Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1962
1
Nr 125
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av
ett institut för exportkrediter, m. m.; given Stockholms
slott den 2 mars 1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås inrättande av ett institut för exportkrediter. Institutet
avses skola organiseras som aktiebolag och få benämningen Aktiebolaget
Svensk Exportkredit. Aktiekapitalet föreslås bli 100 milj. kr., varav
hälften skall tillskjutas av staten och hälften av affärsbankerna.
Till aktieteckning i bolaget föreslås för budgetåret 1962/63 ett investeringsanslag
av 50 milj. kr.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1062. 1 samt. Nr 125
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1962
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 mars 1962.
N är varan de:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om inrättande av
ett institut för exportkrediter, m. m. samt anför därvid följande.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 november 1961 tillkallade
jag samma dag tre personer’ med uppdrag att å statens vägnar uppta
förhandlingar med representanter för bankaktiebolagen angående inrättande
av ett institut för exportkrediter.
Förhandlingar har härefter förts mellan den statliga förhandlingsdelegationen
och en förhandlingsdelegation från Svenska bankföreningen såsom
företrädare för bankaktiebolagen.
Sedan förhandlingarna slutförts, har delegationerna med skrivelse den
26 januari 1962 överlämnat ett förslag till inrättande av Aktiebolaget Svensk
Exportkredit med riktlinjer för institutets verksamhet jämte förslag till
avtal och bolagsordning.
Över förhandlingsdelegationernas förslag har efter remiss yttranden avgivits
av bank- och fondinspektionen, kommerskollegium, patent- och registreringsverket,
försäkringsinspektionen, exportkreditnämnden, fullmäktige
i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, styrelserna för allmänna
pensionsfonden, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund
gemensamt, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svensk industriförening,
Landsorganisationen i Sverige (LO) och Kooperativa förbundet.
Kommerskollegium har till sitt utlåtande även fogat yttranden av handelskamrarna
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle.
I ärendet har utlåtande vidare inkommit från Sveriges varvsindustriförening.
Jag anhåller nu att få till behandling uppta frågan om inrättande av ett
institut för exportkrediter.
1 Statssekreteraren i finansdepartementet H. K. Wickman, ordförande, samt chefen för finansde
partementets rättsavdelning N. E. M. Åqvist och riksbankschefen ''H V. Åsbrink.
Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1962
3
Förhandlingsdelegationernas förslag
Förhandlingsdelegationerna framhåller inledningsvis, att den internationella
konkurrensen på för svensk export väsentliga varuområden under senare
år tenderat att inriktas inte bara på pris, kvalitet och leveranstid utan
i växande grad även på betalningsvillkor. I fråga om kapitalvaror, framför
allt stora objekt såsom fartyg och större maskinanläggningar, har kredittider
på upp till sju år blivit vanliga. En sådan utsträckning av kredittiden
för köparen ställer starka och stundom övermäktiga anspråk på säljarens
förmåga att finansiera sin rörelse, särskilt som de svenska bankerna
på grund av banklagens bestämmelser inte kan lämna exportörerna
bundna krediter av motsvarande längd.
En utväg att lösa de problem, som sålunda uppstått för svensk export,
har synts vara bildandet av ett särskilt finansieringsinstitut, som skulle
på den svenska kapitalmarknaden upplåna erforderliga medel för långfristig
finansiering av exportaffärer.
Förhandlingsdelegationerna föreslår, att det nya finansieringsinstitutet
skall få formen av ett aktiebolag med firma Aktiebolaget Svensk Exportkredit,
vari hälften av aktierna äges av staten och hälften av bankerna.
Enligt förslaget till bolagsordning skall aktiekapitalet utgöra lägst
100 milj. kr. och högst 300 milj. kr. Vid bolagets bildande anses bolagets
aktiekapital böra uppgå till 100 milj. kr., varav staten och bankerna således
skulle teckna 50 milj. kr. vardera. Aktierna, vilka skall lyda å 1 000 kr.,
föreslås bli fördelade i två serier, betecknade A och B. Serierna skall omfatta
lika många aktier. A-aktierna skall ägas av staten och B-aktierna av
bankerna.
Enligt förslaget till avtal mellan staten och bankerna förutsättes, att bolaget
medges undantag från skyldighet att i enlighet med bestämmelserna
i 72 § 1 mom. aktiebolagslagen avsätta medel till skuldregleringsfond, och
vidare att vederbörande banker får tillstånd att förvärva ifrågavarande aktier
i bolaget ävensom berättigas förvärva förlagsbevis, som må komma att
utfärdas av bolaget.
Bolagets styrelse föreslås bestå av nio ledamöter med nio suppleanter.
Aktieägarna inom den statliga aktieserien skall utse fyra styrelseledamöter
och fyra suppleanter, medan aktieägarna inom B-serien skall utse
fem ledamöter och fem suppleanter. Av de senare skall enligt förslaget
till avtal mellan staten och bankerna en ledamot och en suppleant väljas efter
förslag av Sveriges kreditbanks styrelse. Kungl. Maj:t skall förordna en av
styrelsens ledamöter att vara dess ordförande. Styrelsens vice ordförande
väljes av de av B-aktieägarna utsedda styrelseledamöterna. I frågor rörande
upp- och utlåning samt om anställande av verkställande direktör och
vice verkställande direktör skall gälla den mening, varom sju av styrelseledamöterna
förenar sig.
Bolagets ändamål skall vara alt genom utlämnande av lån med -
4
Kungi. Maj:ts proposition nr 125 år 1962
verka vid finansieringen av svensk export av varor och tjänster. Medel för
denna utlåning skall bolaget erhålla genom egen upplåning. Bolagets utlåningsrörelse
skall i fråga om inriktning, kreditvillkor och kreditvärdighetsprövning
bedrivas efter affärsmässiga linjer.
Lånens löptid skall enligt förslaget uppgå till högst tio år. Lånen
skall normalt vara vad som i förevarande sammanhang kan betecknas som
relativt långfristiga. Detta har dock inte formellt angivits i förslaget till
bolagsordning, beroende på att föreskrifter härom är svåra att precisera.
Det anses emellertid böra vara bolaget obetaget att verkställa även kortfristiga
placeringar, i den mån så erfordras för att sysselsätta det förvallade
kapitalet.
Om den säkerhet som skall ställas för bolagets lån har i förslage!
till bolagsordning intagits bestämmelsen att säkerheten skall vara betryggande.
Denna bestämmelse sammanfaller med motsvarande föreskrift i
56 § banklagen. Någon formell precisering av vad som skall förstås med
betryggande säkerhet har inte intagits i bolagsordningen. Det skall åligga
bolagets styrelse att vid prövning av kreditfråga noga undersöka inte
endast den sökandes ställning utan även den erbjudna säkerhetens art och
beskaffenhet. Alla på frågan inverkande omständigheter skall därvid beaktas
och särskilt de, som sammanhänger med lånets långfristiga karaktär
och de risker, som är förenade med utrikes affärer. Den säkerhet, som i
första hand kan komma i fråga, torde enligt delegationerna vara importörens
skuldförbindelse med den borgen eller de hypotek, som denne kan
ställa — t. ex. pant i den levererade varan, där sådan kan åstadkommas
och bedömas ha värde — garanti av utländsk centralbank, förstklassig utländsk
affärsbank eller förstklassigt utländskt försäkringsföretag. I den
mån den av importören erbjudna säkerheten inte anses betryggande, måste
exportören ställa kompletterande säkerhet. Sådan säkerhet kan ha formen
av inteckning i fast eller lös egendom inom landet, kreditförsäkring, annan
borgen eller garanti av exportkreditnämnden. Rent politiska risker bör enligt
förslaget i allmänhet täckas genom exportkreditnämndens garanti.
