Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962
1
Nr 133
Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående tillsyn över skogar
tillhörande allmänna inrättningar av kyrklig natur m. m.;
given Stockholms slott den 30 mars 1962.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att domänverket befrias från tillsynen över skötseln
av skogar, som tillhör församlingskyrkor, samt att tillsynen fr. o. m. den 1 juli
1962 i stället skall ankomma på stiftsnämnd och hos denna anställd skoglig
personal. I samband härmed föreslås att medel skall få utgå ur kyrkofonden till
bestridande av kostnaderna för vissa skogsvårdande åtgärder på kyrkolägenheten
Hallands Väderö.
1 — Uihang till riksdagens protokoll 196%. 1 samt Nr 133
2
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133 år 1962
TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30
mars 1962.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af
Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen fråga
om tillsyn över skogar tillhörande allmänna inrättningar av kyrklig natur m. m.
samt anför därvid följande.
Genom 1932 års ecklesiastika boställsreform tillskapades nya former för förvaltningen
av och tillsynen över prästboställena. Förvaltningen av boställena
och uppsikten däröver handhades tidigare av ett flertal olika myndigheter, nämligen
boställsnämnd, domkapitel, länsstyrelse, kammarkollegiet och, vad beträffar
skogsmarken, domänstyrelsen. Efter reformen sköter pastoraten förvaltningen
av boställena. För tillsynen över pastoratens förvaltning inrättades ett nytt
stiftsorgan, stiftsnämnden, vilken vid sin sida fick en stiftsjägmästare. Utöver
denna tillsyn handhar stiftsnämnden själv förvaltningen av vissa ecklesiastika
fastigheter, främst allmänna kyrkohemman, biskopshemman och klockarhemman,
vilka har den sammanfattande benämningen ecklesiastika arrendegårdar.
Även i andra fall utövar stiftsnämnden vissa tillsyns- eller förvaltningsbefogenheter
rörande ecklesiastik fast egendom, bl. a. beträffande lokalkyrkas jordinnehav.
Finns skog på kyrka tillhörig fastighet är det emellertid alltjämt domänverket
som — enligt de bestämmelser som före boställsreformen gällde också för
prästboställena — har tillsynen över förvaltningen av sådan kyrkskog. Domänverket
förvaltar också en mindre kyrkskog, liksom ett par domkyrkosysslomansboställen.
I skrivelse den 24 maj 1956 har domänstyrelsen hemställt, att domänverket
måtte befrias från befattningen med berörda kyrkskogar och domkyrkosysslomansboställen.
Över skrivelsen har efter remiss utlåtande den 14 december 1961
avgivits av kammarkollegiet, som inhämtat yttranden från samtliga domkapitel
utom Stockholms domkapitel samt från samtliga stiftsnämnder. Vid kammarkollegiets
utlåtande är fogat en av kollegiets arkivkontor gjord utredning rörande
fastigheternas rättsliga natur m. m. Domänstyrelsen har efter remiss i skrivelse
den 10 januari 1962 yttrat sig över de i kammarkollegiets utlåtande framlagda
förslagen. Slutligen har stiftsjägmästaren i Lunds stift ingivit en den 6 februari
1962 dagtecknad promemoria angående tillsynen över vissa skogar i Lunds stift.
Jag anhåller nu att få taga upp denna fråga till behandling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962
3
Gällande bestämmelser
Huvudförfattningen om skötseln av skogarna i riket är skogsvårdslagen den
21 maj 1948 (nr 237). Enligt denna lag utövas uppsikten över skogsskötseln
regionalt av skogsvårdsstyrelserna och centralt av skogsstyrelsen. Lagen är emellertid
inte tillämplig på all skogsmark i riket. Sålunda är från lagens tillämpning
undantagen skogsmark med därå växande skog pa bl. a. ecklesiastika boställen
och andra fastigheter av kyrklig natur samt på kronan tillhöriga fastigheter, som
inte innehas med stadgad åborätt.
Skötseln av flertalet skogar i allmän ägo reglerades tidigare av bestämmelser i
förordningen den 26 januari 1894 (nr 17) angående hushållningen med de allmänna
skogarna i riket (1894. års skogsordning). Denna förordning hade före
skogsvårdslagens tillkomst till sina väsentligaste delar, sasom beträffande domänverkets
skogar, häradsallmänningarna och de flesta ecklesiastika boställsskogarna,
upphävts och ersatts av speciallagstiftning. Genom övergångsbestämmelser
till skogsvårdslagen upphävdes 1894 års skogsordning också såvitt gällde
skogar på kronohemman och kronolägenheter, som innehades med stadgad
åborätt, samt på allmänna inrättningars hemman och lägenheter, som inte var
av kyrklig natur.
