Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962
1
Nr 40
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av konvention om utlämning mellan Sverige och
Amerikas Förenta Stater; given Stockholms slott den
12 januari 1962.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt 12 §
regeringsformen föreslå riksdagen att godkänna den i Washington den 24
oktober 1961 undertecknade konventionen om utlämning mellan Sverige
och Amerikas Förenta Stater.
GUSTAF ADOLF
östen Undén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner en konvention om utlämning
mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 40
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 januari 1962.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
ministern för utrikes ärendena fråga om godkännande av en i Washington
den 24 oktober 1961 undertecknad konvention om utlämning mellan
Sverige och Amerikas Förenta Stater samt anför därvid följande.
Lagen den 6 december 1957 om utlämning för brott (utlämningslagen)
innebar en ingripande omdaning och modernisering av den tidigare gällande
svenska utlämningslagstiftningen. Såsom framgår av den till grund
för utlämningslagen liggande propositionen 1957:156 frigjorde sig Sverige
under förarbetena till den nya lagen genom uppsägning från de allra
flesta av sina tidigare gällande utlämningstraktater med främmande stater.
Vid tidpunkten för ikraftträdandet av 1957 års lag, den 1 januari 1958,
förelåg traktatmässig reglering av utlämningsväsendet endast med Norge
(konventionen den 21 februari 1907, SFS 1907: 13), Danmark (konventionen
den 17 juni 1913, SO 1913: 5) samt Finland (konventionen den 29 november
1923, SO 1924: 2), varjämte genom ministeriell noteväxling med
Belgien den 18 och den 22 maj 1951 särskild överenskommelse träffats om
att konventionen med denna stat av den 26 april 1870 (SFS 1870:37)
skulle gälla tills vidare med rätt för vardera parten att med omedelbar
verkan uppsäga konventionen med därtill hörande deklaration.
Under den tid som därefter förflutit har Sverige biträtt den i Paris den
13 december 1957 dagtecknade europeiska utlämningskonventionen (jfr
prop. 1958: 139). Konventionen trädde i kraft den 18 april 1960, sedan
den ratificerats av Sverige, Turkiet och Norge. Jämväl Grekland har sedermera
tillträtt denna konvention. Genom konventionens ikraftträdande
för Sveriges och Norges del sattes ovannämnda svensk-norska konvention
av den 21 februari 1907 ur kraft i de delar den reglerade utlämningsfrågor.
Enligt vad som upplysts avser också Danmark att inom den närmaste
tiden ratificera den europeiska konventionen, vilket bland annat får den
rättsverkan att den nämnda svensk-danska konventionen av den 17 juni
1913 likaledes sättes ur kraft till den del den reglerar utlämningsfrägor.
I detta sammanhang bör nämnas att Sveriges, Danmarks och Norges
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962
anslutning till den europeiska konventionen icke innebär att utlämning
mellan dessa länder regleras av denna konvention. På grund av särskilda
förbehåll vid ratificeringen av konventionen är denna icke tillämplig i
förhållandet mellan nämnda tre länder. Utlämning mellan dessa stater
jämte Finland regleras numera av enhetlig nordisk särlagstiftning på
detta område; jfr lagen den 5 juni 1959 om utlämning för brott till Danmark,
Finland, Island och Norge. I samband med ikraftträdandet av denna
lagstiftning har bestämmelserna om utlämning i den nämnda svenskfinska
konventionen av den 29 november 1923 enligt överenskommelse
genom ministeriell noteväxling den 30 augusti 1960 upphört att gälla.
Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att Sverige efter Danmarks
ratifikation av den europeiska konventionen kommer att ha traktatmässig
reglering av utlämning för brott endast i förhållande till de till den europeiska
konventionen anslutna utomnordiska staterna och till Belgien.
Ehuru den svenska utlämningslagen bygger på grundsatsen att utlämning
från Sverige kan ske oberoende av traktat med den främmande staten,
utesluter detta icke att utlämningsavtal kan befinnas ändamålsenliga för
Sverige. Särskilt gäller detta i förhållandet till stater, med vilka utlämningsfrågor
från tid till annan aktualiseras och vilkas interna lagstiftning
såsom oeftergivligt villkor för utlämning kräver att en ömsesidigt förpliktande
överenskommelse föreligger (jfr prop. 1957: 156, s. 30). Till denna
grupp av länder hör Amerikas Förenta Stater.
Förhandlingar syftande till avslutande av utlämningstraktat upptogs
på svenskt initiativ i Washington i februari månad 1960. De har resulterat
i en den 24 oktober 1961 undertecknad konvention om utlämning
mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater, vilken jämte därtill hörande
protokoll är fogad såsom bilaga till detta protokoll. I det följande lämnas
en redogörelse för konventionsbestämmelserna.
Enligt art. 1 åtager sig de avtalsslutande staterna att i enlighet med de
bestämmelser och villkor som fastställts i konventionen utlämna för brott
misstänkta eller dömda personer. Åtagandet omfattar sådana brott som angives
i art. II och som begåtts inom den ansökande statens territoriella
jurisdiktionsområde eller utanför detta under de villkor som är angivna
i art. IV. Vidare föreskrives att utlämning får ske endast under förutsättning
att visst mått av bevisning i skuldfrågan förebringas. Som närmare
kan slutas av art. XI syftar denna regel på det fall, då dom mot den
misstänkte ej föreligger. Enbart häktningsbeslut accepteras således ej i
detta fall, utan det måste också visas att det finns kvalificerad grund
för häktningsbeslutet. Från amerikansk sida har man fäst så stor vikt
vid denna princip att det ansetts nödvändigt att den kommer till uttryck
redan i den första artikeln.
Från svensk synpunkt finns ej något behov att, på sätt som skett i
art. It, närmare specificera de olika brott för vilka utlämning skall kunna
ske enligt konventionen, och det kan för oss knappast anses önskvärt att
detta görcs. Enligt den amerikanska utlämningslagstiftningen torde emel
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962
lertid en sådan specificering vara nödvändig och systemet bör för svensk
del kunna accepteras med den komplettering i form av hänvisning till den
interna rätten som sker i art. III. Svårigheter har självfallet förelegat
att få till stånd en för båda staterna godtagbar uppräkning. Det har ej
kunnat undgås att beskrivningarna i vissa fall kommit att te sig främmande
från svensk synpunkt. Att brottsbeskrivningarna emellanåt gjorts detaljerade
har från amerikansk sida motiverats med skiljaktigheter i strafflagstiftningen
de olika delstaterna emellan. Då det i tillämpningen gäller
att avgöra om ett brott faller under konventionen, torde det faktiska handlandet
få anses avgörande. Brottet föranleder enligt konventionen utlämning,
om det faktiska handlandet kan för båda konventionsstaternas del
inordnas under något av de uppräknade brotten (ej nödvändigtvis detsamma
i båda staterna) och dessutom villkoren i art. III är uppfyllda.
Beträttande punkten 22, avseende brott mot lagstiftningen om handel med
narkotika, har från amerikansk sida framhållits att dylika brott i Förenta
Staterna betraktas såsom mycket allvarliga. Enligt de i Sverige gällande bestämmelserna
är stratfet böter eller fängelse; jfr kungörelsen den 16 september
1933 med vissa bestämmelser angående narkotiska ämnen och beredningar.
