Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1962

Nr 158

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island
och Norge angående indrivning av underhållsbidrag,
m. m.; given Stockholms slott den 30 mars 1962.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
samt med överlämnande av en den 23 mars 1962 mellan Sverige, Danmark,
Finland, Island och Norge avslutad konvention angående indrivning av underhållsbidrag
vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen
dels att godkänna berörda konvention,

dels ock att antaga härvid fogade förslag till lag om indrivning i Sverige
av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen äskas riksdagens godkännande av en reviderad text av 1931
års nordiska konvention om indrivning av underhållsbidrag. Revisionen innefattar
vissa förenklingar i indrivningsförfarandet. I anslutning härtill föreslås
ny lagstiftning i ämnet. De nya reglerna skall träda i kraft den dag Konungen
förordnar.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr lss

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1962

Konvention mellem Danmark,
Finland, Island,
Norge og Sverige om inddrivelse
af underholdsbidrag

Art. 1

Retskraftig dom, administrativ
beslutning eller
skriftlig vedtagelse,
hvorefter det i en af de
kontraherende stater påhviler
en person åt udrede
underholdsbidrag til
aegtefselle, tidligere segtefaelle,
segtebarn, stedbarn,
adoptivbarn, barn uden
for segteskab eller et sådant
barns moder, og som
kan fuldbyrdes i denne
stat, skal på begeering
umiddelbart fuldbyrdes i
enhver af de andre stater.
Det samme gaelder en
endnuikke retskraftig dom
og en af retten, dommeren
eller overeksekutor afgivet
kendelse eller beslutning,
såfremt dommen,
ken delsen eller beslutningen
kan fuldbyrdes efter
reglerne om retskraftige
domme.

Fuldbyrdelse kan dog
ikke kraeves i strid med
dom, kendelse eller beslutning,
som i den stat,
hvor fuldbyrdelse soges,
har fastsat bidraget til et
lavere beleb eller afgjort,
åt underholdspligt ikke
föreligger.

Art. 2

Begaering om fuldbyrdelse
indgives til myndighederne
i den af de kon -

Suomen, Islannin, Norjan,
Ruotsin ja Tanskan välinen
sopimus elatusavun
perimisestä pakkotoimin

1 artikla

Lainvoimainen tuomio,
hallinnollisen viranomaisen
päätös tai kirjallinen
sitoumus, jossa joku on
jossakin sopimusvaltiossa
velvoitettu tai sitoutunut
antamaan elatusapua puolisolle,
entiselle puolisolle,
aviolapselle, lapsipuolelle,
ottolapselle, avioliiton ulkopuolella
syntyneelle
lapselle tai sen äidille, ja
joka on siinä valtiossa
täytäntöönpantavissa, on
pyynnöstä välittömästi
pantava täytäntöön toisessa
sopimusvaltiossa.
Sama olkoon voimassa
sellaisesta, vielä lainvoimaa
vailla olevasta tuomiosta
ja sellaisesta oikeuden,
tuomarin tai ulosotonhaltijan
antamasta
päätöksestä, joka voidaan
panna täytäntöön lainvoimaisen
tuomion tavoin.

Jos siinä valtiossa, jossa
täytäntöönpanoa haetaan,
on tuomiossa tai päätöksessä
määrätty pienempi
elatusapu tai todettu, että
elatusvelvollisuutta ei ole,
ei tässä valtiossa voida
tämän vastaisesti vaatia
täytäntöönpanoa.

2 artikla

Täytäntöönpanoa pyydetään
sen sopimusvaltion
viranomaiselta, missä

Konvention mellan Finland,
Island, Norge, Sverige och
Danmark angående indrivning
av underhållsbidrag Artikel

Lagakraftvunnen dom,
administrativ myndighets
beslut eller skriftlig förbindelse,
varigenom i en
av de fördragsslutande
staterna någon förpliktats
eller utfäst sig att utgiva
underhållsbidrag till make,
förutvarande make,
barn i äktenskap, styvbarn,
adoptivbarn, barn
utom äktenskap eller moder
till sådant barn och
varå verkställighet kan
vinnas i den staten, skall
på begäran omedelbart
verkställas i annan fördragsslutande
stat. Detsamma
skall gälla sådan
ännu icke lagakraftvunnen
dom och sådant av
rätten, domaren eller överexekutor
meddelat beslut,
som kan verkställas
lika med lagakraftvunnen
dom.

Är genom dom eller
beslut i den stat, där verkställighet
sökes, bidrag
bestämt till lägre belopp
eller ock fastställt, att
underhållsskyldighet ej
föreligger, kan verkställighet
i strid häremot ej påfordras
i den staten.

Artikel 2

Framställning om erhållande
av verkställighet
göres hos myndighet i

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1962

Samningur milli Islands,
Danmerkur, Finnlands,
Noregs og SviJ)jööar um
innheimtu me Olaga

1. gr.

Aöfararhaefum dömi,
urskuröi stjörnvalds eöa
skriflegri skuldbindingu,
sem lagt hefur einhverjum
å heröar i einu
samningsrikjanna aö greiöa
meölag maka sinum,
fyrrverandi maka, skilgetnu
barni, stjupbarni,
kjörbarni, öskilgetnu barni
eöa mööur öskilgetins
barns, og sé fullnusta heimil
i Jm riki, skal Jjegar
fullnaegt i ööru samningsriki,
sé j)ess fariö å leit.
Sama gildir um J)ess hattar
döm, sem ekki er enn
aöfararhaefur, og hvern
Jjann urskurö J)ess hattar,
sem dömstöll, dömari eöa
»överexekutor» hefur kveöiö
upp og fullnaegt veröur
eins og aöfararhaefum
dömi.

Nu hefur meö dömi eöa
urskuröi i riki J)vi, jrar
sem fullnustu er leitaö,
meölag veriö åkveöiö
laegra eöa urskuröaö, aö
ekki sé um meölagsskyldu
aö raeöa, og veröur jra
ekki {jar i gegn fullnustu
krafizt i Jäv! riki.

Konvensjon mellom Norge,
Danmark, Finnland, Island
og Sverige om inndriving
av underholdsbidrag

Art.l

Rettskraftig dom, administrativ
beslutning eller
skriftlig avtale, hvoretter
noen i en av de
kontraherende stater er
pliktig til å betale underholdsbidrag
til ektefelle,
tidligere ektefelle, barn
i ekteskap, stebarn, adoptivbarn,
barn utenfor ekteskap
eller mor til slikt
barn, og som kan fullbyrdes
i denne stat, skal
på begjaering umiddelbart
fullbyrdes i annen kontraherende
stat. Det samme
gjelder en ennå ikke
rettskraftig dom og en
av retten, dommeren eller
overeksekutor avsagt
kjennelse eller beslutning
som kan fullbyrdes etter
reglene om rettskraftige
dommer.

Fullbyrdelse kan dog
ikke kreves i strid med
en dom, kjennelse eller
beslutning som i den stat
hvor fullbyrdelse sökes,
har fastsatt bidraget til
et lavere belöp eller avgjort
åt underholdsplikt
ikke föreligger.

Konvention mellan Sverige,
Danmark, Finland, Island
och Norge angående indrivning
av underhållsbidrag Artikel

Är genom dom eller beslut
i den stat, där verkställighet
sökes, bidrag
bestämt till lägre belopp
eller ock fastställt, att
underhållsskyldighet ej
föreligger, kan verkställighet
i strid häremot ej påfordras
i den staten.

Artikel 2

Framställning om erhållande
av verkställighet
göres hos myndighet

2. gr.

Beiöni um fullnustu
skal senda yfirvaldi i samningsrlki
j)vi, j>ar sem så

Ad. 2

Begjaering om fullbyrdelse
rettes til myndighet
i den kontraherende

•j-l Uiliang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 15S

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1962

traherende stater, hvor
den bidragsberettigede opholder
sig, eller i den stat,
hvor dommen, kendelsen
eller beslutningen er afsagt,
eller den skriftlige
vedtagelse er indgået.

Skal fuldbyrdelsen ske
i en anden af de kontraherende
stater end den,
hvor bogsering er fremsat
i henhold til stk. 1, oversendes
begaeringen til
forstnsevnte stat. I så
fald oversendes og modtages
begaeringen:

i Danmark af overovrigheden
(i Kobenhavn overpraesidenten
og ellers vedkommende
amtmand) eller,
såfremt det ikke vides,
hvilken overovrighed
der er kompetent, af justitsministeriet; i

Finland af vedkommende
lensstyrelse, eller,
såfremt det ikke vides,
hvilken lensstyrelse der
er kompetent, af udenrigsministeriet; i

Island af justitsministeriet; i

Norge af vedkommende
fylkesmand, eller, såfremt
det ikke vides, hvilken
fylkesmand der er
kompetent, af socialdepartementet,
når sagen
angår bidrag til born uden
för aegteskab eller et sådant
barns moder, og ellers
af justitsdepartementet; i

Sverige af vedkommende
lensstyrelse, eller,
såfremt det ikke vides,
hvilken lensstyrelse der
er kompetent, af udenrigsdepartementets
retsafdeling.

Begaering om inddrivelse
i en af de andre stater

elatusapuun oikeutettu
oleskelee tahi missä tuomio
tai päätös on annettu
tai kirjallinen sitoumus
tehty.