Från tillämpningen av skogsvårdslagen — och därmed från skogs vårdsstyrelsernas
och skogsstyrelsens verksamhet — är i huvudsak undantagna a) det statliga
skogsinnehav, som är bokfört på domänfonden och förvaltas av domänstyrelsen
enligt därom särskilt meddelade bestämmelser, b) de ecklesiastika
skogar, som nu står under stiftsnämndernas förvaltning eller uppsikt enligt
ecklesiastik arrendestadga den 29 juni 1945 (nr 588) och ecklesiastik boställsordning
den 30 augusti 1932 (nr 400), samt c) en förhållandevis liten grupp av
skogar, som är knutna till vissa inrättningar eller rättssubjekt av merendels
kyrklig natur, såsom skogar på domkyrkosysslomansboställen samt skogar tillhöriga
församlingskyrkor och domkyrkor.
Den sistnämnda gruppen skogar står, som inledningsvis nämnts, under domänstyrelsens
tillsyn och deras förvaltning regleras genom bestämmelser i 1894
års skogsordning under dels kap. IV »Om boställsskogar», dels kap. V »Om
skogar å allmänna inrättningars hemman, som icke innehavas med stadgad
åborätt».
Vad gäller boställsskogarna (kap. IV) åligger det domänstyrelsen i första hand
att fastställa hushållningsplan, där styrelsen med avseende på skogens omfång
och beskaffenhet prövar sådan tjänlig. Överstiger virkesavkastningen i betydligare
mån boställets behov av skogsfång, kan Kungl. Maj:t på domänstyrelsens
hemställan förordna, att skogen i dess helhet eller lämplig del därav skall ställas
under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Eljest åligger det boställshavaren
att bevaka och sköta skogen med iakttagande av hushållningsplanen;
dock skall skogsodlings- och andra arbeten för skogsskötsclns främjande ombesörjas
av skogsstaten.
4
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133 år 1962
Också beträffande skogar på allmänna inrättningars hemman (kap. Y) har
domänstyrelsen att fastställa skogshushållningsplan. Sådan skog kan, om förvaltningen
av skogen inte uppdragits åt person med högre skoglig utbildning eller
skogen inte skötes nöjaktigt, av Kungl. Maj:t på framställning av domänstyrelsen
ställas under vård och förvaltning av skogsstaten. Har inte så skett, åligger
det vederbörande skogstjänsteman att hålla tillsyn och kontroll över skogsskötseln.
På boställsskogarna och på allmänna inrättningars skogar, som står under
skogsstatens vård och förvaltning, skall all avverkning ske efter utsyning av
jägmästare eller, om så är medgivet, av jägmästaren underställd personal, såvitt
inte avverkningen äger rum till husbehov. Är bostället utarrenderat, äger dock
jägmästaren leda husbehovsavverkningen.
Slutligen må nämnas, att stiftsnämnd enligt den tidigare instruktionen för
stiftsnämnd och stiftsjägmästare den 16 september 1932 (nr 425) skulle ha inseende
och vård över den till kyrkliga behov och ändamål avsedda fasta egendomen
inom stiftet samt därvid bl. a. tillse, att egendomen inte användes eller
disponerades mot därom givna föreskrifter. I fråga om kyrka tillhörig fast egendom
samt ecklesiastik boställsjord, som inte avsågs i ecklesiastik boställsordning,
tillkom det stiftsnämnderna enligt 2 § 3:o) i instruktionen att pröva och avgöra
en rad olika ärenden, vilka i flera fall kunde beröra fastigheternas skogsmark,
såsom frågor om uppröjande av beteshage på skogsmarken, om vissa jordupplåtelser,
om upplåtelse av stenbrott, grustag o. d., samt om medgivande till
fridlysning av naturminnesmärke.
Nu gällande instruktion för stiftsnämnderna den 25 november 1960 (nr 705),
vilken trätt i kraft den 1 januari 1961, tillägger stiftsnämnd samma allmänna
vårdnadsplikt beträffande den ecklesiastika fasta egendomen som den äldre
instruktionen. Stiftsnämnd skall därvid särskilt tillse att egendomen användes
för sitt ändamål och verka för att den utnyttjas rationellt. Den skall vidare
förvalta egendomen eller, om förvaltningen därav tillkommer annan, ha uppsikt
över förvaltningen. Enligt övergångsstadgandena skall bestämmelserna i 2 § 3:o)
i den äldre instruktionen alltjämt äga tillämpning intill dess annat förordnas.
