till ursprungligen angivna 106 miljoner kronor) eller 181,48 miljoner kronor
enligt prisläget den 1 maj 1961. Kostnadsökningen är alltså totalt drygt
75 miljoner kronor, varav 54 miljoner kronor icke är att hänföra till prisförändringar.
För fortsatt utbyggnad av Muskövarvet äskar ämbetsverket
enligt överbefälhavarens direktiv för nästa budgetår 20,5 miljoner kronor,
överbefälhavaren föreslår emellertid, att anslagen för Musköarbetena uppräknas
till en nivå av cirka 40 miljoner kronor från och med budgetåret
1962/63 och till dess arbetena är slutförda. En förutsättning är dock att
cirka 20 miljoner kronor får läggas utanför försvarets kostnadsram.

Fortfikationsförvaltningen har redovisat vissa faktorer, som enligt ämbetsverkets
mening medverkat till den avsevärda kostnadsökningen. En av
huvudanledningarna synes vara att vid den tidpunkt, då arbetena igångsattes,
projekterings- och konstruktionsarbetet endast i obetydlig grad påbörjats.
Vid den kostnadsöversyn som nu verkställts har underlaget för bedömandet
av kostnaderna varit avsevärt fullständigare än vid tidigare kostnadsberäkningar
men fortfarande återstår stora delar av det projekteringsoch
konstruktionsarbete, som är nödvändigt för en fullständig kostnadsberäkning.
Den totalkostnad som fortifikationsförvaltningen nu angivit är
sålunda fortfarande att anse endast som en uppskattad kostnad. Den torde

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 är 1962

dock få anses mera realistisk än den som redovisades för 1959 års riksdag.

Faktorer som medverkat till kostnadsökningarna är enligt fortifikationsförvaltningen
— förutom prisförändringar och ofullständigt projekteringsunderlag
beträffande anläggningen i dess helhet — standardhöjning
och ökad skyddsnivå, minskad anslagstilldelning samt icke förutsedda
merkostnader för vissa delobjekt.

Det uppskattas, att standardhöjning och ökad skyddsnivå föranleder
merkostnader i storleksordningen 10—20 miljoner kronor enligt 1957 års
prisläge. Det är enligt min mening ofrånkomligt att anläggningen bör lämna
visst skydd icke endast mot konventionella vapen utan även mot kärnvapen.

I likhet med överbefälhavaren anser jag alltså, att anläggningen bör ges
avsett skydd även om kostnaderna härigenom ökas. Jämväl de kostnadsökningar
som hänför sig till övriga former av standardhöjning anser jag
vara oundvikliga om anläggningen skall kunna fylla rimliga krav på modernitet
vid 1960-talets slut, då anläggningen kan beräknas bli färdigställd.

Den totala kostnadsökningen på grund av minskad årlig anslagstilldelning
i förhållande till den år 1958 uppgjorda kostnadsfördelningsplanen
anger fortifikationsförvaltningen till i genomsnitt 7 miljoner kronor enligt
ly57 års prisläge. Ämbetsverket hävdar, att medelstilldelningen under budgetåren
1959/63 vid bifall till ämbetsverkets förslag till medelsanvisning för
budgetåret 1962,63 minskats med 6 miljoner kronor, vartill kommer att
särskilda medel för täckande av prisstegring icke anvisats. Prisstegringen
uppgår för arbeten som utförts intill den 1 juli 1961 till cirka 3 miljoner
kronor och uppskattas av ämbetsverket för arbeten intill den 1 juli 1963
uppgå till cirka 5,5 miljoner kronor. Den totala minskningen av byggnadsvolymen
under budgetåren 1959/63 skulle således representeras av beloppen
((»-(-3+5,5=) 14,5 miljoner kronor. Jag anser emellertid att i detta sammanhang
endast den medelsanvisning bör tagas i betraktande som skett för
budgetåren 1959''62 samt den prisstegring som kan ha uppstått under samma
tid. Minskningen i medelstilldelningen för nämnda budgetår uppgår till
3,5 miljoner kronor, vartill kommer prisstegring intill den 1 juli 1961, cirka
3 miljoner kronor. Härtill bör läggas prisstegring intill utgången av budgetåret
1961/62. Denna torde icke komma att uppgå till mer än cirka 2,5
miljoner kronor. Den totala minskningen av byggnadsvolymen under budgetåren
1959''62 skulle sålunda representeras av beloppet (3,5 +3+2,5 = )
9 miljoner kronor. Härvid är dock att märka, att Kungl. Maj :t genom beslut
den 14 oktober 1960 medgav fortifikationsförvaltningen att, utöver
nämnda medelstilldelningar, intill en sammanlagd kostnad av 9 miljoner
kronor anlita armétygförvaltningens rörelsekapital för att förskottsvis bestrida
vissa kostnader för arbetena å Muskövarvet. I förhållande till den år
1958 av fortifikationsförvaltningen framlagda kostnadsfördelningsplanen
bar således någon anslagsminskning, om hänsyn tages till förenämnda förskotterade
medel, icke förekommit. Därest emellertid den av fortifikations -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1962

