Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

1

Nr 31

Kung. Maj:ts proposition till riksdagen angående utveckling av försörjningsmöjligheterna
i Tornedalen; given Stockholms
slott den 3 januari 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, bereda riksdagen tillfälle
att yttra sig angående de av föredragande departementschefen angivna riktlinjerna
för utvecklingen av försörjningsmöjligheterna i Tornedalen.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas en av riksdagen begärd utredning om försörjningsläget
i Tornedalen och överkalixbygden. Vidare framlägges en översikt
över de åtgärder, som föreslås för att skapa bättre försörjningsmöjligheter
för befolkningen i detta område och stimulera till ökad verksamhet
inom näringslivet.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 31

2

Kungl. Alaj.ts proposition nr 31 år 1962

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 januari

1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, frågor angående utveckling
av försörjningsmöjligheterna i Tornedalen samt anför.

Inledning

Med anledning av väckta motioner (I: 79 och II: 98) hemställde 1954 års
riksdag om en utredning rörande de åtgärder, som kunde sättas in för att
göra Tornedalen och Överkalixbygden rustade att försörja sin egen befolkning
med anlitande av befintliga naturtillgångar och tillgänglig arbetskraft.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 17) anförde bankoutskottet bl. a.
följande.

Utredningen borde vara helt förutsättningslös och direkt inriktas på praktiska
åtgärder, vilka redan på kort sikt kunde förbättra utkomstmöjligheterna
för befolkningen. I första hand borde man försöka underlätta för bygdens
egen befolkning att finna uppslag för lönande företagsamhet samt
överväga, huruvida inte det stöd från det allmännas sida, som sedan länge
lämnats med betydande belopp, kunde givas i sådana former, att bygdens
förutsättningar till produktivt arbete ökades. Sådana bidragsformer, som
syftade till att främja och underlätta en rationellt bedriven och på längre
sikt ekonomiskt lönande verksamhet, vore självfallet att föredra framför
subventioner och direkta understöd, vilka kunde bidra till att fördröja ett
bättre utnyttjande av resurserna. Särskilt borde det klarläggas inom vilka
branscher en nyetablering av lönande företag lämpligen kunde komma till
stånd. Vidare borde undersökas, om möjligheter förelåge att förbättra jord -

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

3

brukets och trädgårdsodlingens avkastning och att underlätta avsättningen.
Då skogen finge anses som bygdens viktigaste råvarukälla, borde förhållandena
inom skogsbruket särskilt uppmärksammas och undersökningar göras
rörande förutsättningarna för en ekonomiskt fördelaktig vidareförädling av
skogens avkastning. Därjämte borde kraftförsörjningens och kommunikationsväsendets
områden uppmärksammas.

Den 26 maj 1954 uppdrog Kungl. Maj:t åt länsstyrelsen i Norrbottens län
att i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen företa den av riksdagen begärda
utredningen med iakttagande av vad bankoutskottet anfört i nämnda
utlåtande. Länsstyrelsen bar därefter verkställt utredning rörande Tornedalen,
varmed avses såväl egentliga Tornedalen som Överkalixbygden, innefattande
Haparanda stad samt Nedertorneå, Karl Gustav, Hietaniemi, övertorneå,
Överkalix, Korpilombolo, Tärendö, Pajala, Junosuando och Karesuando
landskommuner.

Utredningsarbetet har delats upp på två etapper. I en första del (SOU
1958: 22) av det av länsstyrelsen publicerade betänkandet »Tornedalsulredningen»
lämnas en redogörelse för utredningsområdets struktur och utseende,
befolkningsförhållanden, naturtillgångar och övriga förhållanden.
Denna första del utsändes på remiss till ett stort antal myndigheter och organisationer,
vilka bl. a. lämnade förslag till åtgärder för att främja Tornedalens
utveckling. Med stöd av avgivna utlåtanden och företagna expertulredningar
har länsstyrelsen därefter framlagt en andra del av betänkandet
(SOU 1960: 37) med huvudvikt på förslag till direkta åtgärder för att skapa
bättre försörjningsmöjligheter inom utvecklingsområdet och stimulera till
ökad verksamhet inom näringslivet.

Över betänkandets andra del har efter remiss yttranden avgivits av i huvudsak
samma myndigheter och organisationer, som yttrat sig över den
första delen. Därvid har i förekommande fall yttranden från regionala organ
m. fl. bifogats. Yttranden har avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen,
domänstyrelsen, fiskeristyrelsen, generalpoststyrelsen, telestyrelsen,
järnvägsstyrelsen, kammarkollegium, kommerskollegium, lantbruksstyrelsen,
lantmäteri styrelsen, sjöfartsstyrelsen, skogsstyrelsen, skolöverstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, överbefälhavaren,
överstyrelsen för yrkesutbildning, överstyrelsen för de tekniska
högskolorna, 1958 års skatteutjämningskommitté, biltrafiknämnden,
jordbrukets forskningsråd, kommittén för näringslivets lokalisering, länsvägnämnden
i Norrbottens län, lappfogdarna i Norrbottens norra distrikt
samt länets skogsdistrikt, malmutredningen för Norrbotten, statens forskningsanstalt
för lantmannabyggnader, statens fritidsnämnd, statens hantverksinstitut,
statens jordbruksnämnd, Sveriges geologiska undersökning,
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag, Norrbottens länsavdelning av Svenska landskommunernas
förbund, Haparanda stad, Tornedalskommunernas förbund, Hie -

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 dr 1962

taniemi, Karesuando, Karl Gustavs, Korpilombolo, Nedertorneå, Pajala,
Överkalix och övertorneå landskommuner, Svenska landskommunernas förbund,
Svenska gruvindustriarbetareförbundet, Svenska hemslöjdsföreningarnas
riksförbund, Svenska samernas riksförbund, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet,
Svenska turistföreningen, Svenska turisttrafikförbundet,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund,
Sveriges lantbruksförbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges
skogsägare föreningars riksförbund, Sveriges utsädesförening, Jernkontoret,
Riksförbundet Sveriges 4 H, Landsorganisationen i Sverige, Nox-rbottens
kustfiskareförbund, Norrbottens läns landsting, Riksförbundet Landsbygden
folk, Sällskapet Same-ätnam, Svenska cellulosa aktiebolaget och Norrlandsförbundet
varjämte yttrande inkommit från Mo och Domsjö aktiebolag.

De av länsstyrelsen framlagda förslagen berör ett flertal departements
verksamhetsområden. Vissa av förslagen föranledda anslagsäskanden fram1''ägges
i annat sammanhang. För att underlätta en samlad överblick av
Tornedalens sysselsättningsproblem anhåller jag att nu få anmäla hela
ärendet.

Befolkningen

Betänkandet

Hittillsvarande befolkningsutveckling

Mellan åren 1930 och 1952 tillväxte Tornedalens befolkning från 36 389
till 46 740 personer — en ökning med ca 28 %. Befolkningen i Norrbottens
län tillväxte samtidigt med ca 25 % och befolkningen i hela landet med ca
17 %. Befolkningstillväxten bar varit kraftigast och pågått längst i Tornedalens
inlandskommuner samt i Haparanda stad. Orsaken till Tornedalens
kraftiga befolkningstillväxt under 1930- och 1940-talen är det ovanligt stora
födelseöverskottet. Under 1950-talet har födelseöverskottet sjunkit kraftigare
i flertalet av Tornedalens kommuner än i övriga delar av länet och riket
men ligger fortfarande i regel över både läns- och riksmedeltal.

Under 1930-talet vägde siffrorna för in- och utflyttningen tämligen jämnt
inom Tornedalen utom i de södra kommunerna, där utflyttningen var större
än inflyttningen. Under 1940- och 1950-talen uppvisar samtliga kommuner
i Tornedalen — utom Haparanda under 1940-talet — flyttningsförluster och
dessa tenderar att bli allt större. Detta förhållande i förening med det sjunkande
födelseöverskottet har lett till att befolkningen i Tornedalen som helhet
efter år 1952 fram t. o. m. år 1959 minskat med ca 2 300 personer eller
5 %.

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

5

Av flyttarna var 20 % i åldern 0—15 år och 60 % i åldern 15—30 år. Från
Tornedalen flyttar fler kvinnor än män till övriga delar av landet. Från
främst Finland sker en inflyttning av betydligt fler kvinnor än män.

Den nu skisserade utvecklingen av födelseöverskott och nettoflyttning har
i hög grad påverkat ålders- och könsfördelningen inom Tornedalen, så att
denna fått en bild, som markant avviker från motsvarande bild för både
Norrbottens län och landet i övrigt. Enligt 1950 års folkräkning tillhörde
37,8 % av befolkningen i Tornedalen åldersgruppen 0—15 år. Motsvarande
siffra för Norrbottens län var 30,8 och för hela landet knappt 23,4. Fram
t. o. m. år 1958 har åldersfördelningen i Tornedalen genomgått vissa förändringar.
Fortfarande är dock de yngsta årsklasserna betydligt större — relativt
sett — i Tornedalen än i övriga Sverige. Antalet kvinnor per 1 000 män
i Tornedalen var 924 år 1950 och 919 år 1958. Kvinnounderskottet var störst
i de typiska inlandskommunerna Korpilombolo, Tärendö och Pajala. Haparanda
har däremot kvinnoöverskott.

Tätortsbefolkningen är relativt sett fåtaligare inom Tornedalen än inom
länet och landet i övrigt. Den ökar emellertid för närvarande både absolut
och relativt sett och denna ökning kan väntas fortgå.

Framtida befolkningsutveckling

Under förutsättning att det nu ovanligt höga födelsetalet kommer att successivt
sjunka, att dödstalen i olika åldersgrupper ansluter sig till rikssiffran
och för yngre åldersgrupper successivt sjunker samt att nettoflyttningen blir
densamma som under tioårsperioden 1946—1955 beräknas invånarantalet i
Tornedalen fortsätta att sjunka fram till år 1970. Åldrarna 0—15 år
kommer att minska kraftigt absolut sett men kommer fortfarande att omfatta
relativt sett flera personer i Tornedalen än vad som är normalt i landet.
De förvärvsarbetande åldrarnas storlek kommer absolut sett till en början
att förbli oförändrad för att sedan sjunka. Relativt sett kommer de förvärvsarbetande
åldrarna att vara något mindre än medeltalet för hela riket.
Åldringarnas antal kommer att öka kraftigt.

Yrkesfördelningen

År 1955 tillhörde 55 % av samtliga förvärvsarbetande inom Tornedalen
jordbruk med binäringar och 45 % stadsnäringarna. Sedan 1945 minskar
jordbruksbefolkningen inom Tornedalen, men år 1950 var den fortfarande
relativt sett betydligt större inom Tornedalen än inom andra delar av Norrr
bottens län och hela landet. 36,4 % av den förvärvsarbetande jordbruksbefolkningen
redovisas år 1950 såsom sysselsatta inom skogsbruket.

Av den förvärvsarbetande stadsnäringsbefolkningen tillhörde 37,4 % industri
och hantverk. Denna andel är lägre än vad som redovisas för Norrbottens
läns landsbygd (48,9 %), hela länet (44,9 %) och hela riket

€5

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 är 1962

(Dl,5 %). 56,4 % av industriarbetarna och hantverkarna tillhörde byggnadsindustrin,
16,3 % träindustrin och 6,4 % malmbrytning och metallindustrin.
Dessa tre industrigrenar var de största inom Tornedalen och ökade sin arbetarstam
mellan 1945 och 1950. Särskilt markant är andelen för byggnadsindustri,
som ligger högt över medeltalet för Norrbottens läns landsbygd
(38,5 %), hela länet (33,7 %) och hela riket (19,3 %). Särskilt låg vid jämförelse
med övriga länet och hela landet är andelen sysselsatta inom malmbrytning
och metallindustri. 25,2 % av stadsnäringsbefolkningen tillhörde
1950 offentlig tjänst. Denna siffra ligger långt över noteringen för Norrbottens
läns landsbygd (16,8 %), hela länet (18,9 %) och hela riket (13,8 %).

Sammanfattningsvis konstateras, att befolkningens huvudsakliga sysselsättning
inom Tornedalen är jordbruks- och skogsarbete. Endast i de större
tätorterna överväger en annan näringsgren, nämligen offentlig tjänst. Industrin
intar en mycket undanskymd plats.

Yttranden

Vissa remissinstanser framhåller, att befolkningen minskar i snabbare
takt än vad som förutsägs i betänkandet. Tornedalskommuncrnas förbund
anför i anslutning härtill, att man redan nu tycks skönja en invandring av
finska familjer till de tomma bostäderna i Tornedalen. Sådan inflyttning
kan — särskilt i en gränsbygd — medföra mångahanda, icke önskvärda konsekvenser.
Dessa konsekvenser utvecklas — med instämmande av Karl Gustavs
kommun — ytterligare av övertorneå kommun, som anser, att denna
svårkontrollerbara invandring kan bli början till den utveckling, som med
berättigad oro följs av gränsbygdens urbefolkning. Överbefälhavaren framhåller
att den ogynnsamma befolkningsutvecklingen bl. a. innebär att rekryteringsunderlaget
inom området kommer att försämras och att man med
oförändrad målsättning och oförändrade försvarsbetingelser tvingas tillföra
området ytterligare förband söderifrån; något som ur försvarssynpunkt är
en ogynnsam utveckling bl. a. med hänsyn till den tidsförlust det innebär innan
förbanden är på plats.

Landsorganisationen i Sverige uttalar sig för att mycket kraftfulla arbetsmarknadspolitiska
åtgärder av flyttningsstimulerande natur vidtas, varvid
arbetsmarknadsmyndigheterna i Tornedalen likaväl som centralt bör fä
större resurser för att bl. a. via en interlokal arbetsförmedling lätta arbetslöshetstrycket.
Arbetsmarknadsstyrelsen bör få i uppdrag att göra en grundlig
översyn över de speciella arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som är nödvändiga
för att lösa Tornedalens sysselsättningsproblem.

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

7

Jordbruket

Betänkandet

Nuvarande förhållanden

Jordbruket är alltjämt en av huvudnäringarna i Tornedalen. Av områdets
hela förvärvsarbetande befolkning år 1950 — nära 17.000 personer —var
drygt 1/3 djjrekt knuten till jordbruket. Enligt 1956 års jordbruksräkning
fanns inom utredningsområdet 5 406 brukningsenheter, av vilka endast 4 %
hade en åkerareal överstigande 10 ha, 15 % hade en åkerareal om 5—10 ha
och inte mindre än 81 % hade en åkerareal om högst 5 ha. Den övervägande
delen av jordbruken i Tornedalen är alltså av stödjordbrukskaraktär. Totalt
har antalet brukningsenheter inom undersökningsområdet ökat från 3 459
år 1927 till drygt 5 400 år 1956. ökningen under åren 1927—1956 utgör 57%,
medan motsvarande siffra för länet under samma tid stannade vid 20 %.

För Norrbotten och i all synnerhet för Tornedalen specifika drag i utvecklingen
av fastighetsbeståndet är den omfattande nyodlingen. En återgång
till större jordbruksfastigheter hindras ofta av att de olika delägarna i ett
dödsbo inte vill sälja sin andel av detta, trots att de inte brukar jorden. Denna
utveckling har medfört, att en fastighets åkerinnehav alltför ofta är uppdelat
på flera skiften, som dessutom ligger långt från varandra.

Beträffande jordbrukets fasta anläggningar konstaterar länsstyrelsen att
en betydande eftersläpning föreligger i utvecklingen. Endast 5,5 % av den
totala åkerarealen i Tornedalen beräknas vara täckdikad. Arealen kultiverad
betesmark uppgår endast till ca 300—400 ha. De befintliga jordbruksvägarna
täcker inte behovet. Ekonomibyggnaderna är ofta bristfälliga.

Jämfört med landet i övrigt är växtodlingen i Tornedalen anmärkningsvärt
ringa differentierad med stark övervikt av grovfoderproduktion, särskilt
från mångåriga vallar (89 %). Spannmålsodlingen understiger väsentligt
länsmedeltalet. Tornedalens speciella förutsättningar för trädgårdsodling
och grönsaksproduktion utnyttjas endast i ringa omfattning.

Animalieproduktionen utgör den dominerande produktionsgrenen inom
området. Det oaktat har enligt husdjursräkningarna djurantalet genomsnittligt
sjunkit under senare år. De kreaturslösa jordbruken utgör i Tornedalen
— liksom i hela Norrbotten — drygt 1/3 av totala antalet jordbruksfastigheter.

Lönsamheten inom jordbruket i Tornedalen är genomgående låg. Orsakerna
härtill är främst brister i fråga om yttre och inre rationalisering samt den
låga intensiteten av driften. 1 Tornedalen finns dock goda naturliga förutsättningar
för jordbruk, dels i form av lämpliga jordar och dels i form av
ett för växtligheten mycket betydelsefullt intensivt ljus under vegetationsperioden.
För den på god jordmån och speciellt klimat grundade såväl vegetabiliska
som animala produktionen finns marknad på relativt nära håll, då
Norrbotten som helhet utgör ett underskottsområde i fråga om försörjning

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

med jordbruksalster. I samband med utbyggnaden av malmfälten kan man
dessutom vänta sig att denna marknad ytterligare kommer att vidgas.

Länsstyrelsens förslag

För att skapa ett lönsamt jordbruk i Tornedalen förordar länsstyrelsen.
att de bärkraftiga jordbrukens åkerareal ökas till minst 15 ä 25 ha;
att brukningsenheterna ges ur driftssynpunkt lämpligast möjliga arrondering;
att jordbruksvägar, anpassade efter jordbruksfastighetens struktur,
anlägges; att omfattande arealer täckdikas; att kulturbeten anlägges i ökad
omfattning; att äldre ekonomibyggnader rustas upp och nya anläggs — speciellt
för att tillgodose nya krav i samband med ändrad driftsinriktning (lagerlokaler,
fryserier m. m.); att växtodlingen differentieras främst genom
utvidgning av potatis- och spannmålsodling samt i vissa fall genom trädgårdsodling;
att vallodlingen intensifieras i samband med att möjligheterna
till ensilering och skulltorkning utökas; att en gemensam försäljningsorganisation
för trädgårdsprodukter organiseras; att nötboskapskontroll, tjurförenings-
och seminverksamhet ges ökad omfattning; att smågris- och fläskproduktionen
samt fjäderfäskötseln ökas; samt att maskinföreningar eller
maskinstationer organiseras.

Länsstyrelsen uttalar, att det självfallet inte är möjligt att i ett slag genomföra
detta rationaliseringsprogram för jordbruket i Tornedalen utan rotsig
om ett arbete på lång sikt. Den allmänna målsättningen för utvecklingen
av jordbruket bör vara att skapa bärkraftiga brukningsenheter och detta innebär
i regel bl. a. att brukningsenheterna måste göras större. Bristerna i
åkerareal kan endast i undantagsfall kompenseras genom nyodling — man
räknar tvärtom med att minst 20 % av den redan odlade jorden är av sådan
beskaffenhet att den bör läggas ner — utan detta måste ske genom sammanslagning
av befintliga fastigheter. Den åkerareal, som återstår sedan reducering
skett med nyssnämnda 20 % vid full rationalisering, kan fördelas på
närmare 1 100 bärkraftiga jordbruk och drygt 450 småbruk eller tillsammans
drygt 1 500 brukningsenheter.

Länsstyrelsen förordar vissa åtgärder för genomförandet av det angivna
rationaliseringsprogrammet och anför därvid i huvudsak följande.

För att vidga förståelsen för det moderna jordbrukets krav bör undervisningen
i dessa spörsmål i ökad utsträckning bedrivas inte bara på jordbrukets
egna utbildningsanstalter utan — i den mån så inte redan sker — tagas
upp även på kursplanerna för det obligatoriska skolväsendet. Möjligheter
för trädgårdsutbildning bör ordnas exempelvis vid Vojakkala lantmannaskola
och särskilda kurser i fjäderfäskötsel ordnas vid lantmannaskola eller
lanthushållsskola inom länet. Hushållningssällskapets gamla traditioner med
lantmannakurser, de moderna praktisk-teoretiska kurserna i djurvård, maskinskötsel
m. m. samt de s. k. kombinerade kurserna med självstudier av
kursbrev, bör utnyttjas i större omfattning än vad som för närvarande sker.

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

9

Vidare bör rådgivningsverksamheten i form av besök av instruktörer och
konsulenter väsentligt utvidgas. En på detta sätt intensifierad verksamhet
ställer emellertid ökade krav på de anslag, som för närvarande utgår för
jordbruksundervisning och konsulenlverksamhet. För undervisning i fjäderi
äskötsel krävs en anläggning med kläcknings- och uppfödningsresurser
och en djuruppsättning av minst 600 höns och dessutom eventuellt annat
fjäderfä. Kostnaderna för anläggningen och första omgången djurmaterial
kan beräknas till ca 125 000 kr. Några särskilda driftsanslag torde ej bli
nödvändiga. För undervisning i trädgårdsodling krävs en anläggning med
drivbänkar, växthus o. dyl. för en kostnad av ca 200 000 kr. Dessutom torde
man få räkna med ett årligt driftsanslag av ca 15 000 kr. för avlöning av en
särskild trädgardsman. Pör utvidgad instruktörs-, konsulent- och undervisningsverksamhet
erfordras en ökning av hushållningssällskapets årliga medelstilldelning
med 100 000 kr. per år. Vidare bör stipendiemedel med preliminärt
ca 10 000 kr. ställas till hushållningssällskapets förfogande för att
bereda jordbrukarbefolkningen i Tornedalen möjlighet att ingående i praktisk
verksamhet studera de driftsformer, som bör tillämpas i framtiden.

För att skapa garantier för att den rådgivning och de kunskaper, som bibringas
jordbrukare inom området, verkligen kommer till praktiskt utnyttjande
samt för att kunna tillhandahålla demonstrationsmaterial även inom
den egna bygden föreslår länsstyrelsen, att det inrättas tre särskilda s. k.
försöksringar efter förebild av den under åren 1945—1950 inom Piteå socken
genomförda s. k. »Infjärdsundersökningen» och det s. k. »Vinkölsförsöket»
från Skaraborgs län. Enligt beräkningar, som utförts av Norrbottens
läns hushållningssällskap, skulle kostnaderna för var och en av de tre försöksringarna,
vilka förutsattes bestå under en femårsperiod, komma att
uppgå till 35 000 kr. årligen eller under femårsperioden till 175 000 kr. per
ring och för samtliga ringar tillsammans 525 000 kr.

Inom utredningsområdet har under de senaste åren tillkommit två understationer
till Sveriges utsädesförenings filial i övre Norrland, nämligen
i Haapakylä, Övertorneå socken, och i Sattajärvi, Pajala socken. För att
under en försöksperiod av 5 år möjliggöra en utvidgning av verksamheten
vid försöksgårdarna skulle för båda stationerna tillsammans behöva anställas
en sommarassistent, varutöver erfordras utökad arrendeareal och vissnyanskaffning
av materiel. Den sammanlagda årskostnaden härför beräknas
komma att uppgå till 10 000 kr. Länsstyrelsen föreslår vidare, alt verksamheten
vid statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader utvidgas, så
att den i högre grad än som nu är fallet kommer även rikets nordliga områden
till godo. Anslagen till försöksverksamheten bör i samband härmed höjas
med 50 000 kr. För att kunna tillgodose de ökade kraven på lantbruksnämndens
jordförmedlings- och konsulentverksamhet krävs att nämndens
personal utökas med en konsulent och en lantbruksinstruktör. De årliga
kostnaderna härför beräknas till ca 45 000 kr. För att de väntade fastighets -

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

regleringarna skall kunna genomföras inom rimlig tid förordas, att vederbörande
lantmäteriorganisation förstärkes med en lantmätare och två mätningstekniker.
De årliga kostnaderna härför beräknas till ca 60 000 kr.

Enligt kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd till
jordbrukets yttre och inre rationalisering m. m. (här benämnd rationaliseringskungörelsen;
omtryckt 1959: 246) har lantbruksnämnden numera möjlighet
att lämna lånegaranti för förvärv av tillskottsmark med upp till
100 % av köpeskillingen. Liknande lånegarantier kan lämnas även för inre
rationaliseringsåtgärder intill ett belopp motsvarande den av lantbruksnämnden
godkända kostnaden för åtgärden. Länsstyrelsen ifrågasätter, om
det inte vore lämpligt att genom komplettering av rationaliseringskungörelsen
eller på annat sätt skapa möjligheter för lantbruksnämnden att beträffande
Tornedalen efter bedömning från fall till fall och utan krav på
bankmässig säkerhet medge lån även för rörelsekapital till jordbrukare med
toppbelånade fastigheter. I stället för den bankmässiga säkerheten skulle i
så fall ställas skärpta krav på den sökandes yrkeskompetens och allmänna
lämplighet såsom jordbrukare, varjämte sökanden skulle få förbinda sig alt
genom bokföring eller på annat sätt möjliggöra rutinmässig kontroll av investeringsresultatet.

Enligt 14 § rationaliseringskungörelsen kan lantbruksnämnden nu lämna
bidrag till olika rationaliseringsåtgärder med viss fastställd maximiprocent
av kostnaderna. På grund av de speciella svårigheter som jordbruket i Tornedalen
måste brottas med föreslås, att i de fall, då enligt författningen
40 % bidrag kan lämnas, bidragsgränsen sättes till högst 60 % samt att då
bidraget enligt författningen kan utgå med 50 c,''c, gränsen höjes till 75 %.
Bidrag till ekonomibyggnad eller annan fast anläggning bör härvid sättas
till 25 % av kostnaden upp till ett sammanlagt kostnadsbelopp av 20 000 kr.
och 15 % av överskjutande kostnad, dock högst 14 000 kr. För en på detta
sätt vidgad bidragsgivning krävs att lantbruksnämndens årliga medelstilldelning
ökas med 300 000 kr.

Lantbruksnämnden kan lämna s. k. värdeutjämningsbidrag i samband
med förvärv av mark för rationaliseringsändamål. Dessa bidrag utgår för
att täcka skillnader i säljarens och köparens värdering av en fastighet. Ofta
värderas dock bostadshusen till belopp, som betydligt överstiger lantbruksnämndens
bidragsmöjligheter. Speciellt gäller detta bostadshus med egnahemslån,
som är intecknade. Innehavare av en sådan fastighet kan inte sälja
denna till lägre pris än inteckningsvärdet. Länsstyrelsen förordar därför,
att lämpligt organ beredes möjlighet att överta betalningsansvaret för egnahemslån
i de fall, då fastigheten kommer till användning för yttre rationalisering,
samt att stat eller kommun förvaltar dessa bostadshus. I en första
omgång synes till lantbruksnämndens förfogande böra ställas ett belopp på
200 000 kr. att användas till värdeutjämningsbidrag för att möjliggöra så -

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

11

dana rationaliseringsåtgärder, som bedömes vara av särskild betydelse för
utvecklingen av jordbruket i Tornedalen.

För att effektivt söka hejda den starkt traditionsbundna företeelse som
sämjedelningen utgör, förordas — förutom upplysning och propaganda —
utt särskilda villkor uppställes beträffande de lån, som kommunerna beviljar
till egnahem. Innan lån beviljas, bör genom särskild undersökning
tastställas, att byggnaden inte blir till hinder för önskvärda rationaliseringsåtgärder.

Yttranden

Länsstyrelsens uttalande rörande det tornedalska jordbrukets allmänna
förutsättningar och lämpliga framtida inriktning får instämmande från
liera remissinstanser. Beträffande det framlagda rationaliseringsprogrammet
framhåller därvid lantmäteristyrelsen, att det framstår såsom angeläget
att områdena för den yttre rationaliseringen utväljes planmässigt
och att lantbruksnämndernas inköpsverksamhet och andra förberedande
åtgärder främst inriktas på dessa områden.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund förklarar sig i princip kunna
ansluta sig till den i betänkandet uppställda målsättningen, syftande
till två olika typer av brukningsenheter, nämligen dels ett begränsat antal
stödjordbruk, dels bärkraftiga jordbruksfastigheter. På vissa håll bör
dock bl. a. för att undvika en alltför långt gående uttunning av befolkningen
en mindre åkerareal än 15 å 20 ha kunna accepteras, om fastigheternas
skogsareal är stor eller jordbruksdriften är inriktad på specialproduktion.
Riksförbundet Landsbygdens folk finner inte de av länsstyrelsen angivna
arealgränserna för bärkraftigt jordbruk i och för sig vara orealistiska men
anser det i princip vara olämpligt att bedöma jordbrukens bärkraft på
grundval av åkerarealen. Särskilt gäller detta inom områden, där animalieproduktion
förutsättes inta en viktig roll, framhåller förbundet, som även
anser det självklart att en betydande del av jordbruket också i framtiden
kommer att vara av typen stödjordbruk; detta såväl i kustlandet som i
skogsbygden.

