Kungi. Maj:ts proposition nr 132 år 1962

1

Nr 132

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 23 mars 1956
(nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal;
given Stockholms slott den 16 mars 1962.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den
23 mars 1956 (nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att den i 1956 års lag om tillfällig ökning av regeringsrådens
antal angivna tidpunkten, då antalet regeringsråd — f. n. sexton
— skall börja nedbringas, ändras från den 30 september 1962 till den 30
september 1965. 1

1 llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 132

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1962

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 23 mars 1956 (nr 73) om
tillfällig ökning av regeringsrådens antal

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 23 mars 1956 om tillfällig ökning
av regeringsrådens antal1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

1

Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall
till och med den 30 september 1962
utgöras av sexton regeringsråd. Därefter
skall antalet regeringsråd, i den
mån så till följd av inträffade ledigheter
kan ske, nedbringas till sju. En
av regeringsrättens lagfarna ledamöter
skall, enligt vad därom är särskilt
stadgat, tjänstgöra i lagrådet. 1

(Föreslagen lydelse)

§•

Kungl. Maj :ts regeringsrätt skall
till och med den 30 september 1965
utgöras av sexton regeringsråd. Därefter
skall antalet regeringsråd, i den
mån så till följd av inträffade ledigheter
kan ske, nedbringas till sju. En
av regeringsrättens lagfarna ledamöter
skall, enligt vad därom är särskilt
stadgat, tjänstgöra i lagrådet.

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1960:44.

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1962

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Kungl. Maj:t i statsrådet å Stockholms slott den
2 mars 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om ändring i lagen om
tillfällig ökning av regeringsrådens antal samt anför därvid följande.

Regeringsrättens organisation m. m.

Kungl. Maj :ts rätt att pröva och avgöra besvär i administrativa mål skall
enligt § 18 regeringsformen i den omfattning, som bestämmes i särskild lag,
uppdragas minst åt sju av Kungl. Maj :t utnämnda personer, som förvaltat
civil beställning samt däruti ådalagt insikt, erfarenhet och redlighet. De kallas
regeringsråd och utgör Kungl. Maj :ts regeringsrätt. Minst två tredjedelar
av hela antalet regeringsråd skall vara lagfarna. En av regeringsrättens lagfarna
ledamöter skall enligt § 21 regeringsformen tjänstgöra i lagrådet. I
§ 22 regeringsformen stadgas, att i regeringsrätten mål kan prövas och avgöras
av fem ledamöter, så ock av fyra, om tre av dem är ense om slutet.
Vid behandling av fråga huruvida talan må komma under regeringsrättens
prövning, där enligt författningarna särskilt tillstånd härtill kräves, skall
tre regeringsråd deltaga.

Om regeringsrättens organisation och verksamhet stadgas vidare i 1 §
lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj :ts regeringsrätt, att regeringsrätten
skall utgöras av sju regeringsråd, av vilka en tjänstgör i lagrådet, att regeringsrättens
arbete skall fortgå minst fyrtio veckor om året samt att de i
regeringsrätten tjänstgörande ledamöterna äger sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.

Antalet regeringsråd är f. n. provisoriskt bestämt till sexton, ökad tillströmning
av mål till regeringsrätten med därav orsakad växande balans har
nämligen nödvändiggjort en förstärkning av domstolen. Detta har även varit
fallet under eu tidigare period. Sålunda ökades genom lag den 14 juni
1928 regeringsrådens antal till elva för en tid av tre år. Härigenom och genom
att vissa grupper av mål avskars från fullföljdsrätt (se härom prop.