Ehuru brottet med hänsyn härtill icke är av den svårhetsgrad,
som enligt art. III förutsättes för utlämning, har det likväl ansetts kunna
medtagas i enumerationen i art. II med tanke dels på möjligheten av en
eventuell framtida straffskärpning och dels på möjligheten av att gärning
som här avses i särskilt fall kan vara att hänföra under någon annan straffbestämmelse,
som möjliggör utlämning.
För Sveriges del möter ej hinder att utlämna även för andra brott än sådana,
som faller under uppräkningen i art. II och är av den svårhetsgrad
som angives i art. III, om blott förutsättningarna enligt 4 § utlämningslagen
är uppfyllda.
I nyssnämnda lagrum stadgas att utlämning ej må äga rum, med mindre
den gärning för vilken utlämningen begäres motsvarar brott varå straffarbete
kan följa. Den uppdelning i två arter av allmänna frihetsstraff —
fängelse och straffarbete — som ligger till grund för detta stadgande saknar
motsvarighet i amerikansk strafflagstiftning. Detta förhållande jämte
den omständigheten, att det föreliggande förslaget till brottsbalk sammanför
fängelse och straffarbete till ett enhetligt frihetsstraff, ligger bakom
den formel för angivande av svårhetsgrad hos de i art. II uppräknade brotten
som kommer till uttryck i art. Ill p. 1. Däri stadgas under a) att brottet skall
i såväl den ansökande som den anmodade staten vara belagt med frihetsstraff
under längre tid än ett år. Enligt p. 1 b) skall i den anmodade staten
straff av sådan svårhetsgrad »i allmänhet» kunna följa å brottet. Med det
citerade uttrycket avses att giva uttryck åt den grundsatsen att gärningen
i flertalet amerikanska delstater skall vara straffbelagd på angivet sätt.
När Sverige är anmodad stat, har uttrycket ej någon funktion att fylla.
För tiden intill dess att ett enhetligt frihetsstraff införts hos oss och 4 §
utlämningslagen ändrats i enlighet härmed, skall art. III p. 1 givas den tolk
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 40 år 1962
ningen att brott, för vilket utlämning kan ifrågakomma, måste kunna bestraffas
enligt svensk lag med straffarbete under längre tid än ett år och
enligt amerikansk lag med frihetsberövande under minst denna tidrymd.
Denna tolkning har fastslagits i det vid konventionen fogade protokollet.
Rörande art. III må vidare nämnas att i p. 2 upptagits en bestämmelse
motsvarande stadgandet i 4 § andra punkten utlämningslagen, nämligen att,
om den eftersökte dömts för brottet, det utmätta straffet skall avse frihetsberövande
under en tid av lägst fyra månader för att utlämning skall kunna
ske.
Den allmänna konventionsförpliktelsen (art. I) omfattar såsom förut
nämnts i första hand brott, som begåtts inom den ansökande statens territoriella
jurisdiktionsområde. Enligt art. IV p. 1 behöver utlämning icke
medgivas för brott, som begåtts inom den anmodade statens territoriella
jurisdiktionsområde. Utlämning från Sverige kan för närvarande ske allenast
för gärning, som helt eller delvis förövats utom riket eller ombord
på utländskt fartyg eller luftfartyg, eller för medverkan därtill, jfr 3 § utlämningslagen.
Med anledning av ett aktuellt fall har det dock vid konventionsförhandlingarna
från svensk sida ifrågasatts att utlämning borde
kunna medgivas för brott, som är begånget på främmande beskicknings
område inom den anmodade statens territorium. Detta har lett till en kompletterande
konventionsbestämmelse i p. 1, enligt vilken utlämning må beviljas
för brott, som begåtts på den anmodade statens territorium av den som
är ämbets- eller tjänsteman hos den ansökande staten och tillika är medborgare
i denna stat. Utlämning kan i sådant fall ske allenast om den anmodade
statens lagstiftning medger detta, och det överlämnas åt den anmodade
staten att bedöma, huruvida den anser det lämpligt att bevilja utlåmningen.
Enligt vad som upplysts lägger Förenta Staternas lagstiftning intet
hinder häremot. Fråga om ändring i gällande svenska lagbestämmelser på
grund av förevarande konventionsstadgande anmäles denna dag av chefen
för justitiedepartementet.
I fråga om brott, som begåtts utanför den ansökande statens territoriella
jurisdiktionsområde, gäller vidare enligt vad i p. 2 är stadgat att utlämning
ej behöver beviljas, med mindre lagstiftningen i den ansökande staten
och lagstiftningen i den anmodade staten under motsvarande förhållanden
medgiver beivrande av sådant brott.
I p. 3 definieras vad som i konventionens mening (art. I och IV) avses med
termen »territoriellt jurisdiktionsområde».
Beträffande de omständigheter som har karaktären av utlämningshinder
enligt art. V må nämnas att p. 1 motsvarar 10 § första stycket utlämningslagen.
Med uttrycket »been proceeded against», som i den svenska konvenlionstexten
motsvaras av ordet »lagförts», avses att täcka även det i Sverige
tänkbara fallet alt åtalseftergift beslutats. Förbudet i p. 2 att utlämna
vid åtals- och straffpreskription motsvarar 10 § andra stycket utlämningslagen.
De i 12 § första stycket 3. utlämningslagen uppställda villkoret, att
den som utlämnas icke må för brottet åtalas vid extraordinär domstol har
lf llihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 40
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962
fått en motsvarighet i ett i p. 3 stadgat förbud mot utlämning, vilket utsträckts
till att omfatta även den situationen att en av sådan domstol meddelad
dom ligger till grund för utlämningsframställningen. Förbudet mot utlämning
för militärt brott i 5 § och för politiskt brott i 6 § utlämningslagen
har sin motsvarighet i p. 4 och 5.
P. 6 innehåller en bestämmelse som gör det möjligt för Sverige att, i enlighet
med vad i 8 § utlämningslagen säges, underlåta utlämning om den i
särskilt fall befinnes uppenbart oförenlig med humanitetens krav. Från
amerikansk sida ställde man sig till en början tveksam till att intaga en bestämmelse
av detta innehåll i konventionen, och det framhölls bland annat
att bestämmelsen med sin obestämda formulering skulle kunna giva grund
för en obehörig vägran att utlämna. Med nuvarande transportmedel kunde
det t. ex. ej bereda några svårigheter att transportera även en relativt svårt
sjuk person över Atlanten. Man ansåg sig dock slutligen kunna godtaga bestämmelsen,
sedan det från svensk sida understrukits att den fått sådan
utformning, att den rimligtvis endast kan åberopas i rent exceptionella fall.
Enligt amerikansk uppfattning torde det vara av stor vikt att den anmodade
statens prövning sker under hänsynstagande till såväl gärningens
beskaffenhet som den utlämningssökande statens intresse.
Bestämmelserna i art. VI om uppskov med överlämnande av den som skall
utlämnas synes vara förenliga med stadgandet i 11 § utlämningslagen. Med
den formulering artikeln fått inbegriper den jämväl det fallet, att förundersökning
inletts beträttande annat brott än det som avses med utlämningsframställningen.
Enligt stadgandet i art. VII överlämnas åt de fördragsslutande staterna att
själva pröva, huruvida de önskar utlämna egna medborgare. Under förhandlingarna
har klargjorts att Sverige icke utlämnar egna medborgare,
jtr 2 § utlämningslagen. Nämnas bör att det från svensk sida ifrågasatts
att Sverige med hänsyn till den nära samhörigheten mellan de nordiska
länderna skulle vara befogat att vägra utlämning jämväl av dansk, finsk,
isländsk eller norsk medborgare (jfr prop. 1957: 156, s. 40 och 1958: 139,
s. 11). Då Förenta Staterna är berett att utlämna t. o. m. egna medborgare,
har det svenska önskemålet ej mött någon förståelse, därvid bland annat
påpekats att de övriga nordiska ländernas utlämningsavtal med Förenta
Staterna icke innehåller motsvarande begränsning beträffande svenska medborgare.
