Statsutskottets utlåtande nr 80 år 1962
1
Nr 80
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
ytterligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1961/62, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde, jämte i anslutning
härtill väckta motioner.
(3:e avd.)
1 :o) Vissa sysselsättningspolitiska åtgärder. Kungl. Maj :t har i propositionen
nr 105 (bilaga 2, punkt 1, s. 9—15 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 9 mars 1962) föreslagit riksdagen att till
Vissa sysselsättningspolitiska åtgärder å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1961/62 anvisa ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.
Under denna rubrik har å riksstaten för innevarande budgetår anvisats
ett reservationsanslag av 280 000 000 kr., därav förslagsvis 110 000 000 kr.
att avräknas mot automobilskattemedlen.
Vid anmälan i årets statsverksproposition av förevarande anslag anförde
departementschefen, att det enligt hans mening i nuvarande konjunkturläge
är önskvärt att beredskapsarbetena begränsas så mycket som möjligt. Med
hänsyn till att arbetslösheten i Norrbottens län låg på en högre nivå än i
andra delar av landet och till angelägenheten av att den mindre konkurrenskraftiga
arbetskraften beredes ökade sysselsättningsmöjligheter kunde departementschefen
emellertid godta den av arbetsmarknadsstyrelsen planerade
omfattningen av beredskapsarbeten för innevarande budgetår, nämligen
994 000 dagsverken. Styrelsen har nu vid förnyad genomgång av läget
funnit det möjligt att inskränka antalet dagsverken till 950 000. För tiden
juli 1961—januari 1962 har antalet dagsverken varit 399 000 mot 425 000
under motsvarande tid föregående budgetår.
Beträffande kostnaderna för beredskapsarbeten under innevarande budgetår
anmälde departementschefen i statsverkspropositionen, att han senare
under riksdagen, då kostnadsutvecklingen kunde överblickas bättre, ämnade
pröva frågan om äskande av medel på tilläggsstat. Enligt vad departementschefen
inhämtat beräknas kostnaderna för beredskapsarbeten som ulföres
under budgetåret 1961/62 till 270 milj. kr., medan för ändamålet tillgängliga
medel uppgår till 220 milj. kr. Jämfört med föregående budgetår har
framför allt arbetena för svårplacerade ökat i omfattning. Under innevarande
budgetår beräknas 35 milj. kr. komma att förbrukas för drygt 310 000
dagsverken på arbetsobjekt vid vilka man uteslutande sysselsätter svårplacerad
arbetskraft. Detta är ungefär dubbelt så mycket som under föregående
budgetår. Vidare utgör den mindre konkurrenskraftiga arbetskraften en
ökande andel av arbetsstyrkan vid övriga beredskapsarbeten.
1 Rihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. 80
2
Statsutskottets utlåtande nr 80 år 1962
Medelsbehovet påverkas av att utbetalningarna under anslaget till relativt
stor del sker under budgetåret efter det, under vilket arbetet utförts. Bl. a.
utbetalas bidragen till statskommunala arbeten delvis i efterskott. Enligt
departementschefens mening bör anslaget beräknas så, att det vid budgetårets
slut skall finnas en reservation, avsedd att täcka uppkomna men ännu
inte gäldade kostnader. Härför erfordras för innevarande budgetår ytterligare
50 milj. kr. Departementschefen förordar, att nämnda belopp anvisas
på tilläggsstat under anslaget till Vissa sysselsättningspolitiska åtgärder.
Arbetsmarknadsstyrelsen har framfört vissa förslag rörande ytterligare
åtgärder för arbetslösa, som flyttar från områden med hög arbetslöshet.
Dessa frågor anmäles i detta sammanhang.
För att underlätta arbetskraftens geografiska rörlighet har ett särskilt
bidragssystem under senare år successivt utbyggts. Det omfattar nu respenning,
familjebidrag och starthjälp. Respenningen är avsedd att täcka
kostnader för framför allt arbetstagares resa till anvisad anställning och
flyttning av familj och bohag. Familjebidrag utgår i sådana fall, då familjeförsörjaren
har anställning på ort, där familjebostad ännu ej kunnat anskaffas.
