Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1962
1
Nr 157
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående besiktningsveterinärernas
vid kontrollslakterier anställningsförhållanden
m. m.; given Stockholms slott den 6 april
1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Eric Holmqvist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att besiktningsveterinärerna vid enskilda slakterier
(kontrollslakterier) skall erhålla statlig anställning. Omläggningen
avses skola genomföras från och med den 1 juli 1962. Kostnaderna för besiktningsveterinärernas
avlönande m. m. föreslås emellertid alltjämt skola
slutligt gäldas av slakteriföretagen och gottgöras statsverket enligt särskild
taxa.
1 Rihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. AV 157
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1962
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 april 1962.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund,
Edenman, ap Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor angående
besiktningsveterinårernas vid kontrollslakterier anställningsförhållanden
m. m. och anför följande.
I årets statsverksproposition (IX ht p. 84) har Kungl. Maj :t på min hemställan
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1962/63 beräkna ett anslag av 2 818 000 kr. till täckande av
vissa kostnader för köttbesiktning vid kontrollslakterier. På driftbudgetens
inkomstsida har vidare avgiftsmedel av motsvarande storleksordning
beräknats inflyta till statsverket på grund av nämnda köttbesiktning.
Besiktningsveterinärerna vid de under offentlig kontroll ställda enskilda
slakteriinrättningarna (kontrollslakterier) förordnas och entledigas av veterinärstyrelsen.
Deras avlöningsförmåner fastställs av veterinärstyrelsen
efter förhandlingar med slakteriernas arbetsgivarorganisationer och Sveriges
veterinärförbund samt gäldas av vederbörande kontrollslakteris innehavare.
I skrivelse den 13 november 1956 anhöll Sveriges veterinärförbund om
sådan ändring av ifrågavarande besiktningsveterinärers anställningsförhållanden,
att arbetsgivar- och arbetstagarparterna skulle ha att på egen hand
träffa slutliga avtal om avlöningsförmånerna. Över veterinärförbundets
framställning inhämtades yttranden av bland andra veterinärstyrelsen. Styrelsen
hemställde i anslutning till sitt yttrande, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta
om en utredning rörande den ur skilda synpunkter mest lämpliga
utformningen av berörda anställnings- och avlöningsförhållanden. För att
verkställa en dylik utredning tillkallades, med stöd av Kungl. Maj ris bemyndigande
den 20 mars 1959, generaldirektören B. E. Johnsson.
Utredningsmannen har den 23 november 1960 slutredovisat sitt uppdrag
genom en promemoria med förslag rörande anställningsförhållandena m. m.
för besiktningsveterinärerna vid kontrollslakterierna, över promemorian
har remissyttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, statens
sakrevision, statens lönenämnd, medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen,
Sveriges veterinärförbund, Sveriges slakteriförbund, Sveriges privata kontrollslakteriers
samarbetsnämnd och Kooperativa förbundet.
Kungl. Maj. ts proposition nr 1.77 år 1962
3
Nuvarande förhållanden
Den offentliga köttkontrollen i riket utövas främst vid kontrollslakterier,
offentliga slakthus och köttbesiktningsbyråer. Medan kontrollslakterierna
är i enskild ägo, drivs de offentliga slakthusen och köttbesiktningsbyråerna
av vederbörande kommun. De vid köttbesiktningsbyråerna verksamma
veterinärerna har besiktningsuppdraget som bisyssla till annan tjänst. Detsamma
gäller de veterinärer, som utför besiktning åt fjäderfäkontrollslakterier
och fristående sanitetsslaktavdelningar eller som verkställer importbesiktning.
Under de senaste 25 åren har en stark förskjutning av besiktningen
ägt rum från köttbesiktningsbyråer och offentliga slakthus till kontrollslakterier.
F. n. är antalet offentliga slakthus endast fem med åtta fast
anställda besiktningsveterinärer.
Kontrollslakterierna är f. n. till antalet 69 med 82 fast anställda besiktningsveterinärer.
Av dessa slakterier ägs 50 av jordbrukarnas slakteriföreningar,
fem av konsumtionsföreningar samt 14 av andra enskilda. I bl. a.
arbetsgivarhänseende representeras de tre olika ägarkategorierna av resp.
