Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1962
1
Nr 141
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nya gränser
för Stekenjokks statsgruvefält m. in.; given Stockholms
slott den 30 mars 1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handel särenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges förslag om viss utvidgning av Stekenjokks
statsgruvefält i Vilhelmina socken i Västerbottens län. Vidare föreslås att
Daningens statsgruvefält i samma socken ej vidare skall utgöra statsgruvefält.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 141
2
Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1962
Utdrag av protokollet över liandelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 mars 1962.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,
af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga angående nya gränser
för Stekenjokks statsgruvefålt m. m. och anför därvid följande.
I 5 § gruvlagen den 3 juni 1938 upptages bestämmelser om inskränkningar
i rätten att erhålla inmutning. Där föreskrives att inmutningspunkten,
d. v. s. det cirkelformade inmutningsområdets medelpunkt, icke får förläggas
på vissa angivna områden och att inmutat område ej heller får omfatta
dessa särskilt angivna områden. Bl. a. föreligger inmutningshinder
enligt 5 § 1) beträffande område å kronojord som genom beslut av Kungl.
Maj:t och riksdag förklarats skola utgöra statsgruvefålt eller om vars förklarande
för statsgruvefålt statlig myndighet väckt förslag hos Kungl. Maj:t;
inmutning på sadant område kan dock beviljas för kronans räkning. Vidare
har genom en år 1952 vidtagen lagändring öppnats möjlighet för Kungl.
Maj :t att, när synnerliga skäl föreligger, medge undantag från ifrågavarande
hindersbestämmelse.
Genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen har utlagts dels inom Norrbottens
län ett flertal statsgruvefålt enligt kungörelser den 2 december 1910
(nr 137), den 11 juni 1918 (nr 372), den 12 april 1929 (nr 59) och den 22
september 1933 (nr 557), dels inom Västerbottens län enligt kungörelser den
20 maj 1921 (nr 297) och den 24 mars 1939 (nr 83) tre statsgruvefålt, benämnda
Stekenjokks, Remdalens och Daningens statsgruvefålt. Utsträckningen
av Stekenjokks statsgruvefålt framgår av en karta fogad till kungörelsen
den 20 maj 1921 (nr 297) och utsträckningen av Daningens statsgruvefält
av en karta fogad till propositionen 1939: 34.
I en den 23 februari 1962 till handelsdepartementet inkommen skrivelse
har Sveriges geologiska undersökning (SGU) hemställt att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att Stekenjokks statsgruvefålt utvidgas på sätt i
skrivelsen närmare angives samt att beslutet om utläggande av Daningens
statsgruvefålt upphäves.
I skrivelsen hänvisar SGU till en början beträffande Steken jokks stats -
Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1962
3
gruvefält till en av SGU i september 1961 lämnad sammanfattande redogörelse
rörande de funna malmerna inom detta område. Ur denna redogörelse
må här följande återgivas.
I november 1951 återupptogs arbetena ånyo i Stekenjokks statsgruvefält
med geologiska undersökningar. Följande år utfördes en elektromagnetisk
mätning med modärna metoder, varigenom områdets struktur och utsträckningen
av malmens utgående klarlades. Genom därpå följande diamantborrningar
(omkring 25 000 borrmeter) har malmkroppens form och läge tills
dato i detalj kunnat följas på en längd av ca 2 300 m och till ett djup av
ca 400 m. Malmkroppen har ännu ej kunnat begränsas, varför SGU icke nu
kan göra något uttalande om malmens totala storlek. Fram till våren 1961
har påvisats ca 11 milj. ton malm med i genomsnitt 1,65 % Cu, 3,22 % Zn
och 19,3 % S. Det till svavelkisen bundna svavlet utgör uppskattningsvis
12—14 %. Cu-halten tycks stiga mot malmens sydliga, djupare belägna delar.
Medan malmens övre partier i genomsnitt håller 1,45 % Cu, stiger medelhalten
i de djupare delarna, vilka för närvarande undersöks genom djupborrningar,
till 1,8 % Cu.