Föreskriften i 12 § första stycket 4. utlämningslagen, enligt vilken såsom
villkor för utlämning skall gälla att den som utlämnas ej må straffas med
döden, motsvaras i konventionstexten av art. VIII. Där stadgas att utlämning
må vägras, därest den ansökande staten ej avgiver försäkran, som
den anmodade staten finner tillfyllest, att dödsstraff icke kommer att verkställas.
Den i art. IX uttryckta principen att den som utlämnats ej må lagforas eller
straffas för annat, före utlämningen begånget brott än det, som föranlett
utlämningen, och ej heller vidareutlämnas till tredje land annat än under
7
Kungl. Maj.ts proposition nr AO år 1962
vissa närmare angivna förhållanden torde stå i överensstämmelse med 12 §
första stycket 1. utlämningslagen. Artikeln upptager ej någon uttrycklig
motsvarighet till lagbestämmelsen i andra punkten i samma stycke, men
den däri fastslagna grundsatsen torde ändock, enligt den uppfattning som
kommit till uttryck vid förhandlingarna, tillräckligt återspeglas i den utformning
som givits åt artikeln. I detta sammanhang må hänvisas till art.
14 i den europeiska utlämningskonventionen, vilken artikel ej ansetts böra
föranleda reservation från svensk sida (jfr prop. 1958: 139, s. 31).
Beträffande överlämnande till den ansökande staten av föremål, som åtkommits
genom det aktuella brottet eller vilka erfordras såsom bevis, hänvisar
art. X till de fördragsslutande staternas interna lagstiftning, jfr 21 §
utlämningslagen.
Framställning om utlämning skall enligt art. XI göras på diplomatisk väg.
I artikeln redogöres närmare för de handlingar som skall bifogas framställningen.
Därest den som begäres uflämnad redan dömts för brottet, skall sålunda
domen närslutas. I annat fall skall häktningsbeslut, vittnesutsagor,
förundersökningsprotokoll och övrig utredning varå beslutet grundats eller
som må anses äga betydelse i ärendet, tillställas den anmodade staten (p• 1) ■
Det kräves att de översända handlingarna innehåller gärningsbeskrivning
och uppgift om plats och dag för gärningens begående ävensom att avskrift
av tillämplig straffbestämmelse och uppgifter till styrkande av den eftersöktes
identitet, medborgarskap och hemvist lämnas. Handlingarna skall vara
åtföljda av bestyrkt översättning till den anmodade statens språk (p. 2).
Såsom framgår av artikeln (p. 1 b) är kraven på den utredning, som skall
förebringas i skuldfrågan beträffande den som ännu ej dömts, tämligen
långt gående. Till grund härför ligger amerikanska önskemål; i detta sammanhang
hänvisas till vad förut anförts vid behandlingen av art. I. På
svensk sida har den amerikanska ståndpunkten i detta hänseende godtagits.
Anledning att påfordra sådant erkännande av häktningsbeslut som avses i
9 § tredje stycket utlämningslagen har ej ansetts föreligga.
Beträffande den utredning som skall framläggas, då den sökte personen är
dömd för det brott utlämningsframställningen avser, har det varit svårare
att vinna enighet. Enligt amerikansk uppfattning borde en dom, vari den
tillLalades skuld till brottet fastslås, godkännas såsom bevisning i skuldfrågan
och således ej bli föremål för granskning och omprövning i det land till
vilket utlämningsframställningen riktats. Från svensk sida åter har väl kunnat
medgivas att en dom i princip skall erkännas såsom grundval för utlämningsbegäran,
men samtidigt har — med hänsyn till bestämmelsen i 9 §
tredje stycket utlämningslagen — framhållits att reservation måste göias
för det fall att domen är uppenbart oriktig. Under förhandlingarna underströks
på amerikanskt håll att det i en rättsstat visserligen väl kan inträffa
att en klart oriktig dom kommer till stånd men att domen i sådant fall rättas
till; det ansågs vara självklart alt en stat ej gör utlämningsframställning på
grundval av en dom som sålunda ej godtages i den egna staten. Skulle det,
sedan utlämningsframställning gjorts, visa sig att domen är oriktig, borde
8
Kungl. Maj.ts proposition nr W år 1962
åtgärder för dess undanröjande vidtagas i den ansökande staten. Då man
från amerikansk sida intog en mycket bestämd hållning på denna punkt,
blev det nödvändigt att modifiera den svenska ståndpunkten så långt som
över huvud taget var förenligt med utlämningslagen. Enligt den kompromisslösning
varom enighet uppnåddes, har visserligen ej upptagits någon
bestämmelse om den utredning som erfordras i domsfallen, men till regeln
om skyldighet för den ansökande staten att översända domen har i stället fogats
föreskriften att den anmodade staten i undantagsfall kan begära att domen
kompletteras med andra handlingar (p. 1 a). Härmed har ej kommit
till direkt uttryck i konventionen att utlämning kan vägras om den anmodade
staten finner domen uppenbart oriktig, men möjligheten att kräva
kompletterande dokument antyder att en sådan befogenhet finnes. Denna
lösning synes vara förenlig med utlämningslagen och kunna godtagas från
svensk sida (jfr prop. 1957: 156, s. 65 och 129).
Art. XII innehåller bestämmelser om provisoriskt anhållande i avvaktan
på begäran om utlämning, jfr 23 § utlämningslagen. Framställning härom
skall göras på diplomatisk väg och den skall innehålla uppgift om gärningen
och den eftersöktes signalement samt upplysning om hans uppehållsplats,
om denna är känd. Härutöver skall den ansökande staten avgiva förklaring
att de enligt art. XI för utlämning erforderliga handlingarna föreligger
och senare kommer att överlämnas (p. 1). Den ansökande staten kan
icke påfordra längre provisorisk anhållningstid än 40 dagar. Har denna
frist för ingivandet av utlämningsframställningen jämte föreskriven dokumentation
försuttits, må provisoriskt anhållande för samma gärning ej vidare
förekomma (p. 2).
De i art. XIII upptagna, relativt detaljerade och komplicerade bestämmelserna
om fördelningen av kostnaderna vid utlämning har utformats i enlighet
med amerikanska önskemål.
Ehuru bestämmelser om transitering av utlämnad person ej har större
praktisk betydelse i förhållandet mellan Sverige och Förenta Staterna, har
sådana för fullständighetens skull medtagits i art. XIV, jfr 25 § utlämningslagen.
Genomtransport av den som ej är medborgare i den stat, genom vilken
han skall föras, får vägras endast om den gärning som föranlett utläinningen
ej utgör något i art. II uppräknat brott eller om enligt allmänna
rättsprinciper synnerliga skäl talar emot genomtransporten. Transiteringsframställning
skall göras på diplomatisk väg och åtföljas av den handling
medelst vilken utlämningen medgivits.