Milloin täytäntöönpano
on tapahtuva muussa sopimusvaltiossa
kuin siinä,
missä 1 kappaleessa tarkoitettu
pyyntö on esitetty,
toimitetaan tämä esitys
ensiksi mainittuun
valtioon. Tällöin esityksen
ottaa vastaan ja edelleen
toimittaa:

Tanskassa yliviranomainen
(Kööpenhaminassa
ylipresidentti ja muutoin
asianomainen amtman)
tai, milloin toimivaltaisesta
yliviranomaisesta
on epätietoisuutta,
oikeusministeriö;

Suomessa asianomainen
lääninhallitus tai, milloin
toimivaltaisesta lääninhallituksesta
on epätietoisuutta,
ulkoasiainministeriö; Islannissa

oikeusministeriö; Norjassa

asianomainen
maaherra (fylkesman) tai
milloin toimivaltaisesta
maaherrasta on epätietoisuutta,
sosiaaliministeriö,
kun kysymys on avioliiton
ulkopuolella syntyneen
lapsen tai sen äidin
elatusavusta, ja muutoin
oikeusministeriö; sekä

Ruotsissa asianomainen
lääninhallitus tai, milloin
toimivaltaisesta lääninhallituksesta
on epätietoisuutta,
ulkoasiainministeriön
oikeudellinen osasto.

Viranomainen, joka on
etukäteen suorittanut ela -

den fördragsslutande stat,
där den bidragsberättigade
vistas, eller i den fördragsslutande
stat, där
domen eller beslutet meddelades
eller den skriftliga
förbindelsen ingicks.

Skall verkställigheten
äga rum i annan fördragsslutande
stat än den, där
framställning gjorts efter
vad i första stycket sägs,
översändes framställningen
till förstnämnda stat.
I sådant fall översändes
och mottages framställningen: i

Danmark av överövrigheten
(i Köpenhamn
överpresidenten och eljest
vederbörande amtman)
eller, om ovisshet
råder angående behörig
överövrighet, av j ustitieministeriet; i

Finland av vederbörande
länsstyrelse eller,
om ovisshet råder angående
behörig länsstyrelse,
av ministeriet för utrikesärendena; i

Island av justitieministeriet; i

Norge av vederbörande
fylkesman eller, om
ovisshet råder angående
behörig fylkesman, av socialdepartementet,
när
fråga är om bidrag till
barn utom äktenskap eller
moder till sådant barn,
och eljest av justitiedepartementet;
samt

i Sverige av vederbörande
länsstyrelse eller,
om ovisshet råder angående
behörig länsstyrelse,
av utrikesdepartementets
rättsavdelning.

Framställning om in drivning

i annan fördrags -

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1962

dvelst, er meölagiö å aö
få, eöa i samningsriki
Jjvi, j)ar sem dömurinn
eöa urskuröurinn var kveöinn
upp eöa skriflega
skuldbindingin gerö.

Eigi fullnusta aö fara
fram i ööru samningsriki
en jjvi, J^ar sem beiönin
kom fram samkvsemt 1.
mgr., skal senda beiönina
til fyrrnefnds rikis. I j)vl
tilviki er beiönin send og
möttekin af:

i Danmörku yfirstjörnvaldi
(i Kaupmannahöfn
»overpraesidenten», en annars
hlutaöeigandi amtmanni)
eöa, ef ovist er,
hvert yfirstjörnvald å aö
fjalla um måliö, dömsmålaråöuneytinu; i

Finnlandi hlutaöeigandi
lénsstjörn eöa, ef
övlst er, hver lénsstjörn
å aö fjalla um måliö,
utanrikisråöuneytinu;

å Islandi dömsmålaråöuneytinu; i

Noregi hlutaöeigandi
fylkismanni eöa, ef övist
er, hver fylkismaöur å
aö fjalla um måliö, félagsmålaråöuneytinu,
j)egar
um er aö rseöa meölag
meö öskilgetnu barni eöa
mööur sliks barns, en annars
dömsmålaråöuneytinu;
og

i Svtpjöb hlutaöeigandi
lénsstjörn eöa, sé övlst,
hver lénsstjörn å um aö
fjalla, réttardcild utanrikisråöuneytisins.

Beiöni um innheimtu 1
ööru samningsriki å meö -

stat hvor den bidragsberettigede
oppholder seg,
eller i den kontraherende
stat hvor dommen, kjennelsen
eller beslutningen
er avsagt eller den skriftlige
avtale inngått.

Skal fullbyrdelse skje
i annen kontraherende
stat enn den hvor begj seringen
etter reglene i förste
ledd er fremsatt, oversendes
begj seringen til förstnevnte
stat. I så fall
oversendes og mottas begjseringen: i

Danmark av overövrigheten
(i Köbenhavn av
overpresidenten og for
övrig av vedkommende
amtmann), eller, hvis det
er uklart hvilken overövrighet
som er kompetent,
av justisministeriet;

i Finnland av vedkommende
lensstyrelse, eller,
hvis det er uklart hvilken
lensstyrelse som er kompetent,
av utenriksministeriet; i

Island av justisministeriet; i

Norge av vedkommende
fylkesmann, eller,
hvis det er uklart hvilken
fylkesmann som er kompetent,
av sosialdepartementet
når saken gj elder
bidrag til barn utenfor
ekteskap eller mor til slikt
barn, og for övrig av
j ustisdepartementet;

i Sverige av vedkommende
lensstyrelse, eller,
hvis det er uklart hvilken
lensstyrelse som er kompetent,
av utenriksdepartementets
rettsavdeling.

Begjsering om inndriving
i annen kontraheren -

i den fördragsslutande
stat, där den bidragsberättigade
vistas, eller i
den fördragsslutande stat,
där domen eller beslutet
meddelades eller den
skriftliga förbindelsen ingicks.

Danmark av överövrigheten
(i Köpenhamn
överpresidenten och eljest
vederbörande amtman) eller,
om ovisshet råder angående
behörig överövrighet,
av justi tieministeriet; i

Finland av vederbörande
länsstyrelse eller,
om ovisshet råder angående
behörig länsstyrelse,
av ministeriet för utrikesärendena; i

Island av justitieministeriet; i

i Sverige av vederbörande
länsstyrelse eller,
om ovisshet råder angående
behörig länsstyrelse,
av utrikesdepartementets
rättsavdelning.

Framställning om in drivning

i annan fördrags -

Kungi. Maj.ts proposition nr 158 år 1962

af bidrag, som en myndighed
har udbetalt forskudsvis,
kan af denne
myndighed rettes direkte
til de i stk. 2 naevnte
myndigheder i den stat,
hvor inddrivelsen skal
ske.

Skriftstykker, som er
affattet på finsk eller isländsk,
skal vaere ledsaget
af bekrseftet overssettelse
i fornoden udstrsekning
til dansk, norsk
eller svensk.

Art. 3

Den myndighed, som
skal ivserkssette inddrivelsen,
kan, såfremt det
anses for påkraevet, forlange
attesteret, åt dokumentet
opfylder de i
art. 1, stk. 1, fastsatte
vilkår for fuldbyrdelse.
Attestationen meddeles
af en af de i art. 2, stk. 2,
naevnte myndigheder i den
stat, hvor dokumentet er
udfserdiget.

Er bidraget ikke i dokumentet
fastsat til et
bestemt belob, eller begaeres
der inddrevet et
hojere belob end fastsat i
dokumentet, kan bidragets
storrelse kraeves attesteret
på samme måde.

Ad. 4

Fuldbyrdelsen ivaerksaettes
i hver stat efter
den der gaeldende lov.

tusapua, pyytäköön tämän
perimistä pakkotoimin
toisessa sopimusvaltiossa
suoraan sen valtion
viranomaiselta niin
kuin 2 kappaleessa määrätään.

Suomen- tai islanninkieliseen
asiakirjaan tulee
olla tarpeellisilta osin liitettynä
oikeaksi todistettu
käännös tanskan, norjan
tai ruotsin kielelle.

3 artikla

Perimisen toimittava
viranomainen saa, milloin
tarpeelliseksi katsotaan,
vaatia todistuksen siitä,
että tuomio, päätös tai sitoumus
täyttää 1 artiklan

1 kappaleessa määrätyt
täytäntöönpanon edellytykset.
Todistuksen antaa
sen valtion 2 artiklan

2 kappaleessa mainittu
viranomainen, missä tuomio
tai päätös on annettu
tai missä sitoumus on
tehty.

Jollei elatusapua ole
tuomiossa, päätöksessä tai
sitoumuksessa vahvistettu
tietyksi määräksi tai
jos täytäntöönpanopyyntö
tarkoittaa suurempaa
määrää kuin on vahvistettu,
saatakoon myös 1
kappaleen mukaisesti vaatia
todistusta elatusavun
määrästä.

4 artikla

Täytäntöönpano tapahtuu
jokaisessa valtiossa
siellä voimassa olevan lain
mukaan.

slutande stat av bidrag,
som myndighet förskottsvis
utbetalat, må av denna
myndighet göras direkt
hos myndighet i den
staten som i andra stycket
sägs.

Handling som är avfattad
på finska eller isländska
språket skall vara åtföljd
av bestyrkt översättning
i erforderliga delar
till danska, norska eller
svenska språket.

Artikel 3

Den myndighet som
skall verkställa indrivningen
äger, om så anses
erforderligt, kräva bevis,
att domen, beslutet eller
förbindelsen uppfyller i
artikel 1 första stycket
för verkställighet stadgade
villkor. Bevis utfärdas
i den stat, där domen
eller beslutet meddelades
eller förbindelsen
ingicks, av myndighet som
i artikel 2 andra stycket
sägs.

Har underhållsbidraget
icke i domen, beslutet eller
förbindelsen fastställts
till visst belopp eller avser
framställning om verkställighet
högre belopp än
som fastställts, må ock
bevis om bidragets storlek
krävas enligt vad i
första stycket stadgas.