Bidrag utgår med successivt minskande belopp under en tid av nio
månader. Det är avsett som bidrag till de merkostnader som följer av att
vederbörande måste ha hushåll på två orter. Starthjälpen slutligen utgår
med 300 kr. och är avsedd att täcka arbetstagarens levnadskostnader på
en ny anställningsort fram till första avlöningstillfället. Dessa bidrag kan
numera betraktas som normala inslag i arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår, att vid sidan om nu utgående bidrag
ett särskilt bidrag med 2 000 kr. skall kunna utgå till familjer, som flyttar
från kommuner med exceptionellt hög arbetslöshet. Det är enligt departementschefens
mening angeläget, att flyttning från arbetslöshetsområden
till områden med efterfrågan på arbetskraft inte försvåras av att den arbetslöse
saknar medel till de utgifter av skilda slag, utöver rena transportkostnader,
som följer med en flyttning. Dessa kostnader är givetvis mera
betungande för familjer än för ensamstående. Departementschefen tillstyrker,
att ett särskilt bidrag med högst 2 000 kr. avsett för utrustningskostnader
m. m. försöksvis får utgå till familjeförsörjare i här avsedda fall.
Vidare tillstyrkes styrelsens förslag att, i de fall familjebidrag utgår, respenning
må kunna utgå för resa från arbetsorten till hemorten och åter en
gång varje månad. I likhet med arbetsmarknadsutredningen anser departementschefen,
att respenningen i dessa fall även bör kunna utnyttjas för att
bereda familjemedlemmar tillfälle att stifta bekantskap med den ort, där
de skall bosätta sig.
Det föreslås få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare föreskrifter
om här förordade bidrag.
Kommittén för näringslivets lokalisering har i remissyttrande över arbetsmarknadsstyrelsens
förslag föreslagit, att de rörlighetsstimulerande medlen
även bör få tas i anspråk för att underlätta rekrytering av kvalificerad
arbetskraft till företag inom regioner med betydande sysselsättningssvårigheter.
Departementschefen finner detta förslag vara beaktansvärt." Det an
-
Statsutskottets utlåtande nr 80 år 1962
3
ses emellertid vara lämpligast att förslaget prövas i sammanhang med övriga
förslag till lokaliseringspolitiska åtgärder, som utredningen kan komma
att framlägga.
En fråga, som länge varit aktuell, är hur man skall lösa de problem som
egnahemsägare och bostadsrättsinnehavare ställs inför i samband med omställningar
på arbetsmarknaden. Bostadsstyrelsen har pekat på svårigheterna
att fastställa ersättningens storlek vid inlösen samt på konsekvenserna
för lokaliseringen av egnahem. I arbetsmarknadsutredningens direktiv ingår
att behandla dessa problem. De är emellertid av sådant art, att utredningen
bör beredas tillfälle att grunda sina överväganden på erfarenhet från konkreta
fall. Departementschefen tillstyrker därför, att möjlighet till en viss
försöksverksamhet öppnas med utnyttjande av medel från anslaget till
Vissa sysselsättningspolitiska åtgärder. Innan en sådan försöksverksamhet
påbörjas bör enligt departementschefen, i överensstämmelse med vad bostadsstyrelsen
anfört, ett program med riktlinjer för verksamheten utarbetas.
Det föreslås få ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa ett sådant program.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande
motioner, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Sundin m. fl. (I: 681) och den andra inom andra kammaren av herr
Fälldin m. fl. (II: 824), i vilka hemställts att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 105 måtte 1) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utfärdande av sådana riktlinjer för arbetsmarknadsorganen, att arbetsmarknadspolitiken
i första hand inriktas på främjande av sysselsättningen
inom de regioner, som nu har sysselsättningssvårigheter, och 2) anvisa till
Statens hantverks- och industrilånefond å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1961/62 ett investeringsanslag av 10 000 000 kr.,
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Sundin m. fl. (I: 682) och den andra inom andra kammaren av
herr Fälldin m. fl. (11:823), i vilka hemställts att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 105, Vissa sysselsättningspolitiska åtgärder, måtte
medge att de rörlighetsstimulerande medlen må tagas i anspråk även för
underlättande i regioner med betydande sysselsättningssvårigheter av företags
rekrytering av kvalificerad arbetskraft, som ej finns att tillgå inom
den egna bygden, i enlighet med vad i motionerna har anförts.
