Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1962
1
Nr 154
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av samarbetsöverenskommelse mellan Danmark, Finland,
Island, Norge och Sverige; given Stockholms
slott den 30 mars 1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Herman Kling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen mätte godkänna den i Helsingfors
den 23 mars 1962 undertecknade samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark,
Finland, Island, Norge och Sverige (Helsingforsavtalet). överenskommelsen
behandlar de skilda områden inom samhällslivet, på vilka nordiskt
samarbete förekommer. Den innebär att de nordiska staterna åtager sig att
ytterligare utveckla detta samarbete.
1 flihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 164
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1962
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 mars 1962.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,
af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om godkännande av
samarbetsöverenskommelse mellan Danmark, Finland, Island, Norge och
Sverige samt anför därvid följande.
Vid möte i Hangö den 11 och den 12 november 1961 mellan de nordiska
statsministrarna och Nordiska rådets presidium nåddes enighet om att vid
rådets påföljande session i Helsingfors år 1962 taga upp frågan om en allmän
nordisk samarbetsöverenskommelse. På hemställan av presidiet förklarade
statsministrarna, att de med utgångspunkt från ett av Nordiska rådets
sekretariat utarbetat konventionsutkast skulle låta i kontakt med sekretariatet
utarbeta ett preliminärt förslag till överenskommelse, som kunde föreläggas
rådet vid denna session. Vidare kom statsministrarna överens om att experter
i varje land skulle gå igenom konventionsutkastet och att man från
svensk sida skulle bjuda in till ett nordiskt expertmöte i Stockholm i början
av december 1961 med uppgift att påbörja utarbetandet av ett sådant
preliminärt förslag.
Med anledning härav uppdrogs i Sverige åt experter från juslitie-, utrikes-,
social-, kommunikations-, finans-, ecklesiastik-, handels- och inrikesdepartementen
att närmare utreda hithörande spörsmål.
Den sålunda tillsatta expertgruppen, som under sitt arbete sainrått jämväl
med företrädare för jordbruksdepartementet samt upprätthållit kontakt
med Nordiska rådets svenska sekretariat, företog till en början en preliminär
översyn av det utkast till överenskommelse, som lagts fram av Nordiska rådets
sekretariat.
På svensk inbjudan hölls ett första möte i Stockholm den 15 december
1961 med experter från samtliga fem nordiska länder. Dessa experter har
därefter hållit ytterligare möten i Helsingfors den 9 januari och i Köpenhamn
den 24 januari 1962. Nordiska rådets sekretariat har vid dessa möten
beretts tillfälle att framföra sina synpunkter. Vid sistnämnda möte enades
de fem ländernas experter om ett förslag till överenskommelse att underställas
respektive regeringar.
Sedan regeringarna i de nordiska staterna funnit förslaget väl ägnat att
Kungl. Maj.ts proposition nr 1;H år
3
läggas till grund för en blivande nordisk samarbetsöverenskommelse, beslöt
regeringarna att var för sig inhämta Nordiska rådets yttrande över förslaget.
1
Vid överläggningar under Nordiska rådets tionde session i Helsingfors
mellan rådets presidium och särskilt utsedda medlemmar av rådet, å ena,
samt företrädare för de nordiska ländernas regeringar, å andra sidan,
förelåg enighet om att samarbetsöverenskommelsen om möjligt borde undertecknas
omedelbart efter det att rådet fattat beslut i ärendet.
Den 23 mars 1962 rekommenderade Nordiska rådet, på förslag av dess
ekonomiska utskott, regeringarna att ingå en överenskommelse om nordiskt
samarbete i enlighet med regeringarnas förslag, dock med vissa närmare angivna
ändringar. Bortsett från vissa jämkningar av rent redaktionell karaktär
föreslogs sålunda en bestämmelse av innehåll att regeringarna borde höra
Nordiska rådet i samarbetsfrågor av principiell betydelse, därest detta icke
av tidsskäl är ogörligt.