Artikel 4

Verkställighet sker i
varje stat enligt där gällande
lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1962

lagi, sem yfirvald hefur
greitt fyrir fram, må jjaö
yfirvald senda beint til
yfirvalds i })vi riki, samkvtemt
åkvseöinu i 2.
mgr., J)ar sem innheimtan
å aö fara fram.

Skjali å finnsku eöa
islenzku skal fylgja staöfest
Jjyöing å dönsku,
norsku eöa saensku, aö
jjvi leyti sem Jiörf er å.

3. gr.

Yfirvald })aö, sem framkvaema
skal innheimtuna,
getur, ef nauösynlegt Jjykir,
krafizt vottorös um,
aö dömurinn, urskuröurinn
eöa skuldbindingin
fullnsegi f>eim skilyröum,
sem sett eru i 1. mgr. 1.
gr. fyrir fullnustu. Vottorö
skal gefiö lit 1 j)vi
riki, })ar sem dömur eöa
urskuröur hefur veriö
kveöinn upp eöa skuldbinding
gerö, og af Jm
yfirvaldi, sem um rseöir
i 2. mgr. 2. gr.

Hafi upphseö meölags
ekki veriö åkveöin i döminum,
urskuröinum eöa
skuldbindingunni eöa sé
i beiöni um fullnustu fariö
fram å hserri upphaeö en
åkveöiö hefur veriö, må
einnig krefjast vottorös
um upphaeö meölagsins
samkvaemt 1. mgr.

4. gr.

Fullnustan fer fram i
hverju riki samkvaemt
gildandi lögum j)ar.

de stat av bidrag som en
myndighet forskuddsvis
har utbetalt, kan denne
myndighet oversende direkte
til den myndighet i
den annen stat som er angitt
i annet ledd.

Dokumenter som er avfattet
på finsk eller isländsk
skal i nödvendig
utstrekning vaere ledsaget
av bekreftet oversettelse
til dansk, norsk eller
svensk.

Art. 3

Den myndighet som
skal iverksette inndrivingen
kan, hvis det finnes
nödvendig, kreve bevis
for åt dommen, kjennelsen,
beslutningen eller avtalen
oppfyller de vilkår
for fullbyrdelse som gjelder
etter artikkel 1 förste
ledd. Bevis utferdiges av
den myndighet som er
fastsatt i artikkel 2 annet
ledd i den stat hvor dommen,
kjennelsen eller beslutningen
er avsagt eller
den skriftlige avtale inngått.

Er underholdsbidraget
ikke fastsatt til et bestemt
belöp i dommen,
kjennelsen, beslutningen
eller avtalen, eller kreves
det fullbyrdelse for et
höyere belöp enn der fastsatt,
kan bevis også kreves
for bidragets störrelse
i samsvar med reglene i
förste ledd.

Art. 4

Fullbyrdelsen iverksettes
i hver stat etter der
gjeldende lov.

slutande stat av bidrag,
som myndighet förskottsvis
utbetalat, må av denna
myndighet göras direkt
hos myndighet i den staten
som i andra stycket
sägs.

Handling som är avfattad
på finska eller isländska
språket skall vara
åtföljd av bestyrkt
översättning i erforderliga
delar till danska,
norska eller svenska språket.

Artikel 3

Den myndighet som
skall verkställa indrivningen
äger, om så anses
erforderligt, kräva bevis,
att domen, beslutet eller
förbindelsen uppfyller i artikel
1 första stycket för
verkställighet stadgade
villkor. Bevis utfärdas i
den stat, där domen eller
beslutet meddelades eller
förbindelsen ingicks, av
myndighet som i artikel 2
andra stycket sägs.

Har underhållsbidraget
icke i domen, beslutet eller
förbindelsen fastställts till
visst belopp eller avser
framställning om verkställighet
högre belopp än
som fastställts, må ock
bevis om bidragets storlek
krävas enligt vad i första
stycket stadgas.

Artikel 4

Verkställighet sker i
varje stat enligt där gällande
lag.

j2 Bihang till riksdagens protokoll 19G2.1 samt. Nr 158

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1962

Fuldbyrdelsen föregår
uden udgift for den bidragsberettigede,
medmindre
den ivserksaettes
efter reglerne om tvangsfuldbyrdelse
i fast ej endom.

De indkomne belob
oversendes til den, som
har begseret fuldbyrdelsen,
eller til den, som
denne bestemmer.

Art. 5

Bestemmelserne om underholdsbidrag
omfatter
også bidrag til udgifter
ved barselfaerd samt til
udgifter ved et barns
yderligere uddannelse eller
ved dets dåb, konfirmation,
sygdom og begravelse
eller i anden sserlig
anledning.

Art. 6

Erstatning for sagsomkostninger,
som er pålagt
skyldneren i anledning
af afgerelsen om bidragspligt,
kan inddrives
efter reglerne i denne konvention.

Art. 7

Denne konvention skal
ratificeres, og ratifikationsdokumenterne
skal
deponeres i det norske
udenrigsdepartement så
snart ske kan.

Konventionen traeder i
kraft den 1. januar eller
den 1. juli, som folger efter
deponeringen af ratifikationsdokumenterne.
Ved
konventionens ikrafttraeden
bortfalder konventionen
af 10. februar 1931
mellem de kontraherende
stater angående inddri -

Täytäntöönpanosta ei
saa aiheutua maksuja elatusapuun
oikeutetulle, ellei
täytäntöönpano ole tapahtuva
kiinteään omaisuuteen
nähden säädetyssä
järjestyksessä.

Kertynyt rahamäärä
lähetetään sille, joka on
pyytänyt täytäntöönpanoa,
tai myös toiselle,
jonka tämä määrää.

5 artikla

Elatusapua koskevat
määräykset tarkoittavat
myös avustusta synnytysja
lapsivuodekustannuksiin
sekä menoihin, jotka
aiheutuvat lapsen erityisestä
koulutuksesta taikka
kaste-, kasteenliitonuudistus-,
sairaus- ja hautauskustannuksista
tai niihin
verrattavista syistä.

6 artikla

Elatuskysymyksen tutkimisen
johdosta elatusvelvollisen
suoritettavaksi
määrätty kulujen korvaus
voidaan periä tämän sopimuksen
määräysten mukaisesti.

7 artikla

Tämä sopimus on ratifioitava
ja ratifioimiskirjat
talletettava Norjan
ulkoasiainministeriöön
niin pian kuin tämä voi
tapahtua.

Sopimus tulee voimaan
ratifioimiskirjain tallettamista
lähinnä seuraavan
tammi- tai heinäkuun 1
päivänä. Tällä sopimuksella
kumotaan sopimusvaltioiden
kesken helmikuun
10 päivänä 1931 tehty
ja huhtikuun 1 päivänä
1953 muutettu sopimus

Verkställigheten försiggår
utan avgift för den berättigade,
såframt den ej
skall ske i den ordning
som gäller beträffande fast
egendom.

Influtet belopp översändes
till den som gjort
framställningen eller till
annan, som denne bestämmer.

Artikel 5

Bestämmelserna om underhållsbidrag
avse jämväl
bidrag till förlossningsoch
barnsängskostnader
samt till utgifter för barns
särskilda utbildning, så
ock för dess dop, konfirmation,
sjukdom, begravning
och dylikt.

Artikel 6

Kostnadsersättning,
som ålagts den bidragspliktige
i anledning av
underhållsfrågans prövning,
kan indrivas enligt
reglerna i denna konvention.

Artikel 7

Denna konvention skall
ratificeras och ratifikationerna
skola deponeras
i det norska utrikesdepartementet
så snart ske
kan.

Konventionen träder i
kraft den 1 januari eller
den 1 juli, som infaller
näst efter det ratifikationerna
deponerats. Genom
konventionen upphäves
konventionen den
10 februari 1931 mellan
de fördragsslutande staterna
angående indrivning

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1962

Fullnustan fer fram ån
kostnaöar fyrir rétthafa,
nema hun eigi a 8 fara
fram samkvsemt reglunum
um a&för i fasteign.

Innheimt upphae8 sendist
{aeim, sem bei8st hefur
fullnustu e8a öörum,
sem hann åkve5ur.

5. gr.

Åkvse8in um me51ög nå
einnig til meögjafar vegna
kostna8ar vi8 fseöingu og
saengurlegu og kostnaöar
vi5 sérstaka menntun
barns og enn fremur skirn
jress, fermingu, veikindi,
greftrun og jress håttar.

6. gr.

Målskostnaö, sem meölagsskyldum
er gert a8
grei8a vegna åkvöröunar
um meölagsskyldu, må
innheimta samkvsemt åkva;8um
{aessa samnings.

7. gr.

Samning pennan skal
fullgilda og skal afhenda
fullgildingarskjölin norska
utanrikisråbuneytinu svo
fljött sem veröa ma.

Samningurinn tekur gildi
hinn 1. januar eöa hinn
1. juli nsestan eftir afhendingu
fullgildingarskjalanna.
Meö samningi
{aessum fellur ur gildi
samningur frå 10. februar
1931 milli samningsrikjanna
um innheimtu
meölaga, eins og honum

Fullbyrd elsen skjer uten
utgift for den bidragsberettigede,
medmindre den
iverksettes etter reglene
for tvangsfullbyrdelse i
fast eiendom.

De innkomne belöp
oversendes til den som
har begjsert fullbyrdelsen
eller til annen som denne
myndighet bestemmer.