Beträffande motiveringen för yrkandena hänvisas till motionerna II: 824
och II: 823.
Utskottet. Av de under anslaget till vissa sysselsättningspolitiska åtgärder
för innevarande budgetår anvisade medlen har 210 milj. kr. beräknats för
beredskapsarbeten. Härtill kommer 10 milj. kr. av den reservation som vid
ingången av budgetåret fanns å anslaget. Totalt beräknas därför 220 milj. kr.
stå till förfogande för ifrågavarande ändamål. Kostnaderna för de beredskapsarbeten,
som avses komma till utförande under innevarande budgetår,
4
Statsutskottets utlåtande nr 80 år 1962
beräknas emellertid till 270 milj. kr. En del av dessa kostnader kommer
dock att kassamässigt belasta nästa budgetår. I likhet med departementschefen
anser utskottet, att medelsberäkningen under förevarande anslag
bör göras med utgångspunkt från de kostnader som hänför sig till budgetåret
och att eftersläpande kostnader således bör motsvaras av en reservation
under anslaget. Utskottet tillstyrker därför den föreslagna medelsanvisningen
av 50 milj. kr.
I propositionen har departementschefen även upptagit frågan om ytterligare
åtgärder för att främja arbetskraftens geografiska rörlighet. För detta
ändamål har under senare år uppbyggts ett särskilt bidragssystem, vilket
nu omfattar respenning, familjebidrag och starthjälp. Erfarenheterna av
dessa stödformer är övervägande goda, och åtgärderna har, såsom departementschefen
framhållit, kommit att uppfattas som ett normalt inslag i arbetsmarknadspolitiken.
På grundval av förslag av arbetsmarknadsstyrelsen
förordar departementschefen en utbyggnad av bidragssystemet. Sålunda
föreslås respenning skola få utgå i ökad utsträckning och även få omfatta
familjemedlemmars resor. Vidare föreslås som en försöksverksamhet, att
ett särskilt bidrag av högst 2 000 kr. skall kunna medges för att täcka vissa
kostnader i samband med en omflyttning. Slutligen anser departementschefen
att förevarande anslag skall kunna få användas för en försöksverksamhet
i fråga om försäljning och eventuellt inlösen av egnahem och bostadsrätter
för att underlätta omflyttning av arbetslösa från områden med
arbetslöshet till orter med efterfrågan på arbetskraft.
I strävandena att upprätthålla en hög och jämn sysselsättning har åtgärderna
för att främja arbetskraftens yrkesmässiga och geografiska rörlighet
kommit att intaga en alltmera framskjuten plats. Inte minst mot bakgrunden
av den aktuella utvecklingen, när det gäller den yrkesverksamma
befolkningen, är det angeläget att arbetskraftsresurserna kan effektivt utnyttjas.
Detta förhållande accentueras ytterligare av den ökade konkurrensen
för näringslivet, såväl inom landet som på utlandsmarknaderna, som
följer av ett friare handelsutbyte länderna emellan.
Med hänsyn till de betydande kostnader som bland annat beredskapsarbeten
och kontantunderstöd medför är det enligt utskottet angeläget, att de
rörlighetsstimulerande åtgärderna får önskad effekt, ävensom att sysselsättningsstimulerande
åtgärder av mera varaktigt slag främjas inom områden,
där arbetstillgången är otillräcklig. Utskottet är därför i princip positivt till
att nya åtgärder prövas i detta avseende. När det gäller åtgärderna för att
främja arbetskraftens rörlighet vill utskottet i detta sammanhang även
erinra om den förstärkning av arbetsförmedlingens personalorganisation
och den ökade medelsanvisning till yrkesutbildnings- och omskolningsverksamheten
som riksdagen beslutat för nästa budgetår.