Samarbetsöverenskommelsen, som skall ratificeras, undertecknades den
23 mars 1962 i Helsingfors, därvid de av Nordiska rådet föreslagna ändringarna
godtogs.
Departementschefen
På många områden inom samhällslivet pågår ett omfattande nordiskt samarbete.
Resultaten av detta samarbete har endast i begränsad omfattning tagit
sig uttryck i mellanstatliga avtal. I de allra flesta fall har de resultat som
nåtts genomförts genom interna åtgärder inom de nordiska staterna var för
sig. När det inom Nordiska rådet väcktes förslag om ingåendet av en allmän
nordisk samarbetsöverenskommelse, grundades detta icke i första hand på
en önskan att få till stånd en ändring i de hävdvunna samarbetsformerna.
Främst torde förslaget ha dikterats av önskemålet att, oavsett hur de europeiska
integrationssträvandena kommer att beröra de nordiska staterna, såvitt
möjligt befästa de redan uppnådda resultaten och att skapa garantier
för ett fortsatt nordiskt samarbete utan att de enskilda staternas blivande
uppgörelser på det allmäneuropeiska planet härigenom kommer att försvåras.
Den överenskommelse, som undertecknats i Helsingfors, behandlar i stora
drag de skilda områden inom samhällslivet, på vilka nordiskt samarbete redan
förekommer. Samtidigt innebär förslaget att de nordiska staterna ålager
sig att ytterligare utveckla detta samarbete. I motsats till vad som är brukligt
i flertalet internationella traktater innehåller förslaget icke många formellt
bindande utfästelser. Förslaget har närmast fått karaktären av ett uttryck
för de fem staternas vilja till nordisk sammanhållning och till att fortsätta
och föra vidare det nordiska samarbetet på samhällslivets olika områden.
De många osäkerhetsmoment, som är förknippade med de nordiska staternas
framlida ställning i förhållande till den europeisk-ekonomiska gcmen
1
Detta förslag är — bortsett från jämkningar i rubriken, art. 13, 35 och 36 samt slutfrasen
-— likalydande med den vid propositionen fogade överenskommelsen.
11- lliluing till riksdagens protokoll 1962. / samt. Nr 154
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1962
skapen, torde i dagens läge göra det omöjligt med bindande utfästelser i någon
större omfattning. Vid överenskommelsens utarbetande har naturligtvis
hänsyn tagits till den olika utrikes- och försvarspolitiska orienteringen, som
drar upp bestämda gränser för samarbetet.
Vad beträffar formerna för det fortsatta nordiska samarbetet har tanken
icke varit att i detta hänseende företaga någon ändring. I överenskommelsen
har därför endast angivits de olika samarbetsformer som hittills tilllämpats
samt fastslagits att de alltjämt skall följas utan att någon förskjutning
dem emellan till förmån för den ena eller andra formen skall äga rum.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att godkänna samarbetsöverenskommelsen
den 23 mars 1962 mellan Danmark, Finland, Island, Norge
och Sverige, vilken i svensk text torde få fogas till detta protokoll.
Med hifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Margit Hirén
Kungl. Maj:ts proposition nr 154 ur 1962
5
Bilaga
Samarbetsöverenskommelse mellan Danmark, Finland, Island, Norge
och Sverige
Danmarks, Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar,
vilka vilja ytterligare främja den nära gemenskap, som i fråga om kultur
samt om rätts- och samhällsuppfattning råder mellan de nordiska folken,
och ytterligare utveckla samarbetet mellan de nordiska länderna;
vilka eftersträva enhetliga regler i de nordiska länderna i så många avseenden
som möjligt;
vilka vilja på alla områden, där förutsättningar därför finnas, åstadkomma
en ändamålsenlig arbetsfördelning mellan länderna;
vilka vilja fortsätta det för länderna betydelsefulla samarbetet inom Nordiska
rådet och övriga samarbetsorgan;
ha enats om följande bestämmelser.
