Nr 97—98

Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1962

1

Nr 97

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående
anslag för budgetåret 1962/63 till byggnadsforskning
jämte i ämnet väckt motion.

(3: e avd.)

I propositionen nr 1 (bilaga 7, punkt 85) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Byggnadsforskning
för budgetåret 1962/63 beräkna ett anslag av 530 000 kr.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 80, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 26 januari
1962, föreslagit riksdagen att dels antaga inom socialdepartementet upprättat
förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 april 1960
(nr 77) angående byggnadsforskningsavgift, dels ock till Byggnadsforskning
för budgetåret 1962/63 under femte huvudtiteln anvisa ett anslag av
665 000 kr.

Propositionen har såvitt avser förordningsförslaget hänvisats till lagutskott
och behandlats av tredje lagutskottet I övrigt har propositionen
hänvisats till statsutskottet.

Statens råd för byggnadsforskning har i skrivelse den 3 februari 1961
lagt fram förslag om höjning av byggnadsforskningsavgiften. En redogörelse
för gällande bestämmelser, byggnadsforskningsrådets förevarande framställning
samt däröver avgivna yttranden har intagits i propositionen (s. 4—
10), till vilken torde få hänvisas.

Departementschefen erinrar inledningsvis om att forsknings- och rationaliseringsverksamheten
på byggandets område sedan år 1954 erhåller finansiellt
stöd genom den s. k. byggnadsforskningsavgiften samt ett särskilt
anslag av statsmedel. Avgiften beräknas på viss del av lönesumman inom
byggnadsindustrien och utgår f. n. med 0,15 procent av detta underlag. Avgifterna
uppgår till drygt 3 milj. kr. för år. Statens anslag är för innevarande
budgetår upptaget till 530 000 kr.

Statens råd för byggnadsforskning har gjort framställning om höjning
av såväl byggnadsforskningsavgiften som statens anslag till byggnadsforskning.
Därvid bär rådet anfört, att den snabbt fortgående ökningen av byggnadsverksamheten
och utvecklingen av nya byggnadsmetoder framkallat
behov av ökad forskning på området. Bland de myndigheter och organisationer,
som yttrat sig över rådets förslag till avgiftshöjning, råder i slort
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 saml. Nr 97—98

2

Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1962

sett enighet om att forskningsverksamheten och de ekonomiska resurserna
för densamma bör utökas.

För egen del ansluter departementschefen sig till denna uppfattning. Det
torde vara allmänt erkänt, att forskningen på detta område är av stor betydelse
för möjligheterna att förbättra och förbilliga byggandet. Med hänsyn
till storleken av kostnaderna för byggnadsverksamheten blir forskningsresultaten
av stor vikt ur samhällsekonomisk synpunkt. Särskilt på bostadsbyggandets
område är de av direkt betydelse också för den enskilde. En
ökning av forsknings- och rationaliseringsverksamheten på byggandets område
framstår därför som angelägen.

Vissa frågor rörande inriktningen av forskningsverksamheten på olika
uppgifter har behandlats av rådet och en del av remissorganen. Med anledning
härav erinras om att gällande förutsättningar för denna forskningsverksamhet
innebär, att fördelningen av tillgängliga forskningsmedel på
skilda ändamål ej skall bindas av detaljerade direktiv från statsmakternas
sida. I enlighet härmed anser departementschefen sig inte böra ta ställning
till rådets och remissorganens uttalanden i detta avseende.

Rådets förslag om höjning av byggnadsforskningsavgiften har mött erinringar
av principiell art från ett par remissorgan, som hävdar att forskningen
inte bör finansieras genom avgifter utan genom anslag på statsbudgeten.
Som skäl för denna uppfattning anföres bl. a., att forskningen berör
allmänna intressen och att avgifterna i sista hand får betalas av de boende
i nybyggda hus. Med anledning härav framhåller departementschefen, att
forskningsavgifternas effekt på den enskildes boendekostnader är så ringa,
att den torde sakna praktisk betydelse. Samtidigt är det uppenbart, att den
nytta forskningsverksamheten medför i första hand kommer bostadskonsumenterna
till del. Departementschefen finner inte anledning föreligga att
nu frångå det hittillsvarande finansieringssystemet. I likhet med flertalet
av remissorganen förordar han, att ökade ekonomiska resurser ställes till
forskningens förfogande genom en höjning av byggnadsforskningsavgiften.