Såsom huvudregel skall gälla att den svenske exportören skall vara personligen
betalningsskyldig för lån från bolaget.
När det gäller export till industrialiserade länder, där den svenska exportnäringen
sedan gammalt har väletablerade kundkontakter, torde enligt
förhandlingsdelegationernas mening kravet på säkerhet för den kommersiella
risken ofta kunna tillgodoses med importörens skuldförbindelse och
den säkerhet, som ställts för densamma. Sålunda anses vid finansiering av
export från de svenska varven fartygsinteckning — i förekommande fall
med komplettering av certeparti eller annat fraktavtal — kunna utgöra
godtagbar säkerhet, om importlandet är anslutet till den s. k. Brysselkonventionen
eller motsvarande skydd skapats i annan ordning och belåningen
begränsas till cirka 50 procent av ett försiktigt beräknat värde å fartyget.
Är det däremot fråga om export till länder, vilkas politiska utveckling
på längre sikt är svårbedömbar — till dessa länder hör bland annat fler
-
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1962
talet av de s. k. underutvecklade länderna — torde enligt delegationerna
försäkring hos exportkreditnämnden för den politiska risken otta utgöia
ett nödvändigt element vid lösningen av säkerhetsfrågan. Självfallet utgör
garanti av exportkreditnämnden för såväl den kommersiella som den
politiska risken en betryggande säkerhet. Detta förhållande bör dock, menar
delegationerna, inte i och för sig föranleda någon prioritering av sådana
krediter. Det kommersiella risktagandet bör oavsett exportlandet i
första hand bäras av exportören och dessutom av bolaget, som ju för detta
ändamål arbetar med en relativt stor andel eget kapital. Delegationerna
erinrar i detta sammanhang också om att de kreditbehov, som aktualiserat
tillkomsten av det föreslagna institutet, i hög grad har gällt krediter vid
fartygsleveranser, vilka normalt inte omfattas av dylika garantier.
Betalningsansvar av utländsk centralbank kan enligt delegationerna vara
erforderligt med hänsyn till transfereringssvårigheter och andra valutahinder.
Sådan borgen kan även utgöra ett led i säkerställandet från solvenssynpunkt.
Från huvudregeln att exportören skall ikläda sig personligt betalningsansvar
bör enligt förslaget avsteg i vissa fall kunna accepteras. Villkoret
härför skall vara att betingelserna för en säker bedömning av den politiska
och kommersiella utvecklingen i köparelandet anses särskilt goda, att importören
— som då inträder som direkt kredittagare hos bolaget — har en
oomtvistligt god ekonomisk ställning och att den ställda säkerheten i och
för sig kan bedömas ha ett fullt betryggande värde. Exempel på fall, där
finansiering i denna form enligt delegationerna bör kunna godtas, är den
kreditgivning, som sedan länge förekommit hos bankerna till välkända
norska rederier i samband med fartygsbyggen på svenska varv.
Vidare förutsättes, att kreditgivningen normalt sker i svenska kronor
och att kursrisker så långt möjligt undvikes.
Vid utlåningen skall enligt förslaget till bolagsordning ägnas särskild
uppmärksamhet åt, att lånetiden inte bestämmes längre än som är förenligt
med de villkor på vilka bolaget disponerar kapital för utlåningen.
Bolaget föreslås även få rätt att ställa sig som garant för lån, som bolaget
självt skulle vara berättigat att bevilja. Bestämmelserna i bolagsordningen
beträffande bolagets utlåning skall enligt förslaget i tillämpliga delar
gälla även sådan garantiförpliktelse.
Bolagets upplåningsrätt regleras av § 18 i förslaget till bolagsordning.
Bolaget äger upplåna medel eller ikläda sig garantiförpliktelser
till ett belopp, som sammanlagt motsvarar högst summan av
1. bolagets kassa samt tillgodohavanden hos riksbanken, postbanken,
svensk affärs- eller sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit;
2. nio tiondelar av nominella värdet å sådana bolagets fordringar som
med avseende å politiska och kommersiella risker är säkerställda av exportkreditnämndens
garanti; samt
3. ett belopp motsvarande sex gånger bolagets eget kapital.
Sex-gånger-regcln har föreslagits med hänsyn till de risker som är för
lf
llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 125
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1962
enade med utlåningens karaktär och till de normer som för närvarande
reglerar upplåningsrätten i likartade institut.
Av bolaget utgivna förlagsbevis med eu återstående löptid av minst två
år skall vid beräkningen av bolagets upplåningsrätt inte anses som upplåning
utan likställas med bolagets eget kapital till ett belopp av högst halva
aktiekapitalet.
Bolaget föreslås skola stå under tillsyn av hank- och fondinspektionen.
I likhet med vad som gäller för bankerna skall inspektionen förordna
en revisor utöver de av bolagsstämman utsedda. Skulle styrelse eller
bolagsstämma fatta beslut i strid mot lag eller bolagsordningen eller skulle
eljest i fråga om bolagets ledning sådana missförhållanden uppkomma,
att verksamheten kan befaras bli till skada för det allmänna, skall inspektionen
göra anmälan härom hos Kungl. Maj :t.
Bland övriga bestämmelser må nämnas att till säkerhet för
bolagets långfristiga upplåning de fordringsbevis jämte säkerheter, som
mottagits i utlåningsrörelsen, skall pantförskrivas och överlämnas till ett
av bank- och fondinspektionen förordnat ombud. Sammanlagda kapitalbeloppet
av de pantsatta fordringsbevisen skall enligt förslaget vid varje
tid uppgå till minst sammanlagda kapitalbeloppet av bolagets skuld på
grund av nämnda upplåning.
Med hänsyn till bestämmelserna i 119 § aktiebolagslagen innehåller förslaget
till bolagsordning vidare ett stadgande av innehåll att aktieägare
må rösta för fulla antalet av honom ägda och företrädda aktier utan begränsning
i röstetalet. För beslut om ändring av bolagsordningen eller om
vinstutdelning fordras — utöver vad som enligt aktiebolagslagen kräves fölbeslutets
giltighet — att beslutet biträdes av företrädare för flertalet aktier
inom vardera serien. Yrkas olika utdelningsbelopp, skall som bolagsstämmans
beslut gälla den utdelning, som vunnit största anslutningen från
A-aktieägarnas sida, d. v. s. staten, eller, om den utdelning som samlat
största antalet röster bland B-aktieägarna är lägre, sistnämnda utdelning.
Beslut om likvidation i andra fall än då fråga är om tvångslikvidation
skall anses föreligga, om beslut härom biträdes av företrädare för flertalet
aktier inom endera aktieserien, varvid dock även bestämmelsen i 140 §
forsta stycket fjärde punkten aktiebolagslagen skall iakttas. För övriga
beslut å bolagsstämma krävs i regel att de biträdes av röstande, som företräder
mer än två tredjedelar av aktiekapitalet.
Kungl. Maj:ts godkännande skall erfordras för ändring i bolagsordningen.
Förslaget till bolagsordning innehåller härjämte vissa bestämmelser angående
hembudsskyldighet för det fall att aktie skulle övergå till någon,
som inte förut är ägare av aktie i samma serie i bolaget.
Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1962
7
Remissyttranden
Vid remissbehandlingen har samtliga hörda instanser som sin a 11 in ä nn
a inställning tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget om inrättande
av ett institut för exportkrediter i huvudsaklig överensstämmelse
med de av förhandlingsdelegationerna uppdragna riktlinjerna.
I ett par yttranden har eu viss tveksamhet dock framförts. Kommerskollegium
ifrågasätter sålunda om inte de med inrättandet av kreditbolaget
angivna syftemålen skulle kunna tillgodoses av redan förefintliga kreditinstitut
och utan att staten direkt engagerades i verksamheten. Liknande
synpunkter framföres även av handelskammaren i Gävle.
Patent- och registreringsverket, som granskat bolagsordningen ur aktiebolagsrättsliga
synpunkter, har inte funnit något hinder mot registrering
av den föreslagna firman Aktiebolaget Svensk Exportkredit. Inte heller i
övrigt har ämbetsverkets granskning föranlett någon erinran.
Av de allmänna synpunkter som framförts må i övrigt följande återges.
Fullmäktige i riksbanken tillstyrker förslaget med följande motivering.
Konkurrensen på exportmarknaderna blir allt hårdare, och det blir allt
vanligare att som konkurrensmedel utnyttja förmånliga kreditvillkor. Det
är därför angeläget att framhålla, att den viktigaste förutsättningen för att
vår export skall" kunna hävda sig är att exportindustriens produktivitetsoch
kostnadsutveckling blir tillfredsställande och att de allt större krav
som ställs på försäljningsansträngningarna tillgodoses. Generösa kreditvillkor
utgör ingen ersättning för brister i dessa grundläggande förutsättningar
för en god konkurrenskraft hos den svenska exporten. Det framlagda
förslaget synes emellertid genom att fylla en lucka i kreditmarknadens
organisation kunna bidraga till att lösa vissa för exportnäringen speciella
finansieringsproblem, främst i samband med export av fartyg eller
andra större och för mera långsiktigt bruk avsedda kapitalvaror.
Motsvarande synpunkter framför även fullmäktige i riksgäldskontoret,
som bl. a. anför.
Mot bakgrunden av att den svenska exportnäringens konkurrenskraft på
de internationella marknaderna i ökande utsträckning är beroende även
på förmågan att lämna relativt långfristiga krediter, finner fullmäktige
det angeläget, att de kreditmarknadstekniska förutsättningarna för en sådan
kreditgivning förbättras. Då det föreliggande förslaget synes väl ägnat
att tillgodose angivna syfte inom ramen för full affärsmässighet och med
beaktande av säkerhetskraven, vill fullmäktige för sin del tillstyrka bifall
till förslaget.
Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund konstaterar
i sitt gemensamma yttrande att från näringslivets sida konsekvent
har hävdats nödvändigheten av att svensk industri i den internationella
konkurrensen kan tävla på likvärdiga villkor med industrin i länder jämförbara
med Sverige. Organisationerna uttrycker sin tillfredsställelse över
förslaget och fortsätter.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1962
På det för exportindustrin centrala fält, som representeras av exportfinansieringen,
torde förslaget kunna fylla ett väsentligt behov. Som framhålles
i motiveringen, har den internationella konkurrensen under de senaste
åren i allt större utsträckning kommit att avse även betalningsvillkoren.
Kredittiderna har förlängts, och i fråga om tyngre kapitalvaror och
över huvud större objekt rör man sig numera med kredittider om upp till
10 år. Detta medför uppenbarligen en stark påfrestning på de exporterande
företagen i finansieringshänseende.
Kooperativa förbundet utgår vid sitt tillstyrkande av förslaget från att
det föreslagna institutets verksamhet inte kommer att begränsas till varvsindustrins
export till huvudsakligen industrialiserade länder. Förbundet
fortsätter.
Också andra områden av vår industri, särskilt verkstadsindustrin, torde
kunna draga väsentlig nytta av dess stöd, särskilt när det gäller att introducera
eller främja exporten av t. ex. specialartiklar, vilka grundar sig på
avancerad svensk teknik, arbetsskicklighet och noggrannhet vid utförandet.
Exporten av sådana alster av precisions- och närstående industriföretag har
ofta att kämpa mot den, mer eller mindre berättigade, reputation på avsättningsmarknaderna,
som förvärvats genom sedan lång tid tillbaka inarbetad
försäljningsapparat, intensiv reklam etc. av internationellt mera
kända företag. Vid strävandena att lansera likvärdiga eller överlägsna produkter
är de svenska företagen ofta hänvisade till''att ta större risker än
de nämnda medtävlande företagen, vilka stöder sig på en inarbetad och
känd kundkrets.
Sveriges hantverks- och industriorganisation understryker, att även de
mindre företagen har starkt intresse av att ett institut för exportfinansiering
kommer till stånd. Organisationen anför.
Företagen inom vår sektor arbetar till övervägande del för den svenska
hemmamarknaden. Under senare år har emellertid ett växande antal företagare
sökt sig ut på exportmarknaden. Det rör sig härvidlag i regel om
export av konsumentvaror, lättare halvfabrikat, verktyg och maskiner med
kortfristig kreditgivning från exportörens sida, vilket icke nödvändiggör
sådan exportfinansiering som förslaget avser att tillgodose. Utvecklingen
mot vidgad marknad och ökad export medför emellertid i många branscher
en strukturförändring genom krav på ökad specialisering och längre serier.
Kvalificerade småindustrier torde också alltmer kunna inrikta sig på
sådana exportuppdrag, för vilka längre finansieringsterminer förutsättes
av beställaren. Det bör samtidigt framhållas, att svensk småindustri gör
en väsentlig indirekt exportinsats genom underleveranser till svenska exportindustrier.
Beträffande aktiekapitalet meddelar Svenska bankföreningen,
att de till föreningen anslutna bankerna förklarat sig beredda att teckna
aktier i bolaget till ett sammanlagt belopp av 50 milj. kr. Bank- och fondinspektioncn
tillstyrker, att vederbörande banker erhåller tillstånd att förvärva
och inneha aktier i bolaget jämte förlagsbevis, som må komma att
utfärdas av bolaget. Inspektionen har inte heller någon erinran mot att
bolaget meddelas dispens från bestämmelserna om avsättning till skuldregleringsfond.
\ad beträffar lånens löptid föreslår Svensk industriförening, att
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1962
denna tid utsträckes till högst 15 år med hänsyn till de på grund av den
hårdnande internationella konkurrensen alltmera utsträckta kredittiderna.
Exportkreditnämnden framhåller, att den vid sin garantigivning tillämpar
den av Bern-Unionens medlemmar antagna principen att inte medge
garanti i fall, där kredittiden överstiger fem år eller i fråga om lättare kapitalvaror
tre år. Nämnden anför vidare.
Från denna princip har nämnden hittills gjort undantag endast i fall,
som hänfört sig till det med chilenska regeringen traffade avtalet om statliga
garantier för underlättande av långfristiga exportkrediter för vissa
leveranser i samband med återuppbyggnadsarbetet efter naturkatastrofen
i Chile. I den mån av bolaget lämnade lån skulle avse affarer, dar kieditt
den överstiger vad nämnden f. n. kan godtaga — eller dar betalningsvillkoren
eljest av nämnden finnes oacceptabla — forehgger sålunda icke möjlighet
att erhålla den säkerhet som nämndens garanti skulle innebal a. De
forutsatta kredittidernas längd kan följaktligen komma att utgöra hinder
för försäkring hos nämnden. Nämnden anser sig aven i fall dar lan hos
bolaget ifrågasättes endast böra lämna garanti i den omfattning och pa de
villkor som nämnden nu tillämpar eller vid andrade förhållanden kan komma
att tillämpa.