Sveriges slakteriförbund, Kooperativa förbundet och Sveriges privata kontrollslakteriers
samarbetsnämnd.
Bestämmelser om bl. a. kontrollslakterier och besiktningsveterinärerna
vid dessa är meddelade i kungörelsen 1959: 100 med tillämpningsföreskrifter
till lagen 1959:99 om köttbesiktning in. in. Med ställningen som kontrollslakteri
följer att den köttkontroll, som sker inom slakteriinrättningen,
får officiell prägel. Den offentliga kontrollen av kontrollslakterierna innebär,
att de i ett flertal hänseenden står under veterinärstyrelsens överinseende.
Styrelsen skall sålunda bl. a. godkänna lokalerna och äger utfärda
föreskrifter för att främja ordning och hygien inom kontrollslakteri. Den
fortlöpande kontrollen av slakterierna utövas i första hand av besiktningsveterinärerna.
Veterinärstyrelsen skall — efter kungörelseförfarande — förordna besiktningsveterinär
vid kontrollslakteri samt på förslag av besiktningsveterinär
ställföreträdare för denne. Föreligger behov av mer än en besiktningsveterinär
vid ett kontrollslakteri, har styrelsen att förordna en eller flera
andre besiktningsveterinärer vid slakteriet. Förordnande att vara besiktningsveterinär
vid kontrollslakteri eller ställföreträdare för sådan veterinär
kan återkallas av veterinärstyrelsen.
På förslag av den till tjänsteställningen främste besiktningsveterinären
(förste besiktningsveterinären) samt efter hörande av kontrollslakteriets
innehavare bestämmer veterinärstyrelsen det antal biträden vid slakteriet,
som skall vara anställda för undersökning av svinkött med avseende på förekomsten
av trikiner (mikroskopister). Mikroskopist och — där laboratorium
finns inrättat — erforderlig laboratoriepersonal antas av förste besiktningsveterinären.
Del åligger kontrollslakteriets innehavare att på förslag
av förste besiktningsveterinären anställa i övrigt erforderliga biträden åt
besiktningsveterinär.
11 lliluuuj till riksdagens protokoll t!)62. I samt. Xr 157
i
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1962
Veterinärstyrelsen har den 29 mars 1949 utfärdat instruktion för besiktningsveterinärer.
I instruktionen föreskrivs bl. a., att det åligger besiktningsveterinär
att verkställa köttbesiktning i enlighet med gällande köttkontrollförfattningar
ävensom att övervaka att verksamheten vid slakteriet
försiggår enligt gällande författningar och av veterinärstyrelsen meddelade
föreskrifter.
Om besiktningsveterinär finner anledning till anmärkning, äger han enligt
instruktionen meddela slakteriledningen erforderliga föreskrifter för
att få till stånd rättelse. Om sådan föreskrift inte efterkommes, har han att
göra anmälan därom till veterinärstyrelsen. Vid slakteri, där mer än en ordinarie
besiktningsveterinär finns, ankommer det på förste besiktningsveterinären
såsom förman att meddela ifrågavarande föreskrifter. Denne skall
vidare ombesörja att rapporter till veterinärstyrelsen upprättas och expedieras.
I instruktionen meddelas i övrigt bl. a. vissa föreskrifter om ställföreträdande
besiktningsveterinär samt om det högsta antal djurkroppar,
som besiktningsveterinär får undersöka under loppet av en och samma dag.