Storleken av de årliga avgiftsinkomsterna är beroende av två faktorer,
avgiftsunderlaget och uttagsprocenten. Avgiftsunderlaget påverkas av bl. a.
den övre gränsen för avgiftspliktig lön, f. n. 15 000 kr. Byggnadsforskningsrådet
har föreslagit, att uttagsprocenten skall höjas från 0,15 till 0.25 procent.

Vid anmälan av förslag till lag om allmän försäkring m. m. (prop. nr 90)
har departementschefen bl. a. föreslagit en höjning till 22 000 kr. av det
högsta lönebelopp, som skall beaktas vid bestämmande av arbetsgivares avgifter
till sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen. Det anses lämpligt,
att motsvarande höjning genomföres beträffande de löner, som utgör underlag
för bestämmande av byggnadsforskningsavgiften. En sådan ändring
medför, enligt inom riksförsäkringsverket utförda beräkningar, en ökning
av avgiftsunderlaget med ca 12,5 procent.

Rådet för byggnadsforskning har med sitt förslag avsett att uppnå en

Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1962

3

årlig inkomst av byggnadsforskningsavgifter uppgående till 4,8 milj. kr.
Departementschefen förordar, att uttagsprocenten för avgiften höjes i den
omfattning som erfordras för att den årliga inkomsten av avgifterna skall
komma att uppgå till ungefär nämnda belopp. Med hänsyn till den föreslagna
höjningen av gränsen för avgiftspliktig lön, kan, enligt verkställda beräkningar,
denna inkomstsumma uppnås vid en uttagsprocent av 0,20. Inkomstsumman
kan komma att öka genom fortsatta lönestegringar samt
ökat antal arbetstagare inom byggnadsindustrien.

Ändringarna i fråga om avgiftsunderlaget och uttagsprocenten föreslås
skola träda i kraft den 1 januari 1963.

Vad härefter angår statens anslag till byggnadsforskningen anser departementschefen,
att det bör ökas i samma omfattning som forskningsavgiften,
dvs. med ca 50 procent. Han föreslår, att anslagshöjningen för helt budgetår
bestämmes till 270 000 kr. För budgetåret 1962/63 bör dock med hänsyn
till tidpunkten för avgiftshöjningen endast hälften av detta belopp beräknas
och anslaget alltså upptagas med (530 000 + 135 000 =) 665 000 kr.

I en inom andra kammaren av herr Rydén m. fl. väckt motion (II: 697)
har hemställts, att riksdagen måtte i samband med behandlingen av förevarande
proposition till Byggnadsforskning för budgetåret 1962/63 under
femte huvudtiteln anvisa ett med 1,6 milj. kr. förhöjt anslag av 2 265 000 kr.

Beträffande motiveringen för yrkandet torde få hänvisas till motionen
II: 696.

Utskottet. Med bifall till vad tredje lagutskottet föreslagit i sitt utlåtande
nr 20 år 1962 har riksdagen numera för sin del antagit det genom propositionen
framlagda förslaget till förordning om ändring i förordningen den
22 april 1960 (nr 77) angående byggnadsforskningsavgift. Därvid har riksdagen
även avslagit i motionen II: 696 framställt yrkande om att byggnadsforskningsavgiften
skulle avskaffas från den 1 januari 1963. Då sistnämnda
förslag åberopats som motiv för det i motionen II: 697 framförda yrkandet
om höjning av anslaget till byggnadsforskning utöver vad Kungl. Maj:t
förordat, avstyrker utskottet ifrågavarande motionsyrkande. Med hänvisning
till riksdagens ställningstagande rörande byggnadsforskningsavgiften
tillstyrker utskottet den i propositionen föreslagna medelsanvisningen till
byggnadsforskning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionen 11:697 till Byggnadsforskning
för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa ett anslag av 665 000 kr.

Stockholm den 3 maj 1962

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 98.