Frågan om upptagande i konventionen av en bestämmelse, som täcker det
i 7 § utlämningslagen stadgade förbudet mot utlämning i fall då risk föreligger
för förföljelse av den utlämnade på grund av hans härstamning, tillhörighet
till viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller
eljest på grund av politiska förhållanden, föranledde långvariga diskussioner
vid förhandlingarna. Ett så vittgående undantag från den allmänna
förpliktelsen för de avtalsslutande staterna att bifalla varandras utlämningsframställningar
återfanns icke i någon tidigare sluten amerikansk utläm
-
9
Kungl. Maj.ts proposition nr iO år 1962
ningstraktat. De nya tankegångar inom utlämningsväsendet, som ligger bakom
formuleringen av nyssangivna svenska lagstadgande, syntes ännu ej ha vunnit
burskap inom den amerikanska utlämningslagstiftningen. Intagandet i
konventionen av en bestämmelse, motsvarande den svenska utlämningslagens
skulle som följd härav undanrycka den ömsesidighet, som borde ligga till
grund för en utlämningskonvention. I denna situation uppnåddes enighet
om att lösa frågan genom att i konventionen upptaga en allmän, kompletterade
regel, innefattande hänvisning till lagstiftningen i den anmodade staten.
Bestämmelsen återfinns i art. XV.
Sistnämnda artikel reglerar även det fall, då konkurrerande utlämningsframställningar
föreligger. För Sveriges del blir alltså i denna situation bestämmelserna
i 13 § utlämningslagen tillämpliga. Förenta Staterna torde i
allmänhet tillämpa principen att framställningarnas tidsföljd blir avgörande.
Genom art. XV regleras även själva förfarandet i utlämningsärende. Det
blir lagstiftningen i den stat till vilken utlämningsframställningen riktas som
blir tillämplig i detta hänseende. Detta innebär bland annat att 20 § andra
stycket ulämningslagen skall tillämpas, då en person skall utlämnas från
Sverige.
Enligt konventionens slutartikel, art. XVI, träder konventionen i kraft i
och med utväxlingen av ratifikationsinstrumenten. I avsaknad av konventionsbestämmelse
med motsatt innebörd torde konventionen få anses tilllämplig
även å gärning, som begåtts före konventionens ikraftträdande.
Under åberopande av det anförda får jag föreslå, att den här bilagda konventionen
om utlämning mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater jämte
det vid konventionen fogade protokollet måtte jämlikt 12 § regeringsformen
framläggas för riksdagen för godkännande, och hemställer alltså
att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen
att godkänna konventionen jämte det därvid fogade protokollet.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
P. U. Hjärne
10
Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1962
Bilaga
Konvention om utlämning mellan
Sverige och Amerikas
Förenta Stater
Konungariket Sverige och Amerikas
Förenta Stater, vilka önska vidga
de två staternas samarbete i fråga om
brottslighetens bekämpande, ha beslutat
att avsluta en konvention om
utlämning och ha för detta ändamål
utsett följande befullmäktigade ombud:
Hans
Majestät Konungen av Sverige:
Gunnar
Jarring, Sveriges utomordentlige
och befullmäktigade ambassadör
i Amerikas Förenta Stater, och
Amerikas Förenta Staters President:
Dean
Rusk, Amerikas Förenta Staters
Secretary of State,
vilka efter att ha delgivit varandra
sina respektive fullmakter, som befunnits
i god och behörig form, överenskomma
om följande.
Artikel I
Vardera avtalsslutande staten åtager
sig att i enlighet med de bestämmelser
och villkor som fastställts i
denna konvention till den andra staten
utlämna personer, som påträffats
å dess territorium och vilka äro misstänkta
eller dömda för något av de
brott, som angivas i artikel II i denna
konvention och vilka begåtts inom
den andra statens territoriella jurisdiktionsområde
eller utanför detta
under de i artikel IV i denna konvention
angivna villkoren. Sådan utlämning
skall dock äga rum endast
på grundval av sådan bevisning om
brottslighet, som enligt lagstiftningen
på den ort, där den eftersökte påträffats,
skulle rättfärdiga hans ställande
inför rätta, om brottet begåtts där.
Convention on extradition between
the United States of America
and Sweden
The United States of America and
the Kingdom of Sweden desiring to
make more effective the cooperation
of the two countries in the repression
of crime, have resolved to conclude a
Convention on Extradition and for
this purpose have appointed the following
Plenipotentiaries:
The President of the United States
of America:
Dean Rusk, Secretary of State of
the United States of America, and
His Majesty the King of Sweden:
Gunnar Jarring, Ambassadör Extraordinary
and Plenipotentiary of Sweden
to the United States of America,
who, having communicated to each
other their respective full powers,
found to be in good and due form,
agree as follows:
Article I
Each Contracting State undertakes
to surrender to the other, subject to
the provisions and conditions laid
down in this Convention, those persons
found in its territory who have
been charged with or convicted of any
of the offenses specified in Article II
of this Convention committed within
the territorial jurisdiction of the
other, or outside thereof under the
conditions specified in Article IV of
this Convention; provided that such
surrender shall take place only upon
such evidence of criminality as, according
to the laws of the place where
the person sought shall be found,
would justify his commitment for
trial if the offense had been there
committed.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962
Artikel II
Utlämning skall, i enlighet med bestämmelserna
i denna konvention, beviljas
för följande brott:
1. Mord, inbegripet barnamord; dödande
av annan, då sådan gärning är
straffbar i Sverige såsom dråp och i
Förenta Staterna såsom dråp av vilja.
2. Avsiktligt tillfogande av skada å
person och uppsåtlig misshandel, föranledande
allvarlig kroppsskada.
3. Bortförande av barn eller vuxen.
4. Våldtäkt; fosterfördrivning; otukt
med kvinna, vilken ej uppnått den
ålder som för sådant fall angivits av
lagen i såväl den ansökande som den
anmodade staten.
5. Koppleri, bestämt såsom tillhandahållande
eller befordran i osedligt
syfte av underårig kvinna, även med
hennes medgivande, eller i samma
syfte av annan kvinna genom brukande
av svek, hot eller tvång, i båda fallen
för att tillfredsställa annan persons
begär; utnyttjande för egen vinning
av annans otuktiga levnadssätt.
6. Tvegifte.
7. Rån; inbrott, bestämt såsom gärning,
varigenom någon under dag eller
natt bryter sig in i eller förskaffar
sig tillträde till hus, kontor eller annan
byggnad, tillhörande staten, juridisk
person eller enskild, i avsikt
att däri föröva tillgrepp eller annan
liknande gärning.
8. Mordbrand.
9. Avsiktlig olaglig skadegörelse å
järnväg, tåg, fartyg, luftfartyg, bro,
fordon och annat fortskaffningsmedel
eller å allmän eller enskild byggnad
eller byggnadsverk, om gärningen innebär
fara för människoliv.
10. Sjöröveri; myteri ombord å fartyg
eller luftfartyg i avsikt att sätta
sig upp mot fartygets eller luftfartygets
befälhavare; besittningstagande
av fartyg eller luftfartyg genom svikligt
förfarande eller våld.
11. Utpressning.
12. Förfalskning eller brukande av
falsk urkund; eftergörande eller för
-
Article II
Extradition shall be granted, subject
to the provisions of this Convention,
for the following offenses:
1. Murder, including infanticide;
the killing of a human being, when
such act is punishable in the United
States as volontary manslaughter, and
in Sweden as manslaughter.
2. Malicious wounding; mayhern;
wilful assault resulting in grievous
bodily harm.
3. Kidnapping; abduction.
4. Rape; abortion; carnal knowledge
of a girl under the age specified
by law in such cases in both the requesting
and requested State.