Fast anställd besiktningsveterinärs avlöningsförmåner fastställs — såsom
tidigare nämnts — av veterinärstyrelsen efter förhandlingar med berörda
parter. I enahanda ordning bestäms rörande den ersättning, som skall tillkomma
besiktningsveterinärs ställföreträdare eller vikarie under tid, då någon
av dessa uppehåller besiktningsveterinärtjänsten. Ställföreträdare för besiktningsveterinär
äger dessutom såsom expektansarvode uppbära ett av veterinärstyrelsen
e/ter förhandlingar bestämt årligt belopp. Löneförmånerna
för fast anställd besiktningsveterinär utgörs f. n. av dels fast årsarvode, dels
tantiem, som varierar i storlek beroende på vilket djurslag förrättningen
avser. För år 1961 utgjorde det fasta årsarvodet 7 000 kr. jämte tre ålderstillägg
på vartdera 400 kr. På det fasta årsarvodet utgick rörligt tillägg med
115 procent. Till förste besiktningsveterinär vid slakteri, där mer än en ordinarie
besiktningsveterinär var anställd, utgick dessutom chefsarvode med
2 800 kr. för år. Tantiembeloppet utgjorde 27 öre per slaktenhet.
Besiktningsveterinär med heltidstjänstgöring vid kontrollslakteri äger rätt
till pension enligt bestämmelserna i statens allmänna tjänstepensionsreglemente,
varvid för vederbörande huvudman gäller särskilda, i anslutning
till reglementet meddelade bestämmelser om pensionsavgifter.
Utredningen
Frågeställningar och alternativ avseende anställningsformen. Utredningen
finner de nuvarande formerna för att fastställa anställningsvillkoren otidsenliga
och otillfredsställande. Anställningsvillkoren för olika personalgrupper
utgör numera inom såväl den privata som den offentliga sektorn på arbetsmarknaden
i allt större utsträckning resultatet av förhandlingsöverenskommelser
mellan representanter för berörda parter. Den ordning som
gäller för kontrollslakteriernas besiktningsveterinärer — enligt vilken en
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1962
5
statlig myndighet, i detta fall veterinärstyrelsen, fastställer anställningsvillkoren
visserligen efter förhandlingar mellan parterna men oavsett om de
är eniga eller ej — utgör en halvmesyr, som inte skapar goda förutsättningar
för arbetsfred på området. Snarare inbjuder den till att fastlåsa positionerna.
Eftersom beslut alltid fattas av veterinärstyrelsen »över huvudet»
på parterna, har dessa knappast något intresse av att jämka sig fram till ett
gemensamt förhandlingsresultat. Ett tidsenligare förfarande skulle tvinga
parterna att försöka nå fram till en uppgörelse. Det må dessutom påpekas,
att möjligheten att anföra besvär över veterinärstyrelsens beslut — en möjlighet
som även utnyttjats — innebär att avgörandet i sista hand ankommer
på Kungl. Maj :t. Detta avgörande måste stöta på stora svårigheter utan ytterligare
kontakt med parterna. Tas sådan kontakt, betyder detta att förhandlingarna
fortsätts inom Kungl. Maj :ts kansli, utan att i och för sig större förutsättningar
än tidigare finns att uppnå en överenskommelse.
Nuvarande system bör således enligt utredningen ersättas med ett mer
funktionsdugligt, varvid olika lösningar kan diskuteras. Enligt direktiven för
utredningen skall utgångspunkten därvid vara, att största möjliga garantier
skapas för att besiktningsveterinärernas arbete kan fortgå utan risker för
avbrott och att deras anställningsförhållanden ordnas så att de inte kommer
i ett för livsmedelshygienen ofördelaktigt beroende av sina arbetsgivare inom
slakteribranschen.
Alternativ 1. Med bibehållande i övrigt av nuvarande anställningsform
träffar parterna bindande avtal direkt med varandra utan inblandning
av statlig myndighet (veterinärförbundets förslag).
En lösning i enlighet med veterinärförbundets förslag skulle onekligen
medföra betydande fördelar i förhållande till nuläget. Ur principiell synpunkt
kan dock stark kritik riktas mot detta alternativ. F. n. torde besiktningsveterinärerna
vid kontrollslakterierna vara att betrakta som anställningshavare
hos slakterierna, ehuru veterinärstyrelsen förordnar dem och fastställer deras
löner. Enligt veterinärförbundets förslag skulle emellertid de offentliga organen
helt avkopplas från befattningen med lönerna för ifrågavarande personal.