Sveriges varvsindustriförening förutsätter, att sådan förändring i exportkreditnämndens
praxis kommer till stånd att även en av nämnden stalld
exportkreditgaranti i samband med fartygskredit kommer att kunna galla
under högst tio år.
I anslutning till vad förhandlingsdelegationerna anfört om säkerheterna
för det nya institutets utlåning har vissa synpunkter framförts.
Sålunda finner fullmäktige i riksbanken det väl motiverat, att institutets
styrelse ges möjlighet att fritt pröva säkerheterna vid kreditgivningen. Fullmäktige
framhåller dock att det måste observeras, att exportkreditnämndens
garanti i allmänhet inte fullständigt täcker riskerna för den av institutet
utlämnade krediten och att förekomsten av en garanti därför inte kan
befria institutets styrelse från skyldigheten att omsorgsfullt bedöma säker
-
hetsfrågan.
Säkerheterna, som skall ställas för bolagets lån, bör enligt Svensk industriförening
självfallet vara betryggande och bör bedömas i bankmässig
_ affärsmässig ordning. Föreningen anser dock, att bolaget vid bedömandet
av ställda säkerheter bör söka sig fram till så liberal bedömning som
möjligt inom ramen för nyssnämnda krav och inte förfalla till en stelbent
formalistisk prövning.
Vad beträffar frågan om de säkerheter, som varven och dess utländska
kunder avses böra prestera hos bolaget, anför Sveriges varvsindustriförening
följande.
Varven skulle föredraga att belåningsgränsen icke sättes som i riktlinjerna
till cirka 50 procent av ett beräknat fartygsvärde utan att lånets storlek
städse får bli eu förhandlingsfråga, där de presterade säkerhetsformerna får
bedömas för sig. Dessutom vill varven erinra om att enligt vid årsskiftet
1961/62 föreliggande fartygsbeställningar från utlandet endast Norge och
Danmark återfinnas bland Brysselkonventionens länder som beställarland.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1962
Att därför taga Brysselkonventionen såsom utgångspunkt för ett godtagande
av fartygsinteckningen såsom säkerhet anser varven vara otillfredställande.
Som fartygsbeställarland i förhållande till Sverige fanns vid sagda
årsskifte tio länder, av vilka sålunda endast två voro anslutna till Brysselkonventionen.
Varven hålla nämligen också före att fartygsinteckningen
som säkerhet är av större värde än som hitintills allmänt velat medgivas
inom landet.
Föreningen anser det vidare synnerligen önskvärt att — i den mån exportkreditgaranti
är erforderlig för finansiering av en fartygsbeställning
exportkreditnämndens premiesättning modifieras, och att nämnden i
mesta möjliga mån söker ta hänsyn till att de säkerheter som ställts för
ett lån hos bolaget föregåtts av en kreditbedömning redan hos bolaget.
Kooperativa förbundet finner kombinationen med exportkreditgaranti!"
från exportkreditnämnden vid uppställande av kravet på betryggande säkerhet
för institutets kreditgivning vara synnerligen ändamålsenlig för att
främja vår industriella export också på hittills relativt obearbetade marknader.
Angående den närmare innebörden av den säkerhet, som exportkreditgaranti
skulle utgöra, framhåller exportkreditnämnden, att även om nämndens
garantier täcker alla väsentliga risker, det dock kan tänkas förekomma
vissa risker som inte omfattas av garantierna. Dessa kan därför inte
sägas under alla förhållanden utgöra betryggande säkerhet för bolaget.
Nämnden fortsätter.
Vidare må erinras att på bolaget kan överlåtas endast garantitagarens rätt
under garantien, vilket innebär bl. a. att om garantitagaren icke iakttagit
vad honom åligger enligt garantien och denna sålunda helt eller delvis förklaras
ogiltig, bolagets rätt till skadereglering på motsvarande sätt minskas.
Det bor har också understrykas att nämnden vid de garantier varom hälar
fråga icke täcker förlust på grund av exportörens insolvens eller dennes
bristande fullgörande av köpeavtalet.
Med anledning av vad som ifrågasättes beträffande möjligheten att befria
exportoren från personligt betalningsansvar vill nämnden erinra om
att exportkreditgaranti endast kan beviljas i Sverige verksam företagare.
I fall där bolaget skulle lämna lan till utländsk köpare kan sålunda exportkreditgaranti
icke erhållas.
När det gäller export till de s. k. underutvecklade länderna anser LO
det vara av behovet påkallat, att garantiformer med subventionselement,
t. ex. låg självrisk och/eller nedsatta premier kan erhållas. Bestämmelser
harom kunde enligt organisationen införas i tilläggsstadganden, varjämte
en medelsram, förslagsvis på något tiotal milj. kr., speciellt skulle anvisas
för detta ändamål. LO förordar även att nämnden för internationellt bistånd
beredes tillfälle till representation bland de av Kungl. Maj:t utsedda
styrelseledamöterna. LO anser det angeläget att bolagets medel i övrigt utlånas
på helt affärsmässiga villkor.
Handelskammaren i Gävle framhåller, att tillkomsten av det nya institutet
torde komma att stimulera exportföretagen till ökad försäljning till
utvecklingsländerna. Liknande synpunkter framföres även av Skånes han
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1962
delskammare, som för sin del ser exportkrediterna som i viss mån ett led
i hjälpen till dessa länder.
Bolagets upplåningsrätt har närmare behandlats i några remissyttranden.
Sålunda utgår Skånes handelskammare ifrån att efter hand en vidgning
av upplåningsrätten måste komma till stånd, framför allt med hänsyn till
de betydande lånebehov som föreligger enbart inom varvsindustrin. LO finner
upplåningsstadgandena tillfyllest men förutsätter, att en ökad kreditkapacitet
skall kunna erhållas relativt snabbt genom utökning av aktiekapitalet.
o .
Sveriges varvsindustriförening anser, att den del av bolagets upplåning,
som för varvens del i första hand skulle kunna komma att tas i anspråk,
nämligen ett belopp motsvarande sex gånger bolagets eget kapital eller till
en början ca 600 milj. kr., inte i och för sig är tillräcklig. Enligt föreningen
torde enbart för varvens del ett behov av exportkrediter på ca en miljard
kr. kunna komma att föreligga. Låneanspråk av denna omfattning torde
dock endast komma att ställas under förutsättning att ränteläget blir godtagbart.
Ur de exporterande varvens synpunkt är det angeläget, att rantan
inte överstiger den som gäller för lån hos Svensk fartygskredit AB, d. v. s.
för närvarande 6,75 procent. Möjligheterna att hålla räntekostnaderna nere
synes föreningen kunna ligga i åtgärder som en strikt bevakning av förvaltningskostnadernas
omfattning och en eventuell ökning av bolagets eget
kapital, för vilket senare enligt föreningen en lägre utdelningsnivå an upplåningsräntans
storlek kan tänkas. Den andra delen av bolagets upplåning
synes för varvens del vara av mindre intresse, då i detta fall tillkommer en
premie till exportkreditnämnden. De krediter för varvens del, där fråga
kan bli om exportkreditgaranti, torde huvudsakligen utgöras av lån i samband
med eventuell fartygsbeställning från utvecklingsländer. Den härvid
föreslagna kapitalramen finner föreningen vara fullt tillfredsställande. Vidare
förutsätter föreningen att formellt hinder inte skall föreligga föi även
andra beställare än enbart norska alt inträda som direkta låntagare hos bolaget.