Vad beträffar driftsrationaliserings pr ogrammet har
flertalet berörda remissinstanser i princip godtagit målsättningen i stort. På
en punkt — nämligen den ifrågasatta industrin för djupfrysning och konservering
av bl. a. trädgårdsalster och vilda bär samt fisk — går dock uppfattningarna
delvis isär. Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare
anser att en konservindustri i samband med en större frysanläggning bör
eftersträvas. Lingon och hjortron borde, framhåller handelskammaren, kunna
bli en god artikel i förädlad form såsom sylt, saft, marmelad m. m. Genom
lämplig dimensionering av frysanläggningar kan viss utjämning av säsongarbetstillgången
ske. Norrbottens företagareförening anför att råvaru -

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

underlaget för en konservindustri borde kunna utökas, om till ifrågavarande
anläggning kunde knytas konservering av renkött. Haparanda stad och
Nedertorneä kommun anser, att en livsmedelsindustri av ifrågavarande slag
skulle kunna ta emot och förädla även de stora mängder bär, som importeras
från norra Finland liksom också den fisk av varierande slag, som fångas
och ilandföres i dessa trakter. Statens jordbruksnämnd är tveksam om möjligheterna
att driva en industri för djupfrysning och konservering inom länet.
En betydande odling och en avsevärd inläggningsvolym —- enligt uppgift
åtminstone omkring 2 000 ton årligen -— anges vara oundgängliga betingelser
för att en frysanläggning skall vara ekonomiskt lönande. Samma
uppfattning kommer till uttryck i Sveriges industriförbunds yttrande.

Beträffande behovet av särskilda åtgärder för att intensifiera undervisning
och konsulentverksamhet inom det tornedalska jordbruket
är flertalet berörda remissinstanser i princip eniga med länsstyrelsen.
Olika meningar gör sig dock gällande beträffande den praktiska utformningen
samt rörande finansieringen av förslagen. Lantbruksstyrelsen erinrar om
de av 1960 års riksdag anvisade anslagsmedel, som inrymmes under anslagstiteln
»Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m.». Styrelsen
tillägger att riksdagsbeslutet om anvisande av sådana medel fattats
under tornedalsutredningens slutskede och sålunda inte kunnat beaktas av
länsstyrelsen. Förslaget om inrättande av en demonstrationsanläggning för
fjäderfäproduktion anser lantbruksstyrelsen böra realiseras hos någon intresserad
och kunnig jordbrukare och finansiellt stödjas med anlitande av
den statliga lånegarantin för viss driftsrationalisering samt med bidrag från
anslaget till koncentrerade rationaliseringsinsatser. Styrelsen är inte beredd
att godtaga förslaget att en trädgårdsanläggning inrättas vid någon
lantmannaskola och att till anläggningen knytes en särskild trädgårdsman.
Enligt länsstyrelsens mening bör en eventuell, för Tornedalen speciellt anpassad
fältmässig trädgårdsproduktion understödjas genom utnyttjande av
tidigare berörda kredit- och bidragsmöjligheter. Norrbottens läns hushållningssällskap
delar länsstyrelsens åsikt att jordbrukarungdomen liksom
även den äldre generationen bör få möjlighet att genom studieresor och kurser
m. m. få förbättrad utbildning och aktualiserade kunskaper. För att
den av länsstyrelsen föreslagna, utvidgade rådgivningsverksamheten skall få
avsett resultat krävs dock, framhåller sällskapet, att de nuvarande instruktörsdistrikten
minskas, åtminstone under en period av 5 å 10 år. Tornedalskommunernas
förbund föreslår, att lantbruksnämnden förstärkes med en
konsulent och en instruktör med uppgift att enbart ägna sig åt aktiv upplysningsverksamhet
i syfte att påskynda storleksrationaliseringen. Enligt
förbundet bör vidare hushållningssällskapet lämnas möjlighet att utöka sin
personal med en husdjurs- och en jordbruksinstruktör; bådadera stationerade
i Tornedalen. Hietaniemi kommun anser att en tjänst som ekonomikonsult
bör inrättas för hela länet med uppgift att genom rådgivning i

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

13

främst driftsekonomiska frågor bistå länets jordbrukare. Nedertorneå kommun
anför, att de förslag länsstyrelsen framlagt för att intensifiera undervisning,
upplysning och propaganda inom Tornedalens jordbruk motsvarar
en mycket försiktig beräkning av vad som erfordras.

Länsstyrelsens förslag att genom utvidgade stipendiemöjligheter
och anordnande av s. k. försöks ringar bereda jordbruksbefolkningen
i Tornedalen möjligheter till praktiska studier av rationella
driftsformer och systematiskt utförda rationaliseringsåtgärder, får stöd av
huvuddelen av de berörda remissinstanserna. Lantbruksstyrelsen uttalar
därvid, att verksamheten bör finansieras inom ramen för de koncentrerade
rationaliseringsinsatser inom jordbruket i de fyra nordligaste länen, om
vilka 1960 års riksdag fattat beslut. Norrbottens läns hushållningssällskap
anför att i första hand bör av dessa medel ställas erforderliga belopp till
förfogande för förbättrande av två grupper av jordbruk, ett inom Nedertorneå-Karl
Gustav och ett inom övertorneå, för att senare utöka verksamheten
till Pajala-området. Anslaget torde emellertid ej räcka till härför
utan speciella medel bör dessutom ställas till förfogande. Lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsöks försökskollegium biträder länsstyrelsens
uppfattning att de föreslagna försöksringarna inte bör ha någon mera ingående
försöks- och forskningsverksamhet såsom sin primära uppgift. Inget
hinder bör dock föreligga för ringarna att under hushållningssällskapets ledning
på sitt program även uppta viss försöksverksamhet, förslagsvis koncentrerad
till lämplig lokal inom varje försöksrings arbetsområde. Kollegiet
anser det även synnerligen önskvärt att ge en av dessa lokaler en något stabilare
utformning, lämpligen av samma karaktär soin försöksstationen vid
Törsta i Jämtland, och med direkt anknytning till Norrlands lantbruksförsöksanstalt.
Kollegiet förutsätter, att försöksringarna på sitt arbetsprogram
även upptar de viktiga frågor, som sammanhänger med fodrets förädling till
animalieprodukter och att sålunda husdjursfrågor ägnas tillbörlig uppmärksamhet.
Då det torde vara nödvändigt, att hushållningssällskapet beredes
möjlighet att anställa åtminstone en assistent eller instruktör för varje försöksring,
kommer denne därmed att få full sysselsättning året om. Korpilombolo
kommun anser, att en försöksgård i kommunen skulle få stor betydelse
för utvecklingen av jordbruket. Försöksgården föreslås förlagd i Narken,
som ligger vid Kalix älv.

Länsstyrelsens förslag till intensifierad byggnadsforskning
tillstyrkes av Norrbottens läns hushållningssällskap och av jordbrukets
forskningsråd, som anser, att försöksverksamhet inom detta område
snarast bör komma till stånd, och uttalar, att en genom ökning av forskningsanstaltens
resurser vidgad forskning bör inriktas på bl. a. planlösning
och inredning av ladugårdar med hänsyn till stallhygien, arbetsåtgång och
övriga förhållanden, som påverkar ekonomin. Därjämte bör i det berörda

14

Kanyl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

området en inängd andra byggnadstyper prövas med hänsyn till speciella
produktionsdetaljer.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsöks försökskollegium
anser den föreslagna utökningen av Sveriges utsädesförenings
verksamhet komma att i fråga om arbetsuppgifterna
till stora delar sammanfalla med försöksringarnas. Det synes därför lämpligast
att föreslagen demonstrations- och undervisningsverksamhet helt omhänderhas
av hushållningssällskapet, helst som arbetsuppgifter av detta
slag faller utanför utsädesföreningens ordinarie verksamhet. Lantbruksstyrelscn
är inte beredd att godta förslaget om ett särskilt årligt anslag till
Sveriges utsädesförening för utvidgning av verksamheten vid föreningens
inom Tornedalen belägna stationer i Haapakylä och Sattajärvi. Enligt styrelsens
mening bör det ankomma på utsädesföreningen att, i den utsträckning
1 öreningen finner en utvidgning av verksamheten erforderlig, göra
framställning härom i sina årliga anslagsäskanden. I fråga om svårigheterna
med byggnadsprojektering anför styrelsen, att verksamheten vid institutioner
för forskning och försök rörande jordbruksbyggnader och därmed
sammanhängande jordbruksteknik inriktats mer än tidigare på de speciella
problem, som av klimatiska och andra orsaker föreligger beträffande jordbruksbyggnader
i övre Norrland. Styrelsen förordar liksom länsstyrelsen att
denna verksamhet vidgas i intimt samarbete med lantbruksnämnd och hushållningssällskap.
Det gäller här att på ett praktiskt lämpligt sätt kunna
projektera och pröva olika sätt att lösa nämnda byggnadsfrågor under medverkan
av den expertis i fråga om byggnader, djur och maskiner som lantbruksnämnder
och hushållningssällskap har eller kan anlita. Lantbruksstyrelsen
vill även uttala sig för att viss stimulans genom förhöjda bidrag skall
kunna lämnas till jordbrukare som går in på att pröva sådana nya byggnadssätt,
som rekommenderas av expertisen. Sveriges utsädesförening påpekar,
att en på tornedalsförhållanden speciellt inriktad växtförädlingsverksamhet
måste anses utgöra ett värdefullt hjälpmedel för utvecklingen av
jordbruket inom området. Föreningen tillstyrker därför varmt att ökade resurser
ställs till förfogande för dess filial. Härigenom möjliggöres en för
Tornedalen speciell urvals- och sortprövning; ett arbete, som även skulle
komma att få stor betydelse för motsvarande forskning inom andra delar av
Norrland. Verksamheten bör därvid bedrivas i nära kontakt med motsvarande
organ i Nordfinland och Nordnorge, varigenom erfarenheter och material
från dessa områden kan tillvaratagas.

Länsstyrelsens förslag till olika personalförstärkningar får
stöd av eller mottages utan erinran av flertalet remissinstanser. I fråga om
sättet för medelsanvisning hänvisar lantbruksstyrelsen till de anslag, som
ställts till förfogande för koncentrerade rationaliseringsinsatser i jordbruket
inom de fyra nordligaste länen. Lantmäteristyrelsen delar länsstyrelsens
uppfattning om behovet av en inte obetydlig medverkan från lantmäteriets

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

15

sida i utvecklingsarbetet i Tornedalen och av förstärkning av lantmäteripersonalen
i Haparanda distrikt. Lantmäteristyrelsen är beredd att söka
positivt medverka till att de organisationsenheter, som kommer att anlitas,
främst då Haparanda distrikt och den till Luleå lokaliserade specialenheten
för yttre rationalisering, förstärkts med personal i den utsträckning omständigheterna
medger. Enligt styrelsens mening är det dock mindre lämpligt
att nu låsa denna förstärkning beträffande lokalisering och personalsammansättning.
överlantmätaren i Norrbottens län ansluter sig till länsstyrelsens
förslag att lantmäteriorganisationens personal förstärkes med en
lantmätare och två mätningstekniker, men framhåller samtidigt att behovet
på längre sikt kan komma att bli större.

De förslag som länsstyrelsen framlagt för att bl. a. genom vidgade
kreditmöjligheter för nationaliseringsåtgärder, förhöjda bidrag
s g r ä n s e r samt pris utjämningsbidrag för ägosammanslagning
minska finansieringssvårigheterna biträdes i sina huvuddrag
av flertalet remissinstanser. Lantbruksnämnden i Norrbottens län tillstyrker
länsstyrelsens förslag och förordar därutöver, att flyttningsbidrag lämnas
lill avflyttande jordbrukare samt att ekonomisk och juridisk hjälp lämnas
vid försäljning av jordbruksfastighet enligt samäganderättslagen. I sistnämnda
förslag instämmer även Tornedalskommunernas förbund. Länsstyrelsens
förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran även av samtliga törnedalskommuner,
bland vilka några förordar mera långtgående åtgärder än
dem länsstyrelsen rekommenderat. Hietaniemi kommun föreslår sålunda, att
lantbruksbokföringen ges vidgade möjligheter och anslag härtill beviljas
till hushållningssällskapet. Karl Gustavs kommun framhåller att blåsten på
kapital är det stora hindret för att genomföra rationaliseringsprogrammet.
Kommunen anser däriör att bidragsprocenten enligt § 14 rationaliseringskungörelsen
bör utgöra 50 % överlag och utan fixerat kostnadsbelopp. Vidare
föreslår kommunen att bidraget till ekonomibyggnader och annan fast
anläggning fastställes till 50—75 % av kostnaderna och ej till fixerat belopp.
I fråga om värdeutjämningsbidrag och egnahemslån anför lantbruksstgrelsen
bl. a. följande.

Då det gäller att samtidigt möjliggöra en angelägen omflyttning av undersysselsatt
arbetskraft och förhjälpa kvarvarande jordbrukare till för dem
behövlig storleksrationalisering, är det intet som hindrar att fullt värdeutjämningsbidrag
beviljas även i fall där värdeskillnaden uppgår till relativt
stort belopp t. ex. i sådana fall som utredningen särskilt nämnt, nämligen
då det gäller att avveckla ett jordbruk med bostadsegnahemslån och detta
inte kan säljas till lägre pris än inteckningsvärdet. Det har visat sig allt oftare
vara ett praktiskt arbetssätt ail lantbruksnämnden träder in som köpare
och sedan fördelar, säljer eller byter i syfte att åstadkomma brukningsenheter
med lämplig storlek, sammansättning och arrondering. I sådana fall
har nämnden alt betala säljaren skäligt pris för fastigheten i "dess befintliga
skick och att sälja jord och skog för pris, som motsvarar dess värde som
tillskottsmark. Utjämningen där sådan erfordras får formen av en avskriv -

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

ning, som sålunda är en motsvarighet till nyssnämnda slag av bidrag. Styrelsen
anser sig kunna rekommendera att lantbruksnämnden med hänsyn
till de särskilda förhållandena i dessa bygder begagnar sig av de berörda
befogenheterna i större utsträckning än hittills. Därmed torde det av länsstyrelsen
framförda önskemålet att ett organ skall kunna överta betalningsansvaret
för egnahemslån i de fall, då fastigheten kommer till användning
för yttre rationalisering, i stort sett kunna tillgodoses.

Styrelsen är beredd att inom gällande anslagsram ställa medel för ändamålet
till förfogande i den utsträckning, som länsstyrelsen ansett behövlig i
en första omgång. Lantbruksstyrelsen vill förorda, att lantbruksnämnden,
då den säljer ett övertaligt bostadshus med behövligt tomtområde, får lämna
viss kredit genom att köpeskillingen betalas av under skälig tid, efter
regler med likartad konstruktion som gäller för domänverkets försäljningar
(1954 års försäljningsförordning nr 262/45, ävensom särskilda bestämmelser
för försäljning av kolonat och kronotorp).

Väl så angeläget är det att befintliga lån med gynnsamma villkor kan bibehållas
och utnyttjas. Statliga bostadslån, garantilån för olika ändamål,
hypotekslån m. m. är ju i regel förmånliga i avseende å ränta och betalningsvillkor.
Det vore en smidig anordning att sådana lån, beviljade mot inteckning
i jordbruksfastighet, finge kvarstå i bostadsfastigheten efter avstyckning.
Detta förutsätter givetvis en prövning avseende syftet med förvärv,
säkerheten etc. Det är önskvärt att denna möjlighet vore öppen såväl då
lantbruksnämnd köper för att stycka och sälja vidare som då avstyckning
och överlåtelse sker direkt mellan den bortflyttande och den tillträdande.
Det bör här beaktas att enligt nu gällande ordning befintliga lån som regel
måste inlösas, då lantbruksnämnden inträder som ägare för någon tid, och
avsteg från denna praxis skulle sålunda behöva ske.

Vidare vill styrelsen förorda att lantbruksnämnd, när särskilda skäl därtill
föranleder, får befogenheter att ■— inom den medgivna anslagsramen för
jordbruksegnahem -— lämna lånegaranti vid försäljning av mangårdsbyggnad
med tomt, som avstyckas från jordbruksfastighet som ett led i strukturrationaliseringen.
Detta skulle otvivelaktigt inte blott leda till snabbare avveckling
av restfastigheter i lantbruksnämnds ägo utan också då och då väsentligt
kunna underlätta genomförandet av planlagd fastighetsreglering.
Ur förvaltningssynpunkt är denna utväg att föredra framför kreditgivning
vid försäljning. Den sistnämnda utvägen bör sålunda användas huvudsakligen
när garantilån inte kan ordnas. Vad här sagts om lånegaranti och kreditgivning
vid försäljning av övertaliga bostadshus å jordbruk, som ingår i
strukturrationalisering, bör övervägas för hela landet.

De åtgärder länsstyrelsen förordat för att stävja den alltmer tilltagande
sämjedel ningen har tagits upp till ingående diskussion av ett flertal
remissinstanser, överlantmätaren i Norrbotten framhåller bl. a. följande.

Sedan lagberedningen numera i förslag till ny jordabalk förordat en ogiltighetsregel
för sämjedelning, torde man kunna räkna med att ett effektivt
hinder mot framtida sämjedelningar kommer att resas. Det är emellertid av
stor vikt att reformen genomföres snabbt. I fråga om befintliga sämjedelningar
är det för rationaliseringsarbetets del av stor betydelse att den pågående
revisionen av fastighetsbildningslagstiftningen resulterar i regler
som verksamt underlättar uppordnandet av de tilltrasslade jordförhållandena
inom regionen; tidsfaktorn är även i denna del otvivelaktigt mycket

Kungi. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

17

viktig. Vad slutligen beträffar spörsmålet om de samägda fastigheterna
(»sterbhusproblemet») har länsstyrelsen i anslutning till redovisning av
svårigheterna på skogsbrukets område förordat, att frågan snarast utredes i
särskild ordning, överlantmätaren, som tillstyrker detta förslag, anförde i
yttrande den 14/8 1961 till Kungl. lantmäteristyrelsen över lagberedningens
jordabalksförslag, att närmast synes komma i fråga en revidering av samäganderättslagen
med syfte främst att ernå fastare former för förvaltning
av fastighet, men måhända även att ändra reglerna för avyttring och om
möjligt tillförsäkra delägare, som brukar fastigheten eller större delen därav,
viss företrädesrätt vid förvärv av övriga delägares andelar. Det bör emellertid
här tilläggas att länsstyrelsen i sammanhanget troligen även avser de
sämjedelade fastigheter, inom vilka skogsmarken ej omfattas av sämjedelningen.
Dylik gemensam mark faller under 1921 års bysamfällighetslag,
varför en eventuell reform av samäganderättslagen inte påverkat förvaltningen
i denna del. Den pågående översynen av bysamfällighetslagen kan
möjligen resultera i allmänna regler som passar bättre för ifrågavarande typ
av gemensam mark än de nuvarande bestämmelserna. Troligt är dock att
detta inte blir tillfyllest utan att det behövs särskilda regler för ifrågavarande
ägor. Till arten är denna mark i allmänhet mera lik vanlig samägd mark
än bysamfälligheter o. dyl. Det synes under sådana förhållanden befogat att
ställa frågan, huruvida inte problemet kan lösas bäst genom sådan ändring
av samäganderättslagens tillämplighetsområde, att samägd mark inom sämjedelad
fastighet hänföres till denna lag och att behövliga särregler utformas
inom denna.

Korpilombolo kommun ifrågasätter om inte en lagändring vore påkallad,
som möjliggör för en jordbruksintresserad sterbhusdelägare att när rimlig
överenskommelse inte kan träffas på frivillighetens väg genom tvångsinlösen
förvärva övriga delägares lotter; en tanke som framföres även av Pajala,
Overkalix och Övertorneå kommuner. Vad länsstyrelsen anfört om det
trängande behovet av åtgärder för att bromsa sämjedelningen eller om möjligt
bringa den att helt upphöra, understrykes även av lantbruksförbundet,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund samt Riksförbundet Landsbygdens
folk. Riksförbundet anför därvid, att en särskild utredning rörande
dessa problem snarast borde tillsättas. I avvaktan på de problemlösningar,
som därvid kan framkomma, borde ekonomiskt och juridiskt bistånd kunna
lämnas delägare i jordbruksfastighet som söker försäljning av fastigheten
enligt samäganderättslagen i syfte att förvärva hela fastigheten för att
driva jordbruk på densamma.

Fisket

Betänkandet

Nuvarande förhållanden

Inom utredningsområdet förekommer för närvarande två typer av fiske,
nämligen dels sötvattensfiske i älvar och sjöar, dels saltvattensfiske.

Sötvattensfisket har huvudsakligen formen av husbehovsfiske. Ett un2
— Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 31

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

dantag utgör laxfisket i nedre delen av Torne älv, vilket i vissa fall kan betraktas
som ett till jordbruket knutet binäringsfiske. För jordbruksbefolkningens
försörjning spelar sötvattensfisket en utomordentligt stor roll.

Saltvattensfisket bedrives främst i form av skärgårdsfiske. Något egentligt
havsfiske förekommer knappast. Antalet fiskare varierar med förhållandena
på den lokala arbetsmarknaden. År 1959 fanns i Nedertorneå kommun
47 yrkesfiskare och 39 binäringsfiskare. Flertalet fiskare är jordägare
eller medlemmar i jordägande familjer. Fiskefångsterna domineras av lax,
sik, siklöja och strömming.

Rätten att fiska med fasta redskap i skärgården utarrenderas för sexårsperioder
och är förbehållen kust- och skärgård sbyarna samt Haparanda
stad. Goda fiskehamnar finns på Seskarö samt i Nikkala på fastlandet. Nikkala
fiskeförsäljningsförening svarar för ungefär hälften av all handel med
färsk fisk inom tornedalsområdet medan återstoden fördelas på uppköpare
från Haparanda.

Länsstyrelsens förslag

Såsom en förstahandsåtgärd för att möjliggöra ökad avkastning och förbättrad
lönsamhet inom sötvattensfisket i Tornedalen föreslår länsstyrelsen
en inventering av fiskevattnen för alt klarlägga bl. a. förutsättningarna för
fiske i olika vatten, behovet av upprensningsåtgärder för att möjliggöra och
underlätta vandringsfiskens förflyttning, tillgången på lämpliga sportfiskevatten
samt möjligheter och intresse för bildande av fiskevårdsföreningar.
På grundval av denna inventering bör tre sjöar, varav en i norra, en i mellersta
och en i södra Tornedalen, utväljas för praktisk försöksverksamhet.
Inventering bör utföras av fiskeriutbildad arbetskraft och torde kunna utföras
under en treårsperiod. Kostnaderna för inventeringen beräknas till
sammanlagt ca 80 000 kr., varav huvuddelen utgöres av lön och resekostnader
för inventeraren.

För att skapa förbättrade sportfiskemöjligheter i framtiden föreslår länsstyrelsen,
att fiskekortsförsäljningen omorganiseras — lämpligen i en lokal
turistorganisations regi — så att möjlighet ges att lösa fiskekort, berättigande
till fångst av all slags fisk på såväl kronans som byarnas vatten. Vidare
bör nuvarande årsavgift av tio kronor för rätten till laxfiske — vilken
avgift gäller oberoende av under hur lång tid av året laxfisket bedrives —
slopas, och avgiften sättas i proportion till den tid, under vilken fisket utövas.

I fråga om saltvattensfisket föreslår länsstyrelsen att en justering av arrendeavgifterna
för fiskerätten med fasta redskap inom Nedertorneå skärgård
företages i samband med nuvarande arrendekontrakts förnyande.
Mindre givande fiskelotter bör slås samman till större brukningsenheter.
Enligt länsstyrelsens mening är vidare förbudet att under hösten fiska lax

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962 19

och laxöring med storryssja inom skärgårdsområdet inte motiverat ur fiskeribiologisk
synpunkt, varför det föreslås upphävt.

I Torne älvs skärgård bör strömmingsfisket ökas genom utvidgat skötströmmingsfiske.
En förutsättning härför är att Nikkala fiskförsäljningsförening
utbygges från att som nu handha endast laxförsäljningen till att
omfatta allsidig fiskhandel. För att möjliggöra uppbyggnad av den stora
distributionsapparat, som därvid kommer att behövas, torde ökade bidragsoch
lånemöjligheter erfordras. Länsstyrelsen förordar vidare ett återupptagande
av fisket på siklöja, vilket kräver investering i motordrivna spel och
flyttbara värmekurar.

Nuvarande fiskemetoder vid norrbottenskusten medger inte jämn tillförsel
till fiskmarknaden. Länsstyrelsen föreslår därför, att genom Norrbottens
läns hushållningssällskap utförd försöksverksamhet med trålfiske fortsättes
för att klarlägga lämpliga fångstområdens läge, trålfiskets inverkan
på övrigt fiske samt dess säsongvariationer. Härför erforderlig extra personal
bör anställas vid hushållningssällskapet. Vidare föreslås att de fiskare,
som måste anlitas såsom hjälp vid praktiska fiskeförsök, garanteras viss
minimidaglön jämte full ersättning för båt. Den föreslagna undersökningsverksamheten
väntas dra en kostnad av ca 30 000 kr.

Inom länet finns för närvarande fyra fiskförsäljningsföreningar, vilka genom
inbördes konkurrens bidragit till att försämra fiskets ekonomi. En central
försäljningsorganisation för länet skulle kunna bidraga till stabilisering
av priserna och sänka omkostnaderna framhåller utredningen. En väsentlig
uppgift för denna organisation skulle även vara att söka åstadkomma resurser
för tillvaratagande av överskottsfångster. Denna verksamhet förutsättes
kunna ske i kombination med den tidigare berörda förädlingsindustrin
för trädgårdsprodukter, bär och grönsaker.

Under hänvisning till de otillfredsställande hamnförhållandena vid de olika
fiskeholmarna ute i skärgården föreslår länsstyrelsen anläggning av tio
nya småhamnar. Kostnaderna härför beräknas till sammanlagt 200 000 kr.
Skulle strömmingsfisket övergå till trålfiske, kommer detta att kräva, att
Sandskärs fiskehamn upprustas och fördjupas, samt att helst ännu en hamn
för större båtar anlägges i den yttre skärgården, exempelvis vid Skomakaren.

Yttranden

Länsstyrelsens förslag beträffande åtgärder för att förbättra fiskets avkastning
och lönsamhet tillstyrkes i huvudsak av berörda remissinstanser.

Fiskeristyrelsen åberopar såsom eget utlåtande det yttrande, som överlämnats
av fiskeriintendenten i övre norra distriktet. Med stöd av en utredning
angående fångstutbytet i gränsälvarna och i Nedertorneå skärgård kon -

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

stateras att laxfisket för närvarande befinner sig i en nedgångsperiod och
att lönsamheten i allmänhet under den gångna femårsperioden varit avsevärt
lägre än tidigare. Bland annat på grund av det under senare år starkt
intensifierade fisket i södra Östersjön samt vattenkraftutbyggnaderna i
Kemi älv, torde man få räkna med att avkastningen av laxfisket i Tornedalen
i framtiden kommer att ligga på en lägre medelnivå än tidigare. Beträffande
den föreslagna inventeringen av fiskevatten framhålles, att fisket i
övre Norrland hittills huvudsakligen haft exploaterande karaktär och att
fiskevård i egentlig mening hittills förekommit endast i undantagsfall. Undersökningar
rörande produktionsbiologien hos sjöar och lugnvatten i Nordsverige
saknas praktiskt taget helt. Den föreslagna inventeringen bör därför
utformas såsom ett första led i fältarbetsdelen av en större undersökning.
Den praktiska försöksverksamheten bör utsträckas till att omfatta även
strömmande vatten i anslutning till försökssjöarna. 1 anslutning till uttalandet,
att arrendeavgifterna för fiskerätt med fasta redskap inom Nedertorneå
skärgård med nuvarande laxbestånd är alltför höga, framhålles, att
en viss anpassning av dessa avgifter redan skett och att några statliga åtgärder
till denna del inte synes möjliga. Den av länsstyrelsen önskade förlängningen
av fisketiden skulle däremot under rådande dåliga tillgång på
lax komma att medföra en väsentlig förbättring av skärgårdsfiskets ekonomi.
Från svensk sida har vid upprepade tillfällen gjorts framställning om
tillstånd om en sådan förlängning. På finskt håll har man dock hittills inte
varit villig att biträda ett beslut om dispens i frågan. I vad länsstyrelsen anfört
rörande möjligheterna att genom intensifiering av strömmingsfisket
och vinternotfisket samt genom försök med trålfiske efter hand kompensera
den pågående nedgången i laxfisket, instämmer fiskeristyrelsen. En gemensam
förutsättning härför är dock att en länsomfattande fiskförsäljningsorganisation
skapas. Förslag härom har framlagts. Beträffande behovet av
fiskehamnar förordar fiskeristyrelsen en koncentration till tre ä fyra större
hamnar i stället för de tio små, som föreslagits i betänkandet.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare ställer sig tveksam
beträffande värdet av en så kostnadskrävande utbyggnad av fiskehamnar på
vissa holmar, som den länsstyrelsen föreslagit. Handelskammaren anser en
viss återhållsamhet tillrådlig bl. a. med hänsyn till laxfiskets fortsatta utveckling
vid genomförandet av nu planerade större kraftverksutbyggnader.
Däremot tillstyrkes förslagen om inrättande av en central fiskförsäljningsförening
för hela länet liksom att försöken med trålfiske utvidgas. Sjöfartsstyrelsen
framhåller att den vid fiskehamnsplaneringen beaktat försöken
med trålfiske vid norrlandskusten och i sin nyligen avlämnade femårsplan
för fiskehamnsutbyggnaden intagit en trålhamn vid Bottenhavet. Styrelsen
anser därför, att någon motsvarande hamnanläggning för trålare i Bottenviken
knappast blir aktuell under tioårsperioden i fråga. Styrelsen anser
vidare att kostnaderna för de mindre öhamnar, som befinnes erforderliga

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

21

för att underlätta laxfisket, åtminstone i viss utsträckning kan inrymmas
under de ospecificerade belopp, som i planen upptagits för mindre arbeten.