Anställningsförhållandet mellan slakteriägare och besiktningsveterinär
skulle därigenom ytterligare förstärkas. Vägande principiella invändningar
kan enligt utredningens mening resas häremot. Besiktningsveterinärerna
vid kontrollslakterierna bär viktiga offentliga kontrolluppgifter. Det
kan med hänsyn härtill knappast anses tillfredsställande, att avlöningsförmånerna
för dessa befattningshavare bestäms utan någon som helst medverkan
från det allmännas sida. Även om man kunde tänka sig den anordningen,
att parternas förhandlingsuppgörelse på elt eller annat sätt underställdes
offentlig myndighet — en ordning som dock står det nuvarande systemet
ganska nära — framstår det ändå såsom olämpligt, alt avtal om löneförmåner
träffas mellan å ena sidan representanter för enskilda arbetsgivare och
å andra sidan representanter för befattningshavare, som har till uppgift att
å samhällets vägnar kontrollera dessa arbetsgivare.
Det möter överhuvudtaget starka principiella betänkligheter mot att slak -
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1962
teriägarna direkt medverkar vid bestämmandet av löneförmånerna för de veterinärer,
som statsmakterna av hygieniska och medicinska skäl satt att kontrollera
slakteriernas verksamhet. Att så f. n. är fallet beror givetvis på att
löneförmånerna bestrids direkt av slakteriägarna och utbetalas av dem till
besiktningsveterinärerna. En tillfredsställande ordning kan enligt utredningen
inte åstadkommas, utan att slakteriägarnas direkta ekonomiska mellanliavanden
med besiktningsveterinärerna bringas att upphöra. Effektivt synes
detta inte kunna ske på annat sätt än att anställningsförhållandet mellan
slakteriägare och besiktningsveterinär upphör och att staten eller kommunerna
inträder som arbetsgivare för ifrågavarande personal.
Alternativ 2. Övergång till kommunal anställning.
Till förmån för alternativet kommunal anställning kan anföras, att överensstämmelse
härigenom skulle ernås med vad som gäller beträffande besiktningsveterinärer
vid offentliga slakthus och köttbesiktningsbyråer. Dessa
senare besiktningsveterinärer förordnas nämligen av veterinärstyrelsen
men är anställda hos och avlönas av de kommunala myndigheterna. Liknande
gäller beträffande förordnande som besiktningsveterinär för kontroll av
importerat kött. Lönerna för besiktningsveterinärerna vid köttbesiktningsbvråerna
fastställs av vederbörande kommunala myndigheter och godkänns
av veterinärstyrelsen.
I enhetlighetens intresse skulle sålunda detta alternativ vara synnerligen
lämpligt. Emellertid sträcker sig kontrollslakteriernas verksamhetsområden
i allmänhet utöver gränserna för den kommun, vari de är belägna. Kommunal
anställning skulle enligt utredningen innebära så stora svårigheter i fråga
om huvudmannaskapet för ifrågavarande besiktningsveterinärer, att en
lösning enligt denna linje inte kan förordas.
Alternativ 3. Anställningen blir statlig.
Såsom ett antagbart alternativ återstår härefter endast statlig anställning.
Med statsanställningen följer, att kontrollslakteriernas besiktningsveterinärer
erhåller en fullt fri och självständig ställning gentemot slakteriägarna,
något som i utredningsdirektiven framhållits såsom väsentligt.
Utredningen förordar sålunda detta alternativ.
Förslag avseende anställningsförhållandena. Utredningen föreslår, att besiktningsveterinärerna
vid kontrollslakterierna anställs hös och tillsätts av
veterinärstyrelsen med placering vid vederbörande slakteri. Därvid bör gälla
följande.
Tillsättning av och återkallande av förordnande för besiktningsveterinär
m. m. liksom behörighetsvillkor o. d. regleras på motsvarande sätt som f. n.
Avlöningsförmånerna för ifrågavarande besiktningsveterinärer fastställs
på samma sätt som numera är regel beträffande statliga befattningshavare
i allmänhet, d. v. s. efter förhandlingar mellan civildepartementet och vederbörande
huvudorganisation. Representanter för de berörda slakteriägarna
och för Sveriges veterinärförbund har vid överläggningar med utredningen
förklarat, att de i princip inte har något att erinra häremot. Omläggningen
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 19(>2
till statsanställning behöver givetvis i och för sig inte innebära någon ändring
i fråga om de nuvarande avlöningsförmånernas innehåll.