■fl Bitiarig till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 132

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1962

1946: 32 s. 4 f) bragtes balansen av oavgjorda mål åter ned till normal
storlek. Under 1940-talet började balansen av oavgjorda mål åter att växa.
År 1946 bestämdes för den skull, att regeringsrätten fr. o. m. den 1 oktober
samma år skulle bestå av tio regeringsråd. Provisoriet, som var avsett att
gälla för tre år, förlängdes år 1949 med ytterligare tre år. Då balansen av
oavgjorda mål trots detta fortsatte att växa, genomfördes genom lag den 30
maj 1952 om tillfällig ökning av regeringsrådens antal en ytterligare förstärkning
av regeringsrätten. Enligt lagen skulle regeringsrätten bestå av
tretton regeringsråd, av vilka en skulle tjänstgöra i lagrådet. Genom lag
den 3 juni 1955 bestämdes, att utökningen skulle bestå t. o. in. den 30 september
1958 eller den tidigare dag som Kungl. Maj :t bestämde. För att möjliggöra
att den uppkomna stora balansen av oavgjorda taxeringsmål i regeringsrätten
skulle kunna avarbetas bestämdes genom lag den 23 mars 1956
(nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal — vilken ersatte 1952
års lag —- att regeringsrätten t. o. in. den 30 september 1960 eller den tidigare
dag som Kungl. Maj:t bestämde skulle utgöras av sexton regeringsråd.
Genom lag den 25 mars 1960 blev bestämt, att denna utökning skulle bestå
t. o. m. den 30 september 1962. Därefter skall antalet regeringsråd, i den
mån så till följd av inträffade ledigheter kan ske, nedbringas till sju. Enär
det ansågs uteslutet, att förhållandena skulle komma att medge att antalet
regeringsråd kunde nedbringas före sistnämnda dag, förnyades ej befogenheten
för Kungl. Maj :t att fixera en tidigare tidpunkt. I den mån så med
hänsyn till regeringsrådens antal lämpligen kan ske, skall regeringsrätten
arbeta på avdelningar.

Alltsedan oktober månad 1956 arbetar regeringsrätten på tre avdelningar.
Den på de tre avdelningarna fördelade föredragningstiden uppgår f. n. till
sammanlagt 40 timmar per normal arbetsvecka.

Den stora balansen av oavgjorda mål i regeringsrätten har även givit anledning
till att man vid 1958 års riksdag beslöt (se prop. nr 32; BevU nr 17;
rskr nr 107), att fullföljd av talan i skattemål från kammarrätten till regeringsrätten
skulle begränsas. Fullföljdsbegränsningen erhålles, enligt vad i
98 § taxeringsförordningen numera stadgas, genom en beloppsspärr, summa
revisibilis, differentierad med hänsyn till målets ekonomiska betydelse för
den skattskyldige. Fullföljdsspärren tar sikte på sådana mål, där kammarrättens
utslag, såvitt det gått klaganden emot, avser enbart fråga om höjning
eller sänkning av inkomst- eller förmögenhetstaxering. Besvärstalan i inkomsttaxeringsmål
får icke, utan att regeringsrätten meddelat parten tillstånd
därtill, upptagas till prövning, om vad parten tappat i fråga om taxerad
inkomst icke uppgår antingen till minst 500 kronor och tillika minst
en tiondedel av den taxerade inkomsten eller också till minst 5 000 kronor.
I mål om förmögenhetstaxering skall vad parten tappat uppgå till minst
50 000 kronor. Prövningstillstånd för mål, som ligger under beloppsgränsen,
skall kunna meddelas, om det för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning
är av synnerlig vikt att talan prövas av regeringsrätten (prejudikatsdispens)

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1962

eller om parten visar, att talans prövning eljest skulle ha synnerlig betydelse
utöver det ifrågavarande målet (intressedispens).

Samma skäl, som nyss nämnts, har föranlett att man vid 1960 års riksdag
beslöt att överföra nöjesskattemålen från regeringsrätten till kammarrätten
såsom sista instans och att utvidga möjligheterna till förhandsbesked
i taxeringsfrågor (se prop. nr 79; BevU nr 49; rskr nr 229). Besvär över
länsstyrelses utslag i ärende rörande nöjesskatt skall, enligt nu gällande
stadgande i 30 § förordningen den 21 december 1945 om nöjesskatt, töras
hos kammarrätten. Kammarrättens utslag får icke överklagas. Förhandsbesked
i taxeringsfråga kan numera meddelas av riksskattenämnden, därest
detta finnes vara av synnerlig vikt för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning,
jfr 1 § förordningen den 1 juni 1951 om rätt att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Utvecklingen av regeringsrättens arbetsbörda

I fråga om förhållandena för tiden från och med år 1940 må lämnas följande
uppgifter rörande antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål. I
antalet avgjorda mål inbegripes återkallade, till annan myndighet överlämnade
eller eljest avförda mål.