Genom de prospekteringsarbeten inom Västerbottens- och Jämtlandsfjällen,
som utförts av SGU under 50-talet parallellt med uppborrningen av
Stekenjokkmalmen, har bedömningen av området från malmsynpunkt undergått
en markant förändring. I dessa mycket vidsträckta områden, som
till ytan är flerfaldigt större än det från malmsynpunkt så givande Skelleftefältet,
har — bortsett från redan tidigare kända malmanledningar — en
hel rad nya uppslag framkommit. Undersökningen och utredningen av dessa
vitt spridda malmuppslag har hittills icke framskridit så långt, då de
till förfogande stående resurserna till största delen insatts för utredning av
den egentliga Stekenjokkmalmen. Det kan dock nämnas, att på endast 2
km avstånd mot NV från denna fyndighet en ny malm av samma typ
(Levimalmen) upptäckts, i vilken hittills ca 500 000 ton malm påvisats.
Levimalmens utsträckning har dock ännu icke utretts. Arbeten pågår på
objektet. Vidare har malmmineraliseringar påträffats vid Tjokkola 3 km
SV om Stekenjokk. Även inom detta område pågår diamantbergborrning. De
flesta malmuppslagen inom Stekenjokkfältet, indikerade genom fynd av rika
malmblock, elektromagnetiska och i vissa fall även geokemiska undersökningsmetoder,
har hittills icke hunnit närmare utredas. Resultaten från undersökningen
av Stekenjokkmalmen föranleder även en omprövning av redan
kända fyndigheter, som tidigare betraktats såsom ekonomiskt mindre
värdefulla. SGU förutser att ytterligare undersökningar behövs på flera av
dessa objekt.
I det föregående har SGU sökt giva huvuddragen beträffande prospekteringsläget
inom det aktuella området. Sammanfattningsvis kan i dag sålunda
konstateras, att Stekenjokkmalmen är en efter svenska förhållanden stor
sulfidmalmsfyndighet. För närvarande är en malmkvantitet å 11 milj. ton
säkrad med genomsnittshalter å 1,65 % Cu, 3,22 % Zn och 12—14 % pyritsvavel.
Själva huvudmalmen är icke färdigundersökt. I huvudmalmens närhet
finnes andra av staten ägda fyndigheter av liknande typ, för vilkas utredning
ett omfattande arbete återstår för SGU.
I anslutning till nyssnämnda redogörelse framhåller SGU i skrivelsen att
malmletningsverksamheten inom området numera sträcker sig långt utöver
gränserna för det av statsmakterna utlagda statsgruvefältet. Närmare hälften
av den egentliga Stekenjokkmalmen i de delar denna hunnit uppborras
ligger sålunda redan utanför gränserna för statsgruvefältet. Vidare belädes,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1962
fortsätter SOU, för omkring tio år sedan området mellan statsgruvefältet
och norska gränsen med mer än 200 inmutningar. Under år 1960 har inom
området för dessa inmutningar två utmål utlagts vid utgåendet av den s. k.
Levimalmen. Vidare har området mot fjällmassivet Gellvernokko sedan fem
år tillbaka varit belagt med ett 150-tal inmutningar.
SGU anför vidare att undersökningarna av dessa olika malmuppslag icke
har framskridit så långt, då de till förfogande stående resurserna till största
delen insatts för utredning av den egentliga Stekenjokkmalmen. Emellertid
är malmuppslagen inom detta område så gynnsamma, att SGU räknar med
att under avsevärd tid fortsätta arbetena där. Vidare kommer statsmakterna
att — utöver kostnaderna för de geologiska undersökningarna — investera
ytterligare medel å detta objekt genom bl. a. byggandet av en väg, varom
förslag framlagts för innevarande års riksdag. Enligt SGU synes under dessa
förhållanden rätta tidpunkten nu vara att giva statsgruvefältet en sådan utsträckning,
att det bättre anpassar sig till arbetsområdet. SGU föreslår därför
att Stekenjokks statsgruvefält gives följande nya gränser.
I norr: Saxåns norra strand från riksgränsen mot Norge.
I öster: en linje tänkt dragen från föreningspunkten mellan Saxån och
den norr ifrån kommande ca 1 200 meter nedanför Stekenjokks inflöde i
Saxån infallande bäcken till röset å den med höjdsiffran 941 utmärkta toppen
av Stekevare och från denna punkt till triangelpunkten 1130,5 Tj alingen
och därifrån till röset med höjdsiffran 1067 i södra delen av Gellvernokkomassivet.