Tornedalskommunernas förbund förordar, att utöver de av länsstyrelsen
framlagda förslagen åtgärder vidtas för laxodling i samråd med finska myndigheter
samt att särskilda fiskodlingsanstalter för annan ädelfisk anlägges
inom tornedalsområdet. Förbundet föreslår även, alt en laxtrappa anlägges
vid Jokkfall samt att fiskerätten enligt de fiskekort, som försäljes av domänverket,
utvidgas, så att korten kommer att gälla i ungefärlig överensstämmelse
med den praxis, som tillämpas av fiskevårdsföreningarna, d. v. s.
så att korten berättigar till större områden än enstaka vatten. Domänstyrelsen
uttalar, att styrelsen, som arbetar med anordnande av lämpliga kortfiskeområden
för allmänheten inom kronans vatten nedom odlingsgränsen,
därvid gärna vill samarbeta med länsstyrelsen och med intresserade organisationer.

Nedertorneå kommun föreslår, att de nuvarande anläggningarna för saltning
och kylning av fisk utbygges till en fullständig frys- och konserveringsanläggning.
Norrbottens kustfiskareförbund föreslår, att tre å fyra hamnar
utbygges såsom s. k. stödhamnar ute i skärgården, varigenom strömmingsoch
löjfisket i Nedertorneå skärgård skulle kunna väsentligt intensifieras.

Renskötseln

Betänkandet

Nuvarande förhållanden

Renskötseln kan betecknas som huvudnäringen i Karesuando kommun.
Antalet invånare i kommunen uppgick vid utgången av år 1959 till 1 461.
Härav utgjorde omkring 375 personer lappby tillhörande lappar. Av lapparna
kan i runt tal 330 personer räknas till gruppen renskötande lapp,
d. v. s. sådan lapp som själv eller genom medlemmar i sitt hushåll driver
renskötsel. Inom Karesuando kommun finns normalt ungefär 30 000 renar
och renskötseln har där huvudsakligen formen av fjällrenskötsel. Hela årsavkastningen
för kommunen beräknas till cirka 600 000 kr., varav — efter
avdrag av hushållsförbrukningen — omkring hälften, d. v. s. 300 000 kr.,
återstår för utförsel från kommunen.

Inom tornedalskommunerna i övrigt uppgår renantalet till omkring
15 000. Renskötsel förekommer emellertid där endast i form av s. k. koncessionsrenskötsel
eller skogsrenskötsel och har då formen av binäring till
jordbruket. Huvuddelen av produktionen avsätts inom den egna kommunen.

Länsstyrelsens förslag

Efter isläggningen tidigt på hösten överskrider renarna lätt gränsen mot
Finland, vilket medför kännbara utgifter, då betning av svenska lappars re -

22

Kungi. Maj.ts proposition nr 31 är 1962

nar är förbjuden på finskt område. För att möjliggöra rationell renskötsel i
Könkämä lappby föreslås därför, att renstängsel uppsättes längs stranden
av gränsälven på följande tre avsnitt, nämnda i angelägenhetsordning, nämligen
Lammaskoski-Naimakkajärvi, 20 km, Keinovuopio-Vittangijärvi, 20
km och Naimakanluspa-Siikavuopio-Kelottijärvi, 18 km. Totalkostnaden
härför beräknas till 290 000 kr.

Länsstyrelsen föreslår vidare, att gångstigar anlägges med smärre broar
längs renvaktarnas vanliga färdvägar från Karesuandos kommungräns vid
Vittangivägen till Pulsuvuomaområdet i lågfjällen, varjämte vissa flyttningsleder
skulle uppröjas. Kostnaderna för dessa åtgärder beräknas till
sammanlagt 97 200 kr. För att skapa bättre och tryggare arbetsförhållanden
för renskötarna samt för att över huvud taget öka säkerheten i fjällen bör
fem nya raststugor byggas, vilka skulle vara tillgängliga inte blott för renvaktare
utan även för andra personer som besöker fjälltrakterna. Kostnaderna
härför beräknas till 60 000 kr.

För att underlätta kontakten med bygden under det viktiga rensamlingsoch
skiljningsarbetet under september och november månader föreslås, att
en telefonlinje anlägges till renskötarnas höstlägerplatser i Järämä och Pulsujärvi
till en beräknad kostnad av sammanlagt 80 000 kr.

Länsstyrelsen har även berört en från lappväsendets sida väckt fråga om
anläggande av ett renslakteri med konservfabrik i Karesuando. Frågan anses
böra anstå i avvaktan på ställningstagande till de förslag angående renprodukternas
tillvaratagande och avsättning, som framlagts av den år 1956
tillsatta renutredningen.

Yttranden

Länsstyrelsens förslag till åtgärder till stöd för renskötseln
i Karesuando kommun tillstyrkes i stort sett av de remissorgan, som yttrat
sig i frågan. Domänstyrelsen förutsätter dock, att de medel, som kan komma
att disponeras för ändamålet fördelas på sådant sätt, att övriga angelägna
anslagsbehov för renskötseln i landet inte trades för nära. Norrbottens och
Västerbottens läns handelskammare förklarar sig med hänsyn til! pågående
utredningar vilja avstå från yttrande. Kammaren berör dock frågan om renstängsel,
där man förutsätter, att alla möjligheter tillvaratas att med
Finland träffa avtal angående renbeten i gränslandet. Vid en liberal tolkning
synes byggande av renstängsel längs Könkämä älv kunna undvikas.
Kammarkollegiet anser däremot, att stängsel är väl motiverat utefter riksgränsen
mot Finland ovanför Karesuando kyrkby. Konsekvenserna enligt
II kapitlet i 1925 års svensk-finländska renbeteskonvention för svensk renskötare
av överträdelse av denna gräns är vida farligare än följderna av att
hans renar kommer in på annan svensk lappbys betesmarker. Kollegiet ifrågasätter,
om inte stängsel bör uppföras även utefter de mellanliggande sträckor,
som utelämnats i länsstyrelsens förslag, eller vissa av dem. Risk synes

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

23

föreligga, att svårighet uppstår att snabbt driva tillbaka renar, som tagit sig
över gränsen på dylik öppen sträcka och hunnit förflytta sig till område,
där stängsel uppförts. Svenska samernas riksförbund hänvisar till protokoll
från förbundets landsmöte, där det uttalas, att av de åtgärder, som föreslås
beträffande renskötseln, förslaget om uppförande av renstängsel utefter
gränsen till Finland måste anses vara det ojämförligt viktigaste. Förslaget
framstår dock enligt förbundets mening som bristfälligt, emedan den endast
avser vissa sträckor längs riksgränsen utan beaktande av att vissa mindre
sjöar inte kan tjänstgöra som naturliga hinder under den tid av året då de
är tillfrusna. Effektivt skydd kan därför endast uppnås genom ett sammanhängande
stängsel från Kilpisjärvi till Karesuando. Även Sällskapet Same-ätnam
anser, att ett sammanhängande renstängsel erfordras längs hela kommungränsen.

Beträffande de av länsstyrelsen föreslagna färdvägarna, vaktstugorna
och telefonlinjerna framhåller Sällskapet Same-ätnam,
att det är önskvärt att samordning sker. Svenska turistföreningen har
ingenting att erinra mot de föreslagna åtgärderna men anser det vara i hög
grad önskvärt att de vaktstugor i fjällområdet, som planerats för renskötselns
behov, i viss utsträckning också kan ställas till förfogande för turister.
Telestyrelsen anför beträffande telefonförbindelserna till renskötarnas
höstläger i Järämä och Pulsujärvi, att styrelsen beslutat att upprätta sådan
förbindelse såsom provanläggning av radiotelefon. Kostnaderna härför beräknas
till ungefär hälften av kostnaderna för trådförbindelse, medan den
årliga driftskostnaden blir något högre. Så snart radioutrustningen föreligger
komplett, kommer proven att påbörjas. I avvaktan på driftsresultaten
kommer under en begränsad prövotid några avgifter icke att uttagas. Telefonförbindelserna
till lappläger anordnas i övrigt på samma avgiftsvillkor
som för vanliga huvudabonnemang, såvida lägren är jämförbara med boplatser
för bofast befolkning.

Ett flertal remissinstanser har tagit upp frågan om ett renslakteri
med konservfabrik. Anläggandet av slakteriet tillstyrkes av Karesuando
kommun, medan kammarkollegiet och Sällskapet Same-ätnam finner
det lämpligt att avvakta bl. a. renutredningens förslag. Norrbottens läns hushållningssällskap
ställer sig tveksamt inför tanken på en sådan anläggning.
Lappfogden i Norrbottens läns norra distrikt antar, att länsstyrelsen ånyo
kommer att pröva dessa frågor i syfte att tillföra Karesuandobygden en
lokal fabrikation även av renkonserver. Gynnsamma betingelser torde finnas
härför särskilt på grund av att renkött numera kan införas för ändamålet
från närbelägna trakter i Finland och Norge. Lappfogden i Norrbottens
skogsdistrikt framhåller, att renslakteriet med konservfabrik i viss omfattning
även torde kunna betjäna den ovan lappmarksgränsen belägna Vittangi
skogslappby och den nedom samma gräns belägna s. k. koncessionslappbyn
Muonio.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 dr 1962

I övrigt framhåller Sällskapet Same-ätnam vikten av insatser för sameslöjden
i Karesuando kommun i form av hjälp till verktyg, maskiner och slöjdmaterial
samt genom en utveckling av konsulentverksamheten inom sameslöjdsområdet.

Skogsbruket

Betänkandet

Nuvarande förhållanden

Enligt 1957 års fastighetstaxeringslängder omfattar den produktiva skogsmarksarealen
i Tornedalen 880 798 ha eller något mer än en femtedel av
länets skogsmarksareal. Pajala och överkalix kommuner upptar tillsammans
nära hälften av skogsmarken inom området; övertorneå, Korpilombolo
och Tärendö gemensamt en knapp tredjedel. I älvdalens nordligaste och
sydligaste kommuner är däremot skogsmarksarealen relativt liten. Skogsmarkens
procentuella fördelning på ägare framgår i sammandrag av följande
tablå som kompletterats med jämförelsetal för länet.

Område	Krono- skogar	övr. allm. skogar	B olags -skogar	övr. ensk. skogar	Summa
Tornedalen .............		6	6	44	100
Länet ..................		6	10	29	100

Ägofördelningen varierar avsevärt inom de olika kommunerna. Man finner
den största bondeskogsandelen inom jordbrukskommunerna Nedertorneå
och Karl-Gustav. Storskogsbrukets — d. v. s. domänverkets och bolagens
— ägoinnehav koncentrerar sig till överkalix och Korpilombolo kommuner.

I Tornedalen, liksom inom länet i övrigt, avspeglar arronderingsförhållandena
klart det sätt på vilket den nuvarande ägofördelningen uppkommit.
Kronoskogarna är i allmänhet samlade i stora enheter med en medelareal av
ca 7 000 ha. Förhållandet är i huvudsak detsamma beträffande allmänningsskogarna,
som har en medelareal av ca 5 000 ha. Frånsett en mängd insprängda
enklaver i form av hemman, nybyggen och inte minst ströängar
torde inga mera genomgripande arronderingsproblem föreligga för kronooch
allmänningsskogarnas del.

Bolagsskogarna — som i flertalet fall bildats genom förvärv av enskilda
fastigheter — är avsevärt mera splittrade än kronoskogarna. Antalet brukningsområden
utgör i hela Tornedalen ca 160 med en genomsnittlig skogsmarksareal
av drygt 300 ha. Ägoinnehavet är inte sällan uppspaltat på mycket
smala, ofta kilometerlånga och ibland t. o. m. milslånga skiften.

Virkesförrådet utgör enligt 1953—57 års riksskogstaxering totalt för hela
området 54,8 miljoner skogskubikmeter (m^sk), d. v. s. hela trädets kubik -

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

25

massa med bark, vilket är drygt en fjärdedel av motsvarande värde för länet.
Trädslagsfördelningen är med avseende på barrvirke ungefär densamma som
medeltalen för länet i övrigt. Lövskogens procentuella andel av det totala
virkesförrådet avviker dock markant från länsmedeltalet med nära 27 %
för Tornedalen mot 19 för länet och 15 för övriga Norrland. Under perioden
1953—56 har genomsnittligt avverkats 0,8 miljoner m3sk barr- och lövvirke
inom hela området, motsvarande ett årligt medeluttag av 0,9 m3sk per ha.
För hela länet redovisas under motsvarande tid en total awerkningskvantitet
av 3,3 miljoner m3sk eller 0,8 m3sk per ha.

Vad beträffar sågtimmer föreligger inga avsättningssvårigheter i Tornedalen;
efterfrågan har i regel överstigit utbudet från området. Under normala
förhållanden har även barrmassaveden funnit tillfredsställande avsättning,
som dock kraftigt varierat med konjunkturläget. Efterfrågan på
löwirke har däremot hittills långt ifrån svarat mot den teoretiskt möjliga
årsawerkningen. Detta sammanhänger dels med de höga transportkostnader
som — främst på grund av den nuvarande bristen på ett tillräckligt finmaskigt
skogsvägnät — belastar det icke flottningsbara lövvirket, dels med
Tornedalens perifera belägenhet i förhållande till befintliga lövmassaindustrier.
Särskilt beträffande detta sortiment, men även i fråga om barrmassaved,
har följden blivit en hög grad av konjunkturkänslighet, som direkt kan
avläsas i skogsbrukets sysselsättningsstatistik.

Ur tillväxt- och föryngringssynpunkt är området heterogent. I nedre och
mellersta Tornedalen är betingelserna ungefär desamma som i länet för övrigt,
men med stigande breddgrad och höjd över havet försämras de relativt
snabbt. Barrskogsgränsen går genom den nordligaste delen av Karesuando
kommun. Även i barrskogsgränsens omedelbara närhet finns dock lokalt
välslutna och överraskande virkesrika bestånd.

Möjlig avverkning

Statens skogsforskningsinstitut har utrett dels omfattningen och lokaliseringen
av länets lövskogstillgångar, dels storleken av den ur skoglig synpunkt
önskvärda årsawerkningen av löwirke. Beräkningsresultatet, vilket
baserar sig på material från 1950—58 års riksskogstaxering, framgår i detalj
av en till betänkandet fogad bilaga.

Beträffande barrvirke framlägger skogsforskningsinstitutet två prognosalternativ;
ett lägre, alternativ A, och ett högre, alternativ B. Skillnaden
mellan alternativen ligger närmast i avvecklingstiden för den mogna skogen;
63 år i alternativ A och 45 år i alternativ B. Av dessa har det högre alternativet
lagts till grund för beräkningen av den önskvärda awerkningen av
barrved. Motiv härför utgör dels den optimism, som avspeglar sig i den pågående
och projekterade utbyggnaden av massaindustrin — en utveckling
som kan väntas medföra ökade virkesuttag och allmänt intensifierad skogsvård
— dels den förbättring av avsättningsläget och minskning av nollzo -

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 dr 1962

nerna, som utbyggnaden av skogsvägnätet medför. Slutligen måste redan 45
år anses vara en lång realisationstid för den mogna skogen, varför det föreslagna
awerkningsprogrammet måste anses vara försiktigt utformat med
avseende på avvecklingen av denna. Den begränsande faktorn har främst
varit att få i gång produktionen på den föryngringsyta, som uppstår genom
slutavverkningen.

Med ovan angivna beräkningsgrunder och efter justeringar med avseende
på bl. a. virkesförråd och bonitet samt — vad beträffar lövvirke — avdrag
för virke från ekonomiskt icke avsättningsbara lägen och dimensioner har
följande resultat erhållits.

Måttslag: Miljoner skogskubikmeter

Avverkning Barr Löv Summa

Möjlig .................. 0,86 0,20 1,06

Nuvarande .............. 0,74 0,10 0,84

ökning ................. + 0,12 + 0,10 + 0,22

Den möjliga avverkningsökningen ligger för barrvirket vid storleksordningen
16 %; en siffra som länsstyrelsen för sin del finner väl rimma med
tidigare beräkningar för länet i dess helhet. Lövvirkesmarginalen är mångdubbelt
större; råvarutillgångarna tillåter här att nuvarande löwirkesuttag
ökas med ca 100 %.

Intensifiering av föryngrings- och beståndsvårdsarhetet

Till de viktigaste förutsättningarna för uppnående av de av utredningen
beräknade, möjliga awerkningsuttagen hör enligt länsstyrelsen att återväxtoch
skogsvårdsåtgärderna kraftigt intensifieras. Föryngringsarbetet på den
årligen upptagna kalinarksytan är i själva verket den faktor, som i första
hand sätter en gräns för de långsiktiga virkesuttagen. Redan det i och för
sig försiktigt dimensionerade avverkningsprogram, som det beräknade virkesöverskottet
baserar sig på, motsvarar en högst betydande ökning av takten
i det nuvarande skogsvårdsarbetet i Tornedalen. Målet är att efter hand
och på bred front lyfta skogsvården upp i nivå med den som i dag tillämpas
på välskötta skogar och därigenom möjliggöra en uthållig ökning av nuvarande
avverkningsuttag.

Ett genomförande i full utsträckning av det skisserade awerkningsprogrammet
kräver enligt länsstyrelsens beräkningar en medelårsprestation av
i fråga om hyggesrensning 12 100 ha — motsvarande en i runt tal 60-procentig
ökning av nuvarande medelårsprestation — i fråga om inarkberedning
och hyggesrensning 5 300 ha — eller mera än en fördubbling av nuvarande
årsyta — samt i fråga om skogsodling 4 700 ha, d. v. s. nära nog

Kungi. Maj. ts proposition nr SI år 1962

27

tre gånger så mycket som för närvarande behandlas per år. Ser man till
återväxtarbetet i dess helhet, så innebär de nämnda talen att de nuvarande
årsinsatserna genomsnittligt måste i det närmaste fördubblas för att den
önskvärda avverkningsökningen enligt programmet skall kunna genomföras.

Enbart anläggning av nya trädgenerationer är dock inte tillfyllest. Bestånden
måste också röjas och gallras. Det beräknade röjningsbehovet utgör
9 900 ha per år, varav ca 5 000 ha inom enskilda skogar. På de senare
har den faktiska medelprestationen under perioden 1954—59 utgjort endast
2 500 ha. Eftersläpning föreligger även beträffande gallringen; i Tornedalen
har under senare år genomsnittligt gallrats drygt 11 000 ha, medan behovet
på grundval av skogsforskningsinstitutets rekommendationer för hela länet
överslagsvis beräknas utgöra ca 28 000 ha.

Utbyggnad av skogsvägnätet m. m.

Tornedalens vägproblem kan enligt länsstyrelsens mening inte diskuteras
såsom en isolerad företeelse utan bör behandlas såsom ett led i en av länsstyrelsen
år 1958 framlagd plan för hela länet. I denna plan understrykes
bl. a. att den primära förutsättningen för en långsiktig ökning av avverknings-
och skogsvårdsarbetet i länet är att det nuvarande glesmaskiga skogsvägnätet
utbygges till en helt annan täthet och standard än vad fallet är i
dag samt att vissa genomgående trafikleder med högintensitet av virkestransporter
förstärkes till en nivå, som minst motsvarar de moderna lastbilarnas
transportkapacitet.

Länsstyrelsen anger sammanfattningsvis följdverkningarna av ett underdimensionerat
eller helt uteblivet skogsvägbyggnadsprogram sålunda. 1)
Transportkostnaden stiger på grund av att moderna tekniska hjälpmedel
och modern transportmetodik inte kan tillämpas i full utsträckning. Detta
resulterar i att skogsbrukets lönsamhetsmarginal krymper samt att skogsnäringens
konjunkturkänslighet på grund härav ökar. 2) Råvaruunderlaget
minskar eller stangerar, på grund av att rotvärdet inom vissa områden går
ner till noll, och på grund av att vissa sortiment -—- t. ex. lövmassaved och
klenvirke — inte heller utanför dessa områden kan tillgodogöras i erforderlig
utsträckning. 3) Skogsbrukets ekonomi försämras på grund av att virke,
som utfaller i gallringar och röjningar, inte kan avsättas. Detta kan resultera
i att sådana skogsvårdande åtgärder helt uteblir och att återväxtåtgärderna
blir eftersatta inom områden belägna på långt avstånd från väg. Härigenom
äventyras den framtida skogsproduktionen och industrins råvaruförsörjning.

Det aktuella nybyggnadsbehovet uppskattas till ca 1 700 km enligt följande
tablå. Härtill kommer ett inte oväsentligt behov av vintertid biltraiikabla
s. k. motorbasvägar, motsvarande ett årsbehov av 75 km. Dessa tillfälliga
vägar förutsattes komma att utbyggas och amorteras kontinuerligt i
takt med avverkningarna.

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

Nybyggnadsbehov av vägar

Område	Procent av länets skogs-marksareal	km	Totalt %	Per ha - skogsmark meter
Tornedalen ............	......... 22	1 720	27	2,0
Länet .................	......... 100	6 337	100	1,6

Kostnaderna för den föreslagna utbyggnaden av det permanenta skogsvägnätet
beräknas för länet i dess helhet komina att uppgå till 110 miljoner
kronor, varav 28 miljoner kronor skulle investeras i Tornedalen. I den utredning,
som avser hela länet, föreslås att vägbyggnadsprogrammet i dess
helhet realiseras under en så avvägd tidsperiod att årsintäkter och årsutgifter
balanserar varandra. Detta inträffar när utbyggnadstiden sättes till 6
år. För det praktiska genomförandet av vägprogrammet har det emellertid
ansetts nödvändigt att förlänga utbyggnadstiden. Planen tar därför sikte på
att programmet i dess helhet realiseras under tioårsperioden 1959—68. Detta
svarar mot en årlig investering av 11 miljoner kronor och en årlig nyanläggning
av 630 km permanenta skogsbilvägar. För Tornedalens vidkommande
blir motsvarande tal vid samma utbyggnadstid 2,8 miljoner kronor
resp. 170 km per år. Finansieringen förutsättes ske genom skogsägarna själva
utom beträffande bondeskogsbruket, till vilket vissa bidrag normalt utgår.
I fråga om denna ägarekategori kräver den föreslagna uppdimensioneringen
av hittillsvarande vägbyggnadsprestationer att nuvarande kvot för
bidragsgivning utökas. Denna senare fråga behandlas under avsnittet »Särskilda
åtgärder rörande det enskilda skogsbruket».

Investeringsramen för vägbyggnadsverksamheten på kronoskogarna fastställes
av statsmakterna efter av domänstyrelsen överlämnat förslag. I egenskap
av affärsdrivande verk planlägger domänstyrelsen vägbyggnadsverksamhetens
omfattning och inriktning på grundval av avväganden rörande
vägbyggnadsbehovet på samtliga statsskogar. Länsstyrelsen befarar, att dessa
förhållanden för Tornedalens del kan komma att innebära att vägplanen
inte kan realiseras i den takt, soin har förutsatts beträffande skogar tillhörande
enskilda ägare. Det är därför angeläget, att verkets investeringsram
vidgas i erforderlig utsträckning. Sker inte detta kan förseningen i vägbyggnadsverksamheten
på kronoskogarna komma att bl. a. pa grund av ägosplittringen
bromsa utbyggnadstakten även på övriga skogar.

Enligt överenskommelse mellan försvarsstaben och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skall beträffande statsbidragsberättigade projekt i varje särskilt
fall samråd sökas för vägbyggnad inom ett område mellan finska gränsen
och en linje Suorva, Porjus, Jokkmokk, Lilla och Stora Luleälv till utloppet
jämte utanför liggande delar av Bodens fästningsområde. Bestämmelser
härom har meddelats genom cirkulär från skogsstyrelsen. Inom hela

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

29

detta område, som upptar inte mindre än ca 2/3 av länets skogsmark — och
som väntas komma att bli ytterligare utvidgat — har militära hänsynstaganden
sedan länge verkat bromsande eller hindrande på en rationell utbyggnad
av skogsvägnätet. Av naturliga skäl gäller detta i särskilt hög grad
den direkta gränszonen Tornedalen. Restriktionerna är så till vida ofullständiga,
som de kan tillämpas endast på vägföretag för vilka statsbidrag
sökes. Det är däremot inte möjligt att hindra en skogsägare från att helt med
egna medel bygga en väg över egen mark, något som också förekommer i
viss utsträckning. Länsstyrelsen, som inte anser det rimligt, att försvarskostnader
av den art det här gäller i längden skall bäras av en begränsad befolkningsgrupp
eller, vad skogsbruket beträffar, av ett relativt fåtal skogsägare,
förordar, att nuvarande militära vägbyggnadshinder i Tornedalen
undanröjes och i den utsträckning så befinnes erforderligt, kompenseras
med förstärkta försvarsresurser. I avvaktan härpå bör behandlingen av
vägbyggnadsärendena påskyndas genom en förenkling av nuvarande samrådsförfarande
mellan berörda instanser.

För att eliminera de transportkostnadsökningar, som på grund av det allmänna
vägnätets låga bärighet belastar inte bara skogsbrukets utan även
övriga näringsgrenars lönsamhet, krävs en radikal upprustning och förstärkning
även av det allmänna länsvägnätet i Tornedalen. I första hand erfordras
att åtminstone vissa vägar förstärkes till en tjälsäker bärighet av
minst 8 tons axeltryck och 12 tons boggietryck i kombination med beläggning
och breddning till sex meters körbana samt en meter breda vägrenar.
Dessutom erfordras förstärkning och i vissa fall ombyggnad av lastbegränsade
broar. Att under den närmaste framtiden upprusta samtliga allmänna
vägar inom området till en bärighetsnivå som fullt motsvarar de tunga lastvagnarnas
transportkapacitet anser länsstyrelsen emellertid vara uteslutet
av såväl ekonomiska som praktiska skäl. Upprustningsarbetet måste därför
koncentreras till ett begränsat antal huvudtrafikleder.

Särskilda åtgärder för det enskilda skogsbruket

För kronoskogarna i Tornedalen har uppställts ett restaureringsprogram
som syftar till att inom ca 15 år inhämta den nuvarande eftersläpningen.
Beträffande Tornedalen i övrigt förutsättes däremot upprustningsarbetet i
huvudsak kunna genomföras under den närmaste tioårsperioden. Länsstyrelsen
anser det därför önskvärt att restaureringsarbetet på kronoskogarna
forceras i motsvarande grad. Vad beträffar det enskilda skogsbruket är omfattningen
av de insatser, som närmast är aktuella, av sådan omfattning att
det måste anses orealistiskt att vänta sig, att skogsägarna utan ett väsentligt
förstärkt stöd från det allmänna skall kunna gå i land med uppgiften
inom rimlig tid.

Länsstyrelsen understryker i detta sammanhang, att de nuvarande ägarna
endast till en ringa del kan göras ansvariga för det nuvarande otillfredsstäl -

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

lande skogstillståndet i Tornedalen. Vad som främst bidragit till att skapa
den rådande eftersläpningen i skogsvårdsprogrammet är bl. a. de tidigare tilllämpade
s. k. dimensionshuggningarna samt det förhållandet att exploateringsskogsbruket
först nyligen avslutats. Andra bidragande omständigheter
har varit våra bristande kunskaper om ändamålsenliga föryngringsmetoder.
Härtill kommer de avsättningssvårigheter, som sammanhänger med bristen
på ett godtagbart vägnät och som ytterligare förvärrats av rådande militära
vägbyggnadsrestriktioner.

För att med kraft få i gång det skogliga återuppbyggnadsarbetet i Tornedalen
anser länsstyrelsen det nödvändigt att såsom en förstahandsåtgärd
uppräkna anslagsramarna för resp. Statens skogsförbättringsanslag och anslaget
till Vägbyggnader å skogar i enskild ägo på sådant sätt, att bidragsgivningen
inom området under den närmaste tioårsperioden kan ske med
författningsenliga procentsatser. Beträffande anslaget till Åtgärder för ökad
skogsproduktion i Norrland m. m. föreslår länsstyrelsen därutöver återgång
till de normer, som gällde före den 28 maj 1959, då inskränkning meddelades
i den författningsenliga bidragsgivningen. Enligt tillämpningsföreskrifterna
för sistnämnda anslag har detta vidare hittills huvudsakligen tagits i
anspråk inom Norrbottens lappmark, dvs. vad Tornedalen beträffar praktiskt
taget endast inom Karesuando kommun. Det är emellertid i hög grad
angeläget att produklionsanslagets tillämpningsområde utsträckes till att
omfatta även de nordligaste delarna av Tornedalens kustland, som rent
skogligt är fullt jämförbart med närbelägna delar inom Norrbottens lappmark.
Länsstyrelsen föreslår därför, att samma regler som beträffande det
norrländska skogsproduktionsanslaget hittills tillämpats för skogar inom
lappmarken, i framtiden får tillämpas även inom Junosuando, Pajala, Tärendö
och Korpilombolo kommuner. I konsekvens härmed bör planläggning
av nya skogsvårdsområden med bidrag från produktionsanslaget kunna ske
såväl inom Junosuando, Pajala, Tärendö och Korpilombolo som inom Karesuando
kommuner.