Art. 5

Bestemmelsene om underholdsbidrag
omfatter
også bidrag i förbindelse
med födsel og barselleie,
samt utgifter til et barns
sserlige utdannelse og ved
dets dåp, konfirmasjon,
sykdom, begravelse og lignende.

Art. 6

Erstatning for saksomkostninger
som er pålagt
den bidragspliktige i anledning
av avgj öreisen av
bidragsplikten, kan inndrives
etter reglene i denne
konvensjon.

Art. 7

Denne konvensjon skal
ratifiseres, og ratifikasjonsdokumentene
skal
deponeres i det norske
Utenriksdepartement så
snart skje kan.

Konvensjonen trer i
kraft den 1. januar eller
den 1. juli som fölger etter
deponeringen av ratifikasjonsdokumentene.
Ved
konvensjonen oppheves
konvensjon av 10. februar
1931 mellom de kontraherende
stater om inndrivning
av underholds -

Verkställigheten försiggår
utan avgift för den
berättigade, såframt den
ej skall ske i den ordning
som gäller beträffande
fast egendom.

Influtet belopp översändes
till den som gjort
framställningen eller till
annan, som denne bestämmer.

Artikel 5

Bestämmelserna om underhållsbidrag
avse jämväl
bidrag till f örlossningsoch
barnsängskostnader
samt till utgifter för barns
särskilda utbildning, så
ock för dess dop, konfirmation,
sjukdom, begravning
och dylikt.

Artikel 6

Kostnadsersättning,
som ålagts den bidragspliktige
i anledning av
underhållsfrågans prövning,
kan indrivas enligt
reglerna i denna konvention.

Artikel 7

Denna konvention skall
ratificeras och ratifikationerna
skola deponeras
i det norska utrikesdepartementet
så snart ske kan.

Konventionen träder i
kraft den 1 januari eller
den 1 juli, som infaller
näst efter det ratifikationerna
deponerats. Genom
konventionen uppliävcs
konventionen den
10 februari 1931 mellan
de fördragsslutande staterna
angående indrivning

Kangl. Maj:ts proposition nr 158 år 1962

velse af underholdsbidrag,
således som denne konvention
er sendret ved den
den 1. april 1953 indgåede
overenskomst.

Enhver af staterne kan
i forhold til enhver af de
avrige opsige konventionen
med en frist af seks
måneder til ophor en 1.
januar eller en 1. juli.

Til bekrseftelse heraf
har de respektive befuldmsegtigede
undertegnet
naervserende konvention
og försynt den med deres
segl.

Udfserdiget i Oslo i ét
eksemplar på hvert af
felgende sprog: norsk,

dansk, finsk, isländsk og
svensk, og for det svenske
sprogs vedkommende i to
tekster, en for Finland og
en for Sverige.

Oslo, den 23. marts
1962.

ALEX MÖRCH

elatusavun perimisestä
pakkotoimin.

Jokainen sopimusvaltio
voi sanoa irti sopimuksen
jokaisen muun sopimusvaltion
suhteen lakkaamaan
sen tammi-tai heinäkuun
1 päivän alkaessa,
joka lähinnä seuraa kuuden
kuukauden kuluttua
irtisanomisesta.

Tämän vakuudeksi ovat
asianomaiset valtuutetut
allekirjoittaneet tämän
sopimuksen ja varustaneet
sen sineteillään.

Allekirjoitettu Oslossa
yhtenä suomen-, tanskan-,
islannin-, norjan- ja ruotsinkielisenä
kappaleena,
ruotsinkielisen tekstin käsittäessä
kaksi eri tekstiä,
toisen Suomea ja toisen
Ruotsia varten.

Oslossa 23. päivänä
maaliskuuta 1962.

T. LEIVO-LARSSON

av underhållsbidrag, ändrad
genom överenskommelse
den 1 april 1953.

Envar av staterna kan
i förhållande till envar av
de övriga uppsäga konventionen
till upphörande
från och med den 1 januari
eller den 1 juli, som
infaller näst efter sex månader,
sedan uppsägningen
skedde.

Till bekräftelse härav
hava de respektive fullmäktige
undertecknat
denna konvention och försett
densamma med sina
sigill.

Som skedde i Oslo, i
ett exemplar på finska,
danska, isländska, norska
och svenska språken, och
försåvitt angår svenska
språket i två texter, en
för Finland och en för
Sverige.

Oslo, den 23. mars 1962.

T. LEIVO-LARSSON

Kiingl. Maj.ts proposition nr 158 år 1962

var breytt meö samkomulagi
hinn 1. april 1953.

Sérhvert rikjanna getur
gagnvart hverju hinna
sagt upp samningnum,
og haettir hann jaå aö
gilda hinn 1. januar eöa
hinn 1. juli nsestan aö
liönum sex månuöum frå
uppsögn.

Til staöfestingar hafa
fulltruar hlutaöeigandi
rikja undirritaö samning
pennan og sett å hann
innsigli sin.

Gert i Oslö, i einu eintaki
å hverju jiessara
måla: islenzku, dönsku,
finnsku, norsku og ssensku,
og eru ssensku textarnir
tveir, annar fyrir Finnland,
hinn fyrir Svij)jöö.

Oslö, jjann 23. marz
1962.

bidrag, endret ved konvensjon
av 1. april 1953.

Enhver av statene kan
i forhold til hver av de
andre si opp konvensjonen
med en frist av seks
måneder til opphör den
påfölgende 1. januar eller
1. juli.

Til bekreftelse herav
har de respektive befullmektigede
undertegnet
nservaerende konvensjon
og försynt den med sine
segl.

Utferdiget i Oslo i ett
eksemplar på hvert av
fölgende språk: norsk,

dansk, finsk, isländsk og
svensk, og for det svenske
språks vedkommende i to
tekster, en for Finnland
og en for Sverige.

Oslo, den 23. mars 1962.

av underhållsbidrag, ändrad
genom överenskommelse
den 1 april 1953.

Till bekräftelse härav
hava de respektive fullmäktige
undertecknat
denna konvention och försett
densamma med sina
sigill.

Som skedde i Oslo, i
ett exemplar på svenska,
danska, finska, isländska
och norska språken, och
försåvitt angår svenska
språket i två texter, en
för Sverige och en för
Finland.

Oslo, den 23. mars 1962.

SIG. HAFSTAD

HALVARD LANGE

ROLF EDBERG

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1962

Förslag

till

Lag

om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark,
Finland, Island eller Norge

Sedan mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 23 mars
1962 slutits konvention angående indrivning av underhållsbidrag, förordnas
härigenom som följer.

1 §•

Lagakraftvunnen dom, administrativ myndighets beslut eller skriftlig förbindelse,
varigenom i Danmark, Finland, Island eller Norge någon förpliktats
eller utfäst sig att utgiva underhållsbidrag till make, förutvarande make,
barn i äktenskap, styvbarn, adoptivbarn, barn utom äktenskap eller moder
till sådant barn och varå verkställighet kan vinnas i den stat, där domen
eller beslutet meddelades eller förbindelsen ingicks, skall på begäran omedelbart
verkställas här i riket efter vad nedan sägs. Detsamma skall gälla
sådan i Danmark, Finland, Island eller Norge meddelad ännu icke lagakraftvunnen
dom och sådant i någon av dessa stater av rätten, domaren eller
överexekutor meddelat beslut, som kan verkställas lika med lagakraftvunnen
dom.

År genom dom eller beslut här i riket bidrag bestämt till lägre belopp eller
ock fastställt, att underhållsskyldighet ej föreligger, kan verkställighet i
strid häremot ej påfordras.

2 §•

Framställning om erhållande av verkställighet göres hos myndighet i den
fördragsslutande stat, där sökanden vistas, eller i den stat, där domen eller
beslutet meddelades eller förbindelsen ingicks.

Vistas sökanden i Sverige, göres framställning direkt hos vederbörande
utmätningsman.

Framställning, som gjorts hos myndighet i Danmark, Finland, Island eller
Norge, skall översändas till vederbörande länsstyrelse här i riket eller,
om ovisshet råder angående behörig länsstyrelse, till utrikesdepartementets
rättsavdelning. Behöriga att översända framställningen äro:

i Danmark: överövrigheten (i Köpenhamn överpresidenten och eljest vederbörande
amtman) eller, om ovisshet råder angående behörig övérövrighet,
justitieministeriet;

i Finland: vederbörande länsstyrelse eller, om ovisshet råder angående
behörig länsstyrelse, ministeriet för utrikesärendena;

i Island: justitieministeriet; samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1962

i Norae: vederbörande fylkesman eller, om ovisshet råder angående behörig
fylkesman, socialdepartementet, när fråga är om bidrag till barn utom
äktenskap eller moder till sådant barn, och eljest justitiedepartementet.

Myndighet, som i Danmark, Finland, Island eller Norge förskottsvis utbetalat
bidrag, äger göra framställning om indrivning av bidraget direkt hos
svensk myndighet enligt vad i tredje stycket sägs. , „

Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara
åtföljd av bestyrkt översättning i erforderliga delar till svenska, danska eller
norska språket.

3 §•

Den myndighet som skall verkställa indrivningen äger, om så anses erforderligt,
kräva bevis, att domen, beslutet eller förbindelsen uppfyller i
1 § första stycket för verkställighet stadgade villkor. Bevis utfärdas i den
stat, där domen eller beslutet meddelades eller förbindelsen ingicks, av myndighet
som i 2 § tredje stycket sägs.

Har underhållsbidraget icke i domen, beslutet eller förbindelsen fastställts
till bestämt belopp eller avser framställning om verkställighet högre belopp
än som fastställts, må ock bevis om bidragets storlek krävas enligt vad i
första stycket stadgas.