I söder: en linje tänkt dragen från sistnämnda röse till utflödet i Gaustjokk
av den lilla bäcken från sjön norr om siffrorna »67» i höjdsiffran 767.
I sydväst: från sistnämnda punkt i Gaustjokk uppströms densamma genom
den lilla sjön punkt 841 till riksgränsen mot Norge.
I väster: från sistnämnda punkt utmed riksgränsen till den punkt, där
densamma skär Saxån.
Som stöd för sitt förslag att beslutet om utläggande av Daningens statsgruvefält
skall upphävas anför SGU följande.
Inom samma zon av fjällkedjan ligger några mil norr om Stekenjokk ytterligare
två statsgruvefält, nämligen Remdalen och Daningen. Båda har varit
föremål för intensiva prospekteringsarbeten. Medan Remdalens statsgruvefält
ännu icke hunnit utredas fullständigt har arbetena inom Daningens
statsgruvefält slutförts.
Daningens statsgruvefält tillkom på förslag av SGU genom beslut av 1939
års riksdag (prop. nr 34, riksdagens skrivelse nr 100). Dess gränser finnes
angivna i K. k. nr 83/1939. I en skrivelse till kommerskollegium den 13 december
1938 framhöll SGU om denna förekomst bl. a. följande:
»I andra rummet, och med en viss tvekan, föreslås ett mindre statsgruvefält
omkring de ca 13/4 mil nordligare belägna Daningen-förekomsterna.
De härstädes hittills upptäckta förekomsterna av kopparmalm äro visserligen
små och med hänsyn till läget icke brytvärda. Emellertid tala vissa skäl
för att icke alla förekomster därstädes ännu blivit lokaliserade. Då det å ena
sidan är ovisst om mera omfattande undersökningar lämpligen böra igångsättas
inom området inom den närmaste tiden men det å andra sidan icke
förefaller vara önskvärt att området göres till fritt fält för en inmutningsverksamhet,
som skulle kunna försvåra en sådan undersökning (och even
-
5
Knngl. Maj:ts proposition nr lhl år 1962
tuellt etl utnyttjande) framdeles, särskilt ifall Remdalen skulle visa sig bliva
av större betydelse, torde visst fog föreligga för att avsätta även detta område
såsom statsgruvefält.»
Området har sedan dess varit föremål för geologiska och geoiysiska arbeten,
samt grävningar för att blotta funna malmmineraliseringar. Geofysiskt
har bl. a. största delen av statsgruvefältet övermätts med elektromagnetiska
metoder. Området har geologiskt kartlagts och blockletningar, d. v. s.
sökandet efter malmblock i moränen har bedrivits intensivt inom statsgruvefältet
och i dess närhet. En rad malmförande flyttblock hittades härvid.
Emellertid har kunnat utredas att dessa block emanerat från längre åt oster
belägna malmfyndigheter, utmålslagda av enskilt företag.
När nu undersökningsarbetena är slutförda inom Daningens statsgruvefält
kan konstateras att inom detsamma ej finnes tillräckligt med ekonomiskt
utnyttjbar malm som kan motivera detta statsgruvefälts bibehållande.
I ett över SGU:s berörda förslag avgivet utlåtande har kommerskollegium
förklarat sig tillstyrka förslaget vad avser såväl utvidgning av Stekenjokks
statsgruvefält som upphävande av beslutet beträffande Daningens statsgruvefält.
Kollegium anför följande.
Kollegium har från överlantmätarna i Jämtlands och Västerbottens län
inhämtat att det område som föreslås skola tillföras Stekenjokks statsgruvefält
i sin helhet tillhör Kronan. På området finnas 381 inmutningar och 3
utmål, samtliga tillhöriga Kronan.
Kollegium finner förslaget att utvidga Stekenjokks statsgruvefalt val motiverat
med hänsyn till att staten planerar upptagande av gruvdrift på den
av SGU påvisade Steken jokkmalmen och att de ytterligare malmfyndigheter
som kunna finnas i andra delar av området böra tillkomma staten och bearbetas
i samordning med brytningen av nyssnämnda malm. Statens rätt
är för närvarande skyddad genom ovannämnda inmutningar och utmål men
om området förklaras för statsgruvefält erhålles med enklare medel ett effektivare
skydd för statens intressen. Kollegium har heller intet att erinra
mot statsgruvefältets föreslagna omfattning, då denna begränsats till ett
område, som kan förutsättas bli genomsökt i fråga om malmförekomster
inom överskådlig tid.