Med tanke på svårigheten att med tillämpning av gällande bidragsbestämmelser
få skogsägarna att utföra effektiva föryngringsåtgärder på hyggen
upptagna från och med 1925 — på vilka reproduktionsåtgärder för närvarande
inte är bidragsberättigade - - föreslår länsstyrelsen temporär återupplivning
för Tornedalen av den år 1958 avskaffade hjälpen enligt kungörelsen
angående bidrag till vissa åtgärder för återuppbyggnad av skogsbeståndet
(SFS 1949: 374, ändr. 1955: 539), som avsåg återväxtåtgärder på
hyggen upptagna mellan 1925 och 1940. Den avsedda kraftinsatsen i det
skogliga återuppbyggnadsarbetet i Tornedalen fordrar medverkan av alla
skogsägare och kan sålunda inte få inskränka sig till de av olika anledningar
lättast påverkbara. Erfarenhetsmässigt kan dock detta mål inte uppnås
utan viss förhöjning av de maximala bidragsprocenter, som för närvarande
stipuleras. Särskilt gäller detta i fråga om återväxtåtgärder samt beträf -

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

31

fande vägbyggnadsföretag med flera delägare. Länsstyrelsen förordar därför,
att den nuvarande maximala bidragsprocenten under den aktuella tioårsperioden
höjes med 10 % av den beräknade kostnaden i vad avser skogsförbättringsanslaget
och med 15 % i fråga om anslaget till Vägbyggnader å
skogar i enskild ägo.

Av anslagstekniska skäl föreslår länsstyrelsen att samtliga här berörda,
för Tornedalen speciella och till en tioårsperiod avgränsade, nya eller kompletterande
bidragsformer sammanföres till ett särskilt skogsanslag för Tornedalen.
Kostnaderna härför beräknas komma att uppgå till 1 miljon kr.
per år under den aktuella tioårsperioden, eller totalt 10 miljoner kr. Härtill
kommer för samma period planläggningskostnader med 0,1 miljoner kr. per
år, eller 1 miljon kr. totalt.

De enskilda skogarna i Tornedalen är uppdelade i 7 länsskogvaktareområden,
vartill kommer Karesuando kommun, som sorterar under en av länsskogvaktarna
i Kiruna stad. Länsstyrelsen förordar, att ytterligare tre länsskogvaktareområden
snarast inrättas i Tornedalen. I den mån så sker bör
det bli möjligt för länsskogvaktarna att i avsevärt större utsträckning än
som varit fallet hittills lämna skogsägarna direkt och personlig handledning
med skogsvård, vägbyggnad och andra angelägna led i återuppbyggnadsarbetet,
liksom att intensifiera den skogliga upplysningsverksamheten i allmänhet.
Kostnaden för nyanställning av 3 länsskogvaktare (lg 13) utgör ca
66 000 kr. per år inklusive traktaments- och resekostnader. Den föreslagna
minskningen av länsskogvaktareområdena skulle emellertid komma att
medföra ett minskat behov av lägre skoglig personal, närmast inom förmanskategorien.
Den faktiska kostnadsökningen för en omorganisation av
detta slag kan därför väntas komma att stanna vid storleksordningen 50 000
kr. per år eller 0,5 miljoner kr. under den aktuella tioårsperioden.

Länsstyrelsen, som anser det i hög grad angeläget att få till stånd intensifierad
propaganda för samverkan över ägogränserna med avseende på
bl. a. samtidigt utförda stämplingar, avverknings- och skogsvårdsarbeten
etc. inom topografiskt avgränsade drivningsområden, föreslår, att sådan
upplysningsverksamhet skall bedrivas byavis vid sammankomster, som anordnas
och ledes av skogsvårdsstyrelsens tjänstemän.

Storskogsbrukets dominans — 61 % av den sammanlagda skogsmarksarealen
— avspeglar sig beträffande länet i dess helhet i den skogliga undervisningen,
som till stor del fått formen av skogsarbetarutbildning. Tornedalen
intar däremot även ägomässigt en särställning inom länet, såtillvida
som nära hälften av den sammanlagda skogsmarksarealen ligger i bondehand;
något som dock inte hittills i önskvärd utsträckning kunnat beaktas
vid uppläggningen av skogsundervisningen inom området. En ändring härvidlag
är önskvärd och bör närmast inriktas på småskogsägarnas speciella
behov av skoglig vidareutbildning utöver fastställda grundutbildningskurser.
Länsstyrelsen förordar därför, att vid Tärendö skogsbruksskola årligen an -

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

ordnas två enmånaders vidareutbildningskurser samt därutöver ett antal
korta ambulerande specialkurser i bl. a. skogsvård samt driftsekonomi för
småbrukare. Kostnaden för en sådan kursverksamhet — vilken inte bestrides
inom ramen för nuvarande anslag — beräknas komma att uppgå till
50 000 kr. per år eller 0,5 miljoner kr. för den aktuella tioårsperioden.

Av Tornedalens skogsfastigheter utgöres för närvarande närmare en tredjedel
av dödsbon. Delägarna är ofta spridda över hela landet och kan t. o. m.
ha emigrerat. I regel finns ingen särskild person utsedd att föra sterbhusets
talan. Samtycke måste därför inhämtas från samtliga delägare, innan det är
möjligt att effektuera någon av de åtgärder som skogsvårdslagen föreskriver.
Att det under sådana förhållanden är svårt eller omöjligt att åtminstone på
kort sikt få till stånd ett progressivt skogsbruk på den mycket störa areal,
som sterbhusen tillsammans omfattar, ligger i öppen dag. Det är å andra
sidan uppenbart att det såväl ur det allmännas som ur den enskildes synpunkt
skulle vara mycket vunnet om skogsvårdsstyrelsen — i de fall det
visat sig helt omöjligt att få kontakt med eller besked från sterbhusdelägarna
— kunde få behörighet att stämpla och sälja skog på sterbhusets mark
för att sedan använda inkomsten härav till lagligen påvilande skogsvårdsåtgärder.
Med hänsyn till den ekonomiska betydelsen av att sterbhusproblemet
löses, förordar länsstyrelsen, att frågan snarast klarlägges i särskild
ordning.

Anslagsökning

Föreslagna anslagsökningar uppgår sammanfattningsvis till i följande
tablå upptagna belopp.

Anslagspost		Milj. kr.
	Per år	Per 10 år
Uppräkning av skogsförbättringsanslaget . .		0,15	1,5
Uppräkning av skogsväganslaget..........		0,20	2,0
Uppräkning och utvidgning av skogsproduktionsanslaget	0,90	9,0
Skogsanslag för Tornedalen..............		1,00	10,0
Planläggningskostnader m. m.............		0,10	1,0
Minskning av länsskogvaktareområdena ...		0,05	0,5
Utvidgad skoglig undervisning ...........		0,05	0,5
	Summa:	2,45	24,5

Sysselsättningen

Skogsbruket är tillsammans med jordbruket Tornedalens huvudnäring
och främsta sysselsättningskälla. På den framtida arbetskraftsåtgången
inom det tornedalska skogsbruket inverkar emellertid en rad svårbedömda

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

33

och varandra delvis motverkande faktorer. Dit hör avsättningsförhållandena,
intensiteten i avverknings- och skogsvårdsprogrammet samt inverkan av
teknisk och annan rationalisering, inklusive säsongförlängning, säsongutjämning
och fastanställning av arbetskraft etc.

Att rationaliseringen i och för sig har sysselsättningsminskande effekt såtillvida,
som den reducerar behovet av manuell arbetskraft per producerad
enhet, ligger i sakens natur. Därav följer dock inte omedelbart att det totala
skogliga arbetskraftsbehovet inom utredningsområdet i dess helhet kan väntas
minska i samma takt som prestationen per mansdagsverke ökar. Exempelvis
kan tillkomsten av en bilväg öppna nya områden för avverkning och
skogsvård eller möjliggöra tillvaratagande av sortiment och dimensioner,
som tidigare inte kunnat avsättas på grund av att kostnaderna för virkets
avverkning och transport överstigit gällande råvarupriser. Likaså kan den
fortgående mekaniseringen av skogsvårdsarbetet i framtiden komma att
möjliggöra föryngrings- och reproduktionsåtgärder inom områden, vilkas
markvärde för närvarande är alltför lågt för att möjliggöra annat än mycket
extensiva driftsformer. Inom vissa gränser kan på detta sätt komma att
skapas nya sysselsättningsobjekt, som bidrar att motverka den sänkning av
arbetskraftsbehovet som mekaniseringen och rationaliseringen i och för sig
medför.

Länsstyrelsen har funnit det angeläget, att med den i betänkandet framlagda
åtgärdsplanen som utgångspunkt söka överslagsvis klarlägga den effekt
som ett genomförande av planen i full utsträckning skulle komma att
få på sysselsättningen. Enligt dess beräkningar skulle det föreslagna avverknings-,
skogsvårds- och vägbyggnadsprogrammet vid en rationaliseringseffekt
av 23 % under en tioårsperiod inte endast bibehålla den nuvarande sysselsättningen
i Tornedalens skogar utan även öka denna i viss utsträckning.
Totalt erhålles i detta alternativ en ökning med ca 24 000 dagsverken,
motsvarande omkring 100 årsarbetare med 250 dagsverken per år, eller ca
4 % flera än som sysselsättes i dag.

Länsstyrelsen framhåller, att rationaliseringseffekten i praktiken kan
väntas komma att göra sig gällande först efterhand och med successivt ökande
styrka. Under de närmaste åren har man därför alltjämt att räkna med
relativt högt arbetskraftsbehov per enhet. Det föreslagna programmet för
upprustning av Tornedalens skogsbruk är däremot till stora delar omedelbart
genomförbart. Detta innebär, att en vid marginal för sysselsättningsökning
står till förfogande i tioårsperiodens början — en marginal som självfallet
i största möjliga utsträckning bör utnyttjas för att komma till rätta
med de omställningsproblem som väntas uppstå bl. a. inom jordbruket.

På sysselsättningens plussida bör även noteras, att rationaliseringseffekten
erfarenhetsmässigt torde komma att i viss mån kompenseras av det
ökade behov av personal för service och reparationer m. m. som mekaniseringen
av skogsarbetet kräver. Arbetstidsförkortningen och det i samband
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 31.

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

med den fortgående standardhöjningen allmänt ökande behovet av varor
och tjänster är andra faktorer, som kan väntas komma att verka i samma
riktning.

Yttranden

De allmänna synpunkter, som länsstyrelsen anfört rörande
grundvillkoren för att skapa ett progressivt skogsbruk i Tornedalen delas
eller lämnas utan erinran av samtliga berörda remissinstanser. Full enighet
synes sålunda råda om önskvärdheten av att åstadkomma en väsentlig ökning
av nuvarande årsavverkningsuttag bl. a. genom intensifiering av föryngrings-
och beståndsvårdsarbetet, utbyggnad och upprustning av skogsvägnätet
och det allmänna vägnätet samt vissa speciella åtgärder för att stimulera
det enskilda skogsbruket i Tornedalen till ökad självverksamhet och
samarbete över ägogränserna. Arbetsmarknadsstyrelsen anser det genom ett
kontinuerligt bedrivet rationellt skogsbruk vara möjligt att förstärka Tornedalens
ekonomiska underlag. En ökad avkastning från skogsbruket är
också angelägen med hänsyn till massa- och pappersindustrins ökade krav
på råvaror för framtiden. Enligt styrelsens uppfattning är det därför av
stor vikt att de föreslagna åtgärderna på skogsbrukets område kommer till
utförande. Häri instämmer länsarbetsnämnden i Norrbottens län, som framhåller,
att ett intensifierat skogsbruk med framför allt en kraftig ökning av
skogsvårdsåtgärderna jämsides med en utbyggnad av skogsvägarna och förstärkning
av det allmänna vägnätet, en snar exploatering av befintliga malmtillgångar
och en efter behovet påkallad utbyggd småindustri, torde höra
till de åtgärder som i första hand bör komma i fråga för att skapa ytterligare
utkomstmöjligheter för Tornedalens befolkning. Tornedalskommunernas
förbund anser i likhet med Karl Gustavs och Korpilombolo kommun förslaget
motsvara ett skogligt minimiprogram, till vilket dock förbundet liksom
tornedalskommunerna i övrigt helt ansluter sig.

Länsstyrelsens beräkning av den möjliga årsav verkningens
storlek — under förutsättning att i ordets egentliga bemärkelse progressiva
driftsformer kommer till stånd i Tornedalen — vitsordas eller lämnas
utan erinran av flertalet remissinstanser. Domänstyrelsen anser sig visserligen
inte kunna bedöma i vad mån den i betänkandet angivna, möjliga avverkningen
är realistisk, men styrelsen finner vissa förutsättningar föreligga
härför. Enligt domänverkets statistik har den verkliga årsawerkningen
av barrskog plus lövskog å kronoskogarna inom Tornedalen i medeltal för
tiden 1956/57—1958/59 uppgått till ca 0,5 miljon m3sk. 1 betänkandet
har motsvarande årsawerkning för samtliga skogsägaregrupper inom Tornedalen
uppgått till 0,84 miljon m3sk. Då kronoskogarna upptar 44 % av
arealen, skulle årsawerkningen per ha under sagda period ha varit högre
på dessa skogar än i medeltal för samtliga skogar. Länsstyrelsen räknar med

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 dr 1962

35

en möjlig årsavverkning i Tornedalen av 1,06 miljon m3sk, innebärande en
ökning av för barr 16 % och för löv 100 %. För kronoskogarnas del kan någon
ökning av årsavverkningen icke påräknas. Snarare blir det någon
minskning jämfört med medeltalet för perioden 1956/57—1958/59. Om
prognosen skall hålla, måste alltså den procentuella ökningen för övriga
skogar bli större än den genomsnittligt beräknade ökningen, för vilket enligt
domänstyrelsen vissa förutsättningar också synes finnas. Sveriges skogsägareförbund
— vilket stödjer sig på yttranden från medlemsföretagen
Svenska cellulosa aktiebolaget (SCA) samt Mo och Domsjö aktiebolag —
befarar liksom Sveriges industriförbund att det uppställda åtgärds- och
avverkningsprogrammet blir mycket svårt att i sin helhet omsätta. SCA
tinner för sin del ingen anledning till erinran mot utredningens beräkning
av den kvantitet löwedsråvara, 1,71 miljon m3sk, som ur rent skoglig-biologisk
synpunkt vore önskvärd att avverka. Däremot kan SCA inte dela länsstyrelsens
uppfattning, att den kvantitet om 0,9 miljon m3sk, som erhålles
när läges- och dimensionsjusteringar verkställts, skulle i sin helhet i dag
vara praktiskt avsättningsbar, än mindre, att denna kvantitet skulle utgöra
ett minimivärde.

Även i vad avser föryngring s- och beståndsvårdsarbet
e t får länsstyrelsens uppfattning stöd eller lämnas utan erinran av majoriteten
bland remissorganen. Betydelsen av förslaget understrykes av bl. a.
arbetsmarknadsstyrelsen, skogsstyrelsen, flertalet tornedalskommuncr,
Svenska skogs- och flottningsarbelareförbundet, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, Landsorganisationen i Sverige samt Norrbottens läns
landsting. Annan åsikt framföres av de instanser som reserverat sig beträffande
den möjliga avverkningens storlek. Domänstyrelsen förklarar att tillräckliga
uppgifter saknas för att bedöma den förutsatta takten i restaureringsarbetet,
men anser det i varje fall vara orealistiskt att räkna med en
så kort period som tio år. Beträffande önskemålet om att forcera föryngringsarbetet
på kronoskogarna i samma grad som på de enskilda, påpekar
styrelsen, att detta arbete igångsattes 1950 och nu till stor del är genomfört.
Programmet har visserligen inte kunnat genomföras helt i planlagd omfattning,
främst på grund av stor brist på frö och plantor de första åren.
Sedan plantskolorna utbyggts, har arbetet skjutit fart och för de revir, som
omfattar Tornedalen, har under tidsperioden 1955—1960 i medeltal cirka
6 500 ha per år färdigbehandlats med föryngringsåtgärder, vilket motsvarar
1,67 % per år av totala skogsmarksarealen. Normalytan omfattar 0,67 %.
Omhändertagandet av gamla kalmarker pågår sålunda i ganska rask takt.
Beträffande beståndsvårdsarbetet framhåller styrelsen, att under perioden
1955—1960 på kronoskogarna i Tornedalen i medeltal röjts ca 6 000 ha per
år i plant- och ungskog samtidigt som gallringarna intensifierats, så att intervallen
nedbringats till 30 år; något som enligt styrelsens åsikt är fullt
tillräckligt på dessa lågproduktiva marker, där bestånden blir gallringsbara

36

Kungl. Maj. ts proposition nr iil år 1962

först vid 50—70 års ålder och det inte är ekonomiskt möjligt att gallra mer
än två, eller högst tre gånger per bestånd. Enligt styrelsens mening är någon
ytterligare forcering av föryngrings- och beståndsvårdsarbetet inte lämplig,
då man rätt snart kan motse ett minskat arbetskraftsbehov, allteftersom
eftersläpningen inhämtas. Sveriges industriförbund hänvisar till bilagt yttrande
från Skogsindustriernas samarbetsutskotts skogskommitté, som anser
sig ha anledning befara att länsstyrelsens antaganden och beräkningar är för
optimistiska. En liknande uppfattning redovisas av Sveriges skogsägareförbund
och SCA, vilket senare— under hänvisning bl. a. till arronderingssvårigheterna
och det s. k. sterbhusproblemet —- anför, att bolagsskogarna f. n.
endast har ett program, som närmar sig det i tornedalsutredningen förutsatta.
Det ifrågasättes, om det enskilda skogsbruket -—• 29 % av Norrbottens
läns och 44 % av tornedalsoinrådets skogar — under 60-talet kommer att
visa sig berett att fullfölja detta program, även om länsstyrelsen kan genomföra
de i och för sig vällovliga, glädjande och stimulerande åtgärder som
förordas i betänkandet.

Vikten av att länsstyrelsens förslag i fråga om utbyggnad av skogsvägnätet
samt en upprustning av det allmänna vägnätet
realiseras understrykes av flertalet berörda remissinstanser. Beträffande
möjligheten att genomföra programmet inom den aktuella tidsperioden
reserverar sig dock Sveriges industriförbund och Sveriges skogsägareförbund.
Frågan om en forcering av vägbyggandet på kronoskogarna
upptages till särskild diskussion i domänstyrelsens yttrande. Styrelsen
har ingenting att erinra mot det angivna utbyggnadsbehovet och kostnaderna
härför. Styrelsen påpekar emellertid, att skogsbruket f. n. befinner sig
i ett mycket dynamiskt utvecklingsskede i fråga om skogstransporternas organisation
och att det därför måste anses synnerligen angeläget att en intensifierad
forskning kommer till stånd för utredning av den rationella
transportgången från stubben till industrin. Vad gäller utbyggnadstakten
för skogsbilvägarna på kronoparkerna i Tornedalen framhåller styrelsen, att
vägbyggnadsbehovet på dessa marker visserligen alltjämt är mycket stort,
men att utbyggnadsgraden på kronoparkerna — bl. a. på grund av de omfattande
beredskapsarbeten, som under senare år bedrivits inom området
— torde vara väsentligt större än på angränsande enskilda marker. Beträffande
den ifrågasatta ökningen av vägbyggnadsvolymen inom tornedalsreviren
framhåller styrelsen, att någon sådan ökning inom den för styrelsen
fastställda investeringsramen inte — eller i varje fall endast i obetydlig omfattning
— kan eller bör ske på bekostnad av anslagen till andra revir. I den
mån det anses angeläget att genom vägbyggnad lösa tornedalsproblemen,
bör därför särskilda medel ställas till domänverkets förfogande; antingen
genom byggnad av ifrågavarande vägföretag såsom beredskapsarbeten eller
i annan ordning. Sveriges industriförbund anser det vara av största betydelse
för skogsbrukets utveckling att området har ett väl planerat nät av skogs -

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

37

vägar och allmänna vägar av tillräcklig omfattning och med tillfredsställande
bärighet för virkestransporter och andra transporter inom skogsbruket.
Under hänvisning till uttalande från Skogsindustriernas samarbetsutskotts
skogs kommitté ifrågasätter dock förbundet i vad mån den i och för
sig synnerligen önskvärda utbyggnaden av skogsvägnätet kan genomföras i
den takt utredningen förutsätter; något som enligt förbundets mening skulle
ställa alltför stora ekonomiska krav på främst bondeskogsbruket. Häri instämmer
Sveriges skogsägareförbund, som hävdar, att den föreslagna utbyggnaden
av vägnätet endast delvis kommer att kunna realiseras för såvitt
inte skattelättnad medges för nybyggnad av skogsbilvägar på sådant sätt att
kostnaden i sin helhet görs avdragsgill vid inkomstbeskattning av skogsbruk.
Enligt förbundets mening skulle en sådan ändring i gällande skatteregler
möjliggöra intensifiering av skogsvägbyggandet i vida högre grad än
det statliga bidragsgivandet, vilket förbundet finner vara en form för främjande
av denna verksamhet, som först i andra hand bör komma i fråga.

Förslaget att nuvarande militära vägbyggnadshinder i Tornedalen
undanröjes och i den utsträckning så befinnes erforderligt kompenseras
med förstärkta försvarsresurser tillstyrkes i huvudsak av ett flertal remissinstanser.
Överbefälhavaren uttalar emellertid, att det visserligen är
ett totalförsvarsintresse, att åtgärder vidtas för att stimulera näringslivet
inom området, då härigenom bättre betingelser kan skapas att med områdets
egna resurser organisera stridskrafter till dess försvar, men att dessa
åtgärder inte bör vara av den art, att de samtidigt allvarligt försämrar försvarsbetingelserna
och medför ökade krav på stridskrafter. I så fall måste
nämligen dessa krav tillgodoses på bekostnad av försvaret inom andra delar
av landet och då delta inte bedöms möjligt, innebär det att målsättningen
för försvaret av gränsområdet måste omprövas, överbefälhavaren understryker,
att tillgången på vägar för motoriserade styrkor spelar en utomordentlig
roll. Förhållandena är emellertid väsentligt olika för en anfallande
och en försvarande. God tillgång på vägar ger den anfallande större handlingsfrihet,
medan den för den försvarande främst innebär ökat behov av
stridskrafter. Eftersom vägnätet spelar en avgörande roll för planläggningen
av försvaret i gränsområdet anser överbefälhavaren nödvändigt att försvarssynpunkter
blir beaktade vid vägplanering. Detta önskemål tillgodoses
f. n. genom det samrådsförfarande, som äger rum mellan olika myndigheter
i fråga om vägar, som byggs helt eller delvis med statsmedel. Ett undanröjande
av möjligheterna för militära myndigheter att påverka vägnätets utveckling
kan inte accepteras, om nuvarande målsättning för försvaret skall
kunna uppfyllas. En viss kanalisering av vägnätet inom gränsområdet blir
från försvarssynpunkt alltjämt ett bestämt krav. Den enda lösning, som
enligt överbefälhavaren synes möjlig för att samordna näringslivets och
försvarets intressen inom ramen för nuvarande samrådsformer, torde vara
upprättande av en gemensam långsiktig vågplan för alla vägar inom områ -

as

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

det från finska gränsen intill Pite älv. En sådan vågplan, som även bör innefatta
vägar som bygges utan statsbidrag, bör förslagsvis sammanställas i
länsstyrelseinstans och fastställas efter samråd med bl. a. de militära myndigheterna.
Lantmäteristyrelsen ifrågasätter, om det inte skulle kunna vara
möjligt att genom planering komma fram till ett vägsystem i skogsmarken,
som tillgodoser skogsbrukets transportbehov men som samtidigt ges en sådan
orientering och detaljutformning att det ur beredskapssynpunkt framstår
som i stort sett oskadligt. Statsbidrag skulle i sådant fall utgå endast
till skogsbilvägar, som upptagits i en sådan plan. Styrelsen föreslår därför,
att ett försök till planering av ett sådant vägsystem göres under medverkan
av såväl militära som civila experter. Försöket bör avse ett icke alltför litet
område avgränsat av allmänna vägar eller allmänna flottleder. Den här berörda
planläggningen rörande skogsvägarna i Tornedalen står enligt lantmäteristyrelsens
mening i överensstämmelse med de riktlinjer för större
samlade aktioner för upprustning av den skogliga delen av näringslivet i
övre Norrland, som uppdrogos genom 1960 års riksdagsbeslut (prop. 62;
JoU 18 och 32) om speciell bidragsgivning till skogliga åtgärder inom vissa
delar av de fyra nordligaste länen. Lantmäteristyrelsen anser för sin del det
vara önskvärt att dylika områden i betydande omfattning kommer till stånd
i Tornedalen.

Vad länsstyrelsen anfört rörande behovet av ett utökat statligt stöd till
återuppbyggnadsarbetet inom det enskilda skogsbruket i Tornedalen
vitsordas eller lämnas utan erinran av berörda remissinstanser.

Förslagen till ändrade bidragsformer biträdes eller lämnas
utan erinran av remissinstanserna med undantag av skogsstyrelsen, som
anser, att överarbetningen av bestämmelserna om tillämpningsområdet
för anslaget till Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. bör
anstå till dess man hunnit inhämta erfarenheter från den verksamhet, som
påbörjats innevarande budgetår med stöd av särskilda medel, vilka anvisats
under anslaget. Bestämmelserna i samband med denna särskilda anslagsdel
avses möjliggöra bildande av områden för skoglig samverkan inom bl. a.
kustlandet av Norrbottens län. Även om vissa sakliga skäl talar för att delar
av Tornedalen ur bidragssynpunkt borde jämställas med lappmarken, synes
därför enligt skogsstyrelsens mening lappmarksreglernas tillämpningsområde
ej böra utvidgas f. n. Styrelsen anser däremot försöksverksamhet i Tornedalen
med anlitande av den nämnda anslagsdelen vara synnerligen önskvärd.
I sammanhanget erinrar styrelsen även om att enligt bestämmelserna
i samband med anslagsdelen bidrag må kunna beviljas med högst 75 %, då
synnerliga skäl föreligger och efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt
fall. Styrelsen framhåller, att de skogliga förhållandena i Tornedalens kustland
bör beaktas vid den senare överarbetningen av bidragsbestämmelserna.
Vad angår förslaget att jämte uppräknade normala anslag använda ett särskilt
skogsanslag i Tornedalen ifrågasätter skogsstyrelsen vidare, om inte

KungI. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

39

det särskilda skogsanslaget borde utbyggas att omfatta även motsvarande
delar av de normala anslagen. Inom Tornedalen skulle då enbart ett anslag
anlitas för ifrågavarande skogliga åtgärder; ett arrangemang som givetvis
inte skulle påverka medelsåtgången, men däremot enligt styrelsens mening
underlätta det administrativa förfarandet. När det blir aktuellt att utarbeta
de särskilda bidragsbestämmelserna i samband med skogsanslaget för Tornedalen
— detta oavsett vilket av de båda nämnda tillvägagångssätten som
väljes — torde skogsstyrelsen få inkomma med ett närmare utformat förslag.
Skogsvdrdsstyrelscn i Norrbottens län framhåller, att vissa ändringar gjorts
i statsbidragsbestämmelserna efter det betänkandet skrivits. Sålunda har
bidrag från skogsförbättringsanslaget till skogsdikning maximerats till
25 % oavsett ägarekategori. Samma bidragssänkning gäller för norrländska
skogsproduktionsanslaget inom kustlandet, där dessutom bidrag för röjning
kan utgå med 25 % och för enklare skogsvägar med 40 % (25 för kategori
B och C). Dessa nyheter ändrar dock inte något väsentligt i förslaget. Med
tillstyrkande av länsstyrelsens förslag i övrigt föreslår Pajala kommun att
statsbidrag vid röjningshuggningar såsom beredskapsarbete medges med
upp till 50 % av den beräknade kostnaden, medan överkalix kommun anser
att skogsproduktionsanslagets lappmarksregler bör utsträckas att omfatta
även denna kommun.