1940

1941

1942

1943

1944

1945

1946

1947

1948

1949

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

1957

1958

1959

1960

1961

Under året Vid årets

inkomna

avgjorda

utgång ba-lanserade

1,888

2,081

792

2,206

2,068

933

2,283

2,207

1,009

2,664

2,592

1,082

3,009

2,473

1,618

3.027

2,368

2,281

3,333

2,466

3,150

3,171

2,898

3,425

2,937

2,703

3,657

3,012

2,633

4,036

3,221

2,668

4,589

3,022

2,708

4,909

3,380

2,643

5,646

3,912

3,467

6,091

3,658

3,744

6,005

3,865

3,768

6,102

4 382

3,862

6,622

4,622

4,754

6,490

4,909

5,000

6,400

4,731

4,613

6,518

4,890

5,104

6,304

4,583

4,315

6,573

Den ojämförligt största gruppen av mål ulgöres av dem, som ankommer
på finansdepartementets föredragning (i huvudsak taxeringsmål). Följande
uppgifter belyser utvecklingen i fråga om finansmålen under senare år.

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1962

1951

1952

1953

1954

1955

1956

1957

1958

1959

1960

1961

Under året

Vid årets

inkomna

avgjorda

utgång ba-lanserade

1,813

1,496

4,504

2,016

1,434

5,086

2,454

1,959

5,581

2,021

2,176

5,426

2,108

2,123

5,411

2,431

2,098

5,744

2,324

2,618

5,450

2,519

2,664

5,305

2,017

2,001

5,321

1,886

2,030

5,177

1,828

1,653

5,352

En annan grupp av mål, som under senare år visat ökning, är den som
ankommer på kommunikationsdepartementets föredragning (byggnadsmål,
mål om indragning av körkort m. m.). Om dessa mål må följande uppgifter
lämnas.

1951

1952

1953

1954

1955

1956

1957

1958

1959

1960

1961

Under året

Vid årets

inkomna

avgjorda

utgång ba-lanserade

392

377

117

493

405

205

630

615

220

689

646

263

856

807

312

963

880

395

1,285

1,226

454

1,434

1,295

593

1,796

1,635

754

1,939

2,139

554

1,783

1,696

641

För bedömande av den sannolika utvecklingen av regeringsrättens arbetsbörda
är det även av intresse att taga del av förhållandena inom kammarrätten.
Antalet inkomna, avgjorda och balanserade skattemål inom kammarrätten,
vilka ej avser fastighetstaxering eller nöjesskatt, har under senare
år varit följande.

1951

1952

1953

1954

1955

1956

1957

1958

1959

1960

1961

Under

året

Vid årets

inkomna

avgjorda

utgång ba-lanserade

8,116

9,306

9,463

7,712

9,367

7,808

8,996

8,972

7,832

13,213

8,085

12,960

10,836

9,922

13,874

10,217

11,260

12,831

8,802

11,122

10,511

9,084

11,209

8,386

7,627

9,020

6,993

9,351

7,845

8,510

9,651

8,910

9,251

Kungl. Maj.ts proposition nr i 32 år 1962

7

Regeringsrättens yttrande

I skrivelse den 18 november 1961 hemställdes om yttrande av regeringsrättens
ledamöter, huruvida behov förelåge att flytta den i lagen den 23
mars 1956 om tillfällig ökning av regeringsrådens antal f. n. angivna tidpunkten,
den 30 september 1962, eller att eljest vidtaga ändring i nämnda
lag. Med anledning av skrivelsen har regeringsrättens ledamöter i yttrande
den 28 november 1961 anfört bl. a. följande:

Arbetsläget i regeringsrätten är alltjämt ägnat att inge bekymmer och
eu betydande balans föreligger, vid utgången av tredje kvartalet 1961 uppgående
till 6 551 mål. Ända sedan utgången av år 1953 bär balansen f. ö.
legat mellan 6 000 och 7 000 mål. Eftersom finansmålen regelmässigt få stå
tillbaka för övriga mål, utgöras de eftersläpande målen liksom tidigare till
allra största delen av finansmål. Belysande för läget är, att av 173 under månaderna
maj och juni i regeringsrätten avgjorda mål rörande inkomst- och
förmögenhetsskatt drygt hälften hänförde sig till 1955 och tidigare taxeringsår,
d. v. s. avgörandet i högsta instans kom först sex år eller längre tid
efter avgörandet i taxeringsnämnden. Den genomsnittliga väntetiden mellan
avgörandet i kammarrätten och regeringsrättens utslag i dylika mål torde
utgöra mellan 2 1/2 och 3 år. Även om man tager i betraktande att viss tid
måste åtgå för remissförfarande med mera, är detta mycket otillfredsställande.