förvaltningen i årets anslagsäskanden framlagda kostnadsberäkningen
lagts till grund för uppgörande av en kostnadsfördelningsplan motsvarande
den som år 1958 framlades av ämbetsverket, hade de årliga anslagsbeloppen
måst upptagas med betydligt högre belopp. I förhållande till de årliga anslagsbelopp,
som i så fall varit erforderliga, föreligger givetvis en avsevärd
eftersläpning av medelstilldelningen. Det är därför uppenbart att en tidslörskjutning
i förhållande till det ursprungliga programmet är ofrånkomlig
även om den sammanlagda medelsanvisningen under de första budgetåren
uppgått till belopp som angivits i 1958 års plan. En sådan tidsförskjutning
medför ökade kostnader, något som jag också påpekade vid anmälan
av anslagsfrågan för budgetåret 1961/62. Mot fortifikationsförvaltningens
uppskattning av merkostnaderna vid två års förlängning av utbyggnadstiden
har jag icke funnit anledning till erinran.

Delobjekt som uppvisar betydande kostnadsökningar är dels kajer och
pirar dels vägförbindelsen fastlandet—Muskö, vilka antas komma att bli
cirka 8 respektive cirka 15 miljoner kronor dyrare än tidigare förutsatts,
allt enligt 1957 års prisläge. Anledningen härtill synes i båda fallen vara
att tidigare kostnadsberäkningar visat sig icke hållbara. Beträffande kostnadsökningen
för kajer och pirar hänför sig denna till att de stora vattendjupen
på platsen samt de ogynnsamma bottenförhållandena nödvändiggjort
en i Sverige helt ny konstruktionstyp, vilken visat sig avsevärt dyrare än den
avsedda normalkonstruktionen. Det borde enligt min mening ha varit möjligt
att redan på planeringsstadiet konstatera de förhållanden som sedermera
nödvändiggjorde ett frångående av normalkonstruktionen. Det är i hög
grad otillfredsställande att härför erforderliga undersökningar icke utiörts.
Detta gäller även kostnadsberäkningarna för vägförbindelsen fastlandet—Muskö.
I detta fall har två omständigheter medverkat till kostnadsökningarna.
För det första har kostnadsuppskattningen avseende själva
vägbygget visat sig icke hållbar till följd av ofullständigt beräkningsunderlag.
För det andra beräknas nu de besparingar på byggnadskostnaderna
i övrigt som man tidigare kalkylerat med komma att i betydande
utsträckning utebli. Jag vill nämna att rimligheten av de ursprungliga beräkningarna
i sistnämnda hänseende granskades av särskild expertis på
hithörande område.1 Enligt fortifikationsförvaltningen är emellertid nu redovisade
kostnadsuppskattningar av ifrågavarande delobjekt någorlunda
realistiska. Jag anser mig icke ha anledning ifrågasätta riktigheten av denna
bedömning.

Enligt nu tillgängliga uppgifter kommer således totalkostnaden för utbyggnaden
av varvet i enlighet med den av 1959 års riksdag godkända planen
att överstiga 181 miljoner kronor. Jag har i det föregående redovisat
mina synpunkter på några av de faktorer som enligt fortifikationsförvalt 1

Professorn i byggnadsekonomi och byggnadsorganisation vid Tekniska högskolan i Stockholm
D. Österberg.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1962

ningen bidragit till nu konstaterade merkostnader. Med hänsyn till att stora
delar av projekterings- och konstruktionsarbetet alltjämt återstår, anser
jag det icke möjligt att nu bedöma huruvida den av fortifikationsförvaltningen
framlagda kostnadsangivningen kommer att visa sig tillförlitlig. Den
bör emellertid kunna läggas till grund för någorlunda hållbara antaganden
rörande de för anläggningens färdigställande erforderliga beloppen.