Därjämte förutsätter föreningen, att bolaget om så skulle anses lämpligt
ur ränte- och andra synpunkter skall kunna upplåna medel även i utlandet.
Betydelsen av att bolagets upplåningsmöjligheter inte begränsas till den
svenska kapitalmarknaden har understrukits även av Sveriges allmänna
exportförening och Sveriges industriförbund.
Utformningen av bolagets kommande obligationslån och beskaffenheten
av för dem lämnade säkerheter måste enligt Svenska försäkringsbolags riksförbund
l)li avgörande för frågan huruvida dessa obligationer kommer att
bedömas som lämpliga placeringsobjekt för försäkringsbolagen. Denna fråga
har ägnats särskild uppmärksamhet av försäkringsinspektionen, som
finner att bolagets obligationer och reverser, såvitt nu kan bedömas, böi
kunna användas för redovisning av försäkringsfond i livförsäkring in. in.
Inspektionen utgår därvid från att de riktlinjer för kraven på säkerhet, som
anges i förslaget, blir vägledande för bolagets långivning.
12
Kungi. Maj. ts proposition nr 125 år 1962
Styrelserna för allmänna pensionsfonden framhåller, att då bolaget skall
verkställa upplåning av mycket betydande belopp till en för svensk obligationsmarknad
ovanligt kort löptid — det med all sannolikhet torde bli nöd\ändigt
att göra rätt betydande avsteg från nu gällande principer om största
möjliga kongruens beträffande löptiden för institutets upp- och utlåning.
En mera kortfristig upplåning än den på svensk kapitalmarknad vanligen
förekommande torde enligt styrelserna komma att utgöra en hämsko på
institutets verksamhet. Frågan om institutets kapitalanskaffning borde därför
enligt styrelsernas mening bli föremål för ytterligare överväganden.
Även kommerskollegium och handelskammaren i Gävle finner att frågan
om institutets kreditförmåga bör upptas till förnyad prövning. Denna bör
dock ske först sedan verksamheten pågått en tid, så att tillräckliga erfarenheter
vunnits.
Rörande tillsynen hänvisar bank- och fondinspektionen till ett av
inspektionen framlagt förslag om lagstiftning i syfte alt utsträcka tillämpningsområdet
för lagen om hypoteksaktiebolag att omfatta alla bolag, som
bär till andamål att bedriva lånerörelse och att genom utgivande av obligationer
eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar upplåna
for verksamheten erforderliga medel men som inte bedriver bankröielse,
Om denna lagstiftning genomföres, kan tillsynsbestämmelserna i § 25
i förslaget till bolagsordning utgå.
Från flera håll har önskemål framförts om att möjlighet beredes de enskilda
företagen att erhålla förhandsbesked från institutet rörande
möjligheterna att få exportkredit. Sveriges allmänna exportförening och
Sveriges industriförbund framhåller sålunda att utsikterna att erhålla kredit
många gånger är av avgörande betydelse redan i det förberedande skedet
av en affärsförhandling. Enligt Skånes handelskammare bör förhandsbesked
inte förknippas med skyldighet för låntagaren att erlägga s. k. beredskapsprovision.
Sveriges varvsindustriförening anför i denna "fråga följande.
Varvsindustriföreningen har tidigare under hand framhållit nödvändigheten
av att ett bolag som det föreslagna skall ha möjlighet att lämna bindande
förhandsbesked om lån. Motsvarande institution i Danmark _ Dan
marks
Skibskreditfond — kan lämna dylikt förhandsbesked, vilket av
toreningen aberopas som ett argument för sin begäran. Då låneinstitutet
toreslås skola tillskapas i bolagsform ifrågasätter föreningen om det icke är
nödvändigt att i bolagsordningen införa möjligheten att lämna bindande
ioi handsbesked. Skulle en regel om förhandsbesked icke komma att föreligga
skulle det föreslagna bolaget mista en stor del av sitt intresse för varvsindustrin,
då varven redan under pågående förhandlingar om beställning
maste kunna lamna en utfästelse om att kredit kan ordnas efter bestämda
riktlinjer.
Beträffande övriga synpunkter må nämnas, att Svensk industriförening
i sitt yttrande berör lydelsen av § 16 i bolagsordningen, där föreningen
är angelägen om ett förtydligande. Föreningen har verkat för att
stimulera småindustriföretag i vissa branscher till intresse för export. Den
effektivaste exportformen för dessa företag har visat sig vara gruppsamar
-
13
Kungl. Mnj.ts proposition nr 125 år 1962
betets. Dessa exportgrupper beräknas på allvar börja expandera om Sverige
på något sätt blir medlem av den europeiska stormarknaden. Skulle
§ 16 i bolagsordningen hindra utlämnande av lån till sådana exportgrupper
föreslår föreningen en ändring som möjliggör dylik långivning.
Departementschefen
Konkurrensen på utlandsmarknaderna har under senare år kommit att
gälla inte endast priser, kvalitet och leveranstider utan i ökad utsträckning
även betalningsvillkoren. Kredittiderna har därigenom kommit att förlängas-
Detta ställer avsevärda krav på exportföretagens finansiella resurser, och
möjligheterna för säljaren att lämna kredit har kommit att spela allt större
roll vid exportaffärerna. De nu angivna förhållandena medverkade till
den betydande utökning av maximibeloppet för statens betalningsansvar i
form av statsgaranti för exportkredit, som beslöts av föregående års riksdag.
Mot bakgrunden av de omständigheter som nu nämnts är det angelaget
att skapa de institutionella förutsättningarna för att lösa exportnäringens
finansieringsproblem. Den lagstiftning som reglerar de svenska affärsbankerna
ger i detta fall inte möjligheter till bundna krediter av erforderlig
längd. Dessa förhållanden har aktualiserat frågan om en utbyggnad av kreditväsendet
för att tillgodose de nu framträdande kreditbehoven. Kungl.
Maj :t bemyndigade mig därför i november 1961 att tillkalla en särskild
förhandlingsdelegation för att med företrädare för de svenska affärsbankerna
diskutera möjligheterna av att inrätta ett institut för exportkrediter.
I en gemensam skrivelse har den statliga förhandlingsdelegationen och den
av affärsbankerna utsedda förhandlingsdelegationen redovisat resultatet av
sina överläggningar.
Förhandlingsdelegationerna föreslår, att staten och de till Svenska bankföreningen
anslutna affärsbankerna skall träffa avtal om att inrätta ett särskilt
kreditinstitut för ändamålet. Institutet föreslås skola organiseras som
aktiebolag och få firmanamnet Aktiebolaget Svensk Exportkredit. I detta
bolag skulle staten och affärsbankerna inträda som delägare med hälften
av aktiekapitalet vardera. Utredningens förslag har allmänt tillstyrkts av
de hörda remissinstanserna, och jag finner för min del angeläget, att ett
dylikt exportkreditinstitut inrättas.
Enligt delegationernas förslag skulle bolagets ändamål vara att genom
utlämnande av lån medverka vid finansieringen av svensk export av varor
och tjänster. Verksamheten avses skola bedrivas efter affärsmässiga linjer,
och medel för låneverksamheten skulle bolaget erhålla genom egen upplåning.
Mot denna uppläggning av institutets rörelse har inga erinringar gjorts
vid remissbehandlingen, och jag ansluter mig härutinnan till delegationernas
förslag.