Beträffande förslaget till minskning av nuvarande 1 ä n s skogvaktare
o m r å d e n framhåller skogsstyrelsen, att personlig rådgivning genom
länsskogvaktaren enligt dess uppfattning är en mycket verksam åtgärd, när
det gäller att stimulera skogsägaren att vårda sin skog, och styrelsen har
därför ingenting att invända mot den föreslagna åtgärden. Styrelsen beräknar
emellertid nettokostnadsökningen för genomförande av förslaget till
75 000 kronor årligen, varav 25 000 kronor för rabattering av taxan för vissa
uppdrag, som skogsvårdsstyrelserna utför åt enskilda skogsägare. Häri instämmer
skogsvdrdsstyrelscn i Norrbottens län, som framhåller att skogsvårdsstyrelsernas
biträdestaxor den 1 juli 1960 höjdes mycket kraftigt eller
med ca 45 %. Såsom en följd härav uppstod genast en markant sänkning av
hiträdesrekvisitionerna beträffande återväxtarbetena. I första hand visade
sig uppbromsningen i trakter med låga rotvärden och tungarbetade töryngringsåtgärder.
Skogsvårdsstyrelsen anser därför en ytterligare rabattering
inom Tornedalen vara synnerligen önskvärd. De problem som höjningen av
biträdestaxan medfört påtalas även av il/o och Domsjö aktiebolag, som i
övrigt anför, att värdet av en utökning av antalet länsskogvaktare reduceras
i viss mån genom förslaget att förmanskadern skall minskas.

De synpunkter och förslag, som länsstyrelsen framlagt beträffande u nd
e r v i s n i n g, upplysning och propaganda biträdes eller lämnas
utan erinran av flertalet remissinstanser. Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, som i och för sig ingenting har att invända mot förslaget, anser
dock, att det särskilt i Tornedalen är angeläget att få till stånd en samord -

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

ning mellan det allmännas insatser i skogsbruket och den verksamhet, som
de enskilda skogsägarnas organisationer bedriver i samma syfte. Enligt förbundets
mening bör det vara möjligt att stimulera till bildande av flera
skogsbruksområden eller annan lämplig form av samverkan mellan skogsägarna,
varigenom större förutsättningar skapas för ett ekonomiskt utnyttjande
av skogstillgångarna och för förbättrad skogsvård. Detta mål kan, påpekar
förbundet, uppnås bl. a. genom att man vid samverkan över ägogränserna
minskar olägenheterna av skogsmarkernas i många fall dåliga arrondering.
Liknande synpunkter anföres av Riksförbundet Landsbygdens folk,
som anför, att praktiska exempel på samverkan redan finns i nedre Tornedalen,
där skogsägare inom några byar tillhörande Karl Gustavs och Nedertorncå
kommuner gått samman och bildat Tornedalens bondeskogsdistrikt.
Betydelsen av alla åtgärder, som leder till bildandet av nya skogsbruksområden,
understrykes även kraftigt av Riksförbundet Sveriges i 11. Enligt riksförbundets
mening bör vidare ett effektivt stöd till den verksamhet som bedrives
av Förbundet skog och ungdom ha en stor uppgift att fylla för igångsättandet
av omfattande skoglig ungdomsverksamhet inom Tornedalen.
Riksförbundet föreslår därför alt medel anvisas för Norrbottens läns distrikt
av Skog och ungdom, avseende helårsanställande av en instruktör för skoghgt
ungdomsarbete i Tornedalen. Sammanlagda kostnaden för instruktörens
lön och resor, arbetsmateriel etc. beräknas av förbundet komma att uppgå
till 24 000 kronor per år.

Vad länsstyrelsen anfört rörande sterbhusproblemet, dvs. svårigheten
eller omöjligheten av att åtminstone på kort sikt få till stånd ett
progressivt skogsbruk på den mycket stora areal — närmare en tredjedel av
Tornedalens samtliga skogsfastigheter -—- vilken för närvarande upptas av
dödsbon, understrykes av ett stort antal remissinstanser. I fråga om vilka
atgäider, som bör insättas, råder dock i vissa avseenden delade meningar.
Åsiktsskiljaktigheterna hänför sig därvid närmast till den principiella frågan,
i vad mån någon form av tvångsåtgärder bör få tillgripas.

Den framlagda överslagsberäkningen av den sysselsättningseffekt,
som skulle uppnås under förutsättning att det skisserade skogliga
återuppbyggnadsprogrammet genomföres i full utsträckning, lämnas utan
erinran av samtliga remissinstanser med undantag av domänstyrelsen, som
på grundval av en inom domänverket utförd, nyligen framlagd arbetskraftsutredning
för tornedalsreviren Muonio, Tärendö, Korpilombolo, Kalix och
Torneå, anser sig ha anledning att se mera pessimistiskt på de framtida sysselsättningsmöjligheterna
i Tornedalens skogar än utredningen gjort. Enligt
domänstyrelsens mening måste man åtminstone tills vidare räkna med att
de nya arbetstillfällen, som skapas genom att nya skogsområden göras åtkomliga,
inte kunna uppväga den minskning av arbelskraftsåtgång, som
blir en följd av den rationalisering av skogsbruket, som framstår som oundgängligen
nödvändig.

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962 41

Skogsindustrin

Betänkandet

Råvarumarginalen

Avsättningssvårigheter för lövvirke förekommer inom hela länet. Frågan
om skogsindustrien expansion i syfte att skapa någorlunda jämn avsättning
för lövvirke kan därför inte begränsas enbart till Tornedalen, utan måste
utsträckas att omfatta länet i dess helhet. Med denna utgångspunkt har länsstyrelsen
undersökt, vilket minimiutrymme som med avseende på råvarutillgången
står till förfogande för utbyggnad av den norrbottniska lövförädlingsindustrin.

Enligt skogsforskningsinstilutets avverkningsberäkning utgör den önskvärda
bruttoårsavverkningen av lövvirke inom hela Norrbotten 1,71 miljon
mssk, varav björk 1,51 miljon m3sk. Den härav industriellt avsättningsbara
lövgagnvirkeskvantiteten beräknas av länsstyrelsen efter s. k. läges- och dimensionsjustering
uppgå till inte fullt 0,9 miljon m3sk. Förbrukningen
inom länet av lövgagnvirke under den närmaste tioårsperioden beräknas
komma att utgöra drygt 0,1 miljon m3sk, inklusive den ökning i råvarubehovet
av lövmassa som sammanhänger med pågående utbyggnad av länets
fiberindustrier. Kvar slår därmed ett industriellt expansionsutrymme av
storleksordningen 0,8 miljon m3sk. Härav faller ca 0,2 miljon m3slc på Tornedalen.

Inom lövfiberindustrin förekommer två principiellt skilda förädlingsmetoder:
helkemiska och halvkemiska. Den tekniska skillnaden ligger främst i
ligninbehandlingen. Vid den helkemiska tillverkningsmetoden avlägsnas 1igninet
i det närmaste helt; vid den halvkemiska endast delvis. Vid helkemisk
produktion av norrländsk lövmassaved från Norrbotten utgör åtgångstalet
genomsnittligt ca 8 m3sk per ton massa, medan motsvarande tal vid halvkemisk
produktion stannar vid hälften, eller ca 4 m3sk per massaton. Vilkendera
av nämnda tillverkningsmetoder, som bör ifrågakomma vid en
eventuell industriell expansion på lövmassabasis i Norrbotten, kan inte klarläggas
utan ingående ekonomisk-tekniska undersökningar. Länsstyrelsen
har därför inskränkt sig till att med utgångspunkt från tidigare angivna råvaruöverskott
och nyssnämnda åtgångstal fastställa det industriella expansionsutrymme,
som svarar mot respektive tillverkningsmetod.

	Beräknat l5v-virkes-	Motsvarar i	i årston vid
Område	miljoner	helkemisk	halvkcmisk
	skogs- kubikm.	produktion	produktion
Tornedalen.......	........ 0,2	25 000	50 000
Länet ............	........ 0,8	100 000	200 000

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

Att ange något allmängiltigt värde på storleken av en ekonomiskt optimal
massafabrik är inte möjligt, eftersom detta givetvis varierar från fall till
fall. Utvecklingen har emellertid under senare år gått mot allt större produktionsenheter.
Länsstyrelsen anser det därför berättigat att utgå från att
i varje fall anläggningar med en kapacitet understigande ca 70 000 årston
normalt inte bör komma i fråga för nyanläggning. Den för närvarande avsättningsbara
lövgagnvirkeskvantiteten från Tornedalen skulle med andra
ord inte ensam kunna bilda underlag för en ekonomiskt bärkraftig lövmassaindustri,
vare sig denna lägges på halv- eller helkemisk bas. Det totala råvaruöverskottet
torde däremot få anses mer än tillräckligt för en med avseende
på storleksordningen ekonomiskt motiverad hel- eller halvkemisk
förädlingsindustri för lövvirke, i det senare fallet t. o. m. utan att inkräkta
på utomlänsindustriernas råvaruanskaffning i Norrbotten.

Utbyggnad av Karlsborg sverken

En eventuell ny lövmassafabrik bör av kostnadsskäl om möjligt byggas
såsom anslutningsverk till en existerande massaindustri. Den bör vidare
med tanke på avfallsluten placeras vid kusten, varigenom skadeverkningar
på älvfisket undvikes. Den bör ha tillgång till järnväg. Den bör slutligen ligga
inom rimligt transportavstånd från huvuddelen av länets lövskogstillgångar.

Samtliga dessa villkor uppfylles om den diskuterade fabriken placeras i
anslutning till Aktiebolaget statens skogsindustriers (ASSI) sulfatfabrik i
Karlsborg. Denna anläggning är redan förut dimensionerad med tanke på
framtida utbyggnad och förfogar bl. a. över ett blekeri med större kapacitet
än den som f. n. utnyttjas. Härtill kommer, att transportkostnaderna för
den färdiga produkten skulle komma att nedbringas avsevärt tack vare
fabrikens placering i anslutning till befintlig hamn.

I skrivelse den 14 april 1958 hemställde länsstyrelsen, att Kungl. Maj:t
måtte genom särskilda sakkunniga låta undersöka betingelserna för att på
ett ändamålsenligt sätt industriellt utnyttja det virkesöverskott, som påvisats
inom länet. Bakom framställningen låg de resultat som framkommit
genom en av kommerskollegium upprättad virkesbalans för Norrbotten.

Efter remissbehandling av länsstyrelsens skrivelse uppdrog handelsministern
åt ASSI att utarbeta och inkomma med förslag rörande utbyggnaden avskogsindustrien
i Norrbottens län samt rörande sättet för finansiering av
utbyggnaden. Bolaget hade dessförinnan förklarat, att det inte ansåg den avlänsstyrelsen
föreslagna utredningen erforderlig.

Som motiv härför hänvisade bolaget till vissa utbyggnadsplaner för de
befintliga anläggningarna i Piteå och Karlsborg samt förklarade sig villigt
att engagera sig för dessa utbyggnadsprojekt, under förutsättning, att finansieringsfrågan
klarlades genom Kungl. Maj:ts medverkan. Bolaget underströk
att det ansåg en utbyggnad, koncentrering och integrering av dess

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

43

industrier i Norrbotten vara av stort intresse såväl för länet som för förelaget,
och framhöll att länets arbetsförsörjning härigenom i längden borde
gagnas på bättre sätt än genom utbyggnad av skogsindustrien i mindre enheter.

Den utbyggnad, som bolaget åsyftar, är dels en till Lövholmens bruk i
Piteå förlagd fabrik för tillverkning av s. k. kraftliners — d. v. s. ytterskikten
i wellpapp — vilken fabrik är under uppförande; dels en utbyggnad av
den nuvarande sulfatfabriken vid Karlsborgs bruk samt av därvarande pappersbruk.
Detta projekt avser en ytterligare utbyggnad av kapaciteten med
cirka 60 000 årston sulfatcellulosa, som skulle direkt vidareförädlas till papper.
Under hänvisning till att en utvidgning av Norrbottens skogsindustri
främst bör ta sikte på ökat utnyttjande för cellulosaproduktion av massaved,
främst tall och björk, förklarade bolaget även att det undersöker förutsättningarna
för ytterligare kompletteringar av anläggningarna i Karlsborg.

I 1959 års statsverksproposition förordade handelsministern utbyggnad av
ASSI:s anläggningar i Piteå och uttalade samtidigt följande:

I anslutning härtill vill jag framhålla att jag inte anser bolagets utveckling
i Norrbotten avslutad i och med att anläggningen vid Piteå färdigställes.
Fastmera vågar jag hysa förhoppningen att det framdeles skall visa sig
möjligt att aktualisera frågan om ytterligare utbyggnad, varvid självfallet
även en utvidgning av produktionen vid Karlsborg bör kunna övervägas.

Det föreligger sålunda vissa mer eller mindre färdiga projekt till utbyggnad
av ASSI:s anläggningar i Karlsborg. Under hänvisning till nödvändigheten
av att genom stegrad efterfrågan skapa avsättning för det tillgängliga
råvaruöverskottet, öka sysselsättningen, förbättra skogsbrukets lönsamhet
och dämpa dess nuvarande starka konjunkturberoende, understryker länsstyrelsen
kraftigt betydelsen av sådan utbyggnad.

Framställning av flisbrunsle

Den förordade intensifieringen av skogsvårdsarbetet — vilken bl. a. skulle
komma att medföra en avsevärd ökning av röjnings- och gallringsarealerna
— har aktualiserat frågan om åtgärder för att skapa ökad avsättning för
klenvirke.

Vid skogsbruksskolan i Tärendö pågår installation av en flisbränsleanläggning,
som tas i bruk under hösten 1960. För att stimulera intresset för
fliseldning torde därutöver — speciellt med tanke på bondeskogsbruket —
erfordras ett antal demonstrationsanläggningar, avsedda för enfamiljshus
och kompletterade med en flishugg per grupp om sex försöksaggregat; förslagsvis
förlagda till fem tornedalsbyar med en demonstrationsgrupp i varje.

Kostnaderna för en demonstrationsverksamhet av detta slag beräknas
komma att uppgå till 10 000 kr. per by eller totalt för fem byar 50 000 kr.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

Förslagsvis skulle halva kostnaden tillskjutas av allmänna medel och resten
bestridas av respektive husägare.

En mera allmän övergång till eldning med flisbränsle skulle enligt länsstyrelsen
verksamt bidraga att skapa avsättning för klenvirke från röjningar
och gallringar och därmed medverka till att öka småskogsägarnas intresse
för rationell ungskogsvård. Den skulle därjämte öka antalet arbetstillfällen
och i viss mån verka säsongutjämnande. Måhända skulle de föreslagna
demonstrationsanläggningarna även kunna bilda embryot till en ny form
av hemmaindustri i Tornedalen. Länsstyrelsen föreslår därför, att skogsvårdsstyrelsen
erhåller medel för att i försökssyfte och för i styrelsens regi
bedriven demonstrationsverksamhet lämna engångsbidrag med sammanlagt
högst 25 000 kr. till anskaffning av vissa anläggningar för fliseldning.

Yttranden

Förslaget att trygga utnyttjandet av det tillgängliga löwirkesöverskottet
genom industriell utbyggnad av Karlsborgsverken stödjes
av bl. a. länsarbetsnämnden i Norrbottens län, domänshjrelsen, Norrbottens
läns företagareförening, majoriteten inom skogsstyrelsen samt skogsvärdsstyrelsen
i Norrbottens län, Pajala kommun, Skogs- och flottningsarbetareförbundet,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Landsorganisationen i Sverige
samt Norrbottens läns landsting. Förslaget avstyrkes av Haparanda stad,
som i likhet med Nedertorned kommun anser att ifrågavarande industri bör
placeras på lämplig plats vid kusten i Nedertorneå kommun, exempelvis vid
Haparanda, Säivis-Bredvik eller Seskarö. 1 det sistnämnda lokaliseringsförslaget
instämmer Karl Gustavs kommun, medan övertorneå kommun anser
att möjligheterna bör utredas att på basis av ett svensk-finskt samgående i
Tornedalen industriellt förädla älvdalens rika råvarutillgångar. Sveriges industriförbund
hänvisar till särskilt yttrande från Skogsindustriernas samarbetsutskotts
skogskommittc, vari framhålles alt redan planerade och beslutade
industriutbyggnader utgör fullgod garanti för uthållig avsättning, såväl
av allt för närvarande åtkomligt virke, som för den ökade virkesfångst, som
ett realiserande av det skogliga upprustningsprogrammet för Tornedalen
kan medföra. Skogskominittén avstyrker därför den i betänkandet föreslagna
utbyggnaden av Karlsborgsverken. Samma uppfattning framföres av
Sveriges skogsägareförbund under hänvisning till särskilda yttranden från
Mo och Domsjö aktiebolag samt SCA. SCA, som i och för sig accepterar beräkningen
av det biologiskt möjliga uttaget av löwirke i Norrbotten, uttalar
i yttrandet, att bolaget inte delar uppfattningen om den nuvarande »avsättningsbara»
lövvedskvantitetens storlek på grund av de rent praktiska svårigheterna
att på kort lid tredubbla nuvarande skogsvårds- och reproduktionsprogram
samt på grund av att erfarenheterna hittills visat, att det inte
är möjligt, ens vid ett högre pris än det av länsstyrelsen antagna, att erhålla
tillnärmelsevis den kvantitet, som länsstyrelsen räknar med, att bolaget an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

45

ser det samhällsekonomiskt felaktigt att beträffande det eventuella lövvedsöverskottet
anlägga en regional bedömning och rubricera detsamma som
»industriellt expansionsutrymme» för en i Norrbotten anlagd, ny massafabrik,
när samtidigt stora köp av lövmassaved äger rum i Norrbotten för
att trygga råvaruförsörjningen för redan befintlig industri, samt när officiella
virkesbalanser för mellersta och övre Norrland klart utvisar, att en
betydande brist inom kort kommer att uppstå på såväl barr- som lövmassaved,
samt att bolaget anser det vara av utomordentlig vikt för hela den
svenska samhällsekonomien, att den nu befintliga massaindustrien bereds
möjlighet genomföra den strukturrationalisering mot stora enheter, som är
nödvändig, om industriens konkurrenskraft skall kunna bibehållas och om
högre virkespriser skall kunna betalas. Varje nybyggnad av en massafabrik
i Norrland i dag innebär, på grund av knappheten på virkesråvara, att denna
strukturrationalisering försenas eller eventuellt förhindras. Bolaget understryker,
att dess nu under byggnad varande kraftlinerbruk i Munksund
konstruerats så, att det lätt kan ges en avsevärt utökad kapacitet utan att
därför någon ytterligare pappersmaskin behöver anskaffas. I den mån utvecklingen
under de närmaste åren, mot all förmodan, skulle innebära, att
virkesöverskott skulle uppstå i Norrbotten, är bolaget berett att genomföra
en ökning av brukets kapacitet. Man kan redan nu förutse, att det kommer
att vara tekniskt möjligt att blanda in lövmassa med tallsulfatmassa vid
framställning av kraftliner. Liknande synpunkter framföres av en reservant
i skogsstyrelsen.

Förslaget om försöks- och demonstrationsåtgärder för framställning
av flisbränsle får stöd av bl. a. domänstyrelsen, som visserligen
anser fliseldningens lönsamhet i dagsläget vara synnerligen diskutabel
men som dock anser att denna eldningsform med hänsyn till de relativt sett
höga oljepriserna i Tornedalen torde kunna hävda sig betydligt bättre än i
övriga delar av landet. Förslaget tillstyrkes även av Hietaniemi kommun,
som anser att fliseldning i demonstrationssyfte bör igångsättas även i vissa
skolor. Häri instämmer Riksförbundet Landsbygdens folk, som finner erfarenheterna
av fliseldning på andra håll i landet motivera en omedelbar installering
av fliseldning vid större allmänna anläggningar i Tornedalen.
Landsorganisationen i Sverige anser, att en undersökning och försöksverksamhet
angående framställning och användning av flisbränsle kan komma
att ge intressanta resultat och skapa möjligheter för ökad avsättning för
klenvirke, men finner det dock tveksamt, om detta kan ske på hemindustribasis.

46 Kungl. Maj. ts proposition nr 31 är 1962

Gruvdrift och järnhantering

Betänkandet

Järnmalmerna inom Tornedalen

Genom mellersta delen av Tornedalen från Kaunisvaara i öster till Masugnsbyn
i väster utbreder sig ett område med bergarter och malmer, som i
framtiden kan tänkas bilda grundval för gruvbrytning och järnindustri.
Inom detta område saknas ännu så noggranna inventeringar och undersökningar
av malmreserverna, att man kan bedöma möjligheterna att på ett
ekonomiskt lönsamt sätt utnyttja dessa.

Man kan ifrågasätta om det över huvud taget är möjligt att på ett ekonomiskt
försvarligt sätt utvinna malmer ur nyöppnade gruvfält i Norrbotten,
så länge man måste räkna med konkurrensen från gruvorna inom Kirunaoch
Malmbergs-områdena, som redan har en välutbyggd produktionsapparat
till sitt förfogande och som ännu icke nått optimal brytningskapacitet.
Prognoser för malmförbrukningen i Europa — framlagda av olika europeiska
samarbetsorgan — pekar mot stegrad efterfrågan på de svenska malmerna
i framtiden. År 1965 räknar man med att den pågående utbyggnaden
av de nuvarande lappländska järnmalmsgruvornas kapacitet skall vara slutförd
och därmed har man även nått fram till produktionsoptimum med hänsyn
till malmernas area. Därmed skulle tiden också vara inne för att påbörja
brytning i nya gruvfält.

Såväl brytning som förädling av svagare malmer är förknippad med speciella
problem utöver dem, som förekommer vid brytning av högprocentiga
malmer. Det är därför angeläget att i god tid påbörja brytning av dessa svagare
malmer för att därmed sammanhängande spörsmål skall kunna lösas
genom fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete. Länsstyrelsen understryker
angelägenheten av att malmfyndigheterna i Masugnsby-fältet och Kaunisvaara
snarast möjligt blir föremål för en forcerad inventering och undersökning.
De sammanlagda kostnaderna för en sådan inventering beräknas
till drygt 7 miljoner kr.

Grafitfyndigheter m. m.

Förutom järnmalmsfyndigheter finns inom Tornedalen även fyndigheler
av grafit samt dolomit och kalcitsten. 1 betänkandet redovisas en rad undersökningar
och försök, som har till syfte att väsentligt vidga användningsområdet
för grafiten. I första hand tänker man sig därvid att använda grafit
i stället för koks vid tackjärnstillverkning och järnsvampframställning. För
att slutprodukten skall få ett konkurrenskraftigt pris, måste förädlingen
ske i anslutning till grafitfyndigheterna, eftersom transportkostnaderna för
grafiten från nuvarande fyndigheter exempelvis till Luleå blir så höga, att
import sjöledes ställer sig billigare. I trakten av Masugnsbyn finns fyndigheter
av järnmalm, grafit och kalksten, som alla kan få användning för

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

47

tackjärnstillverkning, och elkraft kan hämtas på nära håll. Man kan även
tänka sig framställning av högvärdig grafit, som har en mångskiftande användning.

Innan dessa planer kan ta slutgiltig form, måste emellertid ingående undersökningar
av grafit-, dolomit- och kalcitstensförekomsterna inom Masugnsbyfältet
och även inom närliggande områden företagas, då det visat sig
att enbart fyndigheterna vid Masugnsbyn på lång sikt inte räcker som grundval
för en metallurgisk industri. Länsstyrelsen framlägger ett förslag till en
sådan undersökning, som beräknas kosta knappt en miljon kr.

Innan en eventuell järnindustri i Masugnsbyn kan komma till stånd, måste
ett omfattande program med anrikningsförsök, flotationsförsök, pelletiserings-
och smältförsök, briketteringsförsök samt kostsamma reduktionsförsök
genomföras. Om dessa försök inte skulle ge sådant resultat, att järnindustri
av något slag kommer till stånd i anslutning till grafitfyndigheterna,
bör enligt länsstyrelsens mening planerna på grafitens utnyttjande därför
inte skrinläggas. Eftersom grafitfyndigheterna är så pass omfattande,
bör allsidig grundforskning beträffande deras utnyttjande bedrivas.

Yttranden

Den i betänkandet förordade inventeringen av malmer och
andra bergarter inom Tornedalen tillstyrkes av flera remissinstanser.
Därvid föreslår kommerskollegium att inventeringen för Tornedalens
del börjar med Junosuando- och Stora Sahavaara-malmerna. I övrigt bör inventeringen
fullföljas i ett sammanhang över hela länet. Undersökningen av
grafitfyndigheterna bör enligt kollegiet i första hand inriktas på Nunasvaarafyndigheten
och några av de övriga kända fyndigheterna för att sedan fullföljas
över hela linjen, bl. a. med anrikningsförsök och studium av de ekonomiska
betingelserna för grafitens tillgodogörande. Förslaget om återupptagande
av järnframställning vid Masugnsbyn förtjänar enligt kollegiets
mening den största uppmärksamhet. Undersökningarna bör därför slutföras
så snart som möjligt. Bergmästaren i norra distriktet framhåller, att undersökningar
av de fosforrika malmerna av kirunatyp redan har påbörjats.
Då de i samband med tornedalsutredningen aktuella malmerna emellertid är
av en helt annan geologisk typ, skulle det även vara väl motiverat att alldeles
oavsett det aktuella lokala intresset sätta i gång undersökningsarbetet
på de, såvitt känt, största av dessa fyndigheter, nämligen Kaunisvaara och
Masugnsbyn. Till de i betänkandet framlagda åtgärdsförslagen ansluter sig
bergmästaren i princip. Bergmästaren finner sålunda förslaget om återupplivandet
av järnframställningen vid Masugnsbyn vara av stort intresse. Förslagets
möjligheter ur ekonomisk synpunkt beror emellertid till väsentlig
del på malm- och grafitpriset, som därför bör närmare undersökas, innan
några nya kostnadskrävande smältförsök utföres. Vad beträffar tillverkningen
av höganrikad grafit, förklarar bergmästaren, att denna process sy -

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

nes kunna ge en så betydande vinstmarginal, att anrikningsförsöken bör
fortsättas och avsättningsmöjligheterna för produkterna undersökas.

Malmutredningen för Norrbotten framhåller, att det är givet att förenämnda
prospekteringsuppgiften inom Masugnsby- och Kaunisvaarafälten i sig
bör utföras utan onödig tidsutdräkt, men att malmutredningen f. n. inte kan
ta ståndpunkt till frågan om turordningen mellan olika prospekteringsuppgifter
inom Norrbottens län. De prospekterings- och undersökningsarbeten,
som i detta sammanhang har aktualiserats, bör på ett naturligt sätt inplaceras
i Sveriges geologiska undersöknings övriga arbeten i Norrbotten under
hänsynstagande till redan gjorda åtaganden och möjlig kapacitet. Sveriges
geologiska undersökning framhåller, att den föreslagna undersökningen endast
syftar till att fastställa malmkropparnas storlek, form och utbredning
samt att ange fördelningen av de olika malmslagen på järn, fosfor etc. Innan
malmerna efter den geologiska inventeringen kan utnyttjas, måste
emellertid deras egenskaper i anrikningshänseende och ur metallurgisk
synpunkt närmare undersökas. Sådana undersökningar kommer att medföra
kostnader vid sidan av de i betänkandet nämnda inventeringskostnaderna.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag (LKAB) framhåller att frågan
om inventering av malmtillgångarna i Norrbottens län för närvarande är
föremål för särskild utredning. Då emellertid på finsk sida av Torne älv
bygges en järnväg, vars slutpunkt ligger nära Kaunisvaara, har bolaget ansett
det önskvärt, att redan innan en allmän malminventering kunnat påbörjas
ytterligare undersöka ifrågavarande malmtillgångar. För LKAB:s
räkning har därför under 1960 genomförts geofysiska mätningar inom vissa
delar av området. Resultatet av dessa mätningar bearbetas f. n. Förutsättningarna
för exploatering av Kaunisvaaramalmen kommer sålunda att bli
belysta genom dessa åtgärder. Svenska gruvindustriarbetareförbundet ifrågasätter,
om det inte vore välbetänkt att forcera diamantborrningarna genom
insättandet av flera maskiner sedan nödvändiga karteringar och mätningar
utförts. Den beräknade totalkostnaden 8 miljoner kr. för det föreslagna programmet
torde därigenom inte nämnvärt behöva överskridas. Tidsvinsten
och den ökade sysselsättningen kan tänkas medföra, att det inte blir någon
nettoökning av kostnaderna. Sveriges industriförbund finner de framförda
förslagen vara väl motiverade, men förutsätter att sådana samhälleliga åtgärder
beträffande exempelvis vägbyggnader, som kan bli nödvändiga vid
en framtida expansion av gruvdrift och järnhantering, får anstå till dess det
visat sig att en sådan rörelse kan väntas bli räntabel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962 49

Småindustri och hantverk

Betänkandet

Nuvarande förhållanden

Industrin och hantverket inom Tornedalen är mycket svagt utvecklade -—
detta gäller främst beträffande storindustrin. Ser man till fördelningen av
Tornedalens industrier mellan basnäringar och servicenäringar, visar det
sig, att endast en industri — Sandviks sågverk på Seskarö — kan hänföras
till den förra kategorien. Praktiskt taget all övrig verksamhet inom industrin
och hantverket har i Tornedalen formen av serviceverksamhet. Denna
serviceverksamhet kan väntas komma att tillväxa i betydelse i takt med den
stigande levnadsstandarden och den ökade mekaniseringen inom näringslivet.
Man bör därför kunna räkna med att servicenäringarna kommer att
spela en framträdande roll i fortsättningen.

