Kungl. Maj:ts proposition nr lb år 1962
1
Nr 14
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 30 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370); given Stockholms
slott den 1 december 1961.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 30 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en med hänsyn till den minskade lönsamheten
avpassad sänkning av procenttalen för den schablonmässiga beräkningen av
skattepliktig nettointäkt i skadeförsäkringsrörelse som här i riket bedrives
av utländska försäkringsanstalter.
Förslaget är avsett att tillämpas fr. o. m. 1963 års taxering.
1
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr H
2
Kungl. Maj.ts proposition nr lh år 1962
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 30 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 30 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
19281 skall erhålla följande ändrade lydelse.
(Nuvarande lydelse)
30 §.
3 mom. I fråga om utländsk
försäkringsanstalt skola bestämmelserna
i 2 mom. andra och tredje
styckena äga motsvarande tillämpning
beträffande livförsäkringsrörelse,
som anstalten drivit här i riket.
Beträffande annan försäkringsrörelse,
som här drivits av utländsk försäkringsanstalt,
skall såsom här i riket
skattepliktig nettointäkt upptagas
ett belopp motsvarande viss procent
av anstaltens premieinkomst av den
här bedrivna rörelsen, nämligen beträffande
trafikförsäkringsrörelse 3
procent, beträffande sjöförsäkringsrörelse
5 procent, beträffande sjuk-,
olycksfalls- och brandförsäkringsrörelse
6 procent samt beträffande övrig
försäkringsrörelse 10 procent.
(Föreslagen lydelse)
30 §.
3 mom. I fråga om utländsk
försäkringsanstalt skola bestämmelserna
i 2 mom. andra och tredje
styckena äga motsvarande tillämpning
beträffande livförsäkringsrörelse,
som anstalten drivit här i riket.
Beträffande annan försäkringsrörelse,
som här drivits av utländsk försäkringsanstalt,
skall såsom här i riket
skattepliktig nettointäkt upptagas
ett belopp motsvarande viss procent
av anstaltens premieinkomst av den
här bedrivna rörelsen, nämligen beträffande
trafikförsäkrings- och annan
motorfördonsförsäkringsrörelse
3 procent, beträffande sjöförsäkringssamt
land- och lufttransportförsäkringsrörelse
5 procent ävensom beträffande
övrig försäkringsrörelse 6
procent.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering och i fråga
om eftertaxering för år 1962 och tidigare år.
1 Senaste lydelse av 30 § 3 mom. se 1950:308.
Kungl. Maj:ts proposition nr /4 år 1962
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 december
1961.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändrade vinstprocenttal
vid beskattningen av vissa utländska försäkringsanstalter här i riket
samt anför därvid följande.
I. Inledning
I en den 28 april 1961 dagtecknad, till chefen för finansdepartementet
ställd skrivelse har Föreningen av utländska försäkringsbolags generalagenter
hemställt, att vinstprocenttalen vid beskattningen måtte sänkas beträffande
i 30 § 3 mom. kommunalskattelagen omförmäld försäkringsrörelse av
annat slag än trafikförsäkringsrörelse, sjöförsäkringsrörelse samt sjuk-,
olycksfalls- och brandförsäkringsrörelse. Sedan skrivelsen för yttrande remitterats
till försäkringsinspektionen och Svenska försäkringsbolags riksförbund
har skrivelsen jämte remissyttranden överlämnats till de med stöd
av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 januari 1961 tillkallade sakkunniga
för översyn av vissa beskattningsregler för skadeförsäkringsrörelse.
De sakkunniga, kammarrättsrådet N. G. Lindquist, ordförande, kammarrättsrådet
P. Eklund och byrådirektören hos försäkringsinspektionen G.
Jonsson, vilka antagit benämningen 1961 års utredning angående översyn
av vissa beskattningsregler för skadeförsäkringsrörelse, har den 2 oktober
1961 avgivit en promemoria med förslag till ändrade vinstprocenttal vid beskattning
av annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse, som här i
riket drivits av utländsk anstalt (stencilerad).
Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av försäkringsinspektionen,
kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, allmänna
ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, Svenska försäkringsbolags
riksförbund och Föreningen av utländska försäkringsbolags generalagenter.
Vid promemorian fogat författningsförslag torde såsom Bihang få fogas
vid statsrådsprotokollet för denna dag.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 14
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 14 år 1962
II. Historik och gällande rätt
Beskattningen av utländsk försäkringsanstalt reglerades i lag först genom
1928 års skattelagstiftning. Tidigare hade efter hand utbildat sig den praxis,
att anstalten eller dess agentur — då tillfredsställande utredning angående
behållen inkomst saknades — taxerades för inkomstbelopp, som motsvarade
16 procent av här i riket åtnjuten premieinkomst under året efter avdrag
av under året utgivna återförsäkringspremier. Praxis godkände före 1929
även en sådan beräkning av inkomsten, att till beskattning i Sverige upptogs
10 procent av här i riket under året åtnjuten premieinkomst utan avdrag av
under året utgivna återförsäkringspremier. (Jfr RÅ 1927: ref. 55.)
1921 års kommunalskattekommitté utredde frågan om att i skattelag införa
bestämmelser i ämnet. Kommittén framhöll (SOU 1924: 53 s. 290),
att den i praxis gällande godtyckliga beräkningsgrunden om möjligt borde
ersättas med en mera rationell. I sådant hänseende föreslog kommittén, att
för försäkringsrörelse, som bedrivits av utländsk försäkringsanstalt, skulle
såsom inkomst här i riket upptagas så stor del av anstaltens hela inkomst,
som belöpte å premieinkomsten härstädes i förhållande till den utländska
anstaltens premieinkomst i dess helhet. Såsom premieinkomst skulle räknas
bruttobeloppet av årets försäkringspremier utan avdrag för återförsäkringspremier,
dock att, där i fråga om premieinkomsten för anstaltens rörelse i
dess helhet uppgift fanns tillgänglig allenast om premieinkomsten efter sådant
avdrag, denna nettopremieinkomst fick läggas till grund för beräkning
av inkomsten. Utländsk anstalts hela inkomst skulle beräknas enligt samma
grunder som för inländsk anstalt.
Kommittén motiverade förslaget att vid inkomstberäkningen jämföra anstaltens
bruttopremiebelopp i Sverige med dess bruttopremiebelopp i moderbolaget,
d. v. s. premiebeloppen utan avdrag för återförsäkringspremier, med
att det eljest kunde inträffa, att anstalten nedbringade eller helt eliminerade
för anstalten i Sverige skattepliktig inkomst genom att belasta försäkringsverksamhet
här i riket med utgifter för återförsäkringspremier i högre
grad än försäkringsverksamheten i övrigt. Det förutsattes, att försäkringsinspektionen
skulle lämna sin medverkan vid inkomstberäkningen. Man kunde
nämligen icke ifrågasätta, att skattemyndigheterna utan sakkunnigt bistånd
skulle kunna beräkna utländsk försäkringsanstalts hela inkomst enligt
samma grunder som för inländsk anstalt. Inkomstskattesakkunniga
upptog förslag till enahanda bestämmelser utan särskild motivering.
Försäkringsinspektionen anförde i remissutlåtande år 1925 (jfr prop.
1927 nr 102 s. 391) bl. a., att inspektionen icke hade möjlighet att utöva
någon kontroll över utländsk anstalts rörelse i dess helhet. Om utländsk
anstalt skulle beskattas för rörelse i Sverige på sätt kommittén föreslagit,
var sådan kontroll emellertid nödvändig. Inspektionen avstyrkte därför
kommitténs förslag i denna del.
Enligt inspektionens mening borde såsom mera ändamålsenlig i stället
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1962
tillämpas en regel av innebörd, att anstaltens beskattningsbara inkomst i
Sverige uppskattades till viss procent av anstaltens under året åtnjutna
premieinkomst här i riket efter avdrag för under året utgivna återförsäkringspremier.
Inspektionens remissutlåtande utmynnade i ett konkret förslag, som således
grundade sig på att viss procent av premieinkomsten för egen räkning
i Sverige skulle läggas till grund för beräkning av beskattningsbar inkomst
och som även innefattade en tablå över procenttal för inkomstberäkningen
inom särskilda branscher. Det borde enligt försäkringsinspektionens mening
ankomma på Kungl. Maj :t att efter inspektionens hörande bestämma
de procentsatser, som tid efter annan skulle tillämpas.
I proposition nr 102 till 1927 års riksdag (s. 394 o. f.) framlades ett förslag
till lagstiftning, som i princip anslöt sig till det av försäkringsinspektionen
framförda. Dock föreslogs i propositionen, att procentsatsernas fastställande
skulle prövas av riksdagen och icke ankomma allenast å Kungl.
Maj :t efter inspektionens hörande. Vidare anslöt sig departementsförslaget
till kommunalskattekommitténs förslag såtillvida, att man vid beräkning av
beskattningsbar inkomst borde såsom grundfaktor räkna icke med premieinkomsten
för egen räkning utan med premieinkomsten utan avdrag för
återförsäkringspremier. Det framhölls, att man i regel icke hos utländsk
anstalts generalagent i Sverige kunde kontrollera belopp, som utgivits för
återförsäkringspremier för den här bedrivna 1''örsäkringsverksamheten. Dylik
kontroll syntes endast kunna verkställas å anstaltens huvudkontor.