5. Procuration, defined as the procuring
or transporting of a woman or
girl under age, even with her consent,
for immoral purposes, or of a woman
or girl over age, by fraud, threats, or
compulsion, för such purposes with a
view in either case to gratifying the
passions of another person; prof iting
from the prostitution of another.
6. Bigamy.
7. Robbery; burglary, defined to be
the breaking into or entering either in
day or night time, a house, office, or
other building of a government, Corporation,
or private person, with intent
to commit a felony therein.
8. Arson.
9. The malicious and unlawful damaging
of railways, trains, vessels, aircraft,
bridges, vehicles, and other
means of travel or of public or private
buildings, or other structures, when
the act committed shall endanger
human life.
10. Piracy; mutiny on board a vessel
or an aircraft for the purpose of
rebelling against the authority of the
Captain or Commander of such vessel
or aircraft; or by fraud or violence
taking possession of such vessel or
aircraft.
11. Blackmail or extortion.
12. Forgery, or the utterancc of forged
papers; the forgery or falsifica
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962
falskning av regerings, offentlig myn- tion of official acts of government, of
dighets eller domstols officiella hand- public authorities, or of courts of julingar
eller brukande av det sålunda stice, or the utterance of the thins
eftergjorda eller förfalskade. forged or falsified.
13. Eftergörande, förfalskning eller 13. The counterfeiting, falsifying or
torandrande av penningar, vare sig altering of money, whether coin or
mynt eller sedlar, eller av skuldebrev, paper, or of instruments of debt creutgivna
av federal, delstatlig, provin- ated by national, state, provincial, or
siell eller kommunal myndighet, eller municipal governments, or of coupons
av därtill hörande kuponger eller ock thereof, or of bank-notes, or the utterav
banksedlar samt utgivande eller ance or circulation of the same; or the
utprangling darav; eller eftergörande, counterfeiting, falsifying or altering
förfalskning eller förändrande av of- of seals of state.
fentliga sigill.
14. Förskingring av ämbets- eller 14. Embezzlement by public offi
förskingring
av anställd cers; embezzlement by persons hired
till forfang for arbetsgivaren; stöld; or salaried, to the detriment of their
åtkomst av penningar, värdepapper employers; larceny; obtaining money,
eller annan egendom genom bedrägeri valuable securities or other property
eller hot att tillfoga skada; mottagan- by false pretenses, or by threats of inde
av penningar, värdepapper eller jury; receiving money, valuable seannan
egendom med vetskap om att curities or other property knowinCT the
det mottagna åtkommits genom för- same to have been embezzled, stolen
skingring, stöld eller bedrägeri. or fraudulently obtained.
15. Brukande av allmänna posten 15. Making use of the mails or other
eller andra kommunikationsmedel i means of communication in connecsamband
med förberedande åtgärder, tion with schemes devised or intended
syltande till att vilseleda allmänheten to deceive or defraud the public or for
eller att utfå penningar under falska the purpose of obtaining monev under
förespeglingar. false pretenses.
16. Bedrägeri eller trolöshet av för- 16. Fraud or breach of trust by a
yaltare eller syssloman, bankir, agent, bailee, banker, agent, factor, trustee
kommissionar, förmyndare, god man or other person acting in a fiduciary
e;:.e.^ annan som innehar förtroende- capacity, or director or member or
ställning eller av direktör, styrelsele- officer of any companv.
damot eller tjänsteman i bolag.
17. Begärande, mottagande eller er- 17. Soliciting, receiving, or offering
bjudande av muta. bribes. ö 8
18. Mened; anstiftan av mened. 18. Perjury; subornation of perju
ry.
19. Brott enligt lagstiftning om un- 19. Offenses against the laws for
dertryckande av slaveri och slavhan- the suppression of slavery and slave
20. Gäldenärsbrott.
laws.
trading.
20. Offenses against the bankruptcy
21. Smuggling, bestämt såsom gär
nmg
varigenom någon avsiktligt över- ot wiltully and knowingly violating
rader tullagstiftning i syfte att un- the customs laws wåth intent to dedandraga
tullavgift pa internationell fraud the revenue by international
handel med tullbelagd vara. traffic in merchandise subject to duty.
22. Brott enligt lagstiftning om han- 22. Offenses against the laws rela
del
med samt brukande, framställ- ting to the traffic in, use of, or proning
eller tillverkning av narkotiska duction or manufacture of, narcotic
ämnen eller hashish. drugs or cannabis.
13
Kungl. Maj. ts proposition nr 40 år 1962
23. Brott enligt lagstiftning om otillåten
tillverkning av eller handel med
giftiga kemikalier eller hälsovådliga
varor.
24. Försök till något av ovannämnda
brott, därest sådant försök är
brottsligt enligt lagstiftningen i de avtalsslutande
staterna.
25. Medverkan till något av ovannämnda
brott.
Artikel III
1. Den anmodade staten skall, i enlighet
med bestämmelserna i denna
konvention, utlämna den som är misstänkt
eller dömd för något av de i artikel
II uppräknade brotten, allenast
om följande båda förutsättningar äro
uppfyllda:
a) Enligt den ansökande statens
lagstiftning, i dess lydelse vid tidpunkten
för brottets begående, kan å
brottet följa frihetsstraff under längre
tid än ett år; samt
b) Enligt gällande lagstiftning i den
anmodade staten kan å brottet i allmänhet
följa frihetsstraff under längre
tid än ett år, vilken påföljd skulle
tillämpas, om brottet hade begåtts på
den anmodade statens territorium.
2. Har den eftersökte dömts i den
ansökande staten, måste det utmätta
straffet avse frihetsberövande under
en tid av lägst fyra månader.
Artikel IV
1. Utlämning behöver icke medgivas
för brott, som begåtts inom den
anmodade statens territoriella jurisdiktionsområde.
Har brottet begåtts
inom den anmodade staten av någon
som är ämbets- eller tjänsteman hos
den ansökande staten och tillika medborgare
däri, skall den anmodade staten,
med tillämpning av sin lagstiftning,
äga rätt att överlämna den vars
utlämning begärts, därest enligt dess
bedömande det anses lämpligt att så
förfara.
2. Har brottet begåtts utanför den
ansökande statens territoriella jurisdiktionsområde,
behöver framställning
om utlämning icke bifallas med
23. Offenses against the laws relating
to the illicit manufacture of or
traffic in poisonous Chemicals or substances
injurious to health.
24. The attempt to commit any of
the above offenses when such attempt
is made a separate offense by the laws
of the Contracting States.
25. Participation in any of the above
offenses.
Article III
1. The requested State shall, subject
to the provisions of this Convention,
extradite a person charged with or
convicted of any offense enumerated
in Article II only when both of the
following conditions exist:
(a) The law of the requesting State,
in force when the offense was committed,
provides a possible penalty of
deprivation of liberty för a period of
more than one year; and
(b) The law in force in the requested
State generally provides a possible
penalty of deprivation of liberty for
a period of more than one year which
would be applicable if the offense
were committed in the territory of the
requested State.
2. When the person sought has been
sentenced in the requesting State, the
punishment awarded must have been
for a period of åt least four months.
Article IV
1. Extradition need not be granted
for an offense which has been committed
within the territorial jurisdiction
of the requested State, but if the
offense has been committed in the requested
State by an officer or employee
of the requesting State, who is
a national of the requesting State, the
executive aulhority of the requested
State shall, subject to its laws, have
the power to surrender the person
sought if, in its discretion, it be
deemed proper to do so.