Tidigare ändringsförslag
I ett den 27 maj 1946 avgivet betänkande med förslag till skogsvårdslag
m. m. (SOU 1946:41) föreslog skogsstyrelsen, att tillämpningsområdet för den
allmänna skogsvårdslagen skulle utvidgas till att omfatta bl. a. skogar på allmänna
inrättningars hemman, som inte innehades med stadgad åborätt. Dock
undantogs skogar av kyrklig natur, vilka borde komma under stiftsnämndernas
kontroll eller förvaltning.
Vid framläggande för 1948 års riksdag av proposition (nr 34) med förslag till
skogsvårdslag m. m. förklarade sig föredragande departementschefen dela skogs
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962
styrelsens uppfattning, att skogarna på allmänna inrättningars hemman, som
inte innehades med stadgad åborätt, i regel borde gå in under skogsvårdslagen.
Han framhöll, att en sådan anordning syntes ändamålsenlig bl. a. med hänsyn
till att dessa skogar ofta låg vitt spridda och att tillsynen över dem därför lättare
kunde utövas av skogs vårdsstyrelsernas personal än av domänverkets personal,
vars verksamhet som regel var förlagd till mera lokalt begränsade områden. Från
en överföring ansåg departementschefen dock böra undantagas sadana skogai,
som tillhörde allmänna inrättningar av kyrklig natur. Han anförde som motivering
härför.
De flesta av de ecklesiastika skogarna lyder under ecklesiastika boställsordningen
den 30 augusti 1932 och står under tillsyn av stiftsnämnderna, vilka för
detta ändamål har skogligt utbildad personal till sitt förfogande. Härjämte finnes
emellertid vissa skogar, tillhöriga allmänna inrättningar av kyrklig natur, som
går in under kap. V 1894 års förordning. Då det synes mest ändamålsenligt,
att även sistnämnda skogar skall stå under tillsyn av de organ som har hand
om skötseln av och tillsynen över de ecklesiastika skogarna i övrigt, torde skogar
å allmänna inrättningars hemman av kyrklig natur böra undantagas från skogsvårdslagens
tillämplighetsområde.
I sitt över propositionen avgivna utlåtande (nr 10) förklarade sig jordbruksutskottet
inte ha något att erinra mot vad som föreslagits i propositionen i nu
nämnda avseenden. Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen (Rskr nr 143).
Innan förslaget till ny skogsvårdslag förelädes riksdagen hade framlagts förslag
till ändrade regler om tillsynen över skogar, tillhörande flertalet allmänna
inrättningar av kyrklig natur ävensom domkyrkosysslomansboställena. Den 31
oktober 1947 överlämnade sålunda stiftssekreteraren Tage Gynnerstedt i egenskap
av sakkunnig utredning med förslag till kungörelse angående förvaltning
av domkyrkojord m. m. Förslaget gick ut pa att ecklesiastika arrendestadgan
skulle lända till efterrättelse beträffande fastighet, vars avkastning tillföll domkyrka,
domkyrkosyssloman eller församlingskyrka. Vissa särskilda bestämmelser
föreslogs, bl. a. att till arrendegård hörande skog skulle förvaltas av den avkomstberättigade
— varmed skulle förstås domkyrkostyrelse eller församling —
med motsvarande tillämpning av bestämmelser i ecklesiastik boställsordning.
Rörande förvaltningen av skogen på ifrågavarande fastigheter anförde den
sakkunnige bl. a. följande.
Då det torde vara ett önskemål från domänstyrelsens sida att bli kvitt förvaltningen
av nu ifrågavarande skogar och det för övrigt torde vara skäligen
omotiverat att denna ecklesiastika skogsmark, som är relativt obetydlig till
värde och areal, följer andra regler än dem som gäller för den utan gensägelse
största och värdefullaste delen av det ecklesiastika skogsbeståndet, talai alla
skäl för att förvaltningen av denna skogsmark sker efter i ecklesiastika boställsordningen
angivna grunder. Uppdelning av förvaltningsbestyren mellan stiftsnämnd
och avkomstberättigad på samma sätt som vid förvaltningen av detta
fastighetsbestånd i övrigt synes sålunda välmotiverad.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962
Över den sakkunniges förslag avgavs yttranden av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar, varefter — i anslutning till vad som föreslagits i vissa
yttranden — ärendet överlämnades till 1946 års domkyrkosakkunniga.
I sitt den 15 november 1949 avgivna betänkande med förslag angående domkyrkornas
förvaltning och ekonomi (SOU 1949:63) föreslog domkyrkosakkunniga,
att förvaltningen av domkyrkas fastigheter vid andra äldre domkyrkor än
Lunds domkyrka skulle — med visst här inte aktuellt undantag — anförtros åt
stiftsnämnden, varvid för stiftsnämndens förvaltning i tillämpliga delar skulle
gälla bestämmelserna i ecklesiastika arrendestadgan. Lunds domkyrkas stora
fastighetsbestånd ansåg domkyrkosakkunniga böra förvaltas av domkyrkostyrelsen.