»Underindustrialiseringen» i Tornedalen sammanhänger delvis med att
företagsamheten inom området måste brottas med flera speciella problem,
som till mycket stor del hör samman med områdets geografiska läge. Bland
dessa problem märks svårigheterna att erhålla skicklig företags- och arbetsledning,
bristande tillgång på yrkesskicklig arbetskraft, stora investeringsoch
driftskostnader samt höga kostnader för försäljning och avsättning
utanför den lokala marknaden.

Informationsverksamhet m. m.

En konsulent bör anställas för att stå företagarna till tjänst med rådgivning
beträffande företagens skötsel och utveckling och då inte minst förverkligandet
av företagarnas egna nya idéer. Konsulenten bör knytas till länets
företagareförening och stationeras i Tornedalen. De med konsulentverksamheten
sammanhängande årliga kostnaderna beräknas till ca
40 000 kr.

Vid nu befintliga yrkesskolor bör anordnas kurser för olika branscner
med såväl teoretiska som praktiska övningar under ledning av fackutbildade
personer. Kostnaderna för dessa kurser bör delvis täckas av det allmänna.
Genom dessa kurser skulle bristande kunskaper i bl. a. kalkylation och
bokföring kunna avhjälpas. Studieresor till välskötta företag inom den egna
branschen skulle säkerligen kunna ge företagarna impulser till rationaliserings-
och förbättringsåtgärder. Den tidigare nämnde konsulenten skulle
lämpligen svara för såväl undervisning och instruktion av företagarna som
organisation av studieresorna.

Verksamheten skulle inte enbart inrikta sig på redan etablerade företagare
utan även på den naturliga rekryteringsbas för nya företagare inom
Tornedalen som den yrkesskickliga arbetarstammen där utgör. En väsentlig
uppgift skulle även vara att upprätthålla kontakten med dem som lämnar

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 31

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

Tornedalen för utbildning eller praktik inom andra delar av landet och söka
intressera dessa att efter vunna erfarenheter återvända och etablera sig som
företagare.

Åtgärder branschvis

Företagen inom metallindustrin utför dels reparationer av fordon och
redskap dels enklare produkter för skogsbruk och byggnadsverksamhet i
Tornedalen. Den ökade mekaniseringen — inte minst beträffande basnäringarna
— skapar en ständigt växande marknad för denna form av serviceverksamhet.
Metallindustriföretagen inom Tornedalen skulle också för sin
utveckling behöva nya arbetsobjekt för serietillverkning av produkter, som
framställs efter företagarnas egna idéer och konstruktioner. Men man kan
också tänka sig produktion baserad på långsiktiga underleveranser till storindustrin
eller statliga företag. I förra fallet torde det oftast vara nödvändigt
att företagarna får hjälp med att utforma idéerna till produkter samt avsätta
dessa produkter på marknaden. Intill en viss gräns kan de nu skisserade
uppgifterna fullgöras av till Norrbottens företagareförening redan knuten
personal, men dessutom skulle metallbranschen i Tornedalen behöva
tillgång till en ingenjör med utbildning och erfarenhet från mekaniska verkstadsindustrin.
Denne bör knytas till länets företagareförening. De årliga
kostnaderna för hans verksamhet kan beräknas till 40 000 kr.

Sdgrörelsen i Tornedalen bedrives mindre rationellt. Verksamheten är
splittrad på alltför många företagsenheter i förhållande till efterfrågan på
färdiga produkter. Befintliga företag är dessutom i regel alltför små för att
kunna producera ett tillräckligt stort virkessortiment. Driften sker oftast
säsongvis. En centralisering av sågningen till de större och bättre rustade
sågverken skulle möjliggöra drift året runt och därmed höja lönsamheten
och skapa ett stabilare försörjningsläge. Dessa större företagsenheter borde
vara utrustade med virkestork och tillhandahålla ett betydligt större sortiment
än vad nu är fallet. Härigenom skulle de lokala snickerifabrikernas
virkesbehov i första hand kunna täckas, vilket nu inte är fallet. Den nämnda
samordningen är en krävande uppgift och fordrar både personella och
ekonomiska insatser utöver vad som f. n. är tillgängligt hos berörda företag.
Även i detta avseende skulle en i Tornedalen stationerad konsulent vid
företagareföreningen få en viktig uppgift.

År 1956 fanns i Tornedalen 45 snickeriföretag. Många av företagen kan
betraktas som mindre hantverksrörelser och endast hälften av dem uppehåller
drift hela året. Den maskinella utrustningen är ofta otillräcklig och
splittringen på alltför många småföretag har medfört, att kapaciteten vid
företagen genomsnittligt utnyttjas endast till ca 50 %. En strävan mot större
konkurrenskraft hos länets snickerifabriker pågår. Som ett led häri har
Norrbottens företagareförening anställt en snickeritekniker, som skall vara
länets snickerifabriker behjälplig vid uppläggning av en samordnad tillverk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

51

ning av byggnadssnickerier, och denne ger företagen i Tornedalen särskilt
stöd. tienom samordning och därav följande ökade leveransmöjligheter skulle
en väsentlig del av den tillgängliga kapacitetsreserven i form av outnyttjad
produktionsapparat och yrkeskunnig arbetskraft, som redan finns inom
området, då snickeribranschen där länge varit väl upparbetad, kunna tas i
anspråk.

Förutom ökad produktion av byggnadssnickerier bör en kraftig ökning i
tillverkningen av båtar vara möjlig. Serietillverkade båtar bör kunna få avsättning
över större delen av landet.

Tillverkning av möbler förekommer inte i större utsträckning inom Tornedalen.
För att utröna möjligheterna att introducera tillverkning av vissa
möbeltyper krävs marknadsundersökningar. Det stöd som eventuella möbelfabrikanter
skulle behöva i form av tillgång till konsultation och medverkan
vid försäljning m. m. kan erhållas av Norrbottens företagareförening.

Ett stort antal artiklar skulle även kunna framställas av björkvirke. En
uppläggning i större skala av dessa tillverkningar kräver noggranna marknadsundersökningar
för att klarlägga vilka produkter som kan vara särskilt
lämpliga att framställa inom Tornedalen. Verksamheten torde också kräva
kapital för investering i byggnader och maskiner samt rörelsekapital i relativt
stor omfattning.

Lokalt överskott av bunden arbetskraft skulle inom vissa områden av
Tornedalen kunna bilda underlag för hemindustri. F. n. förekommer sådan
hemindustri endast i ringa omfattning. En ytterligare tillverkning av maskinstickade
vantar, strumpor, tröjor och andra plagg i ylle liksom vävda
produkter borde vid rätt uppläggning kunna ge resultat. Produktionen torde
böra koncentreras till vissa byar, där enskilda familjer skulle beredas möjlighet
att hyra stick- och vävmaskiner. För anskaffning och underhåll av
maskiner måste företagareföreningen tillföres en maskinfond om ca 200 000
kr. På liknande sätt bör en samordnad tillverkning av leksaker i trä liksom
andra slöjdalster kunna åstadkommas. Inte minst betydelsefull skulle en
avsevärt utvidgad tillverkning av smakfulla och för olika orter karaktäristiska
souvenirer vara. Till gagn för den nu skisserade verksamheten bör
en konsulent i trä-, näver- och rotslöjd knytas till hushållningssällskapets
slöjdnämnd. Hans verksamhetsområde skulle omfatta hela Norrbottens
län. De årliga kostnaderna för konsulentens verksamhet beräknas till ca
40 000 kr.

Kollektiva verkstadsbyggnader

I lämpliga orter inom Tornedalen bör uppföras kollektiva verkstadsbyggnader
för småindustri och hantverk, vilket skulle bidraga till att lösa småföretagsamhetens
lokalfrågor. Byggnaderna torde böra utformas så att flera
olika branscher kan utnyttja dem och vid behov skall utbyggnader lätt kun -

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 dr 1962

na företagas. Med hänsyn till tornedalskommunernas svaga ekonomi bör
bidrag till här avsedda verkstadsbyggnader kunna lämnas.

Statens hantverksinstitut

Inom Norrbottens län är intresset stort för den kursverksamhet, som bedrives
av statens hantverksinstitut. Verksamheten skulle för länets vidkommande
kunna få ännu större betydelse, om ett avdelningskontor inrättades
inom länet. Som ett första steg i riktning mot detta avdelningskontor förordas,
att en till institutet knuten tjänsteman stationeras i Luleå med uppgift
att svara för den lokala kursverksamheten.

Yttranden

Länsstyrelsens uppfattning om angelägenheten av åtgärder för att inhämta
den rådande eftersläpningen beträffande småindustrin och hantverket
inom utredningsområdet delas av samtliga berörda remissinstanser. Sålunda
uttalar kommerskollegiet att den höga löne- och kostnadsnivån — hela
Tornedalen har hänförts till ortsgrupp 5 — är i särskild grad besvärande
just för småföretagsamheten. Förmånligare villkor i dessa hänseenden ävensom
en ökad yrkesutbildning äro önskvärda såsom incitament till en ökad
småföretagsamhet i Tornedalen. Kollegiet finner svårt att nu bedöma vilken
effekt de olika åtgärderna kan få, men finner dem i stort sett väl motiverade
och har intet att erinra emot att de genomföres. Statens hantverksinstitut
framhåller, att tillkomsten av ett särskilt kontor för institutet i
Norrbotten i väsentlig grad skulle eliminera de svårigheter, som nu finnes
för upprätthållande av kursverksamheten i länet och dessutom skapa goda
förutsättningar för en ökning och differentiering av den verksamhet, som
är önskvärd och motiverad ur olika synpunkter. I sin sammanfattning av
fördelarna med det föreslagna norrbottenskontoret anför institutet bl. a., att
lokal eller åtminstone mera närboende expertis i flera kurser lättare kan anskaffas
och utnyttjas varigenom speciella och mera dyrbara lärarkrafter
från Stockholm m. fl. långt ifrån liggande orter mer kan knytas till sådana
kursmoment, där så är absolut nödvändigt. Norrbottens företagareförening,
som kraftigt understryker behovet av en till föreningen knuten konsulent
med stationeringsort i Tornedalen, framhåller såsom värdefullt och önskvärt
att kurser i fackkunskap även i framtiden till större delen förlägges till
Stockholm, där erforderlig utrustning och material finns i hantverksinstitutets
lokaler. Därigenom kan länets företagare också upprätthålla värdefulla
kontakter med branschmän från andra delar av landet. Kurser med deltagare
från flera branscher samtidigt bör dock enligt föreningens mening liksom
hittills förläggas inom länet. Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller,
att den sedan ett antal år disponerar ett särskilt anslag för resestipendier
för deltagande i kurser och skolor av olika slag. Dessa stipendier är

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

53

enligt överstyrelsens mening väl ägnade att utnyttjas för de ändamål, som
länsstyrelsen föreslagit; detta dock under förutsättning att det belopp utökas,
som avser att täcka stipendiatens dagliga merkostnader. Hinder bör
inte möta att resestipendier för de ändamål som länsstyrelsen avser, beviljas
efter förmånligare grunder än i fråga om övriga delar av landet, överstyrelsen
anser sig dock förhindrad att utan särskilt bemyndigande utdela resestipendier
efter sådana differentierade grunder. Vidare fordras ökade medel
härför, överstyrelsen understryker slutligen, att storleken av det stöd,
som företagare kan erhålla för lärlingsutbildningen, givetvis är mycket betydelsefullt
i sammanhanget och förklarar sig inte ha något att erinra mot
tanken att bevilja företagare inom de områden det här gäller ett extra bidrag
utöver de som överstyrelsen med nu gällande bestämmelser kan medge.
Sveriges hantverks- och industriorganisation uttalar såsom ett önskemål, att
man undersöker i vad mån ett speciellt kurs- och förcläsningsbidrag skulle
kunna ställas till förfogande för lokala organisationer av typen Norrbottens
hantverks- och småindustridistrikt. Övertorned kommun vitsordar i likhet
med övriga tornedalskommuner betydelsen av den utvidgade konsulent- och
kursverksamhet, som länsstyrelsen föreslagit, men anser att de primära svårigheterna
ändå kvarstår olösta så länge tillgång saknas på investeringsvilligt
och billigt kapital i tillräcklig utsträckning. Kommunen föreslår därför
att helt nya, särskilt gynnsamma lånemöjligheter skapas för Tornedalen
och att från all annan långivning skild bedömning av lånerisken tillämpas
samt att lånen göres billiga. Som motiv för denna uppfattning framhåller
kommunen att hittillsvarande lånemöjligheter genom företagareföreningen
inte är tillfyllest. Haparanda stad anser, att utöver de åtgärder som länsstyrelsen
föreslagit, krävs ökade insatser för ungdomens utbildning. Såsom
en förstahandsåtgärd föreslår staden, alt en teknisk gymnasielinje inordnas
i det allmänna gymnasiet vid högre allmänna läroverket i Haparanda. Vidare
föreslås att kapaciteten hos den från och med läsåret 1960—61 i Haparanda
upprättade teknikerskolan väsentligt utökas. Upprustningen av denna
skola bör enligt stadens förslag ske på sådant sätt att skolan senare kan
utbyggas för en studietid av fem terminer. Till den föreslagna utbyggda
teknikerskolan bör anslutas ett representativt tekniskt bibliotek medgivande
cirkulation inom hela tornedalsområdet. Kostnaderna bör i sin helhet bestridas
med statsmedel. De synpunkter, som framlagts av Haparanda stad,
delas i huvudsak av Karl-Gustavs kommun, som föreslår, att en central för
yrkes- och teknisk utbildning om möjligt skapas i Tornedalen. Norrbottens
hantverks- och småindustridistrikt betonar betydelsen av den latenta utbildningsreserv
som tillför samhället låga kostnader finns inom hantverksföretagen
och dess verkstäder. Genom på lämpligt sätt tillämpad kontroll kan
yrkesutbildningen inom dessa företag bringas i överensstämmelse med de
normer, som tillämpas inom den rent skolmässiga yrkesutbildningen. Det
statliga lärlingsunderstöd, som enligt gällande normer utgår — f. n. 2 000

54

Kungi. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

kronor för en hel utbildningsperiod på vanligen fyra år — är dock alltför
blygsamt för att kunna utgöra en verklig stimulans till lärlingsutbildning
och för att motivera den kontroll och översyn som krävs för att garantera
utbildningens kvalitet. Sveriges industriförbund biträder förslaget om anställande
av en särskild konsulent med stationeringsort i Tornedalen men
anser, att den föreslagna konsulentens arbetsuppgifter i vad avser metallindustrin
endast kan komma att få en relativt begränsad betydelse.

Länsstyrelsens förslag beträffande hemslöjden tillstyrkes eller lämnas
utan erinran av Norrbottens företagareförening, Norrbottens och Västerbottens
läns handelskammare, Norrbottens läns hushållningssällskap och
Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund.

Förslaget att på lämpliga orter inom Tornedalen uppföra kollektiva
verkstadsbyggnader för småindustri och hantverk får stöd av ett
flertal remissorgan. Från tornedalskommunernas sida framhålles dock, att
en förutsättning för anordnande av sådana lokaler är att finansieringsfrågan
löses utan ytterligare belastning av kommunernas ekonomi. Sveriges
hantverks- och industriorganisation anser, att de allmänna förutsättningarna
för småindustri och hantverk bör förbättras genom uppförande av kollektiva
verkstadsbyggnader på lämpliga orter. Därutöver fordras dock att
enskilda näringsidkare kan beviljas lån från länets företagareförening för
anläggning av industrifastigheter och inredning av hantverkslokaler och industrier
inom kommunen.

Turistnäringen

Betänkandet

Nuvarande förhållanden

Tornedalen har hittills i förhållandevis ringa omfattning varit mål för
turistresor. Åtskilliga turister passerar däremot Tornedalen på genomresa
utan att göra uppehåll. Huvudorsaken härtill uppges vara brist på lämpliga
övernattningsmöjligheter. Genom undersökningar av turismen inom några
norrlandskommuner har dock klara belägg framlagts för den stora betydelse,
som denna har för näringslivet inom ett område.

Många av de personer, som bor och arbetar i malmfälten uppe i fjällregionerna,
skulle säkerligen vilja tillbringa en del av sina lediga dagar nere
i skogslandet, och då ligger Tornedalen nära till hands. Förutom möjligheter
till vila och rekreation i lugn miljö finns också tillfällen till givande
fiske, och dessa senare möjligheter skulle dessutom avsevärt kunna utvidgas.

Den långväga turisten kan vara intresserad av den helt nya miljö, som
Tornedalen utgör i sin egenskap av gränsbygd, där svenskt och finskt möts.
Dessutom finns i Tornedalen även inslag av lapsk kultur. Enbart utsikterna

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

55

att få göra ett besök i ett annat land torde verka lockande för många. Polcirkeln
skär gränsälven strax norr om övertorneå, vilket innebär att midnattssolen
kan ses inom en stor del av Tornedalen. Tornedalen är dessutom
en av inkörsportarna till Nordkalotten, som just nu är föremål för ett stigande
intresse, inte minst från utlandet. Slutligen är Tornedalen genomreseled
till och från norra Finland och Norge och bör alltså bli föremål för
ett visst intresse även från turister, som har andra färdmål, vilket kan vara
mycket betydelsefullt för turistnäringen.

Länsstyrelsens förslag

Man bör i första hand eftersträva att bygga ut logimöjligheterna inom de
områden, som väntas få besök av turister, samt göra befintliga turistattraktioner
kända och lättillgängliga för allmänheten. I en senare etapp kan man
tänka sig att skapa ytterligare turistattraktioner, som har ett naturligt samband
med området, och i anslutning till dessa ytterligare bygga ut logimöjligheterna.

De logimöjligheter, som i första hand bör komma i fråga, är campingplatser
med fullgoda sanitära anordningar och enklare arrangemang för
matlagning. I anslutning till campingplatserna kan det vara önskvärt att
anordna serveringslokaler. På de lämpligast belägna och mest besökta av
dessa campingplatser bör dessutom finnas småstugor i vilka exempelvis en
mindre familj kan övernatta. Även vandrarhemmen bör byggas ut. Samtidigt
som man bygger ut logimöjligheterna, bör man se till att befintliga turistattraktioner
blir kända och lätt åtkomliga för allmänheten. Detta kan ske
genom broschyrer, som distribueras av exempelvis turistnämnder och turistföreningar,
samt genom anslag och enkla skisser vid campingplatserna.
Vad allmänheten främst bör få upplysning om är tillgången på fiskevatten
samt för orten speciella sevärdheter i form av äldre byggnader och natursköna
områden. En för Tornedalen alldeles säregen form av turistattraktion
torde vara forsfärderna. Genom att kontinuerligt och på bestämda tider, som
i god tid tillkännages, anordna dylika forsfärder skulle man säkerligen kunna
stimulera fler turister att besöka området.

Det torde i regel vara lämpligast att enskilda kommuner står som huvudmän
för de åtgärder som bör genomföras. Finansieringen bör delvis kunna
ske genom anslag från statens fritidsnämnd ur fonden för friluftslivets
främjande. Lån synes även för denna verksamhet i begränsad utsträckning
kunna erhållas av Norrbottens företagareförening. Under den närmaste tiden
torde realiserandet av vissa aktuella projekt dra en kostnad av ca
220 000 kr.

Det av turister med kastspö bedrivna sportfisket i gränsälvarna är relativt
obetydligt. Orsaken härtill är delvis fiskerättsförhållandena. Enligt den
svensk-finska konventionen om gränsfisket skall nämligen även fiske efter
lax med drag och jämförliga redskap bedrivas samfällt av Sverige och Fin -

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 dr 1962

land och fiskekort skall säljas av landsfiskalerna i Haparanda och övertomeå.
Emellertid kan vid sportfiske annan fisk än lax fångas, och därför
fordras även tillstånd av vederbörande strandägare, som innehar rätten till
övrigt fiske. I avvaktan på att frågan om rätten till laxfiske — varom process
för närvarande pågår mellan kronan och Vitsaniemi byamän — slutgiltigt
avgöres, bör möjligheter skapas att lösa ett turistfiskekort berättigande
till fångst av alla slag av fisk på såväl kronans som byarnas vatten. Avgiften
för fiskekorten borde sättas i proportion till den tid under vilken fiske
bedrives.

Yttranden

Länsstyrelsens förslag till åtgärder beträffande turistnäringen i Tornedalen
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Overtorneå kommun anser att SJ:s s. k. kalotturer till Nordnorge bör
dragas genom svenska Tornedalen i stället för såsom nu över Haparanda—
Rovaniemi. I yttrandet framhålles även, att Overtorneå torde ha förutsättningar
att bli ett turistcentrum av rang; en uppfattning, som delas av Norrbottens
turistförening. Enligt föreningens åsikt bör en förhållandevis stor
del av eventuellt anslagna medel reserveras för att inom kommunen bygga
upp ett turistiskt centrum.

Karl-Gustavs kommun föreslår att en särskild turistintendent för Tornedalen
tillsättes; ett önskemål som även framföres av Torncdalskommunernas
förbund.

överkalix kommun påtalar de turistiska nackdelarna av gällande restriktioner
för besök inom de militära skyddsområdena och föreslår att dessa
restriktioner upphäves eller mildras.

Statens fritidsnämnd framhåller att nämnden ekonomiskt medverkar i
tillskapandet av billiga övernattningsmöjligheter för bilturister. Nämnden
är beredd att pröva från Norrbottens län inkommande ansökningar om bidrag
till semesterbyar och campingplatser. Huruvida de av utredningen diskuterade
småstugorna för bilturister kan ifrågakomma för bidrag ur fonden
för friluftslivets främjande, anser dock nämnden vara tveksamt. F. n. tillstyrkes
bidrag endast till sådana i semesterbyar ingående stugor, som är
lämpliga att användas för sammanhängande semestervistelse av barnfamiljer.

Kommunikationsväsende och elkraftförsörjning

Betänkandet

Nuvarande förhållanden

De allmänna vägarna i Tornedalen omfattar totalt 2 003 km, varav 29 km
utgöres av riksvägar, 957 km av f. d. länshuvudvägar och 1 017 km av öv -

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

57

riga vägar. Vägnätets beskaffenhet i Tornedalen är otillfredsställande. Detta
märks främst vid snösmältning och tjällossning, då långa vägsträckor
kan hli helt ofarhara, beroende på att de från början icke byggts för att
motstå sådana påfrestningar, som den moderna bilismen utsätter dem för.
Som exempel härpå kan nämnas att under våren 1959 var närmare 900 km
allmänna vägar i Tornedalen avstängda för lastbilstrafik. Vägarnas bärighet
även under normala förhållanden är dessutom i stor utsträckning för
låg. I några fall är det allmänna vägnätet också för glest.

Inom den kostnadsram som anges av gällande flerårsplaner pågår fortlöpande
förbättrings- och förstärkningsarbeten på det allmänna vägnätet i
Tornedalen. Den knappa medelstilldelningen har emellertid hittills långt
ifrån svarat mot de mest angelägna behoven. Att inom rimlig tid enbart med
ordinarie anslag finansiera en mera genomgripande upprustning av Tornedalens
allmänna vägnät torde därför inte vara möjligt.

I Torne älvs dalgång finns järnväg från Haparanda till Övertorneå. I
Karungi har denna linje anknytning till norra stambanan, som på sträckan
Karungi—Bodträsk passerar utredningsområdet. På sträckan övertorneå—
Pajala driver statens järnvägar en billinje, som kan betraktas som en integrerande
del av statsbanenätet, eftersom exempelvis järnvägstrafikstadgan
och taxebestämmelserna för järnvägstrafik tillämpas på den. Statens järnvägar
har också tillstånd att bedriva godstransporter med ett antal lastbilar
i beställningstrafik, varför en stor del av Tornedalen kan betjänas med direkttransport
på landsväg i anslutning till järnvägsfrakt via övertorneå.

För en del av Tornedalen gäller speciella taxebestämmelser, den s. k. tornedalstaxan,
som i stort innebär nedsättning i taxan för den lokala personoch
godsbefordran på järnvägslinjen Haparanda—övertorneå samt billinjen
övertorneå—Pajala. Tornedalstaxan förbilligar transporterna inom området,
medan däremot varor, som förs ut från eller in till Tornedalen inte
gynnas, i all synnerhet som hamn med anknytning till järnväg, på vilken
tornedalstaxan tillämpas, saknas inom området.

Norrlandskominittén föreslog i sitt principbetänkande år 1949, att ett
flertal stnmbillinjer med samma taxeberäkning som på järnvägarna skulle
inrättas inom och i anslutning till Tornedalen. Motivet för inrättande av
dessa stambillinjer var att järnvägsnätet med hänsyn till befolkning och näringsliv
icke var tillräckligt utbyggt och att man i väntan på dess utbyggnad
borde tillhandahålla en service, som svarade mot vad en järnväg beräknades
kunna ge. Ingen av de föreslagna stainbillinjerna har emellertid förverkligats.

Busslinjernas längd i Tornedalen var år 1955 — förutom billinjen övertorneå—Pajala
— något över 2 000 km. Härav drevs närmare 1 100 km avprivata
företagare och resten av postverket. På grund av befolkningens
minskning på landsbygden samt det ökade antalet privata bilar har under -

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 är 1962

laget för busstrafiken blivit mindre. Detta har också inverkat menligt på
trafikföretagens lönsamhet.

Busstrafiken är dock av stor betydelse för Tornedalens befolkning och näringsliv.
I större delen av området utgör busslinjema de enda förekommande
reguljära trafikförbindelserna. Åtskilliga linjer anlitas för befordran
av post, för mjölktransporter till mejeri samt för skolskjutsar.

I Tornedalen är möjligheterna att avlyssna de svenska radioprogrammen
trots trådradion genomgående dåliga. Närmaste svenska radiostation ligger
på 12 å 20 mils avstånd. Med hänsyn till att området är ett flerspråkigt
gränsområde, synes det vara särskilt angeläget att mottagningsförhållandena
för det svenska riksprogrammet i avsevärd grad förbättras.

I Tornedalen finns för närvarande endast två kraftstationer, som tillsammans
tillgodoser blott ca 5 % av kraftbehovet inom utredningsområdet. övrig
elkraft erhålles från vattenfallsstyrelsens kraftstationer i Lule älv. Den
övervägande delen av kraften distribueras av Norrbottens kraftverk. Sedan
pågående upprustningsarbeten slutförts, kan distributionsnätet såtillvida
anses utbyggt, som såväl hushållens som småindustrins och hantverkets
kraftbehov kan tillgodoses tillfredsställande.

Länsstyrelsens förslag

På det allmänna vägnätet skall för befolkning och näringsliv nödvändiga
transporter utöver det rent lokala behovet kunna utföras. Vad vägnätets
sträckning beträffar, bör denna ge möjlighet för huvuddelen av befolkningen
att utan större omvägar nå sitt administrativa centrum, sina skolor, sjukoch
hälsovårdsinrättningar m. m. samt för näringslivet att på bästa möjliga
sätt utföra transporter mellan råvarukälla, produktionsort och marknad.
Vägnätets bärighet bör vara sådan, att den motsvarar de tyngsta förekommande
transporterna inom skogsbruket, d. v. s. minst 8 tons axeltryck och
12 tons boggietryck. Körbanans beskaffenhet på de viktigaste allmänna vägarna
bör minst överensstämma med minimistandarden för stamvägar enligt
de förslag, som lagts fram av delegationen för översiktig vägplanering.
Körbanan bör alltså vara 6 m bred med 1 m breda vägrenar och försedd med
någon beläggning. Övriga allmänna vägar byggs med i regel grusbelagd körbana
om 3,5 meters bredd.

De viktigaste vägarna är — förutom riksväg 13 — väg 400 och 395 Haparanda—övertorneå—Svanstein—Pajala—Masugnsbyn,
väg 720 och 787
Björkfors—-Lappträsk—Hedenäset, väg 386 överkalix—övre Lansjärv samt
väg 392 och 391 överkalix—Jokk—Korpilombolo samt dessa vägars förlängning
mot kusten.

På Kalix älvs västra sida byggs nu mellan Jokk och Narken en väg, som
får stor betydelse för skogsnäringen. Nuvarande vägar från Narken norrut
över Tärendö till Anttis bör i samband härmed förstärkas och byggas om,

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

59

så att en vägförbindelse med stipulerad stamvägstandard skapas på Kalix
älvs västra sida från Jokk till Tärendö och därifrån vidare till Anttis.

En upprustning måste även ske av övriga allmänna vägar i Tornedalen
för att dessa skall kunna fylla sin uppgift som tillfartsleder till nätet av huvudvägar.
Såsom särskilt angelägen framstår en förstärkning av vissa broar.
Bland exempel härpå kan nämnas bron över Allsån, som nu utgör en flaskhals
för skogstransporterna. För att underlätta skogstransporterna bör vidare
färjan vid Ängeså ersättas med en bro.