4 §•

Verkställigheten sker enligt vad som är stadgat om svensk domstols lagakraftvunna
dom eller, såvitt angår indrivning på grund av skriftlig förbindelse,
för motsvarande fall gäller om här slutet avtal. Verkställigheten försiggår
utan avgift för den berättigade, såframt den ej skall ske i den ordning
som gäller beträffande fast egendom. Utgift, för vilken befrielse sålunda
njutes, skall gäldas av allmänna medel.

Influtet belopp översändes till sökanden eller till annan, som denne bestämmer.

5 §.

Vad i denna lag stadgas om underhållsbidrag avser jämväl bidrag till förlossnings-
och barnsängskostnader samt till utgifter för barns särskilda utbildning,
så ock för dess dop, konfirmation, sjukdom, begravning och dylikt.

6 §•

Kostnadsersättning, som ålagts den bidragspliktige i anledning av underhållsfrågans
prövning, kan indrivas enligt reglerna i denna lag.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Genom denna lag upphäves lagen den 29 maj 1931 (nr 157) om indrivning
i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller
Norge.

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1962

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 15 september 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga rörande revision av
1931 års nordiska konvention om indrivning av underhållsbidrag, m. m. samt
anför därvid följande.

Mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge gäller en konvention
den 10 februari 1931 angående indrivning av underhållsbidrag. I anslutning
härtill har i Sverige utfärdats lagen den 29 maj 1931 (nr 157) om indrivning
i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island
eller Norge ävensom kungörelsen den 31 december 1931 (nr 430) angående
ikraftträdande av nämnda lag och kungörelsen den 31 december
1931 (nr 431) angående indrivning i Danmark, Finland, Island eller Norge
av underhållsbidrag, fastställda i Sverige.

Konventionen har i vissa delar erhållit ändrad lydelse genom överenskommelse
den 1 april 1953 mellan de fördragsslutande staterna. Med anledning
härav genomfördes vissa ändringar i 1931 års lag och i 1931 års indrivningskungörelse.

Med de under åren ökade förbindelserna mellan de nordiska länderna
har konventionen fått vidgad betydelse. Härvid har visat sig att den ordning
för handläggning av hithörande ärenden som föreskrives i konventionen i
vissa fall varit ganska opraktisk. Från olika håll har därför framförts
krav på en översyn av konventionen. Bl. a. har Nordiska rådets presidium
i skrivelse den 2 september 1958 till regeringarna i de nordiska länderna
hemställt, att regeringarna måtte överväga möjligheten att förenkla konventionens
system.

För Sveriges del har en viss förenkling av förfarandet vid handläggningen
av hithörande ärenden genomförts genom kungörelsen den 5 december 1958
(nr 608) med vissa föreskrifter om indrivning och redovisning av underhållsbidrag,
fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge. I samband härmed
har 1931 års indrivningskungörelse erhållit ändrad lydelse. Mer genomgripande
ändringar har fått anstå i avbidan på en revision av konventionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 ur 1962

Frågan om en sådan revision har sedermera tagits upp mellan delegerade
från de nordiska länderna vid möten under 1959 och 1961.

Till grund för mötesförhandlingarna låg dels en inom det svenska justitiedepartementet
i maj 1958 upprättad promemoria (stencilerad) och dels ett
danskt utkast till ändringar i konventionen jämte motiv. På grundval av
mötesförhandlingarna har därefter inom det svenska justitiedepartementet
upprättats förslag till en ny konvention i ämnet. Förslaget har sedermera
granskats i justitieministerierna i övriga länder och, efter vissa jämkningar,
godtagits av dessa. Den svenska texten av det slutligen antagna förslaget1
torde såsom bilaga (Bilaga A) få fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende.

Jag anhåller nu att få upptaga frågan om svenskt tillträde till en konvention
av föreslaget innehåll och om den lagstiftning som påkallas därav.

Gällande bestämmelser. Enligt artikel 1 i 1931 års gällande konvention
skall lagakraftvunnen dom, administrativ myndighets beslut eller skriftlig
förbindelse, varigenom i en av de fördragsslutande staterna någon förpliktats
eller ulfäst sig att utge underhållsbidrag till make, förutvarande make,
barn i äktenskap, styvbarn, adoptivbarn, barn utom äktenskap eller moder
till sådant barn och varå verkställighet kan vinnas i den staten, på begäran
omedelbart verkställas i annan fördragsslutande stat. Detsamma gäller sådan
ännu icke lagakraftvunnen dom och sådant av rätten, domaren eller
överexekutor meddelat beslut, som kan verkställas lika med lagakraftvunnen
dom. För verkställighet fordras i några situationer ytterligare att
vissa i konventionen angivna villkor är uppfyllda.

Framställning om verkställighet kan enligt artikel 2 göras endast av vissa
angivna myndigheter — för Sveriges del av utrikesdepartementets rättsavdelning
eller av länsstyrelse. Framställningen skall göras hos motsvarande
myndighet i verkställighetslandet och vara åtföljd av bevis, att vissa av de i
konventionen angivna villkoren för verkställighet är uppfyllda.

I artikel 3 stadgas, att verkställigheten i varje stat sker enligt där gällande
lag. Influtet belopp översändes till den myndighet som gjort framstälningen
eller till annan som myndigheten bestämmer.

Konventionens bestämmelser om underhållsbidrag avser enligt artikel 4
jämväl bidrag till förlossnings- och barnsängskoslnader samt till utgifter för
barns särskilda utbildning m. in. Enligt artikel 5 kan även kostnadsersättning,
som ålagts den bidragspliktige i anledning av underhållsfrågans prövning,
indrivas enligt konventionen.

Närmare redogörelse för konventionsbestämmelserna ges i det följande.

Den i anslutning till konventionen utfärdade 1931 urs lag anknyter nära
till konventionen. I 1 § utsäges, att urkund av det i konventionen angivna
slag, vilken upprättats i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall på begäran
omedelbart verkställas här i riket. Enligt 2 § skall framställning om
erhållande av verkställighet göras hos utrikesdepartementets rällsavdelning

1 Denna bilaga, vilken, frånsett ett par redaktionella jämkningar, överensstämmer med den
för Sverige avsedda texten av den vid propositionen fogade konventionen, har här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 11)62

eller hos länsstyrelsen och vara åtföljd av bevis enligt artikel 2 i konventionen.
I 3 § uttalas, att i avseende å verkställigheten skall gälla vad om
svensk domstols lagakraftägande dom är stadgat. Vidare utsäges bl. a., att
influtet belopp skall översändas till den myndighet som gjort framställningen
eller till annan som myndigheten bestämmer. I 4 § anges att vad i lagen
stadgas om underhållsbidrag jämväl avser bidrag till förlossnings- och
barnsängskostnader m. m. Enligt 5 § kan rättegångskostnad också indrivas
enligt lagen.

Rörande verkställighet här i riket enligt konventionen ges närmare föreskrifter
i 1958 års kungörelse. Denna inledes med ett stadgande att framställning
om erhållande av verkställighet, vilken från behörig utländsk myndighet
inkommit till utrikesdepartementets rättsavdelning eller länsstyrelse
och är åtföljd av bevis som sägs i 2 § 1931 års lag, genast skall överlämnas
till vederbörande utmätningsman. Rörande utmätningsmannens befattning
med ärendet ges därefter detaljerade föreskrifter i kungörelsen.

Bestämmelser om vad den har att iakttaga som enligt konventionen vill
erhålla verkställighet i något av de övriga nordiska länderna har intagits i
1931 års indrivningskungörelse. Enligt kungörelsens ursprungliga lydelse
skulle ansökan om sådan verkställighet göras hos utrikesdepartementets
rättsavdelning eller länsstyrelsen. För att minska rättsavdelningens arbete
med ärendena genomfördes emellertid 1958 den ändringen, att hänvändelse
till rättsavdelningen endast skall ske om särskilda skäl är därtill. Vid ansökningen
skall fogas den exekutionstitel som åberopas ävensom, där
fråga är om dom eller lagsökningsutslag, bevis att domen eller utslaget vunnit
laga kraft. Genom ändring 1958 föreskrevs att sökanden även skall uppge
huruvida någon del av beloppet guldits och när detta skett. Kungörelsen anger
hos vilken myndighet i den andra staten den svenska myndigheten
skall göra framställning om verkställighet. Myndigheten skall vid framställningen
foga, förutom exekutionstiteln, sådant bevis som omtalas i konventionen.
Genom ändring 1958 tillfogades att myndigheten jämväl skall lämna
redogörelse för vad sökanden uppgivit om tidigare betalningar ävensom, i
fall dä framställning avser underhållsbidrag vilket efter vad därom är stadgat
skall utgå med förhöjning, ange det belopp som skall utgå.

Promemorian. I den inom justitiedepartementet upprättade promemorian
framhålles, att konventionens system i våra dagar framstår som tungrott.
Kravet att framställning skall göras av myndighet i det land, där domen
eller beslutet meddelades respektive där den skriftliga förbindelsen ingicks,
leder i vissa situationer till en betydande omgång och medför egendomliga
konsekvenser. Även i andra hänseenden kan det enligt promemorian finnas
anledning att överse konventionen. Särskilt framhålles, att tillämpningen av
1955 års nordiska konvention om social trygghet — närmare bestämt dess
regler om bidragsförskott, vilka kan medföra indrivning enligt 1931 års
konvention —■ visat att de två konventionerna icke i allo passar överens. I
promemorian anges därefter vissa punkter, på vilka ändring skulle kunna
övervägas i 1931 års konvention.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1962

Konventionsförslaget. Artikel 1. I artikeln har upptagits grundläggande
bestämmelser om i vilka fall verkställighet må ske enligt konventionen.
Bestämmelserna överensstämmer helt med artikel 1 första och andra
styckena i gällande konvention.