Också för denna förvaltning skulle ecklesiastika arrendestadgan lända till
efterrättelse i tillämpliga delar.
Förslaget innebar bl. a., att stiftsnämnd (respektive domkyrkostyrelsen i
Lund) skulle handha skötseln också av skogen på de äldre domkyrkornas fastigheter
ävensom på domkyrkosysslomansboställena. Härvid förutsattes att bestämmelserna
i 1894 års skogsordning skulle upphävas, i vad bestämmelserna avsåg
nämnda fastigheter. De yngre domkyrkorna jämte deras egendom skulle förvaltas
på samma sätt som församlingskyrkor i allmänhet.
Efter remissbehandling av domkyrkosakkunnigas betänkande förelädes frågan
om domkyrkoförvaltningens organisation 1951 års kyrkomöte i form av förslag
till lag om domkyrkostyrelse (skr nr 5).
Enligt 3 § i lagförslaget, vilket avsåg de äldre domkyrkorna, skulle domkyrkostyrelsen
bl. a. vårda och vidmakthålla domkyrkobyggnaden samt därjämte, i
den mån Kungl. Maj:t så bestämde, förvalta annan domkyrkans egendom.
Till motivering av lagförslaget i vad det avsåg förvaltningen av domkyrkornas
fastigheter anförde föredragande statsrådet:
I sina förslag rörande förvaltningen av de äldre domkyrkornas fastigheter har
de sakkunniga inte följt någon enhetlig linje. Sålunda skulle fastighetsförvaltningen
vid dessa domkyrkor i allmänhet anförtros åt stiftsnämndcrna men vid
Lunds domkyrka åt domkyrkostyrelsen. Jag anser en sådan lösning mindre tillfredsställande.
Frågan bör enligt min uppfattning, i överensstämmelse med vad
länsstyrelsen i Malmö förordat i fråga om Lunds domkyrkas fastigheter, generellt
lösas under hänsynstagande dels till fastigheternas karaktär av landsfastighet
eller stadsfastighet och dels till det ifrågasatta förvaltningsorganets kompetens
för förvaltning av fastigheter av det ena eller andra slaget.---Jag
förordar alltså, att domkyrkas på landet belägna fastigheter förvaltas av vederbörande
stiftsnämnd och domkyrkas i stad belägna fastigheter av vederbörande
domkyrkostyrelse.
Kyrkolagsutskottet avstyrkte i sitt betänkande (nr 18) Kungl. Maj:ts förslag
och uttalade sig för att fastighetsförvaltningen utan undantag skulle omhänderhas
av domkyrkostyrelsen. Utskottets ståndpunkt i denna och andra frågor
delades av kyrkomötet, som i skrivelse den 11 oktober 1951 (nr 31) förklarade
sig inte kunna godkänna det vid Kungl. Maj.ts skrivelse fogade förslaget till
lag om domkyrkostyrelse samt anhöll, att Kungl. Maj:t ville med beaktande av
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962 7
kyrkolagsutskottets synpunkter utarbeta och därefter förelägga kyrkomötet nytt
lagförslag. ...
Kyrkomötets skrivelse är alltjämt beroende på Kungl. Mapts provning. Den
fortsatta behandlingen av vissa i skrivelsen avsedda spörsmål har, sasom jag
senare ytterligare skall beröra, hänskjutits till 1960 års ecklesiastika boställs
utredning.
Domänstyrelsens framställning
Domänstyrelsen erinrar om att det ansetts ändamålsenligt, att skogarna pa
allmänna inrättningars hemman av kyrklig natur ställs under tillsyn av stiftsnämnderna.
Ändrade bestämmelser i fråga om tillsynen av dessa skogar har
emellertid inte meddelats, varför skogarna alltjämt kvarstår under domänverkets
tillsyn enligt bestämmelserna i kap. V i 1894 års skogsordning. Någon rimlig
anledning till att så skall vara fallet kan enligt styrelsens mening inte finnas.
Förhållandet bör därför snarast regleras på sådant sätt, att domänverkets befatt
-
ning med skogarna upphör. _ _
Domänstyrelsen hemställer vidare att åtgärder vidtages för att befria domänverket
från bestyr med domkyrkosysslomansboställenas skogar. I detta samman
-
hang anför styrelsen:
På grund av bestämmelserna i kap. IV skogsordningen och särskilda av Kungl.