Den föreslagna utvidgningen av möjligheten till respenning kan enligt
utskottet ses som ett direkt komplement till de familjebidrag som nu kan
utgå. Utskottet kan därför godtaga, att denna bidragsform utvidgas i enlighet
med vad departementschefen föreslagit.
Såsom departementschefen anfört medför en flyttning ofta kostnader ut -
Statsutskottets utlåtande nr 80 år 1962
5
över de direkta utgifterna för resor och transport av bohag. Det kan därför
även enligt utskottets mening vara rimligt, att ytterligare stöd i sådana fall
lämnas för att underlätta omflyttning för en person som drabbats av arbetslöshet.
Utskottet biträder därför förslaget om att ett särskilt bidrag i nu
avsedda fall skall kunna medges med högst 2 000 kr. Detta stöd bör närmast
ha avseende på områden med exceptionellt hög och mera varaktig
arbetslöshet. Såsom departementschefen anfört bör verksamheten ha försökskaraktär.
Utskottet förutsätter därför, att Kungl. Maj:t för riksdagen
redovisar i vilken omfattning ifrågavarande bidrag lämnas och erfarenheterna
av bidragsgivningen.
Frågan om åtgärder till hjälp åt egnahemsägare och bostadsrättshavare,
som drabbas av arbetslöshet, har sedan lång tid varit aktuell. Att innehavet
av ett egethem eller en bostadsrättslägenhet i många fall innebär ett allvarligt
hinder, när det gäller att få till stånd en omflyttning av arbetslösa
från områden med hög arbetslöshet, är uppenbart. Åtgärder som kan ekonomiskt
och praktiskt underlätta för den enskilde att avyttra sin fastighet
eller lägenhet i sådana fall är därför av väsentlig betydelse. I olika avseenden
har arbetsmarknads- och bostadsmyndigheterna även lämnat medverkan
i sådana fall. Denna medverkan har dock måst begränsas till det praktiska
genomförandet av en försäljning, medan något ekonomiskt stöd inte kunnat
lämnas.
Enligt direktiven för den nu verksamma arbetsmarknadsutredningen har
utredningen bland annat att överväga, hur man skall lösa de problem som
egnahemsägare ställs inför vid omställningar på arbetsmarknaden. Utredningen
har ansett det av stort intresse att under någon tid på försök pröva
en försäljnings- och inlösenverksamhet av nu ifrågavarande art. Med hänsyn
till de många problem av både principiell och praktisk art som en
sådan verksamhet medför är det enligt utskottets mening erforderligt att
ytterligare överväganden göres, innan en försöksverksamhet kan igångsättas.
Departementschefen har också förutsatt, att ett program med riktlinjer
för verksamheten skall utarbetas. Då dessa riktlinjer enligt utskottets mening
synes böra redovisas för riksdagen, vilket lämpligen torde kunna ske
redan vid innevarande års höstsession, torde något beslut i ämnet inte nu
böra fattas av riksdagen.
I motionerna 1:682 och 11:823 har föreslagits, att de rörlighetsstimulerande
medlen även skall få tagas i anspråk för att underlätta rekryteringen
av kvalificerad arbetskraft till regioner med betydande sysselsättningssvårigheter
i sådana fall då tillgången på kvalificerad arbetskraft skulle bidraga
till att öka sysselsättningsmöjligheterna. Motionärernas yrkande överensstämmer
med ett av kommittén för näringslivets lokalisering framfört förslag.
Departementschefen har för sin del funnit detta förslag beaktansvärt
men ansett det vara lämpligast att förslaget prövas i sammanhang med övriga
förslag till lokaliseringspolitiska åtgärder, som utredningen kan komma
att framlägga. Utskottet anser att de rörlighetsfrämjande åtgärderna bör
kunna utnyttjas även i det av lokaliseringskoinmitten och motionärerna avsedda
syftet. Utskottet förordar därför, att denna fråga upptages till särskild
6
Statsutskottets utlåtande nr 80 år 1962
prövning och förutsätter att Kungl. Maj :t snarast för riksdagen framlägger
de förslag som må befinnas påkallade härav.