Chefen för försäkringsinspektionen hade på förfrågan upplyst, att hinder
icke syntes möta att beräkna den beskattningsbara inkomsten i förhållande
till bruttopremierna. Han hade vidare såsom sin mening uttalat bl. a., att
—- om utländsk försäkringsanstalts beskattningsbara inkomst i Sverige
skulle beräknas till viss procent av anstaltens bruttopremier i härstädes
bedriven rörelse — procenttalen lämpligen borde utgöra 5 i sjöförsäkringsrörelse
och 10 i övriga slag av försäkringsrörelse.1 Propositionsförslaget utformades
efter dessa riktlinjer.
Första särskilda utskottet (uti. 1927:1) framhöll beträffande vinstprocenttalen
(s. 65), att 10 procent av premieinkomsten i brandförsäkringsrörelse
skulle innebära en alltför hård beskattning. Efter redogörelse för resultatet
av vissa överslagsberäkningar förordade utskottet därför en nedsättning
av vinstprocenttalet i brandförsäkringsrörelse till 6.
Riksdagen avslog det i prop. 1927: 102 framlagda lagförslaget.
I proposition nr 213 till 1928 års riksdag framlades nytt förslag i ämnet.
Förslaget överensstämde med det tidigare, dock med den ändringen att
vinstprocenttalet för brandförsäkringsrörelse bestämdes till 6.
De föreslagna bestämmelserna, som intogs i 30 § 3 mom. kommunalskattelagen,
innebar, att följande vinstprocenttal skulle tillämpas i annan
försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse, nämligen 5 i sjöförsäkringsrörelse,
6 i brandförsäkringsrörelse och 10 i övrig försäkringsrörelse.
1 Här liksom vad angår redogörelsen i övrigt bortses från livförsäkringsrörelse.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1962
Vidare upptogs i punkt 5 av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen
bestämmelser av innebörd, att med premieinkomst skulle förstås bruttobeloppet
av årets försäkringspremier, d. v. s. utan avdrag för återförsäkringspremier.
Riksdagen antog det i prop. 1928: 213 framlagda lagförslaget.
De genom 1928 års lagstiftning införda principerna för beskattning i Sverige
av annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse, som här i riket
drives av utländsk försäkringsanstalt, har därefter blivit bestående. Däremot
har vid skilda tillfällen för sådan anstalt tillämpliga vinstprocenttal sänkts
beträffande vissa försäkringsgrenar.
Vinstprocenttalet i trafikförsäkringsrörelse har sålunda genom lag den 6
juni 1930 (nr 190) sänkts från 10 till 5. Denna sänkning var en följd av
de särskilda villkor och föreskrifter, som enligt Kungl. Maj :ts beslut skulle
lända inländska såväl som utländska anstalter till efterrättelse vid utövande
av trafikförsäkringsrörelse. Särskild betydelse fästes vid de villkor som
stadgade, att premien för trafikförsäkring icke fick bestämmas till högre
belopp än som på grund av tillgänglig erfarenhet kunde med tillbörlig säkerhet
anses svara mot den risk försäkringen var avsedd att täcka samt
mot skaderegleringskostnader med tillägg för andra nödiga omkostnader
och skälig vinst. Vinsttillägget fick ej sättas högre än 5 procent av bruttopremien.
Genom lag den 26 maj 1950 (nr 308) sänktes vinstprocenttalet i trafikförsäkringsrörelse
för utländsk anstalt ytterligare från 5 till nu gällande
3. Även vinstprocenttalet i sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse,
som drives i Sverige av utländsk anstalt, ändrades genom nämnda lag. Talet
sänktes nämligen från 10 till nu gällande 6 procent. Huvudmotivet för
sänkningen var, att vinstprocenttalet skulle i görligaste mån bringas att
motsvara överskottet i motsvarande svenska rörelse. I proposition nr 93
till 1950 års riksdag med förslag till lag om bl. a. sådan sänkning anfördes
sålunda (s. 209), att avseende vid valet av procenttal framför allt torde
böra fästas vid resultatet av de svenska bolagens rörelse. Att överskottet i
förhållande till premieinkomsten låg lägre för de utländska anstalterna
än för de svenska försäkringsaktiebolagen torde ha sin grund i bl. a. den
lägre premienivå, som de utländska anstalterna tillämpade. Garantier förefanns
emellertid inte för att en sådan skillnad i fråga om premiernas storlek
skulle komma att upprätthållas för framliden. På grund härav borde
den skattepliktiga nettointäkten för de utländska försäkringsanstalterna icke
bestämmas efter ett procenttal, som motsvarade ett lägre överskott än det,
som under närmast föregående tid förekommit hos de svenska försäkringsaktiebolagen.
Å andra sidan var det uppenbart, att det skulle vara svårt för
de utländska anstalterna att i konkurrens med de svenska upprätthålla en
högre premienivå än dessa. Procenttalet torde därför i princip inte böra
sättas högre än som motsvarade överskottet hos de svenska bolagen.
De genom 1928 års lagstiftning införda bestämmelserna angående tilllämpliga
vinstprocenttal i rörelse avseende övriga försäkringsgrenar, som
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1962
här i riket drives av utländsk försäkringsanstalt, kvarstår emellertid oförändrade.
Enligt 30 § 3 mom. kommunalskattelagen skall därför vid beräkning
av här i riket skattepliktig nettointäkt för sådan anstalt i dessa grenar
alltjämt tillämpas 5 procent i sjöförsäkringsrörelse, 6 procent i brandförsäkringsrörelse
och 10 procent i övrig försäkringsrörelse.
Utredningen framhåller, att gällande vinstprocenttal äger tillämpning å
25 av de i Sverige verksamma 28 utländska försäkringsanstalterna. Tre här
i riket verksamma schweiziska anstalter blir emellertid i praktiken undantagna
från tillämpning av ifrågavarande vinstprocenttal. Dessa tre anstalter
skall nämligen, framhåller utredningen, beskattas med tillämpning av 1948
års avtal med Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet jämte 1949 års kungörelse (nr 150)
om tillämpning av detta dubbelbeskattningsavtal. Schweizisk anstalt kan
enligt dubbelbeskattningsavtalet för beräkning av här i riket skattepliktig
nettointäkt uppdela hela sin inkomst efter förhållandet mellan bruttopremieintäkter
i Sverige och summan av anstaltens samtliga bruttopremieintäkter.
III. Skrivelsen från Föreningen av utländska försäkringsbolags
generalagenter
Vid beskattning i Sverige av annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse,
som här i riket drives av utländsk försäkringsanstalt, skall, framhälles
i skrivelsen, alltjämt vinstprocenttalet 10 tillämpas å de försäkringsgrenar,
som i 30 § 3 mom. kommunalskattelagen sammanfattas under benämningen
»övrig försäkringsrörelse». Detta vinstprocenttal har nu tillämpats
i över 30 år. Under samma tid har emellertid stora förändringar ägt
rum beträffande både in- och utländska försäkringsanstalters arbetsförhållanden
och vinstmöjligheter inom ifrågavarande försäkringsgrenar.
1 sin skrivelse hemställer föreningen, under åberopande av de ändrade
förhållandena för försäkringsföretagen, att vinstprocenttalet 10 måtte sänkas
i annan motorfordonsförsäkringsrörelse än trafikförsäkringsrörelse
(»bilkaskoförsäkring») till 3 och i övrig försäkringsrörelse, å vilken talet
10 likaledes alltjämt äger tillämpning, till 6. Till stöd för sin hemställan
hänvisar föreningen till uttalandet i proposition nr 93 till 1950 års riksdag
(s. 209) att de utländska försäkringsanstalternas beskattning borde
fastställas med ledning av det överskott, som uppkommit hos de svenska
försäkringsaktiebolagen. Numera arbetar emellertid, framhålles i skrivelsen,
de utländska anstalterna under sämre betingelser än de svenska. Försäkringsanstalternas
omkostnader utgöres till större delen av löner och
pensionskostnader, vilka befinner sig i ständig stegring. De svenska anstalterna
vidtager dock för att motverka kostnadsstegringen rationaliseringsåtgärder,
t. ex. genom att anskaffa databehandlingsmaskiner. Sådana anläggningar
är emellertid dyrbara och fordrar en avsevärd storlek hos rö
2f
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 14
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 14 år 1962
reisen för att kunna utnyttjas ekonomiskt riktigt. Redan stora svenska försäkringsanstalter
har därför enligt föreningen i flera fall sammanslutits till
ännu större koncerner. De utländska generalagenturerna i Sverige är emellertid
mycket små i jämföi''else med dessa och har icke samma möjligheter
till rationalisering. För framtiden måste de här verksamma utländska anstalterna
därför räkna med en starkare ökning av löne- och pensionskostnaderna
än de svenska.
Föreningen har därefter sökt belysa de svenska försäkringsaktiebolagens
överskott å annan motorfordonsförsäkringsrörelse än trafikförsäkringsrörelse
och å rörelse, avseende övriga här ifrågavarande försäkringsgrenar.