Mai t meddelade beslut handhar domänverket nu i praktiken full förvaltning av
dessa skogar. Däremot har domänverket inte att taga nagon befattning med
boställenas inägojord jämte byggnader. Tillsynen darover torde narmast ankomma
på domkapitlen. Med hänsyn till domänverkets redan lange intagna ställning
som ett statens affärsdrivande verk, vars förvaltningsuppgifter sa langt möjligt
bör begränsas att avse domänfondens egendomar, bör det overvagas, huruvida
ei bestyren med domkyrkosysslomansboställenas skogar ma kunna överflyttas
till annan myndighet. Styrelsen ifrågasätter huruvida e, stiftsnamnd lämpligen
bör vara tillsynsmyndighet för sådant boställe i dess helhet. Därigenom skull
bl a vinnas att skog och inägojord kommer under tillsyn av samma myndighet,
vilket är av betydelse bl. a. för samordnande av frågor om skogsavkastnmg och
byggnadsbehov m. m.
Vid framställningen har fogats två förteckningar. Den ena avser skogar till
fastigheter som domänstyrelsen hänfört till »allmänna inrättningars hemman
av kyrklig natur» och upptar 60 fastigheter - eller undantagsvis grupper av
samma kyrka tillhöriga fastigheter — med en sammanlagd areal skogsmark av
ca 6 300 ha och belägna inom 15 län. Domkyrkosysslomansboställena redovisas
i den andra förteckningen med sammanlagt ca 130 ha skogsmark.
Remissyttranden
Domänstyrelsens framställning tillstyrkes eller lämnas utan erinran av domkapitlen
och stiftsnämndema i Uppsala, Linköping, Växjö, Lund, Goteborg,
Karlstad och Visby. Fn positiv hållning intages också av domkapitlen och stiftsnämndema
i Skara, Strängnäs, Härnösand och Luleå.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962
Reservation mot framställningen anmäles endast från Västerås stift, där
stiftsnämnden anser att nämndens befattning med skogen på domkyrkosysslomansbostället
Uppåker tills vidare bör begränsas till sådan tillsyn, som domänstyrelsen
för närvarande utövar enligt kap. V i 1894 års skogsordning över kyrkskogarna
inom stiftet. Domkapitlet, som åberopar vad stiftsnämnden anför,
ifrågasätter därutöver, om inte den fortsatta utredningen av frågan om domkyrkornas
förvaltning och ekonomi bör avvaktas, innan interimistiska åtgärder
vidtages beträffande domkyrkas skogsegendom.
Stiftsnämnden i Lund, med vilken domkapitlet instämmer, upptar i sitt yttrande
det av stiftssekreteraren Gynnerstedt år 1947 framlagda förslaget till
forvaltmngsbestämmelser samt förklarar sig dela de synpunkter Gynnerstedt
framfört. Stiftsnämnden fortsätter.
Stiftsnämnden anser emellertid att dispens från skyldigheten att upprätta
hushaiinmgsplan bor av nämnden kunna medgivas för det fall att skogen är av
sa ringa omfattning, att kostnaden för kartläggning och upprättande av plan
blir för stor i förhallande till skogens avkastning. Hushållningsplanen bör i så
tall ersättas med allmänna föreskrifter och fastställande av avverkningsbeloppets
storlek. Dispens från skyldigheten att upprätta skogshushållningsplan bör också
kunna medgivas där särskild vård om skogsbeståndet anses påkallad ur naturskyddssynpunkt.
Kammarkollegiet klarlägger i sitt utlåtande den rättsliga naturen av vissa
fastigheter, beträffande vilka tveksamhet uppkommit om de skall hänföras till
kap. V i 1894 års skogsordning eller under skogsvårdslagen. Kollegiet går vidare
in på spörsmålet, i vilken utsträckning 1960 års ecklesiastika boställsutredning
kommer att vidarebehandla frågorna om tillsynen över och förvaltning av de i
domänstyrelsens skrivelse upptagna skogarna och anför därvid bl. a. följande.
Utredningen avser i första hand den ecklesiastika boställsförvaltningen i vissa
narmare angivna hänseenden, berörande såväl jordbruket som skogshushållningen,
varvid i samband med utredningen av de i direktiven särskilt nämnda
spörsmålen borde upptagas till prövning även andra frågor rörande boställsförvaltnmgen
m. m., vilka kunde aktualiseras under arbetets gång. Det har vidare
synts ändamålsenligt, att motsvarande problem vad gällde lokalkyrkornas jordinnehav
till lokalkyrkor räknas i direktiven även domkyrkorna — uppmärksammades
och utreddes. Därvid har särskilt pekats på behovet av nya författningsbestämmelser
på området, vilka borde göras enhetliga och, i den mån så
vore möjligt, likartade med övriga ecklesiastika förvaltningsbestämmelser.