Den omständigheten att en ökad geografisk rörlighet hos arbetskraften kan
åstadkommas får självfallet inte undanskymma de åtgärder som ur lokaliseringspolitisk
synpunkt kan göras för att möjliggöra ökad sysselsättning
inom områden med arbetslöshet. Denna fråga har bland annat berörts i motionerna
I: 681 och II: 824. Vid driftnedläggelse av enstaka företag är det
givetvis angeläget att i första hand utröna möjligheterna att bereda de friställda
arbetstagarna sysselsättning på annat sätt inom den egna bygden.
Inte minst med hänsyn till de omfattande investeringar i bostäder och samhälleliga
serviceanläggningar som redan finnes inom en ort är det självfallet
av vikt att dessa möjligheter tillvaratages. En aktiv arbetsmarknadspolitik
måste innebära ett effektivt samspel mellan sysselsättningspolitiska åtgärder
och åtgärder av lokaliseringspolitisk karaktär. De senaste årens erfarenheter
erbjuder även exempel på hur arbetsmarknadsmyndigheterna
med framgång verksamt kunnat bidraga till att få till stånd nya sysselsättningsmöjligheter
inom orter där driftnedläggelser skett. Frågan om hur en
flexibel arbetsmarknadspolitik skall utformas bör naturligen få övervägas
sedan de nu verksamma utredningarna på området slutförts. Någon sådan
framställning till Kungl. Maj :t i ämnet som motionärerna föreslagit anser
utskottet därför inte nu böra göras.
I de nyssnämnda motionerna 1:681 och 11:824 har även föreslagits, att
riksdagen av sysselsättningspolitiska skäl skulle anvisa ytterligare 10 milj.
kr. å tilläggsstat till statens hantverks- och industrilånefond för utlåning till
företagareföreningarna. Hantverks- och industrilånefonden uppgår för närvarande
till ca 100 milj. kr. För nästa budgetår har riksdagen anvisat ytterligare
15 milj. kr. vilka sålunda blir disponibla den 1 juli i år. Enligt vad utskottet
erfarit har Kungl. Maj :t under innevarande år av tillgängliga medel
ställt 7,9 milj. kr. till föreningarnas förfogande, därav 5,3 milj. kr. så sent
som genom beslut den 4 maj i år. Någon ytterligare förstärkning av lånefonden
under återstående del av innevarande budgetår synes utskottet därför
knappast erforderlig.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
I. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet anfört rörande föreslagna stödåtgärder
åt egnahemsägare m. fl. som drabbats av arbetslöshet;
II. att riksdagen må godkänna vad departementschefen i
statsrådsprotokollet över socialärenden för den 9 mars 1962
föreslagit rörande respenning och särskilt bidrag till vissa
arbetslösa;
III. att riksdagen må i anledning av motionerna I: 682 och
II: 823 i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört rörande utnyttjandet av de rörlighetsfrämjande
medlen för att underlätta rekrytering av kvalificerad
arbetskraft;
IV. att riksdagen må till Vissa sysselsättningspolitiska åt -
Statsutskottets utlåtande nr 80 år 1962
7
gårder å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 19Q1/62
å driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 50 000 000 kr.;
V. att riksdagen må avslå i motionerna I: 681 och II: 824
framställt yrkande om anvisande av anslag å tilläggsstat II
till Statens hantverks- och industrilånefond;
VI. att motionerna I: 681 och II: 824 till den del de icke
behandlats under V. icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
2:o) Vissa lån till Stockholms stadsmission. Kungl. Maj:t har i propositionen
nr 105 (bilaga 6, punkt 1, s. 25—27 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 9 mars 1962) föreslagit riksdagen
att medgiva, att Stockholms stadsmission må befrias från skyldigheten att
inlösa för anordnande av ungdomsvårdsskolan Skarvik—Tallåsen uppburna
statslån å tillhopa 745 000 kr. ävensom att erlägga upplupen ränta å lånen.