Det finns ett påtagligt behov av nyanläggning av allmänna vägar, innan
de krav som tidigare uppställts kan anses vara tillgodosedda. I första hand
bör allmänna vägar anläggas på sträckningarna Parkalompolo—Kitkiöjärvi
samt Olkamanki—Aapua.

Kostnaderna för föreslagna om- och nybyggnader av allmänna vägar beräknas
för den närmaste tioårsperioden till drygt 90 miljoner kr. Huvuddelen
av denna summa faller på ombyggnad av vägar. Ca 6 miljoner kr. beräknas
åtgå för nyanläggningar av allmänna vägar, varav drygt 2 miljoner
för sträckorna Parkalompolo—Kitkiöjärvi och Olkamanki—Aapua. I denna
kalkyl har dock inte upptagits några kostnader för försvarsanläggningar.
Under nu löpande femårsperiod (1958—62) har på ordinarie stat tilldelats
Tornedalen för om- och nybyggnader av vägar ca 2,6 miljoner kr. för år.
För att det föreslagna utbyggnadsprogrammet skall kunna realiseras inom
tio år, krävs alltså en ytterligare årlig medelstilldelning om ca 6,4 miljoner
kr. under förutsättning, att det ordinarie anslaget förblir oförändrat.

Eftersom Tornedalen i hela sin längd gränsar till Finland, måste vägförbindelserna
mellan Sverige och Finland bli föremål för speciellt intresse.
Med tanke på befolkningsunderlaget på svenska sidan, vägnätets sträckning
samt de besvärande inskränkningar, som vintertid gäller för lastbilstrafiken,
då isvägarna vid färjlederna är tillåtna för trafik med fordon om högst
12 tons vikt inklusive last, bör i första hand färjorna i övertorneå och Pello
ersättas med broar. Frågorna om vägförbindelser med Finland utreds f. n.
av resp. länders väg- och vattenbyggnadsstyrelser.

Beträffande transportväsendet bör en billinje med samma taxeberäkning
som på linjen övertorneå—Pajala inrättas på sträckan Haparandahamn—
Haparanda. Härigenom skulle tornedalstaxan kunna tillämpas på transporter
från Haparandahamn upp till Pajala. Ingen försämring bör få ske i nuvarande
transportförhållanden längs Torne älvs dalgång upp till Pajala.

Sådana förbindelser bör upprättas och vidmakthållas att passagerare och
gods kan befordras längs utredningsområdets genomgående kommunikationsleder
med samma taxeberäkning som nu gäller vid järnvägstransport.
Som genomgående kommunikationsleder betraktas dels vägarna längs Torne
älvs dalgång från Haparandahamn över Haparanda ända upp till Kiruna,
dels vägarna från Töre över Morjärv, överkalix, Korpilombolo, Tärendö till
Anttis.

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

Med hänsyn till områdets betydelse för malmfälten och mot bakgrunden
av de stora vinster, som driften på malmbanan ger, bör den del av finansieringen
av angivna förslag, som inte kan täckas genom driftsintäkter, ske
genom särskilda statsbidrag.

Om man skall kunna bevara en levande landsbygd, är det av vital betydelse
att den reguljära linjetrafiken med buss upprätthålles åtminstone i
samma omfattning som den har nu. Länsstyrelsen förordar därför, att de
företag som bedriver linjetrafik med buss på landsbygden omedelbart ges
ekonomisk lättnad genom restitution av hela den fordonsskatt, som erlagts
för år 1960 för bussar använda i nämnda trafik.

En förlängd skeppningssäsong i förening med säkrare sjöfart är av väsentlig
betydelse för hela Norrbottens näringsliv och därmed också för Tornedalen.
Länsstyrelsen framhåller vikten av att säkerhetsanordningarna för
sjöfarten förbättras samt att ytterligare en modern statsisbrytare anskaffas.

Såsom en lämplig utväg att uppnå kostnadssänkningar på elström framhåller
länsstyrelsen möjligheterna alt utnyttja ett lämpligt utformat s. k.
bygdekraftinstitut. Av flera skäl har emellertid vattenlagens bestämmelser
om bygdekraft hittills inte tillämpats. Det framstår därför såsom angeläget
att bygdekraftinstitutet reformeras. Denna fråga är under prövning i justitiedepartementet
på grundval av de förslag i ärendet, som den norrländska
vattenkraftutredningen avgav i sitt den 25 september 1957 dagtecknade betänkande
»Norrländska vattenkraftfrågor». Länsstyrelsen begränsar sig
därför till att framlägga principiella synpunkter på bygdekraftinstitutets utformning.

Bygdekraften bör ingå såsom ett naturligt led i bygdens kraftförsörjning
och det område, inom vilket reglerna om bygdekraft skall tillämpas, bör
ges vida gränser. Bygdekraftinstitutet bör vidare utvidgas att omfatta även
den mellanstora och stora industrin. Den maximala bygdekraftandelen bör
därvid sättas högre än de 10 % av den årligen uttagna kraften, som enligt
vattenlagen normalt skall levereras av kraftverkets ägare. I varje fall bör
vattendomstolen ges möjlighet att i extraordinära fall gå utöver denna tioprocentsgräns.
Den grundläggande förutsättningen bör dock vara att priset
för bygdekraften blir lågt, förslagsvis inte högre än kraftverksägarens självkostnad.
Vattenlagens föreskrifter om skyldighet för kraftmottagaren att på
egen bekostnad utföra nödig nedtransformering av strömmen bör inte tilllämpas
i fråga om bygdekraft. I ett reformerat bygdekraftinstitut bör inte
heller intagas föreskrifter om skyldighet för konsument att betala för hela
den beställda kraftmängden, oavsett om den uttages eller ej.

Kutigl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

61

Yttranden

Utbyggnads programmet för vägnätet

Den angivna målsättningen för utbyggnaden av det allmänna vägnätet i
Tornedalen får stöd av flertalet berörda remissinstanser. Länsvägnämnden i
Norrbottens län anser, att det framlagda utbyggnadsprogrammet bör betraktas
såsom ett absolut minimum, om den avsedda effekten för landsdelens
utveckling skall kunna uppnås. Nämnden understryker vad utredningen anfört
rörande vägförbindelserna mellan Sverige och Finland och förutsätter
att de båda ländernas väg- och vattenbyggnadsstyrelser för fram frågan till
en snabb och positiv lösning.

Haparanda stad förordar utbyggnad av ett industrispår till Haparandahamn,
medan Tornedalskommunernas förbund föreslår att en landsvägsbro
bygges över Torne älv från övertorneå till Avasaksa samt att vägarna 383
och 400 upprustas. Nedcrtorned kommun anser det med tanke på skogsbruket
angeläget att förstärka länsvägarna 728, 729, 730 och 731 samt föreslår
att denna vägsträckning förlänges och anslutes till väg 791 i Hietaniemi
kommun. Pajala kommun hemställer, att den av kommunen sedan 1956
upprätthållna vintervägförbindelsen till Finland via Kaunisjoensuu intages
till allmänt underhåll, övertorneå kommun föreslår, att nya landsvägsbroar
bygges över Torne älv vid övertorneå och Pello samt att en ny väg bygges
från Olkamangi till Aapua.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller, att den övervägande delen
av länsstyrelsens önskemål upptagits i flerårsplanerna för vägbyggnadsverksamheteiv
under perioden 1961—65. Förutsatt att vägbyggnadsverksamheten
också under nästa femårsperiod i huvudsak kommer att ansluta till
den i »Vågplan för Sverige» skisserade investeringsutvecklingen, anser styrelsen
i stort sett samtliga företag kunna slutföras under den aktuella tioårsperioden.
Skulle emellertid, tillägger styrelsen, tilldelningen av ordinarie
anslagsmedel inte göra det möjligt att genomföra flerårsplanerna i beräknad
omfattning, kommer den åsyftade upprustningen av vägnätet i Tornedalen
att försenas, såvida inte särskilda medel anvisas för beredskapsarbeten
eller på annat sätt. I den mån sådana medel skulle anses böra komma
i fråga, vill styrelsen framhålla vikten av att vägbyggnadsverksamheten
inom andra delar av landet inte därigenom inskränkes.

Järnvägstrafik, stambillinjer och busslinjer

Länsstyrelsens förslag rörande de kollektiva trafikmedlen i Tornedalen
tillstyrkes — med eller utan ytterligare yrkanden — av Norrbottens länsavdelning
av Svenska landskommunernas förbund, Tornedalskommunernas
förbund samt övertorneå, Pajala, överkalix, Nedertorneå, Karesuando,Hietaniemi
och Korpilombolo kommuner.

62

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 dr 1962

Kommcrskollegium anser förslagen i berörda avseenden till väsentlig del
sammanhänga med frågor, som redan är under statsmakternas prövning eller
under utredning. Resultaten härav bör avvaktas, innan slutlig ståndpunkt
tages till tornedalsutredningens förslag. Järnvägsstyrelsen påpekar,
att ett genomförande av förslagen innebär att kollektiv person- och godstrafik
skulle komma att drivas med järnvägstaxa och med avgiftstaxering
på grundval av genomräknat avstånd för transporter mellan statens järnvägars
järnvägslinjer utanför området och ett betydligt större antal av undersökningsområdets
orter än vad nu är fallet. Hithörande frågor har, framhåller
styrelsen, ingående belysts genom 1956 års betänkande från den senaste
järnvägstaxekommittén (SOU 1956: 54, s. 115—123). Styrelsen finner
därför ej skäl att ägna ytterligare uppmärksamhet åt denna sida av de norrländska
taxefrågorna utan vill på denna punkt hänvisa till taxekommitténs
betänkande. Beträffande den kollektiva trafiken i undersökningsområdet
framhåller styrelsen, att denna under 1950-talet har gått starkt tillbaka och
tillägger, att den av statens järnvägar bedrivna billinjetrafiken mellan övertorneå
och Pajala alltsedan sin tillkomst år 1931 visat mycket betydande
årliga förluster. Ett förverkligande av förslaget om stambillinjer med samma
taxeberäkning som nu gäller i järnvägstransport skulle med säkerhet betyda
fortlöpande förluster för vederbörande trafikföretag. Under förutsättning
att uppkommande underskott skulle täckas av statsverket genom bidrag
i särskild ordning, vill dock styrelsen inte motsätta sig att förslagen
underkastas en mera ingående prövning. Styrelsen har i sådant fall intet att
erinra mot att statens järnvägar medverkar vid den utredning, som därvid
erfordras rörande de ifrågasatta stambillinjernås sträckning, ekonomi,
taxor, transportvillkor och samtrafikförhållanden.

Beträffande den föreslagna stambillinjen erinrar järnvägsstyrelsen bl. a.
om att massgodstransporterna till och från hamnen främst utgöres av trävaror
som lastas till fartyg eller flottas från hamnen. Huvuddelen är massaved,
som transporteras till hamnen med bil för havsflottning. Billinjetransport
för att hämta denna massaved vid i många fall avlägsna bilbasvägar
torde knappast komma i fråga. Detta gäller också övriga skogsindustriprodukter,
vilka lastas i hamnen i starkt varierande omfattning, under perioden
1955—59 lägst 2 000 ton (år 1955) och högst 11 000 ton (år 1959). Det
i Ilaparandahamn lossade godset är av ringa omfattning och har åren 1954—
59 till mellan 50—60 % utgjorts av varor, som antingen borttransporterats
med lastmottagarens egna fordon eller, enligt vad styrelsen inhämtat numera
transporteras via Luleå till undersökningsområdet. Återstående mängder
lossat gods har åren 1955—59 uppgått till mellan 600 och 1 800 ton per
år. Transportuppgifter av denna omfattning kan, framhåller styrelsen, inte
utgöra något underlag för en billinje utan bör lämpligen ombesörjas i beställningstrafik.

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962 63

Statens biltrafiknämnd instämmer i huvudsak i de synpunkter som järnvägsstyrelsen
anfört. I stället för den föreslagna billinjen Haparandahamn—
Haparanda, vilket förslag nämnden inte kan biträda, föreslår nämnden, att
förutsättningarna för att anordna samtrafik mellan redan befintliga trafikföretag
beträffande det gods som kan ifrågakomma till transport mellan
hamnen och orter längre in i landet undersökes. Enligt nämndens mening
skulle därigenom transporterna kunna rationaliseras och förbilligas. Nämnden
ställer sig även tveksam till övriga förslag. Såsom motiv för sin inställning
härvidlag framhåller nämnden, att det inte kan anses förenligt med
bestämmelserna i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik att
statens järnvägar beviljas koncession för linjetrafik på sträckor, där trafikbehovet
redan är fyllt. För att statens järnvägar skall kunna utöva linjetrafik
på ifrågavarande stambillinjer krävs, att statens järnvägar från tillståndshavarna
övertar de av nuvarande tillståndshavare bedrivna trafikrörelserna.
Beträffande länsstyrelsens förslag till lättnader för busstrafiken
erinrar nämnden om att i 1961 års statsverksproposition upptagits anslag av
2 miljoner kr. för att trygga busstrafiken i glesbygderna. Enligt nämndens
mening torde åtminstone viss busstrafik i Tornedalen uppfylla förutsättningarna
för sådant bidrag.

Generalpostshjrelsen erinrar om att postdiligenstaxan i själva verket är
nära nog identisk med järnvägstaxan för biljetter i andra klass upp till 200
km samt att den på avstånd över 200 km är lägre än järnvägstaxan. För
större och regelbundna godssändningar med postdiligens medges vidare avsevärda
fraktnedsättningar. Genomgående zontariffberäkning tillämpas för
såväl person- som godsbefordran inom hela postdiligensnätet. Tack vare den
successiva utökningen av postdiligenstrafiken — bl. a. genom förvärv av
enskild linjetrafik — har sålunda befolkningen inom tornedalsområdet kunnat
beredas avsevärda lättnader i fråga om kostnader för resor och transporter
för vilka tidigare erlagts s. k. snittavgifter, framhåller styrelsen, som
även erinrar om att direkt färdbiljett kan lösas vid resor från olika järnvägsstationer
i Sverige till de större orterna inom Tornedalen. Avgiften är
därvid sammansatt av statens järnvägars och postverkets delavgifter utan
rabattering för den berörda järnvägs- respektive landsvägssträckan. Samma
förhållande gäller för godsbefordran såväl till som från orter inom Tornedalen
i samtrafik med statens järnvägar. Postverket deltar även i den av
flertalet större enskilda bussföretag i huvudsak utefter norrlandskusten
från Sundsvall till Haparanda bedrivna personsamtrafiken. Avgift för sådan
samtrafikresa beräknas — med tillämpning av genomgående zontariff
— efter en och samma zontaxa oavsett om två eller flera företag anlitas för
resan. Denna samtrafiktaxa överstiger obetydligt postdiligenstaxan. Samtrafiktaxa,
innebärande rabatterade avgifter för varje delsträcka, tillämpas
även för gods som befordras med buss från Luleå för vidarebefordran med
annan buss, dvs. med postdiligens. Beträffande det framförda förslaget om

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

inrättandet av stambillinjer med tillämpning av järnvägstaxa såväl lokalt
som i fråga om genomgående avgiftsberäkning för resor och transporter i
samtrafik med järnvägen utgår generalpoststyrelsen från att den föreslagna
taxenedsättningen skall tillämpas på samtliga postverkets övertorneå-linjer.
Den vid förslagets genomförande ofrånkomliga intäktsminskningen måste
i enlighet med länsstyrelsens förslag helt täckas genom särskilda statsbidrag.
Storleksordningen av de statsbidrag, som skulle erfordras härför, kan
fastställas endast genom en särskild utredning. Den prejudicerande frågan
om inrättande av nya stambillinjer torde inte kunna begränsas enbart till
Tornedalen.

Under hänvisning till utredningens förslag rörande den av postverket bedrivna
busstrafiken understryker generalpoststyrelsen, att denna trafik
självfallet måste anpassas efter trafikunderlaget. Styrelsen kan givetvis inte
binda sig för att allt framgent bibehålla trafiken i nuvarande omfattning.
Styrelsen anser det å andra sidan angeläget, att en rimlig post- och trafikstandard
upprätthålles även inom avlägset belägna glesbygder, trots att kostnaderna
härför överstiger vad som under andra förhållanden skulle anses
godtagbart. Frågan om överförande av billinjen övertorneå—Pajala till postverket
anser styrelsen — med hänsyn till den särställning, som ifrågavarande
linje har genom att den anses utgöra en integrerande del av järnvägsnätet
— bör anstå till dess övriga härmed sammanhängande frågor lösts. Styrelsen
finner det tveksamt, om några bärande skäl över huvud taget kan förebringas
för ett överförande, eftersom trafiken till huvudsaklig del består av godstransporter,
som normalt bör tillhöra statens järnvägars intresseområde.

Hamnanläggningar och sjöfart

Vad länsstyrelsen anfört om önskemålet att upprusta Sandskärs fiskehamn
samt att anlägga ännu en hamn för större båtar i yttre skärgården,
avstyrkes av sjöfartsstyrelsen, som framhåller, att den vid fiskehamnsplaneringen
beaktat försöken med trålfiske vid norrlandskusten och i sin nyligen
avlämnade femårsplan för fiskehamnsutbyggnader intagit en trålhamn
i Bottenhavet. Enligt styrelsens mening kan därför någon motsvarande
hamnanläggning i Bottenviken knappast bli aktuell under den period, som
täckes av den nu framlagda planen. De stora investeringar till båtnad för
norrlandssjöfarten, som för närvarande görs i form av olika typer av säkerhetsanordningar,
sjömätning, isbrytning etc., skapar också förutsättningar
för en utökad sjöfart även på de kustavsnitt, som betjänar tornedalsområdet.
Av olika skäl bör en alltför stark splittring av hamninvesteringarna undvikas.
I den mån näringslivet i Tornedalen byggs ut och differentieras, kan
dock vissa, till en början sannolikt smärre utbyggnader komma att få en förhållandevis
hög angelägenhet. Om så blir fallet, kan det anses befogat att
anvisa särskilda statsbidrag för anläggningarna i fråga. I ett till sjöfartsstyrelsens
yttrande fogat utlåtande anmäler lotsdirektören i övre norra

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

65

lotsdistriktet att förutsättningar för anläggande av en relativt djup hamn
synes föreligga vid Säivis-Bredvik för fartyg av intill 8å9 meters djupgående.
Detta förutsätter dock, att nuvarande infartsled från sjön vid Malören och
väst om Seskarö delvis omlägges och att minst sex fyrar anlägges. En ny
hamn av här åsyftat djup torde inte komma att erfordras med mindre gruvdrift
av betydande omfattning igångsättes i Tornedalen.

Radiomottagningsförhållanden och telefonförbindelser

Telestyrelsen framhåller, att en av orsakerna till de dåliga mottagningsförhållandena
för svenska radioprogram i Tornedalen är, att en tysk
station sänder på en icke tillåten frekvens trots upprepade påstötningar
från styrelsens sida. Styrelsen redovisar vidare ett program som f. n. är under
realiserande och som syftar till att inom de närmaste åren tillgodose
områdets berättigade krav på televisions- och radioservice genom ett system
av sändare härför. Beträffande telefonförbindelserna framhåller telestyrelsen,
att en omfattande automatisering pågår, men att denna inte kan vara
slutförd förrän i början av 1970-talet, såvida inte medelstilldelningen blir
större än nu.

Elkraf tförsör jningen

Beträffande vad länsstyrelsen anfört rörande önskemålen om en reformering
av bygdekraftinstitutet erinrar vattenfallsstyrelsen om att denna fråga
redan är under prövning i särskild ordning. Styrelsen anser sig därför sakna
anledning att gå närmare in på frågan, överkalix kommun biträder länsstyrelsens
mening om bygdekraftens betydelse för den planerade utbyggnaden
av näringslivet, övertorneå kommun intar däremot en mera reserverad
hållning. Kommunen ställer sig skeptisk mot möjligheterna att tillämpa
bygdekraftinstitutets bestämmelser beträffande de vattenrättsägare, som är
bosatta inom enskild kraftdistributörs koncessionsområde.

Kommunernas ekonomiska förhållanden

Betänkandet

Kommunernas ekonomi

Till de drag som ger Tornedalen dess särprägel hör kommunernas svaga
ekonomiska bärkraft. Antalet skattekronor per person för landskommunerna
i Tornedalen uppgick enligt 1958 års taxeringar till endast 55 % av medeltalet
per person för rikets landskommuner. För att kompensera detta har
kommunerna tvingats göra mycket höga utdebiteringar trots att betydande
skattelindringsbidrag samtidigt utgått. För år 1958, då tornedalskommunerna
tilldelades cirka 80 % av det till hela riket utgående skattelindringsbidra 5

— Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 31

66

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

get, utgjorde den genomsnittliga kommunala utdebiteringen i Tornedalens
landskommuner 19,03 kr mot 14,26 kr för rikets landskommuner.

Bland orsakerna till kommunernas svaga ekonomi märks främst snedvridningen
av åldersfördelningen, som kommer att bestå under överskådlig lid
även om den efter hand väntas bli mindre utpräglad.

För de ekonomiskt svaga kommunerna framstår skolutgifterna såsom särskilt
betungande. På grund av det stora antalet barn i Tornedalen har skolväsendet
där utbyggts i relativt sett större omfattning än på andra håll i
landet. Härtill kommer de för glesbygden typiska stora kostnaderna för
skolskjutsar, skolmåltider och skolhem in. m. En för Tornedalen specifik
företeelse, som också bidrar att fördyra skolkostnaderna, är tvåspråkigheten.
Denna har bl. a. nödvändiggjort mindre klassavdclningar och dyrare undervisningsmateriel
än inom de rena svenskbygderna. Under hänvisning till angivna
förhållanden understryker länsstyrelsen, att tornedalskoinmunernas
ekonomiska svårigheter blivit så mycket mera markerade som gällande statsbidragsregler
för skolväsendet inte är utformade så, att hänsyn kan tas till
de extrema förhållanden, som råder inom utredningsområdet. Så länge inte
lämpliga motåtgärder vidtas, kommer problemen att ytterligare accentueras
efter hand som enhetsskolan genomföres och den kommunala yrkesutbildningen
utbygges.

Länsstyrelsen påtalar, att tornedalskommuncrna belastas med kostnader
för yrkesutbildning av ungdom, som f. n. och säkerligen även i framtiden
till stor del kommer att nyttiggöras inom andra delar av landet. Visserligen
kan en viss kompensation för häremot svarande merkostnad sägas utgå
i form av skattelindringsbidrag. Dessa bidrag har dock inte i tillräcklig omfattning
beräknats på grundval av ett faktiskt konstaterat förhållande.

Eftersom skolväsendet skall ligga på samma kvalitativa nivå i hela landet,
oberoende av yttre omständigheter, så har andra kommunala verksamhetsgrenar
— där inte samma tvingande regel finns — kommit att eftersättas.

En ytterligare belastning på tornedalskoinmunernas finanser utgör de
successivt stegrade krav på utbyggnad av åldringsvården.

Skattelindring sbidragen

För att klarlägga verkningarna av det fr. o. m. år 1952 tillämpade
systemet för skattelindring har tornedalskommunerna varit föremål för en
undersökning avseende åren 1955—59. Resultatet visar att bidragen under
denna period maximalt förmått täcka endast cirka 40 % av bristen på skatteunderlag.
För att beträffande Tornedalen få till stånd mera rättvisande
skolbidragsregler, anger länsstyrelsen såsom en tänkbar lösning möjligheten
att beräkna ersättningen efter förhållandet mellan antalet skolbarn och
antalet förvärvsarbetande. Kostnaderna för de skolbarn, som överstiger antalet
skolbarn i en »normalkommun», skulle enligt förslaget helt ersättas av
statsmedel. En övre spärr torde i sådant fall böra införas med hänsyn till

Kung!. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

67

antalet skattekronor per invånare. I avvaktan på förslag från 19Ö8 års skatteutjämningskommitté,
vilken arbetar med hithörande problem, föreslås såsom
ett provisorium en genomgående och väsentlig höjning av skattelindringsbidragen
för att tills vidare minska kommunernas ekonomiska svårigheter.

Yttranden

Vad länsstyrelsen anfört om kommunernas ekonomi vitsordas
av flera remissorgan.

Skolöverstyrelsen, som förutsätter att 1958 års skatteutjämningskommitté
uppmärksammar de berörda kommunernas svårigheter, erinrar dock om att
onormalt höga utgifter för skolväsendet inte enbart kännetecknar tornedalskommunerna
utan att motsvarande förhållanden kan förekomma även inom
andra kommunala förvaltningsområden. Enligt överstyrelsens mening bör
därför hithörande problem lösas i ett sammanhang. Länsskolnämndcn i
Norrbottens län understryker den i många andra sammanhang framförda
synpunkten om den ekonomiskt betungande situation, som uppstår genom
att väsentliga utbildningskostnader åvilar kommunen för ett stort antal ungdomar,
vilka, så snart de uppnått arbetsför ålder, på grund av brist på arbetstillfällen
måste lämna sin hemkommun. Denna situation uppkommer
numera sannolikt i åtskilliga kommuner i andra delar av landet, men inte i
samma stora omfattning som i Tornedalen, där arbetsmarknadsmyndigheterna
målmedvetet organiserat en fortgående utflyttning. Länsskolnämnden
påpekar även, att statsbidrag till provisorier inte i något avseende är indexreglerat;
något som missgynnar kommuner med höga levnadskostnader.
Utan att eftersätta kravet på enkelhet i bidragsgivningen borde det vara möjligt
att genom införande av exempelvis tre bidragsgrupper i någon mån kompensera
de högre byggnadskostnaderna i Tornedalen. Även överstyrelsen för
yrkesutbildning anser, att frågan om en ökning av bidragen till kommunerna
för deras stora skolkostnader lämpligen bör behandlas i samband med
frågan om skattelindringsbidragen. 1958 års skatteutjämningskommitté anser
att länsstyrelsen mycket riktigt betonat vikten av skattelindringsbidrag
men å andra sidan bortsett från övriga statsbidrag. Ur de synpunkter kommittén
har att företräda kan man emellertid ej underlåta att beakta även
övriga statsbidrag liksom kommunbidragen till folkpensioneringskostnaderna.
Statsbidragsbestämmelser är ofta så konstruerade att höga utgifter inte
helt kompenseras. För tornedalskommunerna, vilka samtliga tillhör ortsgrupp
V, blir kostnaderna för olika ändamål i och för sig höga. De geografiska
förhållandena medför därjämte inom skilda områden särskilt höga utgifter
såsom exempelvis inom skolväsendet för skolskjutsar och skolmåltider.
Utöver dessa av länsstyrelsen berörda kostnader vill kommittén även
framhålla de höga socialvårdsutgifterna. Sysselsättningssvårigheterna ställer
även stora anspråk på kommunernas ekonomi. Efter en granskning av

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

olika metoder för tilldelning av ytterligare skattelindringsbidrag konstaterar
kommittén att önskade lättnader kan åstadkommas antingen genom höjning
av gränsunderlaget eller genom rikligare och mera allmän tilldelning av
extra bidrag. Kommittén vitsordar behovet av att särskilda åtgärder snarast
vidtas till stöd för tornedalskommuncrna utan att ta ställning till formen för
eller omfattningen av dessa åtgärder. Även Svenska landskommunernas förbund
anser att tornedalskommunerna har ett väldokumenterat behov av
ökade skattelindringsbidrag. En av förbundets centralbyrå upprättad sammanställning
för år 1960 visar att den erforderliga utdebiteringen före skattelindringsbidrag
för tornedalskommunernas del varierat mellan 22: 79
(överkalix kommun) och 36: 08 kr. (Karesuando kommun).Trots betydande
skattelindringsbidrag pendlar den beslutade utdebiteringen omkring 19-kronorstrecket
inom tornedalskommunerna i allmänhet. Eftersom dessa kommuner
i motsats till de flesta andra saknar ekonomiska reserver i form av
fonder och reservationer, framstår behovet av skattelindringsbidrag såsom
än mera markant. Enligt förbundets mening är den närmast till hands liggande
lösningen att för tornedalskommunernas del höja gränsunderlaget
och att i större utsträckning än hittills tillämpa den i skattelindringsförordningen
föreskrivna möjligheten att bevilja extra bidrag. Emellertid, framhåller
förbundet, kan även andra kommuner för närvarande åberopa starka
skäl för en ökning av skattelindringsbidraget. En ändring av bidragsreglerna
bör därför inte helt begränsas till att gälla enbart kommunerna i Tornedalen.
Även Norrbottens länsavdelning av Svenska landskommunernas förbund,
tornedalskommunernas förbund och samtliga kommuner inom utredningsområdet
understryker bristerna i nuvarande statsbidragsregler och dessas
oförmånliga verkningar för tornedalskommunerna samt det orättvisa i
att dessa kommuner skall belastas med kostnader för utbildning av ungdom
som sedan måste söka sin utkomst inom kommuner med väsentligt bättre
ekonomi och större resurser.