Bolagets aktiekapital bär av delegationerna ansetts höra bestämmas till
14
Kungl. Maj:Is proposition nr 125 år 1962
lägst 100 och högst 300 milj. kr. Tills vidare skulle detsamma utgöra 100 milj.
kr. Detta belopp synes lämpligt, och jag kan därför tillstyrka att bolaget ges
ett aktiekapital av denna storlek. Av beloppet skulle staten således tillskjuta
50 milj. kr. och bankerna 50 milj. kr. Såsom framgått av min redogörelse
för de avgivna remissyttrandena har de till bankföreningen anslutna affärsbankerna
förklarat sig beredda att teckna aktier i bolaget till nämnda belopp.
Jag utgår från att bolaget, såsom delegationerna förutsatt, sedermera
kommer att meddelas dispens från aktiebolagslagens bestämmelser om avsättning
till skuldregleringsfond.
När det gäller bolagets utlåningsverksamhet har i förslaget till bolagsordning
intagits en bestämmelse om att för lån från bolaget skall vara ställd
betryggande säkerhet. Någon närmare precisering av vad som skall förstås
härmed har delegationerna inte ansett erforderlig, utan det har förutsatts,
att bolagets styrelse skall få bedöma säkerhetskravet i de individuella fallen.
Delegationerna bar närmare diskuterat vilka former av säkerheter som med
den angivna formuleringen i praktiken kan komma att ställas. I första hand
torde enligt delegationerna som säkerhet komma i fråga importörens skuldförbindelse
med den borgen och de hypotek denne kan ställa, vidare garanti
av utländsk centralbank, förstklassig utländsk affärsbank eller förstklassigt
utländskt försäkringsföretag. I den mån den av importören ställda säkerheten
inte skulle kunna anses betryggande, förutsättes att exportören ställer
kompletterande säkerhet. Rent politiska risker vid exportaffärer bör enligt
förslaget i allmänhet täckas genom exportkreditnämndens garanti.
Såsom delegationerna framhållit, är prövningen av säkerheterna särskilt
angelägen, då det här gäller en förhållandevis långfristig kreditgivning, och
med hänsyn till de risker som är förenade med utrikes affärer. De riktlinjer
för säkerhetsbedömningen som uppdragits i delegationernas förslag kan
jag i huvudsak ansluta mig till. Med hänsyn till de skiftande former av
säkerheter som kan komma att ställas anser jag i likhet med delegationerna,
att någon närmare precisering av säkerhetskravet inte är erforderlig
eller önskvärd. I anslutning till vad exportkreditnämnden anfört rörande
omfattningen av nämndens garantier vill jag understryka, att den omständigheten
att nämndens garanti erliålles självfallet inte befriar bolaget från
att noggrant pröva de kommersiella riskerna med kreditgivningen.
Beträffande löptiden för lånen från bolaget har delegationerna föreslagit
att denna skulle få bestämmas till högst tio år. Mot denna bestämning av
lånetiden har inga erinringar riktats vid remissbehandlingen utom i ett fall,
där en löptid av maximalt 15 år föreslagits. Självfallet måste lånetiderna
bedömas efter förhållandena i de enskilda fallen med avseende på bl. a. de
tillgängliga säkerheterna. Jag finner för min del den av delegationerna föreslagna
tiden av högst tio år lämpligt avvägd med hänsyn till det behov som
i praktiken torde komma att föreligga. Såsom exportkreditnämnden framhållit
bär för de garantier som nämnden lämnat som regel gällt en garantitid
av högst fem år eller i fråga om lättare kapitalvaror tre år. Den omständigheten
att tio år föreslås som maximal löptid för lånen från det nya insti
-
15
Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1962
tutet, innebär givetvis inte att löptiden för exportkreditgarantierna sknlle
behöva anpassas härefter. Utformningen av dessa garantier bestämmes av
andra överväganden än de som är vägledande vid fastställandet av ramen
för exportkreditinstitutets verksamhet.
Jag vill i detta sammanhang med anledning av vad som vid remissbehandlingen
anförts om export till u-länderna erinra om att Kungl. Maj :t
tidigare beslutat förelägga riksdagen proposition angående svenskt utvecklingsbistånd.
Därvid har bl. a. framlagts förslag om särskild garantigivning
för export, som är speciellt angelägen ur utvecklingsbiståndets synpunkt.
Upplåningsrätten för bolaget har i delegationernas förslag utformats så,
att bolaget skulle äga upplåna medel eller ikläda sig garantiförpliktelser motsvarande
det sammanlagda beloppet av dels bolagets kassa och vissa banktillgodohavanden,
dels 90 procent av det nominella värdet av sådana bolagets
fordringar som med avseende på politiska och kommersiella risker är säkerställda
av exportkreditnämndens garanti, dels ock ett belopp motsvarande
sex gånger bolagets eget kapital. Detta skulle i första hand innebära en utlåningsvolym
av 700 milj. kr., då även det egna kapitalet står till förfogande
för långivningen, samt därutöver 90 procent av det belopp som svarar mot
exportkreditnämndens kreditgarantier. Farhågor har uttryckts för att denna
utlåningskapacitet inte skulle bli tillräcklig. Enligt min mening bör dock
den angivna kapaciteten åtminstone tills vidare kunna godtas i avvaktan pa
närmare erfarenheter av låneverksamheten och även med hänsyn till det
sannolika utrymmet på kapitalmarknaden för institutets egen upplåning.
När det gäller institutets organisation har delegationerna föreslagit, att
bolagets styrelse skall bestå av nio ledamöter med lika många suppleanter.
Härav skulle staten utse fyra ledamöter och lika många suppleanter, medan
bankerna skulle utse fem ledamöter och fem suppleanter. I förslaget till avtal
mellan staten och bankerna har i detta sammanhang intagits en bestämmelse
att en ledamot och en suppleant från bankerna skulle väljas efter förslag
av styrelsen för Sveriges kreditbank. Med hänsyn härtill och till att
Kungl. Maj :t skall utse styrelsens ordförande finner jag delegationernas förslag
rörande styrelsens sammansättning vara väl avvägt, och jag ansluter
mig således till detsamma.
Vad delegationerna föreslagit i fråga om tillsyn samt bolagsordningen i
övrigt har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen. Jag biträder
förslagen i dessa delar.
Slutligen torde jag få beröra det av några remissinstanser framförda önskemålet
om bindande förhandsbesked vid bolagets långivning. Jag har full
förståelse för dessa synpunkter. Några föreskrifter härom synes dock knappast
kunna uppställas, utan det torde få ankomma på bolagets styrelse att
bedöma hur denna fråga lämpligen bör praktiskt kunna lösas inom ramen
för de föreskrifter som gäller för utlåningsverksamheten.
Förhandlingsdelegationernas förslag till avtal och bolagsordning med vissa
av mig gjorda ändringar av redaktionell innebörd torde såsom bilagor
(Bilagorna A och B) få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1962
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att träffa avtal om inrättande
av ett institut för exportkrediter i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig i det föregående angivna grunder;
b) till Teckning av aktier i ett institut för exportkrediter
å kapitalbudgeten under fonden för statens aktier för budgetåret
1962/63 anvisa ett investeringsanslag av 50 000 000
kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Olof Norén
Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1962
17
Bilaga A
Förslag
till
Avtal
Mellan svenska staten och undertecknade bankaktiebolag, nedan gemensamt
kallade bankerna, har denna dag följande avtal träffats.