bom resultat av den planerade förvaltningsreformen torde sålunda komma att
tramga bl. a. regler, avsedda att ersätta bestämmelserna i 1894 års skogsordning
såvitt angår domkyrkornas och församlingskyrkornas fastigheter samt domkyrkosysslomansboställena
ävensom de övergångsvis kvarstående bestämmelserna
om kyrka tillhörig fast egendom samt viss ecklesiastik boställsjord i 2 § 3:o)
i den äldre stiftsnämndsinstruktionen. Det torde med hänsyn härtill kunna ifrågasattas,
om inte domänstyrelsens föreliggande framställning allenast bör överlämnas
till den pågående utredningen för att tagas i beaktande. Då emellertid i
samband med tidigare utredningar och förslag i stort sett rått enighet om lämpligheten
av att på stiftsnämnderna överflytta domänstyrelsens nuvarande befatt
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962
ning med tillsynen över hithörande skogar, synas skäl tala för att man i avvaktan
på resultatet av den pågående utredningen provisoriskt genomför den rationalisering
på förevarande område, vilken länge framstått såsom önskvärd.
Kammarkollegiet finner dock att vid ett övervägande av en sådan reglering
vissa fastigheter bör undantagas. Kollegiet anför härom bl. a.
Vad angår de äldre domkyrkornas fastigheter inklusive domkyrkosysslomansboställena
har såsom förut nämnts 1951 års kyrkomöte avvisat Kungl. Maj :ts
förslag, att dessa fastigheter, i den mån de utgjordes av jordbruksfastigheter,
helt skulle förvaltas av vederbörande stiftsnämnder. Kyrkomötet har ansett, att
förvaltningen av domkyrkofastigheterna utan undantag borde omhänderhas av
domkyrkostyrelserna, och anhållit, att nytt förslag i bl. a. denna förvaltningsfråga
måtte föreläggas kyrkomötet. Ehuru en överflyttning från domänstyrelsen
till annat statligt organ av den kontroll över domkyrkofastighetemas skogar, som
för närvarande utövas vid sidan av kyrkolagens förvaltningsbestämmelser, i och
för sig inte torde förutsätta samtycke från kyrkomötets sida, synes skäl likväl
tala för att hithörande fastigheter tills vidare undantages från den nu föreslagna
överflyttningen av denna kontroll. De administrativa olägenheterna av ett dylikt
undantag skulle bli begränsade, eftersom ifrågavarande fastigheter huvudsakligen
är koncentrerade till två områden, ett vid Strängnäs och ett vid Västerås, vartdera
med två domkyrkohemman och ett domkyrkosysslomansboställe. Härtill
kommer skogssamfälligheten Prästmarken vid Växjö, som endast till mindre del
(2/o) utgör domkyrkosysslomansboställe men i övrigt lektorslönetillgång, varför
en ändring av förvaltningen av denna fastighet torde förutsätta en komplettering
av utredningen genom hörande av vederbörande lektorer och skolmyndigheter.
Kammarkollegiet konstaterar, att de skogar som tillhör församlingskyrkor
utgör det stora flertalet av de med domänstyrelsens framställning avsedda skogarna
och att skogarna ligger vitt spridda. Enligt kollegiets mening skulle därför
de administrativa fördelarna av en överflyttning av tillsynen över skogarna på
stiftsnämnderna bli påtagliga. Kollegiet fortsätter.
I stiftsnämndens i Lund av domkapitlet biträdda yttrande har i anslutning till
det av stiftssekreteraren Gynnerstedt på sin tid avgivna förslaget till författningsreglering
för överflyttningens genomförande förordats, att skogarna skulle
förvaltas av den avkomstberättigade i enlighet med föreskrifterna i ecklesiastik
boställsordning om löneboställes skog med den ändringen, att vad däri stadgades
om pastorat i stället skulle avse avkomstberättigad. Därvid har stiftsnämnden
dock för ändamålet föreslagit vissa ändringar i eller avvikelser från 44 och 45 §§
i boställsordningcn.
I detta hänseende torde läget i viss mån ha förändrats genom tillsättandet av
1960 års ecklesiastika boställsutredning. I direktiven för utredningen har förutsatts,
att de blivande förvaltningsreformerna kommer att fordra förhållandevis
omfattande ändringar i gällande lagstiftning för att kunna genomföras. Det torde
inte vara behövligt eller lämpligt att för den nu ifrågasatta allenast provisoriska
författningsregleringen i full utsträckning — eventuellt efter vidtagna ändringar
— taga i anspåk vidlyftiga lagbestämmelser, vilka är föremål för en pågående
omarbetning.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962
Kammarkollegiet föreslår, att provisoriska bestämmelser utfärdas av innebörd,
att de åligganden, som enligt kap. V i 1894 års skogsordning ankommer på domänstyrelsen
och denna underställd personal skall fullgöras av stiftsnämnd och
hos sådan anställd skoglig personal. Då riksdagen medverkat till den lydelse,
som kap. V nu har enligt förordningen den 24 juli 1903 (nr 79 s. 17), torde
frågan böra underställas riksdagen. Kungl. Maj:t torde äga utfärda för ändringens
genomförande nödiga tillämpningsföreskrifter. Frågan om ett restlöst
upphävande av kap. V i skogsordningen finner kollegiet böra upptagas i sammanhang
med det förslag till förvaltningsreform på förevarande område, som
1960 års ecklesiastika boställsutredning har att avlämna.