Inledande bestämmelse
Artikel 1
De fördragsslutande parterna skola eftersträva att bevara och ytterligare
utveckla samarbetet mellan länderna på det rättsliga, kulturella, sociala
och ekonomiska området, ävensom i fråga om samfärdseln.
Rättsligt samarbete
Artikel 2
De fördragsslutande parterna skola fortsätta arbetet att ernå största möjliga
rättsliga likställighet mellan medborgare i nordiskt land, som vistas i
annat nordiskt land än det egna, och vistelselandets medborgare.
Artikel 3
De fördragsslutande parterna skola söka underlätta för medborgare i ett
nordiskt land att förvärva medborgarskap i annat nordiskt land.
Artikel 4
De fördragsslutande parterna skola fortsätta lagsamarnetel i syfte att
uppnå största möjliga överensstämmelse på privaträttens område.
Artikel 5
De fördragsslutande parterna böra eftersträva enhetliga bestämmelser
om brott och brottspåföljder.
Beträffande brott, som begåtts i ett nordiskt land, bör utredning och lagföring
i största möjliga utsträckning kunna ske även i annat nordiskt land.
Artikel 6
De fördragsslutande parterna skola eftersträva inbördes samordning av
annan lagstiftning än som nu sagts på sådana områden, där detta ter sig
ändamålsenligt.
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1962
Artikel 7
Varje fördragsslutande part bör verka för genomförandet av sådana regler,
att beslut av domstol eller annan myndighet i annat nordiskt land kan
verkställas jämväl inom partens område.
Kulturellt samarbete
Artikel 8
I vart och ett av de nordiska länderna skall undervisningen och utbildningen
i skolorna i lämplig omfattning innefatta undervisning i övriga
nordiska länders språk samt rörande deras kultur och allmänna samhällsförhållanden.
Artikel 9
Varje fördragsslutande part bör bibehålla och vidga möjligheten för studerande,
hemmahörande i annat nordiskt land, att idka studier och avlägga
examen vid sina utbildningsanstalter. I största möjliga utsträckning
bör därvid även i något nordiskt land avlagd delexamen få räknas till godo
för slutexamen i annat nordiskt land.
Ekonomiskt stöd från hemlandet bör kunna utgå, oavsett till vilket land
studierna förläggas.
Artikel 10
De fördragsslutande parterna böra samordna sådan av det allmänna ordnad
utbildning, som syftar till att giva behörighet för viss yrkesutövning.
Sådan utbildning bör såvitt möjligt giva samma behörighet i alla de nordiska
länderna. Krav må dock uppställas på sådan tilläggsutbildning, som
kan erfordras av hänsyn till nationella förhållanden.
Artikel 11
På de områden där ett samarbete är ändamålsenligt bör utbyggnaden av
utbildningsanstalter samordnas genom fortlöpande samverkan beträffande
utbyggnadsplaneringen och dess genomförande.
Artikel 12
Samarbete på forskningens område bör vara så inriktat att tillgängliga
forskningsanslag och övriga resurser samordnas och utnyttjas på bästa
möjliga sätt, bland annat genom att gemensamma institutioner upprättas.
Artikel 13
I syfte att stödja och stärka den kulturella utvecklingen skola de fördragsslutande
parterna främja det fria nordiska folkbildningsarbetet och utbytet
inom litteratur, konst, musik, teater, film och övriga kulturområden, varvid
böra tillvaratagas bland annat de möjligheter som radio och television
erbjuda.
Socialt samarbete
Artikel 14
De fördragsslutande parterna skola eftersträva att bevara och ytterligare
utveckla den gemensamma nordiska arbetsmarknaden efter de riktlinjer,
som uppdragits genom tidigare överenskommelser. Arbetsförmedling och
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 15i år 1962
yrkesvägledning skola samordnas. Utbytet av praktikanter skall vara fritt
Likformighet beträffande nationella regler rörande arbetarskydd och liknande
frågor bör eftersträvas.