I förslaget har icke bibehållits vissa i ett nuvarande tredje stycke meddelade
bestämmelser, enligt vilka tredskovis meddelade domar och förelägganden
i vissa fall undantagits från konventionens tillämpning; det stadgas här
att i fall då skyldigheten att utge bidrag till barn utom äktenskap eller till
sådant barns moder genom dom eller föreläggande blivit fastställd i stat,
där den bidragspliktige icke hade medborgarskap eller hemvist, verkställighet
ej kan påfordras, med mindre han inställt sig i rättegången eller ock
i behörig tid erhållit kännedom om stämningen eller föreläggandet. Enligt
förslaget omfattas sålunda tredskovis meddelade domar och förelägganden
generellt av konventionen. I den svenska promemorian anföres härom bl. a.,
alt även dylika domar och förelägganden grundar rätt till bidragsförskott
enligt 1955 års nordiska konvention om social trygghet. Om förevarande
konvention generellt finge omfatta avgöranden av detta slag, skulle, framhålles
det, en betydande förenkling kunna vinnas.

Artikel 2. Artikeln behandlar ordningen för framställande av begäran
om verkställighet enligt konventionen.

Enligt gällande konvention skall den underhållsberättigades begäran om
verkställighet städse riktas till viss, i konventionen angiven myndighet i det
land där hans exekutionstitel är i första hand verkställbar, d. v. s. där domen
meddelades eller förbindelsen ingicks; man brukar här tala om dokumentslandet.
Den myndighet hos vilken sådan begäran gjorts skall göra
framställning om verkställighet hos motsvarande myndighet i det andra landet.
Denna överlämnar därefter ärendet till behörigt indrivningsorgan.

I den svenska promemorian har riktats kritik mot bestämmelsen att framställning
om verkställighet skall göras av myndighet i dokumentslandet. Om
den underhållsherättigade vistas i annat land, måste han därifrån vända sig
till myndigheten i dokumentslandet, vilken i sin tur vänder sig till den mottagande
myndigheten i verkställighetslandet. Särskilt om den underhållsberättigade
vistas i verkställighetslandet, framstår förfarandet som en onödig
omgång.

I promemorian anföres vidare:

Än mer egendomligt ler sig förfarandet i följande fall. Anlag att i Finland
fastställts underhållsbidrag till ett barn utom äktenskap samt alt därefter
såväl barnet som den underhållspliktige flyttat till Sverige. Enligt 1955 års
konvention om social trygghet är barnet — under förutsättning att det är
medborgare i nordiskt land eller därmed jämställd slatslös — berättigat till
bidragsförskott i Sverige. Om den underhållspliktige försummar sin betalningsskyldighet
kommer följaktligen svensk barnavårdsnämnd att betala
ut bidragsförskott för barnet. Barnavårdsnämnden är enligt svensk lag skyldig
söka kräva åter vad den utgivit av den underhållspliktige. Någon svensk
exekutionsurkund finnes emellertid icke. Bidragsförskottet har nämligen utgått
på grund av det finska dokumentet och på grund av detta kan exekution
erhållas i Sverige endast i den ordning som angives i 1951 års konven -

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1!)62

tion. För att kunna indriva sin fordran i Sverige måste följaktligen den
svenska barnavårdsnämnden hänvända sig till den finska konvenlionsmyndigheten,
ministeriet för utrikesärendena. Det har uppgivits att svenska barnavårdsmyndigheter
hesiterat inför en sådan demarsch. Farhågor ha också
framförts över att utländsk myndighet icke skulle vara beredd att ställa sig
som sökande för svensk myndighets räkning. Såvitt är känt ha dock dessa
farhågor icke i praktiken besannats.

Situationen kan också vara den att bidraget fastställts i Finland och barnet
vistas i Sverige där bidragsförskott utgått, medan den underhållspliktige
flyttat till Norge. Även här har den svenska barnavårdsnämnden att
hänvända sig till finsk myndighet för att få sin fordran indriven, denna
gång i Norge.

Mot bakgrund av det anförda synes man enligt promemorian kunna sätta
i fråga behovet och lämpligheten av föreskriften om att framställning om
verkställighet skall göras av myndighet i dokumentslandet. Med nuvarande
samhörighet inom Norden synes det icke otänkbart att tillåta sökanden åt!
vända sig direkt till myndighet i verkställighetslandet. I varje fall synes
en lättnad från kravet på förmedling av myndighet i dokumentslandet böra
medges, när den bidragsberättigade vistas i verkställighetslandet, liksom
också när den fordran som skall indrivas tillkommer barnavårdsnämnd
eller annan myndighet.

Vid de delegerades överläggningar framhölls emellertid från dansk sida att
den nuvarande bestämmelsen, att framställning städse skulle göras av myndighet
i dokumentslandet, också hade vissa fördelar. Det vore sålunda otvivelaktigt
en lättnad för indrivningsmyndigheterna i det land där den bidragsskyldige
uppehåller sig att saken alltid går genom en annan myndighet.
Saken blir bättre förberedd, bl. a. genom att det klargöres, vilket belopp
den bidragsberättigade kräver indrivet, och vidare kan saker, som med säkerhet
faller utanför konventionen, t. ex. krav som stödes på avtal om bodelning,
genast avskiljas. Man borde därför bevara nuvarande ordning i normalfallen,
nämligen då den bidragsberättigade bor eller uppehåller sig i dokumentslandet,
men ge möjlighet till ett enklare förfarande än för närvarande
i de mindre vanliga fallen, då detta icke var händelsen. Detta skulle kunna
uppnås genom en regel om att hänvändelse om indrivning städse skulle kunna
ske till myndigheterna i det land där den bidragsberättigade bor. Om den
bidragsskyldige uppehåller sig i samma land, verkställes indrivningen omedelbart
av detta lands myndigheter. Uppehåller sig den bidragsskyldige i
annat nordiskt land, vidarebefordras saken dit. I det förra fallet borde den
bidragsberättigades hänvändelse, i motsats till vad förhållandet vore nu, icke
behöva riktas till högre myndighet utan kunna göras direkt hos de lokala
indrivningsmyndigheterna.

De delegerade fann övervägande skäl tala för att utforma förevarande
stadgande i enlighet med det danska förslaget. Det ansågs dock lämpligt att
komplettera detta med en föreskrift att den underhållsskyldige jämväl skulle
ha rätt att städse vända sig till myndighet i dokumentslandet. Bl. a. avsåg
man härvid fall då den underhållsberättigade vistas i land utanför Norden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1962

I enlighet härmed har i artikelns första stycke upptagits stadgande,
att framställning om erhållande av verkställighet skall göras hos myndighet
i den fördragsslutande stat, där den bidragsberättigade vistas, eller i
den fördragsslutande stat, där domen eller beslutet meddelades eller den
skriftliga förbindelsen ingicks. Avsett är härvid att varje land internt skall
utfärda föreskrifter om till vilken myndighet framställning skall göras. I
andra stycket har föreskrivits, att i fall då verkställighet skall äga
rum i annan fördragsslutande stat än den, där framställning gjorts efter cad
i första stycket sägs, framställningen skall översändas till förstnämnda stat;
i stadgandet bestämmes vilka myndigheter som i de olika länderna är behöriga
att översända och mottaga framställning.

I sistnämnda hänseende anges för närvarande såsom behörig myndighet
i Sverige utrikesdepartementets rättsavdelning eller länsstyrelse. I anslutning
till vad som föreskrives i 1931 års indrivningskungörelse i dess lydelse
efter ändringen 1958 har i förslaget bestämmelsen i denna del erhållit den
utformningen, att framställningen skall översändas till vederbörande länsstyrelse
eller, om ovisshet råder angående behörig länsstyrelse, utrikesdepartementets
rättsavdelning.

Det i den svenska promemorian framförda önskemålet om särskilda lättnader
i det fallet, att indrivningen avser av barnavårdsnämnd eller motsvarande
myndighet utgivet bidragsförskott, har tillgodosetts genom en bestämmelse
i tredje stycket. Enligt denna må framställning om indrivning
av vad sålunda utbetalats göras direkt hos myndighet i annan fördragsslutande
stat enligt vad i andra stycket sägs.

I fjärde stycket har upptagits bestämmelse om att handling som
är avfattad på finska eller isländska språket skall vara åtföljd av bestyrkt
översättning i erforderliga delar till danska, norska eller svenska språket.
Bestämmelsen motsvarar artikel 2 tredje stycket i gällande konvention.

Artikel 3. Artikelns första stycke reglerar frågan om skyldighet
att förse exekutionstitel med bevis, att den uppfyller i artikel 1 första
stycket för verkställighet stadgade villkor. I praktiken är här närmast fråga
om bevis att dom vunnit laga kraft. Övriga villkor, t. ex. att det föreligger
sådan släktskap mellan den underhållsberättigade och den underhållsskyldigc
som avses i nämnda stadgande, torde nämligen i allmänhet omedelbart
framgå av exekutionstitelns innehåll.

1 gällande konvention föreskrives i artikel 2 andra stycket, att den myndighet
som gör framställningen därvid skall foga bevis bl. a. i de hänseenden
om vilka nu är fråga.