Omständigheterna i samband med Musköutbyggnaden belyser enligt min
mening vådan av att statsmakternas beslut om påbörjande av en anläggning
bygger på ofullständigt underlag. En fullständig projektering av hela
anläggningen synes å andra sidan heller inte ha varit möjlig med hänsyn
till de särskilda omständigheterna i förevarande fall, främst med hänsyn till
omfattning, ändamål och svårighetsgrad. Flera av de omständigheter som
medverkat till kostnadsökningarna borde emellertid ha observerats och
studerats redan på planeringsstadiet om utredningsunderlaget varit fullständigt.
I sammanhanget vill jag nämna att erfarenheterna i bland annat förevarande
fall föranlett Kungl. Maj :t att i viss mån tillämpa ett tvåstegsförfarande
även i ärenden rörande byggande av befästningar. I sådana fall tas
inte slutlig ställning till frågan om en anläggning får komma till stånd
förrän färdiga huvudhandlingar och fullständiga kostnadsberäkningar föreligger.

Redan i samband med arbetet på innevarande års budget framkom omständigheter
som antydde att kostnadsberäkningarna för Musköanläggningen
icke var hållbara och att kostnadsökningar kunde förutses. Som jag
angav i föregående års statsverksproposition borde emellertid en begränsning
av varvsanläggningens omfattning ske genom att den särskilda sliptunneln
för motortorpedbåtar m. m. icke kom till utförande. Vid mitt ställningstagande
beaktade jag även att överbefälhavaren uttalat bestämda betänkligheter
mot den kraftiga koncentrationen till Muskö. Sedan riksdagen
uttalat sig för ytterligare utredning i ämnet uppdrog Kungl. Maj :t åt chefen
för marinen att utföra denna. Utredningen skulle belysa på vilket sätt
krigs- och fredsunderhåll av motortorpedbåtar m. fl. fartyg borde anordnas,
därest den särskilda sliptunneln icke skulle komma till utförande inom
Muskö varvet. I övrigt angavs i uppdraget icke förutsättningar för utredningen.
I syfte att med en annan utgångspunkt angripa möjligheter till
begränsning av Musköanläggningen utverkade jag vidare Kungl. Maj:ts
bemyndigande att tillkalla en särskild utredningsman för att bedöma behovet
av verkstadsutrymmen vid det blivande Muskövarvet.

Resultaten av marinchefens och den särskilde utredningsmannens —
godsägare Håkanssons — utredningar har utförligt redovisats i det föregående.
Därvid har också överbefälhavarens yttrande över marinchefens
utredning refererats.

Håkansson, som närmast haft att granska huruvida planeringen av
verkstadsutrymmen m. in. vid givna utgångspunkter varit ändamålsenlig,

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1962

har konstaterat, att de planerade verkstadsutrymmena är väl dimensionerade,
placerade och utrustade för den arbetsstyrka, cirka 450 man, som
avses att sysselsättas i verkstaden under fred. Utrymmena i anläggningen
får också enligt utredningsmannen anses vara ett minimum för krigsbehov
under förutsättning att arbetsstyrkan då tredubblas. Utredningsmannen
ansluter sig till den av chefen för marinen år 1958 framlagda planen
för utbyggnaden av Muskövarvet med däri ingående särskild sliptunnel för
motortorpedbåtar. Den verkställda utredningen utvisar således att, därest
Muskövarvet skall utbyggas i den utsträckning som tidigare avsetts, några
egentliga erinringar mot planeringen icke synes kunna göras.

Marinchefens utredning med därtill fogade delutredningar av fortifikationsförvaltningen
och marinförvaltningen visar att såväl anläggnings- som
driftkostnader för den avsedda sliptunneln blir avsevärt lägre om den anordnas
på Muskö än på annan plats. Utredningen har emellertid gjorts med
utgångspunkt i att anläggningen under alla omständigheter skall komma
till utförande.

För egen del anser jag, att utredningarna i enlighet med av Kungl. Maj:t
meddelat uppdrag bort bedrivas förutsättningslöst såvitt gäller sättet för anordnande
av motortorpedbåtsunderhåll m. in. Såväl de avsevärda kostnaderna
för sliptunnelanläggningen som numera vunna kunskaper rörande möjligheterna
att anordna skydd mot kärnvapen för anläggningar av här ifrågavarande
slag ger enligt min mening anledning till tveksamhet rörande
lämplighet att bygga en dylik anläggning. Jag hänvisar härutinnan till vad
överbefälhavaren tidigare uttalat i ämnet.