2. When the offense has been committed
outside the territorial jurisdiclion
of the requesting State, the request
for extradition need not be
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962
mindre lagstiftningen i den ansökande
staten samt lagstiftningen i den
anmodade staten under motsvarande
förhållanden medgiver beivrande av
sådant brott.
3. Med uttrycket »territoriellt jurisdiktionsområde»
i denna artikel och
artikel I i denna konvention förstås
territorium, inbegripet territorialvattnet
och luftrummet däröver, som tillhör
endera avtalsslutande staten eller
står under dess kontroll, liksom fartyg
och luftfartyg, tillhörande endera
avtalsslutande staten eller dess medborgare
eller där hemmahörande juridisk
person, när sådant fartyg befinner
sig å öppna havet eller sådant
luftfartyg befinner sig över öppna havet.
Artikel V
Utlämning skall icke medgivas när
någon av följande omständigheter föreligger:
1.
Om den vars utlämning begärts
redan lagförts eller vid tiden för
framställningen lagföres i den anmodade
staten i enlighet med gällande
strafflag i denna stat för det brott, för
vilket utlämningen begärts.
2. Om talan å brottet preskriberats
eller straffet för brottet eljest förfallit
enligt lagstiftningen i antingen den
ansökande eller den anmodade staten.
3. Om den som begärts utlämnad
åtalats eller kommer att åtalas inför
extraordinär domstol i den ansökande
staten.
4. Om gärningen utgör brott enbart
enligt militär lagstiftning.
5. Om brottet av den anmodade staten
betraktas som politiskt eller förknippat
med ett politiskt brott.
6. Om utlämning i särskilt fall finnes
uppenbart oförenlig med humanitetens
krav på grund av, exempelvis,
den avsedda personens ungdom
eller hälsotillstånd, med beaktande
jämväl av brottets beskaffenhet och
den ansökande statens intressen.
honored unless the laws of the requesting
State and those of the requested
State authorize prosecution
of sucli offense under corresponding
circumstances.
3. The words “territorial jurisdiction”
as used in this Article and in
Article I of this Convention mean:
territory, including territorial waters,
and the airspace thereover, belonging
to or under the control of one of the
Contracting States; and vessels and
aircraft belonging to one of the Contracting
States or to a Citizen or Corporation
thereof
on the high seas or such aircraft is
over the high seas.
Article V
Extradition shall not be granted in
any of the following circumstances:
1. When the person sought has already
been or is åt the time of the request
being proceeded against in the
requcsted State in accordance with
the criminal laws of that State för
the offense för which his extradition
is requested.
2. When the legal proceedings or
the enforcement of the penalty for the
offense has become barred by limitation
according to the laws of either
the requesting State or the requested
State.
3. When the person sought has been
or will be tried in the requesting State
by an extraordinary tribunal or court.
4. When the offense is purely military.
5. If the offense is regarded by the
requested State as a political offense
or as an offense connected with a
political offense.
6. If in the specific case it is found
to be obviously incompatible with
the requirements of humane treatment,
because of, for example, the
youth or health of the person sought,
taking into account also the nature of
the offense and the interests of the
requesting State.
15
Kungl. Maj.ts proposition nr W år 1962
Artikel VI Artide VI
Om den som begärts utlämnad är
föremål för åtgärder enligt den anmodade
statens strafflagstiftning med
anledning av annat brott än det för
vilket utlämning begärts eller denne
för sådant brott avtjänar straff i den
anmodade staten, må med hans överlämnande
anstå till dess att av brottet
påkallade sådana åtgärder slutförts
eller han är berättigad till frigivning.
Artikel VII
Den anmodade staten är icke förpliktad
att medgiva utlämning av person,
som är medborgare i denna stat,
men skall i enlighet med sin lagstiftning
äga rätt att överlämna egen medborgare,
om detta enligt dess bedömande
anses böra ske.
Artikel VIII
Om det brott för vilket utlämning
begäres enligt den ansökande statens
lagstiftning förskyller dödsstraff men
lagstiftningen i den anmodade staten
icke medgiver att sådant straff utdömes,
må utlämning vägras, därest ej
den ansökande staten avgiver sådan
försäkran, som den anmodade staten
finner tillfyllest, att dödsstraff icke
kommer att verkställas.
Artikel IX
Den som utlämnats enligt denna
konvention må icke lagforas eller
straffas i den ansökande staten för
annat före utläinningen begånget
brott än det, som föranlett utlämningen,
och ej heller av nämnda stat vidareutlämnas
till tredje land som eftersöker
honom, med mindre den stat,
som överlämnat honom, samtycker
därtill eller ock han själv, efter att ha
frigivits i den ansökande staten frivilligt
kvarstannar där under längre
tid än 45 dagar från dagen för hans
frigivande. Vid frigivande som nyss
sagts skall han underrättas om den
påföljd hans uppehåll å den ansö
-
When the person sought is being
proceeded against in accordance with
the criminal laws of the requested
State or is serving a sentence in that
State for an offense other than that
för which extradition has been requested,
his surrender may be deferred
until such proceedings have been
terminated or he is entitled to be set
åt liberty.
Article VII
There is no obligation upon the requested
State to grant the extradition
of a person who is a national of the
requested State, but the executive
authority of the requested State shall,
subject to the appropriate laws of that
State, have the power to surrender a
national of that State if, in its discretion,
it be deemed proper to do so.
Article VIII
If the offense for which extradition
is requested is punishable by death
under the law of the requesting State
and the law of the requested State
does not permit this punishment, extradition
may be refused unless the
requesting State gives such assurance
as the requested State considers sufficient
that the death penalty will not
be carried out.
Article IX
A person extradited by virtue of
this Convention may not be tried or
punished by the requesting State for
any offense committed prior to his
extradition, other than that which
gave rise to the request, nor may he
he re-extradited by the requesting
State to a third country which claims
him, unless the surrendering State so
agrees or unless the person extradited,
having been set åt liberty within the
requesting State, remains voluntarily
in the requesting State for more than
45 days from the date on which he
was released. Upon such release, he
shall be informed of the conscquences
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1962
kande statens territorium må medföra
för hans vidkommande.
Artikel X
I den utsträckning lagstiftningen i
den anmodade staten så medger och
under vederbörligt tillgodoseende av
tredje mans rättigheter skola alla föremål,
som åtkommits genom brottet
eller erfordras såsom bevis, överlämnas.
Artikel XI
1. Framställning om utlämning
skall göras på diplomatisk väg och
skall grundas på följande handlingar.
a) Beträffande den som är dömd
för brottet: Vederbörligen bestyrkt
utskrift eller avskrift av den behöriga
domstolens dom. I undantagsfall må
dock den anmodade staten begära
ytterligare handlingar.
b) Beträffande den som endast
misstänkes för brottet: Vederbörligen
bestyrkt utskrift eller avskrift av
häktningsbeslut eller annat beslut om
frihetsberövande, meddelat av behörig
myndighet i den ansökande staten,
jämte vittnesutsagor, förundersökningsprotokoll
eller annan bevisning,
på grund varav sådant beslut må ha
meddelats, liksom bevisning i övrigt,
som må anses vara av betydelse i
ärendet.
2. I denna artikel angivna handlingar
skola innehålla en otvetydig
beskrivning av den gärning, för vilken
den eftersökte är misstänkt eller
dömd samt uppgift om plats och dag
för gärningens begående. Handlingarna
skola åtföljas av bestyrkt avskrift
av den ansökande statens tilllämpliga
lag, däri inbegripet lagstiftningen
om preskription av åtal eller
om bortfall av straff för det brott, för
vilket utlämning begäres, liksom uppgifter
till styrkande av den eftersöktes
identitet och till upplysning om
hans medborgarskap och hemvist.
to which his stay in the territory of
the requesting State might subject
him.