Departementschefen

De förslag, som lagts fram i den av länsstyrelsen i Norrbottens län utförda
tornedalsutredningen, syftar till att skapa bättre sysselsättningsförhållanden
för Tornedalens befolkning genom åtgärder för näringslivets utveckling.
Flera departement beröres av förslagen. Av utredningen föranledda
medelsäskanden framlägges i annat sammanhang. Det har emellertid
befunnits lämpligt att i ett sammanhang redovisa länsstyrelsens betänkande
och yttrandena däröver och att i samband därmed lämna en översikt
av Kungl. Maj :ts ställningstaganden i hithörande frågor.

Sysselsättningsförhållandena i Tornedalen har under lång tid varit otillfredsställande.
Näringslivet är ensidigt och har inte expanderat i samma

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

69

takt som befolkningstillväxten. Härtill kommer områdets karaktär av gränsbygd
med en egenartad historisk utveckling.

Antalet anmälda arbetslösa i Tornedalen under de senaste åren framgår
av följande tabell.

År	Februari	September
1956	451	176
1957	590	460
1958	537	951
1959	814	865
1960	685	1 000
1961	938	555

I förhållande till folkmängden är arbetslösheten avsevärt större i Tornedalen
än i landet i övrigt. Såsom framgår av tabellen har antalet arbetslösa
varierat en del mellan olika år men i stort sett ökat under den senaste
sexårsperioden. Samtidigt har ett betydande antal personer varit sysselsatta
i beredskapsarbeten eller placerade i omskolningskurser. Medräknas
dessa framträder bilden av bristen på sysselsättningstillfällen än tydligare.
Av arbetslöshetskassornas medlemmar i Tornedalen var närmare 9 procent
utan arbete i september 1961, medan motsvarande tal för hela riket blott
var 0,7 procent. Skogs- och flottningsarbetarna samt byggnadsarbetarna
svarar för en jämfört med hela riket mycket hög andel av de yrkesverksamma
inom Tornedalen. Inom dessa näringsgrenar är säsongvariationerna
särskilt stora i Tornedalen. Arbetslösheten inom dessa yrkesgrupper spelar
följaktligen stor roll.

Betydande statliga kostnader har måst läggas ned på åtgärder mot arbetslösheten
i Tornedalen. Under femårsperioden 1956—1960 har beredskapsarbeten
bedrivits till en totalkostnad av ca 78 milj. kr., varav i statsbidrag
utgått ca 71 milj. kr. Även arbetslöshetsförsäkringen har varit tungt belastad.
Under det senaste försäkringsåret, som omfattar tiden 1/9 1960—
31/8 1961, utbetalades ca 1,9 milj. kr. till de 1 574 medlemmarna i Byggnadsarbetarnas
erkända arbetslöshetskassa och ca 2,0 milj. kr. till de 1 731
medlemmarna i Skogs- och flottningsarbetarnas erkända arbetslöshetskassa.
Antalet arbetslöshetsdagar var för medlemmarna i Byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa
i genomsnitt 48 dagar för Tornedalen jämfört med 8 dagar
för hela landet. Från flera orter i Tornedalen redovisas en genomsnittlig
arbetslöshetstid under året på 75 dagar.

Tornedalens befolkningsutveckling är av avgörande betydelse för det
framtida sysselsättningsläget. Sedan många år pågår en utflyttning från
Tornedalen. Under perioden 1946—1955 uppgick den genomsnittliga årliga
nettoutflyttningen till ca 900 personer. För åren 1956—1960 har motsvarande
siffra varit ca 950.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

Utflyttningen från Tornedalen får ses mot bakgrund av de otillfredsställande
sysselsättningsförhållandcna. Av betydelse har varit de intensifierade
åtgärderna från arbetsmarknadsorganens sida i syfte att underlätta en omflyttning
från områden med överskott på arbetskraft till områden där arbetskraftsbrist
förelegat.

Samtidigt som nettoutflyttningen från Tornedalen ökat har nativiteten
— som dock fortfarande är högre än genomsnittet för riket — minskat
och därmed också födelseöverskottet. Detta har lett till att tornedalskommunerna
i likhet med andra kommuner i landet med liknande näringsstruktur
fått en folkminskning. Således minskade folkmängden från 46 441 personer
vid slutet av år 1950 till 43 654 personer vid slutet av år 1960. Den
faktiska folkmängden var därmed redan vid början av år 1960 nere vid
den nivå som länsstyrelsen beräknat skola uppnås först vid början av år
1965.

Man har nu tillgång till vissa resultat av 1960 års folkräkning, som möjliggör
en jämförelse mellan befolkningsförhållandena i Tornedalen och i
andra delar av landet. Därav framgår bl. a., att antalet personer i åldrarna
15—65 år har varit konstant i Tornedalen mellan åren 1950 och 1960, medan
motsvarande åldersgrupp i landets hela befolkning har ökat med 6 %. Antalet
åldringar har i Tornedalen ökat i ungefär samma takt som i hela riket.
Åldrarna under 15 år har under 1950-talet minskat med 21 % i Tornedalen
medan antalet i hela riket varit nästan oförändrat. Trots dessa förändringar
i befolkningsstrukturen utgör åldersgruppen under 15 år fortfarande en
avsevärt större andel av befolkningen i Tornedalen än i riket som helhet.
Under det närmaste decenniet kan man därför räkna med en stor naturlig
ökning av de arbetsföra åldrarna. Med den struktur, som näringslivet har i
Tornedalen, synes detta medföra risker för fortsatt arbetslöshet bland
Tornedalens befolkning.

Under det att stora delar av landet har brist på arbetskraft, inger sysselsättningsförhållandena
i Tornedalen bekymmer. För att en snabb förbättring
skall åstadkommas erfordras speciella åtgärder. Dessa bör sikta till
ett rationellt utnyttjande av naturtillgångarna och till att i viss mån omdana
näringslivets struktur. Samtidigt måste strävandena att genom rörlighetsstimulerande
åtgärder överföra arbetslösa till andra delar av landet fortsätta.
Sådana åtgärder ingår i den allmänna arbetsmarknadspolitiken, och
förslag om en utbyggnad av dem framlägges under femte huvudtiteln i årets
statsverksproposition. Den interlokala arbetsförmedlingen har intensifierats
särskilt med sikte på förhållandena i övre Norrland.

.lag övergår nu till att i korthet redogöra för vilka åtgärder som föreslås
för att förbättra försörjningsmöjligheterna i Tornedalen.

Länsstyrelsens olika förslag är i viss mån beroende av varandra. Om de
genomföres, kommer inom vissa områden antalet arbetstillfällen att bli
färre på grund av rationaliseringsåtgärder medan sysselsättningen inom

Kung!. Maj:ts proposition nr 31 «r 1962

andra områden ökar. För att undvika, att besvärliga övergångsproblem uppstår,
är en samordning nödvändig. Det bör även understrykas att åtgärderna
först på längre sikt kommer att ge avsett resultat. Flertalet av de i det
följande angivna åtgärderna är därför inte avsedda som engångsföreteelser
utan bör ses som delar av ett långsiktigt program.

Några av de mest betydande förslagen i betänkandet avser jordbruk och
skogsbruk. Jag vill därför till en början beröra de till jordbruksdepartementets
verksamhetsområde hörande frågorna, nämligen jordbruk, fiske, skogsbruk
och renskötsel.

Jordbruket intar en central ställning i Tornedalens näringsliv. En avsevärt
större del av befolkningen i Tornedalen än i andra delar av landet får
sin utkomst från denna näringsgren. Lönsamheten i det tornedalska jordbruket
är emellertid dålig och den jordbrukande befolkningens inkomster
låga. Såsom framhålles i betänkandet är en mycket stor del av brukningsenheterna
för små för att ge brukarna deras bärgning enbart från jordbruket,
samtidigt som de är så arbetskrävande att de hindrar brukarna
från att i nöjaktig utsträckning skaffa sig nödvändiga extrainkomster genom
annat arbete. För att jordbruket skall kunna ge sina utövare bättre utkomst
behövs främst en storleksrationalisering men också mera välarronderade
brukningsenheter, förbättrade fasta anläggningar och rationellare driftsformer.

Det i betänkandet framlagda programmet innebär dels en radikal nedskärning
av antalet jordbruk i Tornedalen — från ca 5 400 år 1956 till ca
t 500 — dels cn 20-procentig nedskärning av den odlade arealen och dels
rationalisering av de kvarvarande jordbruken.

Allt efter det jordbrukets rationalisering förverkligas kommer ett successivt
minskat behov av arbetskraft att föreligga inom jordbruket. Vid fullt
genomförd rationalisering beräknas ca 15 000 personer, som nu tillhör jordbruksbefolkningen,
behöva få sin försörjning på annat sätt än i Tornedalens
jordbruk.

Förutsättningarna för lönsam drift och mera tillfredsställande inkomstförhållanden
vid de kvarvarande jordbruken skulle genom de föreslagna åtgärderna
avsevärt förbättras. Ett genomförande av det i betänkandet skisserade
programmet bör därför eftersträvas. Åtgärder i detta syfte bör vidtas
inom ramen för de koncentrerade rationaliseringsinsatser i de fyra nordligaste
länen, vartill särskilt statsstöd utgår från nionde huvudtitelns anslag
till bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. enligt
beslut av 1960 års riksdag (prop. 62; JoU 18 och 32; rskr. 305). Med dessa
rationaliseringsinsatser avses att i ett sammanhang genom driftsrationalisering
samt inre och yttre rationalisering bygga upp bärkraftiga, på längre
sikt bestående brukningsenheter. Statsbidrag kan därvid utgå med upp til!
60 procent av rationaliseringskostnaderna. Det kan nämnas att dylika insatser
nu sker inom ett område i Tornedalen och att ytterligare projekt är

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 dr 1962

aktuella. I statsverkspropositionen framlägges förslag om att medelsanvisningen
till de koncentrerade rationaliseringsinsatserna skall höjas med
1 000 000 kr. till 3 050 000 kr. Vid fördelningen av dessa medel, som jämväl
får anlitas för att till berörda länsorgans förfogande ställa erforderlig expertis
för att genomföra rationaliseringsåtgärderna, kommer Tornedalens
intressen att särskilt beaktas.

Med anledning av vad i betänkandet anförts om de svårigheter, som möter
mot rationaliseringsåtgärder beträffande fastigheter ägda av sterbhus, torde
böra nämnas, att lantmäteristyrelsen och skogsstyrelsen liksom också lantbruksstyrelsen
ämnar i andra sammanhang behandla frågan om förvaltningsform
för sådana fastigheter.

Fisket har i Tornedalen sin största betydelse som binäring till jordbruket.
Det bör även kunna få en viss betydelse för turistnäringen. Förutsättningarna
för ett utökat lönande kustfiske i större skala är inte klarlagda. Det
synes under dessa omständigheter vara önskvärt, att de framtida förutsättningarna
för såväl söt- som saltvattenfisket blir föremål för ytterligare
undersökningar. Såsom närmare utvecklas under nionde huvudtiteln i årets
statsverksproposition bör kostnaderna för en inventering av fiskevattnen
i Tornedalen kunna bestridas av vattenavgifter enligt 2 kap. 10 § vattenlagen.
Likaså kan kostnader för åtgärder i syfte att underlätta isnotfisket
inom Tornedalsområdet bestridas från anslaget till gottgörelse till fiskerinäringen
för av dess utövare erlagd bensinskatt.

Skogsnäringen är av stor betydelse för försörjningen och sysselsättningen
inom Tornedalen. Med hänsyn härtill samt till vikten ur allmän samhällsekonomisk
synpunkt av att produktionsvolymen inom skogsbruket ökas
är det angeläget, att den skogliga upprustningen inom området intensifieras.
Härför erfordras främst, såsom framhållits i betänkandet, en utbyggnad
av skogsvägnätet liksom en ökad insats av skogsvårdsåtgärder, ej minst
återväxtåtgärder. Vidare bör uppmärksammas behovet av strukturrationalisering
av skogs fastigheterna och av skoglig samverkan.

Ett genomförande av länsstyrelsens förslag skulle under de närmaste
åren medföra en sysselsättningsökning i skogsbruket. Därmed skulle en
lösning av de sysselsättningsproblem, som de framlagda förslagen beträffande
jordbruket medför, lättare kunna bemästras.

De skogliga upprustningsåtgärderna beträffande Tornedalen bör ske i de
former, som av 1960 års riksdag beslöts för sådana åtgärder inom kustområdena
och jämförbara bygder i de fyra nordligaste länen (prop. 62; JoU
18 och 32; rskr. 305). Enligt detta beslut utgår statsstöd från nionde huvudtitelns
anslag till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. för
bl. a. anläggning och förbättring av skogsvägar, återväxtåtgärder samt skogsdikning
i fråga om större eller nära sammanhängande grupper av områden
under förutsättning att skoglig samverkan är organiserad. Statsbidrag till
åtgärderna utgår normalt med högst 40 eller 50 procent av kostnaderna men

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

73

kan efter Kungl. Maj:ts prövning utgå med högst 75 procent. I statsverkspropositionen
framlägges förslag om att medelsanvisningen för det statliga
stödet till ifrågavarande åtgärder skall höjas med 1 500 000 kr. för nästa
budgetår. Därvid har 800 000 kr beräknats skola utnyttjas för Tornedalen.

Beträffande renskötseln synes det väsentliga vara att åstadkomma förbättrad
lönsamhet. Däremot torde knappast någon ökad sysselsättning kunna
påräknas inom denna näringsgren. I detta sammanhang torde böra nämnas
att chefen för jordbruksdepartementet har för avsikt att senare för
Kungl. Maj :t framlägga förslag till särskild proposition angående rennäringens
främjande.

De i betänkandet berörda frågorna rörande det allmänna vägnätet, transportväsendet
i övrigt samt inottagningsförhållandena för svenska radioprogram
faller inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde.

Såsom framhållits i betänkandet spelar vägtransporterna i Tornedalen —
liksom i Norrbottens län i övrigt med dess stora avstånd och glesa bebyggelse
— en central roll ur såväl ekonomisk som social synpunkt. Åtgärder
på vägväsendets område hör sålunda till de grundläggande insatser, som
måste vidtagas parallellt med övriga åtgärder som ett led i det allmänna
programmet för upprustning av Torncdalens näringsliv.

Sedan tornedalsutredningen utarbetades har nya flerårsplaner framlagts.
F. n. står 3,4 milj. kr. till förfogande per år för väginvesteringar inom området.
För att nå upp till den i betänkandet föreslagna investeringsvolymen
av 9,0 milj. kr. per år skulle alltså erfordras ett tillskott på 5,6 milj. kr.
Bl. a. på grund av en viss förskjutning av beredskapsarbetena mot åtgärder
av annat slag är det ovisst om man framdeles kan räkna med ett vägbyggande
med sysselsättningsanslag i samma omfattning som tidigare. En fortsatt
upprustning av områdets vägnät bör under dessa förhållanden tryggas
på annat sätt. Medelstilldelningen för det ordinarie vägbyggandet bör därför
öka. Förslag i detta syfte framlägges i årets statsverksproposition under
sjätte huvudtiteln.

Det är nödvändigt att försvarets och näringslivets intressen i fråga om
utbyggnaden av vägnätet blir väl samordnade. Detta bör, såsom överbefälhavaren
framhållit, ske genom upprättande av en långsiktig vågplan för alla
vägar inom området. Denna vågplan bör sålunda innefatta allmänna vägar,
statsbidragsberättigade vägar och icke statsbidragsberättigade vägar. Vägplanen
bör upprättas under länsstyrelsens ledning i samråd med bl. a. de
militära myndigheterna. Det bör ankomma på skogsvårdsstyrelse- och lantmäteriorganisationen
i länet att upprätta de delar av vägplanen, som avser
skogsvägarna.

Sedan vårriksdagen 1961 bifallit proposition nr 98 angående bidrag till
viss busstrafik m. in., utgår statsbidrag med sammanlagt 2 milj. kr. til!
under år 1961 på landsbygden upprätthållen linjetrafik för personbefordran
med motorfordon. Bidragsgivningen grundas på individuell prövning av be -

74

Kung!. Maj:ts proposition nr .V år 1962

hovet och den ekonomiska bärigheten av ifrågavarande linjetrafik. Med hänsyn
till att handläggningen av ansökningarna om bidrag ännu ej avslutats,
är det inte nu möjligt att lämna uppgift om storleken av de bidrag som
avser busstrafiken i Torncdalen. Bidragsbestämmelserna har emellertid utformats
med sikte särskilt på förhållandena i glesbygderna. Förslag om motsvarande
bidrag för år 1962 framlägges i årets statsverksproposition under
sjätte huvudtiteln. Länsstyrelsens önskemål med avseende på busstrafiken
torde därmed i denna del vara tillgodosett.

Frågorna rörande vägförbindclserna mellan Sverige och Finland är f. n.
föremål för överväganden inom de båda ländernas väg- och vattenbyggnadsstyrelser.
Utredningsarbetet, som är avhängigt av bl. a. det sätt varpå vattenkraften
i Torne älv kommer att utbyggas, torde bli slutfört inom ca ett år.
Frågan torde härefter få prövas av Kungl. Maj :t.

Möjligheterna att i Tornedalen mottaga de svenska radio- och TV-programmen
har förbättrats under senare tid. I slutet av förra året togs TVoch
FM-sändarna i Gällivare, Pajala och Kiruna i bruk. Därigenom får en
stor del av berörda område tillfredsställande mottagningsförhållanden. För
de delar av området som härefter fortfarande saknar godtagbara mottagningsförhållanden
kommer, såsom chefen för kommunikationsdepartementet
framhållit i ett interpellationssvar i andra kammaren den 5 december 1961,
ytterligare ansträngningar att göras för att befolkningen snabbt och i största
möjliga utsträckning skall kunna få goda mottagningsförhållanden för-såväl
ljudradio som TV.

Inom handelsdepartementets verksamhetsområde berör betänkandet
Ivarlsborgsverkens utveckling, småindustri och hantverk, malmtillgångarna,
utbyggnaden av fiskehamnar, turistnäringen och upprättandet av en utbyggnadsfond
för Torncdalen.

I betänkandet lägges stor vikt vid att genom stegrad efterfrågan inom
skogsindustrin skapa avsättning för den tillgängliga skogliga råvaran. Länsstyrelsen
understryker kraftigt betydelsen av fortsatt utbyggnad av ASSI :s
anläggningar i Karlsborg.

Karlsborgsverkens anläggningar är av mycket stor betydelse för det industrifattiga
Tornedalen. En fortsatt utveckling av verksamheten där måste
därför framstå såsom angelägen. Såsom framhålles i betänkandet är det av
särskild betydelse att avsättningen inte blott av barrvirket utan även av
lövvirket tryggas. Ju dyrare virkes transporterna blir desto svårare torde
det dock bli att finna avsättning för virket vid vikande konjunkturer. Man
riskerar sålunda att konjunkturkänsligheten blir särskilt stor i Tornedalens
skogsbruk så länge kostnaderna för transport fram till förädlingsplatsen
är genomsnittligt höga. På längre sikt är en fortsatt utbyggnad av Karlsborgsverken
även från denna synpunkt av betydelse för Tornedalen. Särskild
proposition kommer att framläggas rörande statens skogsindustrier, varvid

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962 73

även frågan om Karlsborgsverkens framtida utveckling beröres. Jag vill i
detta sammanhang understryka att åtgärder för att öka den framtida skogsproduktionen
och för att förbilliga virkestransporterna inom Tornedalen
under alla omständigheter är nödvändiga.

Småindustri och hantverk är ett för Tornedalsoinrådet alltmer betydelsefullt
komplement till jord- och skogsbruk. Standarden måste emellertid
höjas hos befintliga serviceföretag, och en utbyggnad av serviceanläggningarna
bör ske för att områdets behov av dylika företag skall bli helt
täckt. En sådan utveckling skulle främjas om konsultpersonal i erforderlig
utsträckning kunde ställas till förfogande. Detta bör möjliggöras genom atl
företagareföreningen i Norrbottens län får en med 100 000 kr. ökad medelstilldelning.
Förslag härom framlägges i årets stalsverksproposition under
tionde huvudtiteln. Där framlägges även förslag om det i betänkandet behandlade
avdelningskontoret av statens hantverksinstitut. Därmed kan
kursverksamheten permanentas och utökas. Genom dessa åtgärder bör på
sikt möjligheter skapas för utbyggnad och rationalisering av småindustri
och hantverk.

I det föregående har jag framhållit betydelsen av Tornedalens skogstillgångar.
Dessa tillgångar är ännu ofullständigt utnyttjade. En annan råvarutillgång,
nämligen malmen, är helt outnyttjad. Dessa tillgångar är emellertid
ännu inte så noggrant inventerade och undersökta, att gruvdrift kan planeras.
En första uppgift på detta område bör därför vara att företa dylika
inventeringar. Genom den järnmalmsinventering som avses påbörjad i Norrbotten
redan innevarande budgetår kommer länets malmtillgångar att kartläggas.
Därvid kommer vissa av de av länsstyrelsen nämnda projekten i
Tornedalen att undersökas. Även grafitfyndigheter kommer att uppmärksammas.

Utbyggnaden av fiskehamnar sker inom ramen för den rationalisering som
äger rum på hithörande område. Frågan om den fortsatta utbyggnaden har
nyligen varit föremål för utredning inom sjöfartsstyrelsen. I sjöfartsstyrelsens
planer — för vilka en närmare redogörelse har lämnats i årets statsverksproposition
(se X ht s. 197 ff.) — ingår bi. a. en trålhamn i Bottenhavet.
Definitiv ställning från Kungl. Maj:ts sida till vilka hamnbyggnader
som bör komma i fråga för statsbidrag tages på grundval av ansökningar om
dylikt bidrag.

Turistnäringen är svagt utvecklad i Tornedalen. Förutsättningar synes
dock föreligga för att den framdeles skall kunna få större betydelse. De anordningar,
som erfordras för att ta emot en växande turistström, måste
huvudsakligen tillkomma genom lokala initiativ.

På hemställan av kommuner och friluftsorganisationer m. fl. beslutar
Kungl. Maj:t, efter hörande av statens fritidsnämnd, om bidrag ur fonden
för friluftslivets främjande till hl. a. uppförande av semesterbyar och iord -

76

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

ningsställande av campingplatser. Beträffande campingplatserna avser bidragen
i allmänhet sanitära anordningar. Jag förutsätter, att inkommande
ansökningar från Norrbottens län om bidrag till semesterbyar och camping -

platser kommer att prövas i positiv anda.

I tillskapandet av billiga övernattningsmöjligheter för landsvägsturister
medverkar fritidsnämnden ekonomiskt genom de bidrag, vilka ur fonden
årligen lämnas till Svenska turistföreningens vandrarhemsverksamhet. Som
exempel härpå kan nämnas det förra året invigda vandrarhemmet i Karesuando.
Ytterligare projekt befinner sig under utredning.

Efter det att länsstyrelsen avlämnade sitt betänkande, har beslut fattats
om att av malmvinstmedel bilda dels en fond för näringslivets framtida utveckling
i Norrland benämnd norrlandsfonden, dels en fond för forskningsoch
utvecklingsarbete benämnd malmfonden. Genom dessa fonder torde de
önskemål länsstyrelsen framfört rörande en utbyggnadsfond för övre Norrland
vara tillgodosedda. Genom Norrlandsfonden kommer möjligheterna
att finansiera företagsamheten i Tornedalen liksom i andra delar av övre
Norrland att underlättas. De i betänkandet föreslagna undersökningarna beträffande
grafitens användbarhet torde vara av den art, att de kan komma
till stånd genom malmfondens försorg.

I tornedalsutredningen har länsstyrelsen slutligen uppehållit sig vid kommunernas
ekonomiska förhållanden. I anslutning därtill vill jag erinra om
att skatteutjämningskommittén den 19 september 1961 har avlämnat ett
förslag angående ändrade grunder för bidrag till skattetyngda kommuner.
I betänkandet föreslås bl. a. att staten — i avvaktan på den definitiva lösning
av frågan om kommunalskatteutjämningen som kommittén har i uppdrag
att lägga fram förslag om — skall höja anslaget till de s. k. skattelindringsbidragen
från nuvarande drygt 15 till 45 milj. kr. om året under
de två åren 1963 och 1964.

Utdebiteringen i tornedalskommunerna år 1961 enligt gällande bestämmelser
och beräknade enligt de av kommittén föreslagna bestämmelserna
framgår av följande sammanställning.

Kommun

Med skattelindringsbidrag
enligt gällande
bestämmelser

Med skattelindringsbidrag
enligt skatteutjämningskommitténs
förslag

överkalix	19.60
Nedertorneå	19.68
Karl Gustav	18.50
Hietaniemi	19.30
övertorneå	19.40
Korpilombolo	19.37
Tärendö	19.00
Pajala	19.37
Junosuando	18.30
Karesuando	18.80

15.40

15.54

14.90

14.85

14.73

14.39

15.95

14.67

16.46

17.11

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

77

Ett genomförande av kommitténs förslag skulle medföra en avsevärd
lättnad i skattebördan i Tornedalens kommuner. Därmed skulle länsstyrelsens
förslag i detta avseende i stort sett tillgodoses. Kommittén har dessutom
föreslagit en ökad tilldelning av s. k. extra bidrag, vilkas storlek dock
inte kan beräknas på förhand. I enlighet med ett av 1961 års riksdag uttalat
önskemål kommer ärendet att föreläggas riksdagen innevarande år.

Med det anförda har jag i korthet redovisat resultaten av den av 1954
års riksdag begärda utredningen om försörjningsläget i Tornedalen. Jag
hemställer,

att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition
för att bereda riksdagen tillfälle att yttra sig angående de i
det föregående angivna riktlinjerna för utveckling av försörjningsmöjligheterna
i Tornedalen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
lan Lagergren

78.

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

Innehåll

Sid.

Propositionen .................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. 1

Utdrag av statsrådsprotokollet den 3 januari 1962 .................. 2

Inledning .................................................... 2

Befolkningen ................................................ 4

Betänkandet .............................................. 4

Hittillsvarande befolkningsutveckling ...................... 4

Framtida befolkningsutveckling ............................ 5

Yrkesfördelningen ........................................ 5

Yttranden.................................................. 6

Jordbruket .................................................. 7

Betänkandet ............................................... 7

Nuvarande förhållanden .................................. 7

Länsstyrelsens förslag ..................................... 8

Yttranden.................................................. 11

Fisket ...................................................... 17

Betänkandet ............................................... 17

Nuvarande förhållanden .................................. 17

Länsstyrelsens förslag .................................... 18

Yttranden.................................................. 19

Renskötseln.................................................. 21

Betänkandet ............................................... 21

Nuvarande förhållanden .................................. 21

Länsstyrelsens förslag .................................... 21

Yttranden.................................................. 22

Skogsbruket.................................................. 24

Betänkandet ............................................... 24

Nuvarande förhållanden .................................. 24

Möjlig avverkning ........................................ 25

Intensifiering av föryngrings- och beståndsvårdsarbetet........ 26

Utbyggnad av skogsvägnätet m. m........................... 27

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962 79

Sid.

Särskilda åtgärder för det enskilda skogsbruket.............. 29

Anslagsökning ............................................... 32

Sysselsättningen ............ 32

Yttranden............................................ 34

Skogsindustrin ....... 41

Betänkandet ............................................... 41

Råvarumarginalen ........................................ 41

Utbyggnad av Karlsborgsverken............................ 42

Framställning av flisbränsle................................ 43

Yttranden.................................................. 44

Gruvdrift och järnhantering.................................... 46

Betänkandet ............................................... 46

Järnmalmerna inom Tornedalen............................ 46

Grafitfyndigheter m. m..................................... 46

Yttranden.................................................. 47

Småindustri och hantverk...................................... 49

Betänkandet ............................................... 49

Nuvarande förhållanden .................................. 49

Informationsverksamhet m. m............................. 49

Åtgärder branschvis ...................................... 50

Kollektiva verkstadsbyggnader ............................ 51

Statens hantverksinstitut.................................. 52

Yttranden.................................................. 52

Turistnäringen ............................................... 54

Betänkandet ............................................... 54

Nuvarande förhållanden .................................. 54

Länsstyrelsens förslag .................................... 55

Yttranden.................................................. 56

Kommunikationsväsende och elkraftförsörjning.................. 56

Betänkandet ............................................... 56

Nuvarande förhållanden .................................. 56

Länsstyrelsens förslag .................................... 58

Yttranden.................................................. 61

Utbyggnadsprogrammet för vägnätet........................ 61

Järnvägstrafik, stambillinjer och busslinjer........... 61

Hamnanläggningar och sjöfart.............................. 64

Radiomottagningsförhållanden och telefonförbindelser........ 65

Elkraftförsörjningen ...................................... 65

80

Kungl. Maj. ts proposition nr SI år 1962

Sid.

Kommunernas ekonomiska förhållanden........................ 65

Betänkandet . ........................................... 65

Kommunernas ekonomi.................................... 65

Skattelindringsbidragen.............................. 66

Yttranden.................................................. 67

Departementschefen .......................................... 68

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1962

611687