Att behandlingen av finansmålen trots inrättandet av en tredje avdelning
år 1956 och trots den år 1958 genomförda begränsningen i rätten att fullfölja
talan i skattemål företer en sådan eftersläpning sammanhänger med
att antalet inkomna mål av vissa andra kategorier ökat. Särskilt gäller detta
målen angående körkort. Medan inkomna besvärsmål angående körkort år
1950 utgjorde 232, var tio år senare, alltså 1960, motsvarande tal 1 727. Då
regeringsrättens ledamöter senast eller i maj 1957 — i samband med yttrande
över betänkande om fullföljdsbegränsning i skattemål (SOU 1957: 3) —
ifrågasatte avskiljande från regeringsrättens kompetensområde av bl. a. körkortsmål,
beräknades dessa taga i anspråk 26 föredragningsdagar, alltså mellan
7 och 8 % av domstolens föredragningstid, men numera är det mellan
19 och 20 % av föredragningstiden som åtgår för körkortsmålen.

Den begränsning av rätt att till regeringsrätten fullfölja talan i skattemål
och den överflyttning av vissa mål från regeringsrätten till kammarrätten
såsom sista instans, som numera vidtagits, kunna, ändå att fulla verkningarna
härav först framdeles visa sig, säkerligen icke anses tillfyllest för att
förbättra arbetsläget i regeringsrätten. Alltjämt torde vad i berörda yttrande
av år 1957 anförts om behovet härutinnan vara aktuellt och förtjäna nya
överväganden, i främsta rummet vad angår körkortsmålen, men även beträffande
löne- och pensionsmål in. in. samt straffuppskovsmål.

I detta sammanhang må ock understrykas vad av ledamöter i regeringsrätten
vid granskning av f. d. justitierådet Ekbergs förslag till uppdelning
av besvärsmål mellan Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten (SOU
1959: 4) anförts därom, att förslagets genomförande skulle öka antalet på
regeringsrättens prövning ankommande mål och att därför — oavsett vilken
ståndpunkt man intager till förslaget i och för sig — det icke borde
ifrågakomma att realisera det innan på andra sätt vidtagits effektiva åtgärder
för minskning av tillströmningen av mål till regeringsrätten.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1962

Under hänvisning till vad sålunda anföris framhåller regeringsrättens ledamöter
att det, även om man kan motse ytterligare åtgärder för minskning
av måltillströmningen, tydligen icke kan räknas med att den rådande arbetsbalansen
skall kunna avhjälpas så snart att antalet regeringsråd kan börja,
i mån av uppkommande ledigheter, nedbringas redan vid den härför i lagen
bestämda tiden eller alltså utgången av nästkommande september. Före
denna tidpunkt lärer därför böra vidtagas lagändring, så att i stället en senare
tidpunkt blir bestämd. Vilken dag, som därvid bör väljas, finner regeringsrättens
ledamöter vara svårare att nu beräkna. Bland annat bör ju tagas
i betraktande å ena sidan att uppskovet ej må bli onödigt långt, å andra
sidan att ledigheter kan uppstå av oförutsedda anledningar och att behov av
årliga ändringar av bestämmelsen om möjligt bör undvikas. Vid övervägande
av frågan har regeringsrättens ledamöter stannat vid att föreslå att uppskovet
tillsvidare begränsas till att gälla tre år utöver den förut bestämda
tiden eller alltså till utgången av september 1965.

Enligt vad i yttrandet framhålles föreligger i övrigt ej behov av ändring i
lagen om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

I ett tillägg till yttrandet har regeringsrådet Björne, med vilken regeringsråden
Nevrell, Holmgren, Hjern, Walberg och Martenius förenat sig, anfört
följande:

Beträffande körkortsmålen hänvisade regeringsrättens ledamöter i sitt
yttrande i maj 1957 — liksom tidigare i ett yttrande år 1954 — i första hand
till möjligheten att överföra målen till allmän domstol. Om angivna utväg
— för alla eller vissa körkortsmål — skulle befinnas olämplig, må framhållas
att dessa måls fullföljande från länsstyrelserna till kammarrätten också
förtjänar övervägas. Det kan visserligen invändas, att denna domstol huvudsakligen
sysslar med skattemål, men det är ingen anledning förmoda att
en utvidgning av kammarrättens kompetensområde t. ex. med ifrågavarande
i allmänhet jämförelsevis enkla mål skulle vara förenad med olägenheter
eller svårigheter.