Vid de delegerades överläggningar framhölls från svensk sida såsom önskvärt
alt den nuvarande regeln bibehölls. Från dansk sida motsatte man sig
emellertid eu regel om ovillkorlig skyldighet för sökanden att förete bevis i
här berörda avseende. Det framhölls att i Danmark del praktiskt taget icke
förekommer alt domar läggs till grund för indrivning av underhållsbidrag.
Domstolen överlåter nämligen nästan alltid till administrativ myndighet att
fastställa bidragets belopp och denna myndighets resolution blir då exeku -

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1962

tionslitel. Att förse sådan resolution med lagakraftbevis förekommer icke.
Från dansk synpunkt vore det därför synnerligen angeläget att konventionen
utformades så att dylika bevis icke bleve obligatoriska. Från norsk sida framfördes
liknande synpunkter.

De delegerade enades i denna del om att föreslå en ordning enligt vilken
bevis varom här är fråga ej skulle vara obligatoriskt men vederbörande indrivningsmyndighet
efter eget beprövande skulle äga att kräva dylikt bevis.
Ett stadgande av denna innebörd har upptagits i förevarande stycke. Från
dansk och norsk sida framhölls i anslutning härtill, att det vore en förutsättning
att möjligheten att kräva bevis icke utnyttjades beträffande danska
och norska administrativa beslut om bidrag.

I andra stycket har upptagits en regel om bevis i vissa fall rörande
bidragets storlek.

I den svenska promemorian har härom anförts:

I våra dagar förekommer det ej sällan, att underhållsbidrag lagligen skall
utgå med högre belopp än som angives i exekutionstiteln. I Sverige finnes
sålunda en lag av den 6 juni 1952 —- ändrad 1957 — om höjning av vissa
underhållsbidrag, genom vilken de som äro berättigade till familjerättsliga
underhållsbidrag tillförsäkrats en viss kompensation för den försämring av
penningvärdet som ägt rum under senare år. En liknande lagstiftning finnes
i Finland. Vidare lär i Danmark förekomma ett system med ortsgraderade
bidrag, vilket även skulle medföra att man ej omedelbart av dokumentet
kan utläsa hur stort belopp som skall utgå. I dylika fall torde redan nu
den som begär verkställighet i eget intresse iakttaga, att till handlingarna
fogas bevis av något slag om hur stort belopp som lagligen skall utgå.
Det kan likväl finnas anledning att i en reviderad konvention inrycka en
bestämmelse om skyldighet för sökanden att i förekommande fall stvrka
storleken av beloppet.

Vid de delegerades överläggningar framhölls från dansk sida, att uppgift
om storleken av beloppet i hithörande fall ej borde vara obligatorisk men
kunna krävas, om myndighet som mottagit begäran om verkställighet funne
det nödvändigt. I danska bidragsresolutioner fastställes bidrag till barn ofta
till det för orten vid varje särskild tidpunkt gällande s. k. normalbidraget.
Särskilt i större städer, där det förekommer många indrivningssaker enligt
konventionen, torde indrivningsmyndigheterna ofta kunna fastslå bidragets
storlek utan särskilt bevis. I fall då offentlig myndighet (socialudvalg etc.)
står som sökande, borde dess uppgift om bidragets storlek i regel kunna
godtagas utan särskilt bevis.

I anslutning till vad som sålunda anförts från dansk sida enades de delegerade
om att ge förevarande bestämmelse utformningen, att i fall då underhållsbidraget
icke i domen, beslutet eller förbindelsen fastställts till bestämt
belopp eller framställning om verkställighet avser högre belopp än som
fastställts, även bevis om bidragets storlek må krävas enligt vad i första
stycket stadgas.

Artikel 4. I första stycket stadgas, i anslutning till en motsvarande
bestämmelse i artikel 3 första stycket i nuvarande konvention, att verkställighet
sker i varje stat enligt där gällande lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1962

I förslaget har icke bibehållits en bestämmelse i nämnda stadgande i gällande
konvention, att verkställighet, där fråga är om skriftlig förbindelse,
som ej är fastställd av domstol eller administrativ myndighet, kan begränsas
till införsel i avlöning eller vad därmed i förevarande hänseende är likställt.
Vad angår indrivning i Sverige torde ändringen icke ha någon betydelse,
eftersom verkställighet hos oss i hithörande fall över huvud taget ej
lär kunna ske på annat sätt än genom införsel.

Enligt andra stycket skall verkställigheten försiggå utan avgift
för den berättigade, såframt den ej skall ske i den ordning som gäller
beträffande fast egendom. Stadgandet överensstämmer med artikel 3 andra
stycket i gällande konvention.

I tredje stycket föreskrives att influtet belopp översändes till den
som gjort framställningen eller till annan som denne bestämmer. Enligt
motsvarande bestämmelse i artikel 3 tredje stycket i gällande konvention
skall beloppet sändas till den myndighet som gjort framställningen eller till
annan som myndigheten bestämmer. Att beloppet skall sändas direkt till sökanden
innebär en förenkling och har icke ansetts kunna medföra någon olägenhet.

Artikel 5. I anslutning till ett motsvarande stadgande i artikel 5 i gällande
konvention stadgas här att bestämmelserna om underhållsbidrag avser
jämväl bidrag till förlossnings- och barnsängskostnader samt till utgifter för
barns särskilda utbildning, så ock för dess dop, konfirmation, sjukdom, begravning
och dylikt. Bestämmelsen överensstämmer med en motsvarande
föreskrift i artikel 5 i gällande konvention utom såtillvida att orden »och
dylikt» tillfogats. Tillägget, som gjorts på dansk begäran, åsyftar exempelvis
kostnader för s. k. borgerlig konfirmation, tandläkarbehandling och liknande.

Artikel 6. Artikeln, som helt överensstämmer med artikel 6 i gällande
konvention, innehåller, att kostnadsersättning, som ålagts den bidragspliktige
i anledning av underhållsfrågans prövning, kan indrivas enligt reglerna
i konventionen.

Departementschefen. Den år 1931 ingångna nordiska konventionen om
indrivning av underhållsbidrag har för de underhållsberättigade liksom också
för barnavårdsnämnder och andra myndigheter som utbetalar bidragsförskott
varit av stort värde, då det gällt att utfå bidrag eller återbetalning
av förskott från underhållsskyldiga som flyttat till annan nordisk stat. Det
i konventionen reglerade systemet för erhållande av indrivning har emellertid
i vissa fall visat sig vara opraktiskt. Enligt konventionen skall underhållsberättigad
städse vända sig till myndighet i det land där exekutionstiteln
— den dom, förbindelse o. s. v. på vilken anspråket grundar sig —
tillkom. Denna myndighet skall därefter göra framställning om verkställighet
hos myndighet i det land där den underhållsskyldigc vistas. Systemet
är i första hand avsett för fall, då den underhållsberättigade bor i det land
där exekutionstiteln tillkom men den underhållsskyldige flyttat till annat

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1962

nordiskt land. Med den ökade samfärdseln mellan de nordiska länderna
är det emellertid numera ej ovanligt att även den underhållsberättigade
vistas i annat land än det där exekutionstiteln tillkom. Från de myndigheter
som handlägger sådana ärenden det här gäller har framhållits att konventionens
ordning för indrivning i dessa fall är osmidig och tidsödande.
Särskilt om båda parter vistas i samma land, är det otillfredsställande att
den underhållsberättigade icke, såsom ligger närmast till hands, kan vända
sig direkt till vederbörande exekutionsorgan i landet, utan måste gå omvägen
över myndighet i det land där exekutionstiteln tillkom. Även i vissa
andra avseenden har framhållits att den nuvarande ordningen behöver förenklas.
Förhållandet har uppmärksammats i samtliga nordiska länder, och
en framställning om översyn av konventionen har riktats till ländernas regeringar
bl. a. från Nordiska rådet.

Det förslag till en ny konvention i ämnet som framlagts av de för ändamålet
utsedda delegerade avser att avhjälpa de brister som här antytts. Såsom
framgått av den tidigare lämnade redogörelsen för förslaget bygger detta
på principen att den underhållsberättigade städse skall äga göra framställning
om verkställighet till myndighet i det land där han vistas. Om den
underhållsberättigade bor kvar i det land där exekutionstiteln tillkom innebär
detta icke någon förändring i förhållande till gällande rätt. Däremot
innebär principen en avsevärd förenkling om han flyttat till annat nordiskt
land och särskilt om han vistas i samma land som den underhållspliktige.
Avsett är att han i sistnämnda fall skall kunna vända sig direkt till exekutionsmyndighet
i detta land. Närmare föreskrifter om till vilken myndighet
framställning om verkställighet skall göras skall utfärdas i varje lands interna
lagstiftning. Den nu berörda regeln har kompletterats med en föreskrift,
att den underhållsberättigade städse skall äga vända sig till myndighet
i det land där exekutionstiteln tillkom. Denna regel är av betydelse i
fall då båda parterna flyttat från detta land och numera uppehåller sig i
skilda länder.

I fråga om vissa andra nyheter i konventionen ber jag att få hänvisa till
den förut lämnade redogörelsen.

Det sålunda framlagda förslaget till ändring av den gällande ordningen
synes mig välgrundat och ägnat att medföra en välkommen förenkling av
det nuvarande förfarandet. Jag vill därför tillstyrka, att man ersätter den
nuvarande konventionen med en konvention i enlighet med förslaget.

Om en ny konvention blir gällande, måste vissa ändringar företagas i några
av bestämmelserna i den i anslutning till gällande konvention utfärdade
lagen den 29 maj 1931 om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda
i Danmark, Finland, Island eller Norge. Ehuru åtskilliga bestämmelser
kan bibehållas i gällande lydelse, synes det mig mest praktiskt att en ny
lag i ämnet utfärdas. Vidare bör de i anslutning till 1931 års lag utfärdade
kungörelserna ersättas med nya författningar.