Synpunkter och förslag avseende hur avlöningskostnaderna bör bestridas.
Även om skäl kan anföras för att staten står för kostnaderna för besiktningsveterinärernas
avlönande, utgör en omläggning till statsanställning inte i och
för sig någon anledning att befria slakteriägarna från dessa kostnader. Utredningen
erinrar i detta sammanhang om att undersökning av importerat
kött verkställs på importörernas bekostnad. Utredningen utgår därför från
att slakteriägarna även i fortsättningen skall vara skyldiga att ytterst bestrida
kostnaderna för avlönande av besiktningsveterinärerna.
I fråga om sättet att fullgöra denna skyldighet kan olika alternativ tänkas.
Av intresse härvidlag är om och i vilken utsträckning man bör följa den
faktiska kostnadsfördelningen de olika slakterierna emellan. Huvudfrågan
är med andra ord om man kan tillämpa en viss schablonmässighet vid debiteringen
av kostnaderna.
Närmast följer man givetvis den faktiska kostnadsfördelningen, om man
helt enkelt debiterar varje slakteri de på slakteriet belöpande faktiska kostnaderna
för ett visst år. Ett ytterlighetsalternativ i andra riktningen är, att
man med utgångspunkt från de på samtliga slakterier belöpande sammanlagda
faktiska kostnaderna för ifrågavarande löner samt tillförseln av slaktdjur
vid samtliga slakterier, fastställer ett genomsnittligt taxebelopp per
slaktenhet för ett visst år och att man sedan fördelar kostnaderna för detta
år allt efter tillförseln vid de olika slakterierna.
Intet av dessa två ytterlighetsalternativ är enligt utredningens mening tillfredsställande.
Å ena sidan innebär en strikt anknytning till den faktiska
kostnadsfördelningen, att man inte kan utjämna sådana skiljaktigheter, som
kan ha sin orsak i andra faktorer än slakteriernas storlek, exempelvis pensioneringskostnader,
vikariatskostnader och kostnader för vissa sociala förmåner.
Å andra sidan skulle en lösning enligt det senare alternativet med sin
långtgående schematisering innebära en inte oväsentlig omfördelning av
kostnaderna de olika slakterierna emellan till nackdel för de större — som
f. n. i allmänhet har förhållandevis låga faktiska kostnader per slaktenhet
— och till förmån för de mindre.
Utredningen har kommit till den slutsatsen, att slakteriägarna bör gälda
kostnaderna för besiktningsveterinärernas avlönande genom att erlägga särskilda
avgifter enligt taxa. Taxan bör bestämmas så, att statens inkomster
av dylika avgifter i huvudsak motsvarar nämnda kostnader. Redovisningsmässigt
torde ifrågavarande inkomster och utgifter kunna upptas på eu
särskild diversemedelstitel i veterinärstyrelsens räkenskaper.
Med ett taxesystem följer att vissa generaliseringar måste göras. Det
torde nämligen vara praktiskt ogörligt att utforma en taxa, som följer
alla fluktuationer i den faktiska kostnadsfördelningen. Av det tidigare
sagda följer också, att vissa utjämningar är i och för sig önskvärda.
Vid utredningens överläggningar med representanter för de berörda slak -
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1962
teriägarna har dessa förklarat, att de i princip anser, att det allmänna, liksom
när det gäller annan hälsovård och kontroll, bör stå för kostnaderna
för köttbesiktningen. Därest emellertid slakteriägarna i fortsättningen skall
bestrida kostnaderna för besiktningsveterinärernas avlönande, har de inte
någon erinran mot att detta sker i form av en taxa utformad så, att den i
stort ansluter sig till den faktiska kostnadsfördelningen. Taxeavgifterna
förutsätts därvid bli fastställda så, att inte vissa grupper av slakterier subventionerar
andra.
Taxan bör från dessa utgångspunkter avvägas så, att slutresultatet blir
eu fördelning, som ligger mellan de tidigare angivna ytterlighetsalternativen.