Departementschefen

Under efterkrigstiden har måltillströmningen till regeringsrätten avsevärt
ökat. Medan antalet inkomna mål uppgick till 3 027 år 1945, var motsvarande
siffra 4 583 år 1961. För att möta denna utveckling har ett flertal
åtgärder vidtagits. Regeringsrådens antal har sålunda under samma tid mer
än fördubblats. Genom en reform, som trädde i kraft den 1 januari 1959,
har vidare i fråga om taxeringsmål införts vissa begränsningar i rätten att
få talan prövad av regeringsrätten. Vissa mål, bl. a. sådana som rör nöjesskatt,
har nyligen överförts från regeringsrätten till kammarrätten såsom
sista instans. Ti-ots dessa åtgärder har det visat sig svårt att uppnå någon
varaktig förbättring av regeringsrättens arbetssituation. Vid 1961 års utgång
redovisar sålunda domstolen en arbetsbalans på 6 573 mål, varav huvuddelen
utgör skattemål. Även om man beaktar, att ett relativt stort antal

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1962

mål är bundna i pågående remissförfarande eller eljest beredes för föredragning
i regeringsrätten, måste likväl den kvarstående arbetsbalansen betecknas
som oroande.

I detta läge är det icke tänkbart att i mån av uppkommande ledigheter
börja nedbringa antalet regeringsråd vid den härför i lagen bestämda tidpunkten,
d. v. s. den 30 september i år. Snarare kan ifrågasättas, om icke
antalet regeringsråd borde för framtiden ytterligare utökas. Häremot talar
dock olika skäl. En viss förbättring av regeringsrättens arbetssituation
kan väntas inträda, när verkningarna av de på senare tid genomförda fullfölj
dsbegränsningarna inom kort börjar att på allvar göra sig gällande.
Jag vill vidare erinra om att den utredning rörande den administrativa rättskipningens
omfattning och organisation, som jag denna dag erhållit bemyndigande
att tillsätta, bl. a. syftar till att åvägabringa en sådan förändring
av regeringsrättens ställning, att dess prejudikatbildande funktion
kommer att framstå som domstolens dominerande uppgift. Mot denna bakgrund
ter det sig mindre följdriktigt att nu utöka regeringsrättens ledamotsantal,
vilket skulle vara ägnat att reducera domstolens förmåga att sörja för
enhet och konsekvens i rättstillämpningen. Såsom jag framhållit i utredningsdirektiven,
är det ofrånkomligt att minska regeringsrättens arbetsvolym,
om den angivna förändringen av domstolens ställning och funktion
skall kunna uppnås. Icke heller ur denna synpunkt skulle en ytterligare förstärkning
av domstolens personella resurser stå väl samman med det resultat,
vartill den förestående utredningen syftar.

Med hänsyn till vad sålunda anförts vill jag, i överensstämmelse med vad
regeringsrätten förordat, föreslå, att den i 1956 års lag angivna tidpunkten,
då antalet regeringsråd åter skall börja nedbringas, ändras till den 30 september
1965.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats härvid
fogade förslag1 till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 23 mars
1956 (nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget må
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av detta protokoll.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t
Konungen.

Ur protokollet:

Margit llirén

1 Förslaget, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1962

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 15 mars 1962.

Närvarande:

justitierådet Regner,
regeringsrådet Jarnerup,
justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 14 mars 1962 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 2 mars 1962, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående ändrad Igdelse av 1 § lagen den 23 mars
1956 om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av lagbyråchefen L. Fredlund.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1962

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholm
slott den 16 mars 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström
Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam
Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 15 mars 1962
avgivna utlåtande över det till lagrådet den 2 mars 1962 remitterade förslaget
till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 23 mars 1956 (nr 73)
om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran hemställer
föredraganden, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Stockholm 1962. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

620359