Förslaget att upphäva Daningenområdets karaktär av statsgruvefalt synes
kollegium välgrundat, då några brytvärda malmtillgångar icke påträffats
vid SGU:s undersökningar och inmutningsrätten bör vara fri när påtaglig
anledning saknas att reservera denna rätt för staten.
Departementschefen. Av vad i ärendet blivit upplyst rörande malmletningsverksamlieten
i Stekenjokkområdet framgår att den föreslagna ut\idgningen
av det år 1921 inom området utlagda statsgruvefältets gränser lämpligen
bör komma till stånd. I denna fråga får jag även hänvisa till den redogörelse
som lämnats och de förslag som framlagts i årets statsverksproposition
rörande den statliga malminventeringen (X ht, s. 77 och 290). I anslutning
till de pågående undersökningarna vid Stekenjokk förordas bl. a.
anslag för nästa budgetår med 3 milj. kr., varav 2,5 milj. kr. för påbörjande
av en väg från den allmänna vägen i Klimpfjäll till Stekenjokkområdet.
Vad angår Daningens statsgruvefält visar numera slutförda undersökningsarbeten
därstädes att skäl för att oinrådet hålles avsatt såsom statsgruvefält
ej längre föreligger.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr U1 år 1962
I likhet med kommerskollegium biträder jag sålunda de av SGU framlagda
förslagen. Såsom framgår av kollegiets utlåtande tillhör det område
som föreslås skola tillföras Stekenjokks statsgruvefält i sin helhet Kronan.
En topografisk karta, varå de nya gränserna för Stekenjokks statsgruvefält
samt utsträckningen av Daningens statsgruvefält utmärkts, torde i avtryck
fa bifogas statsrådsprotokollet. De streckade linjerna på kartan utmärker
Stekenjokks statsgruvefälts nuvarande gränser i söder och nordväst- i norr
och sydost sammanfaller de med de föreslagna nya gränserna.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen besluta,
att det område, som omförmäles i Sveriges geologiska undersöknings
till Kungl. Maj :t den 23 februari 1962 inkomna
skrivelse och å den vid statsrådsprotokollet fogade kartan
betecknats Stekenjokks statsgruvefält med i skrivelsen
imgivna gränser, må förklaras vara statsgruvefält under benämning
Stekenjokks statsgruvefält, samt
att beslutet om utläggande av Daningens statsgruvefält må
upphävas.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Sven Julin
> K V a*r*d o f J å l f l.;r
M"''-Oibbritwtfosk. , ",■ Jå.lff.
fc-i/i-rcffiålei
Vttfmtpv.
ftaurov3
JJustfiL
Tjåirvnnioilhf
.i--re r// a(fe
R.ermfalehs
mritSGl&rfunitju ''v> ^ ''
-rjAtki^OTV^r^
ft.r. 20c
uxIo^Y
/iävääm
o O fl
»Jknxtr^cnux
JaJkdtsånv
i H 4
t. -*> Vi»rom vikeftÉ&Lr^.
•., •* ^Ä,
«•?»&* >- * ■
fl‘ w f3/
s^:; > /;■.■■■»„
re£n en>klimf en
istfimStro
v iS \
tformyi
fyjhtjjstenifé
dfekehjokks
V ''. 7
vSra iqgru ve fqJt
JtP* ; - -a/. j^T sk
Jhmtfjhfpö
iriiUkJfi^t
t/irrit/ti kjn) -•
ftöriesbäjli
SijiprmiAe.
,&J f v v r ilkrjti
t • ^
S W^C^ö. v\yt v. trV
^xrfV^u
Ihiftt&fkkh''
Wäé&M
■ \y''w
| I Område för
•s-faf>sgru ve fa It
För spridning godkänd i rikets allmänna kartverk 1/3 1962.
Reproducerad med tillstånd av Generalstabens litogr. anstalt 1962.