Article X
To the extent permitted under the
law of the requested State and subject
to the rights of third parties,
which shall be duly respected, all artides
acquired as a result of the offense
or which may be required as
evidence shall be surrendered.
Article XI
1. The request for extradition shall
be made through the diplomatic channel
and shall be supported by the following
documents:
(a) In the case of a person who has
been convicted of the offense: a duly
certified or authenticated copy of the
final sentence of the competent court.
However, in exceptional cases, the
requested State may request additional
documentation.
(b) In the case of a person who is
merely charged with the offense: a
duly certified or authenticated copy of
the warrant of arrest or other order of
detention issued by the competent
authorities of the requesting State,
together with the depositions, record
of investigation or other evidence
upon which such warrant or order
may have been issued and such other
evidence or proof as may be deemed
competent in the case.
2. The documents specified in this
Article must include a precise statement
of the criminal act with which
the person sought is charged or of
which he has been convicted, and the
place and date of the commission of
the criminal act. The said documents
must be accompanied by an authenticated
copy of the texts of the applicable
laws of the requesting State including
the laws relating to the limitation
of the legal proceedings or the
enforcement of the penalty for the
offense for which the extradition of
the person is sought, and data or records
which will prove the identity of
the person sought as well as informa
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962
3. Handlingarna, varå framställningen
om utlämning grundas, skola
vara åtföljda av vederbörligen bestyrkt
översättning till den anmodade
statens språk.
Artikel XII
1. Avtalsslutande stat må på diplomatisk
väg begära provisoriskt anhållande
av en person, förutsatt att
det brott, för vilket han eftersökes, är
av det slag, för vilket utlämning skall
medgivas enligt denna konvention.
Framställningen skall innehålla:
a) Uppgift om det brott, för vilket
den eftersökte är misstänkt eller
dömd;
b) Signalement till ledning för den
eftersöktes identifiering;
c) Uppgift om hans uppehållsplats,
därest denna är känd; samt
d) Förklaring att de enligt artikel
XI i denna konvention erforderliga
handlingarna föreligga och komma
att överlämnas.
2. Om den ansökande staten icke
inom en tidrymd av högst 40 dagar
från det att den eftersökte provisoriskt
anhållits i enlighet med denna
artikel företer för hans utlämnande
föreskriven framställning jämte vederbörlig
dokumentation, skall den
anhållne frigivas. Ny framställning
om hans utlämnande må godtagas
endast om den åtföljes av de enligt
artikel XI i denna konvention erforderliga
handlingarna.
Artikel XIII
1. Kostnader för transport av den
utlämnade skola bäras av den ansökande
staten. Vederbörande judiciella
tjänstemän i det land, där utlämningsförfarandet
äger rum, skola med
alla dem till buds stående rättsliga
medel biträda den ansökande statens
tjänstemän inför vederbörande domstolar.
Den anmodade staten skall
icke äga fordra ersättning av den ansökande
staten för kostnader, som
uppkommit till följd av den eftersök
-
tion as to his nationality and residence.
3. The documents in support of the
request för extradition shall be accompanied
by a duly certified translation
thereof into the language of the
requested State.
Article XII
1. The Contracting States may request,
through the diplomatic channel,
the provisional arrest of a person,
provided that the offense for which
he is sought is one for which extradition
shall be granted under this Convention.
The request shall contain:
(a) A statement of the offense with
•which the person sought is charged or
of which he has been convicted;
(b) A description of the person
sought for the purpose of identification;
(c)
A statement of his whereabouts,
ifknown;and
(d) A declaration that there exist
and will be fortheoming the relevant
documents required by Article XI of
this Convention.
2. If, within a maximum period of
40 days from the date of the provisional
arrest of the person in accordance
with this Article, the requesting
State does not present the formal request
för his extradition, duly supported,
the person detained will be set åt
liberty and a new request för his extradition
will be accepted only when
accompanied by the relevant documents
required by Article XI of this
Convention.
Article XIII
1. Expenses related to the transportation
of the person extradited shall
be paid by the requesting State. The
appropriate legal officers of the
country in which the extradition proceedings
take place shall, by all legal
means within their power, assist the
officers of the requesting State before
the respective judges and magistrates.
No pecuniary claim, arising out of the
arrest, detention, examination and
surrender of fugitives under the terms
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1962
tes anhållande eller häktning, förhör
med honom eller hans överlämnande
i enlighet med bestämmelserna i denna
konvention utom för sådana som
angivas i andra stycket av denna artikel
eller för sådana som ha avseende
på den utlämnades kost, logi och underhåll
i övrigt före hans överlämnande.
2. Domstolstjänstemän, andra tjänstemän
samt domstolsstenografer i den
anmodade staten, vilka i sin tjänst
biträtt vid utlämningsförfarandet och
vilka icke erhålla annan avlöning eller
ersättning än särskilt, efter utfört arbete
utgående arvode, äro berättigade
att av den ansökande staten erhålla
vanligen utgående betalning för sitt
biträde på samma sätt och med samma
belopp, som om biträdet lämnats
i vanligt brottsmålsförfarande enligt
lagstiftningen i den stat vars tjänstemän
de äro.
of this Convention, shall be made by
the requested State against the requesting
State other than as specified
in the second paragraph of this Artide
and other than for the lodging,
maintenance, and board of the person
being extradited prior to his surrender.
2. The legal officers, other officers
of the requested State, and court stenographers
in the requested State who
shall, in the nsual course of their duty,
give assistance and who receive no
salary or compensation other than
specific fees for services performed,
shall be entitled to receive from the
requesting State the usual payment
for such acts or services performed
by them in the same manner and to
the same amount as though such acts
or services had been performed in
ordinary criminal proceedings under
the laws of the country of which they
are officers.
Artikel XIV
1. Transport genom den ena avtalsslutande
statens territorium under
övervakning av företrädare för den
andra avtalsslutande staten av den
som utlämnats till den senare staten
från tredje stat och vilken icke är
medborgare i den stat varigenom han
föres skall, där ej annat följer av bestämmelserna
i andra stycket i denna
artikel, tillåtas utan några rättsliga
formaliteter, när detta begäres på diplomatisk
väg och framställningen är
åtföljd av den handling, i original eller
bestyrkt avskrift, medelst vilken
tillflyktsstaten medgivit utlämningen.
I Amerikas Förenta Stater skall bemyndigande
först inhämtas från
Amerikas Förenta Staters Secretary
of State.
2. Tillstånd varom förmäles i denna
artikel må likväl vägras, om den gärning
som föranlett utlämningen icke
utgör något i artikel II i denna konvention
uppräknat brott eller därest
enligt allmänna rättsprinciper (ordre
Article XIV
1. Transit through the territory of
one of the Contracting States of a "person
in the custody of an agent of the
other Contracting State, and surrendered
to the katter by a third State,
and who is not of the nationality of
the country of transit, shall, subject
to the provisions of the second paragraph
of this Article, be permitted,
independently of any judicial formalities,
when requested through diplomatic
channels and accompanied by
the presentation in original or in
authenticated copy of the document
by which the State of refuge has
granted the extradition. In the United
States of America, the authority of
the Secretary of State of the United
States of America shall be first obtained.
2. The permission provided for in
this Article may nevertheless be refused
if the criminal act which has
given rise to the extradition does not
constitute an offense enumerated in
Article II of this Convention, or when
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962
public) synnerliga skäl tala emot genomtransporten.