Utredningen har utformat ett förslag till sådan taxa. Förslaget utgår
från en fast, för samtliga slakterier lika stor grundavgift samt därutöver
en viss avgift per slaktenhet, varierande med vissa intervaller. Såväl grundavgiften
som den rörliga delen av taxan kan varieras på olika sätt. Utredningen
föreslår, att taxan utformas enligt angivna principer. Det betonas
dock, att förslaget baserar sig på 1959 års kostnadsfördelning. Den
faktiska iördelningen av ifrågavarande kostnader mellan slakterier av olika
storlek är beroende av hur besiktningsveterinärernas löner är konstruerade.
Enligt nuvarande system åtnjuter besiktningsveterinär dels fast
årsarvode, dels tantiem som i princip utgår per slaktenhet. Detta medför,
att kostnaderna — med utgångspunkt från ett fixt grundbelopp —
stiger i en jämförelsevis jämn kurva allt efter antalet slaktenheter per slakteri.
Skulle detta system bestå utan några väsentligare ändringar, bör en
taxa enligt utredningens förslag kunna tillämpas år från år utan andra
förändringar än de jämkningar av taxebeloppen, som betingas av generella
lönejusteringar. Skulle däremot ändringar göras i lönesystemet av sådan
principiell natur, att den nuvarande fördelningen av de på slakterierna belöpande
kostnaderna väsentligt rubbas — exempelvis genom att fasta löner
införs för besiktningsveterinärerna — bör också taxans konstruktion upptas
till förnyad prövning.
Det torde enligt utredningsmannen böra ankomma på veterinärstyrelsen
att — efter överläggningar med representanter för slakteriägarna — med
huvudsaklig tillämpning av angivna riktlinjer årligen fastställa de på de
olika kontrollslakterierna belöpande taxeavgifterna, beräknade med utgångspunkt
från förhållandena närmast föregående år.
Remissyttrandena
Huvudpunkten i utredningens förslag, nämligen att besiktningsveterinärerna
vid kontrollslakterierna skall erhålla statlig anställning,
tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Mot förslaget
att besiktningsveterinärerna liksom f. n. skall förordnas av veterinäi
styrelsen reses emellertid invändningar av Sveriges veterinärförbund,
som framhåller, att det är av största vikt, att anställningen blir så fast som
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1962
möjligt. De bör därför enligt förbundets mening tillsättas av Kungl. Maj:t
efter sedvanligt förordsförfarande såsom ordinarie eller extraordinarie tjänstemän.
Förbundet befarar, att den tänkta oberoendeställningen i annat fall
*
blir en fiktion.
I fråga om kostnaderna hävdas från slakteriägarhåll i första hand,
att staten bör stå för dessa. Enligt veterinärstyrelsen talar också starka skäl
härför. Styrelsen påpekar, att man i så fall skulle undvika egendomligheten
i att arbetsgivaren-staten och besiktningsveterinärerna gör upp om avlöningsförmånernas
storlek utan medverkan av den betalande parten, slakteriägarna.
Medicinalstyrelsen finner det däremot rimligt, att skyldigheten
för slakteriägarna att bära kostnaderna för besiktningsveterinärernas avlönande
bibehålls. Sistnämnda uppfattning delas av statskontoret och statens
sakrevision.
Därest kostnaderna alltfort skall åvila slakterierna, tillstyrker veterinärstyrelsen
att kostnaderna uttas genom en taxa, konstruerad på det sätt
utredningen förordat. Detta system bör, såvitt styrelsen kan finna, ge möjlighet
att åstadkomma ett för slakteriföretagen rättvist resultat och även
i övrigt vara ändamålsenligt. Sveriges slakteriförbund förutsätter, att taxeavgifterna
skall fastställas så, att inte vissa grupper av slakterier subventionerar
andra. Förbundet anser, att utredningsmannens taxeförslag på
grundval av 1959 års kostnader i stort sett ansluter sig till nämnda års
faktiska kostnadsfördelning.
Då av giftstaxan bestäms, bör enligt statskontoret hänsyn tas inte
blott till avlönings- utan även till pensioneringskostnaderna. Enligt statskontorets
mening bör taxeavgifterna även innefatta gottgörelse för de på
verksamheten belöpande kostnaderna av expensnatur.