Jag övergår härefter till en redogörelse för de stadganden som bör upptagas
i den nya lagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1962

Artikel 1 i konventionsförslaget innehåller grundläggande regler om i
vilka fall verkställighet enligt konventionen kan sökas. Då dessa regler icke
avviker från gällande konvention, kan motsvarande bestämmelser i nuvarande
lag (1 §) väsentligen oförändrade överföras till den nya lagen. Vad
angår underhållsbidrag till moder till barn utom äktenskap utgår enligt
svensk lag (föräldrabalken 7: 10 tredje stycket) bidrag även där barnet födes
dött eller havandeskapet avbrutits. Konventionen är avsedd att täcka
även dylika fall.

För närvarande innehåller artikel 1 i ett tredje stycke en bestämmelse
om att verkställighet i vissa fall ej får ske om exekutionstiteln meddelats
tredskovis. I 1931 års lag har hänsyn tagits till denna föreskrift genom en
hänvisning i 2 § andra stycket. De delegerade bär emellertid föreslagit att
förevarande konventionsstadgande skall utgå, eftersom även här avsedda
domar och förelägganden grundar rätt till bidragsförskott enligt 1955 års
nordiska konvention om social trygghet. Jag har icke något att erinra mot
detta förslag, som medför att i den nya lagen icke erfordras någon motsvarighet
till den hänvisning som finns i den gällande lagen.

I artikel 2 första stycket har upptagits bestämmelser om ordningen för
framställning om verkställighet. Framställning skall göras hos myndighet
i den fördragsslutande stat, där den bidragsberättigade vistas, eller i den fördragsslutande
stat, där domen eller beslutet meddelades eller den skriftliga
förbindelsen ingicks. Häremot svarande bestämmelser bör upptagas såsom
första stycke i 2 § av den nya lagen. Dock synes lämpligt att utbyta uttrycket
»den bidragsberättigade» mot »sökanden», eftersom här även åsyftas
myndighet som förskottsvis utgivit bidrag.

Det är avsett att varje land internt skall bestämma hos vilken myndighet
framställning skall göras. I Sverige bör sökande äga vända sig direkt till
vederbörande utmätningsman. Föreskrift härom bör upptagas i andra stycket
av paragrafen.

Har framställning gjorts hos myndighet i något av de övriga länderna,
skall den enligt artikel 2 andra stycket översändas till vederbörande länsstyrelse
här i riket eller, om ovisshet rader angående behörig länsstyrelse,
till utrikesdepartementets rättsavdelning. Behöriga att översända framställning
är härvid vissa angivna högre myndigheter. Förslagets innehåll i dessa
delar bör upptagas i paragrafens tredje stycke. Om den svenska myndighetens
befattning med ärendet bär, liksom skett i anslutning till gällande
lag, bestämmelser utfärdas i administrativ ordning.

I anslutning till artikel 2 tredje stycket bör i paragrafens fjärde stycke
stadgas, att myndighet, som i något av de övriga länderna förskottsvis utbetalat
bidrag, äger göra framställning om indrivning av bidraget direkt hos
svensk myndighet efter vad i paragrafens tredje stycke sägs.

Artikel 2 fjärde stycket stadgar, att handling som är avfattad på finska
eller isländska språket skall vara åtföljd av bestyrkt översättning i erforderliga
delar till danska, norska eller svenska språket. Regeln finns i gällande
konvention, och motsvarande föreskrift i nuvarande lag (2 § tredje styc -

Kunyl. Maj.ts proposition nr 158 år 1962

ket) kan därför oförändrad överföras till den nya lagen, där den bör intagas
såsom femte stycke i 2 §.

I artikel 3 första stycket föreskrives, att den myndighet som skall verkställa
indrivningen äger, om så anses erforderligt, kräva bevis, att exekutionstiteln
uppfyller de villkor för verkställighet som anges i konventionen.
I gällande konvention är dylikt bevis obligatoriskt. Enligt min mening är
det icke utan sina betänkligheter att sålunda bl. a. slopa kravet på obligatoriskt
lagakraftbevis på domar. Jag anser emellertid att det, i enlighet med
förslagets syfte, bör kunna lämnas åt myndigheterna att i varje enskilt fall
avgöra huruvida bevis skall infordras. Jag förordar därför att i 3 § av den
nya lagen såsom första stycke upptages ett stadgande, som helt ansluter
sig till konventionsförslaget. Av stadgandet framgår att bevis utfärdas i det
land, där exekutionstiteln tillkom, av myndighet som i 2 § tredje stycket
sägs. Avsett är att begäran om bevis skall riktas direkt till denna myndighet
av den myndighet som verkställer indrivningen. Vad angår tillämpningen
synes man med hänsyn till vad som upplysts under de delegerades
överläggningar kunna underlåta att kräva lagakraftbevis rörande danska
och norska administrativa bidragsbeslut.

Enligt artikel 3 andra stycket skall i fall då underhållsbidraget icke i domen,
beslutet eller förbindelsen fastställts till bestämt belopp eller framställning
om verkställighet avser högre belopp än som fastställts, även bevis om
bidragets storlek kunna krävas enligt vad i första stycket i artikeln stadgas.
EU motsvarande stadgande, som står i principiell överensstämmelse med en
föreskrift i 1931 års indrivningskungörelse, bör upptagas såsom andra stycke
i 3 § av den nya lagen.

Artikel 4 innehåller vissa regler om ordningen för verkställighet. Då reglerna
i huvudsak överensstämmer med gällande konvention, kan motsvarande
föreskrifter i nuvarande lag (3 §) väsentligen oförändrade överföras
till den nya lagen, där de bör upptagas i 4 §. Såvitt angår indrivning på
grund av skriftlig förbindelse bör dock anges att verkställighet skall ske
enligt vad som för motsvarande fall gäller om här slutet avtal.

Enligt artikel 5 skall bestämmelserna om underhållsbidrag avse jämväl
bidrag till förlossnings- och barnsängskostnader samt till utgifter för barns
särskilda utbildning, så ock för dess dop, konfirmation, sjukdom, begravning
och dylikt. Orden »och dylikt» innefattar ett tillägg i förhållande till
gällande konvention. Med dessa åsyftas bl. a. utgifter för borgerlig konfirmation
samt tandläkarbehandling. Jämkningen, som synes mig böra godtagas,
föranleder att en motsvarande ändring bör vidtagas vid överförandet
av gällande lagbestämmelser i ämnet (4 §) till den nya lagen, där de bör upptagas
i 5 §.

Artikel 6 innehåller en bestämmelse om kostnadsersättning. Bestämmelsen
överenstämmer helt med gällande konvention, och motsvarande regel i
gällande lag (5 §) kan därför oförändrad överföras till den nya lagen, där
den bör upptagas i 6 §.

Då tidpunkten för ratifikation av den nya konventionen icke nu kan med

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1962

säkerhet fastställas, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att förordna om
lagens ikraftträdande.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet
upprättats såsom bilaga till detta protokoll (Bilaga B) fogade förslag1 till
lag om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland,
Island eller Norge.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte
för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Birgitta Liljefors

1 Förslaget, som är likalydandc med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteläm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1962

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 2 november
1961.

Närvarande:

justitierådet Regner,
regeringsrådet Jarnerup,
justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 26 september 1961 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i
statsrådet den 15 september 1961, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om indrivning i Sverige av underhållsbidrag,
fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
lagbyråchefen T. Hesser.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Birgitta Liljefors

Kungl. Maj.ls proposition nr 158 år 1962

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,
i statsrådet å Stockholms slott den 10 november
1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson.

Lagrådet har i ett den 2 november 1961 avgivet utlåtande över det den 15
september 1961 till lagrådet remitterade, i ärendet upprättade förslaget till
lag om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark,
Finland, Island eller Norge lämnat detta utan erinran. Hinder torde alltså
icke möta att Kungl. Maj :t nu godkänner det till grund för detta förslag liggande
förslaget till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island
och Norge angående indrivning av underhållsbidrag; i konventionsförslaget
torde dock böra vidtagas ett par redaktionella jämkningar. Därest Kungl.
Maj :t lämnar sitt godkännande, bör den föreslagna konventionen, sedan den
undertecknats av samtliga berörda stater, underställas riksdagens prövning,
innan ratifikation ifrågakommer. I samband härmed bör det berörda lagförslaget
föreläggas riksdagen för antagande.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte för sin del godkänna
det nämnda konventionsförslaget.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:
Birgitta Liljefors

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1962

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 mars 1962.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Enligt statsrådsprotokollet den 10 november 1961 har Kungl. Maj:t funnit
gott för sin del godkänna förslag till konvention mellan Sverige, Danmark,
Finland, Island och Norge angående indrivning av underhållsbidrag.
Förslaget har nu godkänts jämväl av de övriga staternas regeringar och konventionen
har undertecknats av regeringarnas befullmäktigade ombud den
23 mars 1962.

Såsom framhållits i det nämnda statsrådsprotokollet bör konventionen,
innan ratifikation från Sveriges sida ifrågakommer, underställas riksdagens
prövning. I samband härmed bör det i ärendet upprättade, av lagrådet förut
utan erinran lämnade förslaget till lag om indrivning i Sverige av underhållsbidrag,
fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge föreläggas
riksdagen för antagande.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
föreslå riksdagen dels att godkänna berörda konvention, dels ock
att antaga nämnda lagförslag.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Stockholm 1962. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

610377