Artikel XV
I den utsträckning detta står i överensstämmelse
med bestämmelserna i
denna konvention och beträffande sådant
som icke innefattas däri skall
utlämning regleras av gällande lagar
och föreskrifter i den anmodade staten.
Artikel XVI
1. Denna konvention skall ratificeras
och ratifikationsinstrumenten
skola utväxlas i Stockholm snarast
möjligt.
2. Konventionen skall träda i kraft
i och med utväxlingen av ratifikationsinstrumenten.
Den må när som
helst uppsägas av avtalsslutande stat
genom meddelande härom till den
andra avtalsslutande staten och uppsägningen
skall träda i kraft sex månader
efter det sådant meddelande
lämnats.
TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV ha
de befullmäktigade ombuden undertecknat
denna konvention och här
nedan anbringat sina sigill.
SOM SKEDDE i två exemplar, på
svenska och engelska språken, vilka
äga lika vitsord, i Washington den
tjugufjärde oktober 1961.
grave reasons of public order are
opposed to the transit.
Article XV
To the extent consistent with the
stipulations of this Convention and
with respect to matters not covered
herein, extradition shall be governed
by the la^Vs and regulations of the requested
State.
Article XVI
1. This Convention shall be ratified
and the ratifications shall be exchanged
åt Stockholm as soon as possible.
2. This Convention shall en ter into
force upon the exchange of ratifications.
It may be terminated by either
Contracting State giving notice of termination
to the other Contracting
State åt any time, the termination to
be effective six months after the date
of such notice.
IN WITNESS WHEREOF the respective
Plenipotentiaries have signed
this Convention and have affixed
hereunto their seals.
DONE in duplicate, in the English
and Swedish languages, both versions
being equally authentic, åt Washington
this twenty-fourth day of October
1961.
FÖR SVERIGE:
FOR SWEDEN:
Gunnar Jarring
FÖR AMERIKAS FÖRENTA
STATER;
FOR THE UNITED STATES
OF AMERICA:
Dean Rusk
PROTOKOLL PROTOCOL
Vid undertecknandet av den inne- Åt the time of the simning of the
varande dag mellan Sverige och Ame- Convention on Extradition this day
rikas Förenta Stater avslutade kon- concluded between the United States
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962
ventionen om utlämning ha undertecknade
befullmäktigade ombud
i betraktande av att den svenska
strafflagen stadgar två allmänna slag
av frihetsstraff, nämligen fängelse
och straffarbete, och att 4 § i den
svenska lagen den 6 december 1957
om utlämning för brott stadgar, att
någon ej må utlämnas, med mindre
den gärning för vilken utlämning begäres
motsvarar brott, varå straffarbete
kan följa enligt svensk lag, och
med kännedom om svenska regeringens
avsikt att för riksdagen framlägga
förslag om ändring av den
svenska strafflagen för att avskaffa
de två nämnda slagen frihetsberövande
och ersätta dem med ett enda sådant,
nämligen fängelse, samt därav
föranledd ändring av 4 § i den
svenska lagen om utlämning för brott,
överenskommit om följande bestämmelser
rörande tillämpningen av
art. III, punkt 1, i konventionen:
1. I händelse av framställning från
Förenta Staterna om utlämning från
Sverige måste den gärning för vilken
utlämning begäres kunna bestraffas
a. enligt lagstiftningen i Förenta
Staterna med frihetsberövande under
längre tid än ett år, och,
b. enligt lagstiftningen i Sverige,
om brottet skulle ha begåtts där, med
straffarbete under längre tid än ett år.
2. I händelse av framställning från
Sverige om utlämning från Förenta
Staterna måste den gärning för vilken
utlämning begäres kunna bestraffas
a. enligt lagstiftningen i Sverige
med straffarbete under längre tid än
ett år, och,
b. enligt lagstiftningen i Förenta
Staterna, om brottet skulle ha begåtts
of America and Sweden, the undersigned
Plenipotentiaries
Considering that the Swedish Penal
Code provides for two general types
of penalties of deprivation of liberty,
namely, simple imprisonment (»fängelse»)
and imprisonment with hard
labor (»straffarbete»), and that Artide
IV of the Swedish Extradition
Ad of December 6, 1957, provides
that no person may be extradited unless
the crime for which extradition
is requested corresponds to an offense
for which a sentence of imprisonment
with hard labor (»straffarbete») may
be imposed according to Swedish law,
and
Realizing that it is the intention of
the Government of Sweden to present
to the Riksdag a bill to amend the
Swedish Penal Code so as to eliminate
those two types of deprivation of liberty,
replacing them with only one
type, namely, imprisonment (»fängelse»),
and, also, as a consequence
thereof to amend accordingly Artide
IV of the Swedish Extradition Act,
Agree upon the followdng provisions
respecting the applicatiom of
paragraph 1 of Artide III of the Convention:
1.
In the event of a request by the
United States for extradition from
Sweden, the offense for which extradition
is requested must be punishable,
a. under United States law, by a
possible deprivation of liberty for a
period of more than one year and,
b. under Swedish law, had the offense
been committed in Sweden, by
a possible imprisonment with hard
labor (»straffarbete») for a period of
more than one year.
2. In the event of a request by Swreden
for extradition from the United
States, the offense for which extradition
is requested must be punishable,
a. under Swedish law, by a possible
imprisonment w ith hard labor (»straffarbete»)
for a period of more than
one year and,
b. under United States law, had the
offense been committed in the United
21
Kungl. Maj.ts proposition nr bO år 1962
där, med frihetsberövande under
längre tid än ett år.
Förevarande protokoll träder i
kraft vid konventionens ikraftträdande
och skall anses utgöra en integrerande
del därav, förutsatt att förenämnda
ändringar i den svenska
strafflagen och den svenska lagen om
utlämning för brott icke då redan företagits
och trätt i kraft.
Förevarande protokoll skall upphöra
att gälla vid den tidpunkt, da
nämnda ändringar i den svenska
strafflagen och den svenska lagen om
utlämning för brott träda i kraft.
Sveriges regering skall skriftligen underrätta
Förenta Staternas regering
om nämnda tidpunkt.
TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV ha
de befullmäktigade ombuden undertecknat
förevarande protokoll och
därå anbringat sina sigill.
SOM SKEDDE i två exemplar, på
svenska och engelska språken, vilka
båda texter äga lika vitsord, i Washington
den tjugufjärde oktober 1961.
States, by a possible deprivation of
liberty for a period of more than one
year.
This protocol shall enter into force
upon entry into force of the Convention,
and shall be considered an integral
part thereof, if the aforedescribed
amendments to the Swedish Penal
Code and the Swedish Extradition Act
shall not then have taken place and
become effective.
This protocol shall terminate on
the date upon which the aforedescribed
amendments of the Swedish Penal
Code and the Swedish Extradition Act
become effective. The Government of
Sweden shall notify the Government
of the United States in writing of such
date.
IN WITNESS WHEREOF the respective
Plenipotentiaries have signed
this protocol and have affixed hereunto
their seals.
DONE in duplicate, in the English
and Swedish languages, both versions
being equally authentic, åt Washington
this twenty-fourth day of October
1961.
FÖR SVERIGE:
FOR SWEDEN:
Gunnar Jarring
FÖR AMERIKAS FÖRENTA
STATER:
FOR THE UNITED STATES
OF AMERICA:
Dean Rusk
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag G10970