Statens sakrevision anför följande i fråga om taxan.
Sakrevisionen brukar vid sina beräkningar av personalkostnader i taxeärenden
utgå från de direkta lönekostnaderna. Härtill läggs pensioneringskostnader,
vilka antas inte understiga 20 procent av de totala lönekostnaderna.
Vid den beräkning av statens kostnader för besiktningsveterinärernas
avlönande, som veterinärstyrelsen skall ntföra efter omläggningen till
statsanställning, bör ett liknande generellt pålägg göras på de till veterinärerna
utbetalade lönerna.
Det kan ifrågasättas, om inte i kostnadskalkylen även bör ingå veterinärstyrelsens
administrationskostnader i samband med beräkning och utbetalning
av besiktningsveterinärernas löner. Dessa kostnader torde dock vara
svåra att bestämma och kan förväntas uppgå till ett ringa belopp i förhållande
till de löner, som utbetalas till veterinärerna. Då det vidare är möjligt,
att lönesystemet för veterinärerna efter deras förstatligande kommer
att kunna förenklas med därav följande mindre arbete i berörda hänseenden,
avstår sakrevisionen f. n. från att förorda, att ett administrativt tilllägg,
motsvarande nämnda kostnader för veterinärstyrelsen, inräknas i bcsiktningsveterinärernas
personalkostnader.
Riks räkenskapsår rket anför i de budgettekniska frågorna, att ett
särskilt avlöningsanslag bör anvisas för avlöningskostnaderna samt att avgiftsinkomsterna
bör redovisas bland de egentliga statsinkomsterna på en
särskild inkomsttitel under Uppbörd i statens verksamhet.
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1962
Departementschefen
Köttbesiktningen och den veterinära kontroll i övrigt, som åvilar besiktningsveterinärerna,
utgör ett viktigt led i den fortlöpande livsmedel shygieniska
övervakningen. Att besiktningsveterinärernas arbete kan fortgå slörningsfritt
är därför ett betydande samhälleligt intresse. Det är också betydelsefullt,
att ifrågavarande befattningshavare inte kommer i ett för deras
verksamhet ofördelaktigt beroende av sina arbetsgivare inom slakteribransohen.
Denna synpunkt framhölls särskilt av 1959 års riksdag vid behandlingen
av frågan om ny lag om köttbesiktning m. m. Riksdagen anslöt sig
till tredje lagutskottets uttalande, enligt vilket det förutsattes, att besiktningsveterinärerna
— hur deras anställningsförhållanden i övrigt än ordnades
— skulle erhålla en sådan ställning, att de i sitt arbete som kontrollorgan
kunde inta en fullt fri och självständig hållning.
Mot denna bakgrund ansluter jag mig i likhet med remissinstanserna till
utredningens förslag att besiktningsveterinärerna vid kontrollslakterierna
skall ha statlig anställning. Statliga tjänster för verksamheten (besiktningsveterinärorganisationen)
bör inrättas från och med den 1 juli 1962. Besiktningsveterinärorganisationen
bör sortera direkt under veterinärstyrelsen.
Angående avlöningsförmånerna för innehavare av de nya statstjänsterna
har överläggningar ägt rum mellan företrädare för jordbruks- och civildepartementen
samt vederbörande personalorganisationer. Vad jag beträffande
dessa förmåner föreslår i det följande har den 23 mars 1962 godtagits av
organisationerna.