Delta har skett medelst vissa sammanställningar, upprättade med ledning
av tabell 29 i »Enskilda försäkringsanstalter» för åren 1950—1959. I denna
tabell »Beräkning av årets överskott inom skilda skadeförsäkringsgrenar»
lämnas uppgifter rörande samtliga försäkringsanstalters direkta försäkring
i Sverige av annat slag än livförsäkring, därvid premier, skador, förvaltningskostnader
och överskott fördelas på olika försäkringsgrenar. Vid beräkningen
av premier och skador tages hänsyn till skillnaden mellan in- och
utgående premie- och ersättningsreserver. Ränta gottskrives vidare försäkringsgrenarna
enligt följande. Premieinkomsten ökas dels med 3 procent
av den ingående premiereserven och dels med 1,5 procent av premier, som
influtit under året, varjämte skadeutbetalningarna dels minskas med 3
procent av den ingående ersätlningsreserven, dels ock ökas med 1,5 procent
av de under året utbetalda skadeersättningarna. Slutligen ökas förvaltningskostnaderna
med 1,5 procent. Av föreningen gjorda sammanställningar
torde som Bilaga 1—7 få fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag.
Den av föreningen först redovisade sammanställningen, bilaga 1, visar i
tusental kronor summa premier (P) och överskott (Ö) för samtliga svenska
försäkringsaktiebolag för alla i tabell 29 upptagna försäkringsgrenar utom
sjuk- och olycksfalls-, trafik- samt sjö- och landtransportförsäkring. överskotten
angives även i procent av premierna. Bilaga 1 omfattar perioden
1950—1959.
Av denna bilaga framgår, såsom föreningen anmärker, att överskottet
uttryckt i procent av premieintäkten uppgått till i medeltal 8,5.
I bilagan redovisade siffror har av föreningen även sammanställts på sätt
bilaga 2 utvisar, d. v. s. sammandragna i femårsperioderna 1950—1954 och
1955—1959. Av sistnämnda bilaga framgår, att överskottet uttryckt i procent
av premieintäkten för perioden 1950—1954 utgjort 15,4 och för perioden
1955—1959 endast 3,7.
Föreningen framhåller, att bilagorna 1 och 2 inkluderar både brandförsäkring
och annan motorfordonsförsäkring än trafikförsäkring.
Vad först angår brandförsäkringen påpekar föreningen att dylik försäkring
icke längre redovisas såsom särskild försäkringsgren, varför försäkringsinspektionen
i publicerade statistiska uppgifter ej redovisar denna försäkringsgren
för sig. Försäkringsanstalterna är emellertid enligt gällande
beskattningsregler i 30 § 3 mom. kommunalskattelagen nödsakade att vid
9
Kungl. Maj.ts proposition nr Vi år 1062
sidan av bokföringen göra särskilda statistiska beräkningar, om de i sina
självdeklarationer skall redovisa brandförsäkring som särskild försäkringsgren.
Detta förhållande åberopas av föreningen som ett skäl för att beskatta
samtliga de i s. k. objektförsäkring ingående försäkringsgrenarna efter
samma vinstprocenltal. Då i objektförsäkring ingående brandförsäkring redan
beskattas efter 6 procent, konstaterar föreningen, att ett för objektförsäkringen
enhetligt vinstprocenttal skulle erhållas, om vinstprocenttalet
för övriga hithörande försäkringsgrenar sänktes från 10 till 6.
Beträffande annan motorfordonsförsäkring än trafikförsäkring framhåller
föreningen, att försäkringsinspektionen fr., o. m. år 1953 i publicerad
statistik redovisat denna försäkring såsom särskild gren. Föreningen har
därför kunnat för sjuårsperioden 1953—1959 göra en mera noggrann beräkning
av försäkringsaktiebolagens premier, överskott och vinstprocenttal
i annan motorfordonsförsäkringsrörelse än trafikförsäkringsrörelse å ena
samt rörelse avseende övriga ifrågavarande försäkringsgrenar å andra sidan.
Denna beräkning redovisas i bilaga 3, i vilken liksom i bilagorna 1
och 2 rörelse avseende sjuk- och olycksfalls-, trafik- samt sjö- och annan
transportförsäkring uteslutits.
Ett sammandrag av dessa siffror för femårsperioden 1955—1959 redovisas
i bilaga 4.
Såsom framgår av bilaga 3 har för »övriga grenar» framkommit underskott
av 3,1 procent för år 1956 och överskott av 10,5 procent för år 1957.
Föreningen har i anledning därav framhållit, att siffrorna för de olika åren
kan vara påverkade av förändringar i de extra förstärkningar för okända
skador som i allmänhet ingår i premie- och ersättningsreserverna. I »Enskilda
försäkringsanstalter» tabell 29 har för de svenska försäkringsaktiebolagen
redovisats för år 1956 vinst i tusental kronor med 25 520 och för
år 1957 förlust i tusental kronor med 14 322. Det synes därför enligt föreningens
mening icke osannolikt, att försäkringsanstalterna för att utjämna
dessa resultat under år 1956 ökat och under år 1957 minskat de extra reservförstärkningarna
beträffande den direkta affären.
I anslutning till det sist sagda påpekar föreningen, att en sådan möjlighet
till utjämning av den beskattningsbara vinsten mellan olika grenar och
mellan olika år inte står de utländska försäkringsanstalterna till buds. Dessa
beskattas ju årligen efter det för varje försäkringsgren fastställda vinstprocenttalet,
oavsett om rörelsen lämnat vinst eller förlust.
Föreningen framhåller emellertid i fortsättningen, att de sålunda förekommande
förändringarna i de extra reservförstärkningarna visserligen avsevärt
kan påverka de redovisade resultaten för de olika åren, men att denna
påverkan icke kan vara synnerligt stor vid beräkning av det genomsnittliga
överskottet för en femårsperiod. Ett sådant överskott påverkas endast
med en femtedel av skillnaden mellan extrareserverna vid femårsperiodens
början och vid dess slut.
För att ytterligare belysa detta förhållande har föreningen gjort en sammanställning,
bilaga 5, med hjälp av den i »Enskilda försäkringsanstalter»
10
Kungi. Maj.ts proposition nr lk år 1962
för åren 1953—1958 publicerade tabell 30. I sistnämnda tabell bär man vid
beräkning av överskott eliminerat de extra reservernas inverkan. Tabellen
omfattar för år 1953 26 anstalter, för år 1954 28 anstalter och för åren 1955
—1958 30 anstalter. I bilaga 5 har föreningen sammanställt de i tabell 30
lämnade uppgifterna fördelade på dels rörelse avseende annan motorfordonsförsäkring
än trafikförsäkring och dels rörelse avseende övriga i tabell
30 upptagna försäkringsgrenar, nämligen hemförsäkring, fastighetsförsäkring,
företagareförsäkring, villaförsäkring och maskinförsäkring.
Sjuk- och olycksfallsförsäkring har däremot icke medtagits i bilaga 5.
För perioden 1955—1958 har föreningen gjort ett särskilt sammandrag,
bilaga 6, av de i bilaga 5 meddelade siffrorna.
Föreningen framhåller, att de i bilagorna 5 och 6 redovisade procentuella
överskotten är lägre än i de föregående bilagorna och att detta sammanhänger,
dels med att »Enskilda försäkringsanstalter» tabell 30 omfattar
icke blott aktiebolag utan även ömsesidiga bolag, dels ock med att ränta å
de ingående premie- och ersättningsreserverna icke torde ha gottskrivits
försäkringsgrenarna.
I sin skrivelse har föreningen vidare anfört, att dess föregående framställning
visat, att ifrågavarande försäkringsgrenar lämnat göda överskott
t. o. m. år 1954 men alt en starkt markerad försämring framträtt fr. o. m.
år 1955. Detta förhållande belyses särskilt av de i bilagorna 3 och 4 framlagda
siffrorna, vilka för åren 1955—1959 utvisar överskott av rörelse avseende
annan motorfordonsförsäkring än trafikförsäkring å 1,9 procent och
av rörelse avseende övriga försäkringsgrenar å 4,3 procent. Föreningen
framhåller, att säkra sifferuppgifter — såvitt bekant — icke står till buds
för bedömandet av den framtida lönsamheten. I stället får man härvidlag
inskränka sig till allmänna överväganden under beaktande av tre faktorer,
nämligen premier, skador och förvaltningskostnader.
Vad först angår premierna framhåller föreningen, att dessa är pressade
av den hårda konkurrensen, särskilt från de ömsesidiga bolagens sida. Konkurrensen
tager sig uttryck dels i sänkta premiebelopp och dels i att försäkringsanstalterna
för ett oförändrat premiebelopp ikläder sig större ersättningsansvar
gentemot försäkringstagarna genom liberalisering av försäkrings
villkoren.
Beträffande härefter skadorna anför föreningen, att dessa tenderar att
öka både till antal och till genomsnittsbelopp per skada. Den tilltagande
trafiktätheten på gator och vägar, den ökande samfärdseln i övrigt samt
den industriella utvecklingen medför ett ökat antal risker. Härav och på
grund av den allmänna prisstegringen följer en stegring av skadebeloppen,
som sker snabbare än ökningen av de ansvarsbelopp, å vilka premierna beräknas.
Sålunda har försäkringsanstalterna fått ett betydligt ökat ersättningsansvar
i vissa försäkringsgrenar, t. ex. ansvarighetsförsäkring, utan
att erhålla kompensation härför i form av ökad premienivå. Vidare har hyresregleringen
medfört, att fastighetsägarna eftersatt underhållet av sina
fastigheter, varigenom bl. a. vattenledningsskadorna ökat. Konkurrensen
11
Kungl. Maj:ts proposition nr lb år 1962
mellan olika försäkringsanstalter har även medfört en liberalisering i skadebedömningen
vid inträffade försäkringsfall.