Artikel 15
De fördragsslutande parterna skola verka för att medborgare i ett nordiskt
land vid vistelse i annat nordiskt land skall i största möjliga utsträckning
komma i åtnjutande av de sociala förmåner, som må utgå i vistelselandet
till dess egna medborgare.
Artikel 16
De fördragsslutande parterna skola ytterligare utveckla samarbetet beträffande
hälso- och sjukvård, nykterhetsvård samt vård av barn och ungdom.
Artikel 17
Varje fördragsslutande part skall verka för att medicinsk, teknisk eller
annan liknande säkerhetskontroll utföres på sådant sätt att attest eller intyg
om kontrollen kan godtagas i övriga nordiska länder.
Ekonomiskt samarbete
Artikel 18
De fördragsslutande parterna skola, i avsikt att främja det nordiska
ekonomiska samarbetet på olika områden, samråda i fråga om den ekonomiska
politiken. Därvid bör uppmärksamhet ägnas möjligheterna att samordna
åtgärder, som vidtagas i konjunktur ut jämnande syfte.
Artikel 19
De fördragsslutande parterna avse att så långt det är möjligt främja
produktions- och investeringssamarbete mellan sina länder och att härvid
söka lägga förhållandena till rätta för direkt samarbete mellan företag i två
eller flera av de nordiska länderna. De fördragsslutande parterna böra som
ett led i ett vidare internationellt samarbete eftersträva att uppnå en ändamålsenlig
arbetsfördelning mellan länderna i fråga om produktion och
investeringar.
Artikel 20
De fördragsslutande parterna skola verka för största möjliga frihet för
kapitalrörelser mellan de nordiska länderna. Beträffande andra betalningsoch
valutafrågor av samfällt intresse skola gemensamma lösningar eftersträvas.
Artikel 21
De fördragsslutande parterna skola eftersträva att befästa det samarbete,
som tidigare inletts i syfte att undanröja hinder för handeln mellan de nordiska
länderna, samt att så långt möjligt ytterligare stärka och utveckla
detta samarbete.
Artikel 22
De fördragsslutande parterna skola i internationella handelspolitiska frågor
såväl var för sig som gemensamt söka främja nordiska intressen och
i detta syfte rådgöra med varandra.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1962
Artikel 23
De fördragsslutande parterna skola verka för samordning av de tulltekniska
och tulladministrativa bestämmelserna samt för sådana förenklingar
i tullhänseende som äro ägnade att underlätta samfärdseln mellan länderna.
Artikel 24
Bestämmelserna för den nordiska gränshandeln skola utformas på sådant
sätt, att gränstrakternas invånare åsamkas minsta möjliga olägen
-
Artikel 25
När behov och förutsättningar föreligga för gemensam ekonomisk utbyggnad
av sådana områden inom två eller flera fördragsslutande parters
territorier som gränsa till varandra, skola dessa parter tillsammans söka
främja en sådan utbyggnad.
Samarbete på samfärdselns område
Artikel 26
De fördragsslutande parterna skola eftersträva att befästa det samarbete
som tidigare inletts på samfärdselns område samt söka utveckla detta samarbete
i syfte att underlätta förbindelserna och varuutbytet mellan länderna
och erhålla en ändamålsenlig lösning av de problem, som må förefinuas
på detta område.
Artikel 27
Byggandet av samfärdselled, som berör två eller flera fördragsslutande
parters områden, skall ske i samråd mellan de berörda parterna.
Artikel 28
De fördragsslutande parterna skola söka bevara och ytterligare utveckla
det samarbete som lett till att deras territorier utgöra ett passkontrollområde.
Kontrollen av resande, som passera gräns mellan nordiska länder,
skall även i övrigt förenklas och samordnas.
Artikel 29
De fördragsslutande parterna skola samordna arbetet för ökad trafiksäkerhet.