Jag förordar, att för budgetåret 1962/63 inrättas 56 tjänster å extra ordinarie
stat, varav 42 med tjänstebenämningen förste besiktningsveterinär och
14 med tjänstebenämningen besiktningsveterinär. Tjänsterna bör lönegradsplaceras
sålunda:
Antal Tjänstebenämning |
Lönegrad |
Särskilt års-arvode, kr. |
6 förste besiktningsveterinär......... |
......... A 26 |
4 800 |
5 förste besiktningsveterinär......... |
......... A 26 |
2 400 |
5 förste besiktningsveterinär......... |
......... A 26 |
|
26 förste besiktningsveterinär ........ |
......... A 25 |
|
14 besiktningsveterinär ............. |
......... A 23 |
Härutöver bör Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, veterinärstyrelsen
äga inrätta erforderligt antal extratjänster i angivna lönegrader
eller i lönegrad A 21 samt anställa besiktningsveterinärer, på hel- eller
deltid, med arvode motsvarande lönen i löneklass A 21. Som kompensation
till viss del för kontantlöneminskningar, som nuvarande innehavare av ickestatliga
besiktningsveterinärbefattningar kan komma att åsamkas genom
ifrågavarande omläggning, bör vidare personliga lönetillägg få tillerkännas
blivande innehavare av de statliga tjänsterna. Jag beräknar, att för dylika
lönetillägg — avsedda för 25 befattningshavare — skall erfordras cirka
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1962
U
100 000 kr. för budgetåret 1962/63. Tilläggen bör minskas i den mån vederbörande
på grund av befordran eller eljest genom löneklassplacering erhåller
högre lön ävensom om han med oförändrad lönegradsplacering erhåller
särskilt årsarvode eller högre dylikt arvode. De närmare villkoren för att
erhålla personligt lönetillägg torde få fastställas av Kungl. Maj :t.
I fråga om besiktningsveterinärs löneförmåner i övrigt, tillsättning, pensionering
m. m. bör gälla i huvudsak samma bestämmelser som för statstjänstemän
i allmänhet. Om ersättning åt ställföreträdare och vikarie för
besiktningsveterinär bör Kungl. Maj:t äga förordna.
Kostnaderna för besiktningsveterinärorganisationen bör bestridas från det
i årets statsverksproposition preliminärt beräknade anslaget Täckande av
vissa kostnader för köttbesiktning vid kontrollslakterier. Anslaget bör beräknas
att täcka kostnaderna för löner och arvoden, för resor och traktamenten
i samband med vikariat in. in. samt för sjukvård. Övriga för besiktningsveterinärernas
verksamhet erforderliga omkostnader förutsätts även i fortsättningen
skola bestridas direkt av slakteriföretagen. Nyssberörda rese- och
sjukvårdskostnader torde kunna uppskattas till 15 000 kr. respektive 3 000
kr. Anslaget synes behöva uppföras med sammanlagt 2 818 000 kr. och anvisas
förslagsvis. Kungl. Maj :t torde böra fastställa stat för verksamheten,
i den mån denna skall finansieras via statsanslaget, ävensom särskild personalförteckning
över extra ordinarie tjänster.
Att besiktningsveterinärorganisationen förstatligas bör enligt min mening
inte medföra att kostnaderna för densamma överförs från slakteriföretagen
till staten. Jag förordar därför, att statsverket gottgörs kostnaderna av företagen.
Detta bör ske genom en särskild taxa. De av utredningen angivna huvudprinciperna
för en sådan taxa anser jag mig kunna godta. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, veterinärstyrelsen
att på grundval därav fastställa taxan.
Förutom de kostnader för organisationen, vilka skall bestridas från förutnämnda
anslag, bör taxan täcka statens kostnader för tjänsteinnehavarnas
pensionering. Taxeinkomsterna bör uppbäras på driftbudgetens inkomstsida
under Egentliga statsinkomster: Uppbörd i statens verksamhet. Inkomsttiteln
bör benämnas Avgifter vid köttbesiktning.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
1) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning
för besiktningsveterinärorganisationen i enlighet med
vad jag i det föregående förordat
2) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de ändringar i statens
allmänna avlöningsreglemente och statens allmänna
tjänstcpensionsreglemente, som påkallas i anledning av besiktningsveterinärorganisa
tionens förstatligande, ävensom
utfärda de övergångsbestämmelser, som må bli erforderliga
i anslutning därtill
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1962
3) bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela de föreskrifter
och vidta de åtgärder i övrigt, som erfordras för att genomföra
de framlagda förslagen
4) till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning vid
kontrollslakterier för budgetåret 1962/63 anvisa ett förslagsanslag
av 2 818 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
G. Luzell
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620280