§ L
Staten och bankerna låta ombesörja bildandet av ett aktiebolag under
namnet Aktiebolaget Svensk Exportkredit, för vilket skall gälla bolagsordning
av den lydelse som angivits i bilaga till detta avtal.
§ 2.
Enligt bolagsordningen skola bolagets aktier vara fördelade i två serier,
betecknade respektive A och B. Vardera serien skall vid bolagets bildande
omfatta aktier till ett sammanlagt belopp av nominellt femtio miljoner
kronor. . .
Aktierna av serien A skola tecknas av staten. Aktierna av serien B skola
tecknas av bankerna enligt följande fördelning:
Bank Antal aktier Sammanlagt nominellt belopp
Aktier av serien A må endast tillhöra staten och aktier av serien B endast
svenska bankaktiebolag; allt med de undantag som föranledas av § 24
i bolagsordningen. Parterna förbinda sig att icke verkställa överlåtelse i
strid härmed.
§ 3.
Av de styrelseledamöter och suppleanter som enligt § 6 i bolagsordningen
skola utses av B-aktieägarna skall en ledamot och en suppleant väljas
efter förslag av Sveriges Kreditbanks styrelse.
§ 4.
Bestämmelserna i § 24 i bolagsordningen skola tillämpas jämväl för det
fall att B-aktie övergår till någon, som förut är B-aktieägare; dock att i sådant
fall hembud skall ske endast till övriga B-aktieägare.
§ 5.
Skulle företrädare för flertalet aktier inom endera aktieserien påfordra
att bolaget skall träda i likvidation, skola parterna å bolagsstämma biträda
beslut därom.
Detta avtal har upprättats i två likalydande exemplar, av vilka staten
tagit ett och bankerna ett.
18
Kungl. Maj. is proposition nr 125 år 1962
Bilagn B
Förslag
till
Bolagsordning
för
Aktiebolaget Svensk Exportkredit
§ 1.
Bolagets firma är Aktiebolaget Svensk Exportkredit.
§2.
Bolaget skall ha till föremal för sin verksamhet dels att medverka vid
finansieringen av svensk export av varor eller tjänster genom utlämnande
av lån, dels att genom egen upplåning anskaffa medel för finansieringsverksamheten.
Bolaget skall jämväl äga ikläda sig garanti för sådana lån, som bolaget
enligt bestämmelserna i föregående stycke skulle äga självt bevilja.
§ 3.
Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst etthundra miljoner och högst
trehundra miljoner kronor.
Aktierna skola vara fördelade i två serier, betecknade respektive A och
B, vilka skola omfatta lika många aktier.
Alla aktier skola medföra samma rätt, dock med iakttagande av bestämmelserna
i denna bolagsordning.
§ 4.
Aktie skall lyda å 1 000 kronor.
§ 5.
Styrelsen skall ha sitt säte i Stockholm.
§ 8.
Styrelsen skall bestå av nio ledamöter med nio suppleanter. A-aktieägarna
utse fyra styrelseledamöter och fyra suppleanter. B-aktieägarna utse
fem styrelseledamöter och fem suppleanter. Styrelseledamöterna och suppleanterna
väljas årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden intill dess
nästa ordinarie bolagsstämma hållits. Kungl. Maj:t förordnar en av styrelsens
ledamöter att vara dess ordförande. Styrelsens vice ordförande skall
valjas av de styrelseledamöter, som utsetts av B-aktieägarna.
§ 7‘
Såsom styrelsens beslut i frågor rörande upp- och utlåning samt om anställande
av verkställande direktör och vice verkställande direktör skall
galla den mening, varom sju av styrelsens ledamöter förena sig.
§ 8.
Bolagets firma skall tecknas av minst två personer i förening. Firmatecknare
må av styrelsen utses såväl inom som utom denna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1962
19
§ 9.
För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning
samt bolagets räkenskaper utses årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden
intill dess nästa ordinarie bolagsstämma hållits två revisorer jämte två
suppleanter, av vilka en revisor jämte suppleant för denne utses av A-aktieägarna
samt en revisor jämte suppleant för denne utses av B-aktieägarna.
Den av B-aktieägarna utsedda revisorn liksom suppleanten för denne skall
vara auktoriserad revisor.
Därutöver skall av bank- och fondinspektionen för enahanda tid utses en
revisor att jämte de å bolagsstämma valda revisorerna deltaga i granskningen.
§ 10.
Ordinarie bolagsstämma hålles i Stockholm en gång årligen under maj
eller juni månad.
§ 11.
Vid ordinarie bolagsstämma skola följande ärenden förekomma:
1) val av ordförande vid stämman;
2) justering av röstlängden;
3) val av en eller två justeringsmän;
4) fråga om stämman blivit behörigen sammankallad;
5) föredragning av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen;
6) ärenden vilka enligt 126 § lagen den 14 september 1944 om aktiebolag
skola förekomma å stämman;
7) fastställande av arvoden åt styrelseledamöter och revisorer;
8) val av ordinarie styrelseledamöter och styrelsesuppleanter;
9) val av revisorer och revisorssuppleanter;
10) övriga ärenden, vilka i behörig ordning hänskjutits till stämman.
§ 12.
Vid bolagsstämma äger envar röstberättigad rösta för fulla antalet av
honom ägda och företrädda aktier utan begränsning i röstetalet. Vid omröstning
å stämma skall gälla att för beslut om ändring i denna bolagsordning
eller om vinstutdelning skall — utöver vad enligt lagen om aktiebolag
kräves för beslutets giltighet — fordras, att beslutet biträdes av företrädare
för flertalet aktier inom vardera aktieserien. Skulle yrkande framkomma
om olika utdelningsbelopp, skall såsom stämmans beslut gälla att
den utdelning lämnas, som vunnit anslutning från flertalet företrädda Aaktier,
eller den utdelning som samlat det största antalet röster från företrädda
B-aktier, om sistnämnda utdelning är lägre.
Beslut om att bolaget skall träda i likvidation, i andra fall än då bolaget
enligt lag har att träda i likvidation, skall — dock med iakttagande
jämväl av bestämmelsen i 140 § första stycket fjärde punkten i lagen om
aktiebolag — anses föreligga, om sådant beslut biträtts av företrädare för
flertalet aktier inom endera aktieserien.
Ordförande å bolagsstämma väljes varannan gång av A-aktieägarna
och varannan gång av B-aktieägarna.
Övriga beslut å bolagsstämma — frånsett beslut i fråga om utseende av
revisor, som avses i 109 § lagen om aktiebolag, eller angående bolagets
trädande i likvidation om skyldighet därtill enligt lag uppkommit — vare
ej giltiga med mindre de biträtts av företrädare för mer än två tredjedelar
av aktiekapitalet. Uppställer lagen om aktiebolag strängare villkor för
besluts giltighet, skall jämväl detta iakttagas.
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1962
§ 13.
Beslut om ändring i bolagsordningen är icke giltigt med mindre det blivit
av Kungl. Maj:t godkänt.
§ 14.
Lån från bolaget skall lämnas på bestämd tid, högst tio år, styrelsen
dock obetaget att i särskilda fall medgiva låntagaren att helt eller delvis
återbetala lånet före förfallodagen. överstiger lånetiden ett år, skall låntagaren
i regel vara ålagd skyldighet att gälda lånet genom avbetalningar
enligt fastställd plan.
§ 15.
För lån från bolaget skall vara ställd betryggande säkerhet.
§ 16.