Samarbete i övrigt
Artikel 30
o De fördragsslutande parterna böra i de fall detta är möjligt och lämpligt
rådgöra med varandra i frågor av gemensamt intresse, som behandlas i internationella
organisationer och vid internationella konferenser.
Artikel 31
Befattningshavare, som tillhör en fördragsslutande parts utrikestjänst
och tjänstgör utanför de nordiska länderna, skall i den mån det är förenligt
nied hans tjänsteåligganden samt hinder icke möter från tjänstgörings
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 15i år 1962
9
landets sida bistå jämväl medborgare i annat nordiskt land, därest detta
saknar representation på den ifrågavarande orten.
Artikel 32
De fördragsslutande parterna böra, närhelst det befinnes möjligt och
ändamålsenligt, samordna sin verksamhet för bistånd till och samarbete
med utvecklingsländerna.
Artikel 33
Åtgärder i syfte att sprida ökad kännedom om de nordiska länderna och
det nordiska samarbetet böra vidtagas i nära samverkan mellan de fördragsslutande
parterna och deras organ för utlandsupplysning. Där så befinnes
lämpligt kunna samfällda framträdanden komma i fråga.
Artikel 34
De fördragsslutande parterna skola verka för att olika grenar av den
offentliga statistiken samordnas.
Formerna för nordiskt samarbete
Artikel 35
För att uppnå de syften, som angivas i denna överenskommelse, böra de
fördragsslutande parterna fortlöpande samråda och vid behov vidtaga samordnande
åtgärder.
Detta samarbete skall liksom hittills äga rum på ministermöten, inom
ramen för Nordiska rådet och dess organ enligt de riktlinjer som äro uppdragna
i stadgan för rådet, inom särskilda samarbetsorgan eller mellan vederbörande
myndigheter.
Artikel 36
Nordiska rådet bör beredas tillfälle att yttra sig om .nordiska samarbetsfrågor
av principiell bärvidd, då detta av tidsskäl icke är ogörligt.
Artikel 37
Bestämmelse som tillkommit efter samarbete mellan två eller flera fördragsslutande
parter må ej av part ändras, med mindre övriga parter därom
underrättats. Underrättelse erfordras dock icke i brådskande fall eller
då fråga är om bestämmelse av mindre betydelse.
Artikel 38
Myndigheter i de nordiska länderna äga skriftväxla direkt med varandra
i andra ärenden än sådana som till följd av sin natur eller av annat skäl
böra handläggas genom förmedling av utrikesförvaltningen.
Slutstadganden
Artikel 39
Denna överenskommelse skall ratificeras och ratifikationshandlingarna
skola snarast möjligt deponeras i ministeriet för utrikesärendena i Finland.
överenskommelsen träder i kraft första dagen i den månad, som infaller
närmast efter den dag då samtliga parters ratifikationshandlingar deponerats.
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1962
Artikel 40
Önskar någon av de fördragsslutande parterna uppsäga överenskommelsen
skall skriftligt meddelande härom tillställas den finska regeringen, som
har att omedelbart underrätta övriga fördragsslutande parter härom och om
dagen då meddelandet mottogs.
Uppsägningen gäller endast det land, som verkställt densamma, och äger
giltighet från och med första dagen i den månad som inträffar sex månader
från det den finska regeringen mottagit meddelande om uppsägningen.
överenskommelsen skall vara deponerad i ministeriet för utrikesärendena
i Finland och bestyrkta avskrifter skola av det finska ministeriet tillställas
var och en av de fördragsslutande parterna.
Till bekräftelse härav hava undertecknade befullmäktigade ombud undertecknat
denna överenskommelse.
Som skedde i Helsingfors i ett exemplar på danska, finska, isländska, norska
och svenska språken vilka samtliga texter äga lika vitsord, den tjugutredje
mars nittonhundrasextiotvå.
Stockholm 1962. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
620454