Vidkommande slutligen förvaltningskostnaderna uttalas i skrivelsen, att
dessa huvudsakligen består av löner och pensionskostnader, vilka utgiftsposter
sedan många år befunnit sig i ständig stegring. År 1960 blev denna
stegring särskilt markant, beroende på den s. k. pensionsuppgörelsen. Ytterligare
framtida stegring av dessa kostnader kan förutsägas med visshet
beträffande ATP-premierna och med sannolikhet beträffande lönerna. På
tidigare anförda skäl har de utländska försäkringsanstalterna, framhålles
i skrivelsen, därvid icke samma möjligheter som de svenska att genom mekanisering
av kontorsarbetet motverka kostnadsökningar.
I skrivelsen beröres därefter skälighetsprincipens inverkan på premiesättningen,
varvid bl. a. framhålles betydelsen av den möjlighet till ingripande
försäkringsinspektionen har vid utpräglat hög eller låg premiesättning.
Redan blotta förekomsten av de bestämmelser, som reglerar ett sådant
ingripande, måste verka tryckande på försäkringsanstalternas möjligheter
att kompensera sig för förluster på vissa områden genom att uttaga höga
premier på andra. Föreningen erinrar även om att skälighetsprincipen icke
vunnit insteg i lagstiftningen vid tidpunkten för införandet av nu gällande
vinstprocenttal för utländska försäkringsanstalter.
För att ytterligare belysa relationen mellan gällande vinstprocenttal och
lönsamheten i de utländska försäkringsanstalternas ifrågavarande rörelse
har föreningen vid sin skrivelse fogat två av föreningen begärda uttalanden,
nämligen ett från Svenska tarifföreningen och ett från Svenska bilförsäkringsföreningen.
Svenska tarifföreningen har anfört.
Med anledning av Er förfrågan rörande storleken av de vinsttillägg, som
medtages i premiekalkyler för »Övriga branscher» d. v. s. de branscher föreningens
verksamhet omfattar, med undantag av brandförsäkring, får vi
meddela följande.
Numera ingår »övriga branscher» i mycket stor utsträckning i kombinerade
försäkringar såsom hem-, villa-, fastighets- och affärsförsäkring. Premierna
för sådana försäkringsformer kalkyleras inte som summan av tariffpremier
för de ingående separata branscherna utan som en odelbar enhet.
Någon olika behandling ur kalkylsynpunkt av brand och »övriga branscher»
göres inte.
Vad inkalkylerande av vinsttillägg beträffar kan nämnas, att dessa numera
är av så begränsad storleksordning att nu gällande procentsatser för
de utländska bolagens beskattning i förhållande därtill ligger på en orealistiskt
hög nivå.
Svenska bilförsäkringsföreningen har anfört.
Med anledning av Er förfrågan rörande förhållandet mellan de i premierna
för trafik- resp. övrig motorfordonsförsäkring inkalkylerade vinsttilläggen
och de procentsatser, som för närvarande gäller vid utländska bolags
beskattning, får härmed meddelas, att de senare till följd av rådande
konkurrensförhållanden i bilförsäkring är orimligt höga och helt saknar
verklighetsunderlag.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr /4 år 1962
Föreningen av utländska försäkringsbolags generalagenter har slutligen
sammanfattningsvis anfört, att någon förbättring av lönsamheten ej torde
vara att förvänta inom nu överskådlig tid. Vidare framhålles i föreningens
skrivelse, att de yrkade vinstprocenttalen 3 i annan motorfordonsförsäkringsrörelse
än trafikförsäkringsrörelse och 6 i rörelse avseende övriga ifrågavarande
försäkringsgrenar överstiger de överskott, som framkommit enligt
bilaga 4, nämligen 1,9 beträffande annan motorfordonsförsäkringsrörelse
och 4,3 beträffande rörelse avseende övriga försäkringsgrenar. I bilaga 4 har
dock — påpekar föreningen —- ränta å försäkringsfonderna beräknats efter
3 procent, vilket i dagens läge synes tämligen lågt. Trots att de utländska
försäkringsanstalterna emellertid för framtiden enligt föreningens mening
måste räkna med en sämre lönsamhet än de svenska, har föreningen icke
nu velat yrka, att vinstprocenttalen i skattelagstiftningen sättes lägre än de
procenttal, som för närvarande gäller för dels trafikförsäkringsrörelse, dels
ock sjuk-, olycksfalls- och brandförsäkringsrörelse.
Ett bifall till föreningens yrkanden kan enligt en av föreningen gjord
sammanställning, bilaga 7, beräknas medföra en minskning av de utländska
försäkringsanstalternas beskattningsbara inkomst med 0,45 miljon kronor
årligen. Bilagan har sammanställts med ledning av tabell 32 i »Enskilda
försäkringsanstalter» år 1959. Därvid har föreningen avdragit de schweiziska
anstalternas premieinkomst, eftersom dessa anstalter jämlikt dubbelbeskattningsavtal
med Schweiz beskattas efter andra regler än övriga utländska
anstalter. Vidare har angående bilaga 7 upplysts, att objektförsäkring
avser hem-, fastighets-, företagare- och villaförsäkring. I premier avseende
sådan försäkring ingår även belopp, motsvarande brandförsäkringspremier.
För åren före 1956 har emellertid brandförsäkringspremierna redovisats
separat i »Enskilda försäkringsanstalter» tabell 32. Föreningen har
dock uppgivit, att ett sammandrag av uppgifterna i tabell 32 för åren 1950
—1955 visar, att de totala premier som numera belöper å objektförsäkring
uppgick till — i tusental kronor — 91 406 och brandförsäkringspremierna
till — likaledes i tusental kronor — 76 631, motsvarande 84 procent. Vid
utarbetandet av bilaga 7 har föreningen från objektförsäkringspremierna
gjort avdrag för beräknade brandförsäkringspremier med nedåt avrundade
80 procent.
Såsom redan framhållits har försäkringsinspektionen och Svenska försäkringsbolags
riksförbund efter remiss avgivit yttranden över föreningens skrivelse.
Försäkringsinspektionen berör i sitt yttrande bl. a. de schweiziska försäkringsanstalternas
skatterättsliga ställning och anför bl. a.
Det må här tilläggas, att den under 1959 för de tre schweiziska bolagen
erlagda skatten i Sverige uppgick till 0,9 % av den för samma år redovisade
bruttopremieinkomsten i skadeförsäkring. Även om man räknar med
att den under 1959 erlagda skatten borde vara hänförlig till 1958 års bruttopremieinkomst
blir relationstalet obetydligt högre.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr lk år 1962
Genom det sätt på vilket dubbelbeskattningsavtalet tillämpas har de
schweiziska bolagen kommit i ett betydligt gynnsammare skatteläge än de
Övriga bolagen. För dessa uppgick nämligen den för år 1959 till inspektionen
redovisade skattebelastningen till omkr. 1,1 milj. kr. vilket belopp utgör
omkr. 3,5 % av bruttopremierna. Detta relationstal är således inemot
fyra gånger så högt som det nyss för de schweiziska bolagen angivna talet.
Ätt en så stor skillnad kan uppkomma vid beskattning av olika företag med
likartad rörelse synes icke rättvist.
Beträffande beräknat skattebortfall vid ett eventuellt bifall till föreningens
framställning anför inspektionen.
Om man utgår ifrån att den statliga och kommunala skattebelastningen
tillsammans kan beräknas till i runt tal 50 % av den beskattningsbara inkomsten,
torde den sistnämnda — i vad avser de bolag varpå huvudregeln
tillämpas — ha uppgått till i genomsnitt 7 % av bruttopremierna. De utländska
generalagenturerna har i sin skrivelse redovisat en beräkning1 av den
minskning av den beskattningsbara inkomsten som skulle uppstå vid bifall
till deras yrkande. Enligt denna beräkning, som inspektionen finner vara
korrekt, skulle minskningen komma att uppgå till omkr. 450 000 kronor. Om
man utgår från denna siffra skulle det ovan angivna procenttalet 7 sänkas
till 5,6, och den statliga och kommunala skattebelastningen skulle tillsammans
nedgå med omkr. 225 000 kr.
Försäkringsinspektionen framhåller vidare, att den i föreningens framställning
förebragta utredningen är mera omfattande än någon på området
tidigare gjord utredning. Inspektionen intygar, att föreningens sifferuppgifter,
som hämtats ur »Enskilda försäkringsanstalter», är korrekt återgivna
och sammanställda. I anslutning härtill anför dock inspektionen följande.
Det bör emellertid måhända understrykas att den formel, som inom inspektionen
kommer till användning vid beräkning av försäkringsrörelsens
överskott, icke är uppställd med avsikt att därmed skall kunna framräknas
överskott som direkt kan jämföras med dem som erhålles vid den årliga
taxeringen. Inspektionen har i stället syftat till att åstadkomma en överskottsredovisning,
där bolag av likartad karaktär kan jämföras ur resultatsynpunkt
under en lång följd av år, oberoende av ändringar i fråga om ränteläge
eller beskattningsregler. Den i formeln tillämpade räntefaktorn om
3 %, som i det för dagen rådande ränteläget kan synas väl låg, har varit
oförändrad sedan början av 30-talet.