Vad rör fredsförhållanden är det enligt min mening uppenbart att möjligheter
finnes att på ett tillfredsställande sätt ordna underhållet av flottans
fartyg även utan tillgång till ifrågavarande sliptunnel. Detta kan ske genom
en fördelning mellan marinens anläggningar på Muskö samt i Göteborg och
Fårösund, Karlskronavarvet AB anläggningar i Karlskrona samt enskilda
varv på ost- och västkusterna. Marinförvaltningens i det föregående redovisade
undersökning jävar på intet sätt riktigheten av detta påstående. Ämbetsverket
redovisar nämligen endast den med givna utgångspunkter optimala
fördelningen av fartygen på olika underhållsanstalter. En fördelning
enligt av mig antydda riktlinjer kan måhända medföra vissa ökade kostnader
för transporter av personal och materiel m. m. Dessa merkostnader
torde emellertid i jämförelse med räntekostnader för kapital som investeras
i en sliptunnelanläggning inte vara av mera betydande storlek.

När det gäller reparations- och underhållsbehov i krig borde förebragt
utredningsmateriel ha givit ett fullständigt underlag för bedömande av
reparationsbehoven och anstalter för dessas tillgodoseende. En prognos
över antalet fartyg, det sannolika antalet reparationsfall och en studie över
möjligheterna att omhänderha samma antal reparenter i befintliga fartygstunnlar
och på spridda krigsreparationsplatser hade härvid varit önsk -

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1962

vård. Med hänsyn till den sannolika utvecklingen av flottans fartygsbestånd
och till önskemålet om en såvitt möjligt spridd gruppering av fartygsförbanden
anser jag emellertid övervägande skäl tala för att Musköanläggningen
begränsas på det sätt jag föreslog redan i 1961 års statsverksproposition.
Den ifrågasatta anläggningen för motortorpedbåtar bör alltså inte ingå i
Musköanläggningen. Jag vill påpeka att överbefälhavaren i sitt senaste avgivna
yttrande i första hand har vägt mot varandra merkostnaderna för
en separat anläggning och det ökade skyddsvärdet hos en dylik anläggning.
När det gäller fördelning mellan skyddade reparationsanläggningar
i berg och utspridda reparationsplatser utan bergskydd bör man också hålla
i minnet att berganläggningar för fartygsreparationer endast i undantagsfall
torde förekomma utomlands. Denna omständighet tyder enligt mm mening
på att värdet av dylika anläggningar åtminstone bör bedömas med
försiktighet.

I detta sammanhang bör inte heller glömmas bort att förutsättningarna
för att inom rimlig tid färdigställa anläggningen blir större om den kan

begränsas i enlighet med mitt förslag.

Jag övergår härefter till frågan om medelsanvisning för nästa budgetår.
Kostnaderna för en anläggning enligt mitt förslag — utan shptunnel för
motortorpedbåtar men med särskild skyddad lastplats anser jag kunna
uppskattas till cirka 170 miljoner kronor enligt prisläget den 1 maj 1961.
Hittills har 48,5 miljoner kronor anvisats för Musköarbetena. Återstående
medelsbehov utgör alltså (170,0 — 48,5 =) 121,5 miljoner kronor. Den återstående
byggnadstiden bör beräknas till cirka 5 år. Om medelsanvisningen
begränsas till i riksstatsförslaget preliminärt beräknat belopp, 20,5 miljoner
kronor, kommer detta att medföra ytterligare förlängning av byggnadstiden.
En sådan kommer i sin tur att leda till att kostnaderna för byggnadsföretaget
stiger ytterligare, något som i sin tur kan medföra än längre
byggnadstid. På anförda skäl och under beaktande av att återstående medelsbehov
vid en optimal utbyggnadstakt inte fördelar sig jämnt på återstående
budgetår föreslår jag, att anslaget uppföres med ett till 30 miljoner
kronor avrundat belopp. Angivet belopp som med 9,5 miljoner kronor överstiger
det preliminärt beräknade bör ligga inom försvarets kostnadsram. Till
denna fråga torde jag få återkomma då jag framlägger förslag beträffande
övriga utbrutna anslagsfrågor för nästa budgetår. — Det är självklart att om
byggnadsprogrammet skulle inrymma särskild sliptunnel för motortorpedbåtar
skulle antingen medelsbehovet öka eller också byggnadstiden forlängas
med därav följande konsekvenser för kostnadsutvecklingen.

Åberopande vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

a) besluta att örlogsvarvet på Muskö skall utbyggas enligt
de riktlinjer som angivits i det föregående;

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 dr 1962

b) till Flyttning av Stockholms örlogsbas (Muskövarvet)
för budgetåret 1962^63 anvisa ett investeringsanslag av
30 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Grimlund

Sthlm 1962. K. L. Beckmans Boktr.