Domänstyrelsen biträder kollegiets förslag, att tillsynen över skogar som tillhör
församlingskyrkor skall överföras från domänstyrelsen till stiftsnämndema
utan avbidan på resultatet av 1960 års ecklesiastika boställsutrednings arbete
samt att provisoriska bestämmelser utfärdas. Styrelsen finner det vidare angeläget
att domänverket blir avlöst från de besvärande och enligt styrelsens uppfattning
helt otillräckligt ersatta bestyren med domkyrkosysslomansboställenas
och domkyrkohemmanens skogar, vilka uppgifter styrelsen anser inkräkta på
styrelsens viktiga uppgift att såsom affärsdrivande verk förvalta domänfondens
fastigheter. Styrelsen hemställer att åtgärder också härvidlag vidtages för ett
överförande provisoriskt på stiftsnämndema av bestyren utan att resultatet av
den pågående boställsutredningen avvaktas.
Departementschefen
Frågan om förvaltningen av kyrka tillhörig fast egendom och tillsynen över
denna förvaltning ingår i det utredningsuppdrag, som anförtrotts 1960 års ecklesiastika
boställsutredning. Såsom kammarkollegiet påpekat torde därför kunna
ifrågasättas, om inte domänstyrelsens förevarande framställning om befrielse
från tillsynsbestyren över kyrkskogarna m. m. borde överlämnas till boställsutredningen
för att beaktas vid det fortsatta utredningsarbetet. I likhet med
kammarkollegiet anser jag dock vägande skäl tala för att redan nu utan avvaktan
på resultatet av den pågående utredningen — vilket inte kan beräknas
föreligga förrän om några år — vissa spörsmål som berör kyrka tillhörig fast
egendom upptages till behandling. En prövning av frågan hur tillsynen över
skogsförvaltningen lämpligen bör vara ordnad har nämligen av flera skäl sedan
länge framstått som önskvärd. Jag vill särskilt framhålla att en befrielse från
tillsynsuppgiften torde medföra inte obetydliga fördelar från rationaliseringssynpunkt
för domänverket, eftersom skogarna i allmänhet ligger vitt spridda och
mestadels utan samband med den på domänfonden bokförda av domänverket
förvaltade skogen.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962
Vad angår församlingskyrkornas skogar råder enighet om att uppsikten över
förvaltningen bör ankomma på stiftsnämnderna. Beslutas en sådan överflyttning
kommer stiftsnämndens och stiftsjägmästarens arbetsuppgifter att huvudsakligen
bestå i åtgärder för skogsindelning samt viss tillsyn över den av församlingarna
handhavda skogsskötseln. Enligt vad jag inhämtat kan stiftsnämnderna
— med ett undantag av speciell natur, vartill jag återkommer i det följande —
fullgöra de nya tillsynsuppgifterna utan att ramen för nuvarande personalorganisation
behöver ökas. Jag förordar således, att domänverket befrias från arbetsuppgifterna
beträffande ifrågavarande skogar och att dessa uppgifter överflyttas
på stiftsnämnderna och hos dem anställd skoglig personal.
Domänstyrelsen har i ärendet berört vissa problem, som är förknippade
med förvaltningen av Torekovs kyrka tillhöriga kyrkolägenheten Hallands Väderö.
Genom resolution den 14 april 1958 har länsstyrelsen i Kristianstads län
jämlikt 12 § naturskyddslagen fridlyst ön med kringliggande holmar och skär
såsom naturpark samt därvid utfärdat bl. a. ingående föreskrifter om skogsskötseln
på ön. Behållen skogsavkastning skall i första hand användas till skogsvårdande
åtgärder. Stiftsjägmästaren i Lunds stift har anmärkt, att skogen på
ön till följd av bl. a. svåra transportförhållanden torde sakna rotvärde. Han har
vidare upplyst, att avverkningar av gagnvirke mestadels givit negativt resultat.