Å andra sidan står de svenska försäkringsbolagens verkliga beskattningsbara
inkomst icke i någon bestämd relation till överskottet i själva försäkringsrörelsen.
Sålunda kan t. ex. systemet med avdragsgilla fondavsättningar
tillämpas olika från bolag till bolag och från år till år. Med hänsyn häitill
torde inspektionens enhetliga överskottsberäkningar mycket väl i piincip
kunna användas vid jämförande bedömningar av den art föreningen nyttjat
dem till. Den tillämpade metoden har för övrigt vunnit hävd vid de jämförelser
av samma art som tidigare gjorts (t. ex. prop. 1950: 93 s. 209).
Försäkringsinspektionen vitsordar vidare riktigheten av vad föreningen
anfört beträffande inträdda förändringar, branschmässigt sett, i fråga om
brandförsäkring och därmed kombinerade grenar. Inspektionen anför.
Bilaga 7.
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 14 år 1962
Såsom framgår av de sammanställningar, som föreningen åstadkommit,
har utvecklingen inom den svenska skadeförsäkringsrörelsen sedan den senaste
ändringen av skattereglerna genomfördes, nämligen år 1950, gått mot
allt lägre överskott. De senaste fem åren har överskotten varit markant låga
och i vissa fall t. o. m. negativa. Den under år 1950 i försäkringslagstiftningen
introducerade skälighetsprincipen har sannolikt påverkat utvecklingen
i överskottssänkande riktning. Ett sannolikt ännu starkare tryck i denna
riktning har utövats av den på senare år skärpta konkurrensen, som tagit
sig uttryck i premiesänkningar och villkorsliberaliseringar.
I fråga om konkurrensens och andra faktorers inverkan på förvaltningskostnaderna
framhåller föreningen bl. a., att de utländska generalagenturerna
genom sin ringa storlek såsom kontorsenheter betraktade icke har
samma möjligheter som de stora svenska bolagen att genom mekanisering
av kontorsarbetet motverka kostnadsökningarna. Även vad som anförts härom
synes vara riktigt.
Försäkringsinspektionens remissutlåtande utmynnar i att inspektionen
tillstyrker det av föreningen framlagda förslaget till ändring av ifrågavarande
vinstprocenttal.
Svenska försäkringsbolags riksförbund har i avgivet remissutlåtande icke
hatt något att erinra mot bifall till föreningens hemställan.
IV. Utredningens förslag
Utredningen konstaterar till att börja med, att någon ändring icke ifrågasatts
av gällande grundprinciper för beskattningen av här i riket verksamma
utländska försäkringsanstalter. Detta innebär, framhåller utredningen, att
själva principen att beräkna dessa anstalters skattepliktiga nettointäkt avannan
försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse till belopp, motsvarande
viss procent av premieinkomsten av i Sverige bedriven rörelse, liksom vid
principens tillkomst ansetts mest ändamålsenlig. Utredningen anför därefter.
Vad angår sådan objektförsäkring, som inkluderar brandförsäkring, må
först framhållas olägenheten av att brandförsäkring enligt gällande rätt beskattas
med tillämpning av ett vinstprocenttal, som avviker från övriga i
objektförsäkringen ingående grenar. Då brandförsäkring icke längre ined
hänsyn till bestämmelserna i lagen om försäkringsrörelse och i kungörelsen
om balansräkning samt vinst- och förlusträkning i försäkringsbolag (SFS
1949:458 med ändringar SFS 1956:21 och 1957: 521) i försäkringsanstalts
bokföring redovisas såsom särskild gren, tvingas de utländska försäkringsanstalterna
att göra särskilda utredningar för beräkning av den del av
objektförsäkringarna, som avser brandförsäkring. En sådan utredning måste
emellertid grundas på statistiska beräkningsmetoder under utnyttjande av
ett siffermaterial, som icke är tillrättalagt för en exakt beräkning. Till följd
härav bli erhållna resultat approximativa. Vidare medför ett dylikt utredningsarbete,
att de anstalter som låta verkställa sådana utredningar åsamkas
extra kostnader. Det oaktat torde nedlagt arbete och havda extra kostnader
icke i nämnvärd grad bidraga till att underlätta skattemyndigheternas
verksamhet. Självfallet måste det nämligen antagas, att skattemyndigheterna
vid ett ställningstagande till enbart sådana approximativa beräknings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 14- år 1962
15
resultat beredas svårigheter av ett helt annat slag än vid ställningstaganden,
som kunna grundas på gjord kontroll av bokförda belopp.
Utredningen finner det angeläget att undersöka möjligheten av att åstadkomma
likformighet mellan de vinstprocenttal, som äger tillämpning å sådana
försäkringsgrenar som enligt redovisningskungörelsen skall redovisas
med brandförsäkring som huvudrubrik.
Beträffande grenen annan motorfordonsförsäkring än trafikförsäkring
framhåller utredningen, att — eftersom särskilt vinstprocenttal enligt gällande
rätt tillämpas å trafikförsäkringsrörelse — en förenkling av beskattningsreglerna
likaledes skulle åstadkommas, om man införde samma vinstprocent
även beträffande annan motorfordonsförsäkringsrörelse.
Vid ett ställningstagande till vinstprocenttalen i utländsk försäkringsrörelse
här i riket kan, betonar utredningen, icke förbises den särställning i
beskattningshänseende, som de i Sverige verksamma schweiziska försäkringsanstalterna
intager. Dessa anstalter beskattas — såsom nämnts — med
tillämpning av gällande dubbelbeskattningsavtal med Schweiz. På sätt försäkringsinspektionen
i sitt tidigare återgivna remissutlåtande anfört, har
detta medfört, alt anstalterna i fråga kommit i ett betydligt gynnsammare
skatteläge än övriga utländska försäkringsanstalter. Sålunda erlade de
schweiziska anstalterna i Sverige skatt år 1959 med belopp, motsvarande 0,9
procent av den samma år redovisade bruttopremieinkomsten i skadeförsäkring,
medan motsvarande procenttal för övriga här i riket verksamma utländska
anstalter uppgick till 3,5. Även om dessa siffror kan variera något
från ett år till ett annat, är, framhåller utredningen, skillnaden i skatteläge
mellan å ena sidan de schweiziska anstalterna och å andra sidan det stora
flertalet övriga utländska anstalter markant.
Vidkommande härefter frågan om lämpligaste vinstprocenttal i de försäkringsgrenar,
som är föremål för framställningen, nämligen annan motorfordonsförsäkring
än trafikförsäkring och övriga försäkringsgrenar, som för
närvarande beskattas med tillämpning av vinstprocenttalet 10, anför utredningen
följande.
Av departementschefens uttalande i prop. 1950:93 med förslag till lag
om ändring av kommunalskattelagen får — såsom Föreningen av utländska
försäkringsbolags generalagenter framhållit i sin skrivelse — anses framgå,
att beskattningen av här i riket verksamma utländska försäkringsanstalter
i princip bör ske med ledning av de överskott, som motsvarande svenska
försäkringsanstalter kunna redovisa. Undantag från denna princip göres,
som nyss berörts, endast i sådana fall, där beskattningen i stället fastställes
med tillämpning av dubbelbeskattningsavtal med främmande makt.
De överskott, som sålunda böra ligga till grund för beskattning, kunna
utläsas ur den av försäkringsinspektionen i »Enskilda försäkringsanstalter»
publicerade statistiken. Även om denna statistik av inspektionen icke sammanställts
i syfte att begagnas till att framräkna beskattningsbara överskott
i skilda försäkringsrörelser, torde densamma under beaktande av de av försäkringsinspektionen
i remissutlåtandet framförda synpunkterna dock mycket
väl kunna användas på sätt föreningen gjort i förebragta sammanställningar,
bilagorna 1—6.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr ti år 1962
Försäkringsinspektionen har uttalat, att i bilagorna lämnade sifferuppgifter
av föreningen äro korrekt återgivna och sammanställda. Dessa bilagor
få därför antagas riktigt återge dels lönsamhetsförändringarna under
1950-talet inom ifrågavarande försäkringsgrenar och dels storleken av de
aktuella överskott, med vilka jämförelse bör ske vid prövning av eventuellt
nya vinstprocenttal för dessa grenar.
Utredningen ansluter sig för sin del till den av såväl föreningen som försäkringsinspektionen
framförda meningen, att missförhållande för närvarande
råder mellan å ena sidan verkliga överskott i ifrågavarande försäkringsgrenar
och å andra sidan de beräknade överskott, som ligger till grund
för gällande bestämmelser om tillämpligt vinstprocenttal för samma försäkringsgrenar.
De utländska försäkringsanstalterna blir på grund härav i
beskattningshänseende ställda i ett sämre läge än motsvarande svenska försäkringsanstalter.
Denna mening har, påpekar utredningen, även biträtts av
Svenska tarifföreningen och Svenska bilförsäkringsföreningen.
Utredningen konstaterar, att — såsom Föreningen av utländska försäkringsbolags
generalagenter framhållit — sifferuppgifter saknas, som skulle
kunna läggas till grund för ett bedömande av den framtida lönsamheten i
de nu ifrågavarande försäkringsgrenarna. Trots detta anser sig utredningen
emellertid kunna biträda de allmänna överväganden föreningen gjort beträffande
väntad framtida lönsamhet och dennas beroende av premiesättning,
skador och förvaltningskostnader. Därefter anför utredningen.
Vad särskilt angår möjligheterna att motverka väntad stegring av löneoch
pensionskostnader vill utredningen emellertid inskjuta, att de utländska
försäkringsanstalternas agenturer i Sverige visserligen enligt vad utredningen
inhämtat kunna hyra plats vid vissa även för dem tillgängliga databehandlingsmaskiner
och därigenom åstadkomma viss mekanisering av
kontorsarbetet. Sådan inhyrning kan emellertid av ekonomiska och praktiska
skäl endast komma ifråga för statistisk bearbetning av försäkringsmaterialet.
De utländska generalagenturerna kunna därför icke såsom de
stora svenska anstalterna begagna databehandlingsmaskiner även för bokföringsändamål.
Även om möjligheterna till inhyrning kunna antagas i
framtiden bli både flera och — till följd av konkurrensen mellan olika databehandlingsanläggningar
— billigare att utnyttja, komma de utländska
agenturerna att befinna sig i ett sämre läge än svenska anstalter med egna
anläggningar.
Utredningen erinrar om, att föreningen i sin skrivelse yrkat att vinstprocenttalet
3 införes beträffande annan motorfordonsförsäkring än trafikförsäkring
och talet 6 vad angår övriga av föreningens framställning berörda
grenar samt att försäkringsinspektionen och Svenska försäkringsbolags
riksförbund i sina yttranden inte haft något att erinra mot bifall till föreningens
yrkande. Utredningen fortsätter.
Utredningen finner liksom försäkringsinspektionen de av föreningen gjorda
sammanställningarna visa, att föreningens förslag till nya vinstprocenttal
är väl underbyggt. Sålunda framgår av bilaga 4 att av svenska försäkringsanstalter
åren 1955—1959 bedriven rörelse lämnat överskott avseende
annan motorfordonsförsäkring än trafikförsäkring med belopp, motsvarande
0,9 procent av premieinkomsten av sådan försäkring, och beträffande öv
-
Kling!. Maj:ts proposition nr l''i år 1U62
17
riga i bilagan upptagna grenar med belopp, motsvarande 4,3 procent av erhållen
premieinkomst. Vid preciseringen av sitt förslag, som ju utmynnar i
yrkande om högre vinstprocenttal än 0,9 och 4,3, beaktar föreningen emellertid,
att ränta å försäkringsfonder beräknats efter en räntefot av 3 procent.
Denna räntefot, som sedan början av 1930-talet varit oförändrad i
den av försäkringsinspektionen publicerade statistik föreningen begagnat
sig av, måste nämligen i dagens läge anses väl låg. Det får vid sådant förhållande
anses befogat att — såsom skett i föreningens framställning -föreslå att vinslprocenttalen beräknas något högre än de, som framgå av
bilaga 4, nämligen till 3 i rörelse avseende annan motorfordonsförsäkring
än trafikförsäkring och till 6 i rörelse avseende övriga av föreningens framställning
berörda försäkringsgrenar.
Enligt en av föreningen gjord sammanställning, bilaga 7, skulle elt bifall
till föreningens yrkanden medföra, att de utländska anstalternas beskattningsbara
inkomst skulle minskas med 0,45 miljoner kronor. Detta
skulle såsom försäkringsinspektionen beräknat medföra minskade skatteintäkter
för det allmänna med omkring 225 000 kronor.
Utredningen anser för sin del förebragta omständigheter motivera att införa
vinstprocenttalen 3 beträffande annan motorfordonsförsäkringsrörelse
än trafikförsäkringsrörelse och 6 vad angår rörelse avseende övriga ifrågavarande
försäkringsgrenar.
Utredningen föreslår därför, att i 30 g 3 mom. kommunalskattelagen'' föreskrivet
vinstprocenttal 10 skall utgå och att följande vinstprocenttal i stället
skall tillämpas, nämligen 3 beträffande — förutom trafikförsäkringsrörelse
— annan motorfordonsförsäkringsrörelse samt 6 beträffande — förutom
sjuk-, olycksfalls- och brandförsäkringsrörelse — rörelse avseende övrig
försäkring, som beröres av föreningens framställning.
Utredningen konstaterar, att vinstprocenttalet 5 enligt avfattningen av
30 g 3 mom. för närvarande synes äga tillämpning endast å sjöförsäkringsrörelse.
Att lagrummet i samband med detta vinstprocenttal endast berör
sådan rörelse och icke jämväl annan transportförsäkringsrörelse sammanhänger,
framhåller utredningen, med försäkringsbeståndets sammansättning
vid tidpunkten för bestämmelsens tillkomst. Då drevs nämligen sjöförsäkringsrörelse
som särskild gren. Efter hand som andra former av transportförsäkringsrörelse
tillväxte i omfattning och betydelse hänfördes dessa försäkringsgrenar
emellertid i redovisningshänseende till samma kategori som
sjöförsäkringsrörelse. Utredningen tillägger.
Denna i praxis tillämpade redovisningsmetod beaktades i 1948 års lagstiftning
om försäkringsrörelse och är därför numera lagfäst. Enligt kungörelsen
om balansräkning samt vinst- och förlusträkning i försäkringsbolag
skall sålunda rörelse avseende land- och lufttransportförsäkring redovisas
gemensamt med sjöförsäkringsrörelse såsom en enda försäkringsgren.
Försäkringsinspektionen meddelar i enlighet därmed i »Enskilda försäkringsanstalter»
tabell 23 årligen vissa uppgifter om svenska försäkringsanstalters
resultat i rörelsegrenen »Sjöförsäkring samt land- och lufttransportförsäkring».
För de utländska anstalternas resultat i samma gren redogöres
årligen i tabell 32 i »Enskilda försäkringsanstalter».
Det må anmärkas, att den utländska transportförsäkringsrörelse, som för
närvarande bedrives i Sverige, till övervägande delen utgöres av en till sjö
-
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1962
försäkringsrörelse knuten specialförsäkring, nämligen protection och indemnityförsäkringar
(rederiernas ansvarighetsförsäkringar).
Med hänsyn till sambandet mellan de olika formerna av transportförsäkringsrörelse
bör enligt utredningens mening samma vinstprocenttal tillämpas
å samtliga dessa former. Mot vinstprocenttalet 5 har, framhåller utredningen,
kritik icke riktats.
Utredningen föreslår därför att 30 § 3 mom. förtydligas så, att det därav
klart framgår att vinstprocenttalet 5 skall avse samtliga former av transportförsäkringsrörelse.
Vidare föreslår utredningen en förenkling av lagrummets avfattning i så
måtto, att rörelse avseende samtliga de försäkringsgrenar, som enligt förslaget
skall beskattas med tillämpning av vinstprocenttalet 6, sammanföres
under benämningen »övrig försäkringsrörelse».
Utredningen erinrar om att föreningen av utländska försäkringsbolags
generalagenter hemställt, att de nya bestämmelserna måtte tillämpas redan
med avseende å beskattningsåret 1961. Hinder föreligger enligt utredningens
mening icke att tillmötesgå denna hemställan. Utredningen föreslår därför,
att de nya bestämmelserna skall erhålla tillämpning redan med avseende å
det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes år 1962.
V. Remissyttrandena
De av utredningen föreslagna vinstprocenttalen har tillstyrkts av samtliga
hörda remissinstanser. Försäkringsinspektionen konstaterar, att de föreslagna
procenttalen överensstämmer med de av Föreningen av utländska
försäkringsbolags generalagenter begärda, så när som på att utredningen
föreslagit samma procenttal för land- och lufttransportförsäkringsrörelse
som oförändrat skulle gälla för sjöförsäkring. Inspektionen fortsätter.
Denna ändring, som skulle medföra att procenttalet för den förstnämnda
grenen sänktes från 6 till 5 %, har motiverats med alt de båda grenarna
enligt Kungl. Maj :ts kungörelse om balansräkning samt vinst- och förlusträkning
i försäkringsbolag skall redovisas gemensamt som en enda verksamhetsgren.
Som utredningen påpekat består de utländska bolagens rörelse på
ifrågavarande områden för närvarande i huvudsak av s. k. protection- och
indemnityförsäkring, vilken ingår i sjöförsäkring. Ändringen skulle sålunda
-— med nuvarande inriktning av rörelsen -— endast obetydligt kunna påverka
skatteintäkten medan den skulle medföra betydande fördelar i redovisningshänseende.
Kammarrätten finner — oaktat det synes kammarrätten i någon mån
tveksamt huruvida den omständigheten, att gällande dubbelbeskattningsavtal
medför speciell lättnad i beskattningen av härstädes verksamma
schweiziska försäkringsföretag kan vara av beskaffenhet att inverka på bedömandet
— i likhet med utredningen en ändring av procentsatserna för
beräkning av ifrågavarande utländska försäkringsanstalters beskattningsbara
inkomst motiverad. Kammarrätten säger sig icke heller ha anledning
göra någon erinran mot de av utredningen föreslagna procentsatserna.
Kungl. Maj. ts proposition nr 14 år 1962
19
Riksskattenämnden framhåller att anledning icke föreligger till annat antagande
än att de av utredningen redovisade sammanställningarna riktigt
återgiver den lönsamhet under senast förflutna år, som är av betydelse vid
ett ställningstagande till de föreslagna vinstprocenttalen. Riksskattenämnden
anser sig även kunna godtaga av utredningen uttalade åsikter angående förväntad
framtida lönsamhet i de av förslaget berörda försäkringsgrenarna.
Riksskattenämnden delar utredningens mening att annan motorfordonsförsäkringsrörelse
än trafikförsäkringsrörelse bör åsättas samma vinstprocenttal
som trafikförsäkringsrörelse eller 3 procent. Vad utredningen anfört rörande
sjöförsäkringsrörelse samt land- och lufttransportförsäkringsrörelse
finner riksskattenämnden motivera förslaget att vinstprocenttalet 5 skall
tillämpas å — förutom sjöförsäkringsrörelse— även annan transportförsäkringsrörelse.
Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus
samt Göteborgs och Boluis län ävensom av allmänna ombudet hos mellankommunala
prövnings nämnden.
Gverståthållarämbetet konstaterar, att Föreningen av utländska försäkringsbolags
generalagenter i sin skrivelse hänfört sig till vissa allmänna
överväganden beträffande premier, skador och förvaltningskostnader och
att föreningen härvid i vad avser skador främst pekat på i negativ riktning
verkande omständigheter. Ämbetet fortsätter.
Vissa faktorer kunna dock förväntas medföra förbättrade betingelser för
försäkringsanstalterna. Bland annat torde en för övrigt redan föreslagen kontinuerlig
besiktning av motorfordonsbeståndct, förbättrade vägar med ett
fortgående utbyggt motorvägnät, omprövning av utfärdade körkort, fartbegränsande
åtgärder, m. m. vara faktorer, ägnade att förbättra resultatet
av skadeförsäkringsanstalternas verksamhet. Även med beaktande av sistnämnda
faktorer finner emellertid överståthållarämbetet övervägande skäl
tala för ändring av nu tillämpade procenttal, överståthållarämbetet har
för sin del intet att erinra mot de föreslagna vinstprocenttalen.
Svenska försäkringsbolags riksförbund säger sig inte ha något att erinra
mot att förslaget lägges till grund för lagstiftning. Föreningen av utländska
försäkringsbolags generalagenter ansluter sig helt till det av utredningen
framlagda förslaget.
Beträffande den av utredningen föreslagna utformningen av 30 § 3 mom.
kommunalskattelagen gör försäkringsinspektionen följande påpekande.
I 3 mom. användes uttrycket »sjö- och annan transportförsäkring». Denna
beteckning står i samklang med terminologien i lagen (1927) om försäkringsavtal,
där hela branschen betecknas »transportförsäkring», med underrubrikerna
»sjöförsäkring» och »annan transportförsäkring». I denna
lag räknas sjökaskoförsäkringen sålunda som en form av transportförsäkring.
I Kungl. Maj:ts kungörelse (1949) om balansräkning samt vinstoch
förlusträkning i försäkringsbolag används istället beteckningen »sjöförsäkring
samt land- och lufttransportförsäkring». Försäkringsinspektionen
använder samma beteckning i tabelluppställningarna i sin årspublikation. 1
lagen (1948) om försäkringsrörelse (282 § 2 mom. sista stycket; infört genom
lagändring 1950) kallas verksamhetsgrenen ifråga »sjö- eller transport
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1962
försäkring» och i lagen (1939) om statlig krigsförsäkring endast »transportförsäkring».
Det beteckningssätt, som används i skilda författningstexter, har
sålunda blivit oenhetligt. I sak är det naturligtvis likgiltigt vilken av de anförda
benämningarna, som kommer att användas i den nu föreslagna lagbestämmelsen.
Eftersom det rent språkligt kan förefalla tveksamt att räkna
sjökaskoförsäkring som en form av transportförsäkring, vill inspektionen
dock ifrågasätta om icke beteckningen »sjöförsäkring samt land- och lufttransportförsäkring»
i detta fall vore den lämpligaste.
Kammarrätten ifrågasätter beträffande den föreslagna lagtexten huruvida
— till vinnande av överensstämmelse med i övrigt tillämpad försäkringsterminologi
— orden »sjö- och annan transportförsäkringsrörelse» lämpligen
bör utbytas mot orden »sjöförsäkrings- samt land- och lufttransportförsäkringsrörelse»,
varvid det efterföljande ordet »samt» synes böra utbytas mot
»ävensom».
Utredningens förslag att de nya bestämmelserna skall tillämpas redan
vid 1962 års taxering har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga
hörda remissinstanser utom riksskattenämnden. Riksskattenämnden finner
en retroaktiv tillämpning knappast förenlig med i allmänhet tillämpade
principer vid bestämmande av tidpunkt för ikraftträdande av ny eller ändrad
lagstiftning på skatteområdet. Nämnden fortsätter.
Efter införandet av källskattesystemet torde en ny skatteförfattning icke
sättas i kraft på sätt utredningen har tänkt sig med mindre ömmande omständigheter
tala för en omedelbar skattelindring eller lagändringens omedelbara
genomförande framstår som särskilt betydelsefullt för landet i
dess helhet. Riksskattenämnden ifrågasätter om sådana särskilda omständigheter
i förevarande fall kunna anses vara för handen. Då det får förutsättas
att av förslaget föranledd författning icke utfärdas förrän ett gott
stycke in på året 1962 — d. v. s. vid en tidpunkt då redan en del av det beskattningsår
gått till ända, för vilket taxering skall ske år 1963 — kunde
med visst fog göras gällande, att de nya reglerna icke borde träda i kraft
förrän den 1 januari 1963 och sålunda första gången tillämpas vid 1964
års taxering. Riksskattenämnden får emellertid begränsa sig till att föreslå,
att lagändringen får träda i kraft den 1 januari 1962 och tillämpas första
gången vid 1963 års taxering.
Enligt kammarrättens mening bör — med hänsyn till det ringa antalet
skattskyldiga av ifrågavarande slag och förslagets innebörd i övrigt — hinder
icke föreligga för att låta bestämmelserna äga tillämpning redan vid
1962 års taxering. Föreningen av utländska försäkringsbolags generalagenter
erinrar om att det endast gäller 22 skattskyldiga samt understryker
önskvärdheten av att de nya procenttalen får tillämpas redan vid 1962 års
taxering. Föreningen framhåller att — om en lagändring ej kan hinna genomföras
före deklarationstidens utgång och bolagens deklarationer måste
upprättas enligt nu gällande procenttal — det måste vara en synnerligen
enkel åtgärd för taxeringsnämnderna att vid fastställande av taxeringarna
göra de omräkningar, som betingas av de ändrade procentsatserna. De utländska
bolagen har även möjlighet att, sedan lagändring skett, ingiva nya
deklarationer upprättade efter de lägre procenttalen.
Kungl. Maj:ts proposition nr li år 1962
21
Beträffande det skattebortfall, som blir en följd av ett genomförande av
utredningens förslag, framhåller överståthållarämbetet.
Försäkringsinspektionen har i avgivet yttrande över framställningen beräknat
detsamma till cirka 225 000 kronor för år, varvid beräkningarna synes
grunda sig på utfallet av 1060 års taxering. Enär de utländska försäkringsanstalterna
taxeras till statlig inkomstskatt i den för riket gemensamma
taxeringsnämnden, har överståthållarämbetet kunnat verkställa beräkningar
av skattebortfallet, baserade på 1961 års taxering. En jämförelse mellan
de båda åren utvisar en höjning av nu förevarande utländska försäkringsanstalters
taxering till statlig inkomstskatt med 3,66 procent och till kommunal
inkomstskatt med 2,97 procent. Skattebortfallet vid 1961 års taxering
kan med ledning härav beräknas uppgå till cirka 230 000 kronor,
eller obetydligt mera än närmast föregående år.
VI. Departementschefen
Såsom framgår av den föregående redogörelsen har de utländska försäkringsbolagen
— såvitt gäller här i riket bedriven skadeförsäkringsrörelse —
alltsedan den nuvarande kommunal skattelagens tillkomst beskattats efter
en schablonmetod. Den skattepliktiga nettointäkten har bestämts till vissa
procent ■— olika för skilda slag av skadeförsäkringsrörelse — av anstaltens
premieinkomst av den här bedrivna rörelsen. De procenttal som sålunda tilllämpas
har i görligaste mån avpassats så att beskattningen av de utländska
försäkringsbolagen skall svara mot beskattningen av liknande rörelse bedriven
av svenska försäkringsanstalter.
Lönsamheten i fråga om såväl svenska som utländska bolags försäkringsverksamhet
här i riket har under senare år minskat. I det av särskilt tillkallade
sakkunniga nu framlagda förslaget har förordats en härav betingad
justering av vinstprocenttalen för vissa slag av skadeförsäkringsrörelse som
här bedrives av utländska bolag.
Förslaget har i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
Det sålunda framlagda förslaget syftar inte till någon omläggning av gällande
principer för beskattning av skadeförsäkringsrörelse, som i Sverige bedrives
av utländsk försäkringsanstalt. Liksom enligt gällande rätt skall enligt
förslaget lönsamheten av de svenska försäkringsanstalternas skadeförsäkringsrörelse
i sådana grenar, som avses med förslaget, vara normerande
vid fastställande av vinstprocenttalen i 30 § 3 mom. kommunalskattelagen.
1 likhet med utredningen finner även jag anledning för närvarande saknas
att avvika från nämnda princip.