Stadsmissionen har vid olika tillfällen erhållit anstånd med sin avtalsenliga
skyldighet att inlösa och betala räntor på de för anordnandet av ungdomsvårdsskolan
Skarvik-Tallåsen uppburna statslånen. Anstånd beviljades
senast vid 1956 års riksdag. Det förutsattes därvid, att under uppskovstiden
på fastigheterna bedrevs en samhällsgagnande verksamhet av sådan art att
den motiverade anstånd. Fastigheterna har sedan år 1955 huvudsakligen använts
för folkhögskoleundervisning av elever i åldern 16—18 år. Erfarenheterna
av denna verksamhet synes vara goda. De byggnader, för vilkas
uppförande lån på sin tid utgått, har ett begränsat värde för den nuvarande
verksamheten. Enligt vad departementschefen inhämtat bedömes det i
vissa fall nödvändigt att ersätta dem med nya byggnader. Med hänsyn härtill
och till vad stadsmissionen i övrigt anfört i sin framställning anser departementschefen
det rimligt, att stadsmissionen nu befrias från sin skyldighet
att inlösa statslånen. Till den del ifrågavarande tillgångspost ej är
bokföringsmässigt avskriven, 310 000 kr., föreslås avskrivning nu få verkställas
med utnyttjande av fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag och hemställer därför,
att riksdagen må medgiva, att Stockholms stadsmission
må befrias från skyldigheten att inlösa för anordnande av
ungdomsvårdsskolan Skarvik-Tallåsen uppburna statslån å
tillhopa 745 000 kr. ävensom att erlägga upplupen ränta å
lånen.
Stockholm den 18 maj 1962
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
8
Statsutskottets utlåtande nr 80 år 1962
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Einar Persson, fröken Andersson,
herrar Birger Andersson, Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson,
Per Jacobsson, Rikard Svensson, Bengtson, fru Wallentheim, herrar Birke,
Bertil Petersson, Bengt Gustavsson, Källqvist och Manne Olsson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Karlsson i Olofström, Almgren,
fröken Elmén, herr Nilsson i Göingegården, fru Lewén-Eliasson, herrar
Arvidson, Johansson i Norrköping, Gustafsson i Uddevalla, Andersson i
Knäred, Kellgren, Gustafsson i Kårby, Blomkvist och Nelander.
Reservation
vid punkten 1 (Vissa sysselsättningspolitiska åtgärder)
a) av herrar Ivar Johansson, Bengtson, Andersson i Knäred och Gustafsson
i Kårby, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 6, som börjar med »I de nyssnämnda»
och slutar med »knappast erforderlig», bort ha följande lydelse:
»I de nyssnämnda motionerna I: 681 och II: 824 har även föreslagits, att
riksdagen av sysselsättningspolitiska skäl skall anvisa ytterligare 10 milj.
kr. å tilläggsstat till statens hantverks- och industrilånefond för utlåning
genom företagareföreningarna. Utskottet vill erinra om den betydelse, som
riksdagen vid beslut år 1960 inte minst ur sysselsättningspolitisk synpunkt
tillmätte den kreditgivning, som sker via företagareföreningarna till mindre
företag. Såsom framhålles i motionerna har företagareföreningar i de sysselsättningssvaga
områdena för närvarande brist på medel för utlåning. Om
det föreliggande lånebehovet i de nämnda områdena kunde tillgodoses, skulle
i betydande utsträckning befintliga företag kunna utvidgas och nya sysselsättningstillfällen
skapas inom regionerna. Det bör enligt utskottets mening
undvikas, att man lägger ner betydande kapital på åtgärder i syfte att
flytta arbetskraft bort från regionen, när samtidigt bristen på krediter inom
regionen är huvudorsaken till att sysselsättningen inte kunnat upprätthållas.
Utskottet tillstyrker därför motionsyrkandet om anslag av 10 milj. kr.
å tilläggsstat till statens hantverks- och industrilånefond för utlåning genom
företagareföreningarna till mindre företag.»
dels ock att utskottets hemställan under V. bort ha följande lydelse:
»V. att riksdagen må med bifall till motionerna I: 681 och
II: 824, såvitt nu är i fråga, till Statens hantverks- och industrilånefond
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1961/62 å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder
anvisa ett investeringsanslag av 10 000 000 kr.;»
b) av herr Per Jacobsson.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620732