Han anser att någon möjlighet inte torde finnas att inrymma skogsvårdskostnader
i församlingens inkomst- och utgiftsstat för ön. Domänverket har hittills
kunnat bedriva viss skogsvård på ön genom att anlita elever vid en skogsskola,
en utväg som stiftsnämnden saknar. En förutsättning för att stiftsnämnden
skall kunna utöva en någorlunda tillfredsställande tillsyn över den i flera avseenden
specifika skogsskötseln på ön finner stiftsjägmästaren vara, att vissa
medel ställes till stiftsnämndens förfogande. Dessa bör främst användas till arvode
åt en arbetsförman, vilken efter stiftsjägmästarens anvisningar kan leda
de skogsvårdande arbetena på ön. Kostnaderna beräknas till 4 000 kr. per år.
Jag finner de uppgivna förhållandena motivera, att de begärda medlen ställs
till stiftsnämndens förfogande. Anslaget bör lämpligen utgå ur kyrkofonden. Medel
för angivna ändamål bör därför jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond
fr. o. m. budgetåret 1962/03 tills vidare utgå ur fonden med belopp som det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare fastställa.
Vad härefter gäller tillsynen över och i förekommande fall förvaltningen av
skog på de äldre domkyrkornas fastigheter, inbegripet domkyrkosysslomansboställena,
vill jag erinra om att meningarna varit delade om hur förvaltningen
av domkyrkornas fastighetsinnehav bör vara anordnad. De härmed sammanhängande
frågorna bör därför ytterligare undersökas innan ett ställningstagande
kan ske till den nu föreliggande frågan. Som framgått av vad jag tidigare anfört
ingår i boställsutredningens uppdrag att utreda formerna för förvaltningen
m. m. av här avsedd fast egendom. Jag är alltså inte nu beredd att föreslå bifall
till domänverkets begäran om befrielse från åliggandena jämlikt 1894 års skogs
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962
ordning beträffande nämnda egendom. Såsom kammarkollegiet anfört torde de
administrativa olägenheterna av att domänverket har kvar dessa uppgifter —
med hänsyn till bl. a. det ringa antalet fastigheter — bli av begränsad omfattning.
Jag förordar, att den föreslagna överflyttningen av tillsynen sker den 1 juli
1962. I likhet med kammarkollegiet anser jag det lämpligt, att allenast provisoriska
bestämmelser utfärdas. Dessa bör kunna begränsas till föreskrifter, att de
åligganden, som enligt bestämmelserna i 1894 års skogsordning ankommer på
domänstyrelsen och denna styrelse underställd personal, fullgöres såvitt avser
tillsynen m. m. över församlingskyrkor tillhöriga fastigheter av stiftsnämnd och
hos denna anställd personal. Inom ecklesiastikdepartementet har, i överensstämmelse
med vad jag nu förordat, upprättats ett utkast till kungörelse med
särskilda bestämmelser om tillsynen över skogsskötseln m. m. på församlingskyrka
tillhörig fast egendom, vilket utkast torde såsom bilaga A få fogas till
statsrådsprotokollet. Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att utfärda bestämmelser
i huvudsaklig överensstämmelse med detta utkast. Om så fordras, bör
Kungl. Maj:t kunna utfärda närmare anvisningar för stiftsnämnderna rörande
tillämpningen av aktuella bestämmelser i skogsordningen.
Hemställan
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna av mig förordad överflyttning fr. o. m. den 1
juli 1962 på stiftsnämnd och hos denna anställd skoglig personal
av de åligganden, som med avseende å skogsskötseln på
församlingskyrka tillhörig fastighet enligt bestämmelser i 1894
ars skogsordning för närvarande ankommer på domänstyrelsen
och denna styrelse underställd personal;
b) bemyndiga Kungl. Maj.''t att utfärda de bestämmelser som
föranledes av vad jag i det föregående förordat;
c) medgiva, att jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond
må ur kyrkofonden årligen fr. o. m. budgetåret 1962/63
tills vidare utgå medel till bestridande av kostnader för vissa
skogsvårdande åtgärder på kyrkolägenheten Hallands Väderö.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Inga Bäcklin
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1962
13
Bilaga A
Utkast
till
kungörelse med särskilda bestämmelser om tillsynen över
skogsskötseln m. m. på församlingskyrka tillhörig fast egendom.
Härigenom förordnas, att vid tillämpningen av förordningen angående hushållningen
med de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894 (nr 17 s. 1)
skall, såvitt angår församlingskyrka tillhörig skog, vad i förordningen sägs om
domänstyrelsen och skogsstaten i stället avse stiftsnämnden och vad om överjägmästaren
och vederbörande skogstjänsteman sägs avse stiftsjägmästaren;
dock skola besvär jämlikt § 62 andra stycket förordningen anföras hos stiftsnämnden.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962.