Det statistiska material, som legat till grund för utredningens bedömande
av skäligheten av de föreslagna vinstprocenttalen, har utan anmärkning
granskats av försäkringsinspektionen. Då av detta material klart synes
framgå, att de utländska försäkringsanstalterna vid jämförelse med de
inländska anstalterna för närvarande är missgynnade och de av utredningen
föreslagna procenttalen synes väl avvägda, kan jag i likhet med samt
-
22 Kungl. Maj.ts proposition nr 14 år 1962
liga remissinstanser tillstyrka att förslaget lägges till grund för lagstiftning.
Vad försäkringsinspektionen och kammarrätten anfört angående utformningen
av lagtexten synes böra iakttagas.
Beträffande ikraftträdandet av de nya bestämmelserna kan, såsom riksskattenämnden
framhållit, vägande invändningar riktas mot utredningens
förslag att de nya procenttalen skall tillämpas redan vid 1962 års taxering och
alltså avse även beskattningsåret 1961. Det förhållandet att antalet skattskyldiga,
som beröres av den föreslagna lagstiftningen, är ringa utgör inte heller
tillräckligt skäl för att låta lagstiftningen få retroaktiv verkan. I likhet med
riksskattenämnden kan jag dock tillstyrka, att de nya procenttalen får tilllämpas
fr. o. m. 1963 års taxering.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte genom proposition föreslå 1962 års riksdag att antaga inom
finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 30 §
3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven-Olof Norberg
Kungl. Maj.ts proposition nr lb år 1962
23
Bihang
Utredningens förslag
till
lag om ändrad lydelse av 30 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas att 30 § 3 mom.1 kommunalskattelagen skall erhålla
följande ändrade lydelse.
(Nuvarande lydelse)
30 §.
1 mom. Vad som---av rörelse.
2 mom. Såsom nettointäkt---
av pensionsförsäkring.
Såsom nettointäkt — — — utländsk
återförsäkringsrörelse.
Därest i---från nettointäk
ten.
3 mom. I fråga om utländsk försäkringsanstalt
skola bestämmelserna
i 2 mom. andra och tredje styckena
äga motsvarande tillämpning beträffande
livförsäkringsrörelse, som anstalten
drivit här i riket. Beträffande
annan försäkringsrörelse, som här
drivits av utländsk försäkringsanstalt,
skall såsom här i riket skattepliktig
nettointäkt upptagas viss procent
av anstaltens premieinkomst av
den här bedrivna rörelsen, nämligen
beträffande trafikförsäkringsrörelse 3
procent, beträffande sjöförsäkringsrörelse
5 procent beträffande sjuk-,
olycksfalls- och brandförsäkringsrörelse
6 procent samt beträffande övrig
försäkringsrörelse 10 procent.
(Föreslagen lydelse)
30 §.
1 mom. Vad som---av rö
relse.
2 mom. Såsom nettointäkt---
av pensionsförsäkring.
Såsom nettointäkt — — — utländsk
återförsäkringsrörelse.
Därest i---från nettointäk
ten.
3 mom. I fråga om utländsk försäkringsanstalt
skola bestämmelserna i
2 mom. andra och tredje styckena äga
motsvarande tillämpning beträffande
livförsäkringsrörelse, som anstalten
drivit här i riket. Beträffande annan
försäkringsrörelse, som här drivits av
utländsk försäkringsanstalt, skall såsom
här i riket skattepliktig nettointäkt
upptagas viss procent av anstaltens
premieinkomst av den här bedrivna
rörelsen, nämligen beträffande
trafikförsäkrings- och annan motorfordonsförsäkringsrörelse
3 procent,
beträffande sjö- och annan transportförsäkringsrörelse
5 procent samt
beträffande övrig försäkringsrörelse 6
procent. Lag den 1962 (nr ),
som tillika innehåller följande:
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling och skall
äga tillämpning jämväl med avseende
å det beskattningsår, för vilket taxerinq
i första instans verkställes år
1962.
1 Senaste lydelse se SFS 1950: 308.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 14 år 1962
(Nuvarande lydelse)
4 mom. För det---sig han
delsvinst.
För det---utminuterade rus
drycker.
För utövare---försålda to
baksvaror.
5 mom. Sedan från---av rö
relse.
(Föreslagen lydelse)
4 mom. För det---sig han
delsvinst.
För det--— utminuterade rus
drycker.
För utövare---försålda to
baksvaror.
5 mom. Sedan från---av rö
relse.
Kungl. Maj:ts proposition nr /4 år 1962
25
Bilaga 1
Premier (P) och överskott (Ö) i tusental kronor under åren 1950—1959
i vissa skadeförsäkringsgrenar samt överskott i procent av premier.
År
1950 .............. 136
1951 .............. 165
1952 .............. 197
1953 .............. 209
1954 .............. 217
1955 .............. 227
1956 .............. 245
1957 .............. 263
1958 .............. 288
1959 .............. 308
1950—1959 ........ 2 261
ö |
% |
|
316 |
14 933 |
11,0 |
971 |
21 943 |
13,2 |
613 |
22 394 |
11,3 |
308 |
37 811 |
18,1 |
989 |
46161 |
21,2 |
783 |
15 388 |
6,8 |
704 |
— 4815 |
— 2,0 |
850 |
21 112 |
8,0 |
826 |
12 554 |
4,3 |
037 |
4 963 |
1,6 |
397 |
192 444 |
8,5 |
Bilaga 2
I bilaga 1 redovisade siffror sammandragna i femårsperioder.
År P Ö %
1950—1954 ........ 927197 143 242 15,4
1955—1959 ........ 1334 200 49 202 3,7
Bilaga 3
Premier (P) och överskott (ö) i tusental kronor under sjuårsperioden
1953—1959 i vissa skadeförsäkringsgrenar samt överskott i procent av
premier.
Rörelse avseende
År |
annan P |
motorfordonsförs. Ö % |
P |
Övriga grenar Ö |
% |
|
1953 ........ |
47 428 |
12 203 |
25,7 |
161880 |
25 608 |
15,8 |
1954 ........ |
53 897 |
12 068 |
22,4 |
164 093 |
34 093 |
20,8 |
1955 ........ |
58 009 |
4 565 |
7,9 |
169 774 |
10 823 |
6,4 |
1956 ........ |
63 591 |
797 |
1,3 |
182 113 |
—5611 |
—3,1 |
1957 ........ |
70 063 |
677 |
1,0 |
193 787 |
20 435 |
10,5 |
1958 ........ |
79 130 |
—1 547 |
—2,0 |
209,696 |
14 101 |
6,7 |
1959 ........ |
86 208 |
2 254 |
2,6 |
221 829 |
2 708 |
1,2 |
1953—1959 .. |
458 326 |
31 017 |
6,8 |
1 303 172 |
102 157 |
7,8 |
Bilaga 4
I bilaga 3 redovisade siffror avseende femårsperioden 1955—1959 i sammandrag.
Rörelse avseende
annan raotorfordonsförs. övriga grenar
P ö % P ö %
357 001 6 746 1,9 977 199 42 456 4,3
År
1955—1959
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 14 år 1962
Bilaga 5
Premier (P) och överskott (Ö) i tusental kronor under tidsperioden
1953—1958 samt överskott i procent av premier. Ur överskotten har inverkan
av extra reserver eliminerats.
År |
annan P |
Rörelse avseende motorfordonsförs. Ö % P |
övriga grenar Ö |
% |
||
1953.... |
71666 |
17 957 |
25,1 |
184 738 |
29 183 |
15,8 |
1954.... |
90 851 |
17 320 |
19,1 |
227 725 |
34 797 |
15,3 |
1955.... |
99 350 |
2410 |
2,4 |
237 239 |
3 604 |
1,5 |
1956.... |
110318 |
— 4 332 |
—3,9 |
252 221 |
—9 096 |
—3,6 |
1957.... |
125 867 |
— 5 051 |
^,0 |
273 096 |
11 082 |
4,1 |
1958.... |
145 192 |
—10 564 |
-7,3 |
296 856 |
7 830 |
2,6 |
Bilaga 6
I bilaga 5 redovisade siffror avseende tidsperioden 1955—1958 i sammandrag.
Rörelse avseende
annan motorfordonsförs. övriga grenar
Ar P Ö % P ö %
1955—1958 480 727 —17 537 —3,6 1059 412 13 420 1,3
Bilaga 7
Beräkning av minskning av beskattningsbar inkomst i tusental kronor
vid eventuellt bifall till Föreningens av utländska försäkringsbolags generalagenter
framställning. Uppgifterna har utförts på grundval av tabell 32 i
»Enskilda försäkringsanstalter» för år 1959.
Annan motorfordonsförsäkringsrörelse Summa premier................ 7 783 Avgår schweiziska bolag........ 2 899 Minskning (10—3=) 7 %...... |
4 884 |
342 |
|
Objeklförsäkringsrörelse Summa premier.............. Avgår schweiziska bolag...... |
.. 15 739 .. 4 361 |
||
» brandpremier 80 % Minskning (10—6=) 4 %____ |
11 378 |
2 276 |
91 |
Hästförsäkringsrörelse Summa premier.............. Minskning (10—6=) 4 %____ |
224 |
9 |
Summa minskning 442
eller i avrundat tal 0,45 miljon kronor.
Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 611298