Bolaget skall ägna särskild uppmärksamhet däråt, att icke åt samma eller
med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap förbundna låntagare
beviljas lån i sådan omfattning att därav kan uppkomma fara för
bolagets säkerhet. Med lån skall härvid jämställas borgen och annan garantiförpliktelse
till bolaget ävensom av bolaget ingången garantiförpliktelse
för låntagare.
§ 17.
Till säkerhet för sådan bolagets egen upplåning — bortsett från förlagslån
— som avtalats på längre tid än sex månader skola pantförskrivas i utlåningsrörelsen
mottagna fordringsbevis med för dessa enligt § 15 ställd
säkerhet. Sammanlagda kapitalbeloppet av sålunda pantsatta fordringsbevis
skall vid varje tid uppgå till minst sammanlagda kapitalbeloppet av
bolagets utestående skuld på grund av nyssnämnda upplåning. I panten
ingående fordringsbevis må interimistiskt utbytas mot tillgodohavande hos
eller garanti av svenskt bankaktiebolag ä motsvarande belopp.
Fordringsbevisen jämte säkerheter skola överlämnas till ett av bankoch
fondinspektionen förordnat ombud, som skall omhänderha handlingarna
för panthavarnas räkning i enlighet med de närmare föreskrifter som
må av inspektionen meddelas. Ombudet skall ha tillgång till bolagets räkenskaper
och andra handlingar samt äga att av bolagets styrelse, verkställande
direktör och revisorer erhålla de upplysningar, som för uppdragets fullgörande
äro erforderliga.
Av bolaget utfärdade men icke utelöpande obligationer och blanketter
till obligationer skola förvaras på samma sätt som "i nästföregående stycke
angivits.
Av bolaget utgiven revers, för vilken pant ställts enligt denna paragraf,
skall förses med bevis därom av det i andra stycket omförmälda ombudet.
§ 18.
Bolaget må upplåna medel eller ikläda sig garantiförpliktelser till ett
sammanlagt belopp motsvarande högst summan av
1) bolagets kassa samt tillgodohavanden, innestående hos riksbanken,
postbanken, svenskt bankaktiebolag, sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit;
2)
nio tiondelar av nominella värdet å sådana bolagets fordringar som
med avseende å politiska och kommersiella risker äro säkerställda av exportkreditnämndens
garanti; samt
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1962
3) ett belopp motsvarande sex gånger bolagets eget kapital.
Med bolagets eget kapital avses i denna bolagsordning summan av aktiekapital
lagstadgade fonder och balanserade vinstmedel enligt senast
fastställda balansräkning. Därjämte skall vid tillämpningen av bestämmelserna
i denna paragraf gälla, att bolagets skuld på grund av utgivna
förlagsbevis — i den mån betalning för dem icke kan av långivaren kravas
förrän tidigast efter två år — icke skall anses såsom upplåning utan till
ett belopp, motsvarande förlagsbevisens nominella värde, dock högst haltten
av bolagets aktiekapital, likställas med bolagets eget kapital.
§ 19.
Vid bolagets utlåning skall särskild uppmärksamhet ägnas däråt, aU
lånetiden icke bestämmes längre än som är förenligt med de villkor pa
vilka bolaget disponerar för utlåningen avsett kapital.
§ 20.
Har bolaget övertagit egendom till skyddande av fordran, skall egendomen
åter avyttras så snart lämpligen kan ske och senast da avyttring
kan äga rum utan förlust för bolaget.
§ 21’
Vad i denna bolagsordning stadgas angående lån skall även i andra hanseenden
än som avses i § 16 i tillämpliga delar gälla garantiforpliktelse,
som bolaget ikläder sig.
§ 22.
Meddelanden till aktieägarna skola ske genom rekommenderade brev,
kallelse till bolagsstämma senast två veckor före ordinarie och senast en
vecka före extra stämma.
§ 23.
Bolagets aktier må ej genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk
medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag,
vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk foremng, av svenskt
aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren,^ eller av annat svenskt
aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits förbehåll, som omförmales i
2 § la»en den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvarva las!
egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, dock att utan hinder av förbehållet
bolagets aktier må förvärvas av svenskt bolag eller svensk törening,
som avses i 18 § nämnda lag.
§ 24.
Har aktie övergått till någon, som icke förut är ägare av aktie av samma
serie i bolaget, skall aktien ofördröjligen hembjudas Övriga aktieägare
till inlösen genom skriftlig anmälan bos bolagets styrelse. Åtkomsten av
aktien skall därvid styrkas.
När aktie sålunda hembjudits, skall styrelsen eller verkställande du ektören
därom genast underrätta bolagets aktieägare på sätt om meddelanden
till aktieägarna är föreskrivet med anmodan till den, som önskar begagna
sig av lösningsrätten, att skriftligen anmäla sig bos styrelsen inom en manad
räknat från den dag anmälan om hembudet inkom till styrelsen. Underrättelsen
skall innehålla uppgift om den dag anmälan inkommit till
styrelsen. „ A .. ....
Anmäla sig flera vilja lösa hembjuden aktie, skall A-aktieagare aga Inre -
22
Kangl. Maj.ts proposition nr 125 år 1962
träde att lösa liembjuden A-aktie och B-aktieägare företräde att lösa liembjuden
B-aktie. Emellan innehavare av aktier av samma serie skall företradesrätten
bestämmas genom lottning, verkställd genom notarius pubiicus,
dock att, därest samtidigt flera aktier hembjudas, aktierna först så
långt ske kan skola fördelas bland dem som vilja lösa i förhållande till
deras innehav av aktier i bolaget av samma serie som dem, vilka hembjudits.
Därest ej inom stadgad tid någon aktieägare anmäler sig vilja lösa
hembjuden aktie eller aktien ej inom stadgad tid inlöses, äger den som
gjort hembudet bliva för aktien registrerad.
Losenbeloppet för aktie, som hembjudits, skall utgöra aktiens verkliga
\ arde, vilket i brist på åsämjande skall slutligt bestämmas av en nämnd
av tre skiljemän, varav de tvistande utse vardera en och de sålunda utsedda
välja den tredje, som skall vara ordförande i nämnden. Finnes i en
tvist flera parter å samma sida och kunna de ej enas om valet av sin skil i e™a“’
skf11 ,‘?enne utses av överståthållarämbetet i Stockholm. Detsamma
galla ,arest av parterna utsedda skiljemän ej kunna enas om valet av
ordförande i skiljenämnden.
. .^,asei? aktie skall erläggas senast 20 dagar efter lösenbeloppets fastställande.
§ 25.
Bolaget skall stå under tillsyn av bank- och fondinspektionen.
Det åligger bolagets styrelse,
att när som helst för den befattningshavare hos bank- och fondinspektionen,
som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser har att i sådant
avseende företräda inspektionen, samt för den särskilda undersökn.
in§ ^aJkan. finna för gott anställa, hålla bolagets kassa och Öv
riga
tillgångar samt böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga
for granskning; samt °
att jämväl i övrigt meddela inspektionen eller sådan befattningshavare
därstädes, som ovan sagts, alla de upplysningar rörande bolaget, som av
uem askas.
Har styrelse eller bolagsstämma fattat beslut, vilket står i strid med lag
eller denna bolagsordning, eller yppa sig eljest i fråga om bolagets ledning
sådana missförhållanden, att verksamheten kan befaras bliva till skada
tor det allmänna, skall inspektionen därom göra anmälan till Kungl. Maj :t.
§ 26.
åtjgger bolaget att till revisor och ombud, som förordnas enligt § 9
eller § 17, utgiva ersättning med belopp, som bank- och fondinspektionen